En utvidgad insamling och utlämning av djurhälsodata samt jordbrukspolitik

Anf. 57 John Widegren (M)

Fru talman! Vänner! Nu är vi här och debatterar traktorer igen!

Nu är det återigen dags för jordbrukspolitisk debatt, som vi brukar ha inför sommaren varje år. Det är en viktig debatt. Många saker som kommer att sägas här i dag har sagts förut – jag lovar er. Vi är flera som kommer att säga sådant som vi har sagt förut. Men inte desto mindre är det viktiga frågor.

Fru talman! Vi har ett läge i världen som är väldigt allvarsamt. Det vet vi alla. Vi har bekymmer med livsmedlens rörlighet både ut från och in till krigshärjade områden. Det här är ett stort problem. Samtidigt fortsätter vi i Sverige tyvärr att minska vår livsmedelsproduktion, något som har pågått under lång tid, samtidigt som regering efter regering har sagt att vi behöver stärka det svenska jordbruket och öka livsmedelsproduktionen. Men vi står tyvärr och stampar och till och med minskar produktionen inom många delar av jordbruket.

Det här är bekymmersamt, och därför är jag väldigt glad över att tillhöra ett regeringsunderlag som på allvar har tagit tag i frågorna den här mandatperioden. Det här är dock trender som kommer att bli mycket svåra att vända. Vi ser hur antalet dikor och får minskar, och vi ser att svensk mjölkproduktion står och stampar – delar av svensk animalieproduktion, världens bästa animalieproduktion, som lever under världens kanske strängaste miljö- och djurskyddsregler.

För många har det tyvärr gått för långt, och man väljer att slå en spik i dörren och lägga ned sin produktion. Tyvärr är det allt som oftast just nu fårproducenterna som väljer att lägga ned produktionen. Det beror dels på vikande lönsamhet, dels på vår gamla omdebatterade rovdjurspolitik som fortfarande är ett stort hinder.

Även om vi som land har verktyg för att freda oss mot vargen i form av licensjakt, skyddsjakt och § 28 måste vi göra det ännu enklare för fårproducenterna. Det måste bli enklare med skyddsjakten. Vi har infört förenklingar den här mandatperioden, men vi måste också öppna upp § 28 så att det blir lättare att skydda de egna djuren mot rovdjur.

Fru talman! Vi är som sagt ett regeringsunderlag med en regering där landsbygdsministern många gånger den här mandatperioden har sagt att han vill öka den svenska livsmedelsproduktionen. Ett antal utredningar har tillsatts, dels en om konkurrenskraft, dels en kring myndighetsarbete och regelförenklingar som har letts av min eminente kollega Magnus Oscarsson. Jag tror att den överlämnades i dag klockan 11.

Det här är viktiga utredningar som kan göra skillnad, men det är också viktigt att vi nu tar nästa steg och verkligen gör denna skillnad. Vi har så många gånger sagt att vi ska minska regelkrånglet och göra det enklare att vara livsmedelsproducerande lantbrukare. Men det händer inte. Samtidigt träffar man organisationer som dem jag träffade i dag på förmiddagen, och de huvudsakliga frågor som de lyfter är lönsamheten och regelkrånglet.

Vi har små jordbruk i Sverige. Vi må tycka att vi har stora elefanter som producerar livsmedel i Sverige, men vi har förhållandevis små lantbruk, många gånger enmansföretag som inte fixar all den administration och allt det regelkrångel som vi belägger dem med samtidigt som de ska hinna med att producera livsmedel till den svenska försörjningen. Det funkar inte!

Jag undrar vilka problem som ska lösas med alla dessa regler som sätts upp dels här från kammaren, dels från våra myndigheters sida. Vad är det som de livsmedelsproducerande bönderna gör så dåligt att vi måste byråkratisera ihjäl dem med regelkrångel, kostnader, myndighetskontroller och så vidare? Det är en svensk sjukdom att bete sig på det viset mot svenska bönder, och det måste vi komma ifrån. Jag hoppas återigen att vi med Magnus Oscarssons utredning i dag har tagit de första stegen för att titta på hur vi kan snäva åt antalet myndigheter som gör kontroller och så vidare, för det måste bli enklare att vara bonde i Sverige.

Vi går snart in i en ny CAP-period som ska starta 2028. Det finns ett antal saker som vi behöver göra enklare i den CAP-perioden. Framför allt måste vi se till att det finns en flexibilitet mellan medlemsländerna. Vi kan ta exemplet med växtföljdskraven. De kraven kan vara jätteviktiga i länder där man har problem med monotona växtföljder och där man sänker mullhalten på sina jordar. Men vi har inga problem med monotona växtföljder i Sverige. Framför allt höjer vi mullhalten på de svenska åkerjordarna, vilket innebär att vi ökar bördigheten utan att EU behöver lägga sig i och krångla till det.

Det måste finnas en flexibilitet och en ökad tro på lantbrukarna inför nästa CAP-period. Det är ytterligare en del i att vi behöver höja tron på våra producenter – inte sänka den genom att lägga på dem mera bördor med regelkrångel, byråkrati och myndigheter.

Fru talman! Vi pratar mycket om hållbarhet i Sverige. Det är väldigt viktigt. Den behöver vara långsiktig. Den ska vara social, och den ska vara ekonomisk. Men vi har ett hållbart jordbruk i Sverige. Det vi behöver göra är att se till att bibehålla detta och öka produktionen.

Till en del har vi under den här mandatperioden stärkt konkurrenskraften genom att svenska lantbrukare i dag har låga bränsleutgifter. Det är en viktig och stor del. Regeringen talar också på ett helt nytt sätt om stärkt äganderätt och långsiktighet. Det är viktiga delar.

Svenska bönder bedriver hållbar verksamhet och behöver anpassa sig till ett förändrat klimat i framtiden. Det gör man bäst genom stärkt lönsamhet. Vi ser redan i dag att de lantbrukare som vidtar mest åtgärder för att klimatanpassa sig är de som har högst lönsamhet. Vi kommer återigen tillbaka till att lönsamheten i primärproduktionen behöver stärkas.

Vilka klimatanpassningar pratar vi om som behöver göras? För det första behöver vi bibehålla en hög skördenivå i Sverige. Det gör man genom att hitta gödselmedel som helst ska vara producerade i Sverige. En stor skörd är en garanti för en hög kolinbindning.

Vi behöver också hantera vattnet på ett bättre sätt i framtiden. Vi måste skapa bättre möjligheter till bevattning på gårdsnivå. Vi måste fortsatt ha stöd för täckdikning för att kunna hålla bra liv och bördighet i åkerjordarna.

Fru talman! Vi ska komma ihåg att Sverige är ett ganska litet jordbruksland. Vi har små gårdar och framför allt inte särskilt mycket odlingsmark. I Sverige finns det ungefär en miljon hektar åkermark som det går att producera spannmål på i dag på ett bra sätt. Det är ganska lite. Det är som de största jordbruken i till exempel Ukraina eller Ryssland. Det är vår totala spannmålsareal i Sverige.

Vi är ganska små, och därför är det viktigt med en politik som går hand i hand med jordbruket och som faktiskt tänker leverera av livsmedelsstrategin uppsatta mål, för nu är det dags att höja produktionen. Nu är det dags att stärka Sveriges beredskap när det gäller livsmedel och att öka vår livsmedelsexport. Vi har möjligheten, och vi kan göra det. Men vi måste ha en politik som jobbar för det och inte mot det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson, Magnus Resare och Helena Storckenfeldt (alla M) samt Staffan Eklöf (SD).

Anf. 58 Malin Larsson (S)

Fru talman! Tack till ledamoten Widegren för anförandet! Den uppdaterade livsmedelsstrategin har äntligen kommit. Vi fick vänta länge, och tyvärr blev den också en besvikelse på miljö- och klimatområdet. Många anser att den till och med tar ett steg tillbaka och helt utelämnar hur miljö- och klimatmålen ska nås.

Vi ser redan i dag hur jordbruket, både ute i Europa och här hemma i Sverige, påverkas av klimatförändringarna. Samtidigt måste den svenska livsmedelsproduktionen öka. Det är vi helt eniga om. Men utsläppen från den svenska livsmedelsproduktionen måste också minska. Förslag och konkreta åtgärder för det lyser med sin frånvaro i den uppdaterade livsmedelsstrategin. Vi socialdemokrater säger att detta hänger nära samman. Det var ledamoten även inne på i sitt anförande.

Att ställa om jordbruket handlar om att öka den inhemska produktionen av insatsvaror som biobränslen, gödning och så vidare. På så vis minskar beroendet av fossila varor som faktiskt importeras i dag. Genom att ställa om stärker vi vår konkurrenskraft här i Sverige samtidigt som vi ökar hållbarheten och livsmedelsproduktionen och därmed vår viktiga beredskap. Därför vill jag fråga ledamoten hur Moderaterna ser på vikten av en hållbar livsmedelsproduktion och att minska miljö- och klimatpåverkan från det svenska jordbruket.

Anf. 59 John Widegren (M)

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågan. Till att börja med ska jag yrka bifall till förslagen i betänkandet. Det tycker jag är på sin plats.

Problemet är att Socialdemokraterna tycker att det saknas delar kopplade till miljö och klimat, utsläpp, omställning och så vidare i livsmedelsstrategin. Det är delar som ändå finns där. Men Socialdemokraterna pratar inte om att vi misslyckades fullständigt med den strategi som kom 2017, där det primära målet var att höja produktionen. Lantbrukarna har ända sedan dess bett om konkreta verktyg för att öka livsmedelsproduktionen. Det vill man inte tala om från Socialdemokraternas sida.

Socialdemokraterna vill tala om att det nu saknas åtgärder för att förbättra världens redan mest klimatsmarta lantbruk. Svensk nötköttsproduktion har jämfört med världssnittet till exempel 70 procent lägre utsläpp av klimatgas. Det är klart att vi ska bli ännu bättre. Men mål nummer ett är att få svenska lantbrukare att tro att vi faktiskt kan öka produktionen i landet. Där är vi inte just nu. Vi håller fortfarande på att minska livsmedelsproduktionen.

Vi behöver ha konkreta saker, som lägre skatter.

Vi behöver titta på om vi behöver återinföra ett ekostöd, till exempel, för att få mer betesmarker betade och samtidigt bevara den biologiska mångfalden.

Det måste krävas färre myndighetskontakter. Kommissionen tittar på ett förslag där man ska ha en myndighetskontakt om året. Det är jätteintressant. Det är precis dit vi ska. Myndigheter ska inte hitta på egna saker att kontrollera hos företag. Det händer också just nu. Det finns ingen säkerhet angående vilken myndighet som ska komma och vad som ska kontrolleras. Det handlar om rättssäkerhet.

Det är de stora delarna – inte huruvida vi ställer om jordbruket. Ökar vi produktionen och stärker lönsamheten är lantbruket med och ställer om. Jag lovar er!

(Applåder)

Anf. 60 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Den förra livsmedelsstrategin hjälptes vi åt att ta fram. Det är superviktigt för långsiktigheten. Långsiktigheten var någonting ledamoten lyfte fram i sitt anförande. Vi lyckades faktiskt komma överens om försvarspolitiken, och vi skulle behöva enas över partigränserna i flera frågor för att få denna viktiga långsiktighet. Men i arbetet med att uppdatera livsmedelsstrategin tyckte inte regeringen att det behövdes att oppositionen deltog.

Strategin måste ha varit ganska bra, eftersom det bara krävdes en liten uppdatering och inte någon helt ny strategi. Det har vi fått till svar här i kammaren av flera olika representanter från regeringspartierna. Vi sträckte ut handen. Vi ville vara med. Vi ville hjälpa till, just på grund av vikten av långsiktighet i livsmedelspolitiken och jordbrukspolitiken, så att våra bönder vet vad som gäller och därmed vågar göra investeringar.

Samtidigt som den uppdaterade livsmedelsstrategin presenterades kom Klimatpolitiska rådet med sin rapport, som hade en fördjupning om jordbrukets klimatpåverkan och rekommendationer. Den rapporten visar att det är fullt möjligt att minska jordbrukets utsläpp samtidigt som livsmedelsproduktionen ökar. Det är det vi ser som otroligt viktigt. Det handlar inte om att göra det ena eller det andra utan om att detta hänger ihop. Det går att ställa om samtidigt som man ökar produktionen. Det lyfter bönderna själva fram när jag är ute på besök.

Det är viktigt med fokus på lönsamhet men också på omställning. Det både vi och rådet konstaterar är att strategin saknar en tydlig inriktning mot hur ökad livsmedelsproduktion ska förenas med målet om nettonollutsläpp till 2045. Jordbruket är en viktig sektor. Hur ska man nå målen?

(Applåder)

Anf. 61 John Widegren (M)

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för det vidare resonemanget.

Vi är inte riktigt på samma planhalva när vi pratar här; det är det jag känner gång på gång. Man gör mer och mer klimatsmarta satsningar i svenskt jordbruk, men allting hänger på hög produktion och lönsamhet.

Vad gäller Klimatpolitiska rådets åsikter i jordbruksdebatten fanns det delar som jag inte alls tyckte rimmade. Jag är helt på det klara med att det inte är Klimatpolitiska rådet som kommer att stärka svensk livsmedelsproduktion och lyfta svenskt jordbruk. De behöver få spelregler härifrån, och de behöver få möjlighet att generationsskifta – det är frågor vi behöver ta tag i. De behöver ha ett lågt skattetryck som är jämförbart med skattetrycket i länder som Sverige ska konkurrera med. De behöver ha en stark äganderätt. De skulle behöva ha delar som jag nämnde tidigare, till exempel för fler betande djur, som vi behöver bidra med. De behöver ha myndigheter som jobbar främjande och produktionshöjande och som har med detta i sitt uppdrag. Samma sak gäller vår svenska jordbruksforskning.

Någonstans för 30 år sedan tappade jordbruksforskningen tankarna på att vi ska ha produktionshöjande forskning. Då började allting handla om hållbarhet i jordbruket. Vi har ju ett hållbart jordbruk. Vi ska bli ännu bättre, men vi har glömt bort att vi behöver öka produktionen. Det spelar ingen roll att vi sitter här inne eller på Regeringskansliet och antar strategier om ökad produktion och bla bla bla om vi inte ger dem verktygen till det hela. Det är ju det vi debatterar här i dag – jordbrukspolitiken och vilka verktyg vi behöver ge till svenskt jordbruk för att höja produktionen.

Jag säger det igen: Varje dag slår en lantbrukare en spik i dörren och slutar i Sverige. Det har vi inte råd med. Om vi inte vänder den trenden kvittar det vilken livsmedelsstrategi vi har.

(Applåder)

Anf. 62 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag tackar John Widegren för hans anförande.

Jag vet ju att det här är frågor som ligger John Widegren varmt om hjärtat. Han har ju egen verksamhet och jobbar med detta varje dag parallellt med att han är i denna kammare. Ändå fick jag inte riktigt ihop hans anförande och det han sa. Först lät det som att det var vargen som var problemet i allt. Sedan var det nya regler, som vi beslutar om i den här kammaren, där han själv sitter i ett regeringsbärande parti. Vi måste klimatanpassa, men det är bara de med hög lönsamhet som kan klimatanpassa. Vi ska göra svensk gödning och så vidare.

Mycket av detta sympatiserar jag med. Jag håller dock inte med om att alla regler och vargar är det som är problemet, utan det handlar väl snarare om hur vi använder oss av de olika reglerna och varför vi har dem.

Jag ser inte att ledamotens politik går ihop. Han pratade om att det bara är de med högst lönsamhet som kan klimatanpassa och klara sig i framtiden. Det räcker med att titta på hur den här våren har varit. Vi vet att vi kommer att behöva göra ännu mer. Det kommer att vara varaktiga torkor och varaktiga blötor. Då måste det finnas ett stödsystem så att även de som inte har hög lönsamhet kan ställa om, få hög lönsamhet i framtiden och inte slås ut.

Ledamoten pratade om en spik i dörren varje dag. Vad jag vet är det ingen i denna kammare som vill se det. Då måste vi se till att hjälpa dem.

Ska vi få igång produktion av svensk gödning? Var är stöden? Hur ska det göras? Jag ser ingenting från regeringen.

Vad gör ni när det gäller att hantera vatten, John Widegren? Ingenting. För att ha rent vatten måste vi ha en bättre kemikalielagstiftning så att vi inte får ut PFAS i dricksvattnet.

Ledamoten pratade om vad vi behöver, men jag ser inte att det görs någonting åt detta. I livsmedelsstrategin, som debatterades här tidigare, lyser allt detta med sin frånvaro.

Hur ska ni göra för att ta tag i de här problemen, John Widegren? Det hör jag inte.

Anf. 63 John Widegren (M)

Herr talman! Det verkar som att ledamoten inte hörde hela mitt anförande. Hon ägnar sig åt cherry-picking.

Jag sa inte – och jag menade framför allt inte – att det bara är de med lönsamhet som kan göra klimatanpassning. Jag säger att de som har hög lönsamhet i dag är de som har gjort mest satsningar på miljö och klimat. Det beror på att de har möjlighet att göra det. Det kostar pengar att göra detta i inledande skeden, även om dessa pengar kan komma tillbaka senare tack vare produktionsökning och så vidare, till exempel med vattendammar.

Vad gör vi? Det finns ju i dag ett stöd att söka för att bygga bevattningsdammar. En del tycker att stödet är lite för litet. Det finns även stöd att söka för förbättrad dränering. De delarna finns; det finns pengar till detta.

Det här är ju delar av klimatanpassningen. Den behöver såklart fortsätta, och det är väl här vi inte riktigt är på samma planhalva. Den här regeringen har tillsatt ett antal utredningar som nu också har tagits tillbaka, till exempel konkurrensutredningen. Där finns ett antal förslag på sådant som branschen vill se att vi genomför, men jag undrar om vi kommer att våga genomföra dem. Kommer vi att våga göra de saker som branschen vill att vi ska göra? Jag är inte säker på att det kommer att bestämmas i den här kammaren.

Vi har den utredning som Magnus Oscarsson har levererat i dag, som handlar om just myndighetsarbete. Även detta är delar som ska stärka produktionen.

Herr talman! Jag och mina kollegor hade tidigare i dag ett möte med ett antal olika branschorganisationer. Det som de hela tiden återkommer till är lönsamhet, regler och administration. Det är grunden. Det är de absolut jobbigaste anledningarna till att svenskt jordbruk inte utvecklas åt rätt håll. Det är där vi behöver lägga kraften.

Anf. 64 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Vill man minska administrationen skulle man kunna bifalla en av Miljöpartiets motioner om en one-stop shop. Den handlar om att det ska vara 1 myndighetskontakt i stället för 15 för en vanlig bonde. Det var ungefär detta som John Widegren pratade om.

Jag återgår till de andra delarna. Jag ser inte att ni har de stödåtgärder som behövs för att få till lönsamhet för de mindre och mellanstora brukarna, John Widegren. De som går bra får det att funka och har möjlighet att göra anpassningarna, men hur ser vi till att de mindre inte får stänga igen och att de har möjlighet att göra de här sakerna? De stödformerna finns inte.

Det finns inte heller någon långsiktig strategi. I livsmedelsstrategin 2.0 är det stort fokus på export. Vi ska ha en ökad livsmedelsproduktion, och det handlar om hur man ska sälja dessa varor. Men bonden själv och vad man ska göra på gårdsnivå lyser nästan med sin frånvaro. Om vi inte har med gårdsnivån och hur den enskilde bonden eller de mindre företagarna ska kunna göra de här sakerna, så att man ser var man ska öka, hur ska man då få någonting att sälja i andra änden?

Jag tycker att livsmedelsstrategin haltar. Dessutom tar den inte sikte på framtiden i och med att den inte adresserar klimat- och miljöproblemen. Det är inte bara Klimatpolitiska rådet som säger det, utan alla som läser strategin ser att det är borta. Det finns till exempel knappt någonting om ekologiskt jordbruk.

Var finns de bitarna? Kommer ni att satsa på dem? Var det en miss? Kommer det i de nya utredningar som du pratade om, John Widegren, eller är det så att ni faktiskt bara vill se de stora jordbruken?

Anf. 65 John Widegren (M)

Herr talman! Nej, vi vill inte bara se de stora jordbruken, men den politik som har bedrivits i 30–40 år har ju lett till de här stora jordbruken. Som jag sa i mitt anförande klarar en ensamföretagare inte av att hantera all den administrativa börda som åläggs honom och att hålla reda på 600–700 regler varje dag. Han ska också hinna med att mjölka sina 60 kor och se till att de får foder och vatten och har det bra. Han hinner inte det. Han kan inte ha en egen administratör, men de stora jordbruksföretagarna kan många gånger ha någon som kan lägga mer tid på den administrativa delen.

Det är dit vi har tryckt dem. Miljöpartiet var med och tryckte dem dit under den förra mandatperioden och mandatperioden dessförinnan. Vi har gjort det svårare att vara bonde i Sverige.

Det är i grunden inte särskilt svårt för en bonde att ta hand om sina djur på ett bra sätt; det är vi världsbäst på i Sverige. Men bönderna är kanske inte särskilt bra på pappersarbete. Vi tar bort värdefull tid i produktionen för bönderna när de ska ägna sig åt saker som många gånger är viktiga men som väldigt många gånger är absurda. Jag är praktisk jordbrukare, och jag lovar er att en hel del av de krav som man ska leva upp till och rapportera utifrån är absurda. Vilka problem ska de lösa? Den frågan ställer vi oss alldeles för sällan i den här kammaren.

Jag håller inte alls med om att vi inte har bönderna i åtanke. Det är ju för dem vi gör dessa utredningar och skapar förbättrade konkurrensförutsättningar, till exempel genom sänkt bränsleskatt. Om vi ger svenska bönder möjlighet att producera mer kommer Sverige att fortsätta att vara det bästa landet när det gäller miljö och klimat. Vi ska göra ett jobb, absolut, men ta inte bort konkurrensförutsättningarna, minska inte lönsamheten och gör det inte svårare att vara bonde! Nu slutar de nämligen, en efter en.

Låt mig också önska herr talmannen, presidiet och alla andra en skön sommar, för detta är min sista debatt för våren.

(Applåder)

Anf. 66 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Vi är här för att debattera jordbrukspolitik men också en proposition om förbättrad insamling av djurhälsodata. När det gäller propositionen är vi alla överens, och jag tycker att det är bra och ett steg i rätt riktning att veterinärer nu får en tydligare skyldighet att rapportera in läkemedelsanvändning. Det ger bättre förutsättningar för god djurhälsa, minskad antibiotikaanvändning med mera och stärkt preventivt arbete. Det är alltså en välkommen förändring.

Det är också en pusselbit i ett mycket större sammanhang, nämligen jordbrukspolitiken, som vi också debatterar nu. Regeringen presenterade tidigare i år sin livsmedelsstrategi 2.0. Den ska vara en uppdatering av den livsmedelsstrategi som antogs i kammaren för snart åtta år sedan, och då var alla partier inblandade. Denna gång togs strategin fram av regeringen, och den har inte passerat kammaren, vilket gör att vi inte kan debattera den. Men i betänkandet hänvisas det mycket till livsmedelsstrategin, så jag tycker att det är i sin ordning att vi pratar om den.

I strategin står mycket om export, förädling och marknadsandelar, vilket är bra. Men det står förvånansvärt lite om dem som producerar maten, våra lantbrukare och bönder. Strategin lägger snarare fokus på utveckling av de senare leden i kedjan än på stärkt primärproduktion och dem som är ute och jobbar. Där finns inte heller några direkta styrmedel för att minska utsläppen, stärka resiliensen och klimatanpassa. Ekologiskt jordbruk och biologisk mångfald är mest fotnoter.

Det är inte bara vi som är kritiska, utan kritik kommer från många olika håll. Klimatpolitiska rådet efterlyser i sin jordbruksrapport att livsmedelsstrategin ska förtydliga hur livsmedelsproduktionen ska uppnås inom ramen för klimatmålen. Men av detta syns intet.

Strategin ska öka robustheten. Men samtidigt monteras miljöersättningar ned, och krav försvagas. För mig är robusthet att vi kan stå emot ett framtida klimat, minska utsläppen och öka den biologiska mångfalden. Det handlar om att säkra vårt jordbruk för framtiden.

Flera bolag inom skogsnäringen, exempelvis Sveaskog, tar höjd för en höjning på fyra grader Celsius i alla sina åtgärder. Jordbruket borde göra detsamma, och regeringen har ett stort ansvar för att möjliggöra detta.

Miljöpartiet vill gå en annan väg än den inslagna, och vi har många reservationer. Jag står förstås bakom alla men yrkar bifall till reservation 19 om generationsskiften.

Vi måste säkra framtidens bönder. Likaväl som vi säkrar vårt hållbara jordbruk måste vi säkra att nästa generation tar över. Det är många som vill in i yrket, men hur ska man göra när man väl står där?

Jag är stolt moster till Beda, som tog examen som agrotekniker i förrgår. Det var högtidligt och fint. Hon och hennes kamrater har under sina utbildningar gått som barn i huset, och det har varit spännande att följa deras entusiasm, från gymnasiet, då de gjorde en massa olika saker, till att de till exempel jobbade på någon liten gård eller med utveckling. Men nu när de är runt 25 och inte längre ska jobba åt andra slår de huvudet i väggen. Hur ska man ha råd att ta över en gård? Om man ärver en gård, hur ska man göra för att lösa ut syskonen? Hur ska man kunna göra de stora investeringarna för att komma vidare? Entusiasmen finns fortfarande kvar, men de stöter på hinder. Här måste vi göra mer.

I år hade vi en stor bondemotion om hur man främjar nästa generations jordbrukare. Det handlar om etableringslån och rådgivning, och vi tycker att man ska utreda möjligheten till delägarskap utan att det går ut över jordförvärvslagen. Det ska också finnas satsningar på unga som vill ta över gårdar eller vill starta upp nytt.

Samtidigt måste dagens generation få stöd för att klara klimatförändringar, ökade kostnader och den osäkerhet som råder. Därför föreslår vi rådsgivningscheckar – det finns goda exempel från andra länder – kompetenspaket och ökade resurser till rådgivare på hela spektrumet i hela landet.

Vi kan inte ha en livsmedelsproduktion som är koncentrerad till enbart vissa delar av landet, speciellt inte i den tid vi nu lever i. Vi kan inte längre förlita oss på någon annans produktion när ett skepp står på tvären i Suezkanalen eller när herrarna i öst rustar. Vi måste ta eget ansvar och öka vår robusthet, och det gäller både jorden och de människor som brukar den.

Miljöpartiet ser med oro på att det fortfarande pågår storleksrationalisering av det svenska jordbruket. Detta har pågått i många år och handlar mycket om hur EU-stöden är konstruerade. Därför är det viktigt att Sverige tar strid i kommande CAP-förhandlingar för att vi ska kunna ha jordbruk och matproduktion i hela landet och för att stödsystemen inte ska riktas till de stora som redan har. Av EU:s budget går nämligen 29 procent till jordbruket. Sverige måste ta fajten, men det ser Miljöpartiet inte riktigt att man gör. Som vi hörde i Moderaternas anförande går lönsamheten först, men man måste också kunna få stöd för att öka lönsamheten, inte tvärtom.

Det svenska jordbruket måste också bli mer självförsörjande på insatsvaror. Vi behöver öka den inhemska förädlingen av växtprotein och minska beroendet av konstgödsel. Produktionen måste öka av både klimatskäl och säkerhetsskäl. Vi måste göra egna drivmedel och egen gödsel i Sverige, och vi måste få till de cirkulära systemen. Om vi också kan odla fler proteingrödor i Sverige minskar vi importen och beroendet av exempelvis soja från Brasilien. Här måste det till satsningar, innovation och forskning.

Herr talman! Avslutningsvis: Det är hög tid att jordbrukspolitiken i Sverige och i EU tar höjd för framtiden. Våra lantbrukare förtjänar en politik som stöttar omställningen och inte låser fast dem i gårdagens system. Vi tror på ett jordbruk som bygger på samspel med naturen, inte utarmning av den, och som gynnar människor, klimat och biologisk mångfald.

Anf. 67 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för anförandet.

Jag kan se att våra partier står på viss gemensam grund när det gäller främjandet av mindre jordbruksföretag. Jag blir dock lite fundersam när jag läser reservation 7, som ger en viss beskrivning av hur detta ska gå till.

I reservation 7 handlar det om att jordbrukspolitiken länge har varit inriktad på storleksrationalisering. Det är min tolkning. För att främja små och mellanstora jordbruk, står det, ska EU:s jordbrukspolitik därför inriktas på att öka miljö- och klimatnyttan. Då vill jag gärna fråga: Hur ska högre krav på miljö- och klimatnytta leda till fler små gårdar? Det kan vara bra i sig, men hur kan det, kausalt, leda till fler små gårdar och att det går bättre för de små på det viset?

Det handlar om begränsningar, även om det är för en god sak, och det handlar om en större administrativ börda och ökad osäkerhet. Ju mer som byggs in i regler, desto mindre säker kan man vara på att man har gjort rätt. Man kanske förlorar en del av sitt stöd om man har gjort fel.

Hur ska dessa krav på ökad miljö- och klimatnytta leda till att det blir lättare för de små och mellanstora gårdarna?

Anf. 68 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Det är sant att ökad administration inte är något som gynnar ensamföretagare, men här handlar det snarare om att om du får betalt för den klimat- och miljönytta du ger får du också lönsamhet i andra delar av ditt jord- och skogsbruk. Små och medelstora företag har ofta möjlighet att göra sådana insatser. De kanske finns i sådana bygder att de med djuren kan hävda marker. Det här skulle vara ytterligare ett sätt för dem att få stöd för de olika delar som de gör.

Hemma på Västkusten finns till exempel en bonde som sköter både naturvården och den biologiska mångfalden på många av våra öar med bara ett fåtal djur av varje sort. Det är getter, får och kor. Allt detta kan de inte få igen i livsmedelsproduktion, men de bidrar också med andra nyttor. De får dock väldigt lite betalt för detta jämfört med vad det skulle kosta samhället om det växte igen. Sådana klimat- och miljönyttor bör man få ersättning för. Över huvud taget måste vi styra hela jordbruket mot att bli ett resilient jordbruk med klimat- och miljönytta, och de insatser och stödåtgärder man får bör inte motverka detta.

Det har nu också antagits restaureringslagstiftning, och Sverige ska om ett år lämna in sin plan för hur vi ska uppnå den. Där ingår att restaurera många av jordbrukslandskapen och återskapa miljöer, och där måste även jordbruket och lantbruket vara med. Då kan vi få fler inhemska livsmedel samtidigt som vi får miljö- och klimatnytta.

Anf. 69 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för svaret!

Med mina öron hör jag att det snarare handlar om att öka ersättningen än om att öka själva miljönyttan. Betalning ska ges för det man gör och det som man vill göra som gynnar miljön. Det låter inte annorlunda än restaureringsstödet, som vi ökade i den budget som löper nu, eller de ökade satsningarna på biogas, gödselgas och sådant som redan finns. Jag håller med om att ersättningsnivåerna inte är fullt kostnadskompenserande i vissa lägen. Där skulle man kunna höja ersättningarna, och det diskuterar vi också.

Att ställa större krav på att man ska öka miljö- och klimatnyttan tror jag ligger i Miljöpartiets riktning, även om jag kan ha fel, men det i sig skulle inte leda till ökad lönsamhet utan till att man får betalt för krav som redan ställs.

Den som har flera olika djur, som i exemplet, träffas plötsligt av fler regler. Ju mer varierad gård man har, desto fler regler måste man ta hänsyn till. Jag tror att vi snarare måste minska regelkrånglet – det tror jag är jätteviktigt – och öka lönsamheten överlag. Vår analys är att storleksrationaliseringar har drivits fram av en bristande lönsamhet och ett stort krångel. Det vill vi råda bot på.

Jag har ingen konkret fråga, men Emma Nohrén kanske kan resonera kring våra slutsatser.

Anf. 70 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag vet inte om vi reder ut det här i ett replikskifte, men jag fortsätter gärna diskussionerna.

Det vi ser är att när vi har till exempel arealstöd, som det vi har nu och som är baserat på storlek, blir det inlåsningseffekter. De allra flesta lantbrukare i dag, från de mindre jordbruksföretagen, brukar andras mark mer än sin egen – de arrenderar. Den som äger marken får till exempel ett stöd per hektar, oavsett vilket skick marken är i.

Det jag har fått till mig är att det kan vara svårt att uppnå bra vattenavrinning och marker i bra skick. Antingen får du pengar från EU eller från någon som arrenderar, vilket gör att du har ett fast pris. Det minsta är det som du får i EU-stöd. Om det i stället skulle baseras på vilken miljö och klimatnytta du bidrar med eller tillståndet på marken och de delarna skulle du få incitament att förbättra marken, avrinningen och sådana saker.

Det finns alltså många inlåsningseffekter med det stödsystem vi har i dag. I stället skulle vi kunna ha ett stödsystem eller en jordbrukspolitik som inriktas på att hela tiden göra förbättringar. Ja, det kan bli fler kontrollpunkter, men det kan också göra att vi får ökad produktion på en mark som är välskött.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag utgår från att ledamoten använde ”du” syftande på tredje person.)

Magnus Oscarsson (KD)

Anf. 71 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! I dag debatterar vi här i kammaren betänkandet om djurhälsodata samt jordbrukspolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

För några veckor sedan hade jag besök av två mjölkbönder. Det var ett mycket intressant samtal om att de själva var unga och ville satsa på svensk mjölk. Jag lyssnade på de båda mjölkbönderna – en från Hälsingetrakten och en från Skaraborg – och fick höra dem berätta. De sa: Vet du, Magnus, nu i vår när vi diskuterar i branschen tror vi på framtiden. Det känns som att det är ett driv i jordbruksnäringen.

Sådant tycker jag att vi ska ta till oss. Jag blir i alla fall väldigt glad över att höra det. Det är enormt viktiga signaler att unga bönder ger uttryck för glädjen i och tron på att det finns pengar att tjäna på svenskt jordbruk.

För ungefär tre månader sedan var jag på ett annat möte, med många jordbrukare i Nässjö. När jag skulle gå till stationen, herr talman, sprang en bonde i fatt mig och sa: Kan ni förstå – er sänkning av dieselpriset har gett 450 000 till min gård. När fick jag det senast? Du måste verkligen berätta för andra att jag nu kan investera hemma på gården.

Sådant är roligt att höra. När jag var på en mässa i Norge sa norrmännen: Vi tittar mycket på Sverige just nu, för det verkar ha hänt något i jordbrukspolitiken.

Herr talman! Det är en ny tid i vårt land. Vi har en regering och en landsbygdsminister som arbetar för att det ska produceras mer livsmedel i hela landet. Den absolut viktigaste frågan, anser jag, är att vi producerar mer mat, från söder till norr.

Vi har haft ett stort bekymmer i vårt land – det måste ändå sägas. Vi har inte varit självförsörjande på så mycket mer än vetemjöl, morötter, socker och ägg. Faktum är att om vi tittar på vårt skafferi ser vi att det är halvtomt, eller halvfullt, beroende på hur man ser på saken. Så här kan vi inte fortsätta att ha det. Vi behöver få mer produktion och mer fart på vårt lands brukande. Vi har alla möjligheter.

Vi hörde min kollega John berätta hur det är ställt och vad många tycker och tänker. Vi menar att med den politik som vi nu för blir det en ny tid. Faktum är att vi kan prata mycket om vad som händer, men runt om i vår värld lägger sig ungefär 800 miljoner människor hungriga varje kväll, utan att ha fått mat för dagen.

Är det någonting vi kan göra? Vi kan producera mer mat så att vi kan fylla vårt skafferi så att det bågnar, och vi kan leverera mat till andra människor som verkligen behöver det. Det tror jag är otroligt viktigt.

Vi hörde i början här att vi har antagit en livsmedelsstrategi. Nja, vi har antagit den förut, så egentligen är den bara uppdaterad. Men det tycker jag är väldigt positivt.

Vi antog den här livsmedelsstrategin 2017. Det var väldigt positivt. Där pratar man mycket om ökad livsmedelsproduktion och mer lönsamhet i jordbruket och om att stärka konkurrenskraften och öka Sveriges livsmedelsförsörjning. Men precis som min kollega John sa har många inte märkt det. Jag har i alla fall inte märkt det. Många av bönderna säger att de märkte en väldig skillnad. Men vi menar att den här uppdateringen är väldigt viktig därför att där pratar man om mer svensk mat på butikshyllorna och på tallriken för att stärka konkurrenskraften och öka lönsamheten för våra svenska bönder. Sverige ska vara mer rustat. Vi ska stärka vår livsmedelsförsörjning.

Det här, herr talman, är en helt avgörande fråga för vårt land, för har vi inte mat att ställa fram om det blir kris eller krig är vi illa ute. Och med de förutsättningar vi har i Sverige att producera mer mat kan vi verkligen göra skillnad.

Vi har pratat om det här förut. Jag tänker att jag tar det ändå, för jag tycker att det är så intressant. I vårt grannland Finland har de en helt annan politik. Jag har sagt det förut men kan säga det igen, för det finns säkert någon som ser detta på tv just nu. I Finland var de aldrig med på att lägga ned alltihop och tycka att livsmedelsproduktion bara är någonting vid sidan om. I Finland sa de: Nej, vi vet aldrig hur framtiden blir. Kanske måste vi ha en produktion värd namnet.

I Finland har de faktiskt en självförsörjningsgrad, en livsmedelsförsörjningsgrad, på 80 procent. I Sverige är den under 50 procent. I Finland säger de att de inte behöver importera mat, exempelvis korn, eller någonting. De klarar nu att försörja sin egen befolkning i över nio månader. I Sverige är summan faktiskt bara några veckor innan det är tomt på våra hyllor, så är det några vi verkligen kan lära oss av är det våra finska vänner. Det har vi också gjort, och jag är som sagt väldigt glad för att vi nu tar riktiga steg framåt för detta.

Herr talman! Vi kan inte bara tala om detta, utan det måste också ge resultat. Det har den här regeringen visat. Jag menar att vi behöver ha 125 000 fler kor i vårt land. Vi behöver mer mjölkproduktion och mer köttproduktion.

Vi hör när vi lyssnar runt om att det är en annan tid nu. Vi tror på framtiden för svensk livsmedelsproduktion. Med det som vi nu har gjort och är på gång att göra i vårt land är vi övertygade om att vi kommer att se skillnad, och det är helt avgörande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Anf. 72 Malin Larsson (S)

Herr talman! Vi får lite olika bilder här från regeringspartierna. Från ledamoten Widegren tidigare var det lite annat ljud i skällan än från ledamoten Oscarsson nu.

Den svenska borgerliga regeringen har med KD i täten bestämt att Sveriges jordbruk ska omfattas av utsläppshandelssystemet ETS 2, trots att EU inte kräver det.

Herr talman! Det som Magnus Oscarsson och hans regering ägnar sig åt här är en svensk överimplementering av EU-regler. Det är inte det våra bönder behöver. Oscarsson har själv i debatter här i kammaren lyft fram vikten av att vi har samma villkor för våra lantbrukare som för lantbrukare i de länder de konkurrerar med. Men nu tycks man göra tvärtom från regeringens sida.

Även ledamoten Oscarssons partiledare har lovat att regeringen ska återkomma med förslag på hur jord- och skogsbruket ska kompenseras för de kostnadsökningar som våra svenska jordbrukare kommer att drabbas av. Men frågan är hur kompensationen ser ut och när den kommer att presenteras. Skulle kompensationen innebära lägre bränslepriser eller återbetalning kopplat till förbrukningen? Vad är i så fall hela poängen med den här reformen och att man lyfter in jordbruket i ETS?

Jag tänker att ledamoten Oscarsson, som ändå är Kristdemokraternas jordbrukspolitiska talesperson, är rätt person att svara på det här. Varför väljer Kristdemokraterna att överimplementera de här EU-reglerna, och hur ska jordbruket kompenseras?

Magnus Oscarsson (KD)

Anf. 73 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för frågan!

Faktum är att vissa frågor, som den här, ligger på en annan person i mitt parti att tala om. Liksom ni i ert parti har vi delat upp det på olika talespersoner. Men jag ska försöka svara så gott jag kan.

Exakt den fråga som ledamoten ställer vet jag ligger på regeringens bord. Den ser över hur man ska kunna kompensera för det här. Men frågan är väldigt elegant ställd, tycker jag.

Jag kan ju säga så här. Min kollega John Widegren lyfte upp att vi precis har lämnat över ett förslag till regeringen på hur man ska kunna få enklare konkurrens för våra svenska företag. Med tanke på hur det ser ut i vårt land i dag och de förändringar som måste till är det verkligen på tiden att vi gör någonting med detta. Det ligger väldigt mycket i konkurrenskraften att vi faktiskt säkerställer att våra företag får konkurrera på samma villkor runt om i vårt land, oavsett om det är i norr eller i söder.

Jag tycker absolut att det här är en fråga att ställa nu, men man kan ändå lyssna. Vi har många förslag som är på gång. Jag tänker att det är viktiga signaler för alla Sveriges bönder.

Anf. 74 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Oscarsson för försöket till svar men kan konstatera att ledamoten fortfarande är svaret skyldig. Det var inget svar på frågan, utan här agerar regeringen och ledamoten Oscarsson tvärtemot vad man själv förordar i den här kammaren.

Jag vill också passa på att komma in på den uppdaterade livsmedelsstrategin. Till slut kom den ju fram, efter en lång väntan. Man tog gott om tid på sig. Tyvärr blev den en besvikelse på flera områden.

Också i Kristdemokraternas eget bondeförbund var man besviken och riktade kritik mot att den uppdaterade livsmedelsstrategin saknar tydliga och mätbara mål. Precis som ordföranden för Kristdemokratiska Bondeförbundet skriver var just konkreta och mätbara mål en av de största förväntningarna på den uppdaterade livsmedelsstrategin.

Att vi har mätbara mål är viktigt för att se om utvecklingen går åt rätt håll. Det är ett verktyg som visar på vikten av målen och också att man följer utvecklingen. För mig är det verkligen svårt att förstå att man har valt att inte ha med dessa tydliga och mätbara mål i livsmedelsstrategin 2.0, så min fråga till ledamoten Oscarsson är: Varför har man inte det?

Magnus Oscarsson (KD)

Anf. 75 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för följdfrågorna!

Jag kan väl säga så här. När vi antog en livsmedelsstrategi 2017 var det väldigt många bönder runt om i Sverige som tyckte att det var väldigt viktigt och mycket bra. Det var till och med någon som sa: Nu kan jag äntligen investera, för ni verkar tro på framtiden. Några år senare sa de: Vänta nu, jag har inte märkt någonting av det här.

Jag tycker nog att det är ganska magstarkt av ledamoten att klaga på den här livsmedelsstrategin, som är en del av den gamla, och tycka att den är så pass dålig som ledamoten säger.

Vi menar tvärtom att det här är något som vi nu verkligen lyfter fram – svensk mat och hur vi ska öka försörjningen vid kris eller krig och med tanke på lönsamheten för svensk livsmedelsproduktion och bondekåren. Visst har det funnits kritik mot detta, men en del har också sagt: Vad underbart att detta kommit och verkligen belyses med väldigt bra förslag!

Som ledamoten Larsson vet kan det vara ömsom vin, ömsom vatten att sitta i regering. Men med den här strategin, som vi nu har uppdaterat, visar vi verkligen, som jag försökte berätta i mitt anförande, på saker och utredningar som är gjorda för att belysa och göra skillnad för bonden.

Jag tror att detta är helt avgörande. Och som jag nämnde förut är det många som är väldigt glada för att det känns som en ny tid för jordbruket i vårt land.

(Applåder)

Anf. 76 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 30.

I det betänkande som vi debatterar i dag behandlar vi både jordbrukspolitiken och propositionen En utvidgad insamling och utlämning av djurhälsodata. Djursjukdata är en viktig informationskälla för att kunna bidra i arbetet med djurhälsa och även antibiotikaresistens.

Vi socialdemokrater vill se ett fossilfritt och konkurrenskraftigt jordbruk, och vi vill se både det konventionella och det ekologiska lantbruket öka i hela landet. Det är en jordbrukspolitik för fler gröna jobb, ökad livsmedelsproduktion och höjda ambitioner inom miljö- och klimatområdet.

Herr talman! De senaste veckorna har våra flöden i sociala medier fyllts av bilder från kosläpp runt om i hela landet. Det är glada kor som fulla av vårkänslor springer ut på grönbete. Kosläppen har blivit en kär tradition, där vi får komma ut till gårdarna, möta djuren och lära känna en liten bit av det lantbruk som bär upp vårt samhälle.

Glada kor på grönbete ute i friska luften är något som svenska folket vill se, och därför var det glädjande att Socialdemokraternas reservation om att bevara beteskravet röstades igenom här i kammaren för två månader sedan.

Djur på bete är inte bara en vacker bild i vårt landskap. Det är också en påminnelse om det hårda, livsviktiga arbete som pågår varje dag, året runt, i jordbruket. Från tidiga morgnar till sena kvällar producerar svenska bönder mat av hög kvalitet, med höga krav på djurvälfärd, miljö och livsmedelssäkerhet.

Men svenskt jordbruk är så mycket mer än mat på våra tallrikar. Det är grunden för vår försörjningsförmåga, för biologisk mångfald och för levande landsbygder i hela landet. Det är därför vi socialdemokrater tydligt säger att vi måste investera i ett fossilfritt och konkurrenskraftigt jordbruk som håller hela landet vid liv.

Herr talman! Efter veckor av oro över extrema torkförhållanden i stora delar av landet kom äntligen regnet som många väntat på. Det har varit väldigt torrt i både skog och mark under denna vår. Detta är något vi fått lära oss att leva med: resultatet av de klimatförändringar som blir allt tydligare i vår omvärld men också här i Sverige. Nya värmerekord slås hela tiden, och allvarlig torka i Europa gör att både jordbruket och vattenförsörjningen pressas hårt.

Klimatomställningen pågår, och jordbruket har en central roll. Det är här, på gårdarna, i stallen och på åkrarnas skiften, som framtidens hållbara samhälle byggs. Jordbrukets omställning är avgörande för vår försörjningsförmåga. Vi måste fokusera på att skapa ett jordbruk som är både hållbart, lönsamt och resilient, för att kunna försörja oss nu men också för framtida generationer.

Som socialdemokrater ser vi även stora möjligheter i användningen av biobränslen i vårt jordbruk. Det handlar inte bara om att producera förnybar energi och bränslen utan även om att säkerställa ett mer hållbart jordbruk och minska beroendet av fossila bränslen.

För oss är det självklart att jordbrukssektorn ska ges de rätta verktygen och resurserna för att ta till vara dessa möjligheter. Bioekonomin kan bidra till att stärka vår landsbygd, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt värna klimatet. Därför ser vi det som vår uppgift att stödja denna omställning. Jordbruket ska ha verktyg för att minska sina utsläpp och bidra till klimatomställningen och inte straffas för att man gör det. Genom bioekonomi, Klimatklivet och smartare styrmedel kan vi ställa om på riktigt.

Herr talman! Vi behöver ett svenskt jordbruk som är starkt men också rättvist, där unga vill och vågar ta över. Vi vill att generationsväxlingen underlättas och att vi säkrar kompetensförsörjningen. Vi vill också se mer relevant utbildning och mer forskning och innovation som är förankrad i lantbrukarnas vardag – och som ger verkliga resultat ute på gårdsnivå.

Här handlar det också om teknik, växtförädling och modern genteknik, som kan hjälpa oss att möta både klimat- och livsmedelsutmaningar. Vi välkomnar EU-kommissionens förslag om att underlätta regler för vissa NGT-grödor. Här måste Sverige ligga i framkant – vi kan inte halka efter.

De gröna näringarna och våra lantbrukare är nödvändiga för att både klara klimatomställningen och stärka Sveriges livsmedelsförsörjning. Därför vill vi socialdemokrater också höja Norrlandsstödet med 60 miljoner, för att vi ska ha livsmedelsproduktion och beredskap i hela landet.

Vår försörjningsförmåga måste stärkas, både i fredstid och i kris. Vi behöver öka odlingen av växtbaserade proteiner, både för människors konsumtion och för användning som foder. Genom att kombinera djurhållning med odling skapas robusta och cirkulära system där svenska råvaror står i centrum.

De val vi gör spelar stor roll. När vi väljer svensk mat i butik, på restaurang och i de offentliga köken investerar vi i vår gemensamma beredskap. Därför vill vi att offentlig upphandling i större utsträckning styrs mot svenskt, hållbart och lokalt.

En annan liten fråga som dock är viktig för den biologiska mångfalden är det småskaliga fäbodbruket, som också är en del av vårt kulturarv.

Herr talman! Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU, som vi kallar CAP, är ett verktyg som Sverige bör använda fullt ut. I tider av oro och ökad osäkerhet i omvärlden är det viktigare än någonsin att vi skapar långsiktiga och förutsägbara villkor för jordbruket. Detta har vi möjlighet till, gemensamt och tillsammans, med stöd, struktur och riktning. Men det krävs också att vi i Sverige gör vår del. Det krävs att vi sätter jordbruket högt på den politiska dagordningen och att vi ger branschen framtidstro.

Herr talman! Vi socialdemokrater ser det svenska jordbruket som en nyckel till framtiden. Det är en sektor full av möjligheter, om vi väljer att investera, samarbeta och lita på kraften hos våra jordbrukare. Det svenska jordbruket spelar en central roll för att producera kvalitativ och näringsrik mat, men jordbruket skapar också arbetsmöjligheter och öppna, levande landskap i hela landet. Från kosläppets glädje till klimatanpassningens allvar – hela vägen bygger vi Sverige starkt tillsammans.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Anf. 77 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Tack till Malin Larsson för anförandet!

Det var många önskningar i Socialdemokraternas anförande, och det är bra. Den linjen kan man också se i reservation nummer 8, som jag har kikat på. Ni står bakom också den även om ni inte yrkade bifall till den. Där står följande: ”Vi vill dock betona att livsmedelsstrategin behöver uppdateras utifrån en längre tidshorisont med satsningar på nya områden som verkligen adresserar jordbruks- och livsmedelssektorns behov.”

Det saknades lite konkretion, både i anförandet och i önskan om satsningar på nya områden – satsningar som inte redan görs och finns med i de olika dokumenten, bland annat livsmedelsstrategin, och även i annat. Vad är det man önskar? Det finns två kriterier, utifrån vad man kan utläsa här, som sådana förslag ska uppfylla:

Det ska inte redan göras innanför eller utanför livsmedelsstrategin.

Det ska vara saker som verkligen adresserar jordbrukets och livsmedelssektorns behov.

Då undrar jag vad Malin Larsson tänker på. Jag kan komma på en sak själv – jag kan hjälpa till med det. Vi diskuterar nu inför framtiden hur vi ska komma åt detta med generationsväxlingen. Det finns inte konkret med i livsmedelsstrategin. Men det finns många bitar – även i livsmedelsstrategin och i andra dokument – som skulle kunna hjälpa till när det gäller generationsskiften.

Vilka konkreta områden tänker Malin Larsson på?

Anf. 78 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag tackar för frågorna! Jag ska se om jag lyckades uppfatta dem korrekt.

Livsmedelsstrategin är ett otroligt viktigt verktyg som vi har för att vi ska nå våra mål, som vi lyfter här. Vi vill ha en ökad svensk livsmedelsförsörjning men också en ökad försörjningsförmåga, där vi kan producera egna insatsvaror och göra oss oberoende av skurkländer som levererar olja till oss, som Ryssland med flera.

Här har vi jordbruket som en otrolig möjliggörare, som faktiskt självt kan producera biodrivmedel. Sverige låg tidigare i framkant. Nu får vi exportera de här varorna, och utvecklingen har tyvärr stannat av med den SD-ledda regeringen.

Sedan nämnde jag flera saker som vi saknar i livsmedelsstrategin. Vi saknar miljö- och klimatåtgärderna. Vi saknar tydliga mål. Här är regeringen fortfarande svaret skyldig. Hur ska vi veta hur det går? Går utvecklingen åt rätt håll? Följer vi målen och så vidare? Når vi det vi vill? Det gör vi inte nu när det inte finns några mål och verktyg som visar om vi går åt rätt håll. Varför har man inte med några tydliga och mätbara mål?

Ledamoten Eklöf saknade konkretion, sa han. Jag tycker att jag var väldigt konkret och tydlig, till exempel när det gällde satsningarna på Norrlandsstödet. Men kortfattat kan jag sammanfatta det så här: Vi socialdemokrater vill se mer svenskt i tanken, mer svensk mat på våra bord och en ökad hållbar livsmedelsproduktion och därmed en bättre beredskap.

(Applåder)

Anf. 79 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Det mesta vi fick höra var målsättningar. Det var åtgärder vi pratade om – och nya områden som verkligen adresserar jordbrukets och livsmedelssektorns behov.

Jag noterade att Malin Larsson tog upp miljö- och klimatåtgärder. Där har vi faktiskt åtgärder. Men de åtgärder som verkligen gynnar sektorn är ju ökad vattenhushållning – check på det i livsmedelsstrategin – och växtförädling för att klara torrare och blötare väder och så vidare – check på det i livsmedelsstrategin. Det är också check på det övriga arbetet, som vi håller på med.

Man låtsas alltså att det inte finns med fast det finns med.

När det gäller Norrlandsstödet har vi bidragit. Det är en fråga om nivåer. Nu blev det för lite pengar – det kan jag hålla med om. Men det går att reparera i framtiden.

Det är ändå bara nivåskillnader vi pratar om, så jag tänker att det fortfarande är lite magert. Utifrån det känns reservation nummer 8 lite apart. Men det kanske finns fler områden som Malin Larsson vill ta upp, som ger stöd åt reservation 8.

Anf. 80 Malin Larsson (S)

Herr talman! Tack till ledamoten Eklöf för fler frågor!

Det är inte bara vi socialdemokrater som tycker att det saknas en hel del viktiga delar i den nya, uppdaterade livsmedelsstrategin, utan det gör också exempelvis Klimatpolitiska rådet. Det här är otroligt viktiga frågor som hänger ihop med det svenska jordbrukets framtid och konkurrenskraft, helt enkelt.

Vill man haka sig fast i historien och fortsätta använda olja och vara helt beroende av skurkstater, som Sverigedemokraterna vill? Det får ni i så fall stå för. Vi står för en helt annan politik och helt andra satsningar.

Vi satsar på Norrlandsstödet, som jag sa. Det är otroligt viktigt. Sverige är ett avlångt land där det finns helt olika förutsättningar. I norr har vi långa avstånd. Och på vintrarna är det stora snömängder, som ställer helt andra krav på konstruktioner av byggnader och så vidare.

Det krävs också att vi har en livsmedelsberedskap framåt. Det är en annan del där vi har satsningar i vår budget.

Politiken hänger ihop. Det är inte bara jordbrukspolitiken vi diskuterar här i dag. Detta hänger ihop med många andra delar. Det handlar om att våra kommuner och regioner har den ekonomi som de behöver, så att de har råd att köpa bra mat som de kan servera våra äldre och barn. Det hänger också ihop med kostnadsökningarna, som pressar vanligt folk. Kostnadsökningarna har den SD-ledda regeringen drivit på något otroligt. Många hushåll, framför allt hushåll med ensamstående mammor, har det otroligt tufft. De har svårt att över huvud taget sätta mat på bordet. Med den SD-ledda regeringens budget har man inte råd att köpa kvalitativ, näringsrik och svenskproducerad mat.

(Applåder)

Anf. 81 John Widegren (M)

Herr talman! Först vill jag bara klargöra – vi har ju åhörare i lokalen – att vi har en moderatledd regering och ingenting annat.

Ledamoten stångar sig varm för kosläppen och talar om vikten av betande kor och så vidare i vårt svenska landskap. Ja, absolut, det är jätteviktigt.

Det är dock så att mjölkkorna mest betar på åkerbeten runt våra svenska mjölkgårdar. Det stora problemet vi står inför just nu gäller mängden naturbetesmarker, som är för liten. De djur som betar på svenska naturbetesmarker är för det mesta köttrasdjur och får. Vi har en del mjölkraskvigor som betar även på naturbetesmarker, men de betesmarkerna är i regel för magra för att det ska kunna bli fullgoda mjölkkor av dessa kvigor i ett senare läge. Då behöver vi tillskottsutfodra, och det ska vi helst inte göra på våra naturbetesmarker.

Det var en väldigt detaljerad ingång.

Jag undrar egentligen, herr talman, hur Socialdemokraterna vill att vi ska öka mängden betesdjur. Just nu ser vi att korna har minskat i tiotusental under de senaste åren, och de är de huvudsakliga djuren som ska beta på naturbetesmarker.

Jag talade i mitt anförande förut också om hur antalet får har minskat – i mångt och mycket i de områden där vi har en kraftig rovdjursstam. Hur vill Socialdemokraterna att vi ska öka antalet betesdjur till våra naturbetesmarker?

Anf. 82 Malin Larsson (S)

Herr talman! Tack till ledamoten Widegren för en viktig fråga!

Ja, jag säger SD-regeringen eftersom SD är det största partiet i regeringsunderlaget. Tyvärr är det inte Moderaterna som är det största partiet i regeringsunderlaget. Sedan är det en moderat statsminister.

När det gäller naturbetesmarker och betande djur är det en otroligt viktig fråga som ledamoten lyfter. Det är självklart att vi också vill se detta. Det håller våra landskap öppna. Betande mular är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden men också för livsmedelsberedskapen, skulle jag vilja säga.

Det är viktigt att vi hela tiden har en avel, att vi får fram nya djur och att vi har kvar avelsdjuren. När antalet nötdjur nu minskar ser vi att detta tar lång tid. De får oftast bara en kalv. Det är sällan det blir fler. Fåren får oftast fler än ett lamm. Där går det snabbare att öka besättningarna.

En del i detta är att det har varit och fortfarande är problem med rovdjur. Därför behöver vi minska vargstammen men också se till att vi har skyddsjakt som fungerar. Man ska snabbt kunna få hjälp vid rovdjursangrepp.

I livsmedelsberedskapen som vi vill satsa på är djuren och även Norrlandsstödet viktiga delar. Vi ska såklart ha betande djur i hela vårt land.

Jag tror starkt på fårbesättningarna. Jag tror att det går snabbare att öka på antalet, eftersom det går fortare där. Men vi behöver helt klart öka antalet betande djur i landet. Jag skulle också vilja se mer skogsbete, som vi hade betydligt mer av förr i tiden.

Anf. 83 John Widegren (M)

Herr talman! Vi ska då återigen klargöra det som ledamoten sa om den SD-ledda regeringen. Det är inte en SD-ledd regering, utan det är en moderatledd regering. Så har vi klargjort det.

Jag hör resonemanget om betesdjuren. En del saker håller jag med om. Kor brukar i regel bara få en kalv. Det är tur, eftersom de dessvärre oftast bara kan räkna till en. Om de får två glömmer de ibland det. Och det tar definitivt lång tid.

Våra betesdjur minskar de facto ganska fort. Skulle Socialdemokraterna vara öppna för till exempel ett återinförande av ett dikostöd, liknande det vi hade en gång i tiden, för att bättra på mängden dikor? Kan det vara en väg för Socialdemokraterna? Och om inte, varför?

Vad gäller rovdjursförekomsten och vargen lyfter ledamoten upp vikten av skyddsjakt och snabba ställtider. Hur ställer Socialdemokraterna sig till att öppna upp § 28 ännu mer och göra det ännu lättare att använda den redan vid misstanke om att rovdjuren är ett hot mot betesdjuren, till exempel?

Herr talman! I anförandet talade Malin Larsson också om vikten av generationsskiften. Det finns delar i CAP:en om stöd för unga och så vidare, men det är alldeles för svaga åtgärder. Hur skulle Socialdemokraterna vilja se att det blev enklare för unga att komma in i jordbruket? Det är definitivt en ödesfråga. Många står här i kammaren och säger ödesfråga hit och dit i många olika delar, men om vi inte kan generationsskifta i svenskt jordbruk har vi snart inget. Vilka vägar föreslår Socialdemokraterna för att generationsskifta i svenskt jordbruk?

Anf. 84 Malin Larsson (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Widegren, för fler frågor! Det var många. Jag ska försöka hinna svara på alla.

Dikostöd tror jag var det första som ledamoten lyfte upp. Självklart är vi villiga att resonera om allting. Det har jag också lyft upp i tidigare replikskiften här i kammaren i dag.

Jordbrukspolitiken är otroligt viktig. Det gäller även att försöka ha långsiktighet. Just därför ville vi socialdemokrater vara med när den livsmedelsstrategi som vi hade skulle uppdateras, i stället för att man vid varje ny mandatperiod ska få en ny jordbrukspolitik och en ny livsmedelsstrategi på plats.

Jag tror helt klart att långsiktighet i jordbrukspolitiken är otroligt viktigt för att man ska våga investera. Det är enormt stora investeringar som våra lantbrukare gör. Det handlar om mycket pengar.

Då kommer vi också in lite på det här med generationsskiften. Jag kommer från mitten av landet – man brukar säga de norra delarna, även om det är mitten av landet. Jag bor i alla fall i Norrland. Där hänger skogsbruket nära ihop med jordbruket. Det är skogen som innehåller värdet. Det är där de ekonomiska resurserna finns.

Det är nu hotat. Det är svårt att göra generationsskiften på grund av artskyddsfrågan, som den här regeringen inte har löst än. Man sitter helt enkelt fast när man inte får bruka sin skog, avverka och få in de pengar man behöver. Dessutom får man ingen ersättning. Det är otroligt olyckligt. Jag ser det som absolut prioriterat att lösa artskyddsfrågan och ersättningsfrågan kopplat till den, så att våra lantbrukare i norr kan generationsskifta.

När det gäller § 28 och vargen kan det behöva göras mer. Vi socialdemokrater har lyft upp vargproblematiken länge. Däremot är det viktigt att vi också fortsätter att ha en licensjakt.

Anf. 85 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jordbrukspolitik handlar om öppna landskap, kulturhistoria, betande kor, mat på våra tallrikar, en levande landsbygd, företagande, besöksnäring, innovation, frihandel, geopolitik, regelkrångel och djurskydd. Och det är i allra högsta grad en EU-fråga.

Det finns få saker som en liberal gillar så mycket som att få möjlighet att prata om just EU. Vi är trots allt Sveriges mest Europavänliga parti. Men när det kommer till den gemensamma jordbrukspolitiken är vi skarpa kritiker. Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver reformeras i grunden. När vi så småningom välkomnar Ukraina in i EU kommer vi dessutom inte att ha något val. Omfattande reformer kommer att krävas.

Herr talman! Jag passar på att uppehålla mig vid Ukraina. Om vi liberaler fick bestämma skulle alla ukrainska varor som förs in i EU vara tullfria. EU ska inte ta med ena handen och ge med den andra. Fullständig tullfrihet borde råda på samtliga varor från Ukraina. Jag kan citera dagens ledare i Svenska Dagbladet: ”Att återinföra EU:s tullar mot ukrainska livsmedel kommer att kosta oss mycket. Det ger dyrare mat och förlorat förtroende.”

Jag ska koppla det till debatten om jordbrukspolitik som vi har här i dag. Nu i dagarna löper den tullfrihet som EU haft för ukrainska livsmedel ut. Tullfriheten har varit ett utmärkt sätt att stötta den ukrainska ekonomin och därmed landets försvarsförmåga. Det är en historisk skandal att man inte har lyckats förhandla fram en fortsättning på detta avtal om frihandel mellan EU och Ukraina, som vi haft sedan 2022. Det är en enorm besvikelse. I ett läge där Ukraina slåss för både sin egen och Europas frihet och säkerhet är det ett stort misstag att kraftigt försämra handelsrelationerna mellan parterna.

Herr talman! När jag ändå är inne på frågan vill jag säga att det behövs en reformering av jordbruksstödet. Merparten av alla klimatskadliga EU-subventioner går i dag till jordbruket. Vi liberaler vill se kraftigt minskade utgifter för EU:s jordbrukspolitik. Vi vill att produktionsstöden görs om och att enbart stöd till omställning av jordbruk och landsbygdsutveckling finns kvar.

Jordbruket är viktigt i den gröna omställningen, och det är viktigt för att säkra livsmedelsförsörjningen i händelse av kris eller krig. Men vi måste minska stödet till de fossila delarna av jordbruket.

Herr talman! En annan viktig fråga är forskning och innovation. Det är avgörande för att klara just den gröna omställningen, inte minst inom jordbruket. Och här görs mycket.

Sverige driver på och kan göra mer när det gäller EU:s gemensamma regler för genmodifierade produkter. GMO är viktigt för att kunna uppnå ett mer klimatvänligt jordbruk. Både GMO och nya genomiska tekniker kan snabba på och effektivisera växtförädling för att ge grödor som är bättre klimatanpassade, kräver mindre bekämpningsmedel och på andra sätt bidrar till ökad hållbarhet inom jordbruket och skogsbruket.

Dagens lagstiftning är inte anpassad till den utveckling vi ser. Vi vill se liberaliserade GMO-regler i Europa så att vi kan spara på jordens resurser och samtidigt stärka jordbrukets motståndskraft mot klimatförändringarna.

Herr talman! Den politik som förs behöver gynna livsmedel av hög kvalitet. Svenska bönder producerar livsmedel med god djuromsorg och stor miljöhänsyn, och de måste kunna konkurrera på rättvisa villkor. Det är också så att vi vill se kraftiga begränsningar av de långa djurtransporterna i EU.

Herr talman! Jag återgår till Sverige. När jag nu ändå är inne på djurskydd i och med djurtransporterna passar jag på att tala lite om beteskravet. Det har redan varit uppe i debatten här i dag. Debatten om beteskravet fortgår, och vi liberaler arbetar hårt för att det ska finnas kvar. Sedan 1988 får alla mjölkkor i Sverige vistas utomhus under sommaren. Mular som är skapta för att beta måste också få göra det. Ett slopat beteskrav skulle vara fel väg att gå. Svensk mjölk är synonymt med betande kor. Många mjölkbönder skulle fortsätta att släppa ut korna trots ett slopat beteskrav, men inte alla. Ett slopat beteskrav skulle innebära att vissa mjölkkor inte fick gå ut. Det är en utveckling vi inte vill se. Vi gör vad vi kan för att det ska fortsätta att finnas ett beteskrav.

Ja, det är så att svenska djurskyddsregler ibland medför ökade produktionskostnader. Men djurvälfärd måste få kosta. Att försöka öka konkurrenskraften genom att försvaga djurskyddet är fel väg att gå. Min uppfattning är dessutom att ett slopat beteskrav skulle sänka konkurrenskraften för svenska mejeriprodukter.

Det är i stället EU-lagstiftningen som måste skärpas. Det europeiska djurskyddets miniminivå måste höjas och bli mer som det svenska. Då stärker vi inte bara det svenska jordbrukets ställning. Vi gör även livet bättre för väldigt många djur i resten av Europa. Här, mina vänner, finns mycket att göra.

Vi liberaler har i decennier arbetat för ett starkare djurskydd för alla djur på europeiska bondgårdar. Den liberala Europaparlamentarikern Marit Paulsen ledde på sin tid arbetet med att få till stånd en gemensam europeisk djurskyddslagstiftning – en lagstiftning för minskad antibiotikaanvändning och ökad djurvälfärd. Den satte en lägsta ribba för hur djur får behandlas i Europa, men arbetet måste fortsätta.

Vi liberaler vill ha ett starkare djurskydd i hela EU, och vi vill att alla kor ska ha rätt att beta utomhus. Med ett starkare Europa får vi ett starkare Sverige.

Anf. 86 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Elin Nilsson för anförandet. Det var extra glädjande att höra att Liberalerna står upp för betesrätten. Eftersom regeringar fattar kollektiva beslut ser vi därmed att den moderatledda regeringen kommer att stå upp för den.

Som jag var inne på i ett tidigare replikskifte har den uppdaterade livsmedelsstrategin kommit, rejält försenad. På miljö- och klimatområdet var den en besvikelse. Många anser att man tar ett steg tillbaka och utelämnar hur miljö- och klimatmålen ska nås. Det här är frågor som Liberalerna har brukat stå upp för och som de har drivit.

Klimatpolitiska rådet presenterade vid samma tid sin årliga rapport med en fördjupning om jordbrukets klimatpåverkan samt en rad rekommendationer. Som jag sa tidigare visar den här rapporten att det är fullt möjligt att minska jordbrukets utsläpp samtidigt som livsmedelsproduktionen ökar och försörjningsgraden stärks.

Klimatpolitiska rådet presenterade 13 rekommendationer till regeringen. Min fråga till ledamoten Nilsson är hur man från regeringens sida nu kommer att ta sig an de här 13 rekommendationerna från Klimatpolitiska rådet.

Anf. 87 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Larsson för frågorna och för de glada tillropen gällande beteskravet. Frågan förhandlas just nu. Utredningens förslag förhandlas i Regeringskansliet, så vi får se var det landar. Där strider vi så hårt vi kan för beteskravet.

Klimatpolitiska rådets rapport är en viktig del av regeringens arbete i de här frågorna. Jag har inga dagsaktuella uppdateringar om hur man tillvaratar rekommendationerna, men min bild är att de just nu hanteras i Regeringskansliet. Vad som kommer ut av det blir en senare fråga som jag ber att få återkomma till.

Jag ska säga någonting om miljö- och klimatmålen. Jordbruket är en av många viktiga branscher vars påverkan på miljö och klimat det är viktigt att hantera och minska. En viktig del är att reformera CAP-systemet. Vi driver på för detta på EU-nivå, inte minst i Europaparlamentet genom det arbete som vår liberala parlamentariker gör. Det handlar om att reformera CAP-systemet så att stöden som kommer genom CAP i större utsträckning går till att minska jordbrukets miljö- och klimatpåverkan och fokusera på omställning. Det tror jag skulle ha stor effekt, inte bara på svenskt jordbruk utan på hela EU:s jordbrukssektor.

Anf. 88 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag tackar för svaren så långt.

Den liberala klimat- och miljöministern har sagt att transportsektorns utsläpp inte behöver minska utan att det är jordbrukets utsläpp som ska göra det i stället. Vi får verkligen hoppas att man står fast vid det senare men kanske också minskar utsläppen från transportsektorn. Nu ser vi tyvärr ökade utsläpp i vårt land.

Den uppdaterade livsmedelsstrategi som presenterades hann egentligen inte ens kallna när den kommit från tryckeriet innan det kom krav på att man skulle uppdatera den igen och lägga till saker. Det handlade om att miljö- och klimatmålen skulle nås, men också om att det saknades tydliga och mätbara mål, som jag varit inne på i tidigare replikskiften. Det här är saker som många har lyft fram från flera olika håll – det är inte bara vi som gör det. När jag besöker lantbrukare och andra aktörer i livsmedelskedjan får jag höra att man vill ställa om. Man är innovativ och vill bidra. Men tyvärr tycks inte den här regeringen vara lika innovativ och vilja bidra lika mycket.

Nu hörde vi att ledamoten Nilsson tar strid för beteskravet, vilket är mycket glädjande. Men kommer ledamoten att ta strid även i de här frågorna? Har man tagit till sig av kritiken? Kommer man att uppdatera livsmedelsstrategin för att få tydliga och mätbara mål och för att miljö- och klimatmålen ska nås?

Anf. 89 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tackar Malin Larsson för frågorna.

Både transportsektorns och jordbrukets utsläpp måste minska. Vi behöver arbeta för minskade utsläpp i alla sektorer för att nå våra miljö- och klimatmål. Vår ambition och det vi arbetar för är ju att de svenska miljö- och klimatmålen ska uppnås. Där jobbar vi brett och dedikerat.

Livsmedelsstrategin har vi alldeles nyligen fått en uppdatering av. Det finns mig veterligen just nu inga ambitioner att uppdatera den på nytt. Nu är den ju ny, så den behöver implementeras. Vi får se vad den får för effekter. Det är ett pågående arbete. Min uppfattning är att den är uppdaterad och att det som ligger på bordet gäller.

Anf. 90 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Problemet när man kommer som nummer två är att frågorna som jag hade tänkt ställa redan är ställda. Ledamoten får kanske se det som en chans att utveckla sin politik än mer.

Elin Nilsson sa i sitt anförande att klimat och miljö är väldigt viktigt. Vi har flera gånger under den här debatten varit inne på att ganska mycket i hög grad lyser med sin frånvaro i livsmedelsstrategin 2.0.

Samtidigt vet vi att en stor del av vår livsmedelspolitik styrs av EU och den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket ledamoten också var inne på i sitt anförande.

Ledamoten sa att man ville minska så att det bara var två saker kvar. Hur ser ledamoten och Liberalerna på att man ska höja miljöersättningar och ha stöd till betesodlingar, vallodlingar och de delarna?

Hur vill man förändra detta? Jag får ställa frågan så att det inte blir samma frågor hela tiden. Vad ser man är förändringen i CAP, och vad driver man på där?

Anf. 91 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan!

Jag har inga detaljer för hur jag vill att slutprodukten ska se ut. Men riktningen som vi vill se är att stödet görs om så att det i grunden premierar just grön omställning och klimatfrämjande och miljöfrämjande åtgärder. Stöd till vallodling eller till att utföra systemtjänster som är bra för den biologiska mångfalden ser vi positivt på.

Anf. 92 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Det låter ju bra. Men då kommer vi tillbaka till den nationella politiken. Det vi har där är de olika utredningarna om regelförenklingar, som det har talats om tidigare under debattens gång. Sedan har vi det stora flaggskeppet som regeringen har aviserat med livsmedelsstrategin 2.0.

Det går inte att bortse från att just de delarna saknas där. Det är väldigt lite klimat och miljö. Det finns inga mätbara mål. Det fanns ändå med i den gamla strategin, som många sa inte höll måttet i dagens läge och skulle uppdateras.

Det fanns också mål för ekologisk odling, vissa klimat- och miljöåtgärder och så vidare. I den nya strategin är det snarare att man går bort från bonden och till vad vi ska göra med livsmedlen och hur vi ska skeppa dem vidare ut ur landet.

Min fråga blir: Vad kämpar nu Liberalerna för? Hur ser man att jordbrukets omställning ska gå till? Jag tror på ledamoten när hon säger att det är viktigt, men vi ser inte åtgärderna.

Jag är jätteglad över att Liberalerna kämpar för ett bättre djurskydd och att vi står på samma sida i kampen om att behålla beteskravet. Men när det kommer till klimat- och miljödelarna av omställningen av jordbruket och hur vi ska bygga robustheten mot klimatförändringarna och minska klimatutsläppen ser jag ingenting.

Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad ni arbetar för och hur det ska genomföras.

Anf. 93 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Omställningen sker inte här i kammaren. Den sker ute hos bönderna och hos de yrkesverksamma. Det finns ett väldigt driv både i jordbrukssektorn och i hela näringslivet att ställa om. Det är näringslivet som går i bräschen för den gröna omställningen. Vi ska såklart stötta det på de sätt vi kan.

En viktig del i det är just regelförenklingar. I stället för att man ska behöva fylla i otaliga blanketter med samma information ska man i stället kunna lägga sin tid på att jobba i verksamheten. Det är en sådan viktig sak.

En annan fråga som jag också lyfte fram i mitt anförande är något som jag tror skulle ha stor effekt på klimat och miljö. Det är att man får till ett bättre regelverk på EU-nivå för genmodifierade produkter och genomiska tekniker så att man kan ta fram växter och grödor som är mer tåliga för de klimatförändringar som vi ser. Det tror jag skulle ha stor effekt.

Anf. 94 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 17 om finansiering av jordbruk. Detta är en debatt som i mångt och mycket handlar om jordbrukspolitiken.

Mitt anförande har två delar. Först vill jag prata om vad Tidösamarbetet gör och Sverigedemokraternas visioner. Sedan följer den andra delen som specifikt handlar om reservation 17.

Sverige har kanske världens bästa livsmedelsproduktion och måste öka produktionen. Vad krävs för det? Det krävs en ökad lönsamhet, mindre krångel och hantering av ett antal risker.

Bit för bit gör Tidökamraterna svenskt lantbruk mer lönsamt. Vi minskar lantbrukets omkostnader. Vi tillför mer stödmedel på strategiskt viktiga områden. Vi ökar efterfrågan på svenska livsmedel. Vi riktar om myndigheternas fokus till en mer stödjande roll, och vi möjliggör de tekniska framsteg som det svenska jordbruket vill göra.

Steg för steg gör Tidökamraterna lantbruket friare. Vi tar flera initiativ för att minska krångel och administrativ börda. Lite grann av förenklingsarbetet är färdigt inom livsmedelsindustrin och i myndighetskontakter. Än har det mesta inte nått ned på gårdsnivå, men det kommer.

Dessutom arbetar vi hårt för att stoppa eller mildra detaljregler från Bryssel, särskilt när de är orealistiska. Ibland lyckas vi och ibland misslyckas vi, men vi försöker ständigt. Men vårt track record är mycket bättre än den förra regeringens. Ju fler beslut som kan fattas på gårdsnivå, desto bättre är det.

Undan för undan minskar Tidökamraterna riskerna för lantbruket. Vi förbättrar arbetet mot nya skadegörare i jordbruk och trädgård. Vi förstärker växtförädlingen för jordbruket. Vi arbetar för att säkerställa tillgången till växtskyddsmedel. Vi organiserar ny verksamhet för att tackla skadegörarna i skogen, både de som skapar problem för biologisk mångfald och de som orsakar stora kostnader. Vi underlättar vattenhushållningen i jordbruket.

Del läggs till del i den stora helhet som ska innebära att svenskt lantbruk lämnar en negativ spiral och går in i en positiv spiral. Det ska gå från låg lönsamhet, låglöneprägel, ofrihet, framtidspessimism, svår social situation, skambeläggande och rekryteringsproblem till högre lönsamhet, frihet, fler möjligheter, framtidstro, stolthet, höga söktryck till utbildningar och unga krafter som frimodigt tar över.

Den resan har påbörjats och fortsätter, men den kan inte fullbordas inom denna mandatperiod. Är jag frustrerad? Ja, jag hade velat se att det gick fortare och att vi hade gjort mer. Men det svenska utredningsväsendet måste få gå sin gilla och fulla gång innan beslut.

Inflationen och de historiskt stora behoven inom försvaret och den tidigare misskötta kriminalpolitiken är realiteter som gör att reformutrymmet har varit litet. Men flera spännande äskanden ligger redan inför höstens budgetperiod. Jag hoppas att de blir verklighet.

Sverigedemokraternas vision av svenskt lantbruk är ett friare, lönsammare och tryggare lantbruk, som stolt bär nationens livsmedelsberedskap på sina axlar till fromma för samtliga medborgare.

Vägen är lång, men vi på den frihetliga sidan i politiken har anträtt den vägen. Jag vänder mig till er som ska välja i riksdagsvalet nästa höst: Låt oss få fullfölja vår vision!

Jag ska nu tala om vår reservation nummer 17, och jag ska lyfta två delar av den.

I dag vittnar många om att det är svårt att göra generationsskiften för lantbruksfastigheter. Fastighetspriserna är höga, och det är svårt att lösa ut syskon för den som vill ta över familjegården. Vi ser därför att det bör utredas hur en statlig kreditgaranti kan utformas för att underlätta generationsskiften och även för att underlätta för personer utan anknytning till lantbruk att få ta del av en sådan garanti i syfte att öka svensk livsmedelsproduktion och försörjningsförmåga.

Att vara djurhållande lantbrukare innebär ofta tungt arbete varje dag och varje vecka året runt. Många andra företagare kan stänga sin verksamhet några veckor och ta semester, men den som arbetar med animalieproduktion kan inte utan vidare lämna sina djur. För att ta semester måste bonden som företagare ofta själv betala någon för att utföra daglig tillsyn av djuren.

När ekonomin går bra går det lättare att ordna avbyte, men trots att Tidöpartierna ökar lönsamheten i branschen kommer det alltid att finnas tider med pressad lönsamhet för vissa. Vissa löser detta genom att aldrig ta semester, vilket innebär en stor risk både socialt och hälsomässigt och i slutändan även för de djur som bonden har ansvar för.

Egen vidareutbildning kan också bli lidande, vilket kan påverka företagets utvecklingsmöjligheter både vad gäller lönsamhet och miljövänlighet.

Djurhållarna måste få bättre möjligheter till avbyte. Ett bättre fungerande system för avbyte skulle även kunna underlätta för djurhållare att kombinera arbetet med privatlivet. Generationsskiften torde också därmed kunna underlättas, för jag tror att de unga gärna vill veta att det finns en garanti för en minsta ledighet.

Av alla dessa skäl anser vi att det bör utredas hur ett statligt medfinansierat stöd till avbytartjänst för animalieproducenter, som syftar till social hållbarhet, skulle kunna utformas. Ett sådant stöd bör kunna ge möjlighet till ett garanterat andningshål som man vet kommer oavsett hur ekonomin ser ut. Stödet bör kunna ge ökade möjligheter till vidareutbildning och ge hjälp i personlig kris.

Jag anser att reservation 17 passar väl in i visionen om ett friare, lönsammare och tryggare svenskt lantbruk.

Anf. 95 Malin Larsson (S)

Herr talman! Ledamoten Eklöf pratar varmt om sina Tidökamrater. Tidökamraterna har, med Sverigedemokraterna i täten som det största partiet i regeringsunderlaget, nu bestämt att Sveriges jordbruk ska omfattas av utsläppshandelssystemet ETS 2 trots att EU inte kräver detta, som jag tidigare sa.

Regeringen har alltså ändå beslutat sig för detta. Tidökamraterna och ledamoten Staffan Eklöf har inte heller talat om hur de svenska lantbrukarna ska kompenseras för den försämring av konkurrenskraft som detta kommer att medföra. Det gör ju inte våra lantbrukare friare och lönsammare, vilket ledamoten tryckte på som väldigt viktigt i sitt anförande.

I en särskild debatt under våren 2022 om den ekonomiska situationen inom de gröna näringarna sa ledamoten Eklöf i ett anförande: ”Vi kan erbjuda ett annat motstånd mot EU:s förslag som skadar Sverige, och en konservativ regering kommer inte att överimplementera EU-regler”.

Men, herr talman, det är ju precis det Tidökamraterna och Sverigedemokraterna nu gör. Man överimplementerar EU-reglerna för våra svenska bönder. Min enkla fråga är: Varför då?

Anf. 96 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Tack, Malin Larsson, för frågan!

När det gäller ETS 2 har i alla fall Sverigedemokraterna – utan att recensera andra i Tidösamarbetet – tydligt sagt att vår hållning hela tiden har varit att detta inte ska drabba livsmedelsproduktionen och att lantbrukarna ska få full kompensation. Så var det sagt, och så har det också blivit. Därmed kommer lantbrukarna att vara skadeslösa i denna uppgörelse, och det är det viktiga i frågan.

Anf. 97 Malin Larsson (S)

Herr talman! Tack, Staffan Eklöf, för det korta svaret!

Ledamoten talar om Tidösamarbetet som väldigt varmt och gott, men här tycks ni inte ha varit överens. Trots att ni pratar väl om samarbetet har ni väldigt många reservationer – minst 16 kunde jag räkna till – i betänkandet. Sett till antalet reservationer är ni kanske ändå inte så himla nöjda med Tidösamarbetet.

De utsläppsrätter som finns i ETS 2 kommer inte att vara gratis. Det här kommer att vara dyrt, och vad priserna landar på vet vi inte i dag. Regeringen lovar, precis som ledamoten var inne på, att alla berörda fullt ut ska kompenseras för de höjda priserna. Men det framgår inte hur kompensationen ska utformas och vad den väntas komma att kosta skattebetalarna.

Här tycks man fortsätta i samma gamla hjulspår när man pratar om kompensation. Vad folk och företag behöver när utsläppshandeln gör de fossila bränslena dyrare är inte kompensation eller bidrag som kommer att neutralisera de högre bränslepriserna. Det som behövs är en omställning så att vi kan ta oss ur fossilberoendet så fort som möjligt.

Varför valde SD-regeringen den här vägen i stället för att göra rätt och se till att jordbruket kan ställa om och bli kvitt sitt fossilberoende? I stället väljer ni att överimplementera några EU-regler som ni ska kompensera för fullt ut. Jag får inte riktigt ihop det här, herr talman.

(Applåder)