Anf. 54 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Jag tycker att Fredrik Malm från Liberalerna på ett bra sätt pläderade för varför regeringens proposition och förslaget i dagens betänkande ska bifallas.
Det som vi i dag debatterar är förändringar i diskrimineringslagen som innebär att arbetet med aktiva åtgärder inom arbetslivet och utbildningsområdet ska omfatta samma diskrimineringsgrunder som diskrimineringsförbuden, det vill säga de sju diskrimineringsgrunderna, och att en förklaring av uttrycket aktiva åtgärder införs i lagen:
"Aktiva åtgärder är ett förebyggande och främjande arbete för att inom en verksamhet motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder."
Förslaget innebär vidare att ett övergripande ramverk för arbetet med aktiva åtgärder anvisas, medan utformningen av de konkreta åtgärderna överlämnas till arbetsgivare respektive utbildningsanordnare i samverkan med arbetstagare respektive studenter, elever och barn, och det är bra.
Herr talman! Sverige ska vara ett tolerant och humant samhälle präglat av mångfald med respekt för individens mänskliga fri- och rättigheter, och alla människors lika värde ska respekteras. Ändå kan vi se hur människor dagligen möts av fördomar och därmed riskerar att bli diskriminerade. Det kan handla om exempelvis arbetsgivares fördomar om personers ursprung, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning som gör att den som är bäst lämpad för ett jobb ändå inte anställs. Det kan handla om att en elev blir diskriminerad på grund av etniskt ursprung eller kön.
Ett aktuellt fall på arbetsmarknaden gäller en man som uppfyllde samtliga krav som ställdes på jobbet som bibliotekstekniker - ett jobb som han tidigare hade utfört. Men tjänsten gick till en annan person som saknade erfarenhet från detta arbete. I det här fallet ansåg fackförbundet Vision att Stockholms stad diskriminerat mannen på grund av ålder och etniskt ursprung. Fallet är nu föremål för prövning.
I december förra året fälldes ett transportföretag som vunnit en upphandling om blodtransporter för att man diskriminerat en kvinna när man nekat henne en provanställning på grund av att hon var gravid. Kvinnan, som hade jobbat flera år för två av företagen som tidigare utfört transporterna, fick vid sitt första möte med åkeriet veta: "Det är ju ett problem att du är gravid.".
År 2014 ansåg klädföretaget Champion att en kvinna var lämplig för ett utannonserat jobb, men man valde bort kvinnan på grund av att hon var lesbisk. Företaget betalade senare ut 60 000 kronor till kvinnan för att man hade diskriminerat henne.
För tre år sedan medgav en friskola i Göteborg att man diskriminerat en pojke med diagnosen Aspbergers syndrom när man nekat honom en plats i skolan med hänvisning till hans funktionsnedsättning och behov av särskilt stöd - och detta i Sverige! Det här är inte bra.
Ska man komma till rätta med diskriminering krävs det ett arbete för aktiva åtgärder. De lagförändringar som vi nu ska fatta beslut om är därför nödvändiga.
Herr talman! När SCB mätte kvinnors andel av mäns lön första gången 1994 låg den på 84 procent av männens lön. Nu tjänar kvinnor 87 procent av mäns lön, och det är när alla löner räknas upp till heltid.
Enligt en undersökning sammanställd av World Economic Forum minskade skillnaden mellan mäns och kvinnors löner i Sverige med endast 1 procentenhet mellan 2006 och 2015 - det som Christian Holm Barenfeld beskriver som snabb utveckling. Under samma tid minskade till exempel Island löneskillnaden med 10 procentenheter. Sverige har sedan 2006 gått från en förstaplats till en fjärdeplats. Såväl Island som Norge och Finland har gått om oss.
Herr talman! En del hävdar att skillnaden i lön mellan kvinnor och män nästan uteslutande hänger samman med traditionella kvinno- och mansyrken. Men om man tittar på SCB:s statistik, där man jämför lön inom olika yrkesgrupper, framgår det att finns löneskillnader mellan kvinnor och män med samma arbetsuppgifter som inte kan förklaras med någon annan faktor än kön.
För att citera Ledarnas chefsguide: "Även om man tar hänsyn till skillnader i ålder, utbildning, sektor och yrke mellan kvinnor och män återstår en oförklarad löneskillnad på cirka sex procent mellan svenska kvinnor och män. Skillnaden har varit ganska stabil i många år och tenderar möjligen att öka än att minska".
Fackförbundet Unionens undersökning visar att det är bland privatanställda tjänstemän som den oförklarade löneskillnaden är störst - kvinnor har 8,6 procent lägre lön än män, något som också redovisas i den senaste jämställdhetsutredningen.
Det finns exempel på osaklig löneskillnad i närtid. Förra året fick en kvinnlig projektledare på Regeringskansliet en löneökning på ca 6 000 kronor i månaden efter att fackförbundet ST drivit ett ärende när man hade upptäckt att kvinnan tjänade flera tusen kronor mindre än sina manliga kol-legor.
Herr talman! Vi ska nu fatta beslut om att det nuvarande kravet på en lönekartläggning för jämställda löner kvarstår, men en sådan kartläggning ska genomföras årligen i stället för vart tredje år. När det gäller formerna för dokumentation av arbetet med aktiva åtgärder föreslås att dagens krav på särskilda planer ersätts med ett allmänt krav på skriftlig dokumentation.
Kravet på skriftlig dokumentation vid lönekartläggningen ändras till att omfatta arbetsgivare med minst 10 arbetstagare i stället för dagens 25.
Det har i dagens debatt lyfts fram att oppositionen är negativ till lönekartläggningar varje år. Jag vill ta upp ett par exempel på hur man kan se vikten av detta arbete.
Bankinstitutens arbetsgivarorganisation, BAO, ser inte lönekartläggningar som ineffektiva. "Vi bestämde oss för att göra en stor satsning på lika lön för lika arbete år 2011, och då var det naturligt att göra lönekartläggning en gång om året. Vi ser inte kartläggningarna som en belastning utan som något som är viktigt för att vara en attraktiv arbetsgivare", säger Gunilla Grenö, vd på BAO.
Finansförbundet, som är motpart till BAO, är självklart positivt till årliga kartläggningar. "Gör man det så sällan som vart tredje år måste man börja om från början varje gång, eftersom rutiner och kunskaper försvinner. Så nyckeln är att jobba med det kontinuerligt. Då bygger man upp kompetens och behåller ett kontinuerligt fokus på jämställdhetsfrågorna", säger Madeleine Lindermann, förhandlingschef på Finansförbundet.
Herr talman! Jag vill med detta än en gång yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)