Arbetstidsförkortning - en arbetsmarknad för alla

Motion 1999/2000:A272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1 Arbetstidsförkortning - en arbetsmarknad för alla

Alltfler människor får allt svårare att leva upp till de krav som arbetslivet
ställer. Även kraven på individen som samhällsmedborgare ökar. Tiden
har blivit den största bristvaran för allt fler, stressen i både fritids- och
arbetslivet ökar och känslan av otillräcklighet växer.

Arbetslösheten minskar men fortfarande står stora grupper utanför den
ordinarie arbetsmarknaden. Samtidigt som många arbetar allt mer har andra
det svårt att hävda sig i kampen om jobben.

Denna utveckling måste brytas. Vi är övertygade om att det går att skapa
en arbetsmarknad för alla. Ett arbetsliv som är anpassat till att kvinnor och
män skall kunna kombinera arbete med familjeliv och aktivt deltagande i
samhällslivet. Ett arbetsliv som låter oss utvecklas. Ett arbetsliv där vi orkar
med, både under den tid vi har små barn och när vi blir äldre.

Vänsterpartiet anser att nycklarna till en arbetsmarknad för alla är en
kombination av arbetstidsförkortning, utbildning och kompetensutveckling.
Det är en kombination som gör det möjligt att både minska arbetslöshet och
arbetskraftsbrist. Åtgärderna skapar rörlighet och positiv flexibilitet på
arbetsmarknaden. De breddar och öppnar arbetsmarknaden för grupper som i
dag står utanför.

1.1 Arbetstidsförkortning

Vänsterpartiet vill ha en arbetstidsförkortning. Som ett första steg vill vi
att normen för heltidsarbete sänks från 40 till 35 timmars arbetsvecka.
Målet är att gå vidare till 30-timmarsarbetsvecka, sex timmars arbetsdag.

Arbetstidsförkortning är en nödvändig välfärdsreform som handlar om
livskvalitet, jämställdhet, hälsa och rätten till arbete. Det är också en
nödvändig reform för att varaktigt kunna minska arbetslösheten. Det handlar
om att fördela det betalda och det obetalda arbetet mellan könen och mellan
människor i och utanför arbetsmarknaden. Det handlar också om hur vi
fördelar produktivitetsvinsterna.

Det finns parlamentariska förutsättningar för att inleda en
arbetstidsförkortning under denna mandatperiod. Efter valet har en
arbetsgrupp med representanter från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet tillsatts i syfte att göra en översyn av arbetstidsfrågan.

1.2 Kompetensutveckling

Nya branscher kommer till och gamla försvinner. Behovet av välutbildad
arbetskraft ökar. Det är viktigt att möta detta på ett sätt som inte innebär
att vissa grupper hamnar på efterkälken och ställs utanför arbetslivet.
Behovet av verksamma satsningar på utbildning och
kompetensutveckling är i detta sammanhang uppenbart.

Från och med år 2000 skall system för kompetensutveckling i arbetslivet
genomföras.Vänsterpartiet ser detta som ett viktigt steg för att utveckla en
arbetsmarknad för alla och anser att det finns anledning att koppla samman
frågan om kompetensutveckling med arbetstidsfrågan.

Vi menar att en arbetstidsförkortning underlättar kontinuerlig
kompetensutveckling i arbetslivet. Kortare arbetsdag ökar rörligheten, den
innebär flexibilitet för den anställde att kombinera utbildning både på
arbetstid och fritid. Den innebär flexibilitet för arbetsgivarsidan med
effektivare och smidigare schemaläggning och bättre möjlighet att täcka upp
för frånvaro p.g.a. kompetensutveckling.

1.3 Arbetstidsförkortning i kombination med
kompetensutveckling

En arbetstidsförkortning kombinerad med utbildning och
kompetensutveckling breddar arbetsmarknaden och ger fler människor
plats på den ordinarie arbetsmarknaden. Det är en politik som motverkar
att stora grupper i samhället marginaliseras. Därmed minskar behovet av
att tillskapa s.k. övergångsarbetsmarknader. Det är ett solidariskt
alternativ till en skattesubventionerad tjänstesektor med lågkvalificerade
arbeten. Det innebär också en positiv flexibilitet både för den anställde
och för arbetsgivaren när kontinuerlig kompetensutveckling i arbetslivet
skall förverkligas. Det handlar med andra ord om en politik som ökar
förutsättningarna för att skapa en arbetsmarknad för alla. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

2 Utgångspunkter

Arbetarrörelsen har drivit frågor om arbetstidsförkortning sedan
industrialismens barndom. Arbetsgivarparten har hela tiden varit
motståndare till reformerna. I Sverige ledde kampen för 8-timmarsdagen
slutligen till lagstiftning år 1920. Efter en gradvis minskad arbetstid fick
vi slutligen 40 timmars arbetsvecka med bibehållen lön i början av 1970-
talet.

Sedan dagens norm, med 8-timmarsdag, infördes har förvärvsmönstret
radikalt förändrats. Det vanliga då var att en i hushållet, oftast mannen,
arbetade utanför hemmet medan kvinnan fanns hemma och "servade"
arbetskraften. I dag förvärvsarbetar kvinnor i lika stor utsträckning som män.
Trots denna genomgripande förändring kvarstår den manliga normen för
heltidsarbete, d.v.s. 8-timmarsdag och 40-timmarsvecka. Resultatet har blivit
att kvinnor i stor utsträckning arbetar deltid och själva bekostar sin
arbetstidsförkortning.

Trots den höga arbetslösheten har arbetsmängden per sysselsatt ökat.
Förklaringen till den förlängda arbetstiden står dels att finna i ett utökat
övertidsuttag, dels i socialpolitiska förändringar som bland annat bidragit till
minskad sjukfrånvaro. Det är värt att notera att småbarnspappor är den grupp
som i dag arbetar mest övertid.

2.1 Ökad produktivitet

En arbetstidsförkortning innebär att vi tar i anspråk delar av framtida
produktivitetsökningar. Framtida produktivitets- och välfärdsökningar
kan åstadkommas t.ex. genom utveckling av ny teknik och
kunskapsintensiva varor och tjänster. Den ökade produktiviteten kan tas
ut i form av ökad konsumtion eller i form av kortare arbetstid.

Den historiska erfarenheten talar för att volymen arbetade timmar har ett
mycket begränsat förklaringsvärde om vi vill förstå mekanismerna bakom
ekonomisk tillväxt. Under 1900-talet har produktionsvärdet i Sverige 17-
dubblats. Under samma tid har den totala volymen arbetade timmar i stort
sett varit oförändrad. Antalet sysselsatta har fördubblats och den
genomsnittliga betalda arbetstiden per person halverats, från cirka 3 000
timmar till 1 500 timmar per sysselsatt och år.

Vi har alltså tagit ut en betydande del av effektivitetsökningen i ekonomin
i form av kortad arbetstid istället för ökad konsumtion. Den utvecklingen
måste rimligen fortsätta. Det är orimligt och oacceptabelt att den faktiska
arbetstiden per person fortsätter att öka samtidigt som hundratusentals män
och kvinnor står utanför arbetsmarknaden.

2.2 Arbetskraftsbrist och arbetslöshet

Argumenten för en arbetstidsförkortning minskar inte därför att vi går in
i en högkonjunktur med befarad brist på arbetskraft inom vissa sektorer.
Tvärtom menar vi att exempelvis svårigheterna att nyrekrytera och
behålla personal inom vård och omsorg skulle minska vid en
arbetstidsförkortning. Sänkt heltidsnorm innebär lönelyft för dem som
arbetar deltid och därmed blir dessa arbeten mer attraktiva.

Kommissionen för rekrytering till vård och omsorg (Den ljusnande framtid
är vård. DS 199:44) hade i uppgift att utarbeta förslag på hur rekrytering
till arbete inom vård och omsorg skulle kunna förbättras. En icke oväsentlig
brist i kommissionens arbete är att frågan om en arbetstidsförkortning inte
getts något utrymme. Något som är anmärkningsvärt eftersom
försöksverksamhet med arbetstidsförkortning just inom vårdyrken gett
entydigt positiva resultat både vad gäller hälsa, livskvalité och trivsel.
Vänsterpartiet vill därför att man närmare ser över vad en
arbetstidsförkortning kan betyda för att höja attraktiviteten och
rekryteringsmöjligheterna till arbete inom vård och omsorg. Vi bedömer att
det är ett uppdrag som ligger utanför ramen för arbetstidsgruppen. Behovet
av att närmare analysera hur en arbetstidsförkortning påverkar
rekryteringsmöjligheterna till yrken inom vård och omsorg bör därför
riksdagen ge regeringen till känna.

2.3 Demografiska villkor

Vi anser inte att framtida förändringar i befolkningens åldersstruktur
behöver tala emot en arbetstidsförkortning. Tvärtom kan förkortad
arbetstid vara ett verksamt redskap för att klara de förändrade behoven.
Det är klart att en arbetstidsreform kostar pengar. Men vi måste samtidigt
ha en korrekt bild av förutsättningarna. Antalet personer över 65 år
kommer att öka med ungefär en halv miljon åren 2000 till 2025.
Samtidigt minskar antalet personer i åldrarna under 20 år. Sammantaget
leder detta till att andelen av befolkningen utanför arbetskraften kommer
att växa.

Andelen personer i försörjningsberoende åldrar ökar från knappt 42 %
nästa år till drygt 45 % år 2025. Det kommer naturligtvis att öka behovet av
inkomstöverföringar mellan generationer. Men det visar samtidigt hur viktigt
det är att höja sysselsättningsgraden bland befolkningen i arbetsföra åldrar.
Trots att sysselsättningen växer är sysselsättningsgraden fortfarande alldeles
för låg. Kan vi komma tillbaka till 1980-talets nivåer skulle det betyda upp
till en halv miljon fler sysselsatta. Vi menar att en sådan
sysselsättningstillväxt underlättas av en arbetstidsreform som omfördelar
arbetstimmarna. Fler sysselsatta innebär i praktiken att de kostnadsmässiga
konsekvenserna av ett ökat antal äldre i stor utsträckning pareras.

Kortare arbetsdag minskar slitaget på arbetskraften. Rätt genomförd
innebär reformen att sjukfrånvaron, arbetsskadorna och de förtida
avgångarna minskar. Livslängden på arbetskraften ökar och därmed ökar
tillgången på arbetskraft.

2.4 Samhällsekonomiska förutsättningar

Vänsterpartiet menar att det ekonomiska utrymmet för
arbetstidsförkortning skapas genom att framtida produktivitetsökningar
används och genom att kostnaderna för arbetslösheten minskar. För
företagen innebär detta att man använder delar av produktivitetsvinsterna
till arbetstidsförkortningen. För de anställda innebär reformen att
framtida löneutrymme tas i anspråk.

Vänsterpartiet anser att inriktningen på den ekonomiska politiken skall
vara att kampen för full sysselsättning skall prioriteras. Det innebär att
ytterligare resurser kan behöva avsättas för att nå detta mål och i framtida
budgetpropositioner.

En stor del av arbetstidsförkortningen kan finansieras genom
omfördelningar inom statens budget, från utgifter för arbetslöshet till arbete.
Innan sysselsättningseffekterna ger budgeteffekter, kan sänkningarna av
arbetsgivaravgifterna finansieras genom skatteväxling. Vänsterpartiet har i
tidigare riksdagsmotioner föreslagit finansierade sänkningar av
arbetsgivaravgifterna. Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11) har visat att
det i framtiden finns ett skatteväxlingsutrymme på 27 miljarder kronor.
Genom röd och grön skatteväxling kan ett utrymme skapas för en
arbetstidsförkortning.

3 Fyra perspektiv på arbetstidsförkortningen

Vårt krav på en daglig arbetstidsförkortning utgår från fyra perspektiv.

- Arbetstidsförkortningen är en nödvändig jämställdhetsreform.

- Arbetstidsförkortningen är en nödvändig reform för ökad livskvalité.

- Arbetstidsförkortningen innebär en rättvis och hållbar fördelning av
produktivitetsvinsterna.

- Arbetstidsförkortningen är en nödvändig sysselsättningsreform.

3.1 Arbetstidsförkortningen är en nödvändig
jämställdhetsreform

Arbetstidsförkortning ger förutsättningar för verklig jämställdhet. En
arbetstidsförkortning kan inte ensam utjämna ojämlikheten på
arbetsmarknaden. Den är dock en viktig förutsättning för att kunna
utjämna löneskillnader och ge mer jämlika konkurrensvillkor. Kortare
arbetstid innebär inte heller automatiskt att kvinnor och män delar på
hushållsarbetet på ett rättvist sätt, men det är en viktig förutsättning för
att så kan ske.

Kvinnomaktutredningen visar att det fortfarande är kvinnorna som gör
merparten av hemarbetet medan en majoritet av männen lönearbetar heltid.
Detta gör att kvinnor inte kan konkurrera på lika villkor med män på
arbetsmarknaden. För att uppnå jämställda villkor i hemmet, på
arbetsmarknaden och i arbetslivet måste heltidsnormen sänkas. Kortare
arbetstid för heltidsarbetande minskar framför allt mäns lönearbetstid och gör
det möjligt för dem att ta större ansvar i hushållet och utveckla nära
relationer till sina barn. En utvärdering av försök med arbetstidsförkortning
(Birgitta Olsson 6 timmars arbetsdag med heltidslön i Stockholms stad.
Stockholms Universitet. 1999) visar att männens tid för hushållsarbete ökar
medan kvinnor tenderar lägga tiden på sociala aktiviteter.

3.2 Arbetstidsförkortningen är en nödvändig reform för ökad
livskvalité

Arbetspassens längd och deras förläggning under dygnet har stor
betydelse för arbetsmiljö, hälsa och säkerhet. Att förkorta arbetstiden är
ett effektivt sätt att förbättra folkhälsan. Försök som gjorts visar entydigt
på positiva resultat; personalen orkar mer, återhämtar sina krafter bättre
och arbetsskadorna blir färre.

Stressen på arbetsplatserna och i vardagslivet med långa arbetsresor, tid för
matinköp och matlagning, skötsel av barn, läxläsning och så vidare sliter på
arbetskraften. Utbrändheten ökar. Ett nytt begrepp har myntats: hjärnstress.
Fler än någonsin äter lätta psykofarmaka. Få orkar arbeta ända fram till
pensionsåldern. Vårt behov av vila tillgodoses inte. Det finns ett starkt behov
av att förkorta arbetstiden för att förbättra livskvalitén.

3.3 Arbetstidsförkortningen innebär en rättvis och hållbar
fördelning av produktivitetsvinsterna

Att förkorta arbetstiden handlar om att fördela produktivitetsvinsterna på
ett rättvist sätt. När produktiviteten i samhället ökar skapas ett utrymme
som skall fördelas. Hur detta utrymme skall fördelas är för oss en mycket
viktig fråga. Vinstökningar kan tas ut på olika sätt, genom ökad utdelning
till ägarna, genom höjda löner eller genom att förkorta arbetstiden. I vårt
samhälle är tiden den största bristvaran för många. Därför är det en god
idé att använda produktivitetsvinsterna till att minska arbetstiden och öka
den fria tiden.

När arbetarrörelsen i början av seklet drev kravet på allmän rösträtt gick
det hand i hand med kravet på 8 timmars arbetsdag. Arbetstidsförkortning
och allmän rösträtt var båda viktiga demokratiska reformer. Att sänka
arbetstiden var ett naturligt sätt att låta arbetarna ta del av
produktivitetsutvecklingen i form av fri tid.

3.4 Arbetstidsförkortningen är en nödvändig
sysselsättningsreform

Arbetslösheten minskar för närvarande men fortfarande är mer än 300
000 människor utan arbete. Till detta kommer mer än 200 000
deltidsarbetslösa och timanställda (källa AMS data augusti 1999). Den
höga arbetslösheten är till stora delar strukturell och kommer inte att
utplånas av högkonjunktur eller ekonomisk tillväxt. Att öka antalet
sysselsatta är en viktig uppgift, och vi anser att en arbetstidsförkortning
är nödvändig för att nå full sysselsättning och skapa en arbetsmarknad
för alla.

Den teoretiska forskningen i Sverige har inte gett någon entydig bild av
hur sysselsättningen påverkas av en arbetstidsförkortning. Internationella
erfarenheter visar däremot tydligt att genomförda arbetstidsförkortningar har
en positiv effekt på sysselsättningen. Erfarenheterna visar också att en reform
med arbetstidsförkortning måste kombineras med en begränsning av
övertidsuttaget. Detta för att undvika att den minskade arbetstiden ersätts
med ökad övertid i stället för nyanställningar.

4 Vänsterpartiets modell

Vänsterpartiet har i tidigare motion Kortare arbetstid (1997/98:A262)
ingående beskrivit en modell för genomförande av arbetstidsförkortning.
Modellen är vår utgångspunkt i det fortsatta arbetet med frågan i
riksdagen och i samtal med våra samarbetspartier. Modellen utgår från
följande ståndpunkter:

- En lagstiftad generell arbetstidsförkortning har fördelar framför en
avtalad. Vi vill genom lagstiftningen sänka normen för heltidsarbete från
40 till 35 timmars arbetsvecka i ett första steg. Sedan får den nya normen
anpassas till olika branscher genom kollektivavtal.

- Arbetstidsförkortningen skall kombineras med ett ökat inflytande för de
anställda över arbetstidens förläggning.

- En arbetstidsförkortning skall genomföras med bibehållen lön.

- En arbetstidsförkortning skall kombineras med begränsningar av
övertidsuttag och incitament för att nyanställa.

4.1 Lagstiftning av rättvise- och jämställdhetsskäl

En lagstiftad generell arbetstidsförkortning har fördelar framför en
avtalad. Vi vill genom lagstiftningen sänka normen för heltidsarbete från
40 till 35 timmars arbetsvecka i ett första steg. Sedan får den nya normen
anpassas till olika branscher genom avtal.

Erfarenheterna visar att tidigare generella arbetstidsförkortningar alltid
krävt lagstiftning. Andra länder har gått före och sedan har enskilda
fackförbund i Sverige drivit frågan avtalsvägen. Resultatet har blivit att
anställda inom vissa sektorer med högt löneläge, oftast manligt dominerande,
har kunnat förhandla fram en kortare arbetstid medan anställda inom andra
områden halkat efter. Regering och riksdag har då fått gripa in och
lagstiftningsvägen sänka normen för heltidsarbete.

Avtalade arbetstidsförkortningar kan bara omfatta den del av
arbetsmarknaden som omfattas av kollektivavtal. En generell lagstiftad
arbetstidsförkortning sänker däremot heltidsnormen för hela
arbetsmarknaden. Det är värt att notera att andelen småföretag i Sverige ökar
och med det också antalet arbetsplatser som saknar kollektivavtal. Precis som
vid tidigare genomförda arbetstidsförkortningar finns det alltså starka
rättviseskäl för en lagstiftning.

Ett annat viktigt skäl för en lagstadgad arbetstidsförkortning är att
deltidsanställningar räknas upp i förhållande till den nya heltidsnormen.
Därmed minskas arbetstidsgapet mellan kvinnor och män. Går man däremot
avtalsvägen kan resultatet bli att deltiderna räknas ned i samma utsträckning
som heltiderna. Det innebär att jämställdhetseffekterna helt uteblir och att de
deltidsarbetande kvinnorna får fortsätta att själva betala sin egen
arbetstidsförkortning.

Forskare inom arbetstidsområdet är oeniga om huruvida en
arbetstidsförkortning ger sysselsättningseffekter. Det råder däremot en stor
enighet om att för att en arbetstidsförkortning skall ge sysselsättningseffekter
måste förkortningen tas i rejäla steg. Mindre arbetstidsförkortningar, som
ofta är resultatet i avtalslösningar, ersätts av produktivitetsökningar och
effektivitetsvinster och inte med nyanställningar.

4.2 Arbetstagarnas inflytande över arbetstidens förläggning

Vänsterpartiet menar också att en kortare arbetstid måste kombineras
med att arbetstagarna har ett starkt inflytande över arbetstidens
förläggning. Arbetstidslagen skall innehålla en bestämmelse om högsta
veckoarbetstid, nattarbetsförbud, rätt till rast samt varseltider för att
ändra arbetstiden. Det är viktigt att det är kollektivavtal som sätter
normen för arbetstidens förläggning. Individuella arbetstidsavtal öppnar
vägen för att arbetsgivaren kan villkora en anställning med orimliga
arbetstider och för att kalla in de anställda bara vid behov. Detta
utvecklar vi i vår arbetsrättsmotion.

4.3 Bibehållen lön

Riksdagen kan inte och skall inte via lagstiftning fastställa lönenivåer.
Det är en fråga för parterna. Men i praktiken innebär kortare arbetstid
med oförändrad lön att timlönen höjs för löntagarna. Arbetsgivarna
kommer att försöka kompensera sig i avtalsrörelsen eller genom att
minska efterfrågan på arbetskraft. Vid en lagstiftning om kortare
arbetstid kommer därmed en del av det framtida löneutrymmet att
påverkas. Det är nödvändigt med överläggningar med arbetsmarknadens
parter om hur en lagstiftad arbetstidsförkortning kan träda i kraft och hur
den kan samordnas med avtalsförhandlingarna.

För att skapa de ekonomiska förutsättningarna för bibehållen lön har
Vänsterpartiet tidigare föreslagit en differentierad sänkning av
arbetsgivaravgifterna (se motion 1997/98:A262 om progressiva och
differentierade arbetsgivaravgifter).

4.4 Incitament för att motverka övertidsuttag och skapa
nyanställningar

För att en arbetstidsförkortning skall få en sysselsättningsskapande effekt
fordras både begränsningar i övertidsuttaget och incitament för att
nyanställa. Vänsterpartiets förslag är att man inför progressiva
arbetsgivaravgifter, alltså att arbetsgivaravgifterna är lägre för den
lagstadgade normalarbetstiden och dubbleras för timmar utöver detta.

5 Försöksverksamhet och förberedelser

Försöksverksamheter nationellt och internationellt har visat på mycket
positiva resultat för bland annat jämställdhet, sysselsättning och hälsa.
Det finns tillräckligt underlag för att konstatera att en arbetstidsreform
ger goda resultat. Däremot behövs det försöksverksamheter, forskning
och utvärderingar för att få en bättre bild av hur en arbetstidsförkortning
påverkar olika branscher och sektorer.

Avslutningsvis konstaterar Vänsterpartiet att det parlamentariska läget i
riksdagen innebär att frågan om arbetstidsförkortning lyfts in på den politiska
dagordningen för mandatperioden, något som också återspeglas i den
aktuella politiska debatten. Den av regeringen tillsatta arbetsgruppen som har
till uppgift att fördjupa underlaget i arbetstidsfrågan kommer att presentera
sitt resultat till våren. Vi förutsätter att detta kommer att innebära ett steg
framåt mot en arbetstidsförkortning.

6 Hemställan

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en arbetsmarknad för alla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetstidsförkortningens påverkan på
rekryteringsmöjligheterna inom vård och omsorg.

Stockholm den 4 oktober 1999

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Camilla Sköld Jansson (v)