Övergripande miljöfrågor

Anf. 68 Betty Malmberg (M)

Övergripande miljöfrågor

Fru talman! När miljö- och jordbruksutskottet nyligen presenterade sin rapport om lantbrukets sårbarhet blev det tydligt hur breda perspektiv vi som politiker måste tänka in i olika sammanhang. Att säkra lantbruket och öka livsmedelsförsörjningen handlar nämligen om så mycket mer än att få fram växtskyddsmedel och foder till djuren. För den enskilde lantbrukaren handlar det även om tillgång till kompetens, robust elförsörjning, bredband och farbara vägar, men också om företagens lönsamhet, som möjliggör investeringar. Detta är viktiga lärdomar. Jag tänker bland annat på hur problemen med långa miljötillståndsprocesser drabbar såväl företag som miljö och därmed vår välfärd.

Fru talman! Offentlig upphandling är ett kraftfullt verktyg för förändring som vi politiker kan styra. Tack vare stora och långsiktiga inköp kan det offentliga, om rätt krav ställs, styra konsumtionen i en mer hållbar riktning. I dag kan man ställa krav på miljöhänsyn vid upphandlingar. Vi anser dock att det bör göras i högre utsträckning och att kunskap om dessa möjligheter bör spridas. Detta är inte så allmänt känt. I dag kan man till exempel värdera ett anbud utifrån en livscykelanalys. Det är väldigt intressant ur klimathänseende. Men, som sagt, alla kanske inte känner till det. Vår ambition och tro är att det offentliga måste sträva efter att agera på ett klimatsmart sätt.

Sedan handlar det också om att det måste finnas styrmedel som funkar ihop med detta. Ett exempel på motsatsen var då en myndighet förra året skulle köpa in 1 000 begagnade bildskärmar. Det var ju en bra ambition. De vände sig till ett företag som sa att man skulle kunna leverera men måste importera en del av bildskärmarna eftersom det inte fanns tillräckligt i Sverige. De bildskärmar som importeras beläggs dock med en särskild skatt på elektronikprodukter, trots att de alltså är begagnade. Då blev de importerade bildskärmarna så dyra i jämförelse med helt nya att myndigheten inte tyckte att det var värt priset utan i stället valde att köpa splitter nya. I sammanhanget är det viktigt att känna till att en bildskärm kräver runt 520 kilo koldioxid, lika mycket som en flygresa Stockholm-Rom.

En annan fråga som är viktig när vi diskuterar företagens möjligheter är äganderätten. Det är nog många som förknippar moderater med den frågeställningen. Det är helt riktigt - vi tror på att man vårdar och förvaltar det man äger och att man vill lämna efter sig en väl vårdad produkt till kommande generationer. Men alla känner kanske inte till att detta också räknas som en mänsklig rättighet, som skyddas av både regeringsformen och Europakonventionen.

Äganderätten har alltså ett mycket starkt skydd i lagen. Det förklaras också att det, om man för det allmännas bästa vill göra ingrepp i äganderätten, ska råda en proportionalitetsprincip, som innebär att intrång måste balanseras mot den skada som den drabbade åsamkas.

Detta låter ju bra. Men det som är allvarligt är att allt fler markägare och företagare, särskilt inom de gröna näringarna, anser att äganderätten håller på att urholkas. Det gäller inte minst inom skogsbruket. Detta är signaler som flera partier i riksdagen har noterat, och därför har både miljö- och jordbruksutskottet och konstitutionsutskottet de senaste åren uppmanat regeringen att se över detta och stärka äganderätten.

Vi var därför många som hade stora förväntningar på den skogsutredning som skulle presenteras och som kom förra året. Men dessvärre levde den inte upp till förväntningarna, inte ens till sitt smeknamn, Äganderättsutredningen. Lantbrukarnas Riksförbund menar till och med att utredningens förslag riskerar att försvaga äganderätten, och Centerpartiet, som har varit stolt pådrivare för utredningen och dess direktiv i januariöverenskommelsen, har deklarerat att de är besvikna.

I nästa steg kopplar jag vidare till detta med tillståndsprocesser. Många företag vittnar i dag om långa handläggningstider när de söker miljötillstånd för verksamheter som skulle kunna skapa miljö- eller klimatnytta. Ovisshet och långa väntetider leder till högre kostnader men kan också påverka företagens investeringsvilja. Det slår därmed mot svensk tillväxt och konkurrenskraft men också mot miljön.

I Västsverige ville till exempel ett större industriföretag ändra sitt miljötillstånd för att minska sin miljöpåverkan. Men det tog flera år för dem att få ett nödvändigt beslut som bland annat innebar att de kunde sätta upp solceller och investera i det. De gjorde en motsvarande process i ett annat land. I det landet dröjde det bara sex månader innan tillstånden fanns på plats och de kunde börja förbättra miljön och klimatet för oss alla.

Detta är förstås orimligt. Moderaterna driver därför på för att verksamheter som väljer att investera i klimat- och miljöförbättrande åtgärder ska möta en process som är enklare, mer förutsägbar och effektivare samtidigt som miljöskyddet inte försämras. Vi menar att byråkratin och de långa handläggningstiderna i dag begränsar företag som vill ta ett utökat miljöansvar. Det är faktiskt så det ser ut.

Det gäller till exempel Överumans Fisk i Storuman. De ville flytta sin fiskodling till en ny plats i samma vattensystem eftersom det skulle vara bättre för miljön. Det skulle också innebära att de lokaliserade fiskodlingen lite längre från närboende. Den tillståndsprocessen har hittills pågått i sju år. Detta har fortfarande inte gått igenom alla instanser. Det ska förmodligen också prövas i Mark- och miljööverdomstolen.

Hur ska det gå för flaggskeppet Hybrit och fossilfri stålproduktion? Både SSAB och H2 Green Steel har sagt att det nya klimatvänliga stålet ska finnas på marknaden om några år. Men häromdagen grumlade Svenska kraftnät glädjen då de sa: Eftersom de nya stålanläggningarna kommer att innebära att svensk elproduktion ökar med 50 procent måste det till nya kraftverk, och en utbyggnad av ledningar och kraftnät måste ske. Detta väntas med arbete och tillståndsprocesser ta cirka tolv år. Men då vet vi att den tidsuppgiften kanske inte är sannolik. Jag säger bara Sydvästlänken, där man vid det här laget har skjutit fram startdatum 20 gånger.

Det här med tillståndsprocesser och miljöprövning är i ärlighetens namn en fråga som engagerar alla partier i miljö- och jordbruksutskottet. Men vi moderater ser inte så värst mycket konkreta resultat. Vi började ta upp denna fråga 2016, och då blev det majoritet i riksdagen för att regeringen skulle vidta åtgärder. Nu finns det en utredning som ska redovisa sitt uppdrag i slutet av året. Måtte den tänka på företagens berättigade krav på enkelhet, effektivitet och förutsägbarhet. Jag är lite bekymrad med tanke på vad som hände med äganderättsutredningen. Det här vill vi för kommande generationers, miljöns och vår välfärds skull.

Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 5.

Anf. 69 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag ett lite splittrat betänkande som innehåller många viktiga frågor. Jag kommer här att avgränsa mig till ett par av frågorna, där vi i Sverigedemokraterna också har reservationer.

Fru talman! Det är nu över 20 år sedan miljöbalken, med i princip dagens tillståndsprocessystem, infördes. Bara några år efter att man beslutade om detta - jag har för mig att det var år 2000 - började problemen och bristerna att uppmärksammas. Vi kan nu se att riksdagen under de senaste åren nästan årligen har kommit med ett tillkännagivande om behovet av snabbare och enklare tillståndsprocesser. Men arbetet har gått långsamt, och åtgärderna har till stor del uteblivit.

Sverige behöver ständigt investeringar, inte minst för att klara omställningen till en mer hållbar produktion. Och det handlar inte minst om en levande landsbygd. Samtidigt vittnar många företagare om omfattande problem när miljöintresse ska balanseras mot investeringsbehov. En korrekt balans måste hittas mellan investeringar och miljölagstiftning. Och de krav som ställs av miljöskäl måste innebära en positiv inverkan på miljön, vilket inte alltid är fallet i dag.

Av samma skäl ska tillståndsprocesser för ny och utökad verksamhet snabbas på samtidigt som lika behandling oavsett landsända eller myndighet ska förstärkas. Mindre företag ska inte behöva ha kontakt med fler myndigheter än ett absolut minimum för att klara eller utöka en verksamhet. Alla myndigheter som verkar mot företagare på landet ska dessutom ges främjandeuppdrag, anser vi, där de strävar efter att hjälpa företagare och samtidigt underlättar så att det blir en överensstämmelse med miljölagstiftningen.

Nu pågår en utredning som ska leverera sina slutsatser i december i år. Vi ser fram emot slutsatserna och hoppas att detta ska leda till att arbetet går framåt, men det kommer att ta ytterligare några år.

Vi i Sverige är stolta över vår industri och vår exportindustri. Men frågan är: Hade vi haft denna industri i Sverige om det tidigare hade varit så svårt att bedriva näringsverksamhet som det är i dag? Det tar lång tid att få tillstånd för att göra investeringar. Jag är väldigt tveksam till om vi hade haft den industri vi är stolta över i dag om vi tidigare hade haft denna lagstiftning.

Fru talman! Vi vill också lyfta äganderättsfrågorna. Det förtjänar att understrykas att förekomsten av en lokal befolkning är det som skapar tillgång till naturen för besökande människor från när och fjärran. Utan ett befintligt jordbruk och ett befintligt skogsbruk skulle affärer inte finnas på plats. Framför allt skulle inget vägnät finnas. En landsbygd utan åkrar, betesmarker och djur har dessutom mycket mindre dragningskraft. En levande och brukad landsbygd behövs för många av de arter som lever i Sverige liksom för att utveckla turismen.

Lönsamhet i de areella näringarna är därför helt centralt. Vi anser därför att mark ska kunna undantas från brukande bara efter en mycket noggrann prövning. Beslut som innebär brukandebegränsningar ska självklart kunna överklagas från markägarens sida. Expropriation liksom inskränkningar av brukanderätt för privata ägare ska i det längsta undvikas, eftersom det skadar markägares tilltro till långsiktiga egna satsningar.

Staten är en stor markägare. I första hand bör, enligt vår mening, allmänt ägd mark användas för offentliga syften, exempelvis naturskydd av olika slag.

Lika viktigt som att det ska ges ersättning är att ersättningen ska betalas ut med kortast möjliga fördröjning från det att beslut om inskränkt brukande eller äganderätt tagits. Om ersättning inte betalas inom givna tidsramar ska beslutet anses vara upphävt. Regeringen bör fastlägga lämpliga tidsramar för detta.

Fru talman! I sammanhanget tål det att nämna de mycket frikostiga ersättningar som betalas ut till miljö- och naturföreningslobbyn i Sverige. Samtidigt som dessa organisationer till stor del finansieras av staten använder de sina resurser till att processa mot myndighetsbeslut - beslut som ofta har gett markägare rätt att jaga eller bedriva skogsbruk.

Naturskyddsföreningen får årligen ett bidrag från Naturvårdsverket för att processa frågan om vargjakt i domstol och för att driva frågan i EU. Vi anser att denna utbetalning ska upphöra genom att regeringen ger direktiv om detta till Naturvårdsverket.

Fru talman! Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 15.

Anf. 70 Magnus Ek (C)

Fru talman! Jag vill redan i början av mitt anförande yrka bifall till vår reservation 13 under punkt 10.

Fru talman! Vi berömmer oss ofta i Sverige av att vara föregångare på miljöområdet vad gäller vår ambition att bygga ett samhälle där vi har en så låg påverkan på naturen som möjligt och vår ambition att lämna över ett samhälle utan miljöproblem till kommande generationer.

Vi berömmer oss också av att ha klarat av en stor del av det här arbetet redan tidigare. Vi säger ofta att vi har kommit långt i Sverige, men vi vill gå längre.

Fru talman! Det där är nog på många sätt en sanning med modifikation. Det finns mycket kvar att göra i det svenska miljöarbetet. Visst är vi ett föredöme för många länder som kanske har tagit väldigt få och korta steg på vägen mot ett hållbart samhälle. Visst är vi ett föredöme för länder och samhällen som inte har utbyggda system för att hantera avfall och som inte har regelverk på plats för att hantera skador på miljön eller hot mot miljön. Men det finns mycket kvar att göra i Sverige.

Framför allt, fru talman, finns det mycket att göra om vi vill att vårt arbete för att värna miljön ska gå hand i hand och fungera sömlöst med utvecklingen mot ett ännu rikare och bättre samhälle. Det är mycket dessa utmaningar som vi diskuterar i den här debatten: Hur ska det svenska miljöarbetet lira med den ekonomiska utvecklingen, med de företag som bedriver verksamheter, med de företag som vill utveckla naturresurser i Sverige och för dem som brukar den svenska naturen?

Den här debatten handlar till stor del om att bruka utan att förbruka, och här, fru talman, finns det stora kliv kvar att ta. Tyvärr tycker jag mig se att vi allt oftare fastnar i en diskussion där vi ser just brukandet som ett problem, någonting skadligt, där vi har svårt att ta in de vinster som finns med ett långsiktigt brukande. Vi verkar se på en hel del verksamhet som är till gagn för samhället som någonting som är miljöfarligt och i grunden skadligt. Det tror inte jag och Centerpartiet är ett hållbart sätt att utveckla ett hållbart samhälle, fru talman.

Det finns en del exempel i betänkandet från miljö- och jordbruksutskottet. En stor del av det som vi har debatterat i utskottet och en stor del av de förslag som vi behandlar handlar om effektivare tillståndsprocesser. Hur hanterar vi den som vill bedriva en verksamhet som kan ha en miljöpåverkan, eller där man åtminstone behöver säkra att vi inte har en negativ miljöpåverkan eller att vi minimerar miljöpåverkan, något som jag tror att vi alla tycker är en självklarhet? Hur ser vi till att den säkerhetsventil som processen och kontrollen utgör inte blir ett hinder för tillväxt och inte blir ett hinder för den som vill bygga ett bättre och rikare samhälle?

Det är ingen hemlighet att vi har en hel del bekymmer med detta, och därför är jag glad att vi som en följd av januariavtalet har fått till en utredning som ser över precis de här frågorna. Det har efterfrågats många gånger från riksdagen, och jag tror inte att någon här i kammaren är emot det. Men jag är glad att det nu faktiskt också kommer till skott.

Målet är som sagt att tillståndsprocessen, säkerhetsventilen, inte ska vara en spärr utan just en säkerhetsventil. Man ska inte se på de här tillståndsprocesserna med oro, utan man ska kunna veta hur det går till. Det ska finnas en säkerhet gällande förväntat utfall, och man ska veta hur man ger den information som gör att man få en så rättvis och korrekt bedömning som möjligt. Här finns det saker att förbättra.

Fru talman! Vi har debatterat miljömålssystemet många gånger förr i den här kammaren, och jag tror att mina kollegor börjar bli ganska trötta på det jag brukar säga här, nämligen att målet när vi satte de svenska miljömålen var att vi inte skulle lämna över miljöproblem till kommande generationer. Men som jag brukar säga, fru talman: Den kommande generationen står redan i talarstolen. Vi är redan här. Det är jag och mina årskamrater som är den kommande generationen som inte skulle få miljöproblemen i knät.

Det som blir viktigt, fru talman, är att se till att nästa generation inte hamnar i det här läget, och här har vi en hel del utmaningar att ta oss an. Vi har gemensamt försökt att hantera en del av de här utmaningarna genom Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan som levererades innan jul. Vi går nu vidare från havsmiljöfrågorna till att kolla på klimatutsläppen och utsläppen från vår konsumtion. Jag tror att det här är välkommet, fru talman, för här har vi några av de stora utmaningarna där vi ser att det inte går i rätt riktning.

Med detta sagt finns det en sak som jag och Centerpartiet tror behöver hända inför kommande mandatperioder, och det är att vi slutar kolla så stuprörsmässigt på de svenska miljömålssystemen och de internationella målen i Agenda 2030. Vi måste sluta hantera dem i olika processer. Här i kammaren är vi besjälade av det svenska miljömålssystemet. Det är lovvärt. Träffar vi våra kollegor som arbetar lokalt är de besjälade av hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Det är där man har det levande politiska arbetet. Det är där man sätter igång den levande politiska kraften.

Fru talman! Det är inte rimligt att vi ska arbeta i olika system och mäta utifrån olika måttstockar när vi dessutom vet att vi har EU:s miljöambitioner som ett tredje spår i detta. vi bör inse att det här är en onödigt komplicerad situation, och finns det någonting som jag tror att vi behöver göra när vi ser över hur vi utvecklar det svenska miljöarbetet och miljömålssystemen är det att mer koppla ihop dessa tre spår. Det finns ansatser till det i Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan, men vi kom inte hela vägen.

Det bästa vore att ha samma bedömningsgrunder och låta de här lira med varandra. Framför allt borde vi i det svenska miljömålssystemet också tänka in den ambition om flera dimensioner av hållbarhet som finns i Agenda 2030. Det handlar inte bara om ekologisk hållbarhet utan också om social och ekonomisk hållbarhet. Vi måste klara av att väga samman olika förutsättningar. Det handlar inte bara om de ekologiska förutsättningarna, inte heller endast om de ekonomiska förutsättningarna för människor utan det handlar också om de sociala förutsättningarna. Det är en helhet.

Det hade också kunnat innebära en vettigare bedömningsgrund just när vi kollar på tillståndsprocesser och hur vi bör se på verksamheter och företag i vårt samhälle. Man måste kunna balansera de olika dimensionerna av hållbarhet. Det hjälper inte att rädda de ekologiska förutsättningarna i en landsända om vi sedan gör det omöjligt att utveckla levnadsförutsättningarna för dem som bor där. Det räcker inte att bara kolla på hur företagen mår i en del av Sverige om vi samtidigt glömmer bort den sociala och den ekologiska hållbarheten. Det här är en enhet, och så borde det också se ut i det svenska miljöarbetet.

Fru talman! Det är dags för mig att runda av. Jag hade hoppats hinna säga några saker om bullerfrågorna, som är det jag har yrkat bifall till i vår reservation. Men det får jag spara till en annan dag.

Anf. 71 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tack, Magnus Ek, för ytterligare ett framträdande! Det är alltid väldigt intressant att lyssna till vad Magnus Ek har att säga. Även denna gång håller jag med om en hel del, kanske just när det gäller Agenda 2030 och om man kan inordna det på något vis i miljömålssystemet, precis som de steg vi tog i utredningen Havet och människan. Vi började, men vi kom inte hela vägen, precis som riksdagsledamoten påpekar.

Det här är någonting som även vi från Moderaterna tar upp. Vi tycker faktiskt att Miljömålsrådet bör få i uppdrag att helt enkelt identifiera de här miljömålen för att få fram dem som går på tvärs mot varandra. Då kan vi få en bättre struktur att jobba efter så att vi kan samordna målstrukturerna. Det håller vi verkligen med om, och jag håller som sagt var med om vad Magnus Ek framförde ytterligare.

En sak grunnar jag ändå på. Magnus Ek säger här att vi många gånger för fram brukandet som någonting skadligt, att vi ska bruka utan att förbruka och också att brukandet inte får bli ett hinder för tillväxt.

Det finns ett område där jag finner att Centerpartiet inte står upp för dessa principer, och det handlar om torvtäkter. Torven används i dag för energi men framför allt som odlingssubstrat för 280 000 eller om det är 380 000 skogsplantor varje år. Om vi inte använder den inhemska torven måste vi importera kokosfiber, vilket är förödande för regnskogsplanteringar men också för klimatet. Varför inte torvtäkter, Magnus Ek?

Anf. 72 Magnus Ek (C)

Fru talman! Det är vänligt av ledamoten Malmberg att säga att hon tyckte att det var ett bra anförande. Man skulle kunna tänka sig att ledamoten har börjat tröttna efter att vi har jobbat tillsammans i snart tre år, inte bara här i kammaren och i miljö- och jordbruksutskottet utan också i Miljömålsberedningen och lokalt hemma i Östergötland. Jag tackar för det.

Jag ska sedan övergå till frågorna. Jag kommer tillbaka till torvtäkterna. Men jag ska stanna lite grann vid detta med att få fram det som går på tvärs. Jag tror nämligen att det är en bra ambition. Ifall vi har en ambition att försöka reda ut miljömålen, som kanske går på tvärs mot varandra - alltså när vi har målkonflikter där - ska vi inse att målkonflikterna inte stannar vid själva miljömålen. Det som vi har att hantera och det som vi ofta misslyckas med att hantera är målkonflikten just mellan de tre olika hållbarhetsdimensionerna: den sociala, den ekonomiska och den ekologiska hållbarheten. Det är där som jag tror att vi har de riktiga utmaningarna. Det gäller till exempel enskilda skogsägare där vi har svårt att balansera detta och där det också blir en oerhörd frustration för dem som just vill bruka utan att förbruka. Men nu känns det som att myndigheter inte har detta förtroende för brukare längre, och i detta fall för skogsbrukare. Detta gäller också för större företag.

Balanskommissionen har bildats för detta, alltså hur vi kan lösa målkonflikter som uppkommer på ett vettigare sätt. Målkonflikterna finns ofta mellan miljö och klimat, men det kan också vara mellan miljö och ekonomisk tillväxt. Och vi från politiken har ett ansvar att hjälpa till med det.

När det gäller torvtäkterna vet jag inte om vi på något vis är emot att man använder torv. Den stora diskussionen har gällt hur detta ska definieras. Är det en förnybar resurs eller inte, eller är det någonting mitt emellan?

Från Centerpartiet har vi sagt att vi försöker följa och värdera detta. Vi är väldigt glada för de initiativ som till exempel finns om att man erbjuder sig att återväta delar som är uppbrutna samtidigt som man fortsätter att bruka dem.

Ledamoten Malmberg har helt rätt i att den svenska torven är jätteviktig i trädgårdsodlingen och i skogsbruket. Alternativet är inte bara kokos utan också riktigt dåliga fossila alternativ från till exempel Nederländerna.

Anf. 73 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Jag instämmer i ledamoten Eks bild av att det inte bara handlar om när det blir krockar i miljömålssystemet utan faktiskt när det blir krockar mellan de tre andra hållbarhetsdimensionerna som vi oftast glömmer att tala om, vilket är väldigt olyckligt. Det är alltså ingen vattengrav däremellan.

Det gläder mig också att Magnus Ek här för fram att torvtäkterna kan ha betydelse. Även om Magnus Ek inte har följt denna diskussion står ni bakom utskottets ställningstagande i detta läge. Och i utskottets ställningstagande sägs det faktiskt att detta inte är någonting som vi ska befatta oss med. Även för torvtäkterna handlar det om tillståndsprocesser som kan pågå i tiotals år. Också där handlar det om att de inte är förutsägbara. Att de definitivt inte är effektiva hör vi. De är inte heller enkla.

Jag står inte upp för att det bara handlar om ett torvbruk här som är viktigt. Det handlar också om att sprida information. I dag ligger det i resans gång att när torvtäkten är förbrukad - man tar bara torv på dikade marker, inte på några nya marker - återställer man den genom att göra våtmarker eller göra klimatvänliga lösningar på andra sätt.

Här någonstans tycker jag att budskapet inte går fram, vilket är olyckligt. Vi har torvmarker i Östergötland. Detta torvbruk har ett värde som vi faktiskt måste ta till oss.

Anf. 74 Magnus Ek (C)

Fru talman! Jag tror att ledamoten Malmberg har beskrivit detta på ett i huvudsak helt korrekt sätt. Vi är uppenbarligen inte överens om dagens betänkande där vi gör olika ställningstaganden. Det framgår för alla. Den poängen ger jag ledamoten Malmberg, så att säga.

Det finns också en viktig sak att påpeka här, nämligen att man kan hitta konkreta miljövinster här när man tittar på de torvmarker som har varit dikade. Torvbranschen är inte en enhet, men den är relativt enig i fråga om att det finns en hel del att arbeta med när det gäller återvätning rakt av. Branschen har sagt sig vara villig att återväta en del direkt och kunna fortsätta bruka det som redan är dikat för att sedan återställa det på slutet, precis som ledamoten Malmberg tog upp.

Ärligt talat vill Centerpartiet hitta vägar för att detta ska lösas. Det är den ståndpunkt som vi har intagit i frågan.

Vi har en ganska knepig diskussion kopplad till EU-processerna när det gäller just definitionerna av vad som är förnybart och inte. Här vet jag att delar av torvbranschen har en annan syn och tycker att man borde kunna klassas som någonting som är mer åt det förnybara hållet. Detta tror jag inte att vi reder ut i kammaren i dag. Men det är värt att notera och poängtera att vi ser denna debatt och följer den. Bara för att man inte klassar en viss sak som helt förnybar betyder det inte att det inte ska finnas utrymme att på hållbara sätt kunna bruka denna resurs på de sätt som ledamoten Malmberg har talat om.

Det finns ett par andra saker som jag också vill ta upp här. Det handlar om en sak som vi inte har betonat hittills, alltså de miljövärden som förutsätter ett brukande. Det är i fråga om det som jag menar att jag tror att vi halkar snett när vi alltid ser det som en skada. En stor del av de arter som vi har på rödlistan är beroende av ett landskap och framför allt ett jordbrukslandskap som är hävdat, alltså som är brukat. Att de är på rödlistan handlar inte om att vi har brukat för mycket utan om att jordbruket har förändrats så att vi brukar för lite. Vi hävdar på ett annat sätt, eller vi hävdar mindre än vad vi gjorde för två generationer sedan. Jag går inte med lie, men min farfar gjorde det. Hur i hela friden klarar vi den utmaningen? Det är någonting som politiken inte har svarat på än.

Anf. 75 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Som vi har hört tidigare i debatten behöver miljömålssystemet förändras, inte minst för att det ska vara möjligt att nås.

När den nya miljömålsstrukturen togs fram skrev man i propositionen: Bedömningar av möjligheterna att nå miljömålen bör göras utifrån ett helhetsperspektiv.

När måluppfyllelsen nu utvärderas av myndigheterna konstateras att målen i praktiken är omöjliga att nå, trots att Sverige oavsett regering har fört en väldigt ambitiös miljöpolitik.

I den senaste miljömålsuppföljningen ansågs endast 1 av 16 miljömål vara möjliga att nå med beslutade styrmedel. Samtidigt bedöms måluppfyllelsen oberoende av andra samhällsmål. Och ett ouppnått mål leder ofelbart till förslag på nya styrmedel, detta trots att sådana styrmedel ofta går stick i stäv med andra samhällsmål som inte har preciserats på samma detaljnivå. Miljömålens preciseringar blir därmed överordnade andra samhällsmål, och inte sällan på kollisionskurs med dem.

De myndigheter som beslutar om och arbetar med de frågor som avgör miljömålens uppfyllelse är desamma som utvärderar miljömålen. Det är olämpligt att myndigheterna i praktiken utvärderar sin egen verksamhet, särskilt när det får så stora samhällskonsekvenser. En fristående organisation, oberoende av övriga miljömyndigheter, bör uppdras att utvärdera hur miljömålen ska nås.

Ett annat problem är att miljömålens preciseringar är utformade på ett sådant sätt att de i praktiken inte kan nås. Exempelvis tolkas preciseringarna som att inga arter ska vara hotade. Det är av olika skäl omöjligt att uppnå med Artdatabankens definitioner av hotade arter. Många arter är hotade för att de är sällsynta, och sällsynta arter är något som naturligt förkommer i alla ekosystem. Med tolkningen av denna och andra preciseringar kan målen inte nås, inte ens i teorin. Det finns till exempel i dag inga åtgärder som skulle kunna vidtas och som leder till att miljömålet Levande skogar kan anses vara nått.

Under nuvarande förutsättningar tappar systemet sin trovärdighet. Det är därför angeläget att man ser över miljömålens preciseringar för att säkerställa att målen faktiskt är möjliga att nå. Miljömålen behöver också relatera till andra samhällsmål och ta hänsyn till helhetsbilden i samband med utvärderingar av målen, precis som det angavs i propositionen.

Fru talman! När man frågar skogsbranschen vad som är det absolut viktigaste styrmedlet för att klara omställningen är den entydig - en säkrad äganderätt. De senaste åren har äganderätten i skogen kommit att hotas på flera sätt. Tillämpningen av artskyddsförordningen och nyckelbiotopsbegreppet samt utredningsförslaget om föreningars rätt att överklaga avverkningsbeslut är exempel på detta. Århuskonventionen, som Sverige har implementerat och som ska säkra allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och ge tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, lägger stor vikt vid att skilja mellan allmänhet och direkt berörd allmänhet. Århuskonventionen tolkas på fel sätt när det inte är den direkt berörda allmänheten som hörs utan organisationer som inte alls bor och verkar inom det aktuella området.

Tyvärr fick vi för någon vecka sedan en dom i Mark- och miljööverdomstolen som pekar i helt fel riktning. Här var det en aktivistisk organisation som hade anmält markägarna efter att de lämnat in en avverkningsanmälan. Domen säger alltså att enskilda organisationer med mycket tydliga agendor kan överpröva både privatpersoners och privata företags rättigheter gällande brukande- och äganderätt till egen skog - men även statliga myndigheters beslut kring privatpersoners och företags markanvändning. Det är barockt, fru talman.

Detta om något pekar mycket tydligt på att man nu måste ta tag i den överimplementering av Århuskonventionen som vi länge har försökt få regeringen att ta tag i. Staten tycks vilja säga till markägarna: "Det är okej om du äger skog men inte att du brukar den." Därigenom smygsocialiseras den svenska skogen, något som måste motarbetas.

Sedan 2007 gäller artskyddsförordningen. De senaste åren har myndigheterna tolkat denna förordning alltmer extremt. Så som artskyddsförordningen är skriven är det möjligt för en myndighet att stoppa i princip alla skogsbruksåtgärder. Artskyddsförordningen är utfärdad med stöd av miljöbalken. Det innebär alltså att myndigheterna kan inskränka skogsägares användning av sin mark i princip obegränsat och ändå inte vara skyldiga att betala ersättning. Markägarens rätt till skälig ersättning måste säkras, fru talman.

Vi måste ställa om, och vi måste göra det nu. Om detta är samstämmigheten stor. En viktig faktor i detta, som många pekar på, är att identifiera möjligheter att korta industriella tillståndsprocesser. Här är inte minst industrin verkligen på tårna eftersom den vill ställa om, men då bromsar staten ivern i stället för att ge industrin en skjuts på vägen.

Industrins omställning är en av de absolut viktigaste pusselbitarna, och det vet regeringen. Man medger i budgetpropositionen att behovet av kortade handläggningstider för miljötillstånd i prövningar gentemot miljöbalken är viktigt, men det går väldigt trögt. Det ligger ett tillkännagivande färdigt sedan riksmötet 2016/17, så det är bara att köra på. Men regeringen segar och skyller på att man måste inhämta statistik. Industrin efterfrågar inte statistik, fru talman. Kör på!

År 2011 bildades Havs- och vattenmyndigheten. Myndigheten övertog vid skapandet uppgifter från det tidigare Fiskeriverket och Naturvårdsverket och ansvarar för hushållning av fiskeriresurser samt för miljömål för hav, sjö och vattendrag. Under myndighetens korta levnad har initiativ tagits som bör ifrågasättas starkt. Bland annat ville myndigheten införa en statlig skatt på enskilda avlopp trots att kommunerna utövar fullgod tillsyn över avlopp.

Under många år har myndigheten arbetat för att införa obligatoriska spårbarhetskrav inom fiskeri, och 2019 trädde det i kraft, om än efter kraftiga förseningar. Myndighetens arbete har byggt på en övertolkning av en förordning om inrättande av ett system för att säkerställa att den gemensamma fiskeripolitiken följs. Inget annat land har infört ett obligatoriskt spårbarhetssystem. Effekten har blivit att svenska fiskeriföretag har fått stora problem. Inom dagligvaruhandeln har vissa aktörer sett sig tvungna att helt avstå ifrån att sälja produkter som omfattas av systemet. Följden har blivit att konsumtionen styrts mot fisk som är fångad i tredjeland.

Fru talman! Vi skulle behöva ha en hel debatt bara om hur myndigheten agerar i frågor kring dammar och vattenkraftverk. Grundlagens skrivningar om äganderätten tycks inte gälla för småskaliga vattenkraftverk heller. De vattenförvaltande myndigheterna har länge pressat enskilda kraftverksägare och tänjt på tillämpningen av lagstiftningen, till den gräns att riksdagen blev tvungen att stifta ny lag. Denna är tydlig med att myndigheterna ska ändra sina vägledningar och föreskrifter så att Sverige fullt ut tillämpar alla förenklingar och undantag som EU-rätten medger. Dessutom beslutades det att förenklingar skulle införas för just den småskaliga vattenkraften.

Allt detta fick vattenmyndigheterna i uppgift att genomföra som ett treårigt uppdrag redan 2017. Nu skulle uppdraget ha varit slutfört, men tyvärr kan vi konstatera att väldigt lite har gjorts när det gäller förenklingar. Tvärtom har det gjorts mer komplicerat än tidigare. Vattenmyndigheterna struntar helt i vad lagstiftaren beslutat genom att skylla på Havs och vattenmyndigheten, som i sin tur skyller på vattenmyndigheterna och på EU. Ingen vill ta ansvar för den aktuella situationen, utan alla skyller på alla.

För ett år sedan tog vi ett nytt beslut i riksdagen om att underlätta för och främja den småskaliga vattenkraften. Regeringen har inte heller den här gången hörsammat majoriteten i riksdagen.

Fru talman! När det gäller vattenmyndigheterna anser vi kristdemokrater att möjligheten att överföra deras verksamheter till Naturvårdsverket och Jordbruksverket bör utredas. I de relaterade uppdragen bör införlivas ett främjandeuppdrag gentemot de näringar som verkar inom hav och vatten. Främjandeuppdraget bör förtydliga att verksamheten inte bara ska kontrollera att regler följs utan att man även ska göra det lättare för och stödja företagen.

Med detta vill jag yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 20.

Anf. 76 Isak From (S)

Fru talman! Vi debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU13 Övergripande miljöfrågor. Som flera av de tidigare talarna har varit inne på behandlas motioner från allmänna motionstiden i betänkandet.

Det är en stor variation av frågor. Motionerna berör miljötillstånd, miljöprövning och tillsyn. De berör också äganderätt, grön infrastruktur, offentlig upphandling och myndigheternas organisering. Även demokratifrågor kopplat till talerätt berörs, liksom bidrag till miljöorganisationer och arbetet med att förhindra miljöbrott.

Fru talman! När miljöbalken skapades av den S-ledda regeringen under Göran Persson skedde det i bred samverkan med dåvarande riksdagspartier. Då var miljöbalken tänkt - och det är den nu också - att vara ett verktyg för att vi sammantaget ska kunna pröva olika verksamheters påverkan på omgivningen, andra verksamheter och tredje man. Samtidigt är miljöbalken ett viktigt verktyg för att vi ska kunna uppnå de miljömål som är fastställda i Sveriges riksdag.

När det gäller klimatfrågan har ansvaret för klimatet och klimatpolitiken kommit att prägla kammarens arbete sedan några år. Den har även sedan en tid kommit till uttryck i svensk lag, antagen i brett samförstånd här.

Vi tycker att det är synnerligen angeläget att korta handläggningstiderna vid tillståndsprövningar och tydliggöra tillsynen, för att öka likvärdigheten. Därför gav den S-ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över all relevant lagstiftning, bland annat miljöbalken, så att den beslutade klimatpolitiken skulle få genomslag. Syftet är att skapa bättre förutsättningar för att Sveriges miljö- och klimatmål ska kunna uppnås. Uppdraget ska slutredovisas den 15 maj 2022, och ett delbetänkande redovisades den 1 december 2020.

Regeringen har också tillsatt utredningen En modern och effektiv miljöprövning, som ska se över nuvarande system för miljöprövning och föreslå åtgärder för att uppnå en modernare och mer effektiv miljöprövning. Utredningen ska särskilt fokusera på åtgärder som ska underlätta investeringar som bidrar till klimatomställningen eller som innebär minskad miljöpåverkan. Det gäller exempelvis modifiering av produktprocesser, minskad energiförbrukning och minskade utsläpp, vilket är helt avgörande för att vi ska kunna ställa om samhället, göra industrin grönare och tillsammans få en hållbarare inriktning.

Utredningen ska bland annat bedöma om tillämpningsområdet för att tillståndspröva ändringar och anmäla ändringar som bidrar till minskad miljöpåverkan för befintliga verksamheter kan utökas och, om det är lämpligt, föreslå de ändringar som krävs för att åstadkomma ett grönt spår.

Utredaren ska också bedöma om ett anmälningsförfarande under vissa förutsättningar kan ersätta tillståndsförfarandet då en verksamhet eller ändring i verksamhet inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

Utredaren ska också utvärdera vissa aspekter av miljöprövningsdelegationernas roll och organisation, till exempel frågor om processledning och om det är ändamålsenligt att koncentrera prövningen av vissa typer av ärenden till ett mindre antal miljöprövningsdelegationer.

Utredaren får även föreslå andra förändringar i nuvarande miljöprövningssystem som möjliggör och bidrar till en grön omställning genom mer förutsägbara och effektivare tillståndsprocesser.

Uppdraget ska redovisas för regeringen senast den 15 december i år, 2021, så vi kommer här i kammaren att återkomma med frågorna.

Enligt budgetdebatten för 2021, när vi debatterade utgiftsområde 20, lyfte vi, alltså de partier som ingår i regeringsunderlaget, särskilt fram vikten av myndigheternas arbete med tillståndsprövningen. Vi har också i årets budget ökat anslagen till länsstyrelser och Naturvårdsverket för det viktiga arbetet.

Fru talman! Regeringen beslutade den 11 mars, samma dag som vi justerade betänkandet, att ge en särskild utredare i uppdrag att se över prövningsprocesser och regelverk i syfte att säkerställa en hållbar försörjning av innovationskritiska metaller och mineral, vilket är helt avgörande för den gröna industrins omställning.

Mineralnäringen är en viktig del av svensk industri, utgör basen för svensk export och har stor betydelse för svenska jobb, företag och välfärd. Den har också stor betydelse för utvecklingen av särskilt speciella delar av den svenska tillverkningsindustrin. Den är också synnerligen viktig för att uppnå trovärdighet för att klara klimatomställningen.

I takt med att grön och smart teknik blir allt vanligare ökar också behovet av många innovationskritiska metaller och mineral som är nödvändiga för vindkraftverk, bilar och elbilar, plasmaskärmar och annan elektronik. Det efterfrågas nu och kommer att efterfrågas i allt större utsträckning när världen ställer om till ett fossilfritt samhälle.

Gruv- och mineralnäringen har samtidigt ofta en betydande påverkan på den lokala miljön, och det är inte sällan som gruv- och mineralnäringen möter på motstående markägarintressen i berörda områden oavsett var i landet man befinner sig. Därför är det särskilt viktigt att politiken kommer till avgörande beslut vad gäller konkurrerande markintressen. Vi behöver de här innovationskritiska mineralen och metallerna. Vi kan inte heller trovärdigt fortsätta att importera sådana mineral från utvecklingsländer eller från Kina som inte uppfyller våra krav på arbetsmiljö, arbetsrätt och för den delen miljöpåverkan.

Vi menar att det är helt nödvändigt att få till de här förändringarna av prövningsprocesser och regelverk så att en större andel av det värde som kommer från gruv- och mineralnäringen också ska komma landet och klimatomställningen till del.

Som exempel vill vi lyfta fram att det behöver tydliggöras vad som ska ingå i en ansökan. I Västerbotten finns en ansökan för ett gruvbolag som ser ut att ha legat på länsstyrelsens bord i 36 månader. Verkligheten är att den har legat på länsstyrelsens bord i fyra månader. Efter fyra månader hänvisades ärendet tillbaka till den sökande för komplettering som länsstyrelsen kräver enligt nu gällande lagstiftning. Företaget har inte återkommit till länsstyrelsen, och då är det alltså egentligen bara fyra månader som ansökan har legat hos länsstyrelsen. Vi behöver tydliggöra vad som faktiskt ska ingå i ansökan för att tiden ska kortas.

Ett tydligt och bra exempel är Northvolts ansökan med miljöprövning för Northvoltfabriken uppe i Skellefteå där man på hittills kortast tid för den typen av anläggning fått alla tillstånd beviljade av prövningsmyndigheterna. Det beror på att den sökande har varit lyhörd, förberedd, vetat vilka krav som ställs och varit väldigt behjälplig med att skicka in de underlag till prövningsmyndigheten som myndigheten har efterfrågat.

Så tycker vi att det ska gå till. Man bör vara förberedd på det som faktiskt ska ske, och vi behöver förtydliga vad som behövs.

En annan viktig fråga gäller prövningen av vindkraft. Regeringen gav en särskild utredare i uppdrag att undersöka bland annat det kommunala vetot. Vi kan konstatera att det kommunala vetot kanske inte är problemet, utan det är förutsägbarheten i vindkraftsprocesserna som är problemet. Vi behöver korta tiderna och säkerställa att kommunerna får inflytande i ett tidigt skede. Vi behöver också säkerställa att långa processer inte stoppas i sista ledet.

Jag kan konstatera att här finns en reservation från Vänsterpartiet, men då de inte är med i debatten kommer de inte att yrka bifall till den. Men vi vill tydliggöra att vi står upp för det kommunala inflytandet på det här området.

När det kommer till motioner rörande skogsbruk och äganderätt pågår nu ett arbete mellan januaripartierna utifrån äganderättsutredningen som nu bereds. Vi kommer att återkomma om detta här i kammaren, det är ett som är säkert. De här frågorna är viktiga, inte bara för Centerpartiet. Jag vill påminna kammaren om att den partisplittring som Socialdemokraterna gjorde 1917 till stor del berodde på synen på äganderätt. Vi vill väldigt tydligt markera att vi står upp för äganderätten och grundlagssyftet - grundlagens tydliga instruktion på det området.

Med det kan jag konstatera att det finns mycket att göra och vi har mycket att se fram emot. Jag tackar för ordet.

Anf. 77 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tack, Isak From, för anförandet!

Det är inte utan att man får en känsla av att regeringen har för avsikt att stapla utredning på utredning. Isak From berättade här om hur man jobbar med bland annat miljöprövningar och tillståndsprocesser, och jag undrar om jag inte fick ihop det, när jag lyssnade, till tre olika utredningar som pågår parallellt. Vän av ordning drar sig till minnes att det ser likadant ut på vattenområdet där det är fullt med utredningar som pågår parallellt. Men problemet är att dessa någon gång måste synkas ihop. Hur ser det ut då?

Jag tycker att det är intressant, när vi hör det här nu om olika direktiv och alltihop, att det ju finns någonting som heter handläggningstider. Det är mycket det som det handlar om nu. Handläggningstiderna är helt sanslösa. Inte ens i Sverige, som är en av de främsta nationerna på registerhantering, har det funnits möjlighet att få till detta. Det förvånar mig.

Politiken måste komma till avgörande beslut. Yes, jag håller helt med Isak From om det! Vi måste landa dessa utredningar. Men hur blir frågeställningarna behandlade? Hur kommer regeringen att se till att det faktiskt blir någonting konkret att ta ställning till så att de här utredningarna inte går på tvärs mot varandra?

Anf. 78 Isak From (S)

Fru talman! Tack, Betty Malmberg, för frågeställningarna!

Vi kan konstatera att alliansregeringen ofta hade höga målsättningar. Men man lyckades också väldigt tydligt att skapa målkonflikter, målkonflikter som har kommit till uttryck i ett antal domstolsprocesser.

Ofta när den här kammaren skärper målsättningarna för Sveriges miljöarbete tar det ett antal år innan det slutar i långa domstolsprocesser, och vi har genomgått och genomgår just nu ett antal sådana. Det är därför som vi i Sverige har antagit den grund för lagstiftning som vi har. Vi ska utreda det som vi ska göra, vi ska ha ett brett remissförfarande och sedan ska politiken ta ställning.

Just nu har vi ett nytt politiskt läge här i Sverige där vi har att förhålla oss till det samarbete som vi har med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Vi behöver ta ställning till de här frågorna gemensamt. Och det är, precis som Betty Malmberg säger, en grund till att det är många utredningar igång nu. En annan grund är att vi inte kan ha den situation som vi faktiskt har. Vi har därför tagit tag i detta och tillsätter utredningarna för att faktiskt få lite ordning på torpet.

Anf. 79 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tack, Isak From, för svaret!

Att alliansregeringen skulle vara problemet vad gäller att det har uppstått målkonflikter får nog stå för Isak From, men jag tror inte att det finns någon evidens för det.

Saken är den att Socialdemokraterna nu har suttit vid makten under många år, men man har inte greppat tag i frågorna, inte ens när det har funnits ett majoritetsbeslut i riksdagen som har vädjat till regeringen att göra någonting.

Åren 2016, 2018 och 2019 finns det majoritetsbeslut om att regeringen bör återkomma med någonting när det handlar om tillståndsprocesser och miljöprövningar, men icke sa Nicke. Där har regeringen slagit dövörat till, och det är det som vållar problem. Att nu försöka rätta till sakernas tillstånd och få en bättre ordning genom att tillsätta utredningar till höger och vänster är också en utmaning, skulle jag tro då jag följer detta på vattenområdet.

Isak From säger här att man bara behöver ha bättre underlag. För Northvolt gick det ju som på räls. De fick alla sina tillstånd. Men jag ser här att den 19 februari 2021 säger Beowulf Mining att det är 14 år sedan de skickade in sin första tillståndsansökan. Om ingen har kunnat vägleda dem med vilka premisser som ska framgå i deras ansökan är det katastrofalt.

Jag vill ställa en fråga till Isak From. Nu har vi Hybrit, SSAB och H2 Green Steel Mining. När tror Isak From att de kommer att kunna processa sitt fossilfria stål, som Sverige och klimatet verkligen behöver? När, Isak From?

Anf. 80 Isak From (S)

Fru talman! Tack, Betty! Vi var inne på äganderättsfrågorna och kan ju konstatera att alliansregeringen lade fram propositionen Gränser i skog, som lyfte fram fjällskogen som särskilt bevarandevärd. Detta renderade 2015 i den så kallade Änokdomen. Det renderade i ett långt antal skadeståndsprocesser mot staten, som nu den här regeringen hanterar inom ramen för januarisamarbetet.

När det gäller miljötillstånden, särskilt när det gäller gruvor och mineralbrytning, fick vi en dom i Högsta domstolen kopplad till en ansökan från Norra Kärr, som egentligen ändrade förutsättningarna ganska radikalt. Nu behöver ansökan beskriva, enligt Högsta domstolen, ett betydligt större påverkansområde. Det gör att i princip ingen ansökan har kunnat beviljas. Det är också därför som Ibrahim Baylan har tagit initiativ till en utredning för att säkerställa att vi ska kunna bryta mineral i Sverige, att nya gruvor ska kunna öppnas och att det ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt. När det gäller Hybrit, LKAB, H2 Green Steel i Boden och Northvolt beror det på om de har alla underlag när de skickar in ansökan. Om de kan svara till prövningsmyndigheten kommer de att få tillstånden.

Anf. 81 Emma Berginger (MP)

Fru talman! Miljöpartiets politik utgår från solidariteten med djur, natur och de ekologiska systemen men också med kommande generationer och alla människor i hela världen. Miljöpolitiken är grunden i vår politik. Vi vill i alla lägen prioritera miljö och klimat för att skapa förutsättningar för våra barn och barnbarn att leva ett gott liv, ha tillgång till frisk luft, rent vatten, ett klimat i balans och en natur som myllrar av liv.

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget till beslut och tacka för att jag får möjligheten att delta i den här debatten som ersättare för min kollega Maria Gardfjell som har fått förhinder.

Jag har en bakgrund som miljödriven kommunpolitiker. Även i min roll som ledamot i trafikutskottet är klimat- och miljöfrågor det som jag jobbar mest med.

Sverige har ett systematiskt utvecklat miljöarbete, som har utvecklats de senaste 50 åren, och de senaste sex åren, med Miljöpartiet i regeringen, har takten i arbetet ökat. De tydligaste exemplen är att det klimatpolitiska ramverket har beslutats, att en mångdubblad miljöbudget har antagits, att ett strategiskt samarbete med näringslivet för att skapa färdplaner för klimatomställningen är formerat och att Sverige har stärkt sin roll i internationell miljöpolitik. Alla åtgärder och beslut ger inte alltid omedelbara resultat. Det kan vara bra att ha i åtanke. Men ett effektivt miljöarbete ska ge långsiktiga resultat.

Sverige, fru talman, ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Samverkan är en nyckel till framgång. Ett aktivt miljöarbete som drivs av såväl regering och riksdag som regioner, kommuner, näringsliv, organisationer och enskilda har goda förutsättningar att vara framgångsrikt. Och så behövs det alltid, såklart, engagerade miljöpartister. Det vet vi av erfarenhet. Det är vi som sätter frågan främst när alla andra i rummet ser den som en fråga bland alla andra.

Miljömålsarbetet är grunden för ett starkt miljöarbete på alla nivåer i Sverige. Miljömålen definierar den ekologiska dimensionen av FN:s globala hållbarhetsmål på det nationella planet. Miljömålen är det av riksdagen antagna miljömålssystemet för ett systematiskt och heltäckande miljöarbete. Utvärderingar visar att flera av miljömålen är svåra att nå. Därför behöver miljöpolitiken förfinas, utvecklas och inte minst skärpas.

När de globala hållbarhetsmålen granskats har det visat sig att upprätthållande och utveckling av naturens ekosystemtjänster är en förutsättning för att nå andra hållbarhetsmål. Särskilt är mål 14 om hav och marina resurser och mål 15 om ekosystem och biologisk mångfald grundläggande för att andra mål ska nås, även målen om social och ekonomisk hållbarhet.

Bevarandet av biologisk mångfald är också grunden för att nå klimatmålet. Det visar en vetenskaplig rapport från IPCC och Ipbes. Det finns en stor potential att förbättra en sammanhållen styrning mot miljömålen. Målstrukturen beskrivs i betänkandet liksom de instrument där myndigheterna utvärderar målen, där det görs samlade utvärderingar av Miljömålsberedningen och Miljömålsrådet. Det är mycket bra. Genom uppföljning och utvärdering av regeringens resultatredovisning har miljö- och jordbruksutskottet under flera år tagit en mycket aktiv del i detta arbete, och det är positivt.

I den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen lyfter Naturvårdsverket fram att av de nationella miljömålen behöver arbetet med klimat och biologisk mångfald vara prioriterade områden. Det behövs både snabba och kraftfulla insatser för såväl klimatet som den biologiska mångfalden.

Något vi i Miljöpartiet vill lyfta fram är att arbeta för att genomföra miljöpolitiken på bredden och inte sätta käppar i hjulen genom att ställa ett miljömål före ett annat. Vi kan se hur näringslivets aktörer nu har förmåga att förena ekologisk och ekonomisk hållbarhet och inte ställa klimatmålet mot ekonomisk utveckling. Det är ett grundläggande synsätt som också behövs i den politiska debatten.

Fru talman! Sverige är ett kunskapsintensivt och exportberoende land som kan göra stor nytta för att nå globala hållbarhetsmål genom att delta aktivt i internationella samarbeten, bidra med kunskap och innovationer, inspirera andra och ställa höga krav på importprodukter. Förutsättningar för att nå en större exportmarknad är ett viktigt incitament för näringslivets aktörer att investera i klimat- och miljödriven affärsutveckling och innovation. Vi kan vara föregångare och visa vägen.

När Miljömålsberedningen nu påbörjat sitt nya beting är näringslivets roll att exportera klimatnytta en av de frågor kring konsumtionsbaserade utsläpp som kommer att diskuteras. Moderaterna slog därför in öppna dörrar häromveckan när de ville ge Miljömålsutredningen ett uppdrag den i praktiken redan har.

Politiken som vi genomför kommer inte enbart att innebära en förändring för oss som grönt välfärdsland. Det kan också bli en grön rivstart som kan fortplanta sig i resten av världen.

I den förra ekonomiska krisen räddades bankerna. Nu behöver fokus vara på miljön och klimatet och att säkra livsvillkoren för kommande generationer.

Fru talman! Vindkraften har i dag en viktig roll i Sveriges energiförsörjning, och den rollen kommer att behöva växa i takt med att omställningen till ett fossilfritt samhälle går framåt. Det är kommunernas rätt att bestämma vilka slags verksamheter som passar i olika delar av kommunen, och det är en orubblig del i det kommunala självstyret.

Den nya utredningen om hur prövningen av vindkraft ska effektiviseras handlar om att kommunerna ska kunna styra i ett tidigt skede genom sina planer och inte genom godtyckliga vetobeslut.

Samtidigt som vindkraften bidrar till energiproduktion i det nationella systemet anser vi i Miljöpartiet att klimatomställningen måste bli mer rättvis, och därför driver vi att fastighetsskatten som vindkraften betalar överförs till kommunerna. Det är pengar som kan göra stor skillnad i den lokala ekonomin. Vi hoppas att fler partier ansluter sig till den linjen.

Fru talman! Under året har flera missförhållanden i samband med avfallshantering uppmärksammats. Regeringen tar krafttag för att skapa ordning och reda på avfallet. Illegal avfallshantering är både farlig och helt oacceptabel. Sverige ska ha en miljö- och hälsoriktig avfallshantering som på ett säkert sätt tar hand om farliga ämnen så att vi får en giftfri cirkulär ekonomi där resurseffektiva och giftfria kretslopp är en utgångspunkt.

Övergripande miljöfrågor

Reglerna behöver skärpas så att individer och företag inte ska kunna tjäna pengar på bristfällig eller olaglig avfallshantering.

Det måste bli enklare för tillsynsmyndigheter att ingripa när de misstänker att lagstiftningen utnyttjas och därmed kunna minska riskerna för att skattebetalarna ska behöva stå för kostnaden för återställningsåtgärder när verksamhetsutövare går i konkurs. Det är viktigt för att kommunen eller enskilda inte ska stå med stora kostnader om ett bolag går i konkurs.

Herr talman! Medborgarnas rätt till miljöinformation, delaktighet i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning är centrala delar i Århuskonventionen. Alltsedan Sverige ratificerade Århuskonventionen i slutet av 1990-talet har vi stått upp för att öka delaktigheten. Nu ser vi hur enstaka partier här i riksdagen arbetar emot öppenhet, dialog och medinflytande. Det är skrämmande med detta miljömotstånd nu 50 år efter Stockholmskonferensen och när många trodde att det fanns samsyn om miljöpolitiken.

Vi i Miljöpartiet står upp för miljöorganisationernas möjlighet att bidra till vårt gemensamma arbete för en bättre miljö. Vi står självklart också upp för en ökad dialog med näringslivet under ordnade former. Fossilfritt Sverige är ett initiativ för att åstadkomma en bred samsyn och en klimatdriven utveckling där många olika aktörer deltar.

Miljöpartiet behövs i svensk politik för att vi tillsammans ska kunna gå mot den mer hållbara framtid vi längtar till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)