Arbetsmarknadspolitiken

Motion 2000/01:A263 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den djupa arbetsmarknadspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetsmarknadspolitikens tre ben.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunal arbetsmarknadspolitik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetets goda värde.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en bredare arbetsmarknad.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tjänstejobb.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av åtgärder för fler jobb genom företag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetsförmedlingarnas uppgifter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de privata arbetsförmedlingarna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rörlighet på arbetsmarknaden.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämställdhet på arbetsmarknaden.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fler kvinnliga företagare.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetsmarknadsutbildningen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en utvärdering av aktivitetsgarantin.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en utvärdering av åtgärden arbetspraktik.

16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till hur åtgärden
förstärkt anställningsstöd kan fasas ut.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de långtidsarbetslösas situation.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de äldre på arbetsmarknaden.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ungdomsarbetslöshet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om invandrares möjligheter på arbetsmarknaden.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kompetensutveckling.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de arbetshandikappades situation.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en reformerad arbetsrätt.

24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett borttagande av
vetorätten vid entreprenader samt att den s.k. lex Britannia skall slopas.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en parlamentarisk utredning av arbetsrätten.

26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en ny arbetstidslag
i enlighet med vad i motionen anförs.

27. Riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad enligt
uppställning:
28.
3 Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag
Anslagsförändringar )

4 Den djupa arbetsmarknadspolitiken för den
enskilda människan

Arbetsmarknadspolitikens grundsyfte måste vara att förstärka de
arbetslösas ställning på arbetsmarknaden så de att de kan få ett nytt jobb
så snart som möjligt efter det att arbetslösheten inletts. Därför måste det
finnas en effektiv arbetsmarknadspolitik i hela landet.
Arbetsmarknadspolitiken kan dock aldrig ensam skapa nya arbetstillfällen
eller garantera att folk får jobb. Mycket av den förda regeringspolitiken
av socialdemokratiskt märke har utgått i från det.

Arbetsmarknadspolitiken måste istället utgå i från vad vi i Folkpartiet valt
att kalla arbetsmarknadspolitikens tre ben. Dessa ben är, förutom den aktiva
arbetsmarknadspolitiken, en näringslivspolitik för fler jobb genom
företagande samt en ekonomisk politik för sunda och sanerade statsfinanser.
De tre benen är beroende av varandra och måste finnas samtidigt för att vi
skall kunna nå full sysselsättning i landet. Tyvärr har regeringens politik
under flera år präglats av brist på åtgärder för fler jobb genom företagande.

Folkpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken måste ta sin utgångspunkt
utifrån ett underifrånperspektiv där den enskilde individen står i centrum.
Olika typer av åtgärder skall utformas utifrån detta perspektiv. Som liberaler
anser vi att det är den enskilda människan som i största möjliga mån skall ha
rätten och makten till beslut över sin vardag. Detta gäller även i
arbetsmarknadspolitiken. Beslutsfattande och planering uppifrån är det som
allra minst gagnar en god arbetsmarknadspolitik. En arbetsmarknadspolitik
som istället bygger på en tilltro till individen måste istället få råda. Vi kan
kalla detta för den djupa arbetsmarknadspolitiken.

5 Staten skall ansvara för
arbetsmarknadspolitiken - Säg nej till
kommunala "AMS"

Vi vill från Folkpartiets sida med kraft hävda att arbetsmarknadspolitiken
är och förblir en statlig angelägenhet. Det får aldrig bli så att kommunen
är den som har huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Vi ser med
oro på att det finns kommuner runt om i landet som bygger upp en allt
större arbetsmarknadsförvaltning. Risk finns för att kommunal
arbetsmarknadspolitik tränger ut riktiga kommunala jobb, men också jobb
på den privata marknaden, t ex inom byggsektorn, riskerar att trängas ut
om kommunalt sysselsatta arbetslösa utför renoveringar på kommunala
hus.

Folkpartiet anser istället att en långtgående decentralisering inom AMS till
den lokala arbetsförmedlingen är den rätta och nödvändiga vägen att gå. En
större andel av besluten bör fattas där och mer av de ekonomiska medlen bör
lokaliseras till lokal nivå. Det får aldrig bli så att lokala flexibla
arbetsmarknadsåtgärder stoppas av centrala direktiv.

5.1 Uppmuntra individens inflytande över åtgärdernas
utformning

Fler lokala arbetsmarknadsprojekt måste uppmuntras och stödjas. Dessa
behöver inte vara begränsade till sådana som arbetsförmedlingen eller
AMU driver. Vi ser gärna att arbetsförmedlingen köper kurser och
utbildningar från privata entreprenörer och då gärna från sådana som
provar nya grep för att få folk i arbete eller att starta eget. Ett lyckat
exempel på detta är Nyföretagarnas hus i Nacka.

Andra framgångsrika exempel går att finna i initiativ startade av olika
invandrargrupper - de afrikanska projektgrupperna Simba och "Framtidens
företagare", IntegrationsCentrum för Kvinnor i Göteborg, Stiftelsen
Kunskapsforum och Internationella Företagarföreningen i Sverige IFS.

Det är också dags att närmare analysera effektiviteten i
förmedlingsverksamheten. När Internet, bemanningsföretag och personliga
kontakter spelar allt större roll i rekryteringsprocesserna, förändras också den
offentligt finansierade arbetsförmedlingens karaktär och inriktning: det blir
allt mer viktigt att här bilda och ständigt vidareutveckla kontaktnät med
företag och branscher, att på djupet utveckla vardagssamtalet med
arbetsgivare och personalansvariga på allt fler arbetsplatser.

6 Det goda värdet i arbetet

Ett arbete är inte bara av betydelse för individens personliga ekonomi. För
de flesta människor innebär värdet i att ha ett jobb också att man har en
uppgift som andra i samhället efterfrågar och att man har tillgång till det
sociala umgänge som arbetsplatsen utgör. Att gå arbetslös en längre
period och inte kunna umgås med arbetskamrater är negativt för individen
ur både ett socialt och ekonomiskt perspektiv. Arbetet och den egna
inkomsten är av avgörande betydelse för alla utsatta gruppers integration i
samhällslivet. Kvinnofrigörelsen började när kvinnorna fick träda ut på
arbetsmarknaden och skaffa sig en egen inkomst, vilken gav en
ekonomisk grund för självständiga beslut över det egna livet. På samma
sätt kan inte invandrarna ta makt över sina egna liv så länge som
arbetslösheten drabbar dem i mycket större omfattning än
majoritetsbefolkningen. Extra viktigt är det sociala värdet av ett jobb för
de arbetshandikappade. Deras ställning är alltid utsatt och det är bl.a.
därför Folkpartiet har förordat extra satsningar på lönebidrag och
anställningar inom Samhall AB oavsett konjunkturläge.

7 Dagens konjunktur kräver en annan
arbetsmarknadspolitik för fler i riktiga jobb

Den svenska konjunkturen befinner sig idag i ett gott läge. Den öppna
arbetslösheten har sjunkit och många har fått riktiga jobb. Det borde ändå
kunna vara ännu mycket bättre. Fortfarande är antalet sysselsatta betydligt
lägre än för tio år sedan. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder är också betydligt fler än för ett decennium sedan. Dessa siffror
är viktiga att ha med sig när man hävdar att vi är på väg mot full
sysselsättning och en situation med brist på arbetskraft. Speciellt är detta
viktigt mot bakgrund av att Långtidsutredningen pekar på att vi i Sverige
om tio år kan få en situation där arbetskraftsinvandring krävs. Då är det
viktigt att vi först ser till att öka den egna sysselsättningen med de
personer som inte idag står till arbetsmarknadens förfogande men som
borde göra det. Arbetsmarknaden måste helt enkelt breddas genom att fler
kommer i arbete. Risken är annars stor att vi får flaskhalsar och ökad
regional obalans på dagens arbetsmarknad. En annan fara döljer sig i
dagens siffror: Faran att en stor del av de mycket långvarigt arbetslösa
faller ännu längre bort från ett aktivt liv och blir definitivt låsta i
passivitet
och isolering.

Det goda konjunkturläget gör det dock nödvändigt att lägga om
arbetsmarknadspolitiken i en riktning som ser till att de arbetslösa kan komma
ut i riktiga jobb så snabbt som möjligt. Härvidlag är det då viktigt att se till
att
de åtgärder som finns i huvudsak är inriktade mot utbildningsinsatser så att
arbetskraftens kompetens kan höjas istället för åtgärder som endast syftar till
passiva åtgärder som syftar till att få den enskilde arbetslöse att kvalificera
sig
för en ny a-kasseperiod. Det är mot denna bakgrund Folkpartiet anser att
anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan minskas.

8 Bredda arbetsmarknaden!

Folkpartiet har under flera år föreslagit åtgärder för att arbetsmarknaden
skall kunna bli bredare. Det är åtgärder som syftar till att stimulera
tjänstesektorn men också mer generella åtgärder för fler jobb genom
företag. Förslagen finns utförligt beskrivna i Folkpartiets
riksdagsmotioner på respektive områden och vi tar endast upp
huvuddragen i denna motion.

8.1 Satsa på tjänstejobb!

Vi kan med stor besvikelse konstatera att regeringen efter flera år och
diverse uttalanden i rätt riktning inte är villig att satsa på en politik som
stimulerar fram fler jobb i tjänstesektorn. Industrisektorn, som länge har
varit ryggraden i svenskt näringsliv, kommer inte att ensam kunna skapa
tillräckligt med nya jobb framöver. Ekonomiskt har denna sektor
visserligen en avgörande betydelse för landets ekonomi, men den
rationaliseringstakt, som krävs för bevarad konkurrenskraft gör att inte
ens en mycket god tillväxt räcker för att inom industrisektorn skapa det
stora antal nya arbeten som behövs.

Ska arbetslösheten förmås sjunka och stanna kvar på en låg nivå behöver
sysselsättningen alltså öka markant. Framför allt är det tjänste- och
servicesektorn som måste stå för ökningen av antalet jobb. Folkpartiet har
därför under de senaste åren lagt fram förslag till hur man kan stimulera jobb
inom tjänstesektorn, både den del som riktar sig till industri, byggsektorn etc.
och den del som riktar sig till hushållen.

En sådan utveckling ställer höga och delvis nya krav på
arbetsmarknadspolitiken. Den skall underlätta för såväl små som större och
nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft. Den skall hjälpa arbetssökande att
hitta nya vägar till jobb, eller till kompetenshöjning, och underlätta rörlighet
på arbetsmarknaden. De många nya former av "kontrakt" eller "anställningar"
som växer fram ställer krav på förnyelse av både arbetsförmedlingarna och
åtgärdsarsenalen men också en flexiblare arbetsrätt.

8.2 Övriga åtgärder för att skapa fler jobb genom
företag

Den bästa förutsättningen för att skapa fler jobb i Sverige är att politiken
läggs om i en riktning som skapar fler jobb genom företag. Folkpartiet har
en hel rad förslag för att förbättra för företagen och företagsamheten. Det
handlar främst om sänkta skatter på arbete och att för företagsamheten
skadliga skatter såsom t ex dubbelbeskattningen tas bort.

Det är dock viktigt att peka på att det inte är enbart en gynnsammare
beskattning som medverkar till fler jobb. Det måste också bli mindre
krångligt att starta och driva företag. Befintlig basindustri får inte drabbas
av
pålagor så att dess överlevnad äventyras. Folkpartiet har lagt fram ett s.k.
startpaket som på ett tydligt sätt visar hur mycket enklare det kan göras för
att
starta och driva företag. Sammantaget har Folkpartiet föreslagit följande:

- Småföretagardelegationens förslag genomförs i sin helhet.

- Riskkapitalförsörjningen förbättras bland annat genom slopad
dubbelbeskattning.

- Möjligheterna för kvinnor och invandrare att kunna få tillgång till
riskkapital måste förbättras.

- Krånglet minskar bland annat genom att en förenklad självdeklaration för
företagare införs, reglerna för F-skatten förenklas och en ny
förenklingskommission tillsätts - med hög politisk prioritet.

- Arbetsmarknadslagarna anpassas efter småföretagens behov, med bland
annat ändrade turordningsregler och förlängd möjlighet till provanställning

- Trygghetssystemen anpassas efter småföretagarens villkor.

- De direkta företagsstöden minskar och etableringshinder undanröjs.

- Flertalet kommunala bolag bör avvecklas.

- Förmögenhetsskatten bör slopas på sikt.

9 Arbetsförmedlingens uppgift

Den allra viktigaste uppgiften för arbetsförmedlingen är den s.k.
matchningen. Med detta menas att förmedla arbete till arbetslösa och
arbetskraft till arbetsgivarna på ett snabbt och rationellt sätt.

I varje proposition som berör arbetsmarknadspolitiken har det närmast
blivit en tradition att regeringen föreslår medel till tillfälliga
personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna. Budgetpropositionen utgör
inget undantag. Det föreslås återigen att 700 miljoner kronor skall få
användas till tillfälliga personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna under
år 2001. Folkpartiet har tidigare sagt nej till dessa förstärkningar med
motiveringen att inga ordentliga analyser görs för hur medlen används och att
det är angeläget att minska byråkratin inom Arbetsmarknadsverket. Vi
vidhåller denna inställning bortsett från att vi accepterar de 100 miljoner
kronor som avsätts speciellt för att kunna bidra till invandrarnas integration i
arbetslivet. Dessutom presenteras nu siffror i budgeten som visar att det är
AMS på central nivå som ökat i antalet anställda mellan 1998 och 1999,
medan anställda på de lokala arbetsförmedlingarna har minskat!

Vi vill också understryka att arbetslösa invandrare i mycket större
utsträckning än hittills själva behöver få tillgång till dessa resurser för att
kunna planera och genomföra egna aktivitetsprogram och projekt som syftar
till att öppna vägen in i yrkeslivet.

Den statliga arbetsförmedlingens roll i det nya informationssamhället bör
dessutom ses över. En majoritet av de arbetssökande hittar sina jobb genom
Internet eller telefonservice. Vi föreslår att regeringen ges i uppdrag att se
över arbetsförmedlingens organisation så att den passar ett modernt flexibelt
informationssamhälle.

I detta sammanhang vill vi också passa på att uppmärksamma de privata
arbetsförmedlingarna och deras betydelse. Lagen om privata
arbetsförmedlingar tillkom under den borgerliga regeringstiden, trots starkt
motstånd från socialdemokraterna. Efter en trög start visar det sig nu allt mer
att det tillkommit en lång rad av privata arbetsförmedlingar och
personaluthyrningsfirmor, speciellt är det förmedlingar som specialiserat sig
på ett visst yrkesområde som skapats. Fristående små eller medelstora
aktivitetscentra, produktions- och distributionsagenter, förmedlare av
kunskapstjänster (översättningar, intensiv språkutbildning, information och
kommunikation om olika branscher och yrken mellan kulturer och länder),
stödgrupper för forskare och akademiker, mediafolk och konstnärer kan
uppfylla en mångfald av skapande funktioner på en decentraliserad och
privatiserad arbetsmarknad där initiativ och ansvar allt mer förflyttas från
stora offentliga system till individ och den lilla fristående gruppen. Detta
visar
med all tydlighet på att lagen fungerar som det var tänkt, och vi har fått en
mångfald på arbetsförmedlingsområdet som gynnar både arbetsgivare och
arbetstagare. Det är därför viktigt att de privata arbetsförmedlingarna får
finnas kvar och utvecklas.

10 Öka rörligheten på arbetsmarknaden

Projektanställningar, uppdragsjobb och olika former av tidsbegränsade
förordnanden står för en allt större andel av de nya jobben. Mycket talar
för att de fasta jobben, i en inte alltför avlägsen framtid, kanske blir en än
mindre vanlig anställningsform än nu.

En fortsatt utveckling i denna riktning innebär att det blir vanligt att byta
arbete flera gånger under yrkeslivet, med mellanperioder av arbetssökande
eller utbildning. Arbetsmarknadspolitikens uppgift att underlätta yrkesmässig
och geografisk rörlighet accentueras då ytterligare. För utvecklingen av nya
företag och nya branscher är rörligheten ofta avgörande.

Att öka den dubbla rörligheten på arbetsmarknaden är och förblir en av
arbetsmarknadspolitikens långsiktigt viktigaste uppgifter. Det underlättar
framväxten av nya företag och nya branscher. Utbildningsinsatser är det
lämpligaste instrumentet för att underlätta främst yrkesmässig rörlighet. Det
är viktigt att påpeka att strävan beträffande den geografiska rörligheten måste
ske i mer än en riktning. Det får aldrig bli så att någon tvingas att flytta för
att
ta ett arbete.

11 Jämställdhet i arbetsmarknadspolitiken

En av de största förändringarna på arbetsmarknaden under de senaste
årtiondena har varit att kvinnorna undan för undan stärkt sin ställning på
arbetsmarknaden. Den förstärkningen har även fortsatt på 1990-talet.
Under den djupa konjunkturnedgången i början av 1990-talet var det
männen som drabbades hårdast av arbetslöshet.

Denna utveckling vände sedan i takt med att neddragningar i den offentliga
sektorn har skett. I dagsläget har dock pendeln svängt tillbaka och nu är åter
fler män än kvinnor arbetslösa.

Av tradition har det varit så att de flesta arbetsmarknadspolitiska åtgärder
har sysselsatt fler män än kvinnor. Nu är det viktigt att komma med konkreta
förslag som ökar arbetslösa kvinnors möjligheter att finna nya riktiga jobb.

Det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden måste luckras upp så
att kvinnor söker sig till traditionella mansdominerade yrken och tvärtom. En
kungsväg till detta vore om regeringen kunde förmå att vidta åtgärder för att
bryta de offentliga monopolen, monopol som idag låser in kvinnor på vissa
arbetsplatser utan möjlighet att byta till någon annat. Regeringen bör till
riksdagen konkretisera en plan för att bryta det traditionella könsmönstret.
Positivt vore det också om andelen kvinnliga företagare kunde öka markant.

Mer om jämställdheten på arbetsmarknaden står att läsa i vår motion om
jämställdhetspolitik.

11.1 Det behövs fler kvinnliga företagare

Fler kvinnor måste ges möjligheter att få starta företag. Fortfarande är det
så att bara en tredjedel av alla nya företag startas av kvinnor. Stödet till
detta bör utgå till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa och inte bara
främst till dem som tidigare har jobbat i offentlig sektor. Även kvinnor
med bakgrund i näringslivet har en utmärkt kompetens som måste tas
tillvara.

Det gäller att åtgärder och stöd som lämnas till kvinnor som vill bli
företagare utformas på ett sätt så att man tar vara på och lyssnar på kvinnors
förutsättningar och krav. Regelsystemet och insatserna för nya företagare är
ofta utformade utifrån ett manligt tänkande och en mansinriktad
arbetsmarknad.

12 Förenkla de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna

Folkpartiet har under en rad tidigare år kritiserat regeringen för att man
inte rensat upp i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Dessa blev under
en rad av år under slutet av 1990-talet alldeles för många. Så många att
risken var stor att den enskilde arbetslöse kunde slussas runt mellan dem
utan att komma ut i ett riktigt jobb. Det är därför med tillfredsställelse vi
nu sedan något år tillbaka kan konstatera att regeringen gått in för att
rensa upp och förenkla i åtgärdsfloran. I årets budgetproposition har man
dessutom valt att göra om fördelningen mellan utgiftsområdena 13 och
14. Detta för att kraftsamla allt runt den "vanliga"
arbetsmarknadspolitiken på ett ställe. Detta är något som Folkpartiet
tycker är positivt.

12.1 Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) präglades länge av en inriktning mot
utbildningar som allt för mycket var anpassade för gårdagens
arbetsmarknad. En klar förbättring har dock skett under senare år då man
nu försöker sträva efter att arbetsmarknadsutbildningen skall vara
anpassad till den enskildes behov och till förutsättningarna och kraven på
dagens arbetsmarknad. Det är nödvändigt att denna förändring av
arbetsmarknadsutbildningen får fortsätta och utvecklas.

Det är bättre att arbetsmarknadsutbildningen istället inriktas på en mindre
volym med högre kvalitet. Arbetsmarknadsutbildningen skall vara en
prioriterad verksamhet då den har visat sig vara den åtgärd som har bland de
största möjligheterna att leda till ett riktigt jobb. Viktigt är att det finns
andra
anordnare av arbetsmarknadsutbildning utanför AMU-Gruppen AB och att
den enskilde får större inflytande över hur utbildningen läggs upp.

12.2 Aktivitetsgarantin

Aktivitetsgarantin är den nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden som
infördes den 1 augusti 2000. Den är avsedd för de personer som är eller
riskerar att bli långtidsarbetslösa. Den arbetslöse skall erbjudas en
heltidsaktivitet till dess att han/hon får ett riktigt arbete eller kan börja i
en
reguljär utbildning.

Folkpartiet har stött grundtanken med en aktivitetsgaranti men vi inser
samtidigt att den reser vissa problemställningar. Vad garantin innehåller
verkar vara oklart förutom att jobbsökaraktiviteter skall vara prioriterade i
första hand. Vilket inflytande de berörda själva har över verksamheten som
kommer igång under benämningen "aktivitetsgaranti" är också höljt i dunkel.
Det är dock bra att även socialbidragstagare som står till arbetsmarknadens
förfogande kommer i fråga för åtgärden. Vi förutsätter att garantin utvärderas
efter det att den varit igång en tid.

12.3 Arbetspraktik

Åtgärden infördes den 1 januari 1999 genom att de dåvarande åtgärderna
arbetslivsutveckling (ALU) och arbetslivsintroduktion (API) blev en
åtgärd. Folkpartiet ansåg att detta var ett riktigt beslut. Åtgärden har nu
funnits i snart två år och bör därmed bli föremål för en utvärdering. Detta
bör riksdagen som sin menig ge regeringen till känna. I dagens
konjunkturläge är det också av värde om denna åtgärd kunde begränsas i
volym.

12.4 Förstärkt anställningsstöd

Folkpartiet var från första början emot denna åtgärd. Vi anser att det är
generella åtgärder för fler jobb som måste till för att få fler varaktiga jobb.
Denna form av stöd är selektiv då den bara riktar sig till vissa grupper.

13 Prioriterade grupper inom
arbetsmarknadspolitiken

13.1 Långtidsarbetslösa

Att vara långtidsarbetslös är den värsta formen av arbetslöshet. Känslan
av att anstränga sig att få ett jobb utan att lyckas är frustrerande och om
man inte kommer in på arbetsmarknaden snabbt riskerar man att slås ut
för lång tid framöver och inte minst riskerar man att tappa kompetens.
Därför är det viktigt att de långtidsarbetslösas situation uppmärksammas.
Av dem som var arbetslösa i januari 1994 var en fjärdedel arbetslösa fem
år senare. Detta förhållande om något belyser vikten av snabba insatser
för alla arbetslösa.

Det finns nu ca 64 000 långtidsarbetslösa (personer som varit inskrivna vid
arbetsförmedling i mer än sex månader). Det är en ökning jämfört med förra
året. Denna utveckling är oacceptabel i dagens högkonjunktur och måste
bekämpas med alla medel. Därför måste all kraft läggas ner på att motverka
långa tider utan arbete.

13.2 Den äldre arbetskraften

Tyvärr är det så att många arbetstagare som har fyllt 50 har det betydligt
svårare att komma in på arbetsmarknaden efter en period av arbetslöshet
än vad yngre har. Många arbetsgivare är tveksamma till om man skall
anställa äldre arbetslösa som inte har så många år kvar till
pensioneringen. Vad som dessvärre oftast glöms bort är att dessa personer
har stor erfarenhet och kompetens som kan vara bra för många företag att
få del av. Inte sällan kan en äldre arbetstagare utgöra en sorts mentor eller
förebild för de yngre. Äldre arbetskraft är dessutom ofta mer "trogen"
mot sin arbetsgivare och stannar kvar på sin arbetsplats i högre grad än
yngre som har en större tendens till rörlighet. Att anställa en 55-åring som
har ca 10 år kvar på arbetsmarknaden kan därför vara mycket lönsamt för
arbetsgivaren.

Folkpartiet är motståndare till alla förslag som innebär att äldre arbetskraft
skall pensioneras ut eller generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid.
Sådana åtgärder är alldeles för defensiva. Det var därför vi sade nej till
förslagen under slutet av 1990-talet om OTA och generationsväxling, förslag
som inte visade hålla vad de lovade när det gällde hur många som var
intresserade av dem. Dessa typer av åtgärder talar tydligt om vad regeringen
anser om den äldre arbetskraften, nämligen att den inte kan få något riktigt
jobb.

13.3 Arbetslöshet bland unga

Arbetslösheten är ofta högre bland ungdomar än bland den äldre
arbetskraften. Kommer inte våra ungdomar in snabbt på arbetsmarknaden
riskerar de att slås ut för lång tid framöver, där endast socialbidrag är
försörjningsmöjligheten. Ungdomsarbetslösheten har visserligen sjunkit
drastiskt i takt med att konjunkturen har förbättrats. Men det är ändå
angeläget att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finns för ungdomar
måste sättas in snabbt för att de snabbt skall kunna få kontakt, eller
behålla kontakten med arbetslivet.

Den s.k. utvecklingsgarantin där kommunerna tar ansvar för ungdomar
mellan 20 och 24 år har nu funnits i snart tre år och de flesta kommuner har
avtal med staten på området. Åtgärden reste när den kom en del frågetecken,
även från Folkpartiet, vad gällde finansiering och rundgång. Det borde nu
vara rätt tid att utvärdera åtgärden för att se hur den har fungerat. Viktigt är
det också att kommunerna i dagens konjunkturläge inte "håller kvar"
ungdomar i utvecklingsgarantin om de kan få riktiga job.

Vad ungdomar främst behöver är kanske inte arbetsmarknadspolitiska
åtgärder eller utbildning. Utan de behöver främst få in en fot på
arbetsmarknaden. Genom vår politik kan ungdomar få den chans de behöver
på arbetsmarknaden genom att fler företag skapas. Kombinerat med andra
reformer, såsom reformerad arbetsrätt och lönebildning, ökar de ungas
möjligheter till ett jobb.

13.4 Se möjligheterna för invandrare på
arbetsmarknaden

Invandrare är en mycket utsatt grupp på arbetsmarknaden. Arbetslösheten
bland dem är mycket hög. Det borde inte vara så då invandrare ofta har en
hög utbildning och lätt borde få jobb. Vad som krävs för att förbättra
invandrares situation på arbetsmarknaden är att det svenska samhället
slutar att betrakta invandrarana som ett problem utan istället ser dem som
en tillgång. Det gäller också att man här som på så många håll ser
helheten i ett perspektiv utifrån den enskilda individen. Statliga
projektpengar kan aldrig lösa problemen i ett invandrartätt område så
länge som den enskilde lämnas utanför beslutsprocessen och där besluten
i stället fattas i Rosenbad eller i något kommunhus.

Tyvärr får invandrare oftast inte jobb inom det yrke de har en utbildning
för. Istället hänvisas de till yrken inom andra områden där utbildningskraven
är mycket lägre. Arbetsförmedlingar och arbetsgivare bör gemensamt ta itu
med dessa problem och genom t.ex. informationskampanjer m.m. förmå fler
att anställa invandrare.

Det är viktigt att betona att många invandrare är en stor tillgång som
företagare. I många grupper är företagandet högre än generellt i Sverige. Vi
tror inte att invandrares företagsamhet kan ökas genom selektiva åtgärder
såsom skattefria zoner, specialriktade pengar m.m. i invandrartäta områden.
Det måste istället till generella åtgärder som är lika över hela Sverige för att
få fler jobb och företag. Det är också viktigt att invandrarföretag kan få en
god tillgång till riskkapital.

Ett växande problem är att nyanlända flyktingar och långtidsarbetslösa
invandrare inte är välkomna hos arbetsförmedlingen. Många förmedlingar
skriver helt enkelt inte in dessa kategorier av sökande utan de är hänvisade
till
socialbidrag. Socialtjänsten skickar individen på sfi (svenskundervisning för
invandrare) och efter det kommer man till arbetsförmedlingen igen som inte
gör något och när något görs har svenskkunskaperna gått förlorade. En ny
omgång sfi väntar osv. Denna rundgång måste stoppas.

14 Kompetensutveckling

Strukturomvandlingen i näringslivet ställer långtgående krav på
arbetskraftens kompetens. Det handlar om såväl breda som specialiserade
kunskaper och färdigheter, men kanske framför allt om att kunna inhämta
nya kunskaper när villkoren ändras, tekniken utvecklas. Det finns redan
idag behov av återkommande fort- och vidareutbildning och det behovet
kommer att öka.

Utbildningssystemet har som främsta uppgift att ge en bra grund för
fortsatt, livslångt lärande och skall ses som en investering för framtiden.

Arbetsmarknadspolitiken var under många år tidigare inriktad på att förse
de stora industrierna med mer eller mindre utbytbar arbetskraft. En följd av
det framväxande kunskapssamhället är att kraven idag ställs högre på
kunskaper och personliga färdigheter, t ex på kommunikativ förmåga. Det
spelar helt enkelt stor roll vem man anställer. Arbetsmarknadspolitiken måste
läggas om och inriktas på den faktiska arbetsmarknad som växer fram.

Den snabba teknologiska utvecklingen, nya förutsättningar på de
internationella marknaderna etc. gör att planeringshorisonten krymper.
Arbetsgivare kan i mindre utsträckning än tidigare bedöma det framtida
behovet av arbetskraft. En följd av detta är att de lediga jobb som anmäls till
arbetsförmedlingen i mycket stor utsträckning är tidsbegränsade.

Folkpartiet har ansett att kompetensutveckling är en viktig fråga, och vi
har tidigare föreslagit att man skall kunna ta ut ett "friår" mitt i livet för
att
fortbilda sig.

15 Förbättra situationen för de
arbetshandikappade

Oavsett om konjunkturen är bra eller dålig så har de handikappade alltid
en svår situation på arbetsmarknaden. De statliga insatserna för att stärka
handikappades ställning är därför oerhört viktiga och bör alltid vara
prioriterade. Att få möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar
livskvaliteten enormt. Men ofta överdrivs svårigheterna som är
förknippade med att anställa en person med funktionshinder. Information
och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan ofta räcka för att
överbrygga de hinder som finns för att kunna passa in på en arbetsplats.

Arbetslinjen måste gälla även för handikappade. Förtidspensioneringar ska
undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag och anställningar
inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för många handikappade.
Folkpartiet har alltid prioriterat de arbetshandikappade. Detta är en grupp som
vi anser tillhöra det vi kallar "det glömda Sverige", alltså grupper som inte
har någon stark intressegrupp som kan föra fram deras krav.

Folkpartiet kommer att fortsätta att stödja de arbetshandikappade och vi
kommer att gå emot alla eventuella förslag om försämringar för de
arbetshandikappade.

Därför är det viktigt att de arbetshandikappade även i fortsättningen får allt
stöd de behöver. Folkpartiet har därför i sitt budgetalternativ anslagit 170
miljoner kronor extra till stöd till jobb för arbetshandikappade och
anställningar inom Samhall AB för budgetåret 2001 jämfört med regeringen.

Undersökningar har visat på att både lönebidragsanställningar och
anställningar vid Samhall är mycket billiga om man jämför med alternativen
a-kassa eller förtidspension som annars står till buds för de
arbetshandikappade. Det är viktigt att påpeka att lönebidragsanställningar i
största möjliga utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade och
inte för andra grupper. I ett bättre konjunkturläge måste denna
anställningsform renodlas så att det i stort sett bara är arbetshandikappade
som kan komma i fråga för en lönebidragsanställning. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Lönebidragets tak är sedan många år oförändrat. Det har lett till att det
blivit svårare för funktionshindrade med kvalificerade utbildningar att få ett
adekvat jobb. Folkpartiet anser att taket för lönebidragsanställningar måste
höjas.

16 En reformerad och förnyad arbetsrätt

Få politiska uppgifter är viktigare än att modernisera de regler som styr
den svenska arbetsmarknaden. Dagens lagstiftning bidrar till att
cementera arbetslösheten på en högre nivå än nödvändigt och till att skapa
problem med lönebildningen.

Lönebildningen och arbetsmarknadslagarna skall ses som instrument för
att skapa balans mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmarknaden.
Den moderna arbetsmarknadslagstiftningen kom till för att man ansåg att den
anställde hade en svag position mot arbetsgivaren. Detta var ett riktigt
påpekande såväl när lagstiftningen infördes som idag. Vad som har gått snett
är att i många fall organisationerna både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan
inte sökt eller uppnått en bättre ordning beträffande lönebildning och större
inflytande för den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren.

Det är ändock viktigt att påpeka att det i huvudsak är avtal mellan
arbetsmarknadens parter som skall lösa dessa frågor. Lagstiftning skall endast
tillämpas i de fall där det är uppenbart att nuvarande regler inte fungerar som
tänkt.

På arbetsrättens område har det varit stora politiska konflikter under de
senaste mandatperioderna. Villkoren har ofta dikterats av LO och 1996 gick
det så långt att oenighet om arbetsrätten tvingade regeringen att inkalla en
extra riksdag under sommaren efter initiativ av bl.a. Folkpartiet. Den
borgerliga regeringen genomförde några smärre förändringar i arbetsrätten
under 1994. Dessa förändringar återställdes dock av Socialdemokraterna
hösten 1994. Det var ett beslut som var förödande för företagsamheten.

För vart år som går blir det allt mer nödvändigt och uppenbart att
lagstiftningen måste förändras och moderniseras. Det går inte att ha en
arbetsrättslig lagstiftning som är anpassad till 1970-talets behov och
arbetsmarknad där utgångspunkten är att en anställd jobbar hos samma
arbetsgivare hela sitt verksamma yrkesliv.

Dessbättre har en del hänt under det senaste året. Men det har skett utan att
regeringen agerat med förslag till riksdagen. Genom initiativ från de
borgerliga partierna och Miljöpartiet har blockadmöjligheten mot enmans-
och familjeföretag tagits bort. Samma politiska gruppering är nu på väg att
driva igenom en lagstiftning som möjliggör två undantag från turordningen
för småföretag. En fortsatt reformering av arbetsrätten brådskar, inte minst
mot bakgrund av att arbetsmarknaden hela tiden förändras och fler får andra
anställningsformer än visstidsanställningen. Detta innebär att vi kräver att
vetomöjligheterna i MBL vid intagande av entreprenader bör borttas. Vi anser
även att de regler som reglerar den s.k. lex Britannia skall slopas. För att få
en
modern arbetsrätt på sikt bör dessutom frågorna bli föremål för en
parlamentarisk utredning. En sådan utredning borde studera hur man kan få in
de nya anställningsformerna i det arbetsrättsliga systemet.

17 Ja till flexibel arbetstid - nej till
lagstiftning om förkortad arbetstid

Förkortad arbetstid genom lagstiftning är en fråga som diskuteras livligt
främst från regeringens stödpartier och från andra debattörer. Många är
ute och säger att jobben är slut och vi måste dela på de som finns. Krav
reses då på att staten bör stifta lagar som talar om hur mycket vi skall
arbeta och det skall då helst vara mindre än idag.

Folkpartiet är inte främmande för att det stiftas en ny arbetstidslag, men
den nya lagen måste utformas på ett sätt så att den uppmuntrar till flexibilitet
samt kommer bort från en lagstadgad normalarbetstid. Lagen måste vara
utformad på ett sätt så att arbetstiden kan läggas upp i en överenskommelse
mellan den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren efter deras behov och
önskemål. Det är individen själv som tillsammans med sin arbetsgivare skall
komma fram till hur mycket man vill jobba. Det är inte staten, Vänsterpartiet
eller Miljöpartiet som skall bestämma det.

Jobben ser inte lika ut heller. De som tror på att man kan lagstifta om
arbetstiden lever i tron att alla jobb ser exakt lika ut och att varje individ
bara
är en liten kugge som snabbt och enkelt kan bytas ut utan någon inskolning i
arbetsuppgifterna.

18 Arbetslöshetsförsäkringen

Frågor kring arbetslöshetsförsäkringen tas upp i separat motion med
anledning av regeringens proposition 1999/2000:139 "En rättvisare och
tydligare arbetslöshetsförsäkring".

19 Anslagsfrågor

Som redan nämnts i texten i motionen vill vi minska anslaget till
Arbetsmarknadsverket genom att säga nej till de tillfälliga
personalförstärkningarna på arbetsförmedlingen. Då Folkpartiet
förespråkar en helt annan företagspolitik än regeringen innebär det också
att volymen i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minskas. Vi gör
dock kraftiga satsningar på insatser för de arbetshandikappade.

Stockholm den 4 oktober 2000

Elver Jonsson (fp)

Runar Patriksson (fp)

Ana Maria Narti (fp)