Regional styrka

Motion 2000/01:N383 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strategier för att öka examensfrekvensen vid högskolor och
universitet.1

2. Riksdagen begär att regeringen utreder effekterna av en avskrivning av
studielånen för de nyutexaminerade akademiker som flyttar till
avfolkningshotade kommuner. 1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strategier för att förändra attityden till utbildning, kunskap och
skolan i sig. 1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utlokalisera speciella högskoleutbildningar. 1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokaliseringen av högpresterande datorsystem. 1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om distansutbildningen. 1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ytterligare stimulanser för näringslivets nätverk.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om företagskluster.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stimulera kommunerna att vara aktivare i arbetet kring
tillväxtavtalens skrivningar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den speciella företagsrådgivningen till invandrare.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statligt finansierade kvinnliga affärsrådgivningscentrum i varje
svenska kommun.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hur mainstreamingen på NUTEK kan förbättras.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ALMI:s lån till kvinnliga företagare.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överföra statliga medel till regional nivå för att bygga ut
företagsrådgivningen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stimulera upprättandet av lokala börser/riskkapitalbolag.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stimulera upprättandet av kreditgarantiföreningar.

17. Riksdagen begär att regeringen låter utreda varför det svenska
ekojordbruket inte klarar av att tillfredsställa marknadens efterfrågan. 2

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att överväga statliga stimulanser för att öka
produktionen av ekoprodukter. 2

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om starkare styrning av statliga verk och tydligare direktiv för att
statliga verk och bolag inte skall överge mindre orter och glesbygd.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nya strategier för att stimulera turist- och fritidssektorn.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax
på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten
så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske. 2

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vattenkraften.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om marklagstiftningen. 3

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om garanterad miniminivå vad gäller tillgången till
kommunikationstjänster i hela landet. 4

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättring av tågtidtabellerna för att minska väntetiderna. 4

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad turtäthet i tågtrafiken. 4

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fler snabbtåg. 4

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nybyggnationer och upprustningar av järnvägslinjer för
höghastighetstrafik för att underlätta arbetspendling mellan regioner. 4

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om periodiseringen av Statens kulturråds bidragstilldelning. 5

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade satsningar på samverkan mellan privata och kommunala
verksamheter för att rädda servicen i glesbygden.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge regionens invånare ökad makt över de regionalpolitiska
medlen.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om direktvalda regionfullmäktige. 6

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av statligt stöd till Öppna kanalen. 5

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunala folkomröstningar. 6

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skilda valdagar. 6
36.
1 Yrkandena 1-6 hänvisade till UbU.

2 Yrkandena 17, 18 och 21 hänvisade till MJU.

3 Yrkande 23 hänvisat till BoU.

4 Yrkandena 24-28 hänvisade till TU.

5 Yrkandena 29 och 33 hänvisade till KrU.

6 Yrkandena 32, 34 och 35 hänvisade till KU.

3 Inledning

Eftersom näringslivets villkor utgör en av de mest centrala delarna i en
regionalpolitik, sammanfaller delar av denna motion med vad som anförs
i Miljöpartiets motion "Näringspolitiska stragtegier".

En rad statistiska indikatorer tyder på att Sverige tillhör den grupp av EU-
länder som har den mest ojämna fördelningen av den ekonomiska tillväxten,
geografiskt sett. En ojämnt fördelad tillväxt är inte ekonomiskt och ekologiskt
hållbart. Om tillväxten sprids jämnare över landet kan varje region bära sina
sociala kostnader, de befintliga resurserna utnyttjas bättre och belastningen på
miljön minskas. Genom en jämnare tillväxt ges människor också bättre
möjligheter att välja mellan olika typer av boende- och livsmiljöer. En
jämnare fördelning av tillväxten minskar också regionernas sårbarhet vid
konjunkturnedgångar. Ett av de viktigaste regionalpolitiska målen är därför
att förbättra regionernas ekonomiska styrka och självständighet, att inte göra
dem så beroende av regionalekonomiskt stöd.

4 Arbetskraftens betydelse för regionernas
framtid

För att den ekonomiska tillväxten skall vara möjlig är det betydelsefullt
att det regionala näringslivet och den lokala arbetsmarknaden stimuleras
så att de matchar varandra. De flyttstudier som gjorts och redovisats visar
att människor sällan rör sig mellan lokala arbetmarknadsregioner. Cirka
80 procent av alla flyttningar sker inom de lokala
arbetsmarknadsregionerna. Rörligheten mellan olika arbetsplatser blir
därför också starkt lokalt betingad. I de allra flesta fall stannar människor
där de är, trots bristen på arbete. Det beror på att de annars går miste om
de investeringar de gjort socialt, fritidsmässigt och boendemässigt.

En slutsats härav är att företagen är beroende av arbetskraft som finns i
närområdet och att människors val av boendeort påverkar företagens
etableringar. Företagen flyttar sällan på grund av arbetskraftsbrist. De har
investerat för mycket i regionen. Eftersom flyttningar oftast sker inom lokala
arbetsmarknadsregioner kan näringslivet inte förvänta sig att en eventuell
arbetskraftsbrist minskas genom ökad inflyttning.

5 Högskolans betydelse för arbetsmarknaden

Tillgången till kvalificerad arbetskraft är den viktigaste
lokaliseringsfaktorn för dagens företag. Den är avgörande för det lokala
näringslivets framgångar. Det är alltför vanligt att det saknas kompetent
arbetskraft när företagen ska rekrytera personal. Störst är bristen på
högskoleutbildad arbetskraft och personer med tekniskt kunnande. Detta
är allvarligt. Det gör att företag i kunskapsintensiva sektorer inte vågar
etablerar sig i vissa delar av Sverige. Vi förespråkar en utredning om en
gynnsam avskrivning av studielånen för nyutexaminerade akademiker
som flyttar till landets mest avfolkningsdrabbade kommuner. I Nordnorge
får inflyttare skriva av studielånen under en femårsperiod, vilket
attraherat många att etablera sig i den regionen.

För att höja den lokala arbetskraftens kompetens krävs det åtgärder för att
de som sökt till utbildningarna verkligen trivs och lyckas i sitt val. Trots en
omfattande nyrekrytering i början av 90-talet har nämligen inte antalet
utexaminerade ökat i någon särskild omfattning. Andelen invånare med
högskoleexamen är därför fortfarande låg i jämförelse med andra OECD-
länder. Det krävs också nya strategier för att locka människor till tomma
utbildningsplatser. Attityden till utbildning, kunskap och skolan som
institution har försämrats under slutet av 1900-talet. Staten bör bedriva en
långsiktig politik för att förändra dessa attityder.

Satsningen på högskolan måste fortsätta. Att högskolor och universitet
etablerar sig i regioner behöver inte med nödvändighet ha betydelse för
näringslivet eller de lokalt boende. Det viktiga är hur det faktiska samspelet
mellan högskolor och företag/individer struktureras. Att förbättra utbytet
mellan studenter/högskolans institutioner och näringsliv är en viktig
förutsättning för att behålla studenterna i regionen efter avslutad examen.

Högskolorna måste också bli bättre på att nischa sig i samarbete med
kommun och näringsliv. Därför är en ytterligare utlokalisering av vissa
högskoleutbildningar till småstäder med företag i speciella branscher en
viktig del av regionalpolitiken. Det är därtill väsentligt att slå vakt om
kvaliteten på dagens universitet och högskolor i regionerna. Det finns tecken
på att högskolorna i storstäderna prioriterats i vissa sammanhang, exempelvis
vad gäller förläggningen av högpresterande datorsystem. Det är olyckligt att
de norrländska lärosätena, liksom företag och organisationer, kanske inte
längre kommer att ha tillgång till avancerad beräkningskapacitet, att den
norrländska enheten kan komma att avvecklas. Det bör förhindras.

Om distansutbildningen

Alla har inte möjlighet att flytta till orter med utbildning. Därför måste
utbildningen flytta ut. Många av studenterna har i dag familjeansvar, och
30 % av de studerande är över 30 år. Detta gör att många är bofasta på
orter där det inte finns högskolor.

Vinsterna med distansutbildning blir flera. Många orter som idag inte har
högskoleutbildning kan behålla sina ungdomar längre och de kan i sin tur på
ett bättre sätt knytas till den lokala/regionala arbetsmarknaden. Trycket på
högskole- och universitetsorter minskar, inte minst vad gäller bostäder och
kommunal service. De regionala skillnaderna vad gäller utflyttning respektive
inflyttning minskar och i motsvarande grad så kan hela Sverige utvecklas.
Distansutbildning har också en stor och viktig funktion att fylla när det
livslånga lärandet ökar i betydelse, eftersom man inte behöver vara ledig från
jobbet och kan sitta i princip var som helst.

Distansutbildning bör dock ses som ett komplement till den traditionella
närutbildningen. Likvärdiga krav som ställs på traditionell högskoleutbildning
måste ställas på distansutbildning. Det innebär förutom att innehållet skall
vila på vetenskaplig grund även att det är nödvändigt att anpassa
undervisningsformen till de studerandes villkor och behov. Likaså är
tillgången till kvalificerad studievägledning ett viktigt kvalitetskrav även för
distansstuderande.

För att främja decentraliserad utbildning och distansutbildning behöver
resurstilldelningssystemet i högskolan förändras så att speciella pengar
öronmärks för detta ändamål, så att en speciell distanshögskola kan inrättas.
Riksdagen har redan beslutat att skapa en distansutbildningsmyndighet i
Härnösand. Det är naturligt att vidareutveckla denna med ett bredare mandat,
fler högskoleplatser och status som egen högskola.

6 Företagsagglomerationer och nätverk

Företag förändrar inriktning, läggs ned och nybildas i aldrig tidigare
omfattning. Det är inte märkligt. Anpassningsförmåga och
konkurrenskraft har blivit allt viktigare i den nya internationella miljö
som företagen verkar i. Företagens långsiktiga konkurrenskraft är mer
beroende av deras innovationsförmåga, flexibilitet och förmåga till
"ständigt" lärande, än av kostnadsfördelar. Ett företag som kan producera
och leverera bättre produkter och anpassa produktionen väl till
beställarnas efterfrågan har störst överlevnadsfördelar.

En dynamisk lokal näringslivsmiljö skapas inte av en enskild aktör.
Forskning från OECD visar tydligt att det är i samspelet mellan olika aktörer i
den samhälleliga omgivningen som kompetensen utvecklas. Att samarbeta är
också betydelsefullt för företagens överlevnad. Strategiska allianser mellan
likasinnade, så kallade nätverk, har blivit allt vanligare. Det skapar en god
grund för informationsutbyte, ekonomisk-tekniskt samarbete och lärande
mellan företag. Att stimulera sådana nätverk är en viktig del av
näringspolitiken.

Den geografiska närheten mellan företag är väsentlig. Det underlättar det
personliga mötet. Det finns också kostnadsfördelar både för företagen och
kommunen med att företag förlägger verksamheten nära andra. Företagen kan
därmed dela på kostnader, leveranskostnader och investeringar. Att förlägga
sin verksamhet i närheten av andra företag underlättar också näringslivets
möjligheter att hitta kompetent personal på orten. Det blir också lättare för
kommunen att specialanpassa infrastruktur och utbildningssystem till den
lokala arbetsmarknaden. Det är därför uppkomsten av företagskluster bör
understödjas (med kluster menas geografiska anhopningar av företag som
arbetar i relaterade branscher).

Uppkomsten av nätverk och kluster hävdar vissa är något som politikerna
inte skall lägga sig i. Sådant får uppkomma av sig självt. Det finns emellertid
trögheter i systemet, en sorts marknadsimperfektioner, som gör att
regionala/kommunala myndigheter och organisationer kan spela en viktig roll
för utvecklingen genom att tillföra information, rådgivning, energi,
organisationsförmåga och en del av finansieringen.

7 Specialiseringens fördelar

Det rådande företagsklimatet bestäms av en rad sociala, kulturella och
institutionella faktorer. Vissa delar av Sverige lämpar sig därför bättre än
andra för vissa näringar. Kommunerna har börjat inse vikten av att
utnyttja dessa komparativa fördelar och gynna ett mer specialiserat
företagsutbud. Ronneby-Karlskrona har blivit ett nytt centrum för företag
inom telekomsektorn, Arvidsjaur är känt som bilföretagens testcentra,
Kiruna är Sveriges rymdstad osv. Men specialiseringen får inte vara
ensidig. När fler kompetenser och näringar agerar inom samma region
uppstår ett dynamiskt samspel mellan allt mer avancerad efterfrågan och
utbud.

Kommunerna bör genom rådgivning och information stimuleras att vara
aktivare vid skrivningarna av tillväxtavtalen och på eget initiativ hitta
möjliga
lösningar i sin del av regionen på hur näringslivs- och miljöutvecklingen kan
stimuleras. Det finns en enorm idékraft i den informella ekonomin, i det
lokala kultur- och föreningslivet.

8 Specialiserad företagsrådgivning

Företagarna är i stort behov av icke-ekonomiska stödåtgärder från statens
sida. Samhällets komplexitet och internationaliseringen av marknader har
nämligen gjort det svårare att driva företag än tidigare för dem som
deltager i den internationella konkurrensen. De konkurrerar med fler och
större koncerner och transnationella företag än tidigare.

Dagens företagsrådgivning sköts av en mångfald olika institutioner. På
nationell nivå finns ett trettiotal olika aktörer. På lokal nivå finns ett stort
antal kommunala nyföretagarcentra och näringslivssekreteriat med mera. Vid
förändringen av den regionala organisationen för företagsutveckling, som
enligt 1999/2000:NU17 är på väg att göras om, är vårt förslag att förändra
företagsrådgivningen.

Vi vill skapa regionala företagsutvecklingscentra anpassade till
regionernas behov och förhållanden. Det innebär att ge länsorganen makt och
ekonomiska möjligheter att organisera sin egen företagsrådgivning. Det
innebär att överföra en stor del av de statliga medel som centrala myndigheter
idag tillhandahåller till regionerna.

Vissa regioner kan då exempelvis bestämma sig för att öka samordningen
eller samverkan mellan olika aktörer. Andra regioner kan välja att skapa
några olika regionala företagsutvecklingscentra med olika inriktning, något
som sysslar med förnyelse av den offentliga sektorn, ett som sköter
rådgivning för invandrare, ett annat som specialiserar sig på de heta
tillväxtbranscherna etc. Här kan företagare dels erbjudas specialiserad
rådgivning och utbildning, dels också möjligheter att ta del av idédebatt inom
just sin bransch.

9 Kapitaltillförsel i obalans

Riskkapitalets fördelning över riket uppvisar stora regionala obalanser.
För företag i heta tillväxtbranscher och börsnoterade företag i storstäderna
är kapitalförsörjningen inte något större problem. För dem i traditionella
branscher, i skogslänens inland, förhåller det sig däremot precis tvärtom.

En annan eftersatt grupp av företag är de små och medelstora företagen.
Deras förmåga till självfinansiering är dålig. Tre problem försämrar deras
möjligheter att hitta en lösning på det problemet. Det första handlar om att
den privata kapitalmarknaden inte är särskilt benägen att ta risker, särskilt i
företagens tidiga utvecklingsskeden, före kommersialisering. Det andra är att
mindre företag har lägre soliditet än större. De kan inte lämna så mycket i
säkerhet och får därtill betala högre räntor än andra. Det tredje problemet
handlar om konkurrens inom banksektorn. Många bankkontor lägger ned eller
går samman utanför storstäderna. På många orter finns det bara en enda bank.
Det är allvarligt. Av kapitaltillförseln är bankkrediterna ytterst
betydelsefulla
för små och medelstora företags möjligheter att investera och överleva.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att finna en lösning på de här
problemen. Det innebär att stimulera upprättandet av lokala börser/banker och
kreditgarantiföreningar.

9.1 Lokala börser/banker

I Australien har experimenten med lokala börser/banker permanentats.
Där stängdes 1 500 bankkontor under 90-talet. Medborgarna tröttnade. De
inledde ett samarbete med en av landets storbanker, Bendigo Bank. En
lokal styrelse samlade ihop ett aktiekapital, personal och lokaler.
Storbanken garanterade dem en infrastruktur, kunnande och
kredittillgångar. Vinsterna, beslutade man, skulle delas lika mellan
storbanken och den lokala banken. Kreditbedömningarna görs av den
lokala styrelsen.

Att få ihop till aktiekapitalet var inte svårt. Lokalbefolkningen investerade
hellre i den lokala bankens kontor än i andra bankers eftersom de därmed
också fick tillgång till det kontorets service. Idag finns ett fyrtiotal
bankkontor
och aktiekurserna har fördubblats sedan 1998. Den största utmaningen blir att
stimulera kapitaltillförseln till nyskapade lokala börser/banker. Ett sätt att
stimulera en sådan tillförsel är att ge företag som investerar i lokala börser
uppskov med reavinstskatten.

9.2 Kreditgarantiföreningar

Ett annat sätt att stödja nyföretagandet och befintligt företagande är att
underlätta bildandet av kreditgarantiföreningar. Fungerande
kreditgarantiföreningar finns redan i Frankrike och Italien. Föreningens
medlemsföretag bygger upp egna riskfonder och kan därigenom garantera
delar av det lån en medlem beviljats. En viss procentandel av lånet får den
enskilde företagaren själv ansvara för. Genom denna extra säkerhet kan
medlemmarna få en lägre ränta. I Italien har det varit vanligt att bilda
kreditgarantiföreningar bland jordbrukare. Staten har just för den gruppen
valt att bidraga med en liten räntesubvention under en viss
uppbyggnadsperiod.

10 Kvinnligt företagande

10.1 Affärsrådgivning och stöd till kvinnor på
regional och lokal nivå

Företagandet i Sverige är extremt lågt. Endast 6 % av arbetskraften är
egna företagare jämfört med OECD-ländernas genomsnitt på 15 %. Av de
företag som startas årligen ägs 23 % av kvinnor. Genom att så få kvinnor
väljer att driva företag går Sverige miste om den speciella kompetens och
erfarenhet som kvinnor besitter. Låt oss exempelvis nämna ett område där
män inte gärna startar eget, vård- och omsorgssektorn. Bland gruppen
offentliganställda har många valt att ta steget ut till egen verksamhet.
Detta har ofta skett i kooperativ form och gällt både barn-, handikapp-
och äldreomsorg. Tjänstesektorn behöver växa i takt med det svenska
folkets åldrande. Frågan är hur kommunerna ska klara av att driva den
verksamheten och hitta personal. Många av dagens kvinnliga företagare
har valt att starta företag inom vård- och omsorgssektorn.

Det borde finnas en bättre beredskap för att mobilisera kvinnors vilja att
starta eget i kommunerna. Då krävs det rådgivning till dem som står i begrepp
att starta eget. Kvinnliga affärsrådgivare finns redan i många kommuner, ett
hundraåttiotal. De utgör ett viktigt komplement till de regionala
resurscentrumen. Tyvärr drivs flera av enheterna i projektets form. Den
framtida finansieringen är osäker. Vi föreslår därför att staten finansierar en
utbyggnad av verksamheten, så att det slutligen finns kvinnliga
affärsrådgivare i varje kommun.

10.2 Affärsrådgivning och stödarbete för kvinnorna
på riksnivå

Nationellt resurscentrum för kvinnor har lagts ned. Detta centrum var en
enhet inom NUTEK som sysslade med att stödja kvinnorna i landets regioner.
Det bildades ursprungligen efter det att kvinnor, som arbetat med regionala
frågor på lokal och regional nivå, upptäckt att mycket av de ekonomiska
resurserna för den regionala utvecklingen gick till män och etablerade grupper
i samhället. Enheten har mest blivit känd för stödet till kvinnligt företagande.
Vid årsskiftet lades verksamheten ned. Meningen var att "mainstreama", det
vill säga att varje enhet på NUTEK skulle implementera jämställdhetsarbetet i
sitt dagliga arbete.

För många på NUTEK har detta känts som något främmande och nytt.
Arbetet går trögt och NUTEK:s enheter har inte lyckats ersätta det tomrum
som nedläggningen av resurscentrat innebar. Under tiden har arbetet för
kvinnorna och jämställdheten åsidosatts. Lokala och regionala organisationer
uppfattar det till och med som att NUTEK:s arbete upphört. Något vidare
arbete utåt under implementeringsfasen har alltså inte gått att upprätthålla
sedan årsskiftet.

De miljontals kronor som myndigheten fick för genomförandet, i april
2000, har inte använts till att anställa speciell personal för ändamålet på
enheterna, sådana som kan och har erfarenhet från området. NUTEK har till
och med utsett en chef utan erfarenhet av jämställdhetsarbete att leda
mainstreamingen inom företaget.

Nationellt resurscentrum för kvinnor arbetade kontinuerligt, utvärderade
och utvecklade jämställdhetsarbetet på central nivå. En stor del av
verksamheten handlade om utbildning, information och att underhålla
kontaktnäten mellan kvinnor. Allt detta arbete har åsidosatts.

En annan olöst fråga rör framtiden efter årsskiftet 2000/2001, då NUTEK
upphör. I organisationskommitténs direktiv gällande den tilltänkta "företags-
utvecklingsenheten" står det knappt ett ord om jämställdhetsarbete. Vi
föreslår därför:

- att särskilda personer inom varje enhet får ansvar för det arbete som re-
surscentrum gjort,

- att personalen inom varje enhet kontinuerligt utbildas, för att motverka
ovilja och okunskap bland dagens anställda,

- att en grupp särskilt kunniga och erfarna utses, exempelvis personer från
Nationella riksförbundets resurscentra för kvinnor, att verka under en
övergångsperiod till dess att omorganisationen och mainstreamingen har
satt sig,

- att tillväxtavtalen revideras. När tillväxtavtalen skrevs var det redan
etablerade samhällsgrupper som kom överens. Det var därför som
jämställdhetsfrågorna lågprioriterades när avtalen skulle författas,

- att RRV och personer från Nationella riksförbundets resurscentra för
kvinnor, kontinuerlig utvärderar och följer upp hur arbetet inom NUTEK
och morgondagens motsvarande organisationer utvecklas.

10.3 ALMI och kvinnorna

Nuvarande ALMI har med sin inriktning på tillväxtföretag och expansion
profilerat sig på ett väldigt manligt sätt. Vissa ALMI-bolag har gjort
insatser riktade till kvinnliga företagare, oavsett bransch. ALMI
administrerar företagarlånet för kvinnor. Det kom till för att möta andra
behov än de som kunde lösas med ett nyföretagarlån. Kvinnor fick här
chansen att låna mindre summor. De behövde ej heller driva aktiebolag.
ALMI har senare lagt till ett krav på att lånesökande skall var intresserade
av tillväxt i företaget. Detta är helt i strid med de ursprungliga
intentionerna att villkoren skulle svara mot många kvinnors sätt att
bedöma sitt lånebehov.

Att se över alla villkor för ALMI:s lån för att göra dem väl anpassade för
målgrupper av bägge könen är ett sätt att börja göra låneverksamheten mera
jämställd.

11 Nya jobb i glesbygden

En betydande del av det svenska näringslivet lyder fortfarande under
stordriftsfördelarnas logik som innebär att överlevnad kräver fortlöpande
rationaliseringar och effektivitetshöjningar exempelvis med hjälp av
teknikinvesteringar. 80- och 90-talens strukturrationaliseringar har främst
drabbat industrin i landets småstäder. Problemet är att dessa
industriföretags framgångar skett på bekostnad av arbetstillfällen.

Ett stort problem för landsbygden är att de kunskapsintensiva
tillväxtbranscherna söker sig till universitetsorterna och storstäderna i första
hand. Vi tror emellertid att det finns stora möjligheter för de regioner som är
i
kris. Speciellt om den lokala arbetsmarknaden kan matchas med företagens
efterfrågan. Men det finns också många branscher som lätt skulle kunna
generera nya arbetstillfällen utanför storstäderna. Vi tror att staten kan
stödja
utvecklingen inom en rad branscher som har framtiden för sig.

11.1 Jordbrukets nya roll

Jordbrukspolitiken är en viktig del av regionalpolitiken. All
jordbrukspolitik är egentligen också politik för landsbygden. Det är
viktigt för Sverige att förändringen av EU:s jordbrukspolitik sker på ett
sådant sätt att det blir möjligt att även i framtiden bedriva jordbruk i hela
landet. Svenskt jordbruk har ett rykte om sig att producera mat av hög
standard. Att ställa om till ekologisk produktion är en del i stärkandet av
vårt exportjordbruks konkurrenskraft. En ökad omställning till ekologiskt
jordbruk skulle kunna öka den svenska produktionen och skapa fler
arbetstillfällen i glesbygden. Det ekologiska jordbruket kan inte på långt
när tillfredsställa ens de svenska konsumenternas efterfrågan. Efterfrågan
är nästan tre gånger större än det faktiska utbudet, enligt LRF.

Danskarna arbetar just nu på att försöka vinna marknadsandelar på den
svenska livsmedelsmarknaden för ekoprodukter. I Danmark har regeringen
stöttat de jordbrukare ekonomiskt som önskat ställa om. I Sverige hoppas
regeringen att marknadens efterfrågan automatiskt kommer att sporra fler
jordbrukare till sådan omställning. Regeringens förhoppningar har emellertid
inte infriats. Här är omställningstakten mycket lägre. Betydande insatser för
att underlätta omställningen till ekologiskt jordbruk måste göras. Det är
viktigt att regeringen utreder frågan varför det ekologiska jordbruket inte
producerar mer varor trots den ökade efterfrågan. Vi vill att riksdagen ger
regeringen sin mening till känna om behovet av ytterligare statliga
stimulanser för att öka produktionen av ekoprodukter.

11.2 Vård och omsorg

Offentlig sektor stod för 60 % av tillväxten mellan 1970 och 1990.
Offentlig sektor/kommunen var och är oftast den största arbetsgivaren på
många småorter. Nedrustningen av offentlig sektor under 90-talet var en
regionalpolitisk katastrof. Det skapade en kostsam arbetslöshet och stort
lidande för många. Liksom tidigare finns det ett skriande behov av
personal inom sjukvård och omsorg. I takt med det svenska folkets
åldrande kommer denna sektor att behöva utökas ytterligare. De
försämringar av välfärden som genomförts under 1990-talet har därmed
drabbat periferin hårt. Därför menar Miljöpartiet att ökade ekonomiska
ramar till kommuner och landsting idag är en viktig regionalpolitisk
åtgärd.

11.3 Miljöjobben

Idag arbetar nära 95 000 personer på miljöföretag. Det motsvarar 2-3 %
av alla sysselsatta. Tusentals arbetstillfällen kan komma att skapas när
Sverige ställer om till ett miljövänligare samhälle; fler personer kommer
att arbeta med återvinning, reparation och renovering av boendemiljöer,
miljöutbildning, sysslor i energisektorn, miljösanering, sophantering,
miljöforskning och övervakning etc. Det förutsätter att staten främjar
utvecklingen mot ett miljövänligare samhälle.

11.4 Statens verk

Staten har själv på många håll lett marschen ut från glesbygden. Det finns
hundratals fall där staten fattat politiska beslut som flyttat eller dragit in
statliga verksamheter från glesbygd och mindre orter. I en rapport från
Glesbygdsverket konstaterades nyligen att de statliga verken inte tar sitt
regionalpolitiska ansvar när det gäller lokalisering av egna verksamheter.
En starkare styrning och tydligare direktiv skall krävas av statliga verk
och bolag för att inte dessa skall överge mindre orter och glesbygd vid
åtstramningar.

Viss grad av basservice är också viktig för att den sociala strukturen på en
ort skall kunna generera en positiv uppåtgående utvecklingsspiral.

11.5 Rekreationens betydelse

Fritiden har fått allt större och större betydelse i människors liv.
Utvecklingen pekar mot minskad arbetstid till förmån för rekreation och
sociala möten. Att de äldre bara blir fler och fler och konsumtionsstarkare
betyder också att möjligheterna för de branscher som sysslar med turism,
kultur eller fritid kan tänkas växa de närmaste årtiondena. Tjänstesektorn
kan enligt AMS komma att sysselsätta många de närmaste åren.
Sysselsättningen väntas öka speciellt inom försäljning, hotell- och
restaurangarbete.

Turismen är idag världens största och mest expansiva näring. Enligt
Riksbanken var den svenska turistnäringens exportvärde 26,4 miljarder
kronor 1995. Totalt omsätter turistnäringen drygt 100 miljarder kronor. Detta
är en arbetsintensiv näring som idag sysselsätter uppemot 150 000 människor.
De utländska besöken står emellertid endast för 26 % av turismen i Sverige.
Det är hälften så mycket som i flera andra EU-länder. Här finns mycket att
lära av andra länder, vad gäller turiststrategier. Men en ökande turism får inte
innebära att natur- och kulturvärden exploateras ovarsamt. En ökad turism
måste gå hand i hand med ett aktivt bevarande av natur- och kulturmiljö. Det
finns stora möjligheter att utveckla ekoturismen och äventyrsturismen.

Det är viktigt att regeringen utarbetar nya strategier för de ovan berörda
näringarna, speciellt för turist- och fritidsnäringarna. Det är därför glädjande
att arbetet har kommit igång i den s k Framtidsgruppen.

11.6 Fisketurismen - en framtidsbransch

Det fanns en tid när blanklax var vardagsmat utmed de stora älvarna. Den
var så vanlig att sägnen berättar att drängar och pigor krävde att få annan
föda i alla fall en dag i veckan.

I år finns mer lax i de norrländska vattnen än på mycket länge. Det är
glädjande. Det skapar förutsättningar för såväl yrkesfiske som sportfiske. Just
fisketurism har en stor potential och kan verkligen skapa arbete och liv i
bygder som idag saknar detta. Men då krävs att laxen kan ta sig upp i älvar
som tidigare hade lax och att alltmer av fångstkvoten flyttas norröver.

Vildlaxen är dock fortfarande hotad. Ca 10 % av laxen är vildlax, resten är
odlad lax. Varje år sätts ca 2,5 miljoner laxyngel ut i det fria i Sverige. De
vandrar ned till södra Östersjön, växer till där under två år och vandrar sedan
mot Norrland för att leka. Endast ett fiske utmed kusten och i älvarna kan
vara selektivt och spara den vilda laxen. Den odlade behöver beskattas.

Idag bedrivs fiske med drivgarn i södra Östersjön. Där fångas såväl odlad
som vild lax, och risken är uppenbar att detta kan hota den vilda laxen. Att
man nu flyttat 50 % av kvoten till Norrland, där selektivt fiske på odlad lax är
möjligt, är bra. Men vi vill se en fortsättning av den politiken. Laxen hör
Norrland till.

Många menar idag att utsättningen givit för mycket lax och att den odlade
utgör ett hot mot den vilda. Det finns därför skäl att se över vattendomarna.
Att fortsätta utsättningen verkar just nu inte meningsfullt. Det vore bättre att
se över möjligheten att låta lax vandra upp i älvar som idag är stängda.
Genom att se till att de kan ta sig in i och förbi vattenmagasin kan ett fint
fiske efter lax skapas i miljöer uppströms vattenmagasinen. Det kan ge
underlag för ny fisketurism, ett behövligt tillskott i glesbygder.

Norrland "exporterar" mycket av sina råvaror söderut. El, skog och lax är
exempel på tillgångar som inte alltid skapar vinster och förutsättningar för
verksamhet i Norrland. Miljöpartiet anser att laxen borde strykas från den
listan. Den hör Norrland till, naturligtvis med undantag från Mörrumsån och
andra vatten som har en egen reproducerande laxstam. Att flytta laxfisket
norrut ger inte bara biologiska fördelar - man kan fiska selektivt på odlad lax
- utan det ger Norrland underlag för en fisketurism och ett bättre ekonomiskt
utbyte av laxen. Det är ju bättre att ta upp dem då de är stora och färdigvuxna,
än att ta upp dem på uppväxtområdet i södra Östersjön där de är mindre.

12 Lokal biologi och miljö

12.1 Vattenkraftens samhällsekonomiska effekter för
lokalsamhället

Utbyggnaden av vattenkraften har exploaterat en rad naturresurser, sådana
som landets regioner och kommuner tidigare åtnjutit. En rad mervärden
har gått förlorade. Förlorarna är det lokala näringslivet och invånarna som
inte längre kan nyttja dessa naturresurser. Turismen, fisket och fritidslivet
har drabbats. En större del av vinsterna från vattenkraften bör därför
återföras till de drabbade regionerna.

12.2 Marklagstiftningen

För att öka möjligheten för de boende i glesbygden måste den avreglering
och liberalisering av marklagstiftningen som skedde i början av 90-talet
ses över. Förvärvslagstiftningen har blivit uddlös och lätt att kringgå.
Glesbygden har tappat kontrollen över naturtillgångarna, något som är
nödvändigt att ha i bygder där alternativa inkomstkällor ofta är en
förutsättning för att man ska kunna bo kvar.

Under ett antal år har penningstarka spekulanter kunnat göra
spekulationsförvärv på skogsfastigheter och avverkat hänsynslöst. De
ransoneringsregler som idag finns reglerar fastigheter ned till 50 ha, men
Skogsstyrelsens utvärdering av den nya skogsvårdslagen visar att
ransoneringsreglerna kringgås genom att man dels avverkar vad reglerna
tillåter och dels "gallrar" arealen därutöver på ett mycket hänsynslöst sätt.
Fastigheter har även styckats sönder i mindre enheter och kunnat kalavverkas,
och krav om bosättning på fastigheten har inte efterlevts. Det har även hänt att
man kalavverkat innan lagfart och förvärvstillstånd meddelats. I budgivning
om skog har ortsbor inte kunnat konkurrera eftersom man har haft ett
långsiktigt skogsinnehav för ögonen och inte spekulerat i skövling. Trenden
är att ortsbor äger en allt mindre del av skogen och berövas en nödvändig
kompletterande inkomstkälla.

Målet med marklagstiftningen måste vara att öka sysselsättning och
bosättning i glesbygden. Nu ses reglerna över, vilket är bra, men detta måste
följas upp för att förhindra att ägandet över skogen inte lämnar bygden.

12.3 Skydd av nyckelbiotoper

Miljömedvetenheten i skogsbruket har ökat och certifieringen ses som ett
bra sätt att värdesäkra varan. Intresset för nyckelbiotoper - de biologiska
pärlorna i skogen - har ökat. Därför har vi med stor tillfredsställelse
medverkat till att anslagen till biotopskydd förstärkts rejält i budgeten.
Anslaget för år 2000 är nu 70 miljoner kronor för att år 2001 vara 125
miljoner kronor och lika mycket år 2002.

Idag har bristen på medel i vissa fall lagt en död hand över avverkning i
mogen skog. Många ansvarsfulla skogsbolag vill inte avverka i områden där
det finns eller kan finnas nyckelbiotoper eftersom man är rädd för opinionen.
Tidigare fanns inte pengar tillräckligt för biotopskydd och effekten blev att
man inte avverkade mogen skog. Man talade om att staten skulle få 5 år på
sig. Med den anslagsnivå som nu finns torde inte det behöva hända i
framtiden.

Skogen är fortfarande en avgörande näring för många bygder. Vi menar att
skogsråvaran borde kunna skapa betydande mervärden om den förädlades i
högre grad än idag. I ett ekologiskt hållbart samhälle måste trä på sikt ersätta
plast i många produkter. Trä är en förnyelsebar resurs vilket plasten inte är.
Det behövs forskning och stora insatser inte bara från staten utan från
näringen själv för att förändra användningen av denna råvara.

13 Förbättringar av den interregionala
infrastrukturen

Den förda politiken på kommunikationsområdet är ett av de viktigaste
instrumenten i regionalpolitiken. Med kommunikationer avses här såväl
fysiska som data- och telekommunikationer. Kommunikationernas
grundläggande funktion är att minska de geografiska hindren för
samspelet mellan människor och företag. Det innebär att öka
tillgängligheten för kommunikation och sålunda utöka regionens storlek.
Genom att öka regionens storlek kan de små lokala arbetsmarknaderna
överleva lättare. De små arbetsmarknaderna är mer beroende av
möjligheter till mellanregional rörlighet. Snabbtåg och utbyggd länstrafik
bidrar till att underlätta sådan. Regionens storlek är också av stor
betydelse för företagens överlevnad. Investeringar i enskilda länkar i
transportsystemen kan i samspel med en rumslig ekonomisk struktur ge
en betydande påverkan lokalt och regionalt, speciellt om dessa kan korta
restiderna.

För detta ändamål behövs:

- en omfattande förbättring av tågtidtabellerna för att minska väntetiderna,

- ökad turtäthet på samtliga bandelar,

- fler snabbtåg,

- nybyggnationer exempelvis sträckan Umeå-Luleå (Norrbotniabanan),

- upprustningar för höghastighetstrafik på flera sträckningar, exempelvis
Gävle-Hallsberg.

Dagens kommunikationspolitik är i dålig samklang med
regionalpolitiken. Kommunikationspolitiken har förbisett den
välfärdspolitiska betydelse som en fungerande infrastruktur har för den
regionala utvecklingen. Företagens behov är inte heller tillfredsställda,
speciellt vad gäller logistiken. Regional utveckling innebär inte bara att
förbättra näringslivets tillväxtförutsättningar. Bra kollektivtrafik är en
viktig politisk fråga såväl för de boende som för företagens anställda.

Regional utveckling handlar om att öka medborgarnas sociala och
ekonomiska välfärd, exempelvis genom att öka tillgängligheten till privat och
offentlig service. Förbättrat underhåll och upprustning av det lokala vägnätet,
även grusvägarna, kan i det sammanhanget vara mycket betydelsefullt.
Tillgången till kommunikationer är ju helt avgörande för om en ort skall
fortsätta att vara attraktiv.

Avreglering och bolagisering av statliga verk har gjort det allt svårare att
garantera ett fullgott utbud genom detaljregleringar och ägarstyrning. Det
finns flera sätt att komma till rätta med det problemet. Ett sätt är att återta
makten över verksamheten. Ett andra sätt är att från central nivå lägga upp de
långsiktiga strategierna, följa utvecklingen och gå in och upphandla tjänster
där marknaden misslyckats. Mindre investeringar i enskilda transportlänkar
kan i samspel med den ekonomiska strukturen få en betydande lokal och
regional inverkan. Ett tredje sätt är att öka samordningen mellan aktörer i
landet och låta organ på riks- och länsnivå lägga upp riktlinjer i samspel med
lokala och regionala producenter. Dagens kommunikationspolitik präglas av
klara sektorsinlåsningar. Samordningen på regional nivå bör också förbättras.
Samordning handlar inte bara om att koordinera samspelet mellan
kommunikationer utan också om att ta hänsyn till hur kommunikationerna
samspelar med övrig fysisk planering och övriga regionala
utvecklingsåtgärder.

SJ bedriver sin verksamhet på kommersiella villkor, med ekonomiska mål
om soliditet och förräntning av det egna kapitalet. Den trafikpolitiska
målsättningen om en kraftigt ökad marknadsandel för järnvägen skall betonas
i ägardirektiven till SJ. Den ökade marknadsandelen får dock inte uppnås på
bekostnad av att företagets ekonomi undergrävs. Skulle det visa sig att det
inte går att öka marknadsandelen med givna ekonomiska förutsättningar
måste förnyade analyser av konkurrensförutsättningarna göras och eventuella
förändringar göras i de ekonomiska ramarna (skatter, banavgifter,
investerings- och driftbidrag).

14 Ett gynnsamt klimat för människor och
företag

En regions ekonomiska utveckling bestäms till viss del av i vilken mån
den förmår attrahera eller generera konkurrens- och överlevnadsduglig
ekonomisk verksamhet, men det är också viktigt att regionen utnyttjar
sina komparativa fördelar och mobiliserar kreativiteten bland regionens
företag, organisationer, föreningar och boende. Vad är det då som gör att
företag lokaliserar sig på vissa platser? Arbetskraften är en av de få
produktionsfaktorer som fortfarande är avgörande för företagens
geografiska etablering. Det är därför befolkningens bosättning som allt
mer bestämmer var företagen etablerar sig. Enligt de flyttstudier som
gjorts tycks människor i betydande utsträckning välja bosättning
oberoende av var arbetstillfällena finns.

Varför människor väljer att bo på vissa ställen, hellre än andra har inte så
mycket med ekonomiska faktorer att göra. Dagens regionalpolitik fokuserar
för lite på de icke-ekonomiska faktorer som har betydelse för
regionutvecklingen, ur den här aspekten. Kulturens betydelse som
lokaliseringsfaktor har ökat. Flyttarna söker nya stimulerande miljöer, enligt
undersökningar. Storstädernas varierade kulturutbud lockar många att flytta
till storstäderna. Men många flyttar samtidigt till landsbygden. De som flyttar
från städerna är också de intresserade av ett rikt kulturliv, ett vackert
landskap
och möjlighet till rekreation och nöjesliv. Kulturmiljön är en av de viktigare
faktorerna för att attrahera företag och människor till regioner. Det är ur det
här perspektivet som den kulturella infrastrukturen är så viktig.

En stad som vill överleva måste vara attraktiv. Det handlar om att vara
öppen för nyinflyttade, nya mentaliteter och kulturer. Det handlar också om
att att utveckla kulturlivet. De små orter som satsat på kulturen har haft det
lättare att behålla de sina eller attrahera nya invånare. Värst utsatt, i
avfolkningstermer mätt, är faktiskt de svenska småstäderna, själva glesbygden
är inte lika hotad. Många småstäder har varken ett lockande kultur- och
serviceutbud eller tillgång till en lockande natur och attraktiva boendemiljöer.
Om det dessutom frodas en anda av intolerans, avundsjuka eller
misstänksamhet är det mycket svårt att attrahera flyttare eller ens behålla
ungdomarna i området.

För att vända trenden bör mindre orter försöka att återskapa något av
storstadens positiva miljöer eller kanske nischa sig som ett livskvalitativt
alternativ till storstaden. Kulturbranschen är sysselsättningsintensiv och den
expanderar snabbt. Vi vill öka det ekonomiska stödet till lokala och regionala
utvecklingsprojekt inom kultursektorn, framförallt på landets små orter. De
här projekten ska skapa förutsättningar för en bärkraftig kulturell
infrastruktur. Det kan innebära satsningar på såväl kulturproduktion och
festivaler, som kulturminnesvård och kulturlandskapsvård.

Ett led i denna utveckling är att stödja lokala och regionala
utvecklingsprojekt och utvecklingscentra som sysslar med teater-, dans-,
musik-, film-, litteratur- och bildproduktion samt museiverksamhet. Det
innebär också att satsa på amatörer, exempelvis via studieförbunden. Den
statsunderstödda verksamheten ger spinn-off-effekter. Den stimulerar den
lokala och icke statsunderstödda kulturproduktionen. På så vis kan den
statliga politiken vara grundstenen i en bärkraftig kulturell infrastruktur.

15 Det specialiserade kulturutbudet i
storstäderna är hotat

Kulturpolitikens regionalpolitiska betydelse gäller också storstäderna. I
städerna bor merparten yrkesaktiva kulturarbetare. De lever ett
ekonomiskt mycket otryggt liv, eftersom storstadskommunerna inte tar
sitt ekonomiska ansvar. För den som inte går på a-kassa är det svårt att
försörja sig ens som professionell yrkesutövare. Som om det inte räckte
med det. Våra största enskilda konstnärer får ofta ikläda sig andra roller
för att deras produktion ska bli verklighet. Att anställa producenter,
marknadsförare, företagsekonomer och dylikt är för de flesta
professionella en omöjlighet. Detta tar kraft från skapandet.

Våra svenska kulturarbetare är också utelämnade att år för år söka statliga
bidrag och stipendier. I ansökningarna handlar det ofta om att försöka bevisa
vilken samhällsnytta eller samhällelig vinning deras konstnärliga arbete kan
generera. Det är som att kulturen inte hade ett egenvärde längre. Allt detta är
anmärkningsvärt särskilt som riksdagen tidigare beslutat följande:

Kulturpolitiken skall möjliggöra oberoende utforskning av konstens
uttrycksmöjligheter. ... Konstnärligt arbete, vetenskaplig forskning och
tekniska innovationer bygger på att människor med talang och idéer får
stort svängrum. ... Genom att undanröja hinder för skapande och stödja
och stimulera kulturutövare och kulturella uttryck över ett brett fält skall
kulturpolitiken verka för mångfald. Arbetsvillkoren för yrkesverksamma
konstnärer påverkar vitaliteten och mångfalden inom hela kulturlivet.
Den kulturpolitiska uppgiften är att skapa bästa möjliga förutsättningar
för det yrkesverksamma konstnärliga arbetet.

Det är viktigt att stödja enskilda professionella konstutövare, regissörer,
koreografer och nyskapande kompanier. Många av dem är beroende av
projektbidrag. Statens kulturråd ger ettåriga bidrag. Vi vill trygga dessa
konstnärers arbetsmiljö genom att förändra bidragstilldelningen. Vi tror
att Statens kulturråd kan ge dessa kulturarbetare en tryggare arbetsmiljö
genom att bevilja dem bidrag på två- och treårig basis, så att de inte
behöver göra årliga ansökningar.

16 Förbättrad service

Glesbygdsverkets analyser visar att det blir allt attraktivare att bosätta sig
på landsbygden, men att brister i service ofta gör det omöjligt att
förverkliga den drömmen. Regioner som inte erbjuder bra levnadsvillkor
kan inte locka till sig några människor. Även företagen är beroende av en
god välfärd eftersom de annars inte kan locka till sig arbetskraft.

Människor på landet måste garanteras en lägsta nivå av service.
Rapporterna från landsbygdskommunerna, glesbygdsriksdagen och GBV ger
vid handen att regeringens löften inte uppfyllts på det området. Alla i landet,
har det sagts, ska erbjudas lika god service. Landsbygdsborna har kanske
aldrig haft samma servicenivå som andra, men under 90-talets krisår
passerades smärtgränsen. En bidragande orsak var att statliga företag, främst
SJ, Posten och Apoteket, arbetade vinstdrivande. Besparingarna inom den
offentliga sektorn var en annan faktor.

Posten eller livsmedelsaffären kan ombesörja mycket av den service som
Apotek, Systembolag och dylikt tidigare stod för. När Posten,
livsmedelsaffären och apotek/sjukvård inte längre finns på orten dör oftast
bygden. För att rädda en stor del av servicen är ökade satsningar på
samverkan mellan privata och kommunala verksamheter viktigt. Det kan
också handla om att samarbeta med grupper i civilsamhället.

17 Medborgarnas kreativitet räddar landet

Många medborgare upplever att de inte kan påverka politiken. Det
representativa demokratiska systemet inbjuder inte längre medborgarna
att deltaga utan verkar snarast passiviserande. Vi anser därför att den
svenska folkstyrelsen bör innehålla fler element av självorganisering,
decentralisering och självförvaltning. Den kreativitet detta kan föda är en
viktig förutsättning för regionernas tillväxt och överlevnad.

- Ett sätt att stödja decentraliseringen är att ge lokala krafter ökat
inflytande över vad som händer på regional nivå, genom att ge regionens
invånare ökad makt över de regionalpolitiska medlen.

- Under de senaste åren har allt fler politiska områden lyfts ned till
kommunal nivå. Vi vill gå vidare och flytta ned fler beslut till regional
nivå. Vi vill utveckla den representativa demokratin och införa nya
regionfullmäktige, direktvalda organ vars uppgifter är att överta uppgifter
från länsstyrelserna och landstingen.

- Att staten stödjer televisionens Öppna kanalen är ett sätt som vi vill
förorda. Det gör staten i Tyskland och Danmark. Öppna kanalen är vår
enda icke-kommersiella TV-kanal, och därmed ett bidrag till demokratin
på den lokala nivån. Dagens kommuner stödjer inte den verksamheten
ekonomiskt.

- Att arbeta för förbättrad kontakt mellan kommunledningar och
invånare/företag, och att fler kommunmedborgare tas in i
beredningsprocessen inför beslut eller experimentera med icke
partipolitiska nämnder, direktvalda organ, samrådsforum etc. är också
viktigt.

- Det bör också bli lättare att genomföra beslutande folkomröstningar på
kommunal, regional och nationell nivå. Det är i kommunerna redan
möjligt, men folkets vilja vinner sällan fullmäktiges gehör. Genom att
kommunallagens 5 kap § 23 ändras, så att kommunfullmäktige blir
skyldiga att genomföra en folkomröstning om så begärs av tio procent av
kommuninvånarna, kan fler folkomröstningar bli verklighet.

- Skilda valdagar är en viktig förutsättning för att stimulera folkets
deltagande i samhällspolitiken. Då kan människor skilja de kommunala
frågorna från de nationella. Det innebär i klartext att aldrig hålla
riksdagsval, kommunval eller val till landstings/regionfullmäktige
samtidigt.

Det svenska föreningslivet har länge fungerat som en skola för demokrati.
Föreningslivsengagemanget ger dels en ökande medvetenhet och dels en
praktisk erfarenhet av hur demokratiskt beslutsfattande kan gå till.
Civilsamhällets sammanslutningar utgör därmed en sorts demokratisk
infrastruktur i det politiska Sverige. Det finns ett egenvärde i
medborgarnas självorganisering. Nämligen att tillsammans med andra
tillämpa demokratins spelregler; formulera idéer, argumentera, lyssna,
kompromissa, fatta beslut och genomföra det man beslutat. Detta är
huvudskälet varför vi anser det oerhört viktigt att det offentliga har en
generös inställning till olika föreningar och medborgerliga
sammanslutningar. Utan ett livaktigt civilt samhälle ökar riskerna för att
de politiska partierna inom sig som emellan sig och i det politiskt
parlamentariska systemet utvecklar en kultur som i allt högre grad fjärmar
sig från de människor som utgör demokratins bas.

Stockholm den 4 september 2000

Matz Hammarström (mp)

Ingegerd Saarinen (mp)

Kia Andreasson (mp)

Barbro Feltzing (mp)

Gunnar Goude (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Mikael Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Birger Schlaug (mp)

Kerstin-Maria Stalin (mp)

Lars Ångström (mp)