Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Anf. 1 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Vi debatterar socialutskottets betänkande nummer 4, Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård.

Under de senaste åren har kunskapen ökat alltmer om den orala hälsans samband med det övriga hälsotillståndet. Problem och sjukdomar i munnen kan vara både orsaker till och följder av tillstånd i övriga kroppen. Trots detta har tänderna inte samma ställning inom välfärdssystemet som kroppen i övrigt. Det tycker vi i Sverigedemokraterna är fel. Tänderna är en del av kroppen.

Därför är det glädjande att vi tillsammans med regeringen har tagit de första stegen för att sjösätta en omfattande tandvårdsreform som syftar till att stärka tandvårdens högkostnadsskydd, så att det mer liknar det som finns för övrig vård. Utredningen har presenterat sitt betänkande, och ärendet bereds vidare inom Regeringskansliet.

Den första etappen kommer att omfatta personer som är 67 år eller äldre. Men reformen är skalbar, vilket även gör det möjligt att inkludera den övriga befolkningen.

Herr talman! Från Sverigedemokraternas sida har vi hela tiden varit tydliga med att en sådan här reform bör införas brett men stegvis och inledas med de äldre. Vi prioriterar dem med sämst munhälsa, så att de får den tandvård de behöver och förtjänar.

Hos äldre personer finns det flera faktorer som kan bidra till försämrad munhälsa. Försämrad motorik kan göra det svårare att borsta tänderna och sköta sin munhygien. Många läkemedel påverkar salivproduktionen, och många äldre får en försämrad salivsekretion av just högre ålder.

Äldre, särskilt de med lägre pensioner, kan i dag tvingas avstå från tandläkarbesök till förmån för andra kostnader. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Därför vet vi att den reform som nu redan är påbörjad och som kommer att träda i kraft 2026 är mycket efterlängtad av Sveriges pensionärer.

Sverigedemokraterna och regeringen avsätter från och med 2026 cirka 3,4 miljarder per år för den första etappen. Men frågan är större än endast kronor och ören. Man behöver också ta hänsyn till tandvårdens resurser och kapacitet. En reform av den här storleken kommer att öka efterfrågan på tandvård. För att undvika en situation där väntetiderna blir alltför långa anser vi att det betänkande vi nu debatterar innebär en rimlig omallokering av tandvårdens kapacitet.

För att mildra effekterna av de föreslagna förändringarna för åldersgruppen 20-23 inför vi samtidigt dubbelt ATB - helt enkelt ett tandvårdsbidrag på 600 kronor per år i stället för 300 kronor. Detta kan också enligt gällande praxis sparas i upp till 24 månader, vilket i praktiken innebär att de personer i denna grupp som besöker tandvården vartannat år kan erhålla 1 200 kronor i bidrag vid tandläkarbesöket. Propositionen innebär också att behandlingar som redan har påbörjats före ikraftträdandet ska fortsätta omfattas av de äldre bestämmelserna.

För oss i Sverigedemokraterna är tänderna en del av kroppen. Den förändring vi debatterar här i dag ska inte ses som något isolerat utan som en del i arbetet för att i högre grad likställa munhälsan med övrig hälsa. Det är faktiskt något historiskt, som man kan tycka att alla partier i den här kammaren borde kunna välkomna.

Tandvårdsutredningens betänkande är nu ute på remiss. Sverigedemokraterna kommer tillsammans med regeringen att återkomma med det färdiga förslaget.

Herr talman! Vi börjar med de äldre. Men det är endast en del av det vi har påbörjat. Det är en första etapp.

Anf. 2 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Som ledamoten vet är tänderna en typisk klassfråga. Man kan undra lite vad den här propositionen gör åt de klasskillnader som finns när det gäller tänderna. 77,6 procent av de högutbildade i befolkningen får en tandundersökning vart tredje år, men bara 49 procent av dem som endast har förgymnasial utbildning. Det visar tydligt att kostnaderna för att gå till tandläkaren slår hårt mot människor med sämre ekonomi. Då undrar jag stilla, ledamoten, hur den här reformen på något sätt bidrar till mer jämlik tandhälsa. Det är min första fråga.

Min andra fråga gäller Sverigedemokraterna generellt. I valkampanjen 2022 pratade man om hur nästan hela folket - inte invandrare, i och för sig - skulle kunna få del av bättre tandvård genom översyn av högkostnadsskyddet. Tänderna skulle tillhöra kroppen. Nu är det 67-plussarna som kan få detta. Då undrar jag vad som hände på vägen. Hur kommer man någonsin att kunna åtgärda alla de problem som finns inom tandvården, exempelvis att den regionala tandvården går på knäna? På vilket sätt underlättar den här propositionen - och tänket bakom det ni kommer att göra senare - för den regionala tandvården?

Anf. 3 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rågsjö för frågorna.

Som jag anförde är detta en reform som utgör en första etapp. Sverigedemokraternas utgångspunkt har hela tiden varit att det här ska inkludera hela befolkningen. Men det får ske stegvis, och vi börjar med de personer som vi menar har sämst förutsättningar att få den tandvård de behöver och som avstår från sin tandvård av ekonomiska skäl. Som ledamoten själv uttrycker det är det väldigt många av de äldre som har stora behov och som kanske inte har råd att bekosta tandvården. Därför inför vi nu detta.

I enlighet med utredningen görs också en rad förändringar gällande tandvårdsbidraget. Till exempel fördubblar vi tandvårdsbidraget för den åldersgrupp av unga där vi nu tar bort den avgiftsfria tandvården, det vill säga återgår till det som gällde tidigare. Det här ändrades först 2017; före det var det inte heller avgiftsfritt upp till 23 års ålder. De här personerna kommer dock nu att få 600 kronor om året i tandvårdsbidrag. Vi kommer framöver att se till att även den övriga befolkningen kan få ett högkostnadsskydd. Vi får helt enkelt se vad som kommer och vad vi kan förhandla fram.

Anf. 4 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Med tanke på den makt som Sverigedemokraterna har fått över regeringen borde det inte vara något problem att förhandla fram ett förslag för hela befolkningen. Ni har för sjutton sänkt skatten för de allra rikaste. Då borde det ändå ha funnits förutsättningar att gå in och göra någonting mer för dem som har det absolut sämst. Men det kanske inte fanns på kartan.

Jag frågar fortfarande: På vilket sätt ökar jämlikheten med den här reformen? Jag har svårt att se det. Kommer tandläkarna att bli fler av reformen inom den regionala tandvården? Har ni funderat på hur de privata tandläkarna eventuellt skulle kunna "hjälpa till" med undersökningar av barn och ungdomar? De ligger nu enbart på de regionala tandläkarna som det ser ut i de flesta regioner. Det är mycket jag har funderingar på.

Herr talman! Det är uppenbart att den här reformen och 67-plusreformen innebär att hela kroppen ska inkluderas. Det ska bli billigare för 67-plussarna. Men det kommer inte att göra någon skillnad för den stora befolkningen som i dag inte har råd att gå till tandläkaren.

Tyvärr lever vi i ett land med en betydligt högre arbetslöshet under den här mandatperioden. Vi lever i ett land där människor har fattiggjorts. Jag undrar fortfarande: Hur ska den här reformen hjälpa just dem? Det är jag intresserad av.

Anf. 5 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Som jag anförde är det en första etapp. Vi har för avsikt att inkludera hela befolkningen. Nu går vi i första hand in för att vi ska kunna ha de resurser som krävs. Vi börjar med dem som vi menar har sämst förutsättningar att få den tandvård som de behöver. Vi bedömer att det är de äldre. Unga har ganska bra tandhälsa i dag. Vi börjar helt enkelt i rätt ordning. Vi börjar med de äldre med sämst munhälsa, och så går vi vidare framöver.

Anf. 6 Anna Vikström (S)

Herr talman! Sverigedemokraterna lovade i valet tandvård på samma villkor som all annan vård. Men nu reducerar i stället Sverigedemokraterna budgeten för tandvård för unga med 576 miljoner tillsammans med regeringen. Det är vad ärendet i dag handlar om och vad vi debatterar. Det är inte som ledamoten sa att er reform inleds med äldre, utan den inleds med unga. Det är närmare bestämt en halv miljard mindre till de unga som drabbas.

Förutom detta innehåller förslaget en övervältring av kostnaderna på regionerna under flera år för övergångsreglerna i förslaget. Det är flera regioner som har påpekat detta. Övergångsreglerna handlar om att för tandvårdsbehandlingar för åldersgruppen upp till 23 år som har påbörjats eller som har beslutats om före ikraftträdandet vid årsskiftet ska de äldre bestämmelserna om avgiftsfrihet gälla för unga. Det kommer att pågå i flera år. Regionerna får dock inte någon kompensation enligt förslaget.

Min fråga till Sverigedemokraterna är: Kommer Sverigedemokraterna att bidra till att regionerna får kompensation för detta?

Anf. 7 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten Vikström, för frågorna!

Tandvården är en komplex fråga. Sverigedemokraterna har hela tiden talat om att vi vill se ett högkostnadsskydd som liknar det som finns i övrig hälso- och sjukvård och som gäller alla.

Alla som sitter här i kammaren vet att det finns brister i tandvården. Vi har inte de resurser som krävs. Därför behöver vi börja med ett steg. Det gör vi nu genom att återgå, som jag sa tidigare, till den ålder som var före 2017.

Man ändrade alltså först 2017 den avgiftsfria tandvården upp till 23 år. Varför gjorde man det? Vi vet att vi hade en stor våg med ensamkommande som kom då, och man kanske såg att det behövdes. Vad vet jag.

Fram till dess hade unga vuxna upp till 19 år avgiftsfri tandvård. Jag tror att de flesta här har haft det fram till den åldern utan att det har varit några problem. Här inför vi dubbelt tandvårdsstöd för den åldersgruppen upp till 24 år.

Man kan ha ekonomiska besvär i olika åldrar. Det spelar naturligtvis ingen roll om man är ung eller gammal eller var man befinner sig. Men de som har sämst munhälsa är de äldre. De kanske får mediciner och börjar få lite problem med motoriken. Det är först och främst där vi behöver sätta in resurserna.

Det tandvårdsstöd som finns i Sverige har tre delar. Vi har det allmänna tandvårdsbidraget, det särskilda tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet. Det särskilda tandvårdsbidraget kan man också få om man har särskilda behov. Regionerna kan ge bidrag för patientens behandling om den har olika sjukdomar, behöver upprepade behandlingar och så vidare.

Det finns lite olika delar i detta som gör att de som behöver tandvård får den tandvård som de behöver.

Anf. 8 Anna Vikström (S)

Herr talman! Tack, ledamoten, men jag uppfattade inte något svar på min fråga. Jag kommer att upprepa den.

Jag vill ändå påpeka att det förslag som behandlas i dag och som vi nu debatterar ligger väldigt långt från Sverigedemokraternas vallöfte. Man kan säga att det är dess motsats. I stället för att införa ett högkostnadsskydd görs en ensidig besparing på ungas tandvård.

Om vi talar om tandvårdsutredningen som vi tillsatte fanns det ett helt koncept för högkostnadsskydd. Där ingick till exempel en tandhälsoplan med billig basundersökning av tänderna. Det förslag som läggs fram i dag innehåller ingenting sådant. Det ser heller inte ut att komma någonting sådant framöver.

Det som är fel här är att man ensidigt gör en nedskärning på tandvårdsområdet för alla personer i åldern 20-29 år utan att samtidigt lägga fram några förslag på förbättringar.

Jag kommer återigen till övergångsreglerna och den fråga jag ville ha svar på. Övergångsreglerna borde ha omfattats av en finansieringsprincip. Regeringen minskar nu den statliga utgiften och vältrar över kostnaderna på regionerna.

Vad kommer Sverigedemokraterna att göra för att regionerna ska få en kompensation för detta? Det är trots allt sjukvårdskris i regionerna, vilket innebär att det allvarligt påverkar deras ekonomi.

Anf. 9 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Som jag sa tidigare är det en komplex fråga helt enkelt. Vi har under alltför lång tid haft en överkonsumtion av tandvård. Det har gjort att vi också har fått de långa köerna.

Jag vet att en del regioner har påbörjat ett arbete för att se till att de som står i kö och som ännu inte har påbörjat sin behandling ändå ska få den behandlingen. De som redan har påbörjat sin behandling får fullfölja sin behandling. Sedan kan man naturligtvis diskutera var någonstans du står i kön.

Min förhoppning är alla dessa ska få den ekonomiska hjälp de behöver så att de kan få fullfölja sina behandlingar. Men jag kan inte stå här i dag och lova någonting annat än vad som framkommer i propositionen.

Vi sänker åldern för den avgiftsfria tandvården för unga till 19 år och inför fler reformer som gör att fler kommer att inkluderas i högkostnadsskyddet framöver.

Anf. 10 Anna Vikström (S)

Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.

Regeringens förslag är att göra en ensidig nedskärning på tandvårdsområdet för alla personer mellan 20 och 29 år utan att samtidigt lägga fram några förslag på förbättringar. Regeringen tar bort avgiftsfri tandvård för 20-23-åringar och halverar det allmänna tandvårdsstödet för 24-29-åringar. För att ha råd med stora skattesänkningar för höginkomsttagare nästa år sparar regeringen och Sverigedemokraterna på tandvården. Socialdemokraterna motsätter sig dessa nedskärningar.

Den förra S-ledda regeringen beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att se över hur tandvårdssystemet kunde utvecklas för att bli mer resurseffektivt och jämlikt. Utredningen skulle bland annat föreslå modeller för ett nytt och justerat statligt högkostnadsskydd. I mars 2021 överlämnade utredningen sina förslag till regeringen och föreslog då ett nytt högkostnadsskydd.

Som en del av finansieringen föreslogs samtidigt besparingar på tandvårdsområdet i form av sänkta åldersgränser för avgiftsfri barn- och ungdomstandvård samt för det statliga tandvårdsstödet. Tandvårdsutredningen konstaterade att detta var tänkbara förändringar för att, tillsammans med ytterligare tillskott, finansiera ett nytt högkostnadsskydd.

Men i stället för att gå vidare med tandvårdsutredningens förslag tillsatte regeringen en ny utredning och föreslår nu en ensidig besparing inom tandvårdsområdet för 20-29-åringar. Regeringen har genom att lägga fram denna besparing utan att samtidigt lämna några förslag om förbättringar på detta sätt försenat möjligheterna att införa ett nytt högkostnadsskydd för tandvård.

Det finns risker med förslaget som inte är tillräckligt analyserade. Även om unga vuxna generellt har bättre mun- och tandhälsa än till exempel äldre är det samtidigt så att munhälsa och tandvårdskonsumtion skiljer sig åt mellan olika grupper och individer i samhället även inom åldersgrupper. Till exempel anser 6 procent av alla mellan 16 och 29 år att de har dålig munhälsa. Att ta bort eller minska det ekonomiska incitamentet för denna grupp att besöka tandvården skulle kunna leda till stora konsekvenser för dem, skriver Tandvårds- och läkemedelförmånsverket. Det finns grupper och individer mellan 20 och 29 år som har större behov, och de kan komma att drabbas hårt av förslaget.

Den höjda åldersgränsen för avgiftsfri tandvård har framför allt gynnat de personer som annars hade slutat besöka tandvården kontinuerligt. Avgiftsfri tandvård har ökat sannolikheten att personer med dålig tandhälsa och personer som lever i hushåll med låg disponibel inkomst besöker tandvården för undersökning.

De som är mellan 20 och 23 år ska nu få ett allmänt tandvårdsbidrag med 600 kronor om året. Referenspriset för en vanlig undersökning är 1 015 kronor nästa år, men väldigt många tandkliniker har ett högre pris då det är fri prissättning. De 600 kronorna räcker alltså inte långt, inte ens till en vanlig undersökning.

Inspektionen för socialförsäkringen anser att konsekvensanalysen för patienter är alltför knapphändig i förslaget och tycker att det är nödvändigt att analysera konsekvenser för olika grupper i samhället inför förändringar i det statliga tandvårdsstödet. Men någon sådan analys finns tyvärr inte med i propositionen. Flera myndigheter efterlyser också uppföljning av konsekvenser efter införande.

Herr talman! Det finns också en risk för att de som tidigare har haft avgiftsfri tandvård tappar kontakten med tandvården med det här förslaget. Regeringen har inte lagt fram förslag på någon åtgärd som skulle kunna motverka en sådan risk, till skillnad mot den förra tandvårdsutredningen, som hade ett sådant förslag: en tandhälsoplan. Det är en brist i propositionen.

Jag tror att företrädare för regeringspartierna och SD kommer att tala om andra politiska förslag för tandvården än det vi ska debattera i dag, och vi har redan hört dem göra det. Men regeringen har inte lagt fram några andra propositioner än detta förslag, som innebär att alla 20-29-åringar nästa år kommer att få lägre subvention för tandvårdsbesök än de fick före reformen. Särskilt drabbas 20-23-åringar, som har haft avgiftsfri tandvård. Det är en besparing på 576 miljoner. Andra förslag har skjutits på framtiden. Tandvårdsutredningens övriga förslag för att få en resurseffektiv och jämlik tandvård har inte använts.

Socialdemokraterna anser att det i nuvarande tuffa ekonomiska läge är helt fel tänkt att nästa år göra ungas tandvård dyrare.

(Applåder)

Anf. 11 Thomas Ragnarsson (M)

Herr talman! Jag tycker att ledamoten missar en viktig point i sitt anförande. Det ligger en utredning i Regeringskansliet som håller på att beredas och som handlar om att göra ett förändringsarbete i tandvården.

Man kan också lyssna på branschen, och då pratar jag inte bara om de privata tandläkarna utan om hela branschen. Branschen pratar om den undanträngningseffekt som barntandvården har specifikt på folktandvården, som ändå har huvuduppdraget för att hantera barntandhälsovården. Folktandvården har inte kunnat kalla sina vuxenpatienter i den utsträckning de skulle vilja.

En talare tog i ett tidigare replikskifte upp att 49 procent hamnar utanför tandvården på grund av socioekonomiska effekter. Men jag är 54 år, och jag går hos folktandvården. Jag tillhör de 49 procent som inte får någon kallelse, och detta på grund av folktandvården inte har tid att hantera vuxenpatienterna. Att då sänka åldersgränsen för en grupp som har relativt god tandhälsa kommer att frigöra tid för folktandvården för att till exempel ta ett större ansvar för sina vuxenpatienter, vilket man vill.

Anf. 12 Anna Vikström (S)

Herr talman! Jag skulle ändå vilja fokusera på det ärende som vi diskuterar i dag och den möjlighet som regeringen har haft att lägga fram en tandvårdsreform som syftar till en mer jämlik tandvård.

Det är sant att det finns stora problem i tandvården i Sverige, men att bara lägga en besparing på de unga kommer inte att lösa problemen. Regeringen har inte heller lagt fram något heltäckande förslag. Det här är bara en besparing på unga vuxna med svagare ekonomi i en situation när man är väldigt hårt pressad ekonomiskt. Familjer är det, och unga är det också. Det är varsel, och det är svårigheter att få jobb efter gymnasiet. Det är unga vuxna som sitter i kläm här.

I propositionen står det faktiskt också något klokt: Avgiftsfri tandvård för unga vuxna med mer omfattande tandvårdsbehov och svag ekonomi kan innebära en möjlighet att åtgärda problemen i god tid. Annars kan problemen riskera att påverka tandhälsan under väldigt lång tid framöver. Så står det i propositionen, men det påverkar inte regeringens förslag. Det är ändå en insikt.

Nu pratar jag om bettutvecklingsperspektiv, alltså långvarig tandreglering och så vidare. Då kan det vara motiverat att erbjuda de unga vuxna en möjlighet till avgiftsfri behandling, men nu får de inte det längre. Det finns ingen åtgärd alls i propositionen som tar hänsyn till det här.

I stället framhåller regeringen att det är en fördel att den här gruppen överförs från en prisreglerad till en konkurrensutsatt del av tandvårdsmarknaden. Det är så man argumenterar. Det är positivt för den privata tandvårdsmarknaden och negativt för individerna.

Anf. 13 Thomas Ragnarsson (M)

Herr talman! När man tittat på gruppen 19-23-åringar har man kunnat se att den konsumerar väldigt mycket tandvård. Mycket av den tandvården är inte motiverad. Det tyder på att det finns en ganska stor medvetenhet om tandhälsa i gruppen. Vi har också en fantastisk barntandvård i landet. Man följer barnets hela uppväxt, vilket gör att vi nu för tiden har en fantastisk tandhälsa hos våra barn och unga. Det finns alltid undantag från alla regler - det vet vi alla - men generellt sett har den här stora gruppen en väldigt god tandhälsa.

Att den gruppen då ska tränga undan möjligheterna för folktandvården att jobba med sådana saker som kommer att få en väldigt stor inverkan på andra patientgrupper i framtiden tycker jag inte är rätt och rimligt. Jag vill ändå hävda att detta är ett reformarbete och ett första steg till någonting som kommer att bli bättre för den stora massan människor i samhället.

Anf. 14 Anna Vikström (S)

Herr talman! Jag har väldigt svårt att se att det skulle vara ett första steg i rätt riktning att införa ensidiga nedskärningar för en stor ungdomsgrupp med dålig ekonomi. Det hade varit extremt mycket bättre att försöka adressera den stora ojämlikheten i Sverige när det gäller tandvård, att vi har en kompetensbrist som är jättestor eller att tandvården är en ökad marknad för välfärdsbrottslighet. Det finns ett oerhört stort behov av åtgärder.

Den stora konflikten här handlar om att regeringen sänker skatten med miljarder för välbeställda. Då finns det pengar. Hade man velat förbättra tandhälsan för alla i stället för att ställa unga mot äldre hade man kunnat göra det.

Ni vill hänvisa alla dessa unga till privata vårdgivare. Vi vet att deras priser ökar. Det förekommer till och med exempel på att enstaka åtgärder har legat 180 procent över referensprislistan. Det är dit regeringen nu skickar dessa 20-åringar med ingen eller låg inkomst, unga vuxna med dålig tandhälsa och behov av tandreglering och andra i denna grupp som har särskilda tandvårdsbehov.

Det framhålls dessutom i propositionen som en fördel för regeringen och Sverigedemokraterna att unga hamnar på denna privata tandvårdsmarknad med obegränsad prissättning. Det står i propositionen.

Anf. 15 Thomas Ragnarsson (M)

Herr talman! Vi debatterar i dag SoU4 Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Offentliga resurser ska användas där de gör störst nytta, och så är inte fallet när det gäller den avgiftsfria tandvården för unga vuxna mellan 19 och 23 år. Detta är en grupp som har mycket god tandhälsa, kopplat till att Sverige har världens bästa barntandvård där barnen följs och undersöks kontinuerligt under sin uppväxt. Det förebyggande arbetet leder till att vi i dag kan stoltsera med en väldigt god tandhälsa bland våra barn, något som kommer att spela en viktig roll i deras fortsatta liv.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. De patienter som i dag är i behandling kommer att undantas genom övergångsregler som säger att de som är i behandling vid ikraftträdandet fortsatt ska ha avgiftsfrihet enligt det gamla regelverket.

Herr talman! Det finns givetvis risker med att sänka åldersgränsen. Det skulle kunna innebära att denna grupp kanske medvetet avstår från att gå till tandläkaren. Men samtidigt ser vi att denna grupp i dag konsumerar mer tandvård än vad som är motiverat utifrån deras tandhälsa, vilket tyder på att det finns en stor medvetenhet i åldersgruppen som borde borga för att man fortsatt kommer att göra sina tandvårdsbesök.

Herr talman! Ansvaret för barn- och ungdomstandvården ligger i dag på folktandvården. Ett sådant uppdrag är inte helt okomplicerat, eftersom man har kunnat notera en stor undanträngningseffekt inom folktandvården när det gäller vuxentandvård. Det finns inte tid till att kalla vuxna patienter i den utsträckning som man skulle vilja, utan man lägger tiden på att undersöka relativt friska munnar. En sänkning av åldersgränsen för den avgiftsfria tandvården leder således till att man kommer att kunna frigöra tid för att behandla vuxna patienter med andra besvär, vilket är en viktig del i kompetensutvecklingen för den enskilde tandläkaren.

Herr talman! Folktandvården har också utbildningsuppdraget för nyutexaminerade tandläkare. Ett sådant uppdrag är av yttersta vikt för att vi ska klara framtidens utmaningar när det gäller kompetensförsörjningen. Även här har man dock sett en undanträngningseffekt, kopplat till att det inte finns tillräckligt med patienter i alla åldersgrupper att behandla.

Det är givet så att man som nyutbildad tandläkare vill behandla så många patienter med så många olika tillstånd som möjligt för att utveckla sin yrkeskunskap, och när det inte blir så väljer man att söka sig till andra aktörer. För folktandvården blir det ett moment 22, där man får allt svårare att kompetensförsörja sin verksamhet och klara sina olika uppdrag.

Herr talman! Den förändring som vi nu genomför är en del av ett större reformarbete när det gäller svensk tandhälsovård. Tandhälsans betydelse för andra sjukdomstillstånd har med åren blivit alltmer tydlig, och man kan koppla många tillstånd inom hjärt-kärlsjukvården direkt till patientens munhälsa. Detsamma gäller neurologiska sjukdomar. Detta är stora patientgrupper inom vår hälso- och sjukvård. Samtidigt är dessa tillstånd ofta kopplade till patienter med stigande ålder, och därför känns det relevant att göra satsningar på den äldre gruppen i samhället.

Under hösten lämnades slutbetänkandet Tiotandvård - ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, och det bereds just nu i Regeringskansliet. Huvuddraget i denna utredning är att högkostnadsskyddet ska vara kopplat till patientens ålder, i detta fall 67 år och äldre.

Herr talman! Förändringen av åldersgränsen för avgiftsfri tandvård är något som ses som positivt i hela tandvårdsbranschen, oavsett driftsform. Både offentlig tandvård i form av folktandvården och privata aktörer genom sina branschorganisationer är positiva till denna förändring. Man är överens om att det tidigare stödet har slagit fel, på bekostnad av andra åldersgruppers tandhälsa. Man hoppas också att detta kommer att generera tid för alla åldersgrupper för att säkerställa en mer jämlik munhälsa i hela landet och på så sätt även göra det mer intressant att jobba i glesbygd och på mindre orter.

Herr talman! Reformarbete är inte lätt. Det måste hela tiden göras avvägningar för att offentliga medel ska användas på bästa sätt. Det kallas prioriteringar. Jag är mycket nöjd med att vi här och nu kan presentera ett lagförslag som har majoritet i kammaren och som kommer att ligga till grund för det fortsatta reformarbetet inom tandhälsoområdet.

Jag ser fram emot det fortsatta arbetet med att reformera området, med sikte på att göra svensk tandhälsovård ännu bättre och mer jämlik över hela landet.

(Applåder)

Anf. 16 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det här låter ju som en genial reform. Allt ska lösas. Tandläkarna kommer att strömma till när detta leder till att det blir svårare för denna unga grupp, som man ska belasta i och med detta förslag.

Jag har lite frågor. Man kan tänka sig andra saker som skulle hjälpa till. Nu tar folktandvården ansvaret för barn och unga, inte sant? Skulle man inte kunna tänka sig att de privata aktörerna också skulle göra det. Det hade man kanske också kunnat laborera med.

Jag har rest runt mycket i Sverige och träffat många tandläkare inom regionerna som har det superbesvärligt. Det är bara i Stockholm man kan få en tandläkartid på nolltid. Det beror på att många tandläkare placerar sig här, också många privata aktörer. Hur vore det om ni hade tittat på det, Thomas Ragnarsson? Det kommer kanske i nästa reformpaket. Vad vet jag?

Hur ska vi lösa de enorma problem som finns inom folktandvården? De är gränslösa. Det handlar också om brist på kompetens, brist på tandläkare. Jag har svårt att se att de problemen ska lösas genom att man försämrar för den här gruppen. Men det verkar inte ledamoten ha något problem med. Ändå finns det ingen superanalys här.

Herr talman! En annan fråga är hur man ska följa upp att det här blir bra. Vem garanterar det, och vem ska titta på det? Jag är väldigt tveksam till att det här på något sätt kommer att gagna tandvården i hela Sverige och till att vi genom att skära ned på den här gruppen får en jämlik tandvård.

Överkonsumtion kan man diskutera. Tänk om vi skulle ha samma idéer om sjukvård och sa att människor överkonsumerade sjukdom, exempelvis hos de privata aktörerna. Herregud, vilket liv det skulle bli!

Anf. 17 Thomas Ragnarsson (M)

Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten Rågsjö!

Nu är det så lyckligt att jag kommer från Kronobergs län, där drygt 30 procent av barntandvården hanteras av privata aktörer. En annan ledamot här i kammaren kommer från ett annat län där man har samma siffror. Det är alltså inte entydigt att de privata aktörerna inte tar hand om barn. På många ställen, speciellt många mindre orter, gör man det eftersom man känner ett ansvar gentemot gruppen att hjälpas åt.

Problemet för folktandvården kvarstår dock. De är så chokade med barntandvården att effekten blir en undanträngning av övriga patienter. Jag är ingen tandläkare och har inte jättestora kunskaper på tandläkarområdet, men hela branschen, oavsett vilken sorts aktör man är, är överens om att detta är en reform som faktiskt kommer att göra skillnad för arbetsmiljön på våra tandläkarmottagningar. Om våra tandläkare hade sett problem - att tandhälsan kommer att rasa i den här gruppen och att det kommer att bli otroliga problem - tror jag inte att de hade varit så positiva.

Jag känner mig alltså ändå rätt trygg med att det här är ett första steg i ett reformarbete. Det är en grupp som generellt har god tandhälsa. Då ska vi inte göra satsningar på den gruppen som får konsekvensen att man väljer att inte kalla övriga vuxna patienter. Då går dessa kanske för länge med skador som kan bli irreversibla men som hade kunnat åtgärdas i ett tidigt skede.

Anf. 18 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Oavsett var man bor kan man se en enorm klasskillnad när det gäller tänder, även om det finns många tandläkare att tillgå.

Det är väl lite ovanligt att inleda en reform genom att skära ned på det här sättet. Det stora problemet som tandläkare annars pratar om är brist på kompetens, brist på tandläkare. Den typ av frågor som kommer är: Hur ska vi få ut fler tandläkare? Hur ska vi få dem att finnas också i glesbygd? Det är de stora frågorna inom tandvården i dag.

Den stora frågan för befolkningen är den enorma klasskillnad som finns mellan oss som har eftergymnasial utbildning och de som inte har det. Det är extrema siffror. Det löser man inte med det här.

Nu har ni ett annat förslag på gång, Thomas Ragnarsson. Det är att vi som är äldre än 67, 67-plussarna, ska få möjlighet att få betydligt billigare tandvård. Det ska ingå i ett högkostnadsskydd på ett helt annat sätt. Det låter väl väldigt bra. Men jag tänker på den fattiga mamman med väldigt dålig ekonomi som inte alls kan prioritera tandvård. Ska hon komma med sina tänder när hon är 67 år då?

Eller har ni tänkt er något slags plan för att få en mer jämlik tandvård? Det har jag svårt att se. Det är tyvärr så att högerpartier pratar mycket om jämlikhet, och det låter väldigt bra. Men i realiteten blir det inte riktigt så. Inte ens det här visar att vi kommer att få en jämlik tandvård, utan det är något som man gör och hoppas blir bra. Jag undrar exempelvis hur det ska följas upp.

Anf. 19 Thomas Ragnarsson (M)

Herr talman! Ledamoten nämner kompetensförsörjningen. Den är ett jätteproblem. Men den underlättas inte av att den kompetens vi har faktiskt får jobba med saker som inte utvecklar dem i yrkesrollen. Folktandvården har utbildningsansvaret för nyutexaminerade tandläkare, men de nyutbildade väljer att lämna folktandvården. Det blir ett moment 22. Man har två uppdrag, men de krockar med varandra såtillvida att de nyutbildade tandläkarna inte får den bredd av undersökningar och behandlingar som de vill ha för att förstärka sin profession. Därför lämnar de folktandvården.

Det ser vi också ute i glesbygden. Det pratas mycket om att det i Norrlandslänen är svårt att kompetenssätta mindre tandläkarmottagningar. De har ett jätteproblem. Men det är inte endast ett Norrlandsproblem. Vi har samma problem i Småland, i norra Skåne och så vidare. Mindre orter är inte lika attraktiva att jobba på, oavsett om det är som privattandläkare eller på folktandvården.

Folktandvårdens uppdrag blir då att hantera i princip bara de unga, eftersom det är vad de hinner med. Men jag vet att det finns privata aktörer som är intresserade av att ta en del av barntandvården. Det är inte så att man säger: Det där får folktandvården sköta. Speciellt på orter där man ser att folktandvården inte klarar av det tar man sitt sociala ansvar i samhället för att se till att alla barn får den vård de ska ha.

(Applåder)

Anf. 20 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Om jag hade haft ännu en replik hade jag sagt: Follow the money! Ni kan själva förstå vad det innebär.

Herr talman! I den här salen talas det mycket om jämlikhet inom vården. Det är väl någonting som alla ställer sig bakom. Det vore svårt som ledamot att säga att man inte är för en jämlik vård. Det vore väldigt illa.

Det låter ju bra att även högern är för jämlik vård. Men i verkligheten blir det faktiskt tvärtom på alla sätt när högern sitter vid makten. Nu pratar vi om tänderna, men senare kommer också en diskussion om högkostnadsskyddet för läkemedel. I fråga efter fråga får vi ett mer ojämlikt samhälle.

Nu ska vi prata om tänderna. Det är en typisk klassfråga, herr talman. Sverigedemokraterna och regeringen vill med den här propositionen sänka åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år och att åldersgränsen för att ta del av statligt tandvårdsstöd på motsvarande sätt ska sänkas från 24 till 20 år.

Det var vi som drev igenom de åldersgränserna. Det är helt enkelt en vänsterreform. Och det har ökat jämlikheten i fråga om munhälsa och tillgången till tandvård för denna unga grupp.

Detta är inget bra beslut för dem. Men det är inte heller ett beslut som innebär att det kommer att bli fantastiskt för alla andra grupper. Det kan man inte säga, också mot bakgrund av att högern skär ned på hela vårdsektorn. Då kan man inte säga att detta blir fantastiskt på något sätt.

År 2022 gick 3,9 miljoner vuxna personer i tandvård. Det kan låta jättebra, men det är efter pandemiåret den lägsta noteringen sedan 2009. Tandvårdsbesöken har stadigt minskat i alla grupper förutom bland 85-plussarna. De går till tandläkaren.

Statistiken pekar också på att tandhälsan och tandläkarbesöken skiljer sig markant åt i fråga om utbildningsnivå. Det är alltså en tydlig klassfråga. Om 77,6 procent av de högutbildade får en tandundersökning ungefär vart tredje år och 49 procent av dem med endast förgymnasial utbildning som får det kan man fråga sig vad det beror på. Handlar det om ointresse eller att de helt enkelt inte har pengar till det och prioriterar bort det?

Samtidigt kan man titta på de akuta tandläkarbesöken - ni vet när man får väldig tandvärk. Vilka är det som går dit? Är det kamrer Olle eller är det någon annan? Det har visat sig att det förstås är de som bara har förgymnasial utbildning. De står för en hög procent av de akuta besöken.

Tandvården ska stärkas, inte försämras. Det borde vara ingången. Ni säger att det här tränger undan resurserna från folktandvården. Då kan man fundera över om det verkligen är rätt ingång. Jag har varit ute och träffat många tandläkare i hela Sverige, också privata. Alla berättar vad det här handlar om. Inom folktandvården önskar de en statlig propå om att även privattandläkare ska ta hand om barn och unga. Man kan ju tycka att det borde vara frivilligt och att det är jättefint; man gör en god gärning som privattandläkare. Men det vore väl bra om det offentliga och privata delade på det hela? Det tycker jag.

Nu får folktandvården jobba väldigt mycket med barn och unga, men det handlar om att man har hela ansvaret för det. Då blir det barn och unga. Det blir också så att de tandläkare som vill utbilda sig för andra slags tandproblem drar vidare, och varför inte till Stockholm där man har tusen olika aktörer att välja mellan? Man kan få lära sig blekning av tänder, justering och att sätta dit diamanter i framtänderna.

Hur vore det om ni hade en plan? Hur ska vi lösa de enorma problemen med kompetensförsörjning av tandläkare? Det här kommer ju inte att lösa det problemet. Tänk om ni hade en plan! Men den kanske kommer i steg två?

Den förra regeringen beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att se över hur tandvårdssystemet kan utvecklas för att bli mer resurseffektivt och jämlikt. Det låter ju bra. Detta lämnades över till den förra regeringen 2021. Det fanns olika förslag som skulle göras. Förslagen skulle finansieras exempelvis genom att sänka åldern, som man gör nu, men det fanns också så mycket annat i reformen. Nu tar ni en del och tar bort något som ni tycker är helt onödigt för de unga grupperna, för de går till tandläkaren så ofta och har en överkonsumtion. Då undrar jag vad överkonsumtion är.

Ni tar detta förslag utan att göra några som helst förbättringar. Några sådana finns inte.

Tänderna är en del av kroppen. Tandvården bör på sikt ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder. Sedan tandvårdsmarknaden avreglerades har priserna ökat extremt. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst och besöker tandläkaren mer sällan tvingas att avstå. Det visar alla undersökningar. Personer med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd, eftersom det bara gäller för kostnader över 3 000 och endast halva kostnaden ersätts. Detta gör att tänderna blir en klassmarkör.

Nu säger regeringen och Sverigedemokraterna att de vill göra storverk och införa ett högkostnadsskydd för personer som är 67 år och äldre från och med januari 2026. Det finns en diffus plan om att det även kan gälla andra åldersgrupper, men det är svårt att se i nuläget.

Allt handlar om prioriteringar. Man kan prioritera tandvården och hälso- och sjukvården, eller så kan man prioritera skattesänkningar för de rikaste. Det är vad politik handlar om - att prioritera.

Just Sverigedemokraterna hade en tydlig utfästelse före valet om att det nu minsann skulle bli en tandvårdsreform för alla åldersgrupper. Det skulle bli toppen. Nu landar man på åldern 67. Vi får som sagt vänta och se på planen.

Vi är förstå väldigt kritiska till regeringens hantering av tandhälsan. Att säkerställa att barn och unga går till tandläkaren skapar väldigt goda förutsättningar för resten. Vi har ett reformpaket för detta. Det är väl utarbetat, prissatt och så vidare. En del av detta ska vi kanske diskutera den 10 december. Fram till dess vill jag yrka bifall till vår reservation som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Anf. 21 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rågsjö för anförandet. Jag instämmer i mycket av det som ledamoten framförde. Det är viktigt att alla har möjlighet att ta hand om sin tandhälsa. Tänderna är en del av kroppen.

Det beslut som vi ska fatta i dag är något som hela branschen står bakom. Ute i verksamheten finns det brist på resurser, vilket flera ledamöter har lyft upp.

Om vi införde detta på en gång undrar jag hur ledamoten Rågsjö ser på problematiken med de köer som finns. Hur skulle vi få resurser till det här när det finns en brist redan nu? Om vi införde allt på en och samma gång skulle det göra att köerna ökade betydligt. Det vore intressant att få höra om det.

Som ledamoten anförde var detta en väldigt viktig fråga för Sverigedemokraterna och är så fortfarande. Jag är väldigt glad över att tillhöra ett parti som har sett till att vi tar dessa steg framåt. Det har inga regeringar gjort tidigare. Man har pratat om det, men som med så mycket annat har man mest pratat utan att komma till skott. Jag är därför väldigt glad över att vi har påbörjat den här reformen, och vi ser det som att detta bara är början.

Jag vill som sagt veta hur man enligt ledamoten skulle klara av de längre köerna som skulle uppstå om man släppte på allting på en gång.

Anf. 22 Karin Rågsjö (V)

Herr talman och ledamoten Boulwén! Man måste göra tandläkaryrket specifikt inom folktandvården betydligt mer attraktivt så att vi får dit fler. Om man vill prata om överkonsumtion av tandvård tycker jag att man ska titta på Stockholm. Man måste ha en plan och det måste finnas förutsättningar att med bättre villkor anställa fler i glesbygd. Men det är inte bara i glesbygd som det finns brist på tandläkare. Däremot finns det extremt många tandläkarpraktiker i Stockholm, Göteborg och Malmö. Man kan fundera på varför det har blivit så. Det tror jag är jätteviktigt.

Jag tror också att det är viktigt att tidigt få in människor i tandvården. Själva idén är att ju tidigare vi får in dem desto bättre förutsättningar har vi att hjälpa dem med tandhälsan. Om man kommer när man är 67 år och har haft väldigt dålig ekonomi under lång tid och inte har haft råd blir behandlingen kostsam och långvarig.

Jag ser framför mig att ni snart kommer med en plan för hur man ska kunna kompetensutveckla personal inom folktandvården. Hur ska man göra? Vilka resurser ska man lägga på områden där det saknas tandläkare? Framför allt är det bättre för samtliga ju tidigare människor kommer in i tandvården.

Dessutom tycker jag att de privata tandläkarna självklart borde få öppna dörren för att ta hand om barn och unga. Jag tycker att det är en självklarhet. Det har ju vältrats över på folktandvården som nu har det specifika ansvaret. Det har varit tufft för dem, särskilt som de får mindre resurser.

Anf. 23 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Vi har ändå relativt goda förutsättningar för att få en god tandhälsa i dag. Vi har avgiftsfri tandvård. Fram till 2017 gällde det till dess att man var 19 år, och vi återgår nu till den ordningen. Det ska alltså gälla barn och unga upp till 19 år.

Frågan är var man ska dra gränsen nu. Som jag sa finns det brister ute i verksamheten. Vi jobbar väldigt mycket med det. Det är väldigt mycket utredningar på gång i Regeringskansliet där man ska ta fram förutsättningar för ökad kompetensförsörjning i glesbygden, till exempel. I utredningen gällande tandvården föreslår man ökad kompensation för patienter som bor i glesbygd. Det är olika extra summor som man ska få för det.

Som det ser ut nu har vi inte resurser i verksamheterna ute i landet för att ta hand om alla dem som kommer att söka tandvård när vi nu förstärker högkostnadsskyddet för 67-plus. Vi måste göra något för att frigöra resurser. Vi ser det som ett viktigt steg att ändå börja med denna grupp som har god tandhälsa. Hur ser ledamoten att vi annars ska få fram de resurserna här och nu, för det är ju nu det gäller?

Christofer Bergenblock (C)

Anf. 24 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag menar förstås inte att staten ska gå in och ta över den privata sektorn, men jag tycker ändå att man ska reglera att den privata sektorn också ska ta ett ansvar för barn och unga. Det ska inte bara vara en gest från den privata sektorn. Det skulle betyda väldigt mycket, men jag ser det inte komma med den här regeringen.

Sedan förstår jag fortfarande inte hur man ska komma åt den enorma ojämlikhet som finns när det gäller tandhälsan. Om man tänker på att det är 77 procent av oss som har högskoleutbildning går till tandläkaren men bara i runda slängar 49 procent av dem som har lägre utbildning som gör det förstår man komplexiteten. Det är dessa 49 procent som inte har råd att gå till tandläkaren som kommer att dyka upp på sin 67-årsdag, om reglerna inte har ändrats innan dess. Men förhoppningsvis händer det något innan dess. Förhoppningsvis kan vi byta regering och det blir en förändring.

Jag tycker fortfarande att ni inte löser speciellt mycket med detta. Det talas om undanträngningseffekter. Men då måste man också ha något slags spej på vem som ska ta emot barn och unga generellt. Hur ska Folktandvården få träning i att arbeta med alla typer av problem inom tandhälsan? Detta finns inte med i utredningen, men det kanske kommer en annan utredning om det. Ni har ju så många utredningar på gång.

Nu gör man ett alexanderhugg, och det drabbar unga. Alla unga vuxna har inte en fantastisk ekonomi. Med en arbetslöshet som tickar på mer i Sverige än i andra europeiska länder kan det bli väldigt illa ekonomiskt för denna grupp.

Anf. 25 Christofer Bergenblock (C)

Herr talman! I Sverige har vi generellt sett en väldigt god munhälsa, och den har blivit allt bättre över tid. Det finns flera anledningar till att det ser ut på detta sätt, men den förebyggande tandvården för barn och unga är tveklöst en av de absolut viktigaste. Där har det förekommit regelbundna undersökningar, medvetet arbete från skola och barnhälsovård, alltmer regelbunden tandborstning med fluortandkräm och när jag gick i skolan även fluorsköljning samt adekvat behandling vid karies och tandskador. Sammantaget har detta lett till att allt fler människor har allt fler tänder kvar längre upp i åren. År 2023 hade en 50-åring i genomsnitt fyra fler intakta tänder i munhålan än en 50-åring bara tio år tidigare.

Men även om vi har en god munhälsa och god tandstatus i Sverige saknas det inte utmaningar. En av de största utmaningarna är att det finns en stor ojämlikhet mellan olika grupper i samhället. Ojämlikheten hänger till stor del samman med utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar och geografisk hemvist. Samtidigt är det av naturliga skäl så att den bästa tandstatusen återfinns hos barn och unga medan den sämsta tandstatusen återfinns hos äldre.

Lägger man ihop dessa olika faktorer förstärker de dessutom varandra. Bland 67-åringar som bor i storstad är det bara 12 procent som har färre än 20 tänder kvar i munnen, men bland dem som är 80 år och bor i glesbygd är det hela 44 procent som har färre än 20 kvarvarande tänder. Delar man därtill upp statistiken utifrån utbildningsnivå och ekonomisk status blir spannet ännu större mellan bäst och sämst tandstatus.

Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Jo, rimligtvis att det förebyggande arbetet hos barn och unga är helt avgörande för att bygga upp en god munhälsa som varar genom hela livet. Därför ska ansvaret för barns och ungas tandvård naturligtvis förbli intakt. Däremot är det rimligt att göra prioriteringar i gruppen vuxna för att lägga resurserna där de behövs som bäst.

Det är detta som är grunden för det betänkande som vi behandlar i dag, där det föreslås att unga vuxna i åldern 20-23 år själva ska bära en större del av kostnaden för sin tandvård. På så sätt frigörs resurser för att prioritera mer utsatta grupper, inte minst gruppen äldre, där vi ser att tandstatusen är sämst.

Handlar resurser då bara om pengar? Nej, det handlar delvis om pengar men lika mycket om personal. Vi har i dag svårt att personalförsörja tandvården. Det handlar om både tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister. Detta gör det extra viktigt att använda resurserna smart. Och det bästa sättet att använda resurserna är förstås att göra det där de gör mest nytta, det vill säga att använda dem på de grupper som har sämst munhälsa och tandstatus. Dit hör de äldre, vilket också väldigt tydligt framgår av tandvårdsutredningens slutbetänkande, som presenterades så sent som i oktober.

Samtidigt ser alltså tandstatusen och de ekonomiska förutsättningarna väldigt olika ut även i denna grupp. Det finns därför anledning att diskutera hur ett nytt system med högkostnadsskydd ska se ut för att bli så träffsäkert som möjligt, men det är något vi får återkomma till när regeringen har presenterat sin proposition utifrån det framlagda betänkandet och efter den pågående remissrundan.

Herr talman! Munhälsan har betydelse för hur vi människor mår allmänt och för vår livskvalitet. Därför är det viktigt att alla människor i Sverige kan erbjudas tandvård av hög kvalitet till rimliga priser. Det är också viktigt att vi använder våra resurser på rätt sätt. Därför var Centerpartiet med och genomförde tandvårdsreformen 2008, som innehöll ett allmänt tandvårdsbidrag och ett högkostnadsskydd. Centerpartiet var också med 2013 och genomförde ytterligare förstärkningar med stöd till personer som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning löper ökad risk för dålig munhälsa.

Nu står vi inför ytterligare en stor reform inom tandvården. Det vi debatterar i dag är första steget i den reformen. För oss är det viktigt att resurserna prioriteras till dem som har de största behoven, till riskgrupper och till de grupper där munhälsan och tandstatusen är sämst. Dit hör inte gruppen unga vuxna generellt, men dit hör definitivt gruppen äldre generellt. Därför ställer sig Centerpartiet bakom förslagen i betänkandet kring ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård, och vi ser fram emot att i närtid få debattera utformningen av ett nytt högkostnadsskydd för tandvården.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Ulrika Westerlund (MP)

Anf. 26 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Dagens debatt handlar om en fråga som framför allt berör en specifik grupp: unga vuxna. Det handlar om en tid i livet då många kanske känner sig odödliga och då fokus ligger på alla de möjligheter som helt plötsligt öppnar sig. Du får bestämma själv över ditt liv, och du får bestämma över dina egna pengar. Många är studenter - det var jag - under dessa år. Jag minns hur man vid matplaneringen framför allt tog hänsyn till kostnader. Kostnader som rörde något som inte upplevdes som absolut nödvändigt här och nu prioriterades konsekvent ned, och dit hörde definitivt tandläkarkostnader.

Det var bland annat denna analys som låg till grund för att den förra regeringen genomförde den reform som gjorde det möjligt för unga personer att få tandvård utan kostnad fram till 23-årsdagen. När man är 23 år är man fortfarande ung. Men kanske har vuxenlivets rutiner och ansvarstagande hunnit sätta sig för några fler. Sannolikt har fler också fått in vanan att gå till tandläkaren, en vana som man sedan inte gärna avstår från.

Tanken bakom reformen var att säkerställa att unga, ofta med dålig ekonomi, inte skulle skjuta upp tandvård. Samtidigt skulle den bidra till att de får in en vana att gå till tandläkaren även fortsättningsvis. Detta har också lett till att fler unga än tidigare har gått till tandläkaren. De har inte uteblivit av kostnadsskäl.

Herr talman! Miljöpartiet är mycket medvetet om att det finns fler grupper i samhället än just unga vuxna som har dålig ekonomi och som har svårt att klara sina tandvårdskostnader. Därför driver vi också att tandvården borde få ett högkostnadsskydd som kan likställas med sjukvårdens högkostnadsskydd.

Ett sådant högkostnadsskydd måste införas på så sätt att tillgången till tandvård säkras oavsett var i landet den som behöver tandvård bor och oavsett vilka tandvårdsbehov en person har. Resurserna måste användas på bästa sätt. En sådan reform innebär bland annat att ett bättre system för att nå dem med störst behov och för att arbeta för en mer jämlik tandhälsa måste införas. Därför välkomnade vi förslagen i den utredning från 2021 som har nämnts flera gånger.

Det var en utredning som vi var med om att tillsätta, och den handlade just om ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa. Där fanns förslaget om att ta bort gratis tandvård för unga vuxna med, men det kombinerades med andra åtgärder som bland annat syftade till att bättre nå dem med stora behov och att arbeta för ett mer jämlikt system. Här fanns också förslag på en framtida utformning av högkostnadsskydd som skulle innebära en väldigt stor skillnad i pris för den enskilda patienten. Det är hela den reformen som vi tyckte var positiv. Nu har man plockat ut en del.

Regeringen har gjort verklighet av just den del som innebär försämringar för unga vuxna och inte de andra delarna. Det beklagar Miljöpartiet. Vi skulle vilja se att arbetet med att få fram ett generellt högkostnadsskydd tas vidare.

Regeringen tillsatte en ny utredning i stället för att ta vidare förslagen i utredningen från 2021. Den utredningen har nyligen lämnat sitt betänkande. Här är inriktningen, som vi har hört många gånger i debatten, att man i ett första steg ska sänka tandvårdskostnaderna för äldre över 67 år för att sedan eventuellt gå vidare.

De kraftigt sänkta kostnader som föreslås i utredningen föreslås gälla för vissa insatser som ska syfta till "frihet från smärta och sjukdom, förmåga att äta, tugga och tala utan större hinder, eller ett utseendemässigt godtagbart resultat". Det är alltså delar av tandvården för äldre som kommer att inkluderas i det stora nya högkostnadsskyddet för äldre.

När regeringen tidigare under hösten gjorde utspel om minskade kostnader för tandvården för äldre hänvisades det till den då fortfarande kommande utredningens förslag. Man nämnde ökade kostnader för staten som låg i nivå med dem som också anges i utredningen. Det får alltså antas att det är förslaget om så kallad tiotandvård i utredningen som kommer att tas vidare.

Miljöpartiet har inte tagit ställning till alla utredningens förslag, men vi kan notera att utredningen föreslår att en så kallad munhälsoprofil på sikt bör ersätta åldersgränsen som kriterium för tiotandvård, alltså att patienten ska betala 10 procent av kostnaden för de utpekade behandlingstyperna.

Detta med munhälsoprofil låter som att det lite liknar det förslag som fanns i utredningen från 2021. Det handlade bland annat om att säkerställa att de med störst behov får tillgång till vård.

En munhälsoprofil är ett mer ändamålsenligt kriterium än ålder för att identifiera patienter med sämst munhälsa, skriver utredningen själv. Utredningen föreslår också att vårdgivare ska få en högre ersättning för vård av patienter i landsbygdskommuner. Det låter också som en bra åtgärd, tycker vi, utan att ha hunnit ta ställning i detalj.

Men i dag är det de ökade kostnaderna för unga vuxna som vi debatterar. Regeringen väljer alltså att ta bort dagens stöd utan att något annat system finns på plats. Det motsätter vi oss.

Att äldre får minskade tandvårdskostnader är däremot någonting som också Miljöpartiet välkomnar, men det är en annan debatt. Önskvärt vore också att den reformen införs utan att en annan grupp drabbas.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag nämna, vilket flera tidigare debattörer också har gjort, att tandvården har många andra utmaningar än kostnader för patienterna. Samtidigt som åtgärder genomförs för att göra tandvården mer ekonomiskt tillgänglig för fler behöver vi säkerställa till exempel den framtida kompetensförsörjningen. Hur säkerställer vi att tillräckligt många utbildar sig till tandläkare och att dessa också vill vara verksamma över hela landet, till exempel?

Här behöver verkligen ytterligare åtgärder vidtas. Det ska både nu och i framtiden vara möjligt att inom rimligt kort tid få en tid hos en tandläkare. Man ska också kunna gå dit utan att ekonomin fullständigt kraschar.

Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Anf. 27 Carita Boulwén (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten Westerlund, för ditt anförande! Vi har ett antal gånger under debatten diskuterat vilka som ska prioriteras och hur man ska prioritera. Som jag har sagt ett flertal gånger vill Sverigedemokraterna se ett högkostnadsskydd som täcker hela befolkningen. Det är och har alltid varit Sverigedemokraternas utgångspunkt. Men vi ser också att de resurser som krävs för detta inte finns i nuläget.

Jag frågade tidigare en ledamot här hur man tänker att man ska lyckas med att få resurserna på plats för att kunna ta hand om det ökade antalet, som vi förmodligen kommer att se nu med tanke på att man inför ett förstärkt högkostnadsskydd för 67-plus. Vi vet ju att branschen går på knäna redan nu.

Jag undrar lite grann hur Miljöpartiet tänker att vi ska få dessa resurser här och nu, om vi ska införa allt på en och samma gång. Tanken är ju att man ska frigöra resurser genom att vänta. Det skulle vara lite intressant att höra hur Miljöpartiet tänker i den frågan.

Ulrika Westerlund (MP)

Anf. 28 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan. Vi i Miljöpartiet tycker att det bästa förslag som vi hittills har sett är det som fanns i utredningen från 2021. Där fanns förslaget om att ta bort gratis tandvård för unga vuxna, alltså det som regeringen nu har infört. Men samtidigt skulle man införa ett system som syftade till att göra en mer noggrann screening för att kunna säkerställa att de med störst behov skulle nås. Det var liksom ett helhetspaket. Det var i och för sig förslag om att ta bort gratis tandvård för personer upp till 23 år, men det var samtidigt andra åtgärder för att skydda de mest utsatta personerna. Även utredaren där hade förstått att resurserna inte är oändliga. Vi tyckte att det helhetspaketet var den bästa lösningen.

Jag noterar att delar av de tankar som fanns där verkar ha plockats upp av den nya utredningen, som ju har ett resonemang kring det som utredaren kallar för en munhälsoprofil. Utredaren själv verkar tycka att det är ett bättre kriterium än en strikt åldersgräns vid 67 år. Men detta har regeringen velat gå fram med även om utredaren resonerar lite kort kring att en munhälsoprofil kanske är en rimligare avgränsning.

Vårt svar är att vi tyckte att utredningen från 2021 hade ett rimligt paket. Delar av detta är upplockade i den nya utredningen. Vi kommer såklart att följa detta och se vad som tas vidare där. Resurserna är inte oändliga. Men Miljöpartiet har samma strävan som flera andra partier. Vi vill också se ett högkostnadsskydd för alla, så att alla kan få rimliga tandvårdskostnader. Men vi är också medvetna om utmaningarna på vägen dit.