Anf. 3 Fredrik Eriksson (SD)
Herr talman! Det gjorde mig faktiskt väldigt glad att ta del av utskottsmajoritetens avslag på våra yrkanden i detta betänkande, framför allt då jag ser hur flera av ställningstagandena är utformade och motiverade på ett sådant sätt att de faktiskt bekräftar den politik som vi i Sverigedemokraterna länge har förespråkat.
En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag
Bland annat hade vi yrkat på att det tydligt ska framgå i den nya förvaltningslagen att svenska är det språk som gäller på svenska myndigheter. Detta avslogs som överflödigt och så självklart att det inte behövs någon ytterligare hänvisning till språklagens 10 § eller liknande. Till och med regeringen anför detsamma. Sålunda får man väl nästan anta att vi alla är överens i själva sakfrågan, nämligen att det får anses som allom bekant att myndigheter och andra offentliga organ i Sverige kommunicerar på svenska. Möjligen kan man kanske acceptera engelska som ett komplement vid vissa tillfällen, då det är ett internationellt gångbart språk som ingår som en obligatorisk del i den svenska utbildningen. Men i övrigt är vi faktiskt nöjda med detta. Vi ser fram emot att aldrig mer behöva se några blanketter eller broschyrer på främmande språk som arabiska, somaliska eller liknande i den offentliga förvaltningen.
Likaså har Sverigedemokraterna som enda riksdagsparti, tror jag, länge jobbat för att återinföra ett betydligt mer långtgående ämbetsansvar än vad som låter sig göra gällande i dag. Dagens regler begränsas i mångt och mycket av det som framgår i brottsbalkens 20 kap. om fel som begås i samband med myndighetsutövning. Med dessa begränsningar kan en hel del andra förseelser passera obemärkt förbi. Men då majoriteten i utskottet nu har framhållit hur angeläget det är att samma rättsliga principer ska gälla generellt, inte enbart vid myndighetsutövning, ser jag fram emot många och långa konstruktiva diskussioner med de övriga partierna om hur vi kan utveckla tjänstemannaansvaret till att omfatta mer än bara fel som begås i samband med tjänsteutövning.
Att sedan myndighetsutövning i sig är ett väl etablerat begrepp inom svensk förvaltningstradition och att det till och med i grundlagen indikeras en tydlig skillnad i dignitet mellan olika ärendetyper hos en myndighets verksamhet är förstås en helt annan frågeställning, och där har vi uppenbarligen lite olika uppfattningar. Rent generellt kan vi från Sverigedemokraterna tycka att det är och kanske till och med bör få vara en skillnad i angelägenhetsgrad mellan när en myndighet hanterar rena rutinärenden och när samma myndighet ensidigt fattar beslut som utgör uttryck för samhällets makt över medborgarna och kan få negativa rättsverkningar för desamma och för enskilda individer. Om allting bedöms som lika betydelsefullt blir den logiska konsekvensen att ingenting är mer betydelsefullt eller mer väsentligt att fokusera på än någonting annat, oavsett vad det handlar om. Ska vidare allting hanteras likadant utan att någonting prioriteras framför någonting annat blir den logiska konsekvensen att man antingen får sänka ambitionsnivån för allting man företar sig eller skjuta till betydligt mycket mer resurser för att kunna företa allt med samma höga kvalitet.
Just det här med att skjuta till mer resurser, herr talman, leder mig osökt in på nästa frågeställning. Som bekant ställer vi i Sverigedemokraterna oss bakom att det införs krav, regler, tidsgränser och effektiva rättsmedel för att komma till rätta med de långa handläggningstiderna hos myndigheterna. Men vi menar nog också att det torde vara en ganska liten del av de offentliganställda som sitter och tjuvhåller på ärendehögar och beslut på rent pin kiv. De allra flesta tror vi nog försöker beta av ärendena - som kommer i en aldrig sinande ström - så snabbt och bra de bara förmår. Med den piska och de nya extra ålägganden som regeringen nu föreslår myndigheterna förutsätter vi också att man säkerställer att det tillhandahålls erforderliga resurser för att tjänstemannakåren ska ha en rimlig chans att genomföra och fullfölja de nya kraven på ett adekvat sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag
Här kan vi tycka att det hade varit klädsamt ifall regeringen hade varit beredd att själv ålägga sig samma tidsgränser och krav som man nu vill ålägga de andra myndigheterna. Det kan till exempel gälla de väldigt långa handläggningstiderna - som vi i KU har kritiserat - när regeringen agerar högsta förvaltningsmyndighet och ska avgöra överklagade strandskyddsärenden. Då kan det ta flera år. Men jag har förstått att regeringen inte är beredd att göra det. Det kanske är lättare att ålägga andra vissa krav om man slipper leva upp till dem själv.
Det minsta man borde kunna begära i det här sammanhanget är att vi redan nu beslutar om att det ska genomföras en schemalagd och systematisk uppföljning av hur de här nya kraven slår, vad de får för konsekvenser, vad det kan bero på och om det behöver göras några anpassningar eller finjusteringar för att det i det långa loppet ska bli så rätt och riktigt som möjligt för alla.
Ett annat förslag i propositionen som också lär ta väldigt mycket mer tid och pengar i anspråk hos myndigheterna är de utökade kraven på att myndigheterna ska tillhandahålla alltmer av tolkning och möjligheter till översättning av olika dokument för personer i allehanda ärenden. Vi menar tvärtom att regeringen snarare borde verka för att begränsa den rätten, åtminstone när det gäller vardagliga kontakter mellan myndigheter och medborgare.
Att personer som har funktionsnedsättningar eller på något sätt tillhör någon av våra nationellt erkända minoriteter ska ha rätt till det här stödet tror jag att vi alla kan vara överens om. Men det gäller inte om det är en person som har varit i Sverige under flera år och kanske har underlåtit att tillgodogöra sig erbjuden svenskundervisning eller liknande eller som kanske inte ens har rätt att uppehålla sig i det här landet. Att satsa extra resurser på detta torde snarare bli direkt kontraproduktivt för integrationen och stå i bjärt kontrast till vad jag uppfattade att vi alla var överens om tidigare, nämligen att det är svenska som gäller som språk i våra svenska förvaltningsmyndigheter. Men här får väl respektive parti som har biträtt avslaget på vårt yrkande försöka övertyga sina tilltänkta väljare om förträffligheten i att det är just sådant här vi ska lägga ännu mer av våra gemensamma resurser på. Jag får väl önska er lycka till med det.
Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 5.
I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).