Ökade möjligheter till grundläggande behörighet för elever på gymnasieskolans yrkesprogram

Anf. 14 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3.

I dag behandlar vi regeringens proposition Ökade möjligheter till grundläggande behörighet för elever på gymnasieskolans yrkesprogram. Betänkandet innebär att alla nationella yrkesprogram i gymnasieskolan ska ge grundläggande högskolebehörighet. Det föreslås därför att både det totala antalet gymnasiepoäng och den garanterade undervisningstiden ska utökas. Dessutom föreslås att det ska vara möjligt för elever att välja bort den grundläggande behörigheten om de så önskar.

Vi vet att yrkesprogrammen har tappat i status ganska markant sedan de blev treåriga på 1990-talet. Det finns många saker som kan förklara detta. Vi har här i kammaren flera gånger under mandatperioden diskuterat frågan om exempelvis bristande förkunskaper och vilka problem det skapar för kompetensförsörjningen i landet. Det leder till brister inom vissa yrken, där en del har mer brister än andra.

Detta kan vara ett problem för just yrkesprogrammen. Många elever som kanske är skoltrötta efter nian och inte vill läsa vidare eller inte har intresse för teoretiska ämnen väljer yrkesprogrammen. Det hade man i alla fall önskat, men det har hänt något som har gjort att de väljer att inte göra det. Regeringen säger att det beror på att dessa program inte ger grundläggande högskolebehörighet.

Problemet i sig tror jag handlar om att diskussionen bara har kretsat kring frågan om behovet av grundläggande högskolebehörighet. Signalen från politiskt håll har varit extremt tydlig: Om man ska läsa på gymnasiet ska man se till att man kan läsa vidare på högskolan. Det är detta som har varit grunden för Socialdemokraternas politik i alla år. Alla ska stöpas i en och samma form. Det ska inte vara några variationer. Alla ska, oavsett om de vill eller inte, läsa vidare på högskolan. Detta ska vara grunden för det hela. Nu konstrueras alltså en lagstiftning där detta ska väljas bort aktivt, och så hoppas man på att det kommer att ge effekt. Men incitamenten för skoltrötta elever och elever som inte är intresserade av att läsa teoretiska ämnen kvarstår även med förslagen.

Det förslag som nu ligger på bordet är nästan exakt samma förslag som riksdagen röstade ned 2018. Inför denna debatt tog jag fram det gamla förslaget och jämförde sida för sida. Det är samma rubriker, det är samma underrubriker och det är nästan exakt likalydande text. Man har ändrat några ord - "möjlighet" blir "får" - och lagt till några extra ord. Det är alltså lite skissartade förändringar av det förslag som allianspartierna och SD röstade ned i riksdagen 2018.

Nu återkommer regeringen med exakt samma förslag, med ett undantag: De estetiska ämnena är bortplockade. Egentligen måste man applådera detta - det är smart gjort av regeringen. Man låter det ligga och vila, väntar i fyra år och hoppas att riksdagens majoritet ska glömma bort vad den en gång har beslutat. Sedan lägger man fram samma förslag igen. Jag noterar att de enda som inte har gått på denna bluff är vi och Liberalerna. Jag tycker att detta är överraskande.

Vi anser att det är viktigt att utbildningssystem inte bygger murar. Det som gäller här och nu gäller kanske inte om 20 år, men det är viktigt att beakta både här och nu och det som gäller om 20 år. En elev som inte är intresserad av att läsa teoretiska ämnen i dag ska inte behöva göra det, men däremot ska det finnas möjlighet att göra det i ett senare led. Där måste vi vara öppna.

När vi nu, precis som förra gången, kritiserar propositionen, handlar det inte om att vi vill låsa in elever i olika system, utan det handlar om att vi måste bejaka att det finns olika intressen hos olika elever. Dessa skillnader måste vi vara lyhörda för. Vi ska inte tro att vi skapar attraktivitet hos vissa utbildningar om vi har fel ingångsvärden. Vi menar att regeringen väljer fel väg nu när den kräver ett aktivt val för att avstå från grundläggande behörighet.

Vi vill se ett omtag när det gäller yrkesprogrammen. Om vi tittar på Statistiska centralbyråns arbetsmarknadsprognos ser vi att det finns många utbildningsområden där det kommer att råda brist på arbetskraft med yrkeskompetens på gymnasienivå. Detta måste vi såklart ta till oss.

Den modell som regeringen nu lägger fram innebär en stor risk därför att där ska elever läsa fler poäng än elever på de teoretiska programmen, men på samma tid. Utbildningen komprimeras alltså. Det är samma tid, men de ska läsa desto mer. Detta blir inte bra, utan det innebär en försämring av kvaliteten på utbildningen på sikt.

Vi tror att den yrkesskicklighet som efterfrågas av näringslivet kommer att försämras. Vi tror också att de teoretiska kurserna kommer att bli komprimerade och att det blir små snuttekurser av allting för att man ska hinna med. Detta innebär en stor nackdel för den elev som väljer att läsa vidare.

Sedan ska vi vara ärliga. Man pratar om grundläggande behörighet. Vi vet att det är ganska få kurser och program på universitet och högskolor som kräver endast grundläggande behörighet. Ofta krävs också särskild behörighet. Ibland förstorar Socialdemokraterna och regeringen denna reform och gör den större än vad den egentligen är.

Vi tycker att en uppenbar risk med förslaget är att genomströmningstiden ökar. Det finns också risk för att de elever som vi har pratat om, som har svagare betyg från grundskolan och som vill läsa yrkesprogram, får betydligt svårare att ta ut en gymnasieexamen av det skälet att de saknar intresse för teoretiska studier.

Vårt förslag bygger på en annan linje. Vi vill återgå till en situation där vi har tvååriga yrkesprogram på gymnasiet, men med den skillnaden att det ska vara möjligt att läsa in den grundläggande behörigheten under ett tredje år. Det ska alltså inte bara vara möjligt att göra detta på komvux, utan man ska också kunna välja till detta under gymnasiets gång. Vi vill alltså ha en två-plus-ett-modell. Då tror vi att det blir fokus på yrkeskunnandet och yrkesskickligheten under de två första åren, och sedan öppnar man upp för att läsa in kurser för dem som vill komma in på högskolor och universitet.

Vi tror att det är en bättre modell. Det skapar mer tydlighet, men framför allt skapar det större incitament hos de elever som kanske inte var redo att göra ett val när de var 16 men som kanske är redo att göra det när de är 18. Det krävs inte att man aktivt väljer bort. Det är betydligt svårare.

Vi vill också att yrkeskunnandet ska stå i centrum för yrkesprogrammen. Det måste vara detta som gäller, inte att läsa in en massa teoretiska kurser. Teoretiseringen av yrkesprogrammen måste bort i grunden men finnas där som tillägg. Vi vill ha fler lärlingsutbildningar. Detta tror vi är viktigt. Vi tycker att regeringen borde återkomma med förslag om att införa fler lärlingsutbildningar, bredda dessa, titta på hur man gör i Danmark och Tyskland och engagera näringslivet ännu mer i framtagandet av lärlingsutbildningar. Detta är ett sätt att attrahera fler ungdomar och få dem att skaffa sig mer yrkesskicklighet och därmed bidra till arbetsmarknadens behov.

Sedan tror vi att studie- och yrkesvägledningen måste stärkas. Det måste stå klart för eleverna att yrkesprogrammen inte är ett dåligt val utan tvärtom är ett väldigt bra val. Man får jobb och kommer ut i arbetslivet, och dessutom är framtidsutsikterna många gånger mycket bättre än för de akademiker som lämnar högskolor och universitet. Livslönen är oftast också mycket högre.

För att summera lägger regeringen alltså fram förslaget en andra gång. Det är inte mycket bättre, utan man vill fortsätta att tvinga elever att läsa in grundläggande behörighet på yrkesprogrammen. Vi tycker att detta är fel väg att gå. Det måste bygga mer på incitament för eleverna och på att stärka attraktiviteten genom att marknadsföra utbildningarna bättre, inte på att alla ska stöpas i samma form.

Anf. 15 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det är en högtidlig dag i dag. Elva år av misslyckanden från Jan Björklunds tid tar nu slut. Det kan diskuteras länge vilken av Jan Björklunds skolreformer som var mest misslyckad. Men att ta bort den grundläggande behörigheten från gymnasieskolans yrkesprogram är nog en solklar toppkandidat.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet motsatte oss redan då denna reform, och för snart fyra år sedan hade vi möjlighet att sätta punkt. Den gången röstade riksdagen nej. Men i dag förändrar vi framtiden för många elever i vårt land.

I dag ska riksdagen rösta om att alla elever som går ett program på gymnasiet, oavsett om det är ett yrkesförberedande eller ett studieförberedande program, ska ha en grundläggande behörighet som utgångspunkt. Det betyder att på schemat kommer alla de ämnen att finnas som är det grundläggande kravet för att söka sig vidare till högskolan.

Fru talman! Vi gör inte detta för att vi tror att alla elever vill eller ska plugga vidare på högskola eller universitet. Vi gör faktiskt detta också för att fler ska läsa yrkesprogram. Det har nämligen visat sig att effekterna av att den grundläggande behörigheten inte har erbjudits har varit att färre har velat läsa yrkesprogram. Detta är nog inte helt intuitivt. Jag menar att hela syftet med Jan Björklunds reform var att fler skulle läsa yrkesprogram. Man tänkte att skoltrötta i större utsträckning skulle välja att bli rörmokare om de inte hade lika mycket svenska på schemat. Det blev tvärtom. Färre valde gymnasieskolans yrkesförberedande program.

Därför är det inte heller någon slump att några som jobbat hårdast de senaste fyra åren för att denna reform ska komma på plats är Svenskt Näringsliv, Industrirådet och en rad andra branschorganisationer som har brist på människor att anställa. Sveriges viktigaste studie- och yrkesvägledare - föräldrarna - ger sina barn rådet att inte välja en återvändsgränd. Så uppfattas det när dörren till högre utbildning inte längre stått lika öppen.

Fru talman! Nu kortar vi vägen för en barnskötare att bli förskollärare. Nu kortar vi vägen för den som började som undersköterska och senare, efter kanske tio år i yrkeslivet, vill ta klivet och studera till sjuksköterska.

Fru talman! Jag är väldigt glad över att regeringen har gått vidare med det förslag som Gustav Fridolin en gång delvis skrev.

Men jag saknar ett förslag i denna proposition. Det handlar om att alla gymnasieelever också ska få tillgång till ett estetiskt ämne. Vi brukade vara många partier som stod upp för det. Men jag konstaterar att Miljöpartiet i dag står ensamt bakom den reservation som innebär ett skarpt förslag om att återinföra de estetiska ämnena som ett obligatorium i gymnasieskolan.

Estetiska ämnen handlar inte bara om underhållning och förströelse, utan de är en central del i bildningen. De är ett verktyg att förstå världen, någonting som är centralt i kunskapsskapandet - samarbeten där forskare och konstnärer arbetar ihop för att utveckla och ta fram ny kunskap. Det kan vi se på platser som Silicon Valley. Det borde vi också ha i gymnasieskolan.

Miljöpartiet lägger i dag fram ett skarpt förslag, samma förslag som var väl utrett och berett inför omröstningen 2018. Och riksdagen har i dag möjlighet att välja att också återinföra de estetiska ämnena i alla gymnasieutbildningar. Jag beklagar att det bara är Miljöpartiet som står bakom reservation 2, som jag yrkar bifall till.

Fru talman! Det talas här om att välja till eller att välja bort. Vad är bäst? Jo, vi kan konstatera en sak: Rätten att välja till de ämnen som skulle ge grundläggande behörighet har inte räckt för att tröskeln att välja yrkesprogrammen ska vara så pass låg att man vågar göra det. Det har lett till schematekniskt krångel, och i praktiken har det inte ens varit möjligt på alla gymnasieprogram.

Sverigedemokraterna vurmar så mycket för att man ska ha möjlighet att läsa yrkesprogram utan rätten till grundläggande behörighet som utgångspunkt. Då vill jag säga till dem att den som vill det kommer fortfarande att ha denna möjlighet. Det kommer att finnas möjlighet för eleverna att välja bort dessa extra poäng. Men det kommer att vara mycket lättare att välja bort än vad det har varit i dagens system att välja till. Elevernas makt blir på detta sätt större. Och jag är övertygad om att när föräldrar sätter sig ned med sina barn nästa läsår för att välja gymnasium kommer fler att säga till sina barn: Välj du att bli elektriker eller barnskötare eftersom du kommer att ha goda chanser senare i livet att plugga vidare.

Jag tror att detta kommer att leda till att fler skoltrötta ungdomar faktiskt tar steget och väljer ett yrkesprogram för att de senare i livet har möjlighet att skola om sig om de vill det.

Anf. 16 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna är, till skillnad från Miljöpartiet, inget utopiskt parti. Vi tror mer på vad som händer här och nu och ser verkligheten i stället för att drömma oss vidare.

Det sägs att det i dag är problem för att vi har ett system som gör att man kan välja till att läsa in högskolebehörighet och att det skulle innebära att elever väljer bort yrkesprogram. Jag tror att det har en helt annan förklaring.

Annika Hirvonen säger att föräldrarna är de viktigaste studie- och yrkesvägledarna och att det är de som förmår eleverna att göra ett felaktigt val. Ursäkta ordvalet, men jag uppfattar det nästan som att Annika Hirvonen sa det.

Men vilken betydelse har den politiska retoriken om man från politiskt håll ständigt tjatar om vikten av att läsa vidare på högskola och universitet och om vikten av att ha grundläggande behörighet? Tror inte Annika Hirvonen att elever då tänker: Om jag väljer ett yrkesprogram kommer det att försvåra mina livschanser.

Men faktum är att det är precis tvärtom. Livslönen ökar när man väljer att yrkesprogram. Man har mycket bättre chanser att få ett jobb senare i livet om man väljer ett yrkesprogram än om man väljer vissa typer av högskoleförberedande program och även om man senare går vidare till universitet.

Vilket ansvar har politiker när de använder en sådan retorik och hela tiden hackar ned på bristen på högskolebehörighet när man faktiskt har en möjlighet att läsa in den grundläggande högskolebehörigheten på yrkesprogrammen redan i dag?

Anf. 17 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Sverigedemokraterna kallar oss ett utopiskt parti. Det kanske är för att de själva är ett dystopiskt parti - ett parti som inte tror på människors vilja och kraft att bidra till ett gott samhälle, oavsett bakgrund och hudfärg.

Vi i Miljöpartiet tror på människor. Vi tror på att ge människor verktyg. Vi tror att människor vill lära och utvecklas. Vi tror på bildning.

Patrick Reslow diskuterar på ett ganska osammanhängande sätt en rad anklagelser om vad jag ska ha sagt och inte sagt i mitt anförande.

De facto vittnar mycket om att det är föräldrarna vid köksborden som har störst inflytande över sina barns studieval. Och att inte ha möjligheten till grundläggande behörighet har väldigt tydligt minskat antalet sökande till de yrkesförberedande programmen. Det går att se i statistiken. Det är ett tydligt trendbrott efter Björklunds misslyckade reform.

Syftet då var att fler skulle välja yrkesprogram. Motiveringen var att det var för mycket av teoretiska ämnen och att man därför valde bort att läsa på gymnasiets yrkesprogram. Det visar sig med fakta och facit i hand att det var precis tvärtom.

Om valet är felaktigt eller inte vill jag inte gå in och recensera. Jag bara konstaterar att många unga och deras föräldrar vill ha dörrar öppna för vidareutbildning i framtiden för att de vet att det är klokt. Nu ger vi dem den chansen.

Anf. 18 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det är här den logiska kullerbyttan sker hos Miljöpartiet. De säger att man inte har möjlighet till grundläggande behörighet. Det har man visst i dagens system. Det är bara det att man måste välja till det; man måste göra ett aktivt val för att få det. Men att man inte har möjlighet till grundläggande behörighet är inte sant. Det är inte sant, och det är det jag menar är ett stort problem. När politiker på detta sätt - medvetet, vet vi att det är - försöker skapa bilden att om man väljer yrkesprogram får man ingen möjlighet att läsa in grundläggande högskolebehörighet, ja, då tror jag att föräldrar tar till sig det. Det är där problemet ligger.

Går vi tillbaka och tittar på hur det såg ut innan yrkesprogrammen blev treåriga ser vi att det var väldigt populära program - eller linjer, som de då kallades. Precis som nu gav de jobb och hög livslön, och folk trivdes och tyckte att det var kul. Elever som hade det svårt på högstadiet, som inte gillade de teoretiska kurserna, gick med glädje in på yrkesprogrammen och klarade sig alldeles utmärkt.

Sedan skedde någonting. Teoretiseringen av yrkesprogrammen blev fel från början. Ändringen man gjorde för tio eller elva år sedan när man gjorde det till ett aktivt val att läsa in grundläggande behörighet var i grunden positiv, men sedan har politiker förstört detta genom sin retorik.

Det som sägs stämmer alltså inte. Det är inte så att elever på yrkesprogram i dag inte har någon möjlighet att läsa in grundläggande behörighet. Men det krävs ett aktivt val. Jag tycker att vi ska vara ärliga om det, Annika Hirvonen.

Anf. 19 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det är ju ett faktum att det har varit mycket knepigare att få till det här tillvalet i praktiken. Det är klart att det påverkar. Nu kommer friheten att finnas kvar. Det kommer att vara lättare att välja bort än det har varit att välja till.

Jag tror verkligen inte att orsaken till tappet i yrkesprogrammen handlar om att vi varit kritiska till att den grundläggande behörigheten inte längre ingått automatiskt. Jag tror att ett gigantiskt större problem är den ständiga retoriken om yrkesprogrammen som något som passar skoltrötta. Det om något har gjort att statusen och stoltheten att gå in i programmen har minskat.

Jag tror att ett mycket större problem när det gäller många mansdominerade yrkesprogram är attityder och värderingar som har att göra med ojämställda strukturer.

Uppenbarligen var det ett skifte när den grundläggande behörigheten togs bort och gjordes möjlig att välja till genom en massa krångliga schematekniska abrovinker. Då dalade dramatiskt söktrycket på yrkesprogrammen, och nu står vi med bristyrken på område efter område.

Nej, jag tror inte att det är så att Svenskt Näringsliv, en rad branschorganisationer och majoriteten av riksdagens partier har gjort fel analys när vi konstaterar att vi måste säkerställa att yrkesprogrammen blir mer attraktiva genom att den grundläggande behörigheten återinförs som utgångspunkt - med möjlighet att välja bort för den som inte ser värdet av också de här ämnena.

Anf. 20 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Ökade möjligheter till grundläggande behörighet för elever på gymnasieskolans yrkesprogram - så heter propositionen som vi debatterar och beslutar om i dag. Äntligen! säger jag. Äntligen!

Med det här förslaget kommer även yrkesprogrammen på gymnasiet att som utgångspunkt innehålla det som krävs för att få grundläggande behörighet till vidare studier på högskolan. Den som inte vill ha det kommer fortfarande att kunna välja bort det. Men nu rättar vi äntligen till det historiska misstag som signerades av Jan Björklund och gjorde att så många unga såg stängda dörrar framför sig med yrkesprogrammen snarare än möjligheter för framtiden.

För att göra detta utan att minska på kvaliteten i yrkesutbildningen utökar man yrkesprogrammens omfattning något, både vad gäller gymnasiepoäng och garanterad undervisningstid.

En del vet redan i nian att man vill bli kock, industrielektriker eller billackerare. Men många har inte vågat följa sin dröm eftersom man fått intrycket att valet av ett yrkesprogram begränsar möjligheterna inför framtiden. Det stämmer inte. Det har det inte gjort, och det gör det inte nu heller. Med det här förslaget kommer fler att kunna se yrkesutbildningarna som de breda utbildningar de är snarare än som en återvändsgränd. Vi måste tydliggöra det, och det gör vi i dag.

När man går ett yrkesprogram är framtidskartan och karriärmöjligheterna väldigt breda, och vi måste se till att fler känner till det. Har man klarat av ett yrkesprogram kan man få ett jobb direkt efter gymnasiet eller plugga vidare. Nyckeln är att man med självklarhet ska kunna läsa in grundläggande behörighet på sitt gymnasieprogram, vilket inte riktigt är fallet i dag. Det är otydligt. Möjligheterna varierar mellan program och skolor. Det vi ser är att de gymnasieskolor som är tydliga med detta i sin "marknadsföring" rekryterar fler till sina yrkesprogram. Den här frågan är för viktig för att lämnas till enskilda marknadsföringskampanjer. Det måste bli en självklarhet, och det blir det nu.

Fru talman! Den här reformen kortar vägen till vidareutbildning och omställning och tydliggör att man kan bli vad man vill oavsett vilket gymnasieprogram man väljer.

Att välja en yrkesutbildning är ett smart val för ungdomar som vill dra nytta av sin talang, vill gå direkt till ett jobb och vill ha flera olika vägar för karriär och utveckling.

Otydligheten kring detta skapade en oro bland föräldrar och elever att yrkesprogrammen inte leder vidare. Många föräldrar har gett sina barn rådet att "Om du inte vet vad du vill bli, gå samhällsprogrammet! Du kan ju bestämma dig senare." Jag vet det. Jag är skyldig. Jag sa så till min son Adam.

Efter arbete inom industrin, komvuxutbildning och två YH-utbildningar, som faktiskt ofta kräver högskolebehörighet, har han äntligen blivit det han satt och drömde om vid köksbordet och som jag inte fattade att man kunde bli: spelutvecklare. Han har fått jobb. Jag är glad.

Om inte alltför många år hoppas jag sitta där vid köksbordet igen med min bästa kompis Vilhelm, som är mitt barnbarn. Han har många funderingar. Han funderar på att jobba inom insatsstyrkan eller underrättelsetjänsten eller att bli polis, fotbollsproffs eller socialdemokrat. Om han frågar mig kommer jag att säga: Gå en yrkesutbildning - kanske vård och omsorg. Det är en bred och bra utbildning. Man kan absolut få jobb samma dag som man slutar, och sedan kan man fundera på om man vill bli polis eller fotbollsproffs.

Vi måste sluta att dela upp gymnasieskolans program i antingen högskoleförberedande eller yrkesförberedande. Vi vet ju inte ens vilka yrkeskunskaper som behövs i framtiden. Det måste vara brett, och dörrarna måste vara öppna.

Fru talman! Det här handlar också om industrins och välfärdens kompetensförsörjning. Socialdemokraterna vill att Sverige ska leda klimatomställningen, bygga ett långsiktigt hållbart samhälle och därmed skapa framtidens jobb. Ska vi fixa det behöver vi fortsätta att satsa på Industriklivet. Vi behöver satsa på forskning. Vi måste också ha betydligt fler yrkesarbetare kan dra den där efterlängtade elledningen till SSAB i Oxelösund och som kan processa det fossilfria stål som ska produceras där. Utan skickliga yrkesarbetare når vi aldrig målet om ett fossilfritt välfärdsland.

Fru talman! Vi har lyssnat på ett av de två partier som yrkar avslag på den här propositionen. Nu har vi inte fått höra Fredrik Malm och Liberalerna, men jag är inte ett dugg förvånad över inställningen i frågan - de har trots allt drivit den här linjen i över 20 år. Jag hoppades på att de skulle ta bort sina skygglappar och se verkligheten. Det är hög tid att begripa att elever och föräldrar förstår värdet av att inte stänga dörrar. Oavsett vad man vill studera vill man ha möjligheter för framtiden - inte stängda dörrar.

Patrick Reslow och Sverigedemokraterna säger mycket men verkar mest vilja dela upp människor så mycket som möjligt och så tidigt som möjligt. I stället borde de se att detta är ett förslag som både gynnar elevernas framtidsmöjligheter och stärker yrkesprogrammen i deras nyckelroll för svensk kompetensförsörjning.

Vi har också lyssnat på Annika Hirvonen, som står bakom propositionen till hundra procent. Hon och MP vill även se att den innehåller det estetiska ämnet. Det vill jag och Socialdemokraterna också, men jag och mitt parti är reformistiska realister och förstår att detta inte går igenom kammaren i dag. Därför finns inte det förslaget med.

Jag ser dock fram emot nästa mandatperiod. På fyra år har vi lyckats få sex partier att stå bakom det här förslaget, så vem vet - man får aldrig ge sig.

Med detta sagt skulle jag vilja uttrycka min väldigt uppriktiga glädje över att sex partier står bakom reformen. Heder åt Kristdemokraterna, som i sitt yttrande talar om att man vågat tänka om. Heder också åt Moderaterna och Centerpartiet.

Jag vill än en gång säga: Äntligen! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 21 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Caroline Helmersson Olsson sa några intressanta saker. Bland annat sa hon att det är lite svårt - vi vet inte vilka yrkeskunskaper som behövs inför framtiden. Det är rätt. Samtidigt har vi snart en proposition på bordet som går ut på att vi på förhand ska kunna sia om vilka yrkeskunskaper som kommer att behövas. Jag noterar detta och får återkomma till det citatet längre fram.

Caroline Helmersson Olsson sa också att man inte vill stänga dörrar. Nej, det är ingen som vill stänga dörrar. Jag tycker att vi kan vara ärliga och säga att det inte är någon som vill stänga dörrar.

Vi föreslår ett två-plus-ett-system, det vill säga att dessa program i grunden är två år och att man sedan ska kunna välja till ett tredje år. Det innebär att man inte behöver hänvisas till komvux. Det tredje året på programmet ska finnas, men det ska vara valfritt. Här stängs inga dörrar för någon. Den som vill läsa in grundläggande högskolebehörighet ska göra det.

Problemet är att de teoretiska kurserna ska utökas i den modell som regeringen nu lägger fram. Man ska pressa in detta under de här tre åren, tillsammans med yrkesinriktningarna. Det innebär att man tar bort fokus från yrkeskunskaperna genom att pressa in mer teoretiska ämnen i detta.

Min fråga till Caroline Helmersson Olsson är om hon ser ett problem med detta. Och vad är viktigast för Caroline Helmersson Olsson: yrkesskicklighet för de elever som har gått på yrkesprogrammen eller teoretiska studier?

Anf. 22 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar Patrick Reslow för frågan.

Ser jag oro? Nej. Jag har besökt flera yrkesgymnasier som redan har gjort det här och till och med ett som aldrig tog bort det. De marknadsför sig och rekryterar. De löser det. Det finns absolut ingen anledning att vara orolig för yrkesämnena. Båda sakerna är lika viktiga - skickliga yrkesarbetare och goda medborgare i samhället som har en bättre möjlighet att senare i livet ställa om.

Konstruktionen med två-plus-ett tror jag inte på, men jag är villig att fortsätta diskutera den. Det kommer ju snart en utredning om hur fler ska kunna ta sig igenom gymnasiet; Katrin Stjernfeldt Jammeh kommer snart att presentera den. Möjligtvis kan vi hitta en lösning, men i dag är det ju inte det kompetensbehovet som finns. Jag tror inte att två-plus-ett möter detta behov.

Vi fortsätter dock naturligtvis diskussionen framöver.

Anf. 23 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Caroline Helmersson Olsson ser ingen oro, men faktum är ju att flera remissinstanser har uttryckt just denna oro. De är rädda för att genomströmningstiden ökar och att det blir svårare för en del elever att ta en gymnasieexamen.

Även om man lägger fram ett förslag borde man se den oro som många lyfter fram. Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att en företrädare för Socialdemokraterna inte ser någon oro alls när andra gör det.

Behovet från arbetsmarknaden är ju en väldigt välutvecklad yrkesskicklighet. Det finns alltså inget behov av att man ska tvingas att läsa in en grundläggande högskolebehörighet, som är just grundläggande och som i sig är ganska begränsande, utan behovet rör en ökad yrkesskicklighet. Det är också det som remissinstanserna säger - de är rädda för att detta sker på bekostnad av yrkesskickligheten. Men Caroline Helmersson Olsson ser inga problem med det.

Jag noterade också att Caroline Helmersson Olsson i sitt förra replikskifte - eller i huvudanförandet - sa att det finns skolor som är väldigt bra på marknadsföring och att de är bra på att locka fler elever till utbildningarna. Är inte detta någonting som man borde ta till sig? Skolor som är bra på att marknadsföra sig lockar också fler elever till utbildningar.

Är det inte detta - att kommunerna går ut och marknadsför sina yrkesprogram väldigt hårt och slipper att hela tiden höra att detta stänger dörrar och liknande, vilket för övrigt inte stämmer - vi framför allt ska lägga kraft på när det gäller yrkesprogrammen? Vad tror Caroline Helmersson Olsson om det?

Anf. 24 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar för frågan. När det gäller detta med Skolverket delar jag inte den uppfattningen, och det är verkligen inte många som lyfter fram det här. Jag har tittat på de remissvar som gavs den 1 december 2017 - det är det vi pratar om. Svenskt Näringsliv, Visita, LRF, Företagarna, Svensk Handel, Teknikföretagen, LO, TCO, Saco, Handels, Kommunal, Sveriges Ingenjörer, elevkårerna, elevråden, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund med flera tillstyrker förslaget. Jag känner mig väldigt trygg med det. Jag hittar verkligen inte många som tycker att det här inte är bra.

Marknadsföring i all ära - jag tycker ändå att det är bättre att vi satsar på ordentlig studie- och yrkesvägledning. Jag tycker faktiskt att vi ska ta oss bort från marknadsskolan. Studie- och yrkesvägledning kör vi på!

(Applåder)

I detta anförande instämde Linus Sköld (S) och Annika Hirvonen (MP).

Anf. 25 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det är förstås inte lätt att förstå varför Caroline Helmersson Olsson får en replik av mig. Det första jag ska säga är att det anförande som hon precis höll var ett av de finaste anföranden jag hört i kammaren. Jag tycker att det här beskrevs otroligt väl. Det var en vacker kärleksförklaring till yrkesprogrammen.

Caroline Helmersson Olsson sa att hon och Socialdemokraterna delar vår uppfattning att estetiska ämnen bör återinföras på alla gymnasieprogram. Nu finns ett sådant förslag på plats. Att det inte går igenom är ett svagt skäl att inte rösta för det man faktiskt står för.

Om det verkligen är så att Socialdemokraterna står bakom den här politiken, vore det då inte rimligt att manifestera det genom att rösta för vår reservation, trots att den faller? Det kostar trots allt ingenting. Det blir ingen elchock eller så när man trycker på knappen. Jag vill ändå vädja till Socialdemokraterna att stå upp för den här viktiga frågan i eftermiddagens omröstning.

Anf. 26 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar för frågan, som jag verkligen förstår. Men det är första gången under 15 år som jag får en replik av en miljöpartist. Därför är jag lite oförberedd. Dessutom började Annika Hirvonen med att berömma mig. Då blir man ju lite generad.

Socialdemokraterna har ett kongressbeslut gällande detta sedan november förra året. Det problemet som gjorde att alltihop föll, även det som avsåg det estetiska ämnet, var att man skulle ta 50 poäng av gymnasiearbetet. Detta är inte löst, inte heller i det förslag som vi har att ta ställning till klockan 16 i dag.

Jag förstår att vi har väldigt många liknande synpunkter, men vi är trots allt lite olika partier. Vi är reformister och realister. Vi vill gärna lösa frågan om var vi ska ta poängen innan vi trycker på den där knappen. Men jag ser fram emot att trycka på den knappen inom en snar framtid.

Anf. 27 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag tackar Caroline Helmersson Olsson för ett öppet och ärligt svar. Jag vill passa på att höra om Socialdemokraterna har något annat förslag på lösning av hur de estetiska ämnena ska komma in i gymnasieskolans alla program.

Anf. 28 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar för den frågan också, och jag ska fortsätta att vara ärlig. Nej, något sådant förslag har vi inte. Det är en väldig trängsel mellan ämnena. Nu ska vi införa ämnesbetyg också. Det är en stor sak att göra. Kanske kan man under den resan hitta lösningar. Just nu finns det dock inget annat förslag på bordet än att ta från gymnasiearbetet. Det var ingen bra lösning, vilket också flera remissinstanser påpekade. Men vi kommer att vara kreativa tillsammans nästa mandatperiod.

(Applåder)

Anf. 29 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Att hitta medarbetare med rätt kompetens är avgörande för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft och för vårt gemensamma välstånd. Samtidigt uppger sju av tio företag att de har svårt att hitta rätt kompetens. Nästan vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas. Det här leder ytterst till en välfärdsförlust i Sverige. Det finns beräkningar som visar att detta kostar vårt svenska samhälle så mycket som 2,8 miljarder kronor i veckan. Det är ofantliga summor pengar, samtidigt som vi har ett stort och växande utanförskap. Det här kräver en politisk lyhördhet och en politisk reformvilja. Det finns behov av stora och omfattande reformer.

Gymnasial yrkesutbildning är nu kanske den utbildningsbakgrund som flest företag skriker efter och efterfrågar. Man uppskattar att så mycket som 40 procent av en gymnasial årskull skulle behöva läsa på ett yrkesprogram. I dag är det ungefär 30 procent som påbörjar ett yrkesprogram, men var fjärde avslutar det sedan inte. Bristen är stor. Jämfört med våra grannländer Norge, Danmark och Finland men även Nederländerna, Tyskland och Storbritannien är det i Sverige en betydligt lägre andel som väljer ett yrkesprogram.

Vi vet att vi har ett stort behov av kompetens. Det gäller inte minst inom vård och omsorg. Det gäller också områden som fordon och transport, byggnad och restaurang, för att nämna några konkreta exempel. Samtidigt vet vi att de som läser ett yrkesprogram i väldigt stor utsträckning får jobb efteråt. Man är i det närmaste garanterad ett jobb efter avslutad gymnasieutbildning.

Detta är bakgrunden till att vi i dag väljer att rösta för bifall till denna proposition, som handlar om att man ska ha möjlighet att välja bort i stället för att välja till högskoleförberedelse. Det har gjorts mätningar och undersökningar, inte minst av Svenskt Näringsliv, där man ställt frågor till unga som hade kunnat tänka sig att välja ett yrkesprogram men i slutändan landat i att välja bort det. Där ser vi att det faktum att det inte är högskoleförberedande är den viktigaste anledningen till att man väljer bort det. Därför tror vi att detta kan vara en viktig åtgärd att få på plats.

Men detta räcker givetvis inte. Betydligt mer behöver göras för att stärka yrkesprogrammen i Sverige. Det viktigaste kanske är att stärka näringslivets involvering i programmens utformning. Det handlar om vilka behov det är man ser och vad det är för delar i utformningen av utbildningen som är relevanta för de arbetsgivare som i nästa steg ska välja att anställa dessa unga. Det är helt centralt att de får större inflytande över utbildningarnas utformning och innehåll, men också över antalet platser och hur dessa platser dimensioneras. Det är en fråga som vi kommer att ha anledning att återkomma till här i kammaren lite senare i vår.

Jag menar också att många av arbetsgivarna har ett ansvar att bli ännu bättre på att kommunicera om hur möjligheterna ser ut på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning. Det kanske starkast vägande skälet till detta handlar om att tydligt signalera vilka behov arbetsmarknaden har och hur stor sannolikheten är att man får jobb efter avslutad yrkesutbildning.

Tillsammans behöver vi bli ännu bättre på att förmedla detta. Där finns en hemläxa att göra för arbetsgivare och näringsliv. Men vi från politikens sida har också en stor hemläxa att göra, inte minst vad gäller hur karriärrådgivning och studie- och yrkesvägledning utformas. Även här behövs omfattande reformer. Man behöver betydligt bättre kunskap inför och kring de val man gör. Även denna fråga vet jag att vi kommer att ha anledning att återkomma till i denna kammare framöver.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 30 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Vi har både tidigare i kammaren och vid varje tillfälle vi mött olika näringslivsorganisationer eller företag runt om i landet hört om den brist som råder när man vill få tag på rätt kompetens. Tre av tio rekryteringsförsök misslyckas. I många fall handlar det om att personer ska ha kunskaper och kompetens från gymnasial nivå.

Det finns ett stort behov av att öka platserna för att stärka vår konkurrenskraft så att fler människor går från utanförskap och kommer i arbete men också så att företag kan ta emot de ordrar de får och har möjlighet att utvecklas och växa. Svenskt Näringsliv bland andra uppskattar att andelen som tar examen från en yrkesutbildning behöver öka från dagens ungefär 30 procent till 40 procent för att man ska kunna möta det behov som finns nu och även framöver.

Centerpartiet har valt att ställa sig bakom reformen i propositionen och betänkandet som behandlas i dag. Vi ser ett behov av att möjliggöra för dem som läser på ett yrkesprogram att ha med det här från grunden. Men människor ska också kunna välja bort detta om de känner att de inte behöver det i den situation de befinner sig i.

Mycket tyder på att det finns goda skäl att på detta sätt stärka attraktiviteten på utbildningarna. Ungdomsbarometern har gjort en undersökning på beställning av Trä- och Möbelföretagen. Den pekade på att ungefär hälften av svenska ungdomar har upplevt någon form av press från föräldrar eller andra vuxna att läsa ett högskoleförberedande program. De pekar också på att ungdomar själva tror att det finns goda skäl att göra yrkesutbildningarna mer attraktiva och höja statusen för att få fler att vilja läsa på dessa program, som ju är så viktiga.

Att välja ett yrkesprogram med högskolebehörighet är kanske ett av de bästa beslut man kan ta för att stärka sina chanser på arbetsmarknaden. Då får man både en yrkestitel och möjlighet att läsa vidare om man så önskar.

Fru talman! Det är viktigt att lyfta blicken och se att fler reformer behövs. Det som i dag diskuteras är inte en lösning på alla problem. Det kan utifrån debatten ibland framstå som det. Men det behövs många fler åtgärder för att fler ungdomar ska vilja läsa yrkesutbildningar. Därför behöver statusen för programmen höjas.

Branschernas inflytande över utbildningarna behöver stärkas och kvaliteten behöver också förbättras så att utbildningarna möter de behov och den efterfrågan som finns inom yrkeskompetenser. Företagen behöver personer som är bättre utrustade när de kommer ut i arbetslivet.

Centerpartiet har vid flera tillfällen här i kammaren, i riksdagens utbildningsutskott och i samtal med regeringen påpekat att branschskolorna behöver utvecklas. Det finns färdiga förslag från Skolverket som jag förväntar mig att regeringen tar vidare för att utveckla och skapa förutsättningar för specialistcenter för branscher. Då kan man möjliggöra utbildning i hela landet men också stärka kompetensen ytterligare.

Vidare behövs fler yrkeslärare så att de som går på ett yrkesprogram möts av behöriga och utbildade yrkeslärare.

Vi hörde tidigare här i kammaren från Socialdemokraterna om att studie- och yrkesvägledningen behöver stärkas. Centerpartiet delar helt denna uppfattning. Det finns skäl att framhålla att regeringen under den här mandatperioden har haft en utredning på sitt bord om att stärka studie- och yrkesvägledningen, men man har inte tagit alla förslag vidare. Fler insatser behövs. Centerpartiet tycker att det är nödvändigt att stärka studie- och yrkesvägledningen så att fler ska kunna välja och vilja välja ett yrkesprogram.

Det pågår en försöksverksamhet för dem som läser ett teoretiskt program att kunna växla till ett avslutande yrkesår inom försäljning. Det finns alltså inom ett område. Vi i Centerpartiet ser skäl att i ett första steg utöka denna försöksverksamhet.

Fru talman! Jag tror att det här är rätt steg för att öka attraktiviteten för yrkesprogrammen. Men för att möta det stora rekryteringsbehovet på arbetsmarknaden - inom både näringsliv och offentlig sektor - behövs även insatser på kortare sikt. Det är därför viktigt att se till att människor kan läsa på vuxenutbildning. Därigenom kan vi på kort sikt möta rekryteringsbehovet. Som vi alla vet är ju en gymnasieutbildning i dagsläget treårig, och det tar en viss tid innan studenter har valt utbildning och sedan fullgjort den.

Det finns alltså ytterligare insatser att göra på området, men det lär jag få återkomma till vid ett annat tillfälle.

Anf. 31 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag vill börja med att rikta mig till Centerpartiet och Moderaterna: Lyssna till slutet av mitt anförande innan ni begär replik på mig så kanske det inte behövs.

Fru talman! Den avgörande skiljelinjen mellan höger och vänster i utbildningspolitiken har alltid varit om kunskap och bildning ska vara förbehållet en elit eller om det ska vara till för alla. Så stod striden om folkskolans införande på 1840-talet liksom vid grundskolans införande på 1960-talet och vid gymnasieskolans utbyggnad på 1970-talet. Det var också samma tanke, med djupa spår av klassförakt gentemot arbetarklassen, som ledde till att den grundläggande högskolebehörigheten avskaffades under regeringen Reinfeldt.

Idén om den allmänna sammanhållna skolan var en del av kampen för demokratin. Ur detta samband föddes insikten om kunskap och bildning som en medborgerlig rätt, gemensam för alla och förverkligad i en skola för alla.

Det stora reformarbete som inleddes genom utbildningsväsendet på 1950-talet innebar en höjning av den allmänna kunskapsnivån och en syn på lärande som en dynamisk och påverkbar process vägledd av pedagogisk vetenskap och utveckling av skolans praktik. En systematiserad samverkan mellan skola, föräldrar och arbetsliv inleddes och utvecklades. Skolans lärandeprocess skulle utjämna socioekonomiskt grundade kunskapsskillnader. Mot denna reformverksamhet växte en konservativ reaktion fram med en gammal elitistisk människosyn om stationära skillnader i individers begåvning förtäckt av plakatpolitiska slagord i syfte att få det hela att se ut som att det skulle gynna skoltrötta elever.

Fru talman! Tidigare gick ungefär hälften av eleverna i gymnasieskolan på ett yrkesförberedande program. Men sedan förändringarna på gymnasieskolan gjordes 2011 väljer nu bara knappt en tredjedel av eleverna ett yrkesprogram. En betydelsefull del av förändringen av yrkesprogrammen var att de inte längre gav grundläggande högskolebehörighet, utan eleverna skulle aktivt välja att lägga till berörda ämnen. Utifrån den sociala struktur som råder i vårt samhälle och på de nationella programmen kunde man lätt konstatera att det här skulle leda till en social snedrekrytering, och att det skulle smitta av sig även senare vid högre utbildning. Men en majoritet av riksdagens partier valde trots detta att hålla fast vid det nya systemet.

För Vänsterpartiets del är det viktigt att säga att den ålderdomliga föreställning som motiverat skillnaderna mellan teoretiska och praktiska yrken inte gäller i dagens eller framtidens samhälle. God språkförmåga och språkförståelse är inte bara viktigt för dem som läser på de teoretiska programmen; det är viktigt även för dem som går på yrkesprogram.

Fru talman! För flera av de yrkesförberedande programmen finns det dessutom en naturlig övergång och fortsättning i form av utbildningar på högskola och yrkeshögskola, bland annat inom vård och omsorg samt tekniska utbildningar.

Att läsa vidare på högskola ska vara en möjlighet för alla under hela livet. Det behöver inte utnyttjas av alla, men dörren måste hållas öppen oavsett det val av gymnasieprogram någon har gjort under tonåren. Den möjlighet som har funnits fram till nu att läsa in högskolebehörigheten har inneburit stora nackdelar, eftersom det har varit betydligt mer komplext att välja till ämnen än det som nu föreslås i propositionen.

Elever har behövt utnyttja individuella val eller utökat program för att läsa in de poäng som krävts för att få högskolebehörigheten. Även om de har gjort det har de många gånger inte kunnat konkurrera om studieplatser på högskoleutbildningar eftersom det inte har getts möjlighet att läsa kurser som har gett dem meritpoäng. De har alltså fått mindre utrymme att läsa in särskilda behörigheter som krävs för att få högskoleutbildningar.

Regeringen lägger nu fram ett förslag som innebär att samtliga elever ska garanteras högskolebehörigheten även på de yrkesförberedande programmen med möjlighet att välja bort det. Det är en linje som Vänsterpartiet helt och hållet kan ställa sig bakom.

Jag vill avslutningsvis säga att jag är mycket glad att vi trots ideologiska skillnader genom åren kan komma överens mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och vissa högerpartier om att det är en viktig fråga för fortsättningen för att vi ska ha en konkurrenskraftig arbetsmarknad, för att företagen ska kunna se till att ha rätt arbetskraft men framför allt för att bildning och kunskap inte bara är en rättighet för en del av vårt samhälle.

Arbetarklassens barn har också rätt till kunskap och bildning. Arbetarklassens barn kan också studera vidare på högskola om de så önskar. En bildad arbetare med mycket kunskap är en person som kan vara med och utveckla vårt samhälle precis som arbetarklassen gjorde en gång i tiden i Sverige på grund av just den starka bildningstraditionen som växte i vårt land.

Anf. 32 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det var ett vackert brandtal till bildningens försvar från Daniel Riazat. En viktig pusselbit i den bildning som vi i Miljöpartiet tycker att alla elever i svensk gymnasieskola ska få är tillgången till de estetiska verktygen genom estetiska ämnen.

Miljöpartiet stod tidigare tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på den sida som röstade för att återinföra estetiska ämnen på alla gymnasieprogram. Hur ställer sig Vänsterpartiet i dagens omröstning?

Anf. 33 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Tack för hyllningen till mitt anförande!

När det kommer till frågan om estetiska ämnen på gymnasiet vågar jag påstå att Vänsterpartiet är det parti som har lagt fram det förslaget flest gånger i riksdagens kammare. Vid ett tillfälle har Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstat för det tillsammans. Vid samtliga andra tillfällen har Miljöpartiet inte röstat för Vänsterpartiets förslag om att införa estetiska ämnen som obligatoriska på samtliga gymnasieprogram.

Jag skulle kunna bolla tillbaka frågan lite grann och säga: Varför har Miljöpartiet nästan aldrig röstat för Vänsterpartiets förslag när det kommer till estetiska ämnen på gymnasiet? Men jag kommer inte att skicka tillbaka den frågan. Anledningen till det är att vi är helt överens om frågan.

Det enda som skiljer oss åt är att vi menar att propositionen vi behandlar i dag handlar om just den grundläggande högskolebehörigheten. Men från och med i morgon fortsätter vi att driva frågan att ha estetiska ämnen på gymnasiet. Jag hoppas att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan göra det tillsammans.

Anf. 34 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Vi har drivit de frågorna tillsammans under en rad år. Jag är inte helt säker på om det var ett ja eller ett nej från Daniel Riazat på frågan om Vänsterpartiet kommer att rösta för det skarpa förslag som också finns i det betänkande vi handlar i dag.

Det betänkande vi behandlar i dag handlar om att återinföra högskolebehörigheten och möjligheten att få det som utgångspunkt på alla gymnasieprogram. Det handlar också om Miljöpartiets skarpa förslag om att återinföra estetiskt ämne på alla gymnasieprogram. Ja eller nej?

Anf. 35 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Jag kan bara upprepa mig och säga att Vänsterpartiet ändå är det parti som har drivit den här frågan allra hårdast och under flest år i Sveriges riksdag. Miljöpartiet har nästan aldrig röstat för våra skarpa förslag som vi har lagt fram till kammaren när det kommer till estetiska ämnen, förutom den gången då Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade tillsammans om den senaste propositionen. Den handlade på den tiden om både högskolebehörigheten och estetiska program.

I det här fallet handlade propositionen i grunden om högskolebehörigheten på gymnasieprogram. Därför valde vi från Vänsterpartiet att inte lägga fram ytterligare en motion, vilket vi gör i princip varje år om estetiska ämnen på gymnasiet. Vi kommer därför att fokusera på själva högskolebehörigheten.

Vi vidhåller vår politiska uppfattning att det är otroligt viktigt att alla elever på gymnasieskolan får ta del av kulturella inslag och estetiska ämnen. Jag nämnde tidigare i mitt anförande att kunskap och bildning är otroligt viktigt för alla samhällsklasser och barn från alla samhällsnivåer. I det här fallet gäller det även de estetiska ämnena.

Kulturen har ett värde som egentligen inte går att beskriva med ord eller siffror över huvud taget. Den har ett egenvärde som vi måste värna om. Är det någonting vi ska se till att återinföra under förhoppningsvis nästa mandatperiod eller innan den är det att införa estetiska ämnen på samtliga gymnasieprogram.

Tack för förslaget! Vi stöttar förslaget, men vi kommer inte att rösta för det i dag med anledning av vad ärendet handlar om.

Anf. 36 Christian Carlsson (KD)

Herr talman! Det är företagare och vanliga människor, som varje morgon kokar sitt kaffe och brer mackan för att sedan bege sig till jobbet, som bygger landet starkt. Företagen skapar förutsättningar för en vård och välfärd att lita på när vi behöver samhället som mest. Företagen ger polisen förutsättningar att ta tillbaka tryggheten på gator och torg och i våra bostadsområden.

Därför är det viktigt att Sverige har ett företagsklimat i världsklass. Men just nu står vi inför en kompetensbrist inom flera branscher som hotar svensk konkurrenskraft. Samtidigt som hundratusentals människor saknar jobb har företagare sedan åtminstone ett decennium varnat för svårigheten att hitta lämplig arbetskraft. De beskriver det till och med som företagens största tillväxthinder.

Herr talman! Få saker är så viktiga för samhället som utbildningsväsendet. Att skolan ger både kunskap för livet och för ett liv på arbetsmarknaden är en förutsättning för att samhället ska fungera. Men dagens utbildningssystem har flera stora problem.

Vi har i hög grad misslyckats med att få unga att läsa utbildningar som faktiskt ger jobb. Resultatet av det är höga kostnader - för människor som inte kommer i arbete, för arbetsgivare som inte hittar rätt kompetens och för småföretagare som inte får se sina företag växa.

Yrkesutbildning är den utbildningsform som mest efterfrågas av företagare. Men andelen som väljer att läsa yrkesprogram på gymnasiet är på tok för låg. Det kräver att vi nu tar vårt ansvar för att underlätta ungdomars etablering på arbetsmarknaden och för att stärka kompetensförsörjningen.

Ett viktigt förslag för att motverka kompetensbristen är att göra grundläggande behörighet till norm på landets yrkesprogram. Kristdemokraterna vill att de gymnasiala yrkesprogrammen ska utökas till sitt innehåll för att också kunna ge högskolebehörighet, men möjligheten att välja bort ska finnas kvar.

På detta sätt behåller vi frivilligheten för eleverna. Men vi gör samtidigt de höga förväntningarna till norm, vilket är en förutsättning för varje framgångsrik skola. Vi gör det på så vis enklare för dem som vill ha högskolebehörighet att kunna välja ett yrkesprogram.

Vårt parti har tidigare haft uppfattningen att elever som valt yrkesprogram skulle kunna läsa till denna behörighet men att det inte skulle finnas med som utgångspunkt.

Den enda anledningen till att vi gjorde detta ställningstagande var att vi bedömde att fler då skulle fullfölja gymnasiet. Vi gjorde det därför att vi var oroade över att så många elever hoppade av skolan och aldrig fick springa ut tillsammans med sina jämnåriga i samband med studenten.

Jag ska vara ärlig och säga att jag minns hur det pratades runt köksborden hemma i Värmland i samband med reformen. Det fanns de som var skeptiska. De varnade för att attraktiviteten hos yrkesprogrammen skulle minska. Inte sällan var detta personer som själva hade gått eller som var intresserade av att gå yrkesprogram. Och det visade sig att de fick rätt.

Att behörigheten inte har varit norm har lett till att söktrycket till den här typen av utbildningar har minskat med en tredjedel. Därför har Kristdemokraterna bytt position. Vi är fortfarande oroade över att alltför många inte klarar av skolan, men lösningen är inte att avstå från att göra grundläggande behörighet till norm på yrkesprogrammen. I stället behövs mer av tidiga kunskapskontroller och stödinsatser i grundskolan för att fler ska klara av att ta studenten så småningom.

Såväl näringsliv som fackförbund står bakom propositionen om grundläggande behörighet på yrkesprogrammen, som vi behandlar här i dag.

Jag yrkar för Kristdemokraternas del bifall till utskottets förslag i betänkandet. Vi kommer att rösta för propositionen och utbildningsutskottets betänkande senare i dag.

Vi gör det för att underlätta för de elever som vill välja yrkesprogram, och vi gör det för att motverka kompetensbristen och stärka företagsklimatet i Sverige.

Anf. 37 Statsrådet Lina Axelsson Kihlblom (S)

Herr talman! Stort tack för möjligheten att här i dag debattera en sådan här viktig fråga!

Sverige behöver fler skickliga yrkesarbetare som bygger landet. Det här är avgörande för tillväxten och välfärden - och inte minst för att vi ska kunna möta arbetskraftsbehovet som kommer med satsningar på den gröna industriella revolutionen. Med en brist på gymnasialt yrkesutbildad arbetskraft är detta en av de största och mest akuta problemen på den svenska arbetsmarknaden i dag.

Enligt Statistiska centralbyråns prognoser kommer efterfrågan på just gymnasialt yrkesutbildade att vara hög under lång tid framöver. Arbetsgivare i såväl privat som offentlig sektor skriker efter gymnasialt yrkesutbildade när de nya jobben växer fram och välfärden behöver anställa.

Samtidigt är det alldeles för få ungdomar som väljer att gå ett yrkesprogram. De senaste tio åren har antalet elever på yrkesprogrammen sjunkit. Tappet blev dramatiskt 2011, när kurserna för grundläggande behörighet togs bort. Läget har inte återhämtat sig sedan dess. År 2011 var jag rektor på en högstadieskola, och jag vet hur snacket gick. Det är inte förvånande att många ungdomar vill hålla dörrarna öppna för framtiden. Det har jag full förståelse för.

Sverige kan bättre. Att öka attraktiviteten hos de gymnasiala yrkesprogrammen är avgörande för att vi ska kunna få fler välutbildade medarbetare till företagen så att de kan växa och vara konkurrenskraftiga. Vi behöver fler skickliga yrkesarbetare som stärker Sverige: elektriker, yrkeschaufförer, rörmokare, husbyggare, kockar, vårdbiträden - ja, listan kan göras lång på yrkesgrupper som kan utbildas i gymnasiet och som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden.

Vi vet samtidigt att det i dag är många ungdomar som överväger att gå ett yrkesprogram men som väljer bort det för att de känner sig osäkra på om det kommer att vara möjligt att läsa in högskolebehörighet.

När Svenskt Näringsliv frågade ungdomar själva sa drygt en tredjedel av eleverna som gick på ett högskoleförberedande program att de hade övervägt ett yrkesprogram. När eleverna fick frågan varför de valde bort yrkesprogrammen svarade över hälften att det handlade om den grundläggande behörigheten och att den inte automatiskt ingår i yrkesprogrammen.

Nu gör vi det eleverna och branscherna efterfrågar: Vi moderniserar yrkesprogrammen så att de blir mer attraktiva och så att ungdomar kan välja utbildningar som garanterat leder till jobb, men som också håller framtidens dörrar öppna. Genom att införa att ämnena för grundläggande behörighet ska ingå i yrkesprogrammen från start skickar vi signaler till föräldrar och elever att yrkesprogrammen innebär möjligheter både på kort och på lång sikt.

Jag är övertygad om att de här förändringarna kommer att bidra till att fler kommer att söka till yrkesprogrammen. Branscherna instämmer. De vet att detta är en nyckelfråga när det gäller att öka yrkesutbildningarnas attraktivitetskraft. De har också drivit på att reformerna ska genomföras.

Nu när riksdagen ska rösta om förslagen hoppas jag verkligen att en majoritet av riksdagens ledamöter ställer sig bakom dessa nödvändiga förbättringar. Det låter positivt utifrån de signaler jag har hört här i dag.

(Applåder)

Anf. 38 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Låt mig först och främst rikta ett tack till statsrådet för att hon tar sig tid att vara här och är delaktig i debatten. Det är väl också den första debatten när det gäller en proposition, om jag förstod rätt. Det tycker vi om, och det ser vi gärna mer av från utskottets sida.

För en tid sedan kom Skolverket med en rapport som visade att elever som lämnar grundskolan med svaga betyg har goda chanser att klara gymnasieskolan om de läser ett yrkesprogram.

Jag tror att det bland de elever som hade betyg mellan stegen F och E var 22 procent på högskoleförberedande program som klarade av att ta examen inom tre år, medan det av dem som gick yrkesprogram var 42 procent som tog examen inom tre år. Om man tittar på betygsstegen E-D ser man att det var 49 procent av eleverna på högskoleförberedande program som tog examen inom tre år medan det var 74 procent av dem som gick yrkesprogrammen som gjorde det.

Det här visar att yrkesprogrammen fyller en viktig funktion och att elever som har svaga betyg från grundskolan klarar sig väldigt väl i jämförelse på gymnasieskolan, trots att vi har ett system där man inte får en grundläggande behörighet till högskolan.

Skolverket har varit kritiskt till reformen och att den kommer att leda till sämre genomströmningshastighet. Då är frågan: Hur tror statsrådet att det blir med genomströmningen när de här eleverna får en allt tyngre studiebörda med teoretiska studier?

Anf. 39 Statsrådet Lina Axelsson Kihlblom (S)

Herr talman! Först och främst är det viktigt att veta att man kan välja bort de teoretiska delarna om de skulle tynga.

Själva grundproblematiken är dock att jag hör att Sverigedemokraterna ständigt pratar om yrkesprogrammen för de skoltrötta, de skolsvaga och dem som inte passar in i systemet. Det vill jag vända på. Utan yrkeskunniga stannar Sverige. Yrkesutbildningar är för dem som vill ha jobb tidigt. Det kanske snabbaste sättet att bli vd i dag är att gå ett yrkesprogram, skaffa sig bra kunskaper och sedan starta sin firma.

Jag tror att den här reformen kommer att göra att vi får fler elever som går yrkesprogrammen. De kommer att stötta varandra. Och för dem som är trötta på de teoretiska ämnena ska det vara möjligt att välja bort dessa.

Jag vill ge ett exempel på hur det har varit fram till nu. Sofia läser till bagare, och hon och en till var de enda som ville ha denna möjlighet att gå till ett högskoleprogram senare. Därför blev det väldigt svårt för rektor och övriga lärare att se till att de fick det. De valde då att avbryta utbildningen.

Nu ger vi alla en möjlighet att passa in. Yrkesprogram är inte för de skolsvaga och de skoltrötta. Det handlar om alla. Det handlar om att få börja ett bra och meningsfullt arbetsliv tidigt och att faktiskt kunna få jobb.

(Applåder)

I detta anförande instämde Linus Sköld (S).

Anf. 40 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Jag konstaterar att skolministern sällar sig till den mängd ministrar som förvanskar och generaliserar vårt sätt att se på saker och ting. Jag beklagar detta. Jag hade ändå förhoppningar om att vi kanske skulle få en skolminister som inte ägnade sig åt sådant, men de förhoppningarna grusades redan i det första replikskiftet.

Vi pratar inte bara om skoltrötta och studiesvaga. Men det vi kan slå fast är att studiestarka elever klarar sig oavsett vad de väljer. Några kanske väljer ett yrkesprogram. Det finns ju de som är intresserade av det, kanske just därför att de inte vill fortsätta att läsa teoretiska ämnen. De kanske är bra på bild, teknik eller någonting annat och vill använda händerna, bli murare eller elektriker - som vi behöver så mycket. Studiestarka elever klarar sig oavsett vilken utbildning de väljer. Det visar också Skolverkets rapport. Men studiesvaga elever klarar sig bättre på yrkesprogrammen.

Jag fick inget svar på hur skolministern ser på genomströmningstiden. Skolverket är tydligt i sin kritik: Detta kommer att påverka genomströmningstiden. Detta kommer att innebära problem med att ta en examen inom tre år. Det är väl inte en bra politik att föra?

Vi ska ge ungdomar chanser, alla chanser som finns. Vi ska se till att de utbildar sig till det de vill bli. Men vi ska inte stöpa dem i samma form. Vi måste inse att elever är olika, och vi ska bejaka de olikheterna. Vi måste inse att det finns de som har det lätt i skolan och också de som går ur skolan med dåliga förkunskaper. Vi gör inte dem en tjänst genom att tvinga dem att läsa teoretiska ämnen om de inte vill det. Tvärtom kommer det att bli en katastrof.

Jag skulle gärna vilja höra vad ministern tycker om Skolverkets rapport angående genomströmningstiden för just studiesvaga elever.

Anf. 41 Statsrådet Lina Axelsson Kihlblom (S)

Herr talman! Det är väl ganska tydligt att Patrick Reslow är den ende som har den här infallsvinkeln. Det säger väl någonting.

Det vi vet i dag är att det finns många som skulle vilja ha gått ett yrkesprogram men som inte riktigt vågade. Man vill hålla dörrarna öppna. Man vill inte bli inboxad i att vara "den skolsvaga". Man kanske ändrar sig genom livet. Man vill kanske kunna börja en högskoleutbildning senare i livet, när det passar. Man vill ha dörrar öppna, men man kanske också vill få ett jobb.

Nu tvingar vi in dessa personer på teoretiska utbildningar där de har svaga möjligheter att komma till sin rätt. Det är väl bättre att vi har den här möjligheten: att gå ett yrkesprogram och få en högskolebehörighet. Jag förstår inte vad det här handlar om egentligen.

Ökade möjligheter till grundläggande behörighet för elever på gymnasieskolans yrkesprogram

Därför blir jag lite förvånad när jag tänker på Sverigedemokraternas väljare. Korta yrkesprogram, som ingen inom branschorganisationerna vill se, vill Sverigedemokraterna ha - korta yrkesprogram som boxar in människor så att de har få möjligheter att senare i livet ta sig vidare.

När vi frågar branschorganisationerna om de vill se tvååriga yrkesprogram säger alla nej. De vill ha välutbildade människor som både kan läsa och skriva och har yrkesskicklighet. Därför är det viktigt att vi har en utbildning som inte stänger ute många ungdomar från yrkesutbildningar utan öppnar upp dessa för fler, så att vi slipper bli beroende av arbetskraftsinvandring eller att svenska företag flyttar utomlands därför att det finns en brist i Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)