Statsministerns frågestund

Fru talman! Den här rödgröna regeringen borde aldrig ha tillträtt. Med ömsesidiga hot om misstroende har Stefan Löfven styrt Sverige de senaste sju åren. Det har aldrig funnits en tydlig färdriktning. I stället för att tag i våra problem har regeringen prickat av en lista med 73 punkter.

Socialdemokraterna bygger hela sin regering på att utesluta två partier, valda av svenska folket, från det politiska arbetet. I januariavtalet står det till och med svart på vitt att Vänsterpartiet ska stängas ute från allt inflytande. Resultatet är en politisk cirkus som inte är värdig Sverige och, mycket värre: De senaste sju åren har allvarliga samhällsproblem blivit värre.

Statsministerns frågestund

Moderaterna har en helt annan syn på politik. Vi vill sätta Sverige på en ny kurs. Vi samarbetar med alla partier för att få igenom viktiga reformer för att stärka utsatta barns rättigheter, för mer pengar till välfärden och för skärpta straff. Jag är som gruppledare mycket stolt över all den politik som Moderaterna har fått igenom i opposition.

Men ska Sverige få en ny kurs krävs det en ny regering. Vi har från dag ett varit kristallklara: Vi är emot den här regeringen. Vi röstade nej till Stefan Löfven som statsminister, och vi kommer att göra allt vi kan för att avsätta regeringen.

Min fråga till statsministern är mot denna bakgrund: Kommer Socialdemokraterna att gå Vänsterpartiets krav till mötes?

Fru talman! Den här regeringen har från dag ett fokuserat på jobben. Människor ska i sysselsättning. Jag vet själv vad det betyder att ha ett arbete, och vi vet vad det betyder för människor i allmänhet att ha ett arbete att gå till och kunna försörja sig.

Jobb, jobb, jobb. Det var också därför som vi lyckades så bra med sysselsättningen. När krisen inträffade hade vi 300 000 fler i arbete än när vi tillträdde. Vi gör en satsning på välfärden, för människor behöver välfärd. De behöver känna trygghet och kunna ta sig till exempel från ett jobb till ett annat, veta att sjukvården finns där när man behöver den. Det handlar om tillgång till sjukvård och välfärd för alla.

Vi ska se till att vi klarar en klimatomställning som är helt nödvändig och som också innebär stora möjligheter för vårt land. Det handlar både om att klara klimatet och göra vår del men också om att skapa de nya jobb och framtidssektorer som landet behöver.

Vi ökar tryggheten på gator och torg. Där samhället under många har försummat och där staten har dragit sig tillbaka flyttar vi nu fram positionerna successivt och ser till att staten finns närvarande runt om i landet med servicekontor och service så att människor känner att staten är där. Vi är inte framme. Men den riktningen har varit tydlig hela tiden.

Mot detta står bland annat Moderaterna, som har sämre resultat vad gäller jobb, vad gäller finansen och vad gäller trygghet. Moderaterna underlät att bygga upp polisen när man satt i regering och hade möjligheten. Man struntar i klimatet. Man har ingen syn på klimatomställningen och tror inte att det finns ett klimathot.

Svaret på frågan från Tobias Billström har justitieministern redan lämnat, och det är att vi ska fullfölja januariavtalet. Vi har en process igång, och det är den som ska fullföljas. När vi fått in remissvaren ska det skrivas en lagrådsremiss, och därefter vet vi också hur förslaget ser ut.

Fru talman! Moderaterna vill se samling i Sverige. Bara så kan vi lösa våra allvarliga problem. Vi är inte vän av konflikter i onödan. Tvärtom är vi övertygade om att det krävs mer av samarbete om vi ska lyckas ta vårt land ur de problem som vi har.

Men den här regeringen bygger på konflikt och ömsesidiga hot. Förr eller senare skulle detta haverera. Frågan var inte om utan när. Det är Stefan Löfvens regeringsunderlag som kraschar här i dag, och ansvaret är statsministerns. För första gången under sju år är det alltså dags för Stefan Löfven att ta ansvar.

Min och Moderaternas fråga kvarstår: Kommer Socialdemokraterna att gå Vänsterpartiets krav till mötes?

Fru talman! Även om man har ett färdigskrivet papper måste man faktiskt kunna improvisera lite grann. Jag svarade på frågan i den förra repliken.

Vi ägnade fyra månader efter förra valet åt att få till en regering. Fyra månader tog det. När januariavtalspartierna skrev överenskommelsen var det naturligtvis i akt och mening att se till att landet kunde styras och föras framåt. Det var ett avtal som bygger på värderingar som vi står upp för och som också anger en tydlig riktning för landet med alla uppgifter som vi skulle ta oss an, och det håller vi nu på att leverera.

Inget samarbete med Sverigedemokraterna, sa Moderaterna en gång. Det tyckte man för inte så länge sedan. Men sedan hände någonting. Helt plötsligt blev det väldigt bra att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Vi hade samma uppfattning ett tag, Tobias Billström. Nu har Moderaterna svängt, och jag förstår inte riktigt varför.

Fru talman! De här regeringen har fullständigt misslyckats med att hantera de svåra samhällsproblem som vi har. Kriminaliteten i vårt land är värre än någonsin. Vårdköerna växer, och pensionerna är alldeles för låga.

Vad har då statsministern gjort i det här läget? Har han kavlat upp ärmarna och försökt att samla riksdagen för att tillsammans lösa problemen? Nej. Tvärtom har han krokat arm med Miljöpartiet. Tillsammans har de lagt fram det ena tokiga förslaget efter det andra, och nästa vecka tänker sig statsministern lägga fram ett förslag om att vi ska öka asylinvandringen till Sverige.

Fru talman! All politik handlar om prioriteringar. I en tid när vi behöver varenda krona för att lösa de problem vi har i Sverige, varför väljer statsministern att prioritera ökad asylinvandring framför till exempel höjda pensioner och kortare vårdköer?

Fru talman! Nu är det ju under det här regeringsinnehavet som reglerna och lagstiftningen har ändrats så att vi har en betydligt lägre invandring än när vi tillträdde.

Dessutom hade vi som sagt skapat över 300 000 jobb ytterligare innan pandemin. Det är en framgång. Vi har höjt pensionerna med i snitt över 2 000 kronor. Det är en framgång. Vi har gjort den största satsningen på välfärden på många, många år. Det tycker jag är en stor framgång.

Vi har byggt mer bostäder än på 20 år. Det är den takten vi har nu. Vi är uppe i ungefär 60 000, men vi skulle vilja öka det ytterligare. Årstakten är faktiskt ännu högre nu. Vi håller för första gången på att bygga i kapp bostadsskulden som vi har haft under många år i vårt land.

Polissatsningen är den största någonsin. Vi har sett till att stärka försvaret. Det som den förra statsministern kallade ett egenintresse har vi stärkt mer än på många år. Vi har tagit fram landets första nationella säkerhetsstrategi.

Jag skulle kunna fortsätta länge. Jag förstår att det inte tilltalar Sverigedemokraterna, som är ett högerkonservativt parti. Det har jag full förståelse för. Men jag tänker fortsätta att driva den politik som jag vet är bra för landet. Vi har många utmaningar framför oss, men jag bävar för en politik som bygger på en högerkonservativ majoritet. Det tjänar inte Sverige på. Jag tänker fortsätta att ta den fajt som Sverige behöver.

Fru talman! Jag noterar att statsministern väljer att inte svara på frågan. I stället använder han hela sin talartid till att prata om annat.

I ett läge där vi har haft en pandemi, där vårdköerna har vuxit, där arbetslösheten är hög, där det råder stora samhällsproblem som behöver lösas och där varenda krona behövs i samhällsbygget, varför väljer regeringen att lägga fram ett förslag med mer kostsam asylinvandring i stället för att lägga resurserna på att höja pensionerna, korta vårdköerna, stärka polisen och allt annat vi behöver i vårt land?

Fru talman! Nu lyssnar inte Henrik Vinge på vad jag säger. När vi tillträdde var det en betydligt högre migration och invandring än nu. Det berodde på en lagstiftning som tillkom innan vi tillträdde. Nu håller vi på att ändra den lagstiftningen, och nu är det en betydligt lägre migration.

De människor som har kommit hit kommer betydligt snabbare i arbete nu än tidigare. Förut tog det åtta nio år för 50 procent att komma i arbete. Nu är de i arbete efter fyra fem år. Det är fortfarande för lång tid, men det är rätt riktning. Vi ser till att göra det möjligt för människor att få ett arbete, att komma i utbildning, att komma i kontakt med arbetsmarknaden. Det är något helt annat än att skrota arbetsmarknadspolitik och utbildningsmöjligheter, som säkert också Sverigedemokraterna ser framför sig.

Fru talman! I dag har vi sett bevis på att ytterkantspartier inte bör ha inflytande i svensk politik. Men vi har också sett andra borgerliga partier som tycker att det är viktigare med ett politiskt spel än konkret sakpolitik. De går Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna sakpolitiskt till mötes för att stoppa borgerliga liberala reformer.

Centerpartiet sätter både samhällsproblemen och samarbetet i fokus och kommer att fortsätta att göra det. Därför riktar min fråga till statsministern i dag in sig på de samhällsproblem som finns.

Gängvåldet är ett allvarligt hot mot tryggheten och mot den öppna svenska demokratin. Under flera år har de kriminella gängen tillåtits växa sig starkare och farligare. Det 34-punktsprogram som blev resultatet av de blocköverskridande samtal som har förts var bra, men det krävs mer. I dag har därför Centerpartiet lagt fram ett förslag till utskottsinitiativ i justitieutskottet. Initiativet innehåller sex konkreta förslag som en viktig del i att bekämpa våldsbrottslighet, både de som begås av kriminella gäng och mäns våld mot kvinnor. Det handlar om straffskärpningar, förlängd strafftid för upprepade återfallsförbrytelser, stärkt vittnesskydd, fler poliser och mer forskning på vilka metoder som faktiskt fungerar. Det är förslag som jag tror kommer att göra verklig skillnad för att knäcka gängbrottsligheten.

Kan Socialdemokraterna, statsministern, ställa sig bakom Centerpartiets förslag och det utskottsinitiativ som vi har väckt i dag i justitieutskottet och med det visa att man är beredd att sätta hårt mot hårt i kampen mot våldsbrottslighet, är beredd att bryta rekryteringen till gäng, utvecklingen och därmed att öka tryggheten?

Fru talman! Precis som Annie Lööf säger är det här en av våra absolut största utmaningar. Det handlar om att skapa trygghet för människor och bekämpa gängen. Det var en av anledningarna till att januariavtalet kom till. Det krävs kompromisser och överenskommelser så att landet kan styras, bland annat för att hantera gängkriminaliteten.

Vi har nu påbörjat en uppbyggnad av Polismyndigheten som vi menar är helt nödvändig. Det ska vara 10 000 fler polisanställda till utgången av 2024. Vi är mer än halvvägs, så det ser ut som att vi kommer att klara det. Vi har skärpt straffen, gett polisen bättre verktyg och så vidare.

Jag kan inte stå här och svara exakt på de framlagda förslagen. Jag har inte sett dem eller läst dem, av förklarliga skäl. Vi hade ju regeringssammanträde på förmiddagen.

Men vi har tydligt sagt att det här inte kommer att räcka. Vi kommer att fortsätta till den dag gängen är knäckta. Det kräver två spår. För det första ska det vara tålighet här och nu. Det är därför vi måste fortsätta för att stärka polisen, skärpa straffen och göra mer. Det europeiska och internationella arbetet kommer att vara helt avgörande också i framtiden. För det andra handlar det om att stoppa nyrekryteringen till gängen. Det här glömmer de högerkonservativa bort. Vi måste se till att de unga pojkarna - det är pojkar det är fråga om - inte dras in i gängen. De ska göra något annat. De ska drömma om ett yrke, gå i skolan och se framför sig en framtid utanför gängen och kriminaliteten. Det kräver stora sociala insatser, en rejäl satsning på skolan och så vidare.

Dessa två spår måste vi hålla i. Vi kan bygga hur mycket fängelser som helst och sätta hur många brottslingar som helst i dem - sedan två år tillbaka är vi nu uppe i tusen, och de ska in i fängelse - men vi måste stoppa tillflödet så att vi får ordning på vårt samhälle.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka för svaret från statsministern.

De förslag som Centerpartiet söker stöd för i justitieutskottet i dag handlar om att återta tryggheten och friheten för alla de människor som bor i de utsatta områdena och som blir ofrivilliga offer för den brutala gängkriminalitet som råder. Det handlar om tryggheten att röra sig fritt på gator och torg där man bor. Det handlar om att vara tryggad mot gängkriminalitet och skjutningar, men det handlar också om tryggheten i det egna hemmet.

Den utveckling som har skett under en längre tid i Sverige är allvarlig. Kriminella gäng kidnappar bostadsområden, mördar på öppen gata och utgör en fara för vanligt, hederligt folk. En hel del har gjorts, men mer måste till. Jag hör vad statsministern säger, och självklart har jag respekt för att han inte har läst utskottsinitiativet. Jag välkomnar en öppen syn på frågan, men jag önskar att Socialdemokraterna och andra partier i Sveriges riksdag ställer sig bakom utskottsinitiativet och de sex konkreta förslagen.

Fru talman! Vi får återkomma till de förslagen. Det råder inget tvivel om vilken väg vi ska gå och att vi ska fortsätta visa de kriminella gängen att samhället alltid är starkare än de. Så är det.

När vi samlar oss ska vi ge polisen de verktyg de ska ha, det antal kollegor de ska ha och skärpa straffen. Låt oss se två och ett halvt år tillbaka i tiden. Då kan vi se att det nu sitter ungefär tusen fler i fängelse. Vad beror det på? Jo, polisen har gjort något riktigt bra. Det beror på bättre verktyg, skärpta straff och fler poliser.

Det är precis som Annie Lööf säger, nämligen att det här är en frihetsfråga. Gängen kväver friheten ute i olika delar av landet. Den friheten ska vi återge människor. Det är därför kampen mot gängbrottsligheten måste fortsätta, och samhället är alltid starkare.

Fru talman! Statsministern har valt att gå vidare med planerna på marknadshyror, eller fri hyressättning som statsministern själv väljer att kalla det. Han har vägrat att inleda förhandlingar med hyresgästerna och deras representanter för att lösa frågan med hjälp av den svenska modellen.

I stället går statsministern fram med ett förslag som ska slå sönder den svenska modellen. Hyresgästerna kommer då att ställas helt ensamma mot fastighetsbolag och deras stora rättsliga kanslier i stället för att ha rätten att förhandla kollektivt. Resultatet blir ett systemskifte för kraftigt höjda hyror. Jag är övertygad om att statsministern känner till det själv. Vänsterpartiet har försökt att lösa situationen i två och ett halvt års tid. Dag efter dag har vi sagt att om man genomför förslaget finns inte längre ett regeringsunderlag för denna regering.

Jag står vid mitt ord. Vänsterpartiet har inte längre förtroende för statsministern.

Vilket är statsministerns regeringsunderlag?

(Applåder)

Fru talman! Först och främst vet Nooshi Dadgostar att det inte finns något regeringsförslag. Här har Vänsterpartiet gjort en helomsvängning. När röstförklaringarna avgavs när jag accepterades som statsminister av Sveriges riksdag sa Vänsterpartiet att om regeringen lägger fram ett sådant förslag, lagen om anställningsskydd och marknadshyror, ska Vänsterpartiet agera.

Nooshi Dadgostar vet - åtminstone borde hon veta - att det inte finns något regeringsförslag. Vad som finns är ett utredningsförslag. Och inte ens utredningsförslaget, även om man inte gillar det, kan man säga får de konsekvenser som Nooshi Dadgostar nu räknar upp. Det är långt ifrån det. Vi pratar om nyproduktion och då inte om nyproduktion som beviljats investeringsstöd, så här pratar vi om en del av lägenhetsbeståndet som understiger 1 procent. Det är under 1 procent.

I det läget, när det inte finns ett regeringsförslag och när utredningsförslaget inte ens är i närheten av de effekterna, väljer Vänsterpartiet att rikta ett misstroende. Det är inte ansvarsfullt.

Då uppstår frågan, och det är den viktiga frågan nu: Vilket är Vänsterpartiets alternativ nu? Är man beredd att ta detta steg måste man också veta vad alternativet är. Vad är det Vänsterpartiet förespråkar?

Fru talman! Jag noterar att Sveriges statsminister inte svarar på frågan. Han vet inte vilket som är hans regeringsunderlag, för Vänsterpartiet tillhör inte det. Det är väl en statsministers huvudsakliga uppgift att hålla koll på sitt regeringsunderlag.

Det verkar uppenbart att statsministern saknar förtroende i Sveriges riksdag. Ansvaret för detta vilar helt och hållet på Stefan Löfven.

Före valet lovade Stefan Löfven att inte införa marknadshyror. Nu vill han göra det, om än under annat namn. Det finns inget förslag, säger Stefan Löfven. Samtidigt är han väldigt tydlig med detaljer kring ett förslag som inte finns. Självklart inser alla att det är en förhalningsprocess som regeringen nu ägnar sig åt.

Före valet sa Socialdemokraterna att ett mindre reglerat hyressättningssystem innebär en övergång till marknadshyror med hyresökningar på i genomsnitt 24-50 procent.

Jag vill fråga statsministern: Det här förslaget, är det värt att skapa regeringskris för?

Fru talman! Nu är det ju inte jag och regeringen som skapar parlamentarisk kris, utan det är Vänsterpartiet som väljer att göra det - på grund av ett förslag som inte finns, för det finns inget regeringsförslag.

Återigen: Det finns ett utredningsförslag. Det är skrivet utifrån den uppgörelse som vi gjorde i januariavtalet.

Jag får säga det igen: Det tog fyra månader att bilda regering efter valet. Fyra månader. Det var tufft. Det innebar också att de fyra partier som till slut gjorde upp naturligtvis alla fyra måste säga: Vi vill ha vår del, och ni ska ha er del.

Så går det till. Men ställer man ultimatum och säger att man bara ska ha som man vill får vi ägna det minst fyra månader till. Det är precis så Vänsterpartiet nu agerar.

Fru talman! Inte ens inför fullbordat faktum, när verkligheten står fullkomligt klar för statsministern i Sveriges högsta beslutande församling efter att vi just hört Vänsterpartiets partiledare, tycks det som om statsministern kan ta in verkligheten: att hans regering saknar nödvändigt stöd för att sitta kvar.

Vi ser fram emot misstroendeomröstningen på måndag. Vi ser fram emot att se regeringen Löfven falla.

Jag tänker därför inte ställa fler frågor som får icke-svar utan försöka få svar om en annan verklighet som handlar om det hedersförtryck som drabbar så många i Malmö.

Nyligen avslöjade Kvällsposten att en tjänsteman som arbetar med romska frågor i Malmö kommun samtidigt arrangerar romska rättsprocesser som ersätter svenska rättsprocesser. Bland annat har en man friats från anklagelser om att ha våldtagit en 13-årig flicka.

Det socialdemokratiska kommunalrådet Frida Trollmyr, som ansvarar för frågorna och som leder det romska rådet, har tidigare sagt sig inte känna till de alternativa rättegångarna. Men Kvällsposten har avslöjat att det inte stämmer. I september fick Trollmyr reda på detta men svarade då att det inte går att göra något åt frågan eftersom det vore "politiskt självmord".

Det är en intressant prioritering men också en intressant iakttagelse. Det väcker frågan varför det skulle vara politiskt självmord att säkerställa att ett barn som misstänks ha våldtagits får upprättelse i en laglig svensk domstol.

Malmös ledande politiker har vägrat kommentera Kvällspostens avslöjande om att parallella rättsprocesser pågår med Socialdemokraternas goda minne på skattebetalarnas bekostnad.

Min fråga till statsministern är vad han ämnar göra och vad han anser om att hans partikamrater vill mörka de här utomrättsliga prövningarna - och varför vi ska tro på S högtidstal mot hedersvåld när prioriteringarna är annorlunda i verkligheten.

Fru talman! Jag får ändå be om viss respekt för att jag inte har detaljkunskaper om precis det som Ebba Busch tar upp. Men det ska inte råda något som helst tvivel om var vi står vad gäller hedersvåld.

Vi var den regering som tog fram en tioårig strategi vad gäller mäns våld mot kvinnor, som inkluderade hedersbrotten, därför att vi måste komma åt detta. Det bygger på det förebyggande arbetet, för det är det vi i grunden måste lyckas med så att våldet aldrig händer.

Det andra det bygger på är att vi upptäcker våldet mycket bättre. Det kräver arbete i stora delar. Myndigheter, hälsovården, skolan och vad det månde vara - alla ska kunna se klarare.

Det tredje är att vi faktiskt kan sätta dit dem som begår de här lagbrotten.

Det fjärde är att vi behöver öka kunskapen. Vi ska bygga på oss mycket mer kunskap.

Nu har regeringen presenterat ett nytt program med 40 punkter för att hantera just mäns våld mot kvinnor. Det kommer att skärpa upp det här arbetet. Jag tror att det är bra om vi även här försöker komma överens om vad det är vi behöver göra, på riktigt. Men vi kommer aldrig att ge upp detta. Mäns våld mot kvinnor måste stoppas, liksom hedersvåldet.

Fru talman! Våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem. Jag känner mig tämligen trygg med att jag delar den övertygelsen med statsministern och Socialdemokraterna. Men var finns Socialdemokraterna nu när det är skarpt läge i Malmö? Och det är ingen nyhet; det har pågått under lång tid.

Låt oss tala om de här 40 punkterna! Det är ett 13 sidor långt dokument. Men det finns en sak som lyser med sin frånvaro, och det är begreppet hedersförtryck. Många av förslagen i dessa 40 punkter är bra. Ni har Kristdemokraternas stöd i detta, Stefan Löfven. Det som saknas är ert stöd till alla de hundratusentals som bedöms leva under hedersförtryck i Sverige.

Vad är beskedet? Var är fördömandet? Vilka konsekvenser kommer detta att få i Malmö? Står ni upp även för kvinnorna som drabbas av hedersförtryck?

Fru talman! Det korta svaret är ja. Det är klart att vi gör det. Vi kommer aldrig att acceptera våld mot kvinnor, oavsett vad man har döpt det till. Jag har själv sagt att jag har väldigt svårt att förknippa det här med heder över huvud taget, men nu heter det så av någon konstig anledning.

Inget våld är okej, naturligtvis inte heller mäns våld mot kvinnor. Det var därför vi 2016 arbetade fram den första nationella strategin, som implementerades 2017, en tioårig strategi. Nu bygger vi på den, och det är med precis de här punkterna. Det är straffrättsliga åtgärder, förstärkt brottsbekämpning och så vidare.

Jag har den med mig här. Jag hoppas att vi kan vara överens om den. Det vore bra. Vi är också överens om att vi inte kommer att ge upp detta, utan mäns våld mot kvinnor måste stoppas. Där tror jag - eller vet jag - att vi har en delad ambition.

Fru talman! Det är lite stökigt här i kammaren, kan vi notera. Jag vill dock för Liberalernas del lyfta fram några saker som vi tycker har varit bra i januariavtalet, som nu utmanas. Det kanske inte är så förvånande att en majoritet i riksdagen finner sig stå mot en minoritet. Men vi får väl se vad de ska ha i stället.

I januariavtalet var det viktigt att vi fick in detta med 10 000 fler polisanställda - avgörande för Liberalerna. Vi måste pröva utvisning vid brott oftare när det gäller icke svenska medborgare. På integrationsområdet kan vi också nämna vikten av att vi inför språkkrav för medborgarskap. Det är helt avgörande att även detta nu kommer till, efter 20 år av debatt och motstånd från en majoritet i denna kammare. Vi har gjort mängder av insatser när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, vilket också är en del av januariavtalet.

Men, fru talman, vi måste göra mycket mer eftersom vi ser hur friheten förmörkas av den grova brottsligheten och av parallella rättssystem runt om i vårt land. Till och från dyker det upp någon stolle som pratar om sharialagar. Vi får, som Ebba Busch tog upp nu, höra att det finns särskilda domstolar för personer med en viss bakgrund. Det är ju inte klokt!

Lägg till detta hur det ser ut i gängens regimer, det vill säga där de härjar och den svenska rättsstaten tyvärr har checkat ut. Det finns mängder av rapporter och böcker som skrivits om detta. Det är klanerna som styr - vi måste göra mer.

Min fråga till statsministern blir därmed: Kan statsministern tänka sig att vi går vidare med att förbjuda något som låter konstigt för oss som har kusiner, nämligen kusinäktenskap? Jag kan inte ställa någon fråga till Ebba Busch, men är ni med på detta? Vi måste bryta klanernas makt. Vi ska ha en rättsordning i Sverige. Vad säger statsministern?

Fru talman! Det är rätt - vi måste bryta klanerna. Det är ingen tvekan om det. Detta pekar också på att det avtal som skrevs, januariavtalet, bygger på riktig politik. Moderaterna står ofta och säger att det bara är 73 punkter, bara för att vara emot någonting. Nej, det är för att vara för någonting - för de värderingar som bygger ett samhälle och för att ta sig an samhällsutmaningarna. Detta kokar ned till 73 konkreta punkter, varav det här är en. Det är alltså helt rätt.

Vi måste också kunna peka på framgångarna. Jag tror att det är viktigt att vi också helt öppet och ärligt berättar för människor att vi har ett stort samhällsproblem med gängkriminaliteten. Men vi har också ett samhälle som är starkare. Vi kan också visa att i till exempel Malmö och polisregion Syd händer det något som faktiskt är en framgång. Det går alltså för oss att ta oss an detta, och därför måste vi fortsätta på denna väg.

Lagstiftning om så kallade kusinäktenskap har diskuterats länge. Vi har i dag inte något förbud mot detta. Så har lagstiftningen sett ut länge. Jag vill inte här och nu säga exakt vad som ska göras med en sådan lagstiftning. Jag ser också klara problem med att genomföra en sådan, och då måste man diskutera det i grunden.

Man får dock inte tro att det betyder att man kan fortsätta med gängvåld eller med att förtrycka människor i bostadsområden eller var man än är. Det måste alltid stoppas, oavsett denna lagstiftning.

Fru talman! Jag är inte läkare, men det finns också medicinska problem med kusinäktenskap, om man tänkte skaffa barn och så.

Min poäng, och det som har gjort att man till exempel i Norge och många andra länder har förbjudit kusinäktenskap, är dock att detta används av klanen för att skapa blodsband som lägger grunden för en evig segregation - allt annat än integration. Vi kan möta detta med förebyggande insatser, fler poliser, rimligare straff och relevanta verktyg i jakten på de riktigt grovt kriminella. Det är utmärkt att Centerpartiet nu kommer med lite förslag på detta område; det är inte en dag för tidigt, så att säga.

Det avgörande är att statsministern inte behöver fundera. Det är bara att bestämma sig för att vi kan gå den norska vägen. Det är bara att förbjuda kusinäktenskap om man vill det; det står inte i motsättning till förebyggande insatser för människors frihet.

Fru talman! Den problembeskrivning och den riktning som Johan Pehrson och Liberalerna beskriver delar jag. Men att som statsminister inte ens fundera på lagförslag skulle jag nog avråda från. Det är klart att man måste fundera igenom vad det får för konsekvenser och vad det beror på att vi har haft denna lagstiftning under så många år. Den har diskuterats tidigare. Det är klart att det finns både plus och minus med att ändra en lagstiftning, och det måste man fundera igenom. Det tänker jag nog faktiskt göra med all lagstiftning - fundera över vad som är bra och inte bra. Det är mitt svar.

Fru talman! Det har nu gått snart 30 år sedan Sverige fick ett nytt pensionssystem. Det skulle vara ett långsiktigt och hållbart pensionssystem som våra finanser kunde klara. I det avseendet har det fungerat mycket väl. Men när det gäller att tillförsäkra pensionärerna en god pension finns det en del brister. Pensionssystemen, som bygger på livslöneprincipen, gav från början en pension på runt 70 procent av slutlönen, men den andelen har successivt urholkats.

Vi socialdemokrater har försökt göra något åt de allra lägsta pensionerna genom höjda garantipensioner och det pensionstillägg som kommer att betalas ut nu i september. Långsiktigt är det dock uppenbart att det är inbetalningarna till pensionssystemet som behöver öka.

Så vilken är statsministerns plan för att långsiktigt höja pensionerna för landets pensionärer?

Fru talman! Detta var ett av de prioriterade områdena redan när vi tillträdde hösten 2014. Pensionärerna måste få bättre villkor. Det första vi sa var att vi måste ta bort den orättvisa högre beskattningen av pension jämfört med arbetsinkomst. Det finns ingen moralisk grund för att pensionärer ska betala högre skatt för samma inkomst.

Sedan har vi också höjt garantipensionen, liksom taket för bostadstillägget. I höst införs dessutom pensionstillägget, som gör att man kan få upp till 600 kronor mer i månaden.

Det långsiktigt hållbara är dock att höja avgiften, inbetalningarna, till pensionssystemet. Därför menar vi att det är dags att ta det klivet och så snabbt som möjligt starta de inbetalningar som faktiskt en gång gjordes upp mellan de partier som enades om pensionssystemet. Vi ska ha minst 70 procent i pension; jag tycker att det är en rimlig nivå.

Fru talman! I går presenterade regeringen 40 punkter - en historisk plan mot mäns våld mot kvinnor. En av de viktiga punkterna i denna lista handlar om att sätta ned foten mot de män som betalar för att köpa barns kroppar. Vi i Miljöpartiet anser att den som betalar för att ha sex med ett barn alltid ska dömas för våldtäkt. Vi tycker inte att det är okej att barn vars övergrepp har filmats inte anses vara brottsoffer och att detta kallas för pornografi. Vi tycker att de ska ha ett skydd, oavsett hur deras kroppar ser ut.

Jag undrar om statsministern delar denna uppfattning och om även hans parti är berett att tillsätta de resurser som krävs för att barn som har utnyttjats i prostitution och blivit utsatta för sexuella övergrepp ska få tillräckligt stöd och vård.

Fru talman! Vi delar naturligtvis indignationen och bestämdheten - något måste göras. Detta är vidrigt; det finns inget annat ord för det.

Regeringspartierna är, i och med att vi lade fram detta program, överens om att vi måste göra något åt det. Men det är samma sak här - vad är det bästa att göra? Det finns inte, tycker jag, någon hänsyn att ta till dem som utför detta, utan här måste hårdheten vara ledande.

Vi kommer alltså att se till att utreda detta på bästa sätt så att vi får en effektiv lagstiftning som tar itu med ett stort, vidrigt samhällsproblem.

Fru talman! Statsminister Stefan Löfven sa i en intervju förra veckan att han inte stänger dörren för bred avlyssning av gängkriminella. Vilket positivt besked, tänkte vi moderater, som just lagt ett förslag om detta på riksdagens bord.

Regeringen har inte bara välkomnat utan till och med jublat och hållit presskonferenser om hur bra det är att andra länder brett har avlyssnat gängkriminella världen över, vilket lett till gripanden av svenska medborgare. Så döm om vår förvåning när Socialdemokraterna då inte bara stängde utan smällde igen dörren genom att rösta nej till Moderaternas förslag om proaktiv avlyssning av gängkriminella.

Min fråga till statsminister Stefan Löfven är därför: Varför gör inte regeringen det som krävs och inför preventiv avlyssning av gängkriminella?

Fru talman! Sedan vi tillträdde har vi arbetat systematiskt med att knäcka gängen. Det är därför vi har sett till att vi har betydligt fler poliser. Vi kommer att fortsätta med det. Vi har skärpta straff men också bättre verktyg. Det är därför vi har infört datalagring, möjlighet till dataavläsning och hemliga tvångsmedel, vilket är lika med avlyssning.

Nu tänker vi att vi behöver ta ett steg till här. Mitt i det arbetet petas det in en ny fråga, vilket kommer att förlänga tiden för möjligheterna att genomföra det vi vill. Då har vi sagt: Låt oss ta det här steget, för vi måste ta det här och nu.

Detta är anledningen, helt enkelt. Sedan har vi sagt att vi är redo att titta på den här frågan, men det handlar inte bara om att säga att vi ska utöka avlyssningen, utan det kräver också lite eftertanke. Vi ska se till att ha de bästa verktygen för att knäcka gängen, men vi ska också stå upp för ett samhälle där vi vet att inte vem som helst blir avlyssnad när som helst.

Fru talman! I dag tappar Polismyndigheten erfarenhet och kompetens då alltför många lämnar polisyrket i förtid. Förra året slutade 628 poliser, varav 40 procent av en annan anledning än pension. En viktig orsak bakom de tidiga avgångarna är de låga lönerna. Polisfacket har nyligen krävt en årlig löneökning med 5 procent.

Sverigedemokraterna har i alla år varit det parti som velat ge mest pengar till Polismyndigheten, med en särskild lönesatsning på 6 000 kronor i månaden per polis. Vi har också genom att stödja den tidigare budgeten från M och KD sett till att de pengar som var öronmärkta för polislöner gick igenom, till skillnad från regeringens förslag, som förra året inte ens mäktade med att garantera Polismyndigheten de pengar man behöver för att nå målet om 10 000 fler poliser till 2025.

Om regeringen fortsätter att underfinansiera rättsväsendet kommer målet om fler poliser inte att nås. Min fråga till statsministern är därför: Kan regeringen här i dag garantera att Polismyndigheten kommer att få de resurser man behöver för att stärka myndigheten och ge poliserna den löneökning de förtjänar?

Fru talman! Låt mig först redogöra för fakta. Det är färre inom polisen som slutar nu än förut. Det är fler som återkommer efter att en gång ha lämnat polisen. Vi utbildar nu mer än dubbelt så många som under den förra regeringen. Det är därför som Polismyndigheten nu tror att det är möjligt att nå 10 000 fler polisanställda till slutet av 2024. Det är av det skälet som vi har höjt anslagen till polisen rejält.

Vi väljer dock att låta parterna göra upp om lönerna. Det är så lönebildningen fungerar. Om vi jämför läget i dag med hur det var innan vi påbörjade satsningen visar det sig att polislönerna har höjts med ungefär 6 000 kronor i genomsnitt. Jag ska inte ta gift på det, men nog tror jag att det är ett av arbetsmarknadens absolut bästa avtal. Jag tror också att det spelar roll för att fler kommer tillbaka i yrket.

Fru talman! Vi får se hur länge statsministern sitter kvar. Men det är ju inte ovanligt att statsministern reser till idrottsevenemang runt om i världen. I morgon spelar Sverige en fotbollsmatch i Ryssland, och även i nästa vecka kommer man att göra det. I början av nästa år är det vinter-OS i Peking. Sedan kommer det ett fotbolls-VM i diktaturen Qatar.

I Ryssland ser vi nu hur det demokratiska utrymmet krymper. Oppositionen pressas inför parlamentsvalet i höst. I Kina ser vi ett misstänkt folkmord på uigurer och många andra brott mot mänskliga rättigheter. I Qatar sker otroliga brott mot migrantarbetare och de byggnadsarbetare som har byggt de arenor som fotbolls-VM ska spelas på.

Jag undrar hur statsministern ser på dessa arrangemang och om han avser att resa till dem.

Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för intresset för mitt reseschema! Det återkommer jag till när jag har bestämt vad jag ska åta mig för engagemang, oavsett om det gäller idrott eller något annat.

Det är ingen tvekan om att vi måste stå upp för mänskliga rättigheter oavsett var de kränks. Därför är vi i Sverige väldigt tydliga med detta i EU. Det är bland annat vi som driver att EU behöver mer verktyg och en starkare hållning gentemot Ryssland för att motverka övergrepp mot mänskliga rättigheter. Det är också EU som kommer att vara det viktiga för oss när vi ska tala med Kina om samma saker.

I alla dessa ärenden vill vi också hålla en balans, så att vi är väldigt tydliga med vad vi aldrig ger avkall på. Detta står vi upp för, och vi kommer aldrig att ge oss. Men vi ska också söka dialog.

Fru talman! Under 40 år har SKB utvecklat och forskat om frågan om slutförvar för kärnavfall. Alla fakta finns på bordet, och det finns även mycket starkt stöd från invånarna i Östhammars kommun om att bygga detta. Oskarshamns kommun har meddelat att besked om både mellanlager och slutförvar måste ges samtidigt; något annat är oacceptabelt.

För en dryg månad sedan kom ett UMM, urgent market message, till elmarknaden som innebär att om beslut om mellanlager och slutförvar inte tas före den sista augusti i år riskerar fem av de sex kvarvarande reaktorerna att stängas inom några år, med start redan i maj 2024. Detta skulle innebära en mycket allvarlig situation för Sverige.

Därför blir min fråga mycket rak: Kommer regeringen att fatta ett beslut om ansökan om slutförvar och mellanlager senast den 31 augusti?

Fru talman! Vi arbetar med detta. När vi har fått det på vårt bord måste vi göra vår uppgift som regering och gå igenom och se till att vi har ett fullgott beslutsunderlag när vi fattar beslutet. Vi har ingen annan ambition - vi vill fatta beslutet ännu snabbare, för det finns ingen anledning att dra ut på det i onödan. Men man måste faktiskt också gå igenom de olika perspektiven, och de olika frågetecken som finns ska rätas ut. Frågor ska besvaras, och efter det ska vi fatta beslut.

Vi arbetar så snabbt vi kan på ansvariga departement och i gemensam beredning med allt som ska göras för att vi ska kunna fatta beslut så snart som möjligt, så att de berörda också kan få besked så snart som möjligt.

Fru talman! Jag tror inte att det har undgått någon i den här kammaren att en stor tragedi inträffade i värmländska Hagfors när en liten femårig kille hittades död. Det var ett litet barn som var placerat på ett HVB-hem.

Jag måste säga att jag blev innerligt chockad över att en femåring hade placerats på en institution. Mycket har gjorts för att barn som rättighetsbärare ska få en stärkt ställning. Barnkonventionen har blivit lag, och vi har fått stärkta rättigheter och stärkt skydd också genom vårt samarbete i januariavtalet. Men att en femåring hamnar på HVB-hem - en liten pojke som behöver allt annat än en institution - är för mig helt obegripligt.

Jag tror att både jag och statsministern är överens när det gäller de grundläggande behoven hos ett barn. Därför ställer jag frågan om statsministern är beredd att se över lagen. Det kan inte vara rimligt att småbarn hamnar på institution. Det är tvärtom helt orimligt, framför allt ur barnets perspektiv.

Fru talman! Utan att gå in på myndighetsbeslut och klampa in på något felaktigt sätt kan jag säga att det nog är många som känner frågetecken kring precis detta. Men man måste utreda vad som de facto har hänt och hur det kunde leda till en så ofattbar tragedi att denna lilla kille inte längre lever. Detta är det första, och det åligger nu de ansvariga att reda ut, så att vi får svar på varför. Hur kunde det över huvud taget ske?

Därefter måste man ta ställning till vad som behöver göras för att det aldrig ska ske igen. Det är klart att en femårig pojke, en flicka eller barn över huvud taget ska ha skydd och en trygghet som samhället ska erbjuda. Det är en tragedi, och vi måste få reda på vad som har hänt och sedan åtgärda det.

Fru talman! Min fråga till statsministern handlar om byggbranschen. I och med att jag själv kommer från byggbranschen har jag träffat många svenska byggnadsarbetare som oroar sig för att konkurreras ut av arbetskraft som inte får sjysta löner, inte betalar skatt och avgifter i Sverige och arbetar i urusel arbetsmiljö och har alldeles för lång arbetstid.

Regeringen har satsat hårt för att motverka arbetslivskriminalitet. Det har till exempel gjorts över 5 000 myndighetsgemensamma kontroller, bland annat av byggbranschen.

Nu till min fråga. Är statsministern beredd att vidta ytterligare åtgärder för att stoppa arbetslivskriminaliteten och för att trygga arbetsförhållandena för svenska byggnadsarbetare?

Fru talman! År 2014 bytte vi riktning på bostadspolitiken och införde bland annat investeringsstödet. Nu är vi uppe i en takt av 60 000 bostäder, så här finns arbete för byggnadsarbetare.

Men det ska byggas sjyst, och därför har vi bland annat avskaffat lex Laval. Nu kan Byggnads kräva kollektivavtal och ta fajt för dem. Entreprenörsansvaret är viktigt, och den underleverantör som eventuellt inte får betalt ska kunna gå till nästa led och upp till huvudleverantören.

Det är kriminellt att utsätta människor för farligt arbete, och polisen, Skatteverket och Arbetsmiljöverket har som sagt gjort 5 000 kontroller.

Vi måste fortsätta. På svensk arbetsmarknad ska det råda ordning och reda. Det är sjysta jobb och sjysta villkor som gäller. Detta måste politiken, facken och företagen jobba tillsammans för, för det är viktigt för oss alla.

Fru talman! Natten till måndagen den 24 augusti förra året brann Polarbröds fabrik i Älvsbyns kommun ned till grunden. Det var ett mycket hårt slag för kommunen och Norrbotten. En vecka senare, den 31 augusti, besökte statsministern Älvsbyn och lovade inför ett samlat medieuppbåd att regeringen skulle hjälpa Älvsbyn.

Några månader senare, kvällen före julafton, meddelade regeringen sitt beslut att inte tillåta gruvbrytning i Laver strax utanför Älvsbyn - en gruvbrytning som direkt och indirekt hade kunnat innebära över 3 000 arbetstillfällen.

Mot denna bakgrund frågar jag statsministern:

Vad har regeringen hittills gjort för att hjälpa Älvsbyn, för det var väl inte bara fagra men tomma löften statsministern gav?

Fru talman! Nej, det var det inte, och därför är vår politik bred.

Det är sant att beslut måste fattas även när det gäller gruvbrytning, och de kan bli positiva eller negativa.

Vi satsar på jobb i hela landet. I Norrbotten växer det nu så att det knakar, och det beror på de produkter som näringslivet utvecklat med stöd av samhället. Nu görs tack och lov de kanske största investeringarna i Norrbotten någonsin, och människor kommer att behöva flytta upp.

Vi ökar utbildningsplatserna så att människor kan ta dessa jobb. Vi ser också till att Norrbotniabanan byggs så att det ska ligga räls utmed hela Norrlandskusten. Jag är medveten om att Älvsbyn inte ligger där, men detta kommer ändå att vara till fördel för Älvsbyn och för hela Norrland.

Det är hela landet som gäller, och det är en sådan politik som drivs.

Fru talman! Enligt en färsk rapport från riksdagens utredningstjänst är det nu nästan 700 000 utrikesfödda som inte klarar att försörja sig själva. Denna siffra ökar år för år, och den påverkas inte märkbart av de miljarder som spenderas på socialdemokratisk integrationspolitik.

Det torde vara uppenbart även för statsministern att denna utveckling inte är hållbar och att Sverige har kommit till ett vägskäl: antingen kravlös massinvandring eller en fungerande välfärd. Något tredje alternativ finns inte.

Varför tycker statsministern att självförsörjning inte är ett relevant begrepp i detta sammanhang?

När regeringen presenterar integrationspolitikens resultat gör man det utifrån hur många personer som har jobbat en dag i november månad eller hur snabbt en nyanländ tjänar sin första krona. Detta säger dock väldigt lite om huruvida en person kan leva på en egen lön.

Varför presenterar regeringen inte detta resultat utifrån graden av självförsörjning?

Fru talman! Det viktiga är att människor är i arbete, och därför måste vi ge dem en möjlighet att komma i arbete, oavsett om de är födda i landet eller kommer från andra länder. Här är satsningen på utbildning och kontakt med arbetslivet avgörande, och nu går det snabbare att integrera människor som kommer från andra länder. Det här hänger ihop.

Låt mig återigen säga att det är under vår regeringstid som invandringen har minskat betydligt. Det är också under vår regeringstid som människor har getts bättre möjlighet att komma i arbete.

Det håller inte med en högerkonservativ politik som rycker bort utbildningsmöjligheter och vill skicka tillbaka kvinnor till hemmet med ett vårdnadsbidrag, vilket Sverigedemokraterna vill göra. Varför ska man ha ett nytt bidrag för att inte arbeta? Det är för mig mycket främmande.

Se i stället till att människor får möjlighet att arbeta. Det är mycket bättre.

Fru talman! För snart ett år sedan tog EU:s stats- och regeringschefer ett kompromissbeslut om att införa konditionalitet, det vill säga att länder måste följa rättsstatens principer för att få del av EU:s medel. Vid årsskiftet gjordes ytterligare en kompromiss, som den svenska regeringen var nöjd med trots att införandet sköts på framtiden.

Nu har EU-parlamentet tröttnat på att kommissionen inte har tagit fram riktlinjer och att EU-medel betalas ut som vanligt i avvaktan på att riktlinjerna ska komma på plats. EU-parlamentet är berett att gå till EU-domstolen för att kommissionen ska fullgöra sina skyldigheter.

Vänsterpartiet har genom hela denna process kritiserat den svenska regeringen för att man godkänt urvattnade skrivningar och kompromisser.

Med anledning av EU-parlamentets agerande är min fråga: Hur avser statsministern att agera för att se till att konditionaliteten börjar gälla och att länder som bryter mot rättsstatens principer inte ska få del av EU-medel och det snarast?

Fru talman! Det var precis med denna föresats som vi drev dessa krav. Det har över huvud taget inte funnits något sådant här regelverk förut, och därför drev vi tillsammans med likasinnade att om EU ska ut med så mycket pengar från sin kassa i både lån och bidrag måste detta bindas till krav på att man följer EU:s grundläggande värderingar.

Regelverket beslutades i december, och då togs det ytterligare ett steg. Vi har kanske olika bild, men jag hade stöd i Sveriges riksdag för att driva bland annat denna fråga.

Alla i det Europeiska rådet är tydliga med att en grundförutsättning för samarbetet är att vi håller i de grundläggande värderingarna, och det innebär att man inte ska få ekonomiskt stöd om man inte står upp för dem.

Fru talman! De senaste veckorna har investeringssparkontona diskuterats flitigt. Det är inte så konstigt eftersom över 3 miljoner svenskar har ett ISK. Frågan är alltså viktig för många.

Syftet med ISK är att göra det enkelt för människor att spara. Nu har dock finansministern sagt att ISK ska begränsas kraftigt genom ett tak för hur mycket pengar man får ha på kontot. Många upplever att detta skickar en märklig signal om att sparande inte är viktigt.

Jag tycker att sparande är viktigt och ska uppmuntras. Därför undrar jag vad regeringen har för politik för att uppmuntra sparande.

Fru talman! Jo, den befintliga, och här ingår ISK.

Det som Hampus Hagman tar upp är ett resonemang i en arbetsgrupp i det parti jag leder.

Den ojämlikhet som utvecklas i vårt land beror till stor del på skillnaden i kapitalinkomster och kapitalavkastning. Här är ISK långt ifrån det stora problemet, och vi ska uppmuntra sparande. Ingen har sagt att detta ska begränsas kraftigt, utan det är nog Hampus Hagmans egna ord.

Det finansministern har sagt och som är värt att fundera på är om vi ska ha en ordning där den som har 3 miljoner på sitt konto också ska ha skattestöd. Är det en lämplig prioritering i en tid då vi behöver mycket pengar till välfärden?

Detta är väl värt att fundera på, men vi har inget sådant förslag ännu.

Fru talman! Redan höga bostadspriser sticker i höjden. Allt fler i Sverige avstår i dag från att skilja sig därför att de inte har råd att hitta en ny och egen bostad. För kvinnor i Stockholms län är situationen särskilt allvarlig och svår. Ändå vill socialdemokratin, ovanpå detta, återinföra fastighetsskatten och trappa ned ränteavdragen. Det är politik och saker som skulle binda kvinnor i ännu större utsträckning i relationer som de helst av allt vill lämna.

Jag tycker att detta är ett stort problem, och jag undrar därför: Vad tycker statsministern om att allt fler kvinnor får svårt att skilja sig?

Fru talman! Det är viktigt att öka kvinnors frihet. Därför är det inte så smart av den konservativa majoriteten i Stockholm att sälja ut så många bostäder. Det hade varit bra att ha dem kvar för att kunna erbjuda dem till kvinnor som vill skilja sig.

När den förra socialdemokratiska regeringen införde ett investeringsstöd ökade byggandet rätt rejält. Sedan tog den så kallade alliansregeringen bort stödet, och då sjönk byggandet. Nu har vi infört investeringsstöd, och byggandet ökar igen. Det finns ett samband här. Vi måste bygga mer. Det är detta som avgör. Vi måste bygga i kapp bostadsskulden. Då får vi långsiktigt ordning på priserna.

Statsministerns frågestund

Jag tror att både Ida Drougge och jag tror på marknadskrafterna i det här fallet. Om man har ett underskott på något ökar priserna. Det är därför vi måste bygga i kapp underskottet, och då behöver vi investeringsstödet. Det är därför synd att Moderaterna inte vill ha investeringsstöd.

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.

Unga lagöverträdare