Arbetstid och ledighet från anställning

Betänkande 2000/01:AU9

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Justering: 2001-03-06
Debatt: 2001-03-28
Debatt: 2001-04-04
Beslut fattades: 2001-04-05
Trycklov: 2001-10-11

Hela betänkandet

DOCX

PDF

Webbsida

Beslut i korthet

Motioner om arbetstid och ledighet från anställning (AU9)

Riksdagen avslog motioner från de allmänna motionstiderna 1999 och 2000 om arbetstid, semester och annan ledighet. Riksdagen gav också, med anledning av en mp- och en s-motion, regeringen i uppdrag att överväga om det finns behov att förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i samband med föräldraskap.

Utskottets förslag till beslut: Förslag med anledning av motionerna 2000/01:A224 och 2000/01:A706 om ett övervägande av behovet av att förstärka skyddet för arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i samband med föräldraskap. I övrigt avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Bifall till utskottets hemställan

Visa hela betänkandet

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 49 motioner.

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet bereddes senast i utskott 15 februari 2001, justeras 6 mars 2001 och fick trycklov 11 oktober 2001.

Alla beredningar i utskottet

2001-02-15

Motioner om arbetstid och ledighet från anställning (AU9)

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från de allmänna motionstiderna 1999 och 2000 om arbetstid, semester och annan ledighet. Utskottet föreslår också, med anledning av en mp- och en s-motion, att regeringen får i uppdrag att överväga om det finns behov att förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i samband med föräldraskap.

Debatt, Genomförd

Information kommer.

Debatt om förslag 2000/01:AU9

Webb-tv: Arbetstid och ledighet från anställning

Dokument från debatten

Protokoll 2000/01:91 2001-04-04

Protokoll från debatten

CHRISTEL ANDERBERG (M)

Anf. 192 CHRISTEL ANDERBERG (M)

Fru talman! Det är en händelse som ser ut som en tanke att vi vid denna tid på dygnet står och debatte- rar en generell förkortning av arbetstiden, vilket en majoritet i utskottet förordar. Det är alltså en politik som får så absurda konsekvenser att politikerna inte har en tanke på att själva leva upp till de lagbestäm- melser man vill stifta för folket. I 15 års tid har arbetstidsfrågan utretts utan att av- sätta några större spår i lagstiftningen. Och nu ska den utredas på nytt av den nya arbetstidskommitté som regeringen beslutade tillsätta i december förra året. Och så har man lyckats begrava denna politiskt heta potatis i ytterligare några år. Vi moderater be- klagar regeringens senfärdighet med att sätta ned foten i frågan. Den leder till att nödvändiga reformer som skulle kunna leda till ökad flexibilitet, till from- ma för både arbetstagare och arbetsgivare, inte kom- mer till stånd. En arbetsgrupp under ledning av s-kvinnornas ordförande Inger Segelström lade fram rapporten Kortare arbetstid - för och emot för ett år sedan. Arbetsgruppen uttalade, till synes enigt, att det finns ett antal risker och negativa konsekvenser förknippa- de med en arbetstidsförkortning och gjorde bedöm- ningen att tvingande lagstiftning varken är en realis- tisk eller en önskvärd lösning. Därmed hoppades vi moderater att frågan om en lagstiftad arbetstidsför- kortning skulle ha varit avförd från den politiska dagordningen för överskådlig tid. Vi trodde att för- nuftet hade segrat till sist. Vi förbisåg att förnuft inte är vad som präglar Vänstern och Miljöpartiet. En analys som Kommunförbundet har gjort visar att en allmän arbetstidsförkortning till 35 timmar skulle leda till en försämring av kommunernas eko- nomi med 10 miljarder kronor och innebära färre anställda i vården, skolan och omsorgen. Konjunkturinstitutet hade på arbetsgruppens upp- drag räknat på konsekvenserna av en lagstadgad ar- betstidsförkortning, och KI bedömer att en sådan reform ger lägre tillväxt och högre skatt och trots detta minskade resurser till den offentliga sektorn. Det skulle göra det svårt att klara den växande för- sörjningsbörda och de ökade krav på offentlig service som en allt äldre befolkning medför. KI bedömer att den ekonomiska tillväxten kommer att minska lika mycket som arbetstiden sänks. Redan en sänkning av arbetstiden med 2,5 timmar/vecka beräknas minska hushållens disponibla inkomster med 20 000 kr per person i arbetskraften. Våra framtida pensioner kommer också att bli väsentligt lägre. Kortare arbets- tid skulle alltså slå hårt mot den svenska välfärden. Förespråkarna för en arbetstidsförkortning brukar framhålla att 40-timmarsnormen för heltidsarbete infördes redan 1973 och att det nu är dags för Sverige att sänka den, såsom man har gjort i vissa andra län- der. Det är bara det att 30-timmarsveckan redan är införd i Sverige om man ser till faktiskt arbetad tid, fast i vårt land har vi valt att ta ut ökad ledighet i andra former än genom kortare arbetsdag. Sverige har längre lagstadgad semester än de flesta andra länder. Vi har också generösa regler för sjukfrånvaro, föräld- raledighet samt ledighet för studier och facklig verk- samhet m.m. som saknar motstycke i andra jämförba- ra länder. Enligt SCB:s befolkningsprognoser ökar antalet svenskar i pensionsåldern med drygt 700 000 fram till år 2030 samtidigt som antalet personer i arbetsför ålder minskar med ca 300 000. En befolkningsminsk- ning har Sverige inte sett sedan digerdöden och massutvandringen till Amerika på 1800-talet - och då bara enstaka år. Vad vi nu ser är en långsiktig trend. Följden blir att arbetskraft kommer att bli en bristva- ra, den ekonomiska tillväxten är i fara, allt färre tvingas bära en växande försörjningsbörda och den offentliga sektorns finanser hotas. Till detta kommer att den svenska arbetsmarkna- den redan i dag har problem med bristyrken och flaskhalsar. Det råder stor brist på t.ex. civilingenjö- rer, IT-experter och läkare. Vad händer om arbetsti- den förkortas med fem à tio timmar i veckan för dem? Enligt SAF:s rekryteringsenkät hösten 1999 uppger sju av tio företag att de haft stora svårigheter att re- krytera personer med rätt kompetens. Tre av tio före- tag uppger att svårigheterna att rekrytera har lett till att planerad expansion har förhindrats. Detta innebär att 40 000 företag inte har kunnat växa enligt sina planer. 200 000 hushåll i Sverige kan inte leva på sin lön utan är beroende av socialbidrag för sin försörjning trots arbete. Det finns beräkningar som visar att en generell arbetstidsförkortning skulle fördubbla antalet hushåll som är bidragsberoende. En kortad arbetstid skulle bli ett dråpslag mot låginkomsttagarna. Arbetslivsinstitutet gjorde, också på Näringsde- partementets uppdrag, en sammanställning av aktuell forskning och utveckling i arbetstidsfrågan. Av rap- porten till arbetsgruppen Arbetstidsförändringar - möjligheter och konsekvenser framgår bl.a. att forsk- ningen visar att arbetstidsförkortning har ingen eller liten effekt på arbetslösheten. Forskningen kan inte påvisa konkreta hälsoförbättringar annat än när arbe- tet är särskilt hårt och enformigt. Lokala försök visar att sjukfrånvaron inte påverkas av en arbetstidsför- kortning. Förespråkarna av en generell arbetstidsförkortning lanserade det först som en metod för att komma till rätta med arbetslösheten - vi skulle dela på jobben. Sedan all forskning och alla empiriska försök visat att detta argument inte håller har man svängt om till att saluföra arbetstidsförkortningen av förmenta hälso- skäl - människor upplever att de jobbar för mycket och de stressrelaterade sjukdomarna ökar. Men detta argument håller inte heller. Människor kommer inte att må bättre om de ska utföra samma arbete på 25 % kortare tid. Om de stressrelaterade sjukdomarna främst bland de anställda i den offentliga sektorn ska kunna minska är det avgörande att de 10 miljarder, som Kommunförbundet har kostnadsberäknat en generell arbetstidsförkortning till, i stället används till att garantera att det finns ett rimligt antal anställda som kan dela på arbetsuppgifterna. I en artikel i Svenska Dagbladet den 13 december förra året under rubriken "Kvinnor i offentliga jobb far illa" säger RFV:s generaldirektör Anna Hedborg att det är kvinnorna som står för hela den kraftiga uppgången av långtidssjukskrivningarna, bl.a. av psykosociala skäl, och att det handlar om kvinnor i den offentliga sektorn som far illa på sina jobb. Hon säger också att de offentliga arbetsgivarna är sämre på arbetsmiljö än de privata. Det finns alltså en rad andra åtgärder än sänkt arbetstid som borde vidtas. Det handlar bl.a. om att delegera ansvar, att korta beslutsvägarna, att ge de anställda större inflytande över den egna arbetssituationen, att ge dem en rimlig karriär- och löneutveckling. LO-kongressens beslut att kräva en sjätte semes- tervecka, som ska kunna tas ut i form av hela dagar, del av dag eller enstaka timmar är visserligen mer modest än övriga förslag som nu florerar i den all- männa debatten i det att det motsvarar ungefär 12 minuter kortare arbetsdag. 12 minuter kan knappast medföra bättre hälsa, mindre stress och ökad välfärd som LO hävdar. Däremot innebär även detta förslag ett mindre antal arbetade timmar, i ett läge där allt färre i yrkesverksam ålder ska försörja allt fler äldre. En annan invändning vi har är att det finns många verksamheter där det skulle uppstå betydande olägen- heter om de anställda fick en ovillkorlig rätt att ta ledigt när som helst. Den moderata politiken syftar till att flytta makten över arbetstiden från politikerna till de enskilda indi- viderna och deras arbetsgivare. Forskningen och den mångfald av attitydundersökningar som har gjorts visar entydigt att det inte finns något arbetstidsmått som passar alla. Människor är olika och prioriterar olika. En och samma individ har olika önskemål och behov under olika skeden i livet. Verksamheterna har också olika behov som t.ex. säsongsanpassad eller kundanpassad arbetstid. Vi föreslår därför att anställningsförhållandena regleras genom individuella avtal mellan arbetsgiva- ren och den anställde. Härigenom skapas mer flexibla arbetstidslösningar. Det skapar förutsättningar för det moderna arbetslivet som är bättre anpassat både till de enskilda arbetstagarnas olika önskemål och behov och till verksamheternas olika krav. Gärna kortare arbetstid, men det ska vara den en- skildes val efter överenskommelse med arbetsgiva- ren! Vi förespråkar kraftigt sänkt skatt på arbete. Det är en politik som gör det möjligt för den som vill korta sin arbetstid att leva även på en deltidslön. Fru talman! Vi står givetvis bakom alla moderata reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1.

CHRISTEL ANDERBERG (M)

Anf. 193 CHRISTEL ANDERBERG (M)

Fru talman! Att debattera arbetstid denna tid på dygnet stärker argumenten för en förkortning av ar- betstiden. Arbetstidsfrågan är komplex och berör familj, fri- tid, arbete, produktion osv. När man läser betänkan- det slås man av alla dessa kommittéer och utredningar som under de senaste åren har utrett frågan utan att det så mycket egentligen har fallit ut i praktisk hand- ling. Förhoppningsvis ska den senaste Arbetstids- kommittén, som nu startar sitt arbete, komma fram till förslag som kan realiseras i verkligheten, förslag som reellt stärker arbetstagarinflytandet och också jäm- ställdheten mellan män och kvinnor. Läser man partiernas motioner och reservationer finns där, åtminstone till det yttre, en enighet om att individens, arbetstagarens, inflytande ska stärkas och det finns också till det yttre en enighet om att det måste finnas någon form av lagstiftning till skydd för människors liv och hälsa. Men längre än till det yttre sträcker sig inte enigheten. Exempelvis säger sig moderaterna å ena sidan vilja ha skyddsföreskrifter via arbetsmiljölagen, men å andra sidan är man inte ens beredd att ha någon som helst lagstiftning som t.ex. begränsar övertidsuttag, trots att man vet att just övertidsuttag är ett enormt problem på dagens arbetsmarknad. Detta om något avslöjar värdet och skyddsnivån i den lagstiftning som man förordar från moderat håll. Förhoppningsvis ska det ändå finnas en majoritet för ett stärkt arbetstagarinflytande och förhoppnings- vis finns det också en majoritet som är beredd att ta strid för jämställdhetsperspektivet i arbetstidsfrågan. Ser man till upplägget för den senaste Arbetstids- kommitténs arbete innebär tidsplanen att man i ett första steg tar upp tråden från det fackliga initiativet, alltså LO-TCO-SACO:s tanke om att arbetstagaren själv ska bestämma hur hon eller han vill ta ut delar av sin semester. Därefter kommer man i steg 2 in på frågor om arbetstidsförkortning. Det är en helt logisk tidsplan, eftersom det fackliga initiativet inte innebär någon egentlig arbetstidsförkortning, och det är ett upplägg som innebär att frågan om hur en arbetstids- förkortning kan genomföras är helt öppen. Vänsterpartiets ståndpunkt är väl känd. Vi föror- dar en arbetstidsförkortning via en förändring i den norm som finns i arbetstidslagen, en norm som har gällt sedan början av 1970-talet och som diskrimine- rar kvinnor. Med den fördelning som vi fortfarande har när det gäller det oavlönade arbetet, som ju också måste utföras för att samhället ska fungera, har kvin- nor i dag inte samma möjligheter som män att arbeta heltid med avlönat arbete. Effekterna av detta är väl kända. Det ökar ytterli- gare löneskillnaderna som i sin tur påverkar nivåer i socialförsäkringssystem och pensionssystem. Vi vet att deltidare har sämre tillgång till kompetensutveck- ling och sämre möjligheter till befordran osv., eller annorlunda uttryckt är det alltså kvinnor som får betala för att vi har en norm som inte tar någon hän- syn till det oavlönade arbetet. En förändring av heltidsnormen innebär ju inte att alla ska ha samma arbetstider eller att alla ska tvingas att gå ned i tid. Någon tanke om någon sorts tvingan- de lagstiftning har jag aldrig hört framföras av någon facklig organisation eller något politiskt parti. Ar- betstidslagen ger i själva verket möjligheter till all flexibilitet och variation som tänkas kan. Det är bara att se efter på arbetsmarknaden hur det faktiskt ser ut. Arbetstidsförkortning handlar inte om någon ny lag, det handlar om att ge ett redskap för arbetstagar- na att i förhandling med arbetsgivarna hitta lösningar där arbetstagarna går ned i arbetstid. Utan lagstiftning är det starka fackföreningar eller starka individer som kan ro hem arbetstidsförkort- ningar, medan andra med sämre förhandlingsläge aldrig kommer att få till stånd arbetstidsförkortningar med något verkligt innehåll. Även i situationer där man via avtal förhandlar sig fram till en arbetstidsför- kortning handlar det oftast om utbyte mot t.ex. flexi- bilitet på arbetsgivarens villkor och/eller uteblivna löneökningar. Historien visar och dagens situation visar att ska en arbetstidsförkortning komma alla till del, även kvinnor inom vården, är det nödvändigt med ett poli- tiskt beslut i ryggen. Om man genomför en arbetstidsförkortning på vårt sätt innebär det att man kan göra det i ett politiskt sammanhang där man också kopplar på beslut som gör att man undviker stress, underlättar nyanställning, sänker arbetsgivaravgifter för att underlätta omställ- ningen och som gör att arbetstagarna inte behöver avstå från hela sitt löneutrymme vid en arbetstidsför- kortning. I det här sammanhanget vill jag också passa på att referera till JämO:s uppfattning. JämO yttrade sig över den senaste arbetstidsgruppens arbete. JämO säger att den nuvarande normalarbetstiden inte passar kvinnor lika bra som män och att deltidsarbete har blivit en strategi för att kvinnor ska kunna utföra både betalt och obetalt arbete, en strategi som underlättar för män att arbeta heltid. JämO har också kommenterat förslag om flexibelt uttag eller en extra semestervecka och konstaterar att ett sådant uttag av arbetstidsförkortningen med stor sannolikhet leder till att kvinnor anpassar sig än mer till familjen. Den extra semesterveckan behöver inte förändra manligt uppbyggda hierarkier i arbetslivet eller vanor i privatlivet. JämO konstaterar vidare att det från jämställdhetssynpunkt finns starka skäl för en förkortning av den dagliga arbetstiden. Med andra ord bekräftar Jämställdhetsombuds- mannen synsättet att från jämställdhetssynpunkt är det att föredra att en arbetstidsförkortning genomförs via förändring av normen i arbetstidslagen. En annan aspekt som tangerar normalarbetstiden är problematiken med deltidsarbetslöshet. Där finns det stor samstämmighet om att det är ett gissel som man måste komma till rätta med, och det pågår ett arbete, både på EU-nivå, som tar fasta på diskrimine- ringsaspekten, och på nationell nivå med ökade krav på arbetsgivaren att tillhandahålla heltidstjänster. Vi från Vänsterpartiet menar att fasta heltidsjobb ska vara regel, och undantag, i den mån de förekommer, ska vara mycket väl motiverade. Även i denna fråga finns det en tydlig jämställd- hetsaspekt. Det är kvinnor som i stor utsträckning får utgöra en buffert och stå för en flexibilitet på arbets- marknaden som också innebär otrygghet. Det handlar då om försämringar i anställningstryggheten men också om att arbetsgivaren skapar en flexibilitet i sin verksamhet genom att erbjuda deltidsanställningar. Om man leker med tanken att en manligt dominerad arbetsplats, t.ex. Domnarvet i Borlänge eller Saab Scania i Södertälje, skulle erbjuda 75-procentiga tjänster till reparatörer eller tekniker så skulle män aldrig acceptera detta. Därför är frågan om deltidsar- betslöshet en viktig jämställdhetsfråga. Fru talman! Timmen är sen. Jag tänkte avsluta med att ta upp frågan om rörlighet på arbetsmarkna- den. Det är ett begrepp som vi hör dagligen och stundligen, inte minst när vi diskuterar vårt medlem- skap i EU. En relevant fråga är: Rörlighet på vems villkor? Från Vänsterpartiet har vi en motion som handlar om vikten av rörlighet och vikten av att kombinera denna rörlighet med anställningstrygghet, där vi vill underlätta för anställda att få tjänstledigt för att prova annat arbete. Det är beklagligt att utskottet inte ställer sig bakom ett tillkännagivande med den inriktningen, för det vore ett bra sätt att bidra till en positiv rörlig- het. Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation 12.

C SKÖLD JANSSON (V)

Anf. 194 C SKÖLD JANSSON (V)

Fru talman! Camilla Sköld Jansson satt ju med i den Segelströmska arbetstidsgruppen, som lade fram rapporten Kortare arbetstid - för eller emot, och har såvitt jag förstår skrivit under på att en tvingande lagstiftning varken är en realistisk eller en önskvärd lösning. Det finns mycket intressant att läsa i rapporten. Bl.a. står det att sänkt arbetstid i första hand tenderar att komma till stånd i branscher med ett relativt högt löneläge, medan intresset och möjligheterna att driva frågan om en arbetstidsförkortning är mindre i låglö- nebranscher och i verksamheter där många jobbar deltid. I stället är det prioriterat att få upp lönenivån och få möjlighet att öka sysselsättningsgraden. Det här, Camilla Sköld Jansson, visar hur männi- skor själva prioriterar. Tycker ni i Vänsterpartiet att ni måste sätta er som förmyndare över vuxna männi- skor därför att dessa människor prioriterar fel om de själva får bestämma hur de ska jobba och hur mycket de ska jobba? Bortser ni från att det finns 200 000 hushåll i vårt land som inte klarar sig utan socialbi- drag, trots att man har jobb, och att er arbetstidsför- kortning kan komma att fördubbla detta antal? Är det faktorer som ni inte alls bryr er om?

CHRISTEL ANDERBERG (M)

Anf. 195 CHRISTEL ANDERBERG (M)

Fru talman! Att via lagstiftning och normer för- stärka arbetstagarnas möjligheter till arbetstidsför- kortning är, med ett moderat uttryck, att öka valfri- heten. Gör man det inte via lagstiftning utan via avtal får man precis det som Christel Anderberg talar om, att manligt dominerade verksamheter kan ro i land arbetstidsförkortningar, medan kvinnligt dominerade verksamheter, t.ex. vården, aldrig får detta utrymme. Även om kvinnorna så skulle avstå från hela sina löneökning för en arbetstidsförkortning, skulle det inte leda till någon förändring. En tvingande lagstiftning har över huvud taget aldrig diskuterats, vare sig från fackligt håll eller från något politiskt parti. Det handlar i stället om en för- ändring av normen i arbetstidslagen, och den är inte tvingande. Jag tror att moderaterna vet hur arbetstidslagen fungerar, att den är normgivande. Sedan är det i för- handlingar mellan parterna som man bestämmer vil- ket avtal man ska ha, hur arbetstiden ska förläggas och hur lång arbetstiden ska vara. Vi har aldrig haft en tvingande arbetstidslagstiftning, och det tycker jag är en grundläggande kunskap som man borde ha även från moderat håll.

C SKÖLD JANSSON (V)

Anf. 196 C SKÖLD JANSSON (V)

Fru talman! Arbetstidslagen är ju tvingande för de arbetsgivare som inte har kollektivavtal, och de är rätt så många. För dem är den tvingande till sista kom- matecknet. Låt mig fortsätta att läsa ur rapporten. Ni har ju lite bekymmer med att en lagstiftad arbetstidsförkort- ning kommer att leda till att det blir problem med att upprätthålla den offentliga välfärden exempelvis inom vården, skolan och omsorgen. Men då skulle man kunna komplettera dessa verksamheter genom att de personer som har fått sin arbetstid förkortad lägger in ett visst mått av frivilligt arbete. Så står det faktiskt på s. 52. Ska man tolka detta som att ni lagstiftningsvägen vill förhindra människor att ha betald arbetstid och i stället mer eller mindre tvinga ut dem i frivilligt oav- lönat arbete? Hur går det då med svårigheten att kombinera jobb och arbetsliv? Hur går det då med jämställdheten? Hur går det då med möjligheterna till rekreation och ökad samvaro med barnen? Det här är ju en ekvation som ni själva måste inse inte går ihop, framför allt med tanke på den demografiska utveck- lingen.

MARIA LARSSON (Kd)

Anf. 197 MARIA LARSSON (Kd)

Fru talman! Jag vet inte hur många gånger jag måste säga att den arbetstidslag som vi har i dag inte är tvingande. Den är dispositiv, inte tvingande. Christel Anderberg läser om utvecklingen av of- fentlig sektor. Om man läser hela texten ser man att det står klart uttalat att det är ett bekymmer som vi har oavsett en arbetstidsförkortning eller ej. Det be- kymret skulle ju spädas på ytterligare med modera- ternas politik och deras mantran om att sänka skatten. Det är där bekymret ligger, inte i arbetstidsförkort- ningen. Konjunkturinstitutet visar att det skulle vara möjligt att sänka arbetstiden till 30 timmar per vecka och ändå öka den privata konsumtionen med 20 %. Att Christel Anderberg är bekymrad över utveck- lingen i offentlig sektor var något nytt. Det tror jag inte så mycket på. Nu har inte Christel Anderberg rätt till någon mer replik och kan inte svara på min fråga, men vid något tillfälle skulle jag vilja att ni moderater lite mer preci- serade vad det är för skyddslagstiftning ni vill ha. Ni vill inte att det ska vara begränsningar av övertidsut- tag. Ni vill inte att det ska finnas någon normalar- betstid. Vad är det då exakt som ska finnas i en skyddslagstiftning? Finns det någon gräns för arbets- givarnas flexibilitet kontra arbetstagarnas inflytande?

C SKÖLD JANSSON (V)

Anf. 198 C SKÖLD JANSSON (V)

Fru talman! Allting har sin tid. Att arbeta har sin tid, att vila har sin tid. Att arbeta mycket har sin tid, att arbeta mindre har sin tid. Allting har sin tid. Livet är olika under olika tider. Vi kristdemokra- ter vill ge människor större möjlighet att påverka sin arbetstid för att få ihop sin livstid, sin tid för livet. Då handlar det inte om lagstiftning som är trubbigt som instrument utan om att ge människor just möjlighet till flexibla lösningar. I dagens betänkande har så gott som alla motioner avslagits med hänvisning till den utredning om ar- betstid som just är i startgroparna. Visserligen finns 1987 års arbetstidskommitté, 1991 års ensamutred- ning om årsarbetstid, 1995 års arbetstidskommitté och regeringens arbetsgrupp som lade fram rapporten Kortare arbetstid - för och emot förra året. Men eftersom de tre partierna i majoriteten inte har kunnat komma överens i frågan, måste man skjuta in den i en ny utredning för att hålla Miljöpartiet och Vänsterpartiet på gott humör, så att man klarar av ytterligare två års samregerande. Den nya utredning- en är helt enkelt en flytväst - den ska hålla regerings- samarbetet flytande. På en punkt i betänkandet skulle det dock kunna finnas en majoritet i kammaren. Där finns en stor överensstämmelse. Det handlar om förslaget till för- ändring i semesterlagstiftningen, just i enlighet med vad vi kristdemokrater har föreslagit. Framförhandlad tid, utöver fyra semesterveckor, ska kunna tas ut också som del av dag, alltså som förkortad arbetstid. Det finns en bred majoritet i kammaren för förslaget, så det skulle kunna beslutas genast. Men det törs inte majoriteten. Det törs inte det regeringsbärande partiet utan skjuter i stället över det som ett direktiv till den nya arbetstidsutredningen. Fru talman! I betänkandet tas också ett utskottsi- nitiativ för att stärka skyddet för föräldralediga. Vi kristdemokrater har med intresse noterat att alltfler i utskottet har börjat värna föräldraskapet i kombina- tion med arbetslivet. Det gläder oss. Vi ställer gärna upp på det utskottsinitiativet. Däremot är det ganska tydligt att det inte för ma- joritetens del handlar om att ge utökade möjligheter för ökad tjänstledighet. Kristdemokraternas förslag om rätt till tre års tjänstledighet för vård av barn av- styrks med motiveringen - hör och häpna - att det saknas en utredning eller analys av frågan. Jag skulle vilja ha svar av Laila Bjurling, för- hoppningsvis här i kväll, om hon är beredd att arbeta för att förslaget kan ges som tilläggsdirektiv till den utredning som just börjat arbeta. Där finns möjlighe- ten till analys och utredning. Är man verkligt intres- serad från socialdemokraternas sida att utvidga möj- ligheten att vara ledig med barn utan att bli diskrimi- nerad lönemässigt, kompetensutvecklingsmässigt, osv. ska förslaget utredas. Jag förväntar mig ett svar på frågan, och gärna i anförandet så att vi slipper replikerna och sparar tid. Fru talman! Den 8 mars uppvaktade s-kvinnorna med Inger Segelström i spetsen statsrådet Mona Sah- lin om kvinnors deltid. "Så länge som 40 % av Sveri- ges kvinnor jobbar deltid finns inte jämställdhet på arbetsmarknaden", sade Segelström. Vidare anförde hon att dessa kvinnor inte skulle kunna försörja sig på sin pension. Mona Sahlin har haft en mycket realistisk inställ- ning när hon har avvisat lagstiftningsvägen för att förkorta arbetstiden. Hon tappade nu omdömet och sade sig vilja tvinga kommunerna att erbjuda heltids- arbeten. Det skulle ske dels genom ett allmänt förbud mot deltidsarbetslöshet, dels genom ekonomiska sanktioner. Det betyder i praktiken sänkta statsbidrag för kommuner som vägrar ge deltidsanställda full tjänst. Vilket trams. Lagstiftning är ett kraftfullt instru- ment som ska användas med omdöme. Det ska inte användas för att gång på gång köra över det kommu- nala självstyret och köra över kommunpolitiker. Sah- lin borde i stället ta sina egna kommunpolitiker och landstingspolitiker i örat och tala om för dem vikten av att deltidsanställda som önskar högre tjänstgö- ringsgrad ska erbjudas detta. Det behövs i tider när vård, omsorg och skola skriker efter personal. Litar inte ni socialdemokrater på era egna företrä- dare på lokal och regional nivå? Det är trots allt soci- alistisk majoritet i ganska många kommuner och landsting. Varför har man inte lyckats organisera verksamheten så att heltidstjänster kunnat erbjudas? Hur ser Laila Bjurling på detta? Har Mona Sahlin stöd i s-gruppen för sitt utspel? Fru talman! Nästan 80 % av de deltidsarbetande är kvinnor. Många av dessa, och för all del också en del av männen, vill inte arbeta heltid. De vill ha mer tid för sina barn, studier eller för att utöva ett fri- tidsintresse. En del är unga, och andra börjar komma mot slutet av sitt arbetsliv. Den friheten måste männi- skor få ha, t.o.m. i större utsträckning än i dag. Vad gäller pensionen är det inte sant att det skulle bli hisnande skillnader för att man exempelvis arbetar deltid. Det finns fyra års barnårsrätt i det nya pen- sionssystemet, en rättighet som kristdemokraterna har kämpat hårt för. Det ger bra kompensation för dem som har barn under fyra år. Dessutom ger inte tio års deltidsarbete orimliga konsekvenser. För en sjukskö- terska som jobbat deltid i tio år gör det i dagens pen- ningvärde drygt 400 kr i månaden brutto. Vi kristdemokrater är övertygade om att männi- skor i framtiden i större utsträckning kommer att efterfråga individuella lösningar. Förståndiga arbets- givare kommer att svara upp mot det. Lagstiftning på arbetstidsområdet ska inte användas för att begränsa utan för att frigöra möjligheter. Fru talman! Jag står självfallet bakom alla våra re- servationer men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation nr 2.

MARIA LARSSON (Kd)

Anf. 199 MARIA LARSSON (Kd)

Fru talman! Det är inte alltid så att de anställdas behov och önskemål sammanfaller med arbetsgiva- rens behov och önskemål. Det är bl.a. därför som man måste ha en sorts lagstiftning i botten. Kd avfärdar i sin motion så gott som alla tankar på kollektiva lös- ningar. Alla kollektiva lösningar menar ni begränsar individerna. Kd talar också om vikten av t.ex. just-in-time- metoden för arbetsgivare, dvs. att människor har en sådan flexibel lösning att de inte har arbetstiden be- stämd utan sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa. Det är sådana flexibla lösningar som många kvinnor i dag är utsatta för. SCB har visat att just den otryggheten gör att barnafödandet minskar. Jag skulle vilja fråga kd: På vilket sätt menar ni att det stärker individens ställning och friheten att öka möjligheten till just-in-time-metoden och lägga in det i arbetstidslagen? Hur ser ni på kvinnors möjlighet att stärka sin ställning som arbetstagare och också kom- binera arbete med familj med en sådan lösning?

C SKÖLD JANSSON (V)

Anf. 200 C SKÖLD JANSSON (V)

Fru talman! När det gäller kollektiva lösningar tror vi att det behövs mer av system där den enskilde individen får välja. En generell lagstadgad arbetstids- förkortning som är lika för alla blir aldrig den opti- mala lösningen för alla. Människors önskemål ser olika ut sett över livscykeln. Det tycker jag att Ca- milla Sköld Jansson ska tänka över hur hon ska mat- cha. Alla vill inte ha sex timmars arbetsdag. Hur ser Camilla Sköld Jansson på den problematiken? När det gäller just-in-time måste Camilla Sköld Jansson ha fullständigt missuppfattat våra skrivning- ar. Det som vi använder för att beskriva just-in-time är företagens behov av att snabbt kunna leverera sina produkter. Det handlar om att få in order med väldigt kort framförhållning och att kunna leverera. Det stäl- ler krav på företagen som gör att de ibland kan hamna i svåra situationer. För att lösa den problematiken tror vi att det väl- digt mycket handlar om en god dialog på den enskil- da arbetsplatsen. Här kan man aldrig lagstifta fram en bra lösning. En bra lösning kan däremot handla om att personalen tillsammans lägger schema för att klara av topparna i produktionen. Personalen får önska sin arbetstid, men alla måste kanske ge lite mer under en begränsad tid. Det gäller åtminstone dem som har möjlighet just då. Den typen av lösningar är det som har visat sig fungera absolut bäst. Det är vad vi syftar på när vi talar om just-in-time. Det är för övrigt en lösning som är tillämpbar i väldigt många fall. Det finns många goda exempel på det på arbetsmarknaden i dag som uppskattas av både arbetstagare och arbetsgivare. Självklart måste det ske med hänsyn tagen till verk- samhetens behov.

MARIA LARSSON (Kd)

Anf. 201 MARIA LARSSON (Kd)

Fru talman! Jag tycker inte att jag riktigt fick svar på frågan. Det handlar om att problematisera när konflikter och önskemål står mot varandra. Maria Larsson gled undan frågan. Hon försöker komma undan att man i motionen exemplifierar med att man ska öka möjligheten för just-in-time- verksamhet. Man säger att man inte ska ha kollektiva lösningar. Det innebär t.ex. att även kvinnor ensamma ska stå upp mot arbetsgivaren och stå emot detta med just-in-time. Abetstidslagen är ingen tvingande lagstiftning. Men en förändring av arbetstidsnormen skulle man förstärka förhandlingspositionen för t.ex. kvinnor. Har kd någon tanke, någon idé eller något intresse av att ta något politiskt initiativ som stärker just kvin- nors position och kvinnors förhandlingsmöjlighet?

MARGARETA ANDERSSON (C)

Anf. 202 MARGARETA ANDERSSON (C)

Fru talman! Jag vet inte om begreppet just-in-time är fullständigt obekant för Camilla Sköld Jansson. Det är ett begrepp som är allmänt vedertaget och som används just för att beteckna förhållandet mellan företag och deras kunder. Det handlar alltså om leve- rans av produkter, och det är inte över huvud taget tillämpbart när vi pratar om personal. Det var ett sätt för oss att beskriva i motionen att företagen i dag lever med väldigt kort framförhållning, vilket kan få konsekvenser också för deras personal. Jag beklagar om inte Camilla Sköld Jansson har det förhållandet klart för sig. Det kanske var därför frågeställningen kom ytterligare en gång. Jag var ganska tydlig när jag svarade förra gången. Jag vill återkomma till detta. Jag gav i mitt anfö- rande ett exempel på där vi kan tänka oss lagstiftning - en möjlighet att i framförhandlad tid utöver fyra semesterveckor förlägga en som del av dag för att få en kortare arbetstid. Detta kanske mest kan gynna kvinnor, men även män. Detta är ett utmärkt exempel på något som ökar individens möjligheter till flexibla lösningar. Då kan man pussla och få ihop hela sitt liv med hänsyn till sina individuella behov samtidigt som man har ramen i form av en lagstiftning. Det finns en gigantisk skillnad här innan man kommer in på lösningar där man vill göra det precis likadant för alla. De lösningarna ska vi inte leta efter. De passar inte in i dagens arbetsliv. Jag skulle gärna bjuda med Camilla till en arbets- plats som jag har besökt. Det är intensivvårdsavdel- ningen på Värnamo sjukhus. Där jobbar man med egen schemaläggning på en mycket stressig arbets- plats. Man har påvisbara positiva resultat av detta. Man har löst det hela i samspel mellan arbetsgivare och arbetstagare. Jag tror inte på konfrontation på arbetsplatserna. Jag vill se mer av samarbetslösning- ar.

ANA MARIA NARTI (Fp)

Anf. 203 ANA MARIA NARTI (Fp)

Fru talman! Arbetstidsutredningar kommer och går. Arbetstidslagen består. Så kan man kort samman- fatta läget på den svenska arbetsmarknaden de se- naste årtiondena. Olika grupper i samhället framför önskemål om att arbetstidslagarna ska förändras i olika riktning. Några vill ha förkortad arbetstid för alla. Andra anser det lika nödvändigt att inte ändra lagstiftningen på det sättet, utan man vill ha ökad flexibilitet och större möjlighet för arbetsgivarna att förlägga arbetstiden där det ur företagens synvinkel är bäst. Tyvärr är det också så att vi i Sverige lever med dubbla lagstiftningar eftersom vi ovanpå den svenska lagstiftningen har ett EG-direktiv som vi har införli- vat med den svenska lagstiftningen. Det har skett utan att man helt har rett ut vilka regler som tar över och hur lagstiftningen ska göras enkel och överskådlig för alla parter på arbetsmarknaden. 1995 års arbetstidskommitté överlämnade sitt slutbetänkande i september 1996. Därefter har försla- gen som lades fram av kommittén diskuterats av en grupp inom regeringen som lade fram förslaget Kor- tare arbetstid - för och emot. Någon proposition har det inte blivit som resultat av någon av alla dessa utredningar, utan regeringen har tillsatt en ny utred- ning som ska utgå från förslagen i den gamla utred- ningen. Vågar inte regeringen ta ställning, eller varför drar man ut på beslutsarbetet på det här sättet? Det är flera andra förslag från 1995 års arbetstidskommitté som också behöver verkställas. Det gäller inte minst sammankopplingen av arbetstidslagen med arbets- miljölagen. I många länder i Europa har man inte någon särskild arbetstidslag, utan man har arbetsti- derna som en skyddsbestämmelse i arbetsmiljölagen. Arbetstiderna är av stor vikt för både den anställ- de och arbetsgivaren. Hur man kan komma överens, och vem som har det yttersta ansvaret för hur arbets- tidsuttaget ser ut är angelägna frågor att komma över- ens om. Från Centerpartiets sida anser vi det bra att det är möjligt att ha kollektivavtal om hur arbetstider- na ska hanteras. Vi vill dock att besluten ska kunna fattas på betydligt lägre nivå än i dagsläget. Bäst är det om man på det enskilda företaget eller den lokala verksamhetsenheten får besluta i de här frågorna. Övertidsuttaget har under en längre tid utgjort ett stort problem - inte minst därför att det ofta dessutom varit både obetalt och totalt oreglerat. Enligt gällande lag får man som arbetstagare bara arbeta 200 timmar övertid per år. Många tar dock med arbetsuppgifter hem, sitter kvar en stund eller kommer före alla andra på morgonen. Detta registreras inte på något sätt, och den anställde utför därför ofta betydligt mer arbete än vad arbetsgivaren betalar för. Inom vården och på andra områden där driften på något sätt är kontinuer- lig tvingas ofta en arbetstagare stanna kvar till dess att någon annan kommer eftersom man inte kan läm- na verksamheten utan att någon annan har tagit över ansvaret. Lena Ek har i en motion föreslagit att individerna ska ges större möjlighet att ta makten över arbetstiden och därmed sitt eget liv. Framför allt kvinnor har ända sedan de på 1960-talet i större omfattning börja- de komma ut på arbetsmarknaden löst arbetstidsfrå- gan själva. Det har inneburit kortare arbetstid men också betydligt lägre lön. Det har påverkat även sta- tusen på kvinnligt dominerade yrken och också den generella lönesättningen. Kvinnojobb har blivit likty- digt med låglönejobb. Arbetstiderna har därmed ock- så blivit en jämställdhetsfråga. Man kan fråga sig varför män som jobbar inom handel för det allra mesta har heltid och relativt hög lön medan kvinnor i samma bransch har deltid och lägre lön. Satsningarna på att alla som vill ska ha heltid, som regeringen diskuterat med kommuner och lands- ting, har tyvärr inte slagit igenom. Fortfarande finns det ett stort antal ofrivilligt deltidsarbetslösa i Sveri- ge. De här problemen måste även av rekryteringsskäl lösas. Unga människor kommer att vända vården ryggen om de inte kan få jobb som man kan försörja sig på och där man också orkar arbeta heltid fram till pensionen. Försök med förkortad arbetstid med bibe- hållen lön har lagts ned eftersom det kortsiktigt inne- burit kostnader för arbetsgivarna - mestadels kom- muner. Vad sjukskrivningarna har kostat för alla som har blivit utbrända och psykiskt sjuka av överbelast- ning är svårare att räkna ut för det enskilda arbets- stället. Totalt i samhället har sjukskrivningskostna- derna de senaste åren stigit katastrofalt och närmar sig 40 miljarder kronor per år. För de pengarna skulle man kunna göra en hel del insatser på både arbetstids- och arbetsmiljöområdet. Fru talman! Centerpartiet anser att man via avtal mellan arbetsmarknadens parter ska förändra både arbetstidens längd och förläggning. Att tvinga in alla verksamheter och arbetstagare i samma mall ger inget bra resultat. Vissa arbetstagare både vill och kan arbeta mer än andra. Några prioriterar en förkortning av arbetstiden under vissa perioder av livet. Andra vill ha utrymme för flera aktiviteter än arbete i sitt liv. Det oreglerade övertidsuttaget behöver lösas lik- som det faktum att människor tvingas arbeta övertid när ingen löser av dem. Annars blir vissa områden omöjliga att rekrytera personal till. Människors hälsa kan försämras och andra problem kan uppstå. Ledighet från arbetet är en annan del av betän- kandet. I motion A709 tar motionärerna upp semes- terlönen till dem som är frånvarande av olika anled- ningar. För framför allt små företag blir det påfres- tande att både betala lön och semesterlön till en vika- rie samtidigt som man betalar semesterlön till den anställde som är frånvarande. Detta kan ha negativ inverkan på företagens sätt att anställa medarbetare och det är olyckligt för utvecklingen på arbetsmark- naden. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 7.

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 5 april 2001.

Protokoll med beslut

Protokoll 2000/01:92 2001-04-05

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.