Statsministerns frågestund

Herr talman! Statsministern! Halva mandatperioden har nu gått. Det är många som på lite olika sätt talar om det. Vi i oppositionen noterar hur regeringen och Sverigedemokraterna har drivit fram en sjukvårdskris. Det har mycket korrekt varit inflation, men under den tiden har regeringen dock inte tillfört nödvändiga resurser.

Många har beskrivit sommaren inom vården som den kanske värsta hittills. Runt om i landet varslades personal redan i våras om uppsägning. Under det första halvåret varslades dubbelt så många i kommuner och regioner som under hela 2023. Låt oss hoppas att inte alla dessa varsel faller ut, men trots det tål det att påminna om att operationer har ställts in och att anställda inte har fått ut sin semester. Läkare har till och med varnat för att nedskärningar har orsakat dödsfall.

Det är en sjukvårdskris som har brett ut sig över landet, oaktat regionernas ansträngningar att försöka mildra detta. För personalen betyder detta färre kollegor, längre arbetspass, fler arbetspass och en tuff arbetsmiljö. För patienterna betyder det mer väntan, mer osäkerhet och en känsla av otrygghet när man inte vet om vården finns där när man behöver den.

Jag vill ställa en fråga till statsministern, efter att vi har kunnat ta del av regeringens utspel i alla fall så här långt när det gäller sjukvård. Om det inte finns mer på den fronten som vi inte känner till är det ett faktum att regeringen väljer att prioritera stora skattesänkningar för höginkomsttagare samtidigt som vården går på knäna. Tillskotten är betydligt mindre än åren innan.

Herr talman! Min fråga till statsministern är: Hur motiveras stora skattesänkningar för höginkomsttagare när vården skulle behöva resurserna mycket mer?

Herr talman! Vi noterar att Socialdemokraterna kan sina talepunkter. Varje gång som regeringen sänker skatten för vanligt folk som arbetar, som har fått tio års reallönehöjningar uppätna av inflationen, är Socialdemokraterna emot det. Ni är pålitliga på den punkten måste jag säga. Högre skatter är alltid bättre än lägre skatter. Enskilda människor har alltid för mycket pengar i plånboken. Flera års inflation under er regeringstid ska inte kompenseras, inte ens nu när vi kan använda styrkan i svenska statsfinanser. Man får ändå säga att det är ett tydligt besked.

I våras var jag nog först i den här kammaren med att säga att vi var bekymrade över regionernas ekonomi på grund av den höga inflationen. Som alla vet drev inflationen upp pensionskostnaderna i regionerna, vilket dock inte är något man helt intuitivt kan förstå. Vi såg detta problem. Regionerna såg detta problem. Och vi hjälptes åt att överbrygga den svåra situationen.

Jag sa då och jag har hela tiden sagt att vår främsta uppgift i den ekonomiska politiken är att bekämpa inflationen, för så länge inflationen är hög kan man inte bedriva riktigt bra ekonomisk politik utan att riskera att elda på inflationen. Nu har vi besegrat inflationen. Den är nere långt under vad den någon gång var under er period. Nu är den nere på hanterbara nivåer. Vi har fortsatt lågkonjunktur. Vi använder styrkan i svenska statsfinanser till att hjälpa både den svenska välfärden och de svenska hushållen så att deras köpkraft kan återställas.

Allt detta är ni emot. Det förvånar mig inte. Ni brukar vara emot det vi gör. Men jag är övertygad om att det som staten gör tillsammans med regionerna kommer att göra att vi klarar av den här svåra överbryggningen.

Regionerna går nu en bättre tid till mötes. Det ser bättre ut det här året, men fortfarande finns det många problem kvar att lösa.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att även statsministern kan sina talepunkter: Sänkt skatt är alltid svaret på de flesta samhällsproblem, stora eller små sådana.

Om jag inte minns fel erkände statsministern i våras att det mer eller mindre var en kris i vården, något som har påtalats av både opposition och personal i vården under ett par års tid. Även om inflationen är lägre i dag betyder inte det att köpkraften för kommuner och regioner har återställts.

Faktum är att när regeringen nu skär ned sektorsbidragen till sjukvården med 7 miljarder får det förstås stora konsekvenser. Man talar om en satsning på 2 miljarder när man de facto skär ned med 7 miljarder jämfört med innevarande år. Hur ska vi få en bättre vård, Ulf Kristersson, med 7 miljarder mindre? Jag tror inte att någon region uppskattar den typen av budgetsatsningar.

(Applåder)

Herr talman! Det är ju bara att läsa innantill. Vi lägger på ytterligare 3 miljarder kronor från statens sida. Det är fakta. Så är det. Till detta kommer den inte helt oväsentliga saken att regionernas ekonomi i första hand ansvaras för i regionerna. Vi i staten gör vårt. På samma sätt som kommunerna ansvarar för sin ekonomi ansvarar regionerna för sin ekonomi. Men vi tycker att det är ett nationellt ansvar att hjälpa till också.

Låt oss dock inte glömma bort inflationen, för det är den som har varit tjuven. Ni vill inte prata om inflationen. Ni ser inte den starka kopplingen att inflation äter upp reallöneökningar. De som lever på bidrag kompenseras med höjda bidrag. Löntagarna kompenseras inte. Nu sänker vi skatten för löntagare så att de får tillbaka en del av den köpkraft de förlorade under höginflationstiden.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! Migrationsfrågan var en viktig fråga i valet, inte minst för dem som valde att rösta på vårt gemensamma regeringsalternativ. Nu har vi fyra partier gemensamt utlovat ett paradigmskifte när det gäller migrationspolitiken, och det sker nu också successivt genom de reformer som är på gång och som rullas ut. Kursen läggs om i en mer rimlig riktning.

Det här är naturligtvis väldigt bra tycker jag och Sverigedemokraterna. Men många väljare tycker också, med viss rätt, att det sker lite för lite och att det går för långsamt. Ett exempel på det, som jag ofta får höra när jag pratar med väljare, är att det fortsatt delas ut ett väldigt stort antal svenska medborgarskap. Förra året beviljade Migrationsverket omkring 67 000 medborgarskap till utlänningar i Sverige. De främsta ursprungsländerna var Syrien, Eritrea, Afghanistan och Somalia, och vi vet att det på gruppnivå är människor därifrån som hör till dem som kanske har svårast att integreras i Sverige.

De är nu medborgare i vårt land utan krav på språkkunskaper eller egen försörjning, detta trots att det finns ett väldigt tydligt politiskt stöd inte minst här i riksdagen för att skärpa kraven för att bli beviljad medborgarskap här i Sverige.

Min fråga, herr talman, till statsministern är hur han ser på detta. Är regeringen beredd att vidta några åtgärder för att bromsa det hela till dess att nya skärpta regler är på plats?

Herr talman! Vi börjar med det formella. Vi har i dag dåliga regler för medborgarskap. Det börjar allt fler bli överens om. Medborgarskap kan inte delas ut på det ganska lättvindiga sätt vi har gjort i Sverige under lång tid. Andra länder har mycket bättre regler. Jag tycker att det är självklart att man ska kunna det språk som gäller i Sverige, att man ska kunna försörja sig själv och att man ska leva hederligt. Vi har haft en del absurda exempel där man kunnat bli medborgare per automatik under en viss ålder utan att det skett någon prövning över huvud taget. Att allt detta ska ändras är vi helt överens om.

Som jag sa i regeringsförklaringen i förrgår går vi nu mot en helt annan lagstiftning för medborgarskap i Sverige. Det är bra. Jag tror att det larm som nu finns om de frågorna kommer att lägga sig när den lagen är igenom, för då kommer det att vara självklart att ha höga krav och förväntningar på den som blir medborgare. Det är det ena.

Det andra jag vill säga är att vi har de lagar vi har tills vi ändrar på dem. Så är det i en rättsstat som Sverige. Alltså har vi nu en lagstiftning som vi är överens om inte är bra nog. Därför råder det brådska att ändra lagen. Men lagar måste behandlas på rätt sätt.

Det betyder inte att vi inte kan göra saker och ting. Jag vill peka specifikt på några saker.

Vi har ett skärpt säkerhetsläge i Sverige och flera andra delar av Europa. Vi vet historiskt att människor har velat tillskansa sig svenska medborgarskap för att därefter inte kunna bli föremål för till exempel utvisning. Det innebär allvarliga problem. Det finns i Sverige i dag människor som inte borde vara här över huvud taget.

Det vi har gjort nu är att ge Migrationsverket i uppdrag att undersöka hur man ska skärpa kontrollerna under den tid då vi har den gamla lagstiftningen kvar, så att inte människor som inte borde bli medborgare ens med dagens lagstiftning hittar kryphål att komma igenom. Den saken tittar de på just nu. De ska rapportera om bara två veckor, den 30 september. Då kommer vi kanske att få ett antal nya verktyg som ska användas för att minska risken för missbruk av dagens lagstiftning.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret. Jag vet att vi är överens om problembilden. Det är också viktigt att vi gör vad vi kan för att leva upp till den folkvilja som vi har att förhålla oss till.

En annan sak på det här området som de senaste dagarna har oroat en del personer, vilket jag har märkt i väljarkontakter, är det faktum att vi nu har bytt ut ansvarigt statsråd - den tidigare migrationsministern har blivit utrikesminister. Det finns en farhåga hos vissa för att det kan leda till att reformtempot saktar ned. Kan statsministern försäkra oss om att det inte blir så utan att det här är frågor som fortsatt är viktiga och prioriteras av regeringen och i regeringens arbete?

Herr talman! Jag kan entydigt och med hundraprocentig säkerhet säga att det inte finns någon som helst risk att något tempo kommer att sänkas. Jag är begåvad med så bra statsråd att jag när jag sökte en ny utrikesminister tog ett av de bästa vi har, nämligen dåvarande migrationsminister. Som ny migrationsminister fick vi en person som har åstadkommit goda resultat på andra områden. Dessutom ligger alla de planer vi har fast, och en stor del av bemanningen är densamma. Utan att på något vis underskatta betydelsen av själva statsrådet kan jag säga att allt vi arbetar med fortgår i oförändrad takt. Vi ska snarare göra mer än mindre - tiden går fort, och det råder fara i dröjsmål. Ingenting kommer att förändras på denna punkt.

Herr talman! Är Sveriges statsminister i själva verket en trollkarl? Det kan man kanske tro när man läser regeringens promemoria, där man föreslår en 75-procentig finansiering i sitt utlovade kärnkraftsprogram. Det innebär en skattesmäll eller välfärdsslakt på ungefär 87 miljarder för medborgarna - eller att man överger de ekonomiska ramverken helt. Det säger alla experter, och Finanspolitiska rådet har nyss lyft det.

Jag ingår nu i den utredning som ska fastställa ett nytt mål för det offentliga sparandet. Om man går in med över 50 procent i finansiering kommer det enligt de bedömningar jag får ta del av och enligt Eurostats riktlinjer att drabba statsfinanserna på det sätt jag har redogjort för.

Varför klargör inte statsministern detta för medborgarna - antingen att kärnkraftsprogrammet kommer att kosta dem ungefär 87 miljarder eller att ni avser att avskaffa de ekonomiska ramverken?

Herr talman! Först måste jag medge att jag blir entusiastisk och glad över Vänsterpartiets plötsliga intresse för statsfinanser. Det är bra. Så har det inte alltid låtit.

Nu har vi tillsatt en utredning för att titta på hur en riskdelningsmodell ska se ut när Sverige ska göra ett nytt kärnkraftsprogram. Förra gången var det en helstatlig aktivitet att göra detta, på samma sätt som det var en kärnstatlig verksamhet att bygga ut vattenkraften. Inget seriöst land abdikerar från den samlade energipolitiken, i varje fall inte med goda resultat. Det kan inte Sverige heller göra.

Man har i 44 år gjort allt man kunnat för att bekämpa kärnkraft i Sverige. Nu vänder vi på kuttingen. Nu vill vi uppmuntra kärnkraft i Sverige.

Detta är en offentlig utredning som remissbehandlas. Det är en seriöst gjord utredning som av kvalificerade människor bedöms som det kanske bästa som skett för att ge startskottet för ny svensk kärnkraft. Där står vi just nu. Vi i regeringen återkommer när vi har bestämt oss.

(Applåder)

Herr talman! Här finns uppenbarligen en hund begraven. "Simsalabim" fungerar kanske i sagorna, men inte om man ska styra Sverige.

I går sa statsministern att nästan alla som kollar på den här utredningen är positiva. Att kärnkraftsindustrin och kanske Ebba Busch är positiva förstår jag. Men Finanspolitiska rådet och de ekonomiska experterna säger någonting annat. Varför har inte statsministern sett till att utredningen redan nu klargör att finansieringsmodellen påverkar de offentliga finanserna, när vi arbetar med att komma överens om ett nytt mål för det offentliga sparandet?

Herr talman! Jag måste vara lite formell i de här frågorna. Detta är en utredning som har gjort ett arbete på regeringens begäran. Utredningen remissbehandlas - vi tar in förslag på tillägg, synpunkter på brister och beröm. Så gör man alltid med utredningar. Därefter kommer regeringen att ta ställning.

Att det behövs en riskdelning om vi ska starta ett nytt kärnkraftsprogram efter de enorma politiska risker som inte minst Ida Gabrielssons parti varit med och skapat i 45 år är självklart. Nu tar vi itu med den frågan, så att vi får ny kärnkraft i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle vilja prata om en fråga som politiken under alldeles för lång tid har glömt bort, eller kanske snarare gömt bort, nämligen Sveriges orättvisa betygssystem.

När statsministern och jag var för sig öppnade våra slutbetyg kanske vi hade lite mindre klump i magen än vad dagens elever upplever. Visst - ett underkänt betyg kunde även på vår tid göra att vissa utbildningar var svåra att komma in på, men det fanns ändå en möjlighet att komma tillbaka. Det finns nog en och annan här inne som hade en etta eller ett IG i slutbetyget men trots det kunde fortsätta på gymnasiet och därmed få den chans som vi i dag förvägrar en femtedel av Sveriges elever varje år.

De senaste tio åren har 160 000 elever stängts ute från att gå gymnasiet på grund av att de inte klarat den hårda godkäntgränsen. Jag tycker att vi ska ta in den siffran för en stund. 160 000 barn har slussats in i arbetslöshet eller utanförskap i stället för att få en riktig chans. Faktum är att Sverige är det land i EU som varje år underkänner flest elever. Vi underkänner tio gånger fler än Danmark och Finland, trots att vi har likvärdiga resultat i Pisa. Orsaken är betygssystemet. Det handlar om barn och ungdomar som döms ut som mindre vetande eller odugliga bara för att skolan bedömer elever utifrån teoretisk kunskap och inte praktisk begåvning.

Jag är själv redo att ta ett första steg och se över den hårda godkäntgränsen när det gäller antagningen till yrkesprogram på gymnasiet, det vill säga det krav som i dag finns på att man ska vara godkänd i ett visst antal ämnen för att över huvud taget kunna söka till gymnasiet. Statsministern får hemskt gärna ge mig, alla Sveriges unga och deras föräldrar ett tydligt svar på den fråga som många av dem ställer sig i dag: När kommer detta att rättas till, ett av den svenska skolans allra största fel?

Herr talman! Det är en intressant fråga. Jag tror att jag spontant håller med om halva problembeskrivningen. Vi har ett betygssystem som av alldeles för många upplevs som att det har oklara, svårbegripliga kriterier. Ibland tror jag att vi föräldrar tycker att det är ännu svårare att begripa än vad de ungdomar som vi har i skolan tycker.

Där har vi utan tvekan ett problem. Det är ett av de många problem i vårt skolsystem som vi nu kommer att rätta till. Vi kan inte ha ett betygssystem som inte uppfattas som transparent och förutsägbart. Det är det ena. Det jobbar Utbildningsdepartementet hårt med, som ni säkert vet.

Den andra frågan är jag inte alls lika säker på. Att vi har väldigt många i dag som inte kan läsa och skriva ordentligt, att vi har väldigt många som går ut nian med ofullständiga betyg, och ofullständiga kunskaper och inte bara betyg, är inte i första hand betygssystemets fel. Slarva inte bort den frågan.

Vi har jättemånga unga människor som inte kan svenska ordentligt. Det kan inget betygssystem i världen rätta till. Där måste kunskaperna öka, hur vi än sedan mäter dem. Slarva inte bort de här frågorna.

Vi har ett gigantiskt problem med väldigt många barn som inte kan svenska ordentligt, och inte lär sig svenska hemma. I brist på svenska lär de sig heller inte andra ämnen i skolan. Det är ett riktigt stort problem som är mycket större än själva betygssystemet. Sedan blir det inte bättre av ett betygssystem som har oklara, oprecisa förväntningar på vad man ska lära sig.

Herr talman! Jag tänker citera skolministern Lotta Edholm. Hon har uttryckt det så här: Vi har betygskriterier och kursplaner som är alldeles för komplexa med för lite fokus på fakta och för mycket på analys och diskussion.

Det resultat vi ser av betygssystemet är att en femtedel av varje årskull går ut med ofullständiga betyg. Jag delar uppfattningen att man måste kunna läsa och ta till sig fakta. Men våra barn klarar i dag inte av det som barnen i Danmark eller Finland gör, det vill säga att få möjlighet att gå vidare till gymnasiet, trots likvärdiga Pisaresultat.

Det finns mer bakom detta än att bara se till att barnen kommer vidare i teoretiska kunskaper. Barnen måste få en chans att utifrån sina egna förutsättningar ta sig vidare, och inte tryckas in i samma form som alla andra. Centerpartiet vill inte ta bort betyget F. Men vi vill ge alla barn möjlighet till just sin livsresa och sin framtid.

När kommer regeringen att göra upp med dagens betygssystem och se till att varenda unge i landet får chansen att göra just sin livsresa?

Herr talman! Jag tyckte att citatet från Lotta Edholm var snubblande likt det jag själv sa. Vi har per definition samma ståndpunkt hon och jag i samma regering. Det är precis så det är. Jag delar helt den beskrivningen. Därför är frågan viktig.

Men slarva inte bort kunskapsbristerna. Att så många unga människor i dag lämnar grundskolan utan kunskaper som krävs för att klara gymnasiet, utan kunskaper som krävs för att bli godkänd, utan att ens kunna läsa och räkna ordentligt, är ett gigantiskt problem som är långt mycket större än själva betygssystemet.

Slarva inte bort den grundläggande frågan som kretsar kring att unga människor inte lär sig saker i skolan, att det slarvas i skolan, att det är stökigt i skolan, och att det finns kulturproblem i många skolor. Där har vi skolsystemets riktigt svåra problem. Det är för lite fokus på kunskap och för mycket fokus på andra saker.

(Applåder)

Herr talman! I Sverige vräks nu fler barn än på mycket länge. På ett år har antalet barn som vräks från sina hem ökat med 13 procent. Det är hundratals barn som förlorar inte bara sin bostad utan tryggheten och platsen att läsa läxorna på och som tvingas att byta skola och sluta i fotbollslaget.

Häromdagen kom regeringens svar. Regeringen och SD trappar nu ned för att sedan helt ta bort tillägget i bostadsbidraget. Till en början kunde man nästan missuppfatta regeringens nyhet för att vara en satsning som ger mer pengar till dem som behöver det för att klara hyran. Men det är alltså i själva verket en nedskärning och ett hårt slag mot många barnfamiljer som lever på den ekonomiska gränsen. Det är familjer vilkas hyror inte kommer att gå ned med räntorna och där varje hundralapp spelar in och kan vara avgörande för att klara grundläggande saker som mat, hyra eller barnens aktiviteter.

Vad är statsministerns svar till de hundratals barn som förlorat sina hem och sin trygghet, tvingats byta skola och sluta i fotbollslaget och nu i stället flyttar runt på tillfälliga boenden?

Herr talman! Jag vet att de allra flesta kommuner jobbar väldigt hårt för att till nästan varje pris undvika att barn i familjer vräks från sina bostäder. De gör väldigt mycket för att undvika det. Jag tror inte att man hittar någon enda kommun som tar lättvindigt på detta.

Det bidrag som nu nämns här var en fortsättning på ett temporärt bidrag som fanns till under tiden med mycket hög inflation. Det har aldrig varit tänkt att vara ett permanent bidrag. Det kommer att fasas ut av naturliga skäl på samma sätt som man fasar ut andra temporära bidrag.

I längden måste naturligtvis hyror betalas. I längden måste man arbeta förebyggande. Man arbetar med skuldsanering och att hjälpa människor att flytta. I längden kan inte lösningen vara att obetalda hyror leder till att människor ändå bor kvar i sina bostäder. Har man sagt det ska man samtidigt göra allt man kan för att just barnfamiljer i det allra längsta kan fredas från en sådan händelse.

Jag förstår att det är ett komplext problem. Det är en kommunal angelägenhet. Jag tror inte att någon kommun tar enkelt på detta. I längden måste naturligtvis ekonomin fungera inklusive hyresbetalningar, och i längden kan ingen bo kvar i en bostad om inte hyran betalas.

Herr talman! Över 100 000 barnfamiljer beräknas i dag kunna ta del av tilläggsbidraget. Det är 100 000 familjer som regeringen nu spelar ett högt spel med. Deras hyror kommer inte att gå ned. När inflationen sjunker så sjunker inte hyrorna, utan de ligger kvar. Det är bara att de inte fortsätter att öka. Den här ökningen av bostadsbidraget skulle behöva vara kvar.

Om man vill freda barnfamiljer från att vräkas är bostadsbidraget den bästa lösningen. Tack vare bostadsbidraget kan arbetande föräldrar, lågavlönade ensamstående mammor som kämpar varje dag för att deras barn ska ha en trygg uppväxt, fortsätta att ha råd inte bara med hyran utan också med fotbollsträningen.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar helt den uppfattningen, men vi har helt olika syn på hur man bäst gör detta. Under extremt hög inflation införde vi temporära bidrag för att kompensera speciellt hårt utsatta hushåll. Vi kunde inte kompensera alla, för då hade vi eldat på inflationsbrasan. Nu vänder vi på steken. Nu är inflationen nere och stiger inte ytterligare. I stället sänker vi skatten för hårt arbetande människor som får mer pengar kvar i plånboken och får större rörelsefrihet i sin egen ekonomi.

Jag vet att vi ofta landar i olika slutsatser. Ni vill ha högre skatt och högre bidrag. Jag vill generellt ha lägre bidrag och lägre skatt och ge människor chansen att betala själva och bestämma själva. Där har vi olika ideologiska synpunkter. Men det är olika sätt att hjälpa familjer som befinner sig i ett ganska tufft ekonomiskt läge.

Herr talman! Statsministern! I Dagens Nyheter kunde vi i dag läsa om Kombilotteriet och hur man lurar äldre och även dementa personer att köpa lottprenumerationer. I artikeln står också hur unga och väldigt ångerfulla personer som har deltagit i det här med stor ånger beskriver hur de har utfört försäljningen från ett callcenter nere i Spanien.

I anmälan beskrivs hur en äldre och demenssjuk kvinna från Lidingö har blivit uppringd av Kombispel. Hon köper en prenumeration. En anhörig hör av sig och försöker häva köpet, och när det är gjort säljer Kombispel på kvinnan en lott till.

Det här är en verksamhet som på många sätt är skrupelfri, men det är inte organiserad brottslighet som står bakom den. Det är Socialdemokraterna som äger och tjänar mångmiljonbelopp på verksamheten.

Min fråga till statsministern är: Socialdemokraterna har satt i system att ringa och lura äldre personer. Vad tänker statsministern om det?

Herr talman! Det här är så oerhört allvarliga anklagelser att jag vill vara noga med orden. Om det som avslöjas i Dagens Nyheter är korrekt är det här en bedrägerikultur, som vi annars mest förknippar med organiserad brottslighet som sitter på Solkusten och lurar svenska pensionärer.

Det är helt oerhört om detta är sant. När hela Sverige mobiliserar för att stoppa den sortens brott mot äldre blir Socialdemokraterna en del av själva problemet - om det här är sant.

Jag tycker att det första som nu måste hända är att man lägger korten på bordet. Vad vet Socialdemokraterna? Vad har de gjort åt detta? Det är inte första gången det avslöjas misshälligheter, utan jag tror att det är tredje gången jag själv läser om detta i tidningen.

Regeringen har utrett frågan. Kan vi tillåta att det här fortsätter? Nu finns en färdig utredning med två olika alternativ: stenhård reglering eller totalförbud. Vi kommer att överväga båda alternativen i regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Sverige har tidigare gått igenom stora nybyggareror, och nu är det dags att ta Sverige in i en ny. För att klara det behöver politiken visa vägen och stärka Sverige med rätt kompetenser och tunga investeringar för både infrastruktur, va-frågor och energiförsörjning.

De stora satsningarna har regeringen redan presenterat; det är de som kommer i nästa veckas budgetsläpp. Men för att rusta Sverige starkt krävs också politisk handlingskraft. För mitt parti, Kristdemokraterna, har det varit en utgångspunkt i budgetförhandlingarna att lätta på den finansiella handbromsen för att kunna påbörja arbetet med att beta av den underhållsskuld som finns. Så ska vi bygga Sverige starkt igen.

Min fråga till statsministern är: Skulle regeringen framöver kunna landa i en långsiktig finansieringsmodell för att kunna betala av på den enorma underhållsskuld som finns i bland annat infrastruktur, bostäder och elnät?

Herr talman! Jag tycker att det är ungefär det vi nu gör. Vi kan backa lite och gå tillbaka historiskt. Man ska vara noga här, för ingenting är lättare än att i politiken säga att man ska göra stora investeringar och sedan inkludera allt i investeringarna. Det finns inte en kostnad som inte plötsligt beskrivs som en investering. Men då är man slarvig. Det finns de som är det, men det gäller självklart inte frågeställaren.

Med detta sagt: Det finns genuina investeringar, och vi har klarat av att göra sådana förut. Tänk bara på utbyggnaden av järnvägsnätet i Sverige! När det handlar om Stockholm har vi tunnelbanenätet, som är en magnifik investering. Kärnkraftsprogrammet på 60- och 70-talen är också en magnifik investering.

När det gäller genuina investeringar som ger långsiktig avkastning ska man inte vara rädd. Därför tar vi nu stora steg i infrastruktur och med forskningsinvesteringar för att börja rusta Sverige starkt. Det kan vi göra för att vi har vunnit över inflationen. Vi kan använda styrkan i svenska statsfinanser utan att elda på inflationsbrasan.

Herr talman! Under regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande lyfte statsministern de insatser regeringen nu avser att göra för att förbättra havsmiljön i Östersjön. Det rör sig till exempel om att flytta ut trålgränsen och att förbjuda bottentrålning i skyddade marina områden.

Detta är mycket välkomna förslag. I mitt hemlän Skåne har just Östersjön och den rekreation men också den näring som det kustnära läget innebär stor betydelse. När havsmiljön försämras eller när höststormar blåser bort stora delar av kusten får det allvarliga konsekvenser. Kommuner som Ystad, Vellinge och Trelleborg är några av dem som fått erfara detta på sistone.

Sverige är inte ensamt om att ha kust mot Östersjön. Det är en förmån vi delar med andra länder. Ska vi lyckas krävs samarbete.

Herr talman! Min fråga till statsministern är därför vilka möjligheter till samarbete kring miljö- och fiskefrågorna i Östersjön som regeringen ser framöver.

Herr talman! Jag delar helt synen på problemställningen i frågan. Jag tycker att den är otroligt viktig, för jag tycker att detta har varit misskött i Sverige under ganska lång tid. Frågan liknar skogsfrågan på det sättet. Detta är frågor som är komplexa och som kräver samarbete med andra länder men där vi i Sverige måste göra vår röst hörd om någon ska bry sig om de svenska intressena.

Jag tycker att beskrivningen är riktig. Flytta ut trålgränsen rejält, förbjud bottentrålning i känsliga områden och värna det kustnära fisket! Om detta borde hela Sverige kunna enas. Ska vi få genomslag fullt ut måste vi också skapa allianser i EU-samarbetet, precis som i skogsfrågan. Det gör vi just nu intensivt, men det måste börja med att vi gör vår egen hemläxa här i Sverige. Annars är vi inget föredöme för andra.

Herr talman! Statsministern! Jag har noterat att regeringen i somras tillsatte en utredning. Det var en utredning som presenterades utan pressmeddelande och tillsattes i all tysthet. Utredningen går ut på att man ska sänka skatten för ett antal av private equity-bolagens chefer efter en granskning från Skatteverket.

Mats Tjernberg, som är professor i skatterätt, kallade utredningen för "en beställning från riskkapitalbranschen". Nu har det också visat sig, herr talman, att en av de chefer som gynnas av utredningen är Moderaternas största privata givare.

Jag undrar därför om statsministern ser något problem i det här. Ser statsministern en jävsituation? Ser statsministern en intressekonflikt i att en av de största privata givarna till Moderata samlingspartiet också så tydligt gynnas av den utredning som nu är tillsatt?

(Applåder)

Herr talman! Nej, inte det minsta. Allt sker helt transparent. Det här är närmast en teknisk utredning, som går ut på att det har funnits rättsfall som nog kan beskrivas som väldigt svårbedömda för en hel bransch i Sverige.

Det är lätt att allmänt skylla på riskkapitalbranschen som om den vore något skadligt. Men i grund och botten är ju en fungerande finansmarknad i Sverige av vitalt intresse för techindustrin och för små företag som behöver snabba investerare för att kunna växa. Allt detta är viktigt på riktigt. Då behöver vi en förutsebarhet i den svenska skattelagstiftningen som gör att man vet vilka konsekvenserna blir av olika investeringar.

Jag betraktar detta mer som en teknisk undersökning. Vi kan inte ha osäkerhet som gör att finansiella företag väljer att flytta från Sverige därför att lagstiftningen uppfattas som oförutsägbar. Det här säger inte vad som kommer att hända med lagstiftningen; det säger bara att vi har noterat ett problem och att det kan krävas lagstiftning för att slippa ha denna osäkerhet i framtiden. Därför tillsatte vi själva utredningen.

Herr talman! En hård inflation och en tuff ekonomisk sits för både äldre, barnfamiljer och unga har kantat vardagen i svenska hushåll. Nu ser vi äntligen ljuset i tunneln, och i takt med att inflationen lättar skapas möjligheter för människor att prioritera annorlunda.

ISK-sparande är en bra sparform som hjälper människor att lägga undan medel. Det är nästan 4 miljoner invånare som använder ISK-sparande i dag. Sparsamhet och ekonomisk trygghet är viktigt. Människor måste ges goda möjligheter att spara klokt och att styra över sin egen ekonomi. Ungas möjligheter att flytta hemifrån och möjlighet för människor att spara till hus, familj och pension på ett tryggt och ekonomiskt smart sätt är avgörande.

Tidöpartierna sänker nu skatten på ISK-sparande som en åtgärd för att uppmuntra och främja ekonomiskt sparande.

Min fråga är: Ser statsministern fler skatteförändringar framöver som kan göra att löntagaren får ännu mer pengar i plånboken?

Herr talman! För att börja med själva ISK-frågan tycker jag att den är en intressant symbol för någonting större - den är stor som den är, men någonting ännu större. Den är en symbol för viljan till sparande, till strävsamhet, till långsiktighet och till att investera i någonting som kan bli bättre senare. Det kan vara att investera i svensk företagsamhet. Det kan också vara att investera i en ny bostad om tio år eller att spara för att få en bättre ålderdom. Allt detta tycker jag är ett slags strävsamhetsbeteende som vi bör uppmuntra, till skillnad från ur-hand-i-mun eller att spendera allting här och nu och hoppas på det bästa. Jag tycker att det är ett gott beteende.

Sedan har ISK-sparande dessutom bieffekten att det bidrar till en välfungerande svensk kapitalmarknad, något som Sverige hyllas för. Det är lättare med kapitalförsörjning i Sverige än i många andra länder, och det ska vi slå vakt om.

Socialdemokraterna försökte alltid jaga den här sparformen. De höjde skatterna på den och misstänkliggjorde den. Vi vill värna den.

Herr talman! I dag presenterade regeringen en stor ekonomisk satsning på det civila försvaret. Det är väldigt bra och viktigt. Vi är överens om dessa satsningar i Försvarsberedningen och ser väldigt mycket fram emot regeringens totalförsvarsproposition.

Men för att det civila försvaret ska kunna aktiveras i tider av krig eller krigsfara och för att resurserna ska kunna användas i stora kriser behövs en väldigt god grund. Vi behöver en fungerande sjukvård. Vi behöver en transportsektor och en infrastruktur som fungerar. Vi behöver en energiförsörjning som fungerar och en räddningstjänst som kan göra sitt jobb, även i normalläge och i fredstid.

Vi ser inte det i dag. Vi har en sjukvård som drabbas av nedskärningar. Vi har tåg som spårar ur. Vi har vindkraftsutbyggnad som stoppas.

Jag vill fråga statsministern hur han ser på grunden för att vi ska kunna ha ett civilförsvar som fungerar.

Herr talman! Det var rätt många som höjde på ögonbrynen när jag för två år sedan utnämnde den förste ministern för civilt försvar på många decennier. Sist vi hade en tror jag att uppgiften delades med många andra uppgifter. Det var inte alla som fullt ut insåg vidden av den betydelse jag tillmätte detta.

Därför säger jag utan minsta ironi att jag i dag uppfattar en bred samsyn i Sverige: Civilt försvar är viktigt. Det är nog tyvärr en av ganska många erfarenheter vi alla har dragit efter det förfärliga kriget mot Ukraina. Militärt försvar är nödvändigt; civilt försvar är ofta underskattat. Jag är glad att vi är överens om detta.

Det betyder naturligtvis inte att man kan göra allt på en gång eller att allt plötsligt är civilt försvar. Vi gör nu en radikal upprustning av våra ambitioner. Vi gör en radikal resursförstärkning och satsar på det vi tycker är allra viktigast allra först. Men jag är den förste att säga att vi har nedrustat civilförsvaret i decennier. Nu påbörjar vi en lång resa i upprustningen.

(Applåder)

Herr talman! Halva mandatperioden har gått, och det står tydligt att regeringens miljöpolitik går ut på att accelerera art- och klimatkrisen. Det fossila subventioneras, vargen ska skjutas, skogen ska skövlas, korna ska stängas in och strandskyddet ska liberaliseras, det vill säga allemansrätten ska säljas till högstbjudande. Det är tydligt att den här regeringen har ändrat principen att förorenaren ska betala till att förorenaren ska betalas.

Lyckligtvis är dock Sverige fortfarande en del av EU, och i EU gäller nu restaureringslagen i alla länder. Lagen syftar till att vända trenden för naturen. Alla EU-länder ska återställa minst 30 procent av skadad natur senast till 2030. Hur ser statsministern till att vi når detta mål och följer lagen?

Herr talman! Låt oss först bara respektfullt erkänna det uppenbara: Vi tycker helt olika. Vi tycker helt olika om hur vi bäst värnar svenska miljö- och klimatintressen i det europeiska sammanhanget. Så är det.

Vi tycker att det europeiska ramverket är mycket bra. Vi gör mest klimatnytta tillsammans med andra. När 450 miljoner européer ställer om är det på riktigt.

När vi helhjärtat ställer upp på den klimatpolitiken måste vi samtidigt värna det som är unikt svenskt i den samlade miljö- och klimatpolitiken. Skogen är visserligen en kolsänka men kan också ersätta fossila produkter och är dessutom en gigantisk exportintäkt för Sverige. Vi vet hur man brukar skog. Låt inte andra bestämma över den svenska skogen! Om vargen vållar problem i Sverige som den inte gör i alla andra länder, låt oss då själva ha rådighet över den frågan!

Jag tycker att det är uppenbart att vi måste slå vakt om svenska intressen samtidigt som vi samarbetar med andra länder.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga angående säkerhet och trygghet i vårt land.

Otrygghet och brister i säkerheten har blivit en allt större del av vårt samhälle och utgör i grunden ett hot mot demokratin. Skjutningar och sprängningar förekommer nästan dagligen. Även terrorism och våldsbejakande extremism tillsammans med fientliga staters agerande mot Sverige har blivit ett stort problem. Också mäns våld mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet är problem som vi måste hantera.

Regeringen har redan från början av mandatperioden genomfört en rad olika åtgärder. I går presenterade man också nya satsningar för att komma till rätta med otryggheten i Sverige. Vilka effekter anser statsministern och regeringen att man kan förvänta sig av dessa åtgärder?

Herr talman! Det var några som var lite hånfulla när jag före valet 2022 sa att jag trodde att det skulle komma att ta hela 20-talet att vända den skuta som vi ser i form av grov organiserad brottslighet och stora integrationsproblem. Hade detta varit enkelt hade någon löst problemet för länge sedan. Detta är svåra saker. Låt oss vara ärliga med detta. Det kräver uthållighet. Det kräver att man inte ger sig trots bakslag som kommer att äga rum.

Jag tycker dock att vi har fått upp hastigheten. Polisen löser i dag fler brott. Polisen förebygger i dag fler brott. Allt detta är bra, men mycket återstår.

Det som kanske oroar mig allra mest just nu, om jag måste gradera, är gränsytan mellan terror och grovt våld, det vill säga utländska krafter med väldigt farliga avsikter som använder sig av våldskapital och riskbenägenhet bland gängkriminella i Sverige genom att låta dessa springa deras ärenden. Det är en farlig cocktail.

Herr talman! Vår sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson presenterade förra året direktiven för den kommitté som ska utreda helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Det är ett första steg, och i Tidöavtalet är detta en av de mest omfattande punkterna. Statsministern nämnde själv i sin regeringsförklaring att statens ansvar måste öka, och det är något som vi kristdemokrater drivit länge.

Vi tog över en sjukvård som är ojämlik och som fortfarande brottas med för långa vårdköer, dålig arbetsmiljö och otillräckligt antal patientsängar. Norge och Danmark har gått före oss och infört ett mer centraliserat sjukvårdssystem. Om mindre än ett år kommer kommittén att redovisa sitt uppdrag, och då får inte den utredningen bli en hyllvärmare. Statens ansvar måste öka.

Min fråga till statsministern är: Hur förbereder regeringen för att detta ska kunna ske under innevarande mandatperiod?

Herr talman! Låt mig först säga det som kanske är självklart för alla: Vi tittar verkligen på andra länder. Vi tittar på andra länders framgångar och andra länders misslyckanden, inte minst länder som är hyggligt närliggande oss såväl fysiskt och geografiskt som kulturellt och ekonomiskt. Där finns det viktiga erfarenheter.

Sedan finns det ibland ett litet missförstånd om utredningar. Det finns en vanföreställning, som kanske en gång hade sina skäl, om att man "begraver" saker i utredningar. Den här regeringen begraver inte saker i utredningar. Den här regeringen tillsätter utredningar för att få beslutsunderlag för skarpa reformer.

Det kan ibland vara lite tidsödande. Det kan ibland vara lite frustrerande att man måste vänta på gedigna utredningar när man vill komma till skott. En utredning gör inte jobbet, men utan utredning finns det inget jobb att göra.

Vi tar detta på mycket stort allvar. Detta är en väldigt viktig utredning, och den kommer att ligga till grund för ett större statligt ansvarstagande och större likhet när det gäller svensk sjukvård.

Herr talman! Jag gör min första vecka som riksdagsledamot. Fram till i somras hade jag det fantastiska men tuffa uppdraget att vara högsta ansvariga politiker för förskolan och skolan i Halmstad kommun.

Något som våra kommunpolitiker runt om i Sverige brottas med är det stora marknadsmisslyckandet i svensk skola. I dag går många skolor med underskott, till stor del på grund av att regeringen har prioriterat skattesänkningar av olika slag före satsningar på skolan. Även om kommunerna fördelar alla tillgängliga medel räcker de ofta inte till. Varje extra krona man lägger kompenseras privata skolor för, trots att de inte går med några underskott.

Ett av de senare fallen som uppmärksammats i medierna är en gymnasieskola i Sundsvall där styrelseledamöterna för friskolan gnuggade händerna och delade upp 14 miljoner kronor mellan varandra och stoppade dem rakt ned i fickan. Dessa pengar fick man av kommunen just därför att Sundsvalls kommunala skolor gått med underskott.

Så borde det rimligen inte vara i Sverige. Jag vill därför fråga statsministern: När kan kommunerna förvänta sig att ni gör något åt det orimliga i att vinstdrivande skolor tränger undan satsningar på skolan?

Herr talman! Jag vill först hälsa ledamoten välkommen till riksdagen. Jag hoppas att du kommer att trivas här.

Jag vill säga två saker. Vi tycker nog olika om en del saker. Regeringen och regeringssamarbetet slår vakt om den grundläggande valfriheten. Det måste sägas. De som alltid ser problem med friskolor är nämligen alltid de som alltid har varit emot valfriheten. Därför vill jag understryka att vi är för föräldrars rätt att välja skola till sina egna barn. För oss är det fundamentalt.

Ska man stå upp för den rätten måste man samtidigt skydda den från dem som missbrukar valfriheten. Det är lika viktigt att säga. Därför ser vi nu över skolsystemet. Vi ser över skolpengsnormen, så att den ska bli mer rättvis över landet. Vi ser även över vilka som har rätt att starta en skola över huvud taget och vad som ska hända med de kommunala eller fristående skolor som inte sköter uppdraget att driva en skola.

Allt detta gör vi i syfte att värna föräldrarnas rätt att välja skola till sina barn.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! Det är fortfarande med chock och bestörtning jag tar del av kriminalnyheter i Sverige. Det beror på att tidigare regeringar har importerat en situation som gör att Sverige nu är ett land där barn får betalt för att mörda.

Men det är faktiskt också med ganska stor lättnad jag tar del av nyheter om regeringens arbete på området. Det gäller inte minst den senaste presskonferensen om förebyggande arbete för barn och unga med stora satsningar på kommunerna, ungdomsvården och familjerna.

Den rödgröna oppositionen brukar ofta ropa efter det förebyggande arbetet. Här är det! Det är tydligare än någonsin, tydligare än vad de någonsin kunde åstadkomma. Jag vågar gå så långt som att säga att det här är det första regeringssamarbetet som tar frågan på tillräckligt stort allvar. Men problemen är också allvarligare än någonsin. Och det kan tyvärr bli värre innan det blir bättre.

Min fråga till statsministern är: Hur långt ser man att de aktuella åtgärderna kommer att räcka? Och planeras fler åtgärder för att stärka integrationen och stoppa gängrekryteringen?

Herr talman! När jag för ganska många år sedan arbetade med socialpolitik i stadshuset här i Stockholm var det för mig lite förbluffande att de som pratade mest om förebyggande ville göra minst förebyggande. Det var en lite oväntad insikt för mig.

Det förebyggande var alltid något diffust. Vi kunde aldrig ta på det. Det var alltid oklart vad man syftade på. Det kokade ned till lite mer pengar i bidrag till någon förening någonstans. Det kunde vara att de pengarna mycket väl kunde behövas. Men som allvarligt menat förebyggande arbete höll det inte måttet.

Nu gör vi ett antal riktigt stora förebyggande saker. En sådan sak gäller sekretessen. Jag har under ett par decennier träffat socialsekreterare som har sagt att sekretesslagstiftningen ligger i vägen när man ska rädda barn och unga som är på väg in i brottslighet.

En annan sak gäller föräldraansvaret. I Sverige litar vi på föräldrar. Men det ger inte föräldrar rätt att uppfostra sina barn rakt in i kriminalitet. Då ska samhället ingripa och ta hand om barnen.

Herr talman! När statsministern fick väljarnas förtroende att leda Sverige var inflationen på 10 procent. Det innebär en pressad köpkraft för hushållen, sjunkande reallöner och en mycket tuff situation för inte bara hushållen utan också för välfärden och för företagen.

En av uppgifterna för statsministerns regering var att få ordning på inflationen. Denna uppgift har, liksom andra uppgifter för regeringen, tagits på stort allvar och åtgärdats med hjälp av tydliga insatser. I dag kom nyheten att inflationen har kommit ned till 1,2 procent. Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik.

Min fråga till statsministern blir: Vilka nya möjligheter för den ekonomiska politiken ser statsministern och regeringen givet denna nya ekonomiska miljö där inflationen faktiskt har bekämpats?

Herr talman! Jag vill först instämma i det som inte sades exakt men den andemening som jag uppfattade. Inflationsbekämpning är tråkigt men nödvändigt. Det måste man nästan säga. Hög inflation lägger så många begränsningar för sådant som man egentligen skulle vilja göra, eftersom allt riskerar att bara ätas upp av ytterligare inflation.

Det här kunde vi i Sverige på 90-talet. Då vande vi oss alldeles för länge vid tvåsiffrig inflation och tvåsiffriga räntenivåer. Ett tag var det också värre än så. Då impregnerades en generation. Sedan föll det i glömska lite grann. Och sedan fick vi tillbaka den höga inflationen igen.

Bara insikten om att hög inflation är löntagarnas värsta fiende var viktig. Därför sa vi nej till dem som ville elda på och öka utgifterna. Nu är uppgiften att hålla i, vara försiktiga och inte kalla alla utgifter för investeringar. Men vi ska också våga investera och använda styrkan i svenska statsfinanser för att göra investeringar i infrastruktur och forskning - långsiktiga investeringar helt enkelt.

Herr talman! Statsministern! Många människor med annan etnisk bakgrund än svensk känner sig inte inkluderade i det svenska samhället. Många har lämnat landet, och många funderar på att lämna det. Det handlar bland annat om sjukvårdspersonal, bussförare, läkare, företagare och andra samhällsbärande individer som vi riskerar att gå miste om.

Vi vet att många av de akuta samhällsproblem som vi så ofta pratar om här i riksdagen hänger samman med människors utanförskap. Det handlar inte bara om att vara människa. Det handlar även om att vara mänsklig.

Hur kommer statsministern att agera för att alla människor ska känna sig inkluderade, så att det inte längre råder ett vi och ett de utan bara ett vi?

Herr talman! Det är en viktig fråga. Jag tror att vi alla, var och en, har skäl att fundera på om vi gör vårt yttersta för att lyckas med det.

Som samhälle måste vi bestämma oss för att vara ett samhälle som vill vara ett vi, som är inbjudande och som välkomnar människor som gör sitt yttersta för att lyckas. Jag talar om ett samhälle som på alla sätt visar att det är det toleranta samhälle som vi alltid omtalas som.

Som enskild måste man också göra sitt för att komma in i det toleranta samhället. Alla vi som har bott utomlands vet att det inte är helt enkelt. Inte i något land är det enkelt att vara nykomling. Jag har själv provat. Då måste man anstränga sig och göra allt man kan för att bli en del av gemenskapen. Att lära sig svenska språket är en självklar sak. Man behöver också komma in på arbetsmarknaden och göra vad man kan för att visa att man bryr sig om och respekterar det land som man vill göra till sitt.

Det är en svår och komplex process, som ofta lyckas jättebra. Men i dag ser vi alltför ofta att den inte lyckas alls.

(Applåder)

Herr talman! Som final i dagens frågestund tänkte jag uppehålla mig vid Länsstyrelsen Stockholm och mer specifikt dess landshövding. På senare tid har ju landshövdingen uppmärksammats för tveksamma anställningsförfaranden och även uppsägningar av ledande tjänstemän.

Riksrevisionen har meddelat att man kommer att granska landshövdingens agerande vad gäller både uppsägningen av den dåvarande länsöverdirektören och det beslutade avgångsvederlaget. Men även Justitieombudsmannen granskar just nu landshövdingen.

Min fråga till statsministern blir denna: Med tanke på att Länsstyrelsen Stockholm har en på många sätt central roll och ansvarar för både myndighetsutövning och viktig representation, har statsministern förtroende för hur länsstyrelsen leds? Mer specifikt, har statsministern förtroende för landshövdingen?

Herr talman! Låt mig först ge två formella men viktiga svar.

Det första är att jag har förtroende för alla våra myndighetschefer tills motsatsen uttalas.

Det andra, lika självklara, är att det här är en helt transparent process. Det pågår ett antal granskningar. Det vore helt främmande för regeringen att lägga sig i de granskningarna. Vi litar på våra myndigheter. Vi litar också på dem som granskar våra myndigheter. De gör det självständigt. Det ska inte jag lägga mig i.

Det tredje jag vill säga är att det är min bestämda bild att själva myndigheten Länsstyrelsen Stockholm fungerar väl och fullföljer sina uppgifter på ett korrekt sätt.

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.