Till innehåll på sidan

Strategisk exportkontroll 2020 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Betänkande 2020/21:UU9

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
10 juni 2021

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

Beslut

Skrivelse om exportkontroll av krigsmateriel har behandlats (UU9)

Riksdagen behandlade en skrivelse från regeringen om exportkontrollpolitiken under år 2020 för krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden, det vill säga produkter som har en civil användning men också kan nyttjas för militära ändamål. Skrivelsen innehåller en redovisning av denna export under året. Även samarbetet inom EU och andra internationella forum beskrivs. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen sa samtidigt nej till ett antal förslag i följdmotioner och motioner från den allmänna motionstiden 2020 om strategisk exportkontroll. Riksdagen hänvisade främst till pågående arbete inom området.

Utskottets förslag till beslut
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelse 2020/21:114 till handlingarna och att samtliga motionsyrkanden avslås.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2021-05-20
Justering: 2021-06-01
Trycklov: 2021-06-03
Reservationer: 4
Betänkande 2020/21:UU9

Alla beredningar i utskottet

2021-05-06, 2021-05-20

Skrivelse om exportkontroll av krigsmateriel har behandlats (UU9)

Utrikesutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen om exportkontrollpolitiken under år 2020 för krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden, det vill säga produkter som har en civil användning men också kan nyttjas för militära ändamål. Skrivelsen innehåller en redovisning av denna export under året. Även samarbetet inom EU och andra internationella forum beskrivs. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.

Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till ett antal förslag i följdmotioner och motioner från den allmänna motionstiden 2020 om strategisk exportkontroll. Utskottet hänvisar främst till pågående arbete inom området.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2021-06-08
Debatt i kammaren: 2021-06-09

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 200 Björn Söder (SD)

Fru talman! Inom exportkontrollen finns stor enighet om flera åtgärder som har vidtagits för att Sverige ska ha en effektiv kontroll över svenskproducerad krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. En sådan åtgärd, som det rått enighet om bland riksdagens partier, är att införa efterkontroller av krigsmateriel, det vill säga att Sverige ska kunna kontrollera att levererad krigsmateriel finns på plats och inte har kommit på avvägar till stater eller organisationer som det inte är tillåtet att exportera krigsmateriel till.

Införandet av efterkontroller har tyvärr varit ett totalt misslyckande för regeringen i en fråga där det får sägas vara svårt att misslyckas. När regeringen har en enig riksdag bakom sig när det gäller att införa efterkontroller och den ansvariga myndigheten, Inspektionen för strategiska produkter, meddelar att dessa kan vara införda den 1 januari 2019 men de fortfarande inte är införda är det inget annat än ett stort misslyckande. Och det är ett misslyckande som riskerar att undergräva svenskt förtroende internationellt och som gör att svenska vapen riskerar att komma på villovägar.

Fru talman! Varför är det då så viktigt att efterkontroller införs? Varför behöver vi kontrollera var den svenska krigsmaterielen hamnar? Här behöver utgångspunkten vara densamma som i exempelvis rättspolitiken, där det tjänar väldigt lite till att många nya lagar införs om vi samtidigt har områden där dessa lagar inte kan upprätthållas. Samma sak är det med efterkontroll av krigsmateriel. Har vi inte effektiva instrument för att kontrollera var de svenska vapnen hamnar spelar det väldigt liten roll om vi har ett väl utvecklat regelverk för kontroll innan de exporteras.

Efterkontroller tenderar också att bli allt viktigare eftersom krigsmaterielexporten har ökat. En ökad export av dessa varor behöver åtföljas av en ökad kontroll så att de inte hamnar i fel händer. Här har regeringen misslyckats trots en enig riksdag, trots att man har utrett förslaget och trots att den ansvariga myndigheten menade att ett sådant system för efterkontroller skulle kunna vara infört redan den 1 januari 2019.

Fru talman! Låt mig också påpeka att en ökad export av krigsmateriel inte är det enda skälet till att efterkontroller snabbt behöver införas. Ett annat viktigt skäl är att den materiel som Sverige exporterar i huvudsak är högteknologisk krigsmateriel, vars motsvarigheter inte går att få tag i på den internationella marknaden. Därför är det så viktigt att dessa system inte hamnar i fel händer.

De system som Sverige exporterar utomlands är bland annat granatgevär och pansarskott som kan bekämpa bepansrade fordon och utgöra ett hot mot våra allierade och också mot svensk trupp i internationella insatser. Utöver dessa system exporterar Sverige också bärbara luftvärnsrobotar som kan användas för att skjuta ned civila passagerarplan om de skulle hamna i fel händer. Konsekvensen kan då bli hundratals döda oskyldiga civila flygpassagerare.

Eftersom Sverige exporterar så pass avancerade system riskerar också en olovlig spridning av dessa vapen att göra att de kan kopieras så att de tekniska lösningarna kommer stater och grupper till del som annars inte hade fått ta del av så avancerad krigsmateriel. Teknikspridningens effekter på lång sikt ska inte underskattas.

Fru talman! Sverigedemokraterna är för en stark svensk försvarsindustri och export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden som kan bidra till att vi har ett avancerat försvar på hemmaplan och att vi kan hjälpa till att stärka andra demokratiers försvar. Det finns mycket att vinna på en effektiv politik på detta område, och det finns en stor enighet i riksdagen om detta, vilket är mycket glädjande.

Men en sådan politik måste genomföras av en regering som klarar av att genomföra de av riksdagen fattade besluten, och efterkontroll av krigsmateriel utgör ett tydligt exempel på att regeringen inte klarar av detta.

Fru talman! Utöver krigsmateriel debatterar vi i dag även produkter med dubbla användningsområden, det vill säga produkter som i grunden är civila men som har militära användningsområden. En sådan kategori produkter är exempelvis olika tekniska system som kan användas för övervakning och identifiering av personer på internet.

Dagens Nyheter uppmärksammade för en tid sedan dessa system i en artikel med rubriken Svenska censurfabriken blev diktaturernas hovleverantör. I artikeln beskrevs att ett litet företag i Sverige tillverkar tekniska system som kan användas av olika regimer för att aktivt censurera den egna befolkningen. Det uppgavs också att denna utrustning exporterats till några av världens värsta förtryckande stater. Att Sverige blir ett land som utvecklar system som diktaturer sedan köper från oss och använder för att förtrycka sin egen befolkning ska inte förekomma och är något som vi måste ta ansvar för att aktivt motverka.

Det är lätt att stå här i Sveriges riksdag och deklarera stöd för olika demokratirörelser runt om i världen. Svårare för många i denna kammare är däremot att verkligen ha en aktiv politik som gör att Sverige är en kraft för demokrati och mänskliga rättigheter och inte tvärtom. Jag efterlyser därför, fru talman, ett ökat fokus från regeringen även på produkter med dubbla användningsområden och att debatten om strategisk exportkontroll inte uteslutande ska handla om krigsmateriel.

Vidare visar detta också på vikten av att tillräckliga resurser tilldelas myndigheten som har detta uppdrag och inte minst att arbetet organiseras effektivt i Regeringskansliet så att varje skattekrona som satsas ger största möjliga utdelning. Därför efterlyser vi sverigedemokrater att regeringen ska se över om det verkligen är effektivast att den kontrollerande myndigheten, ISP, formellt lyder under Justitiedepartementet medan den reella styrningen sker från Utrikesdepartementet. Det är mycket svårt att se att detta skulle vara ett ändamålsenligt sätt att styra exportkontrollen, i synnerhet som ISP tidigare enbart styrts från samma departement och det är så som styrningen av de flesta myndigheter går till.

Fru talman! Slutligen vill jag ägna några ord åt att tacka alla de tiotusentals personer i Sverige som är direkt och indirekt sysselsatta med att producera materiel som gynnar svensk försvarsförmåga och som kan användas av andra stater för att försvara de värden som en demokrati vilar på. Sverige har en mycket stolt tradition av krigsmaterieltillverkning, som sträcker sig åtskilliga decennier tillbaka i tiden och där svensk uppfinningsrikedom och svenskt entreprenörskap kommit till uttryck. Tack vare svensk krigsmaterielexport och svenskt kunnande har demokratier vid flera tillfällen historiskt kunnat försvara sig mot diktaturernas aggression.

I dag har Sverige en krigsmaterielindustri som står sig mycket väl i internationell konkurrens. Industrin producerar allt från obemannade undervattensfarkoster till avancerade stridsflygplan. Verksamheterna är förlagda till många orter i Sverige och bidrar till både tillväxt och utveckling i storstäder som Malmö och Göteborg, liksom i mindre samhällen som Karlskoga och Docksta. Glädjande är också att det är en industri som fortsätter att utvecklas och ta marknadsandelar internationellt. Svensk krigsmaterielexport är och förblir en framgång.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.


Anf. 201 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag tänkte i dagens debatt om svensk vapenexport börja med att prata om de luckor som finns i den svenska vapenexportlagstiftningen. Efter det tänkte jag beröra ett antal länder där svensk vapenexport bidrar till att öka konfliktnivåerna eller direkt bidrar till krig eller inhemskt förtryck, ofta i direkt motsättning till regeringens så kallade feministiska utrikespolitik. Det är med rätta som svensk vapenexport ofta är den mörka sidan av svensk utrikespolitik, som ingen riktigt vill ta ansvar för.

Fru talman! Trots att 2020 var ett år präglat av en pandemi vars effekter allvarligt skadat stora delar av alla världens länders ekonomiska tillväxt fortsätter trenden med kraftig upprustning. Ökar gör fattigdomen, inskränkningarna av mänskliga rättigheter och i synnerhet kvinnors rättigheter, svält och ekonomisk ojämlikhet, men ökar gör även världens totala militära utgifter. Sverige är i ett internationellt perspektiv en viktig aktör avseende vårt ansvar när det gäller hur stor vår vapenexport är, både i absoluta tal och per capita.

Regeringens skrivelse visar att den svenska vapenexporten fortsatt befinner sig på en historiskt hög nivå. Svenska företag exporterade krigsmateriel till ett värde av 16,3 miljarder kronor under 2020. Sett ur ett längre perspektiv visar en sammanställning av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen att den svenska vapenexporten är mer än fem gånger så stor i dag jämfört med i början av 2000-talet.

Bland köparna av svenska vapen under 2020 återfinns en lång rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi återfinner även länder som tar stora steg tillbaka i sin demokratiutveckling och där vi ser att våld och förföljelse av minoriteter och politisk opposition ökar.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land som konsekvent står upp för demokrati och folkstyre, ett land som arbetar aktivt för fred och nedrustning och ett land som fördömer varje brott mot de mänskliga rättigheterna, oavsett var, av vem eller med vilka motiv som brotten begås. Sverige har alla möjligheter att vara en sådan röst, men då krävs det att vi slutar att beväpna auktoritära regimer, länder som befinner sig i krig och stater som begår grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter.

Redan för tio år sedan, 2011, i ljuset av förtrycket mot demokratikämparna under den arabiska våren, fick regeringen av riksdagen ett uppdrag att ta fram en ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa reglerna mot vapenexporten till diktaturer. Först sju år senare, den 15 april 2018, trädde den nya lagstiftningen i kraft. Tyvärr är resultatet av den nya lagstiftningen mycket nedslående. Den svenska exporten ökar till diktaturer, och exporten till diktaturer står i dag för en tredjedel av svensk vapenexport. Man kan utan större problem konstatera att den nya lagstiftningen är ett misslyckande i förhållande till vad man ville uppnå 2011.

Hur blev det då så här? Det handlar framför allt om att den nya lagstiftningen har två stora luckor. Den första är att det nya regelverket bara gäller tillstånd för nya affärer som ingåtts efter den 15 april 2018. Alla affärer som anses ha en koppling till en affär som beviljades innan demokratikriteriet trädde i kraft kan klassas som följdleveranser och därmed undkomma den nya lagstiftningen och en ny prövning.

Följdleveranser i lagstiftningen är ett svenskt påhitt. Följdleveranser kan handla om allt från reservdelar, ammunition till helt nya system av samma typ som tidigare levererats. Följdleveranser har ingen tidsgräns utan kan fortsätta hur länge som helst. Det pågår till exempel följdleveranser av system som ursprungligen levererades från Sverige för 30-40 år sedan. Följdleveranser har länge varit ett av de största kryphålen i den svenska vapenexportlagstiftningen och innebär att export fortsätter trots att nya affärer inte borde tillåtas.

Den andra luckan i den nya lagstiftningen är att den inte innebär ett stopp av export till icke-demokratiska stater, utan brister i den demokratiska statusen ska enbart påverka bedömningen och utgöra ett hinder för exporten. Om det sedan anses finnas avsevärda nationella försvars- och säkerhetspolitiska intressen kan exporten ändå beviljas. Ställningstagandet att inte stödja och legitimera odemokratiska och förtryckande regimer kan därmed åsidosättas av "andra intressen" som anses väga tyngre i bedömningen.

Att Sveriges politik när det gäller vapenexport och utrikespolitik är fylld med dubbelmoral har varit känt länge. I redogörelsen av exporten under förra året blir det tydligare att Sverige gärna använder sig av vackra ord om fred och mänskliga rättigheter, men samtidigt förser man olika konflikter med vapen.

Det är under all kritik att den nya lagstiftningen inte har bidragit till minskning av svensk vapenexport till krigförande och odemokratiska länder, som var syftet, utan det har blivit precis tvärtom. Därför måste en grundlig utvärdering av det förändrade regelverket göras. Det borde riksdagen komma överens om snarast.

Det i särklass största mottagarlandet för svensk krigsmateriel under 2020 var diktaturen Förenade Arabemiraten. Förenade Arabemiraten är en del av den saudiledda koalitionen som krigar i Jemen sedan sex år tillbaka. Kriget i Jemen pågår fortfarande och beskrivs som världens värsta humanitära kris, enligt FN. Över 24 miljoner människor, 80 procent av befolkningen, behöver humanitärt stöd. Av dem är över 12 miljoner barn.

Sverige har länge varit en aktiv part i att försöka medla och ta ansvar för att bistånd ska komma Jemen till del. Men Sverige exporterar också vapen till sex av staterna som deltar i kriget. Bland mottagarna av exporten 2020 finns fyra av de stridande parterna med, nämligen diktaturerna Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Qatar och Kuwait. En femtedel av Sveriges totala vapenexport går nu till dessa länder.

Samtliga av de länder som deltar i kriget i Jemen och som mottar svenska vapen är att betrakta som auktoritära stater som bryter mot mänskliga rättigheter. Det är länder som uppenbarligen deltar även i en väpnad konflikt. Därmed uppfyller de samtliga kriterier för att inte beviljas export av svensk krigsmateriel.

I januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna ingår det också en uppgörelse som innebär att de fyra partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexportaffärer till specifikt de icke-demokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår.

Men med ny lagstiftning och skrivningar i januariöverenskommelsen fortsätter vapenexporten till diktaturerna i den saudiledda koalitionen. Innan januariöverenskommelsen skrevs hade Sverige exporterat för 700 miljoner. Efter att bläcket hade torkat ökade vapenleveranserna till det dubbla, 1,5 miljarder under 2019. Förra året steg vapenexporten med mer än det dubbla igen till 3,3 miljarder och motsvarar nästan tio gånger mer än biståndet till Jemen för förra året. Är det någon effekt som vi ser av januariöverenskommelsens punkt 70 är det att den har ökat vapenexporten till de krigande parterna i Jemen.

Men det finns också exempel på nya tillstånd som har beviljats. Tabell 9 i skrivelsens första bilaga visar att nya utförseltillstånd har beviljats till både Saudiarabien och Qatar, vilket strider mot regeringens egen tolkning av det nya regelverket och januariavtalet. Dessa nya utförseltillstånd kategoriseras just som internationella samarbeten utan vidare redogörelse. Men, vi får inte veta vad det är, för det är ju sekretess. Vad kan vara ett så viktigt militärt samarbete att vi måste fortsätta att skicka vapen till diktaturen Saudiarabien? Det undrar jag.

Dubbelmoralen i den svenska vapenexporten blir tydligast i vapenexporten till de stater som krigar i Jemen. Samtidigt som regeringen talar om vikten av demokrati, fred och kvinnors rättigheter beväpnar Sverige krigförande diktaturer som systematiskt kränker kvinnors rättigheter och bombar det jemenitiska folket. Sverige, regeringen och januaripartierna kommer inte med någon trovärdighet att vara en röst för mänskliga rättigheter någonstans på jorden så länge denna vapenexport fortsätter.

Fru talman! Så då några nedslag i några andra länder som Sverige har vapenaffärer med. I förrgår debatterade jag med utrikesministern det våld från polis och militär som den senaste tidens massprotester i Colombia har mötts av. Colombia överväger att köpa Jasplan från Saab i vad som kan bli en miljardaffär.

Freden i Colombia är fortfarande skör. Den colombianska regeringen undergräver just nu fredsavtalet. Situationen för försvarare av mänskliga rättigheter är bland de värsta i världen, och var tredje dag dödas en social ledare. I detta läge behöver Colombia fred och demokrati, inte svenska Jasplan.

Från att tidigare varit för en försäljning utifrån uttalande av både Hultqvist och Linde har Sverige blivit försiktigare. Men den svenska regeringen måste vara solklar med att fredsavtal i Colombia är viktigare att skydda än att sälja några Jasplan.

Till grannlandet Brasilien har dock Sverige sålt Jasplan. Brasilien är det land som sämst klarat hanteringen av pandemin under högerpopulisten Jair Bolsonaro.

Det svensk-brasilianska kontraktet om flygplanet Jas har knutit Sveriges och Brasiliens regeringar till varandra under lång tid i ett ömsesidigt beroende. Den svenska regeringen har gått i god för hela 40 miljarder kronor som Brasilien har fått i lån för att kunna ha råd att köpa JAS-planen och även vapen från Sydafrika och Israel. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till regeringens stöd till affären. I ljuset av utvecklingen i Brasilien menar vi att regeringen nu noga måste bevaka den fortsatta affären. Det finns risk att svenska vapen kommer att användas för att kränka mänskliga rättigheter och skapa instabilitet i Latinamerika.

En del i den svenska vapenexportlagstiftningen är så kallade produkter med dubbla användningsområden, kallat PDA, vilket alltså innebär att en produkt kan ha både en civil användning och en militär användning.

Just nu rullar det i DN en granskning av ett svenskbaserat företag som hjälper diktaturer runt om i världen att bevaka opposition genom digital övervakning.

Ett annat exempel under året är Myanmar. Här skedde en brutal militärkupp så sent som den 1 februari i år. Det svenska företaget Micro Systemation AB, MSAB, har sålt forensisk teknik till Myanmars polis för att läsa av innehållet i beslagtagna mobiltelefoner. I och med att försäljningen skett till polis och inte till militär krävdes inget tillstånd för försäljningen.

Oroligheter och våldsamheter mot demonstranter i Myanmar har fortsatt att eskalera sedan militärkuppen. Nu har man dödat 849 personer, och minst 6 000 människor har arresterats. Dessutom har vi de senaste dagarna nåtts av information om att 100 000 människor har tvingats fly från området Kayah i nordöstra Myanmar. MSAB har sålt sin teknik till Myanmars polis senast 2019, och polisen har, vilket vi vet, tidigare begått brott mot den muslimska folkgruppen rohingyer.

I Myanmar har polis och militär länge suttit tätt ihop. Exempelvis refererar FN inte längre till att militären står för våldsamheterna utan beskriver det som att det är säkerhetsstyrkor som förgriper sig på människor, vilket alltså innefattar både polis och militär. Det går därför inte att säkerställa att tekniken enbart har gått till polisen.

Vid ett militärt förfogande hade tillstånd från ISP krävts under exportkontroll för produkter med dubbla användningsområden. Dessutom har EU haft exportrestriktioner mot Myanmar sedan 1996 med hänvisning just till internt förtryck. Risken finns att svensk export nu används av militärjuntan för inhemskt förtryck efter militärkuppen.

Vänsterpartiet är kritiskt mot dessa brister inom svensk exportkontroll. Regeringen bör initiera en utredning för att bedöma om exportkontrollen inom produkter med dubbla användningsområden bör skärpas.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3.


Anf. 202 Lars Adaktusson (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

Jag vill också säga att det är beklagligt och illa att ansvarigt statsråd inte finns på plats när vi diskuterar detta viktiga ämne. Det är ett viktigt ämne för oss som deltar i debatten, och det borde vara det även för regeringen.

Kristdemokraterna stöder en livskraftig inhemsk försvarsindustri. Svensk försvarsindustri har genom åren varit en förutsättning för vårt lands säkerhet och militära förmåga. Sannolikt kommer det att vara så även framöver. Att detta kräver viss export av vapen är industrin och de flesta partier överens om. På samma sätt har uppslutningen genom åren varit stor kring de begränsningar som gäller för svensk vapenexport.

Kristdemokraterna är sedan länge motståndare till export av vapen till diktaturer och länder som systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Av det skälet var partiet drivande för den överenskommelse om ny lagstiftning på området som slöts för några år sedan och som Håkan Svenneling talade om.

Överenskommelsen innehåller tydliga skrivningar om att respekt för mänskliga rättigheter och mottagarlandets demokratiska status ska utgöra centrala villkor vid all tillståndsprövning. Skrivningarna är bland annat ett resultat av Kristdemokraternas ansträngningar och innebär att behovet av försvarsexport alltid ska vägas mot ett demokratikriterium.

Fru talman! Detta till trots tvingas vi i dag i den här debatten konstatera att svenska vapen exporteras till länder som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Inget av länderna är demokratier. Båda länderna är djupt inblandade i det fasansfulla kriget i Jemen.

Inbördeskriget i Jemen - av FN betraktat som världens värsta humanitära katastrof - har pågått sedan 2015 och skördat fler än 230 000 människors liv. I dag råder brist på mat, mediciner och andra förnödenheter. Över 80 procent av befolkningen, eller drygt 24 miljoner människor, är i behov av humanitär hjälp. Svårast drabbade är barnen.

I ett bredare perspektiv är det som sker i Jemen en del av maktkampen mellan de regionala stormakterna Saudiarabien och Iran, som för krig via ombud i syfte att stärka sitt inflytande i hela Mellanöstern. Detta till trots ökade omfattningen av den svenska vapenexporten till Förenade Arabemiraten mellan 2019 och 2020. Ökningen, från 1,3 miljarder kronor till 3,2 miljarder kronor, innebär att landet är den största mottagaren av svensk vapenexport.

En betydande del av exporten handlar om förstärkningar av det Saabtillverkade luftburna radarsystemet Global Eye. Fredsforskningsinstitutet Sipri konstaterar att just den här typen av system kan användas för att upprätthålla blockaden som hindrar att mat och förnödenheter når Jemens svårt plågade civilbefolkning. Även när det gäller Saudiarabien har export av svensk krigsmateriel som kan användas i strid godkänts.

Fru talman! Det är uppenbart att den skärpta svenska exportlagstiftningen och demokratikriteriet i dag kringgås, främst genom följdleveranser till tidigare ingångna avtal. Enligt gällande riktlinjer bör tillstånd beviljas för följdleveranser om det inte finns ett ovillkorligt hinder. Följdleveranser ska med andra ord enligt riktlinjerna bedömas från fall till fall.

Att regeringen trots detta i praktiken väljer att se mellan fingrarna i fallet Jemen är direkt stötande. Sveriges utrikesminister talar om att hon är medlare i denna konflikt. Sida betalade under förra året ut 300-400 miljoner kronor i humanitärt stöd till Jemen. Att med den ena handen mäkla fred och dela ut bistånd och med den andra exportera vapen som dödar oskyldiga civila finns det ett ord för på svenska. Det stavas dubbelmoral, fru talman.

Finns den politiska viljan kan regeringen driva på för exportstopp till krigförande länder inom ramen för Inspektionen för strategiska produkter. Det gick utmärkt 2019 i fallet Turkiet när president Erdogan angrep kurddominerade områden i nordöstra Syrien. Och det går nu också, när det gäller Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Även om det inte är regeringen som beslutar om enskilda affärer finns det utrymme för att agera politiskt i de fall där det är motiverat.

Fru talman! Export av försvarsmateriel är en fråga med tydliga etiska dimensioner som varken får relativiseras eller negligeras. Demokratikriteriet och kravet på efterlevnad av mänskliga rättigheter måste alltid vara vägledande.


Anf. 203 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Sverige har en lång tradition av att vara mycket öppet med omfattningen av och inriktningen på krigsmaterielexporten. Den skrivelse om krigsmaterielexport som är grunden till det betänkande som vi debatterar i dag och som riksdagen fattar beslut om i morgon är den 37:e som någon svensk regering har gjort och lagt fram för riksdagen. Den första kom 1985, och när den kom var Sverige ganska ensamt om att förhållandevis öppet redovisa krigsmaterielexporten.

Krigsmaterielexport är en verksamhet som ofta omgärdas av mycket hemlighetsmakeri. Av säkerhetsskäl är det naturligtvis mycket motiverat, men det öppnar också för spekulationer, missförstånd, rykten och till och med lögner.

I dag är det ett antal länder i världen som också nått långt i sin öppenhet kring krigsmaterielexport, och det är väldigt bra. Även om flera länder kommit i kapp Sverige på olika punkter vad gäller öppenheten i sin redovisning är det troligen fortfarande Sverige som har den mest kompletta redovisningen. De krav vi ställer och den öppenhet vi har ger en normerande effekt som leder till en sundare verksamhet inte bara i Sverige utan också i andra länder.

Strategisk exportkontroll handlar om exportkontrollen av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Med termen "produkter med dubbla användningsområden" avses föremål som är tillverkade för civilt bruk men som även kan användas för tillverkning av massförstörelsevapen eller krigsmateriel.

Krigsmateriel får enligt svensk lag endast exporteras om det finns säkerhetsskäl eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt.

Den 15 april 2018 började en skärpt krigsmateriellagstiftning att gälla. Den gäller för nya affärer och innebär att det infördes ett demokratikriterium där mottagarlandets demokratiska status ska beaktas i helhetsbedömningen med övriga faktorer som talar för och emot export. Mottagarlandets demokratiska status ska vara ett centralt villkor och bedömas utifrån bland annat förekomsten av demokratiska institutioner, möjligheterna till fri opinionsbildning och respekten för grundläggande demokratiska principer. Ju sämre den demokratiska statusen är, desto mindre utrymme finns det för att bevilja tillstånd. I fall där det förekommer grava brister i den demokratiska statusen utgör det ett hinder för tillstånd.

Kriteriet om mänskliga rättigheter skärptes 2018 från "grova och omfattande kränkningar" till "allvarliga och omfattande kränkningar" i enlighet med Krigsmaterielexportutredningens, KEX:s, förslag. I de fall där det förekommer allvarliga eller omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna utgör det ett hinder för tillstånd.

Respekten för mänskliga rättigheter och den mottagande statens demokratiska status är centrala villkor vid tillståndsprövningen. Innebörden är bland annat att dessa omständigheter alltid ska bedömas och beaktas i helhetsbedömningen. Här betonas särskilt att det ska göras en bedömning av graden av demokratisk status och att ju sämre denna är, desto mindre utrymme föreligger för att tillstånd beviljas.

Tillståndsprövningen i Sverige görs i enlighet med de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport, EU:s gemensamma ståndpunkt om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel samt FN:s vapenhandelsfördrag, Arms Trade Treaty. Inspektionen för strategiska produkter, ISP, är den myndighet som granskar alla affärer och ger eller avslår exporttillstånd.

Som ett led i arbetet för ökad öppenhet och transparens på exportkontrollområdet redovisas i årets skrivelse från regeringen bland annat mer detaljerad information om avslagsbeslut, krigsmaterielexportens historiska utveckling samt avtal om samarbete och licenstillverkning. Ytterligare information har också tillfogats för en bättre historisk jämförelse av krigsmaterielexporten. Därutöver redovisas mer detaljerad information om beviljade och giltiga avtal om samarbete och licenstillverkning.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i dess helhet.


Anf. 204 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Ja, då står vi här för tredje gången, Kenneth G Forslund, och debatterar vapenexport och punkt 70 i januariöverenskommelsen. För tredje gången har jag försökt få svar på när och hur regeringen ska säkerställa genomförandet av punkt 70. Tyvärr verkar det som att det bara är jag och Lars Adaktusson som brinner för januariöverenskommelsens punkt 70 - åtminstone den.

När man läser årets skrivelse från regeringen kan man bara konstatera att vapenexporten till de krigförande parterna i Jemenkriget inte bara fortsätter utan ökar. Nu är den svenska vapenexporten nästan tio gånger så stor som det svenska biståndet. Den i särklass största mottagaren av svensk krigsmateriel 2020 var diktaturen Förenade Arabemiraten, som är en av de krigande parterna i Jemen.

Förutom det visar årets redovisning att Sverige har inlett två nya, hemliga militära samarbeten med Saudiarabien. Regeringen har slagit sig för bröstet och sagt: Ingen vapenexport till Saudiarabien längre! Det är ett avslutat kapitel! Nu har man inlett två nya samarbeten. De dyker inte upp i pengasiffrorna i den här redovisningen, utan de kommer om några år.

Hur, Kenneth G Forslund, kan vi ha fått en ökad vapenexport till den saudiskledda koalitionen? Hur kan nya vapenaffärer med Saudiarabien vara förenliga med punkt 70 i januariöverenskommelsen? Är det rent av så att punkt 70 är struken ur januariöverenskommelsen?


Anf. 205 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Nej, punkt 70 är inte struken. Det står dessutom i skrivelsen om punkt 70 och hur regeringen anser att den uppfylls.

Håkan Svenneling hade 17 sekunder kvar av sin talartid alldeles nyss. Det var lite synd att han inte använde dem till att berätta vad det är för vapen han menar att Sverige exporterar till Förenade Arabemiraten. Jag tycker att den här debatten tjänar på ärlighet om vad exporten faktiskt består av, så berätta gärna det, Håkan Svenneling!

Håkan Svenneling företräder ju ett parti som inte vill att Sverige ska ha någon vapenexport över huvud taget. Den uppfattningen kan man naturligtvis ha. Den kan till och med vara ganska sympatisk på ett sätt. Men då måste man också vara beredd att ta konsekvenserna av den. Grunden till att vi har vapenexport är ju våra egna säkerhetspolitiska intressen, att vi ska ha råd med ett svenskt försvar.

Utan vapenexport får vi antingen lägga mer pengar själva på det svenska försvaret eller gå med i Nato för att få hjälp med det svenska försvaret. Jag minns det som att Håkan Svenneling precis som jag inte vill att Sverige ska gå med i Nato. Det tredje alternativet är att vi kanske blir tvungna att göra en kombination av att lägga mer pengar själva och gå med i Nato. Vilket alternativ förespråkar Håkan Svenneling?


Anf. 206 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Det är känt för mig, för Kenneth G Forslund och för alla i den här kammaren, och det har också varit uppe i debatten, att det till stor del handlar om Global Eye. Vi vet också att affären mellan Saab och Förenade Arabemiraten troligtvis är i storleksordningen 20 miljarder kronor, så om vi räknar av 700 miljoner, 1,3 miljarder och 3,3 miljarder vet vi att det kommer att gå hur högt som helst de kommande åren - the sky is the limit. Det kommer vi att få läsa om i regeringens skrivelse, oavsett vad som står eller inte står i punkt 70.

Varför är det så allvarligt för kriget i Jemen? Jo, för att Global Eye används av den saudiledda koalitionen för att identifiera militära mål som man bombar, vilket gör att Jemens folk blir lidande. Det används för att upprätthålla den blockad som Saudiarabien har hållit mot Jemen, stundtals stenhårt, och då har Sverige varit inne och förhandlat bort den, men man behåller fortfarande i dag mycket kontroll över leveranserna till det fattiga Jemen.

Vi vet också att svenska Luftfartsverket har varit inblandat i flygledningsinsatser på saudisk mark och har hjälpt militären med flygledning. Vi vet också genom avslöjanden att det finns svenska kanoner på båtar som den saudiledda koalitionen använder i Adenviken. Vi vet också att det finns militära snabbåtar som också är från svensk vapenexport.

Det är Sveriges historiska arv. Allt detta har inte skett under kriget i Jemen, men det har skett under lång tid då Sverige har varit med och beväpnat diktaturen Saudiarabien och dess diktaturkompisar som nu krigar i Jemen.

Varför har vi vapenexport? Jag tror att upprustning leder till upprustning, och det är därför jag försöker bryta den upprustningsspiral som vi nu ser i världen. Hela tiden eldar folk på för mer och mer upprustning. Därför tror jag, precis som Kenneth G Forslund, att det är en oklok idé att gå med i Nato, att alltså gå med i en militärallians som säger att man ska höja försvarsanslag och satsa på militären. Jag tror att vi ska verka för fred och nedrustning i världen.


Anf. 207 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för att du nu säger som det är, alltså att det här inte handlar om gevär, kanoner och raketer utan om ett radarspaningsflygplan. Det låter ofta i de här debatterna som att vi säljer vapen med eldkraft - jag kommer inte för ögonblicket ihåg den exakta tekniska beskrivningen - alltså vapen med sprängverkan. Det är det inte när man säljer ett radarflygplan.

Radarspaningsflygplanen är extremt dyra. Det blir extremt mycket pengar, och det är just för att de är extremt dyra som vi behöver ha en export av dem, för annars skulle den svenska försvarsbudgeten behöva se ut på ett helt annat sätt. Eller så får vi själva avstå från att i framtiden köpa fler sådana här plan - och vi har ju för avsikt att köpa fler.

Att Global Eye används på det sätt som Håkan Svenneling säger i kriget i Jemen är någonting som forskare på Sipri har sagt att man kan misstänka, men det finns inga bevis för det. Frågan är hur fast mark Håkan Svenneling befinner sig på när han uttrycker sig som han gör.

Jag tycker att det är viktigt att vi har en öppen och ärlig debatt om den svenska krigsmaterielexporten där vi säger vad det faktiskt är som vi exporterar och inte får det att låta som någonting helt annat än vad det är. Sedan kan vi ha helt olika uppfattningar om huruvida det är klokt eller inte klokt att exportera radarspaningsflygplan.

Jag tycker att det är klokt att vi har den ekonomiska förmågan att försörja det svenska försvaret med teknisk utrustning som vi behöver. Jag tycker att det är bra att vi har skärpt lagstiftningen, och den kommer att allteftersom få en allt större inverkan på Sveriges framtida krigsmaterielexport.


Anf. 208 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! För varje år som går mellan att riksdagen debatterar strategisk exportkontroll förändras världen och i detta sammanhang dessvärre inte till det bättre. Sveriges omvärld bjuder på ett skärpt säkerhetsläge där balansgången mellan hög försvarsförmåga och god beredskap grundad på tilltro till och följsamhet inför nödvändiga värderingar sätts på prov.

Att enbart hoppas på att omvärlden respekterar och följer Sveriges hållning är naivt och kan därtill vara direkt farligt. Förmågan att försvara oss mot illasinnade angrepp är den skyldighet vi har gentemot oss själva, våra nära och även människor som lever i andra delar av världen.

Att vara oberoende i förmågan att försvara vårt land innebär också att vi har ett ansvar att själva förse oss med den utrustning och den materiel som erfordras. Det håller nere kostnaderna, och det gör att vi har kontroll över den utrustning som sedan kommer att användas den dag det så krävs. För att klara den uppgiften är det nödvändigt att Sverige som ett litet och oberoende land också delar med sig av sin försvarsförmåga.

Det innebär att export av militär utrustning måste vara möjlig för att stärka vårt oberoende och även stärka vår försvarsförmåga. Sveriges vapenindustri måste ha tillgång till andra marknader än enbart den svenska för att denna modell ska fungera. Det måste ske med ansvar, och det måste ske på ett genomtänkt sätt.

Fru talman! Därför är försvarsindustrin sedan lång tid tillbaka en central del av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken, och krigsmaterielexporten stärker den svenska försvarsindustrins möjligheter att också bibehålla en hög och konkurrenskraftig tekniknivå.

En internationellt konkurrenskraftig tekniknivå bidrar också till att Sverige förblir ett intressant land att samarbeta med. Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete i materielfrågor med ett antal traditionella samarbetsländer, vilket således innebär såväl export som import av krigsmateriel. Det innebär också bättre möjligheter för Sverige att påverka det internationella exportkontrollsamarbetet.

Det är alltså av utrikes, säkerhets- och försvarspolitiska skäl som Sverige har valt att i viss utsträckning tillåta export av krigsmateriel. Ytterst är syftet att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet.

Fru talman! Sveriges försvarsförmåga hänger ihop med vår förmåga att ha en hög självförsörjningsgrad av krigsmateriel. Möjligheten att försvara sig på bästa sätt förutsätter att Sverige som land har den materiel som krävs och behövs för att klara den uppgiften.

Efter att den parlamentariska översynen av den svenska exportkontrollen av krigsmateriel löstes i bred politisk enighet finns nu en lagstiftning på plats där ett viktigt demokratikriterium har införts. Därmed finns det långsiktiga förutsättningar för industrin och tydliga regler för länder och företag som handlar med Sverige. Exportkontrollen innebär att krigsmateriel ska kunna exporteras endast till mottagarländer som är acceptabla för Sverige.

Fru talman! Moderaterna anser att Sverige ska ha en strikt exportkontrollagstiftning med noggrann kontroll och uppföljning, som vi har nu, och vi anser att det bästa vore ett universellt juridiskt bindande fördrag som globalt stärker kontrollen av handeln med konventionella vapen. Ett sådant skulle vara den mest effektiva vägen att bekämpa den gränsöverskridande illegala vapenhandeln, vilken på många håll i världen föder väpnade konflikter och instabilitet.

Vi vill också se krav på världens länder att stifta nödvändiga lagar, skapa adekvata kontrollinstrument och upprätta eller stärka myndigheter i de länder som ansvarar för den kontrollen. Det skulle gagna syftet att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.


Anf. 209 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Det vi nu diskuterar är, som tidigare har framgått, den 37:e i ordningen av skrivelser som berättar om krigsmaterielexport. Om man skulle följa de 37 skrivelserna skulle man se att det har skett en tydlig utveckling för att göra läsbarheten större och söka ökad transparens och öppenhet. Utrikesutskottet och riksdagen har i tidigare betänkanden betonat vikten av att detta arbete ska fortsätta. Vi kan i år konstatera att det finns nya inslag i rapporteringen som gör att just öppenhet och transparens ökar.

I grund och botten har vi en förbudslagstiftning i Sverige. Det är inte tillåtet att exportera vapen eller krigsmateriel. Tillstånd kan endast lämnas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl och om det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. Men i grunden gäller försvars- eller säkerhetspolitiska skäl.

Fru talman! Svensk säkerhetspolitik går tveklöst först. Svensk säkerhetspolitik är avgörande för hanteringen av den lagstiftningen. Det gäller också den nya lagstiftning som gäller efter 2018 och som vi har haft i tre år. Detta innebär såklart att vi stegvis förstärker eller förtydligar den.

Som tidigare sagts är de svenska riktlinjerna nu tydliga med att mottagarlandets demokratiska status ska utgöra ett inte ovillkorligt men centralt villkor för tillståndsprövningen. Ju sämre den statusen är, desto mindre utrymme finns det för att tillstånd ska beviljas. Om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i mottagarens demokratiska status utgör det hinder för beviljande av tillstånd. Det är inte ovillkorligt, men det utgör hinder.

Fru talman! Jag ingår i Exportkontrollrådet, vilket framgår av skrivelsen, och har under resans gång haft möjlighet att även i Krigsmaterielexportutredningen, där jag också satt med, se hur utvecklingen framskrider och hur det här omvandlas i verkligheten. Exportkontrollrådet är inte ett öppet organ. Det är en fråga som Centerpartiet tyckte att vi skulle ha arbetat längre med, eftersom vi skulle vilja ha möjlighet att i det här skedet berätta vilken politisk ställning vi har tagit och vilket råd vi har gett generaldirektören för ISP, som fattar beslut. Men vi har inte den möjligheten, eftersom sekretess råder också där.

Jag kan i alla fall säga att jag följer detta arbete noggrant, och jag står upp för de överenskommelser vi har gjort, även när det gäller januariavtalet. Olika partier har kanske olika uppfattningar. Men det får varje parti ta en intern diskussion om, om så är fallet.

Fru talman! Det är en mycket ansvarsfylld verksamhet, eftersom det i grunden handlar om vår säkerhet i Sverige. När vi en gång började med den svenska vapentillverkningen var det utifrån den hållning som Sverige då hade. Vi var neutrala och hade ambitionen att tillverka nästan allt själva, så att vi skulle klara vårt eget försvar.

I dag ser verkligheten så annorlunda ut. I dag är detta i väldigt stor utsträckning ett samarbete med våra vänner, både när det gäller forskning och utveckling och när det gäller tillverkning. För att våra Jasplan ska kunna flyga krävs många länders insatser. Så ser det ut på en rad områden. I dag har vi verkligen en väldigt integrerad produktion.

När vi i EU-sammanhang tittar på försvarssamarbete tittar vi naturligtvis på utökat samarbete också när det gäller försvarsindustriutveckling. Vi samarbetar med Storbritannien i många stycken. Det påverkar när man läser den här rapporten.

Cirka två tredjedelar av exporten under 2020 gick till de 39 länder som är Sveriges mest etablerade samarbetsländer. Till länder i Mellanöstern har endast leveranser i kategorin övrig krigsmateriel skett. Den exporten har avsett följdleveranser samt leveranser inom ramen för internationella materielsamarbeten. Det är verkligheten. Följdleveranserna har varit uppe för diskussion. Det är en speciell situation. Många länder, inklusive Sverige, gör systemval. Och de har långvarig verkan. Det kostar mycket att helt byta system. Det gör att också följdleveranserna utgör en trovärdighetsfråga vid export eller när någon köper.

Den nya lagstiftningen har skärpt också följdleveransbegreppen. Allt kan nu inte vara följdleveranser. Det görs en mycket striktare kontroll, och det görs unikt, i varje läge. Också där tycker jag att man kan se en förbättring av hanteringen.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.


Anf. 210 Joar Forssell (L)

Fru talman! Meddebattörer! Det här är en moraliskt klurig fråga. Därför är det ofta höga tongångar och stora ord. Det är stora värden som står på spel när vi talar om just vapenexport.

Vapen kan vara ett medel för det värsta som finns, för de värsta brott som människor har begått och kommer att begå, för de värsta brott som diktatorer kommer att begå. Vapen kan orsaka oerhört mycket lidande och tragik.

Men vapen kan också vara viktiga medel för motsatsen, fru talman. Vapen kan vara ett av de mest effektiva verktygen för en feministisk utrikespolitik, där vi säkrar kvinnors rättigheter eller där andra länder säkrar kvinnors rättigheter. Vapen kan vara en extremt viktig och grundläggande garant för demokrati och för mänskliga rättigheter.

Ur det perspektivet måste man nog dra slutsatsen att vi ska ha en vapenexport, att det är bra att vi har en vapenexport - så länge den sker till parter som delar våra värderingar i fråga om just demokrati, mänskliga rättigheter och andra delar.

Fru talman! Tidigare i debatten har vi konstaterat att den svenska vapenexporten är en del av den svenska säkerhetspolitiken. Det främsta försvar som Sverige och andra demokratiska länder kan ha är såklart att sprida och skydda demokrati i världen. Men vi behöver såklart också ha vapen själva, ifall det värsta skulle ske. Och då behöver vi ha en vapenindustri.

Fru talman! De nya regler som har börjat gälla har kommit fram delvis för att Liberalerna har drivit på. De ställer också tuffare krav på demokrati än tidigare.

Som liberal är jag, mot den bakgrund som jag har beskrivit, den första att säga att dessa regler och hur de faller ut måste följas upp, granskas hårt och eventuellt också skärpas. Liberalerna vill ha ett väldigt tydligt och skarpt demokratikrav. Som det är formulerat nu, med ett centralt villkor, behöver vi följa detta och se hur det går. Det kanske är lite för tidigt ännu, men vi ska inte stänga dörren för att skärpa denna lagstiftning ytterligare. Vi har tagit stora steg på vägen, men det kan mycket väl komma att behövas ytterligare skärpningar längre fram.

Fru talman! Jag vill understryka några saker.

Jag tror att vi kommer att behöva komma tillbaka till frågan om produkter med dubbla användningsområden. Där kommer vi i Sverige att behöva ta ett större ansvar gällande vilka produkter eller innovationer som skickas ut från vårt land och hur de används i andra länder.

Jag tror att vi behöver återkomma till frågan om ökad transparens kring dessa beslut och affärer. I demokratin Sverige, där folkets insyn och politikernas - folkets främsta företrädares - insyn behöver vara mycket god, kommer vi att behöva ytterligare transparens när det gäller dessa saker.

Jag tror också, fru talman, att vi kommer att behöva ha en ganska tuff debatt, även mellan de partier som nu står bakom det som vi debatterar här i dag. Vi lyssnade tidigare till exempel på Socialdemokraterna, som i ett replikskifte med Vänsterpartiet underströk sin hållning i Natofrågan. Med ideologiska skygglappar bekämpar de att Sverige skulle närma sig Nato ytterligare och bli medlem. På grund av dessa ideologiska skygglappar ser de ett ännu större behov av svensk vapenexport, ibland också till länder som det är tveksamt om Sverige ska exportera till.

Mot denna bakgrund, fru talman, kommer vi säkert att behöva återkomma till vapenexportfrågan, sätta den i ett större perspektiv och ställa oss frågan hur vi i Sverige kan bidra till demokrati, skyddet av demokrati och skyddet av mänskliga rättigheter genom vår vapenexport. Vi kommer också att behöva fråga oss hur Sverige kan bli mindre beroende av en industri som behöver exportera till tveksamma länder, om jag uttrycker mig milt, genom fördjupade samarbeten med andra länder.

Det är klart att det viktiga här är att vi håller en konsekvent linje - att vi samarbetar med demokratier och inte samarbetar med icke-demokratier, oavsett om det rör sig om samarbete i form av handel eller fördjupade försvarssamarbeten.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.


Anf. 211 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Vid det här laget har vi redan varit inne på flera aspekter av Inspektionen för strategiska produkters årsrapport för föregående år. Detta är alltså en redovisning som - nästan - täcker in det andra helåret efter att riksdagen för snart tre år sedan beslutade om en skärpt lagstiftning för vapenexporten.

Jag noterar att ISP själva säger att ändringar som gjordes då, 2018, och som rör mottagarlandets demokratiska status har påverkat genom att färre exportaffärer till vissa länder har godkänts.

Skrivelsen är viktig därför att den är en del av den öppenhet och transparens som behövs när det gäller vapenindustrin i Europa och i världen. Det går också att se till vilka länder man inte ger exporttillstånd. Detta är någonting som även kommuniceras inom EU, vilket ökar kunskapen om hur vapenexporten ser ut.

Vi i Sverige ska inte beväpna diktaturer; det stärker varken vår säkerhet eller andra människors säkerhet. Vi ska inte exportera vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter eller vänder vapen mot sin egen befolkning. Därför har vi en lagstiftning med presumtion för förbud mot att tillverka och exportera vapen. Detta är grunden, och jag tycker att det är en signal om hur vi ser på vapentillverkning och vapenexport.

Tillstånd kan alltså bara ges om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och om det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. Detta är grunden, och det är utifrån den grunden som ISP beviljar tillstånd och utövar tillsyn.

Färre exportaffärer har alltså godkänts till vissa länder, grundat på deras demokratiska status. Det är bra, men det jag tror att omvärlden förväntar sig av oss i Sverige är att vi faktiskt lever upp till det som sägs vara en av de striktare vapenexportlagstiftningarna i världen. Då är det orimligt att följdleveranser ska kunna pågå i årtionden till länder om man inte skulle kunna tänka sig att bevilja ett nytt tillstånd för leverans till dessa länder utifrån hur vi ser på vapenexport i kombination med demokrati och mänskliga rättigheter.

Det finns de som säger att det skulle vara otydligt eller opålitligt av Sverige att sluta med följdleveranser när länder inte längre håller måttet för att vara ett land som vi med hedern i behåll kan exportera krigsmateriel till. Miljöpartiet anser att det är tvärtom - det skulle vara tydligt och en logisk följd av den lagstiftning vi har att upphöra med följdleveranser till länder som deltar i krig och där kränkningar av mänskliga rättigheter pågår.

Det är också därför Miljöpartiet envist håller fast vid att det principiella ställningstagandet när det gäller punkt 70 i januariavtalet verkligen innebär just att vapen inte på något sätt ska exporteras till krigande parter i Jemen. För oss som har ingått detta avtal är det här är en viktig punkt att genomföra, precis som alla andra punkter.

Jag tar mig nu friheten att reflektera lite över debatten. Vi rör oss ju på en abstrakt nivå; det handlar om antal kronor, antal affärer och olika typer av vapenslag. Det jag är rädd att man förlorar är att detta inte bara handlar om oss som sitter här i kammaren, i en väldigt förmånlig situation jämfört med hur det ser ut i världen. Det handlar inte bara om våra försvars- och säkerhetspolitiska behov.

Det handlar ju också om helt vanliga människor som lever i världen och som har dragit en lott i livets lotteri som inte är att sitta här en försommarkväll. Det handlar om människor som lever i till exempel Jemen, som en stor del av debatten fokuserar på. Jag tänker mig att det för alla oss här finns någon där som är i ungefär vår ålder och som har familj och barn. Någon är nykär. Någon har precis blivit gravid. Människor försöker att leva sina liv på en av världens värsta platser. Barn växer upp i svält och får men för livet av den svält som de upplever. Unga växer upp utan att kunna se hopp och tilltro till framtiden.

Det ett land som Sverige ska exportera i sådana situationer är hjälp att bygga upp ett land. Det handlar om stöd till en fredlig utveckling och stöd i medling. Det vi ska exportera är fredsmäklande och diplomati.


Anf. 212 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Punkt 70 i januariöverenskommelsen var ju Miljöpartiets punkt. Jag undrar helt enkelt om Camilla Hansén är nöjd med hur det har gått.


Anf. 213 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Tack för frågan, Håkan Svenneling! Miljöpartiet kommer att vara nöjt när vi inte exporterar några vapen alls till Jemen. Det var ett kort svar.


Anf. 214 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Tack så mycket för svaret, Camilla Hansén! Problemet och den utmaning vi har - och det har vi hört i den här debatten - är att vi knappast lär se det. Vi har sett en monumental ökning av exporten sedan januariöverenskommelsen undertecknades. Och risken är, utifrån Saabs pressmeddelande, att det här kommer att fortsätta öka under lång tid.

Det som egentligen oroar mig mest är omsvängningen i regeringens politik. Det har gått från att man var väldigt tydlig med att man inte skulle exportera några vapen till Saudiarabien till att man nu från ISP:s sida eller regeringens sida har godkänt två militära samarbeten med Saudiarabien. Vi vet ingenting om vad det handlar om. Vi vet inte vilken typ av vapen det är. Vi vet i princip ingenting mer än det som står i bilagan i redovisningen.

Detta gör att man ställer sig frågan: Vilken effekt har januariavtalets punkt 70 haft? Framför allt undrar jag: Vad kommer det att stå i redovisningen från regeringen nästa år, året efter det och så vidare? Jag undrar vad Camilla Hansén tänker kring det.


Anf. 215 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag tror inte att kausaliteten är på det sättet att vi har en punkt i januariavtalet som är orsak till att vapenexporten har ökat - tack och lov. Däremot skulle jag gärna ha velat se att det var en omvänd kausalitet. Jag förstår och delar bedömningen att det kanske är svårt att se den utveckling i framtiden som vi önskar se.

Det jag tänker kring detta är att man får fortsätta jobba. Man får hålla blicken på målet. Vi ska inte exportera vapen till den här typen av stater. Det handlar om att den uppåtgående trenden i fråga om upprustning i världen någon gång ska brytas och att det ska gå nedåt. Det handlar inte om att det ska vara något oansvarigt eller oöverlagt. Det handlar om att vi ska bygga en värld som gör det möjligt att nedrusta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 juni.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2021-06-10
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Krigsmaterielexport m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2020/21:3442 av Pål Jonson m.fl. (M) yrkande 9,

    2020/21:4004 av Björn Söder m.fl. (SD) yrkandena 1-5 och

    2020/21:4015 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 1-3 och 6-10.
    • Reservation 1 (SD)
    • Reservation 2 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M110059
    SD010052
    C40027
    V00423
    KD30019
    L30016
    MP30013
    -0011
    Totalt40105294
    Ledamöternas röster
  2. Export till krigförande länder i Jemenkonflikten

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2020/21:4015 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 4 och 5 samt

    2020/21:4016 av Lars Adaktusson m.fl. (KD).
    • Reservation 3 (V)
    • Reservation 4 (KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M110059
    SD100052
    C50026
    V04023
    KD00319
    L30016
    MP30013
    -0101
    Totalt4853293
    Ledamöternas röster
  3. Skrivelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2020/21:114 till handlingarna.
  4. Motionsyrkande som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.