Statsministerns frågestund

Fru talman! Hoppas gärna på det bästa, men planera alltid för det värsta! Det är den stora lärdomen Sverige måste dra av 2020.

Gång på gång har Sverige underskattat riskerna och svårigheterna i pandemin, och nu ringer varningsklockorna igen. Den nationella vaccinationen fungerar inte som den ska.

Ansvaret att sätta sprutan i armen på var och en av oss ligger på regionerna. Det är i sig en enorm utmaning. Sverige ska genomföra den största massvaccinationen någonsin, mitt under en pandemi. Det är en uppgift som självklart blir helt omöjlig om det inte finns vaccin och som blir mycket svårare om den nationella ledningen brister.

Trots det fick regionerna information om att tusentals doser skulle bli försenade och levereras alldeles för sent. Det var information som hade funnits i veckor.

När regionerna tidigare i år ville spara vaccin, den andra dosen, blev de i stället tillrättavisade av både myndigheter och socialdemokrater. Inte heller diskuterades den nya, komplicerade vaccinprioriteringen med regionerna i förväg.

I månader har regionerna bett regeringen om en nationell informationskampanj för att nå de allra mest utsatta och svårnådda i vårt samhälle, men ingenting händer.

Mina två frågor till Stefan Löfven är dessa.

För det första: När kommer Sverige igång med en ordentlig nationell informationskampanj om vaccinationen?

För det andra: Regeringen bedyrade precis att tidsplanen att alla ska ha fått vaccination senast den sista juni kommer att hålla. Vad gör Stefan Löfven för att se till att den tidsplanen håller och är trovärdig?

Fru talman! Först ska vi komma ihåg att den upphandling och det avtal som gjorts EU-gemensamt på vaccinationsområdet är enastående. Det är det som har gjort att vi är där vi är och att vi över huvud taget har kunnat påbörja en vaccination. Utan den gemensamma ansträngningen hade vi inte varit där nu. Det är ett enormt genombrott och en stor framgång för samarbete och för forskning.

I avtalet ingår att medlemsstaterna ska få ett antal doser utifrån den befolkning de har. Alla länder ska behandlas rättvist, transparent och öppet för att skapa trovärdighet i detta. Därför får Sverige de doser som levereras i tid.

En utmaning i hela vaccinationsprogrammet är naturligtvis att det levereras exakt när det har producerats. Här finns ingen buffert. Det är svårt att förutse om produktionen inte flyter på.

Nu har vi fått ett antal besked från producerande företag att man inte kunnat upprätthålla de planer som var uppgjorda och de avtal som skrivits. Man har helt enkelt levererat för lite. Då drabbar det också Sverige.

Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner är överens om att vi ska hålla fast vid det mål som vi har kommit överens om: att den vuxna befolkningen ska vara vaccinerad till halvårsskiftet. Det kommer att bli en större utmaning nu, inget tvivel om det, men vi är överens om att målet ska hållas. Än så länge ser vi att vi kan göra det.

Informationskampanjen redovisade så sent som i dag att Sveriges Kommuner och Regioner är överens med Folkhälsomyndigheten om att man nu kan dra igång en rejäl kampanj om nyttan av att faktiskt vaccinera sig.

Fru talman! Jag uppfattade inte svar på någon av mina båda frågor.

För det första undrade jag när den kommer igång. När kommer den informationskampanj som alla tycker är viktig igång? Vi hoppas på mars, var Folkhälsomyndighetens svar i radio i morse. Är det även Stefan Löfvens uppfattning?

Mina samtal med regionerna är av en helt annan karaktär. De efterlyste starkt denna kampanj i går. De tycker inte alls att det är bra att vi inte har kommit igång.

För det andra är min bild av regionerna att de är extremt frustrerade. De bygger upp en organisation för att kunna vaccinera, men det finns inte vaccin i den omfattning som krävs. Min fråga var vad Stefan Löfven gör för att tidsplanen att alla ska ha fått sin vaccinationsspruta nummer två senast den sista juni ska hålla.

Fru talman! Jag upprepar att Sveriges Kommuner och Regioner och Folkhälsomyndigheten har det samarbetet, den dialogen, om vilken informationskampanj som ska igång och när.

Det kommer att bli flera kampanjer. En kommer att handla om behovet av vaccination, att vaccinera sig är en bra sak att göra. Sedan kommer nästa fas, och då måste man naturligtvis vara mer specifik – nu kommer just den grupp som du tillhör att bli aktuell – så att du kan söka och få information om var du ska vaccinera dig.

Målsättningen är som sagt kvar. Än så länge ser vi att vi kan uppfylla den. Det beror hela tiden på om det levereras vaccin, och det är respektive företag som ska leverera. Vi får i precis den takt vi ska ha, precis som alla andra. Det är precis samma situation för Sverige som för alla andra länder.

Fru talman! Krigsrubrikerna om elbrist har avlöst varandra den senaste tiden. Elbristen har drivits på av att regeringen tillåtit att man stängt fullt fungerande kärnkraftsreaktorer trots varningar från Svenska kraftnät om bristande marginaler.

Det borde inte överraska regeringen att det blir kallt i Sverige under vintern, men nu kan vi se resultatet av dess politik: Vi får elda med tjockolja och importera kolkraft från våra grannländer. Elpriset i delar av landet är nu det högsta på nio år, något som fått till följd att delar av industrin fått dra ned sin produktion då priset på el är för högt.

Regeringens mantra har återkommande varit att vi exporterar mer el än någonsin, vilket understryker att man inte förstår skillnaden mellan energi och effekt. Därför vill jag fråga statsministern om han anser att det är rimligt att vi nu har en energipolitik som tvingar industrin att stänga ned sin produktion när det blir kallt och elpriset rusar.

Fru talman! Faktum är som sagt att vi producerar mer el i Sverige än någonsin, och vi kommer att behöva öka produktionen ytterligare.

Vi importerar mindre än någonsin, och vi ser nu till att producera det som är förnybart. Det är väl i stort sett bara Sverige och Norge som klarar av att hålla så stor del av sin elproduktion förnybar.

Sedan är det sant att vi har effektbrister, och det är inte första gången. Det är precis därför vi måste investera mycket mer i kraftnäten, och det är därför Svenska kraftnäts investeringsplaner är så omfattande. Det kommer att investeras mer än på många år.

Dessutom måste vi nog tillföra mer kraftvärme för att hantera situationen i syd. Här och nu pågår dock ett arbete med att gradera upp mellan zon 2 och zon 3.

Fru talman! Ett av problemen har varit att det inte spelar någon roll hur mycket el vi exporterar om vi inte kan producera den själva när vi behöver den. Det är just effektproblematiken som är viktig. Vi kan se hur elpriserna rusar när kölden slår till.

Samtidigt är det ett faktum att Sverige inte har något mål för leveranssäkerheten. Det finns ingen som är långsiktigt ansvarig för energiförsörjningen, och det finns inte heller majoritet i kammaren för den energiöverenskommelse som har ingåtts. Ska Sverige framöver vara ett framstående industriland behöver vi mer planerbar kraftproduktion, och vi behöver kunna säkerställa att vi har el under årets alla timmar.

Fru talman! Vi slöt en långsiktig överenskommelse precis för att vi skulle få upp investeringarna i elproduktion, och det har vi fått. Sällan har det investerats så mycket i elproduktion, men vi kommer att behöva göra mer.

I denna överenskommelse ingick bland annat att vi tog bort effektskatten för kärnkraften, som den borgerliga regeringen faktiskt höjt. Vi sänkte också fastighetsskatten, och vi gjorde det billigare att hantera avfallet. Men sedan måste alla bestämma själva om man vill investera i kärnkraft eller inte.

Vi har ett stort elöverskott i Sverige.

Fru talman! Om ungefär 45 minuter kommer det att skramlas med grytor och kastruller utanför många av landets restauranger. Varje dag klockan tre skickar restaurangföretagare och deras anställda ett starkt larm och ett rop på hjälp. Det råder en enorm kris för väldigt många företag runt om i landet, inte minst inom besöksnäringen och restaurangbranschen. Med hjälp av kastrullerna vill de visa hur hårt de drabbas men också att de verkligen behöver få ut de stöd som de har rätt till och som statsministern har varit med och tagit fram.

Trots detta och trots att jag vet att statsministern förstår vilken enorm belastning det just nu är på landets många småföretagare väntar alltför många på att få stöd utbetalade. Man väntar på omsättningsstödet från Skatteverket, och man väntar på att Tillväxtverket ska betala ut stödet vid korttidspermittering.

I går träffade jag en företagare vid den norska gränsen i Västerbottens inland, som inte har fått stöd utbetalat sedan i somras trots att 75 procent av hans omsättning kommer från gränshandeln. Man förstår hur oerhört krisdrabbade många är.

Dessutom känner väldigt många nu att man är på randen till konkurs. Det handlar till syvende och sist om att man riskerar att få se sitt livsverk gå upp i rök och människor bli arbetslösa.

Min fråga är: Hur kan statsministern acceptera att det tar så pass lång tid att få dessa stöd utbetalda? Kan statsministern i dag ge ett konkret besked om vad regeringen gör för att snabbt förändra situationen? Företagarna behöver nämligen sina stöd omedelbart.

Fru talman! Detta är, precis som Annie Lööf säger, en av flera ansträngda branscher. Det är också en av de branscher där stödet är som störst i förhållande till antalet anställda.

Vi har sett till att myndigheterna har fått mer resurser för att kunna snabba upp hanteringen av detta. Det har anställts några hundra människor – jag kommer inte riktigt ihåg – för att detta ska gå så snabbt som någonsin är möjligt. I en pandemi som slår så hårt är det klart att det inte är helt lätt att hålla takten uppe. Men jag vill ändå påstå att myndigheterna har gjort ett fantastiskt jobb. Men det är klart att detta slår mot de restauranger som får vänta.

Enligt den information jag har och de siffror jag ser hanteras ändå den stora delen på ett hyggligt sätt. Men det finns de som får vänta alldeles för länge. Därför infördes också möjligheten att säkerställa likviditeten via skattekontot. De skatter som man betalat in skulle man alltså få tillbaka med en viss retroaktivitet – jag tror att det var tre månader – för att kunna hantera en sådan besvärlig period.

Vi menar att det är bra om vi kan använda de stöd som vi redan är överens om. Det finns en ordning och rutiner för dem. Men vi har också sagt att vi är beredda att göra mer om detta inte håller. Den dialog som vi upplever att vi har med bland annat denna bransch, men också med de andra, är bra. Vi förstår fullt och väl att man är under mycket stor press.

Vi skjuter till resurser för att hanteringen ska gå så snabbt som möjligt. Vi tittar på de resurser som finns och ser om det går att skruva på dem för att förbättra situationen. Och vi utesluter inte ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag förutsätter att regeringen jobbar stenhårt för att de stöd man har rätt till också ska betalas ut. Men det många företagare nu kämpar med är att det är svårt att få plus och minus att gå ihop. Man har nu i nästan ett år levt utan vare sig gäster eller intäkter, och det tär på den ekonomiska situationen.

Vi hör nu om många, inte bara ett fåtal, som har fått vänta i över ett halvår och om att det nu inte ens går att söka stöden på grund av havererade datasystem och utökade kontroller. Nu är det viktigt att utbetalningarna kommer och att det sker mycket snabbare. Skramlet med kastruller och grytlock måste bytas ut mot klirret av det stöd man har rätt till.

Jag har därför ett medskick till statsministern: Här behöver regeringen ta sitt ansvar. Det är inte rimligt att det tar ett halvår att få stöd som man har rätt till.

Fru talman! Självklart gör regeringen och myndigheterna det bästa vi kan för att stöden ska betalas ut så snabbt som möjligt. De har kommit till för att de behövs.

Men återigen – bilden är inte att ingenting fungerar utan att de flesta ändå får sitt stöd, kanske inte inom den tid som alla skulle önska men ändå inom rimlig tid. Det är en gigantisk pandemi vi har att hantera. Den har, precis som Annie Lööf säger, pågått i ett års tid. Då slår det oerhört hårt.

Men detta är ändå en av de branscher som per anställd nog har fått det bästa stödet. Det behöver man, så det är inget konstigt med det. Kulturen kanske har fått ännu mer.

Vi tillför som sagt mer resurser till de myndigheter som ska hantera detta – det har redan gjorts. Myndigheterna jobbar så hårt de kan, och vi är beredda att göra mer.

Fru talman! Häromdagen såg vi hur den arbetsmarknadspolitiska talespersonen från Centerpartiet, Stefan Löfvens samarbetspartner, poserade med en tavla där LO-borgen hade stuckits i brand. Till en början jublade många centerpartistiska riksdagsledamöter och hyllade denna tavla. Därefter fick man på grund av medietrycket ta avstånd från detta.

Märk väl att detta sker samtidigt som många vittnar om ett hårdnande fackligt klimat. Många förtroendevalda och medlemmar som jag talar med är inte nöjda med regeringens insatser genom januariavtalet. Skyddsombud på våra arbetsplatser hotas, trakasseras och hindras från att utföra sitt arbete i dag. Kanske är detta också förklaringen till att många skyddsombud slutar eller över huvud taget inte ställer upp. Fackförbundet GS sa till exempel häromdagen att antalet skyddsombud hos dem har halverats jämfört med för 18 år sedan.

Enligt lag har regionala skyddsombud inte tillträdesrätt till alla arbetsplatser. Detta har regeringen inte fått igenom. Vi har i dag ingen avdragsrätt för dem som är medlemmar i facket; det har däremot arbetsgivarna. På en rad punkter har regeringen inte gjort någonting för att skydda rätten att organisera sig som löntagare och ha fackliga förtroendeuppdrag.

Min fråga till statsministern är: På vilket sätt har samarbetet med Centerpartiet genom januariavtalet stärkt respekten för de fackliga rättigheterna?

Fru talman! Tavlan blev jag mycket illa berörd av. Vi måste alla ta starkt avstånd från den typen av uttryck, och jag noterar att också Annie Lööf snabbt reagerade. Det tackar jag för, för det visar att vi delar uppfattningen att vi får vårda vårt språk oavsett om det är bild eller ord.

Jag delar uppfattningen och oron när det gäller fackliga ombud som trakasseras för sitt uppdrag. Man ska kunna utföra sitt uppdrag i trygghet. De fackliga ombuden och representanterna utgör en mycket viktig del av svensk arbetsmarknad tillsammans med arbetsgivarparterna. Detta partsförhållande ska vi vara rädda om och se till att vårda.

Januariavtalet syftade bland annat till att stimulera parterna till att komma överens om regler som vi delvis kan införa i lagstiftning. Det handlar om sådant som parterna redan var igång att diskutera. Det diskuterades när jag var förbundsordförande för IF Metall. Jag tror att det var 2009 som Svenskt Näringsliv hoppade av diskussionerna. Det är diskussioner som har pågått i 15 år.

Jag tror att det är väldigt bra att parterna kommer överens om förändringar. Nu har inte alla förbund i LO ställt sig bakom den här uppgörelsen, men IF Metall, Kommunal och PTK har gjort det. Då får det arbetet fortsätta. Det är en styrka i att parterna har en överenskommelse. Arbetet med de delar av överenskommelsen som vi ska ta vidare i lag är igång. Jag är övertygad om att detta på sikt kommer att stärka parternas roll, och då stärker man just båda parters roll, inklusive den fackliga organisationen.

Fru talman! Det är nog otroligt många fackligt aktiva och medlemmar i de olika fackförbunden som inte är lika nöjda som statsministern över den process som har skett i samband med förändringarna i till exempel lagen om anställningsskydd.

Regeringen har nu möjlighet att få igenom avdragsrätt för fackföreningsavgiften. Man har möjlighet att gå fram med en lagstiftning som innebär att skyddsombuden ska ha tillträdesrätt till alla arbetsplatser. Det finns stora möjligheter för regeringen att nu genomföra förbättringar för de fackligt organiserade. Det handlar om att förstärka våra försäkringar och på olika sätt stötta den rättighet som är så viktig, nämligen rätten att organisera sig.

Min fråga till statsministern är: Varför har inte detta hänt? Är statsministern nöjd med det arbete han har gjort genom januariavtalet hittills?

Fru talman! Precis som Nooshi Dadgostar säger är uppfattningarna delade. Det finns också de som tycker att det där var väldigt bra, för nu har vi en överenskommelse på plats. Vi har förhandlat i 15 år, och nu finns det en överenskommelse på plats. Låt oss nu ta den vidare!

Det går snabbare att omvandla visstid till tillsvidareanställning. Hyvlingen regleras på ett sätt som många har önskat. Inte minst kommer omställnings- och kompetensutvecklingsmöjligheterna att öka rejält. Det kommer alla löntagare att vara betjänta av.

Därutöver har vi sedan tidigare förstärkt arbetsmiljöarbetet. Vi har förstärkt Arbetsmiljöverkets arbete med att kolla upp arbetsplatser. Vi har förstärkt arbetslöshetsförsäkringen.

Vad gäller frågan om de regionala skyddsombuden vet Nooshi Dadgostar att det inte fanns majoritet i riksdagen för det. Det är ingenting som regeringen kan bestämma genom att bara knäppa med fingrarna, utan det krävs majoritet här i kammaren. Den fanns inte, men jag tycker fortfarande att det är lika rätt att driva den frågan.

Fru talman! Vid det möte som partiledarna hade med statsministern angående coronapandemin den 15 januari tog vi upp problemet med att våra 21 regioner har olika it-system och att de inte är samordnade med varandra. Att diskutera it-system vid statsministerns frågestund kan tyckas lite perifert, man det är faktiskt en mycket viktig fråga, för den har stora konsekvenser för vårdkvaliteten.

Dagens situation innebär exempelvis att om en kalmarit besöker sin mor i Linköping och skulle råka ut för en stroke kan man inte på akuten i Linköping se hans fulla journal eller om han till exempel tar blodförtunnande medicin. Detta kan potentiellt leda till en livshotande situation och till felbehandling.

Att it-systemen inte är samordnade med varandra har också inneburit problem med till exempel vaccinationsrapporteringen, något som Folkhälsomyndigheten också tog upp med socialutskottet den 19 januari.

Kristdemokraterna har både i den här kammaren och i samhällsdebatten i stort drivit på för en nationell och obligatorisk standard för alla journalsystem i hela Sverige. Vi har sett det som ett första steg i processen att avveckla regionerna och låta staten ta över ansvaret för sjukvården. Men för att en nationell standard ska bli verklighet kommer det sannolikt också krävas ett nationellt ledarskap för vården.

På mötet den 15 januari tyckte jag mig höra att även statsministern numera instämmer i vår uppfattning och kan tänka sig en gemensam journalstandard. Min fråga till statsministern är därför om han planerar att agera för att skapa en gemensam standard för journalsystemen i vården i Sverige under den här mandatperioden.

Fru talman! Det pågår ett arbete när det gäller att förstärka vården. Det handlar om att utveckla vårdvalet och fast läkarkontakt och om att tillföra resurser. Nu är jag inte it-systemexpert, så jag vet inte exakt om den frågan ingår i den diskussionen, men jag delar Ebba Buschs uppfattning att vi har mycket att vinna på att samordna oss på ett helt annat sätt där. Det gäller både regioner och myndigheter. De flesta myndigheter har ju också sina egna it-system, och där skulle vi kunna samordna oss betydligt bättre.

Det viktigaste är att själva journalhanteringen underlättas, så att patienterna kan få vård i olika regioner och att det fungerar smidigt. Det är det viktigaste. Det får ansvarigt statsråd diskutera med regionerna – både med regionerna var för sig och med Sveriges Kommuner och Regioner. Det måste också finnas en beredvillighet och en vilja från regionerna att gå i den riktningen.

Vi har inte en sådan styrning att regeringen kan bestämma att vi ska införa ett gemensamt journalsystem, men jag tycker absolut att diskussionen är befogad.

Fru talman! Om jag tolkar det välvilligt hör jag en viljeinriktning åt det här hållet, men jag tycker inte att det räcker. Vi kan styra svensk sjukvård betydligt mer från nationell nivå om vi vill. Jag tror att det är nödvändigt att vi lyssnar på vården och på sjuksköterskorna och läkarna som säger att detta är ett problem. I mötet med patienterna innebär detta hög risk för felbehandlingar, och det finns dokumenterade felbehandlingar.

Vi har en myrstack av förlegade journalsystem som inte pratar med varandra. Jag säger inte att man ska bestämma vilket journalsystem vi ska ha, men det ska vara en standard. Faktum är att vi fick hela den här kammaren med oss, alla partier, på ett tillkännagivande. Regeringen har alltså fått detta uppdrag. Frågan är: Är regeringen och Stefan Löfven beredda att agera på detta, med ett nationellt ledarskap för vården, och föreslå en gemensam standard för journalsystemen i Sverige? Till syvende och sist kan det faktiskt handla om att rädda liv.

Fru talman! Jag hoppas att jag sa att jag tycker att det här är en relevant diskussion. Det är relevant att fundera på hur man kan få ett mer enhetligt system.

Jag kan dock också se framför mig att det finns behov av att regionerna är med i den diskussionen. Att regering och riksdag bestämmer att man ska ha ett visst journalsystem kommer inte att få någon framgång. Nu säger jag inte att det är det som Ebba Busch föreslår, men min poäng är att det behövs en dialog med alla regioner och med organisationen Sveriges Kommuner och Regioner. Det måste till en sådan, så att vi har ett gemensamt arbete. Någon gång ska det implementeras, och då måste regionerna vara med. Det kommer att bli komplicerat – det är jag helt övertygad om – och då måste det göras rätt.

Jag vet inte exakt var den frågan ligger nu. Jag förstår tillkännagivandet, och det är ansvarigt statsråd som måste hantera frågan.

Fru talman! Vid årsskiftet stängde Ringhals 1, och de kraftigt stigande elpriserna har gett Vattenfall rätt. För företaget Vattenfall har det åtminstone än så länge varit en mycket bra affär. Ännu mer planerbar elproduktion försvann från södra Sverige.

Vi kan välja att se detta som att elmarknaden fungerar som den ska. När efterfrågan ökar stiger priset, och elförbrukarna anpassar sig. Baksidan är att de brutala prissvängningarna på elmarknaden får mycket allvarliga konsekvenser. Kunderna betalar dyrt. Industrin har till och med fått dra ned produktionen.

Min fråga till statsminister Stefan Löfven är: Hade det varit gynnsamt eller ogynnsamt för svensk ekonomi om Ringhals 1 varit i drift i dag?

Fru talman! Eftersom vi har mer elproduktion än någonsin är det inte just det som är problemet, utan det är ett effektproblem. Det har framför allt med transmission att göra: Hur för vi över el, inte minst från norra Sverige till södra Sverige? Men vi behöver också fler kraftvärmeverk.

När energiöverenskommelsen slöts var syftet att skapa långsiktiga spelregler, och det gjorde vi. Det är därför vi nu har en sådan ökning av investeringar i energiproduktion och i elproduktion. Det är en rejäl ökning. Vi underlättade för svensk kärnkraft. Vi gjorde det billigare. Men det har visat sig att man inte vill investera, och det beror på att priset ofta har varit för lågt. Jag har inget emot ett lågt elpris, men detta är faktiskt anledningen till att det inte sker några investeringar. Med de kalkyler som finns kan man väl säga att kärnkraftselen kommer att vara ungefär dubbelt så dyr som den el vi har nu. Sveriges företag har den billigaste elen i EU.

Fru talman! Vi betalar dyrt för att polsk, tysk och dansk kolkraft ska dra på extra för vår skull. Det är inte en hållbar politik. Med all respekt för statsministerns svar tycker jag nog att han svävar lite på målet. Därför frågar jag: Vad är statsministerns budskap till Holmen AB, som förra veckan såg sig tvungna att dra ned på produktionen?

Fru talman! Återigen: Vi måste bygga bort effektbristen. Det är där som vi måste sätta in våra insatser. Det innebär mer kraftledningar. Det är därför Svenska kraftnät har större investeringsplaner än på många, många år. De är historiskt stora. Det gäller från norr till söder men också i de regionala näten. Sedan kommer vi att behöva bygga ut decentraliserade elnät och se till att vi kan lagra el. Men vi har stora industrier som gör stora investeringar i Sverige just nu tack vare att vi har så billig el.

Fru talman! Vi har ett utbrett problem med arbetslivskriminalitet i Sverige. Allt oftare kommer rapporter om hur inte minst utländska arbetstagare, som lurats till Sverige av oseriösa arbetsgivare, tvingas arbeta under fruktansvärda förhållanden. Det handlar om människor som har blivit lovade goda löner och arbetsvillkor men som i själva verket blir hänsynslöst utnyttjade.

Det ska aldrig löna sig att begå brott eller att skaffa sig konkurrensfördelar genom att inte följa regler och avtal. Vi måste agera med kraft mot oseriösa arbetsgivare som utnyttjar människor och snedvrider konkurrensen. Jag vill därför fråga statsministern: Vad gör regeringen för att motverka den här kriminella verksamheten, som också kostar samhället både liv och pengar?

Fru talman! De här brotten gör mig upprörd. Detta bevisar att vi i Sverige har ett alltför liberalt regelverk, som möjliggör för oseriösa arbetsgivare – det är långt ifrån alla, men det är tillräckligt många – att lura hit människor och tvinga dem att jobba under vidriga förhållanden.

Det är därför som vi har sett till att öka Arbetsmiljöverkets möjligheter att kontrollera arbetsplatser och polisens möjligheter att gå in och titta på arbetsplatser. Men det handlar också nu om att se till att arbetsgivarna får en anmälningsskyldighet om man ska ändra arbetsvillkoren – det görs under sanktion också. Det handlar också om att utvidga brottet för organiserad människosmuggling.

Vi kommer att se till att vi gör allt vad vi kan för att stoppa detta. I grunden skulle vi faktiskt behöva en prövning: Finns det behov av den här arbetskraften? Nu har vi inte majoritet för det.

Fru talman! Det sprids just nu en felaktig bild av Sveriges energisystem. Påståenden om elbrist haglar samtidigt som Sverige nu importerar mindre el på ett år än när tio kärnkraftverk var i drift.

Den förnybara energin exploderar, och Sverige har genom kloka investeringar blivit Europas gröna batteri. Förut var vi nettoimportörer, men nu exporterar vi mer än tidigare, sett över hela år. Samtidigt har vi en stor omställning, där kolkraftverk efter kolkraftverk läggs ned runt om i Europa.

Jag vill fråga statsministern hur regeringen arbetar för att motverka den desinformation som finns och som verkar ha till syfte att gamla kärnkraftverk som inte klarar europeiska säkerhetskrav ska startas.

Fru talman! Ja, regeringen jobbar via sina myndigheter med att informera om hur elmarknaden faktiskt ser ut. Det var skönt att få höra ett nyanserat bidrag i den här diskussionen.

Vi har en målsättning om 100 procent förnybar elproduktion till 2040. Det är ett mål, men det är inte ett stoppdatum för kärnkraft. Med överenskommelsen förenklade vi faktiskt för kärnkraften, men den är inte ekonomiskt försvarbar, och det är därför det inte sker några investeringar. Vi har alltså det målet, men kärnkraften kommer samtidigt att vara en del av energiförsörjningen under en lång tid framöver.

Nu ser vi en rejäl ökning av investeringar i vindkraft. Nu gäller det för oss att se till att också bli bättre på att lagra el. Det finns möjligheter. Det finns mycket bra exempel redan nu, men vi måste skala upp detta. Och vi måste se till att bygga bättre elnät, så att vi kan transportera elen över större ytor.

Fru talman! Under rådande pandemi har den ekonomiska krisen blivit ett faktum. Bransch efter bransch vädjar efter kraftfulla åtgärder, men regeringen blottar enbart sin totala oförmåga att ta ett ordentligt ansvar för landet.

I Malmö har Moderaterna med framgång lett oppositionen mot ett socialdemokratiskt styre och gjort vad man kunnat för att rädda en utdöende krogbransch, genom bland annat beslut om att tillåta så kallad mikrocatering i enlighet med alkohollagstiftningen. Det är en lagstiftning som länsstyrelsen inte äger rådighet över och därför inte heller har rätt att överpröva. Trots det anstränger sig länsstyrelsen för att göra just detta.

Vi har alltså hamnat i en bisarr situation, fru talman, då regeringens tjänstemän vid länsstyrelser i flera delar av landet överträder sina befogenheter, utmanar folkvaldas beslut och därmed sätter det kommunala självstyret ur spel.

Jag undrar därför om statsministern avser att återställa den demokratiska ordning som vi är vana vid i det här landet och åter garantera det kommunala självstyret.

Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag uppfattade frågan, men det kommunala självstyret är grundlagsskyddat. Det är det som gäller, och då får alla förhålla sig till det. Jag kan inte kommentera den exakta händelse som Noria Manouchi redogör för – det går inte.

Men vi ska också komma ihåg detta: De stöd som är utfärdade och utformade under den här krisen har vi inte sett maken till i Sverige någonsin – inte någonsin. Jag kommer mycket väl ihåg finanskrisen 2008 och 2009. Då gjordes det inte mycket för det svenska näringslivet, kan jag säga. Nu görs det mycket.

Det är klart att vi fortfarande har de utmaningar som Annie Lööf pratade om. Det handlar om att expediera detta snabbare. Men det stöd som nu riktas till de olika branscher som drabbas har vi icke sett motsvarighet till någonsin tidigare. Men vi är ändå beredda att göra mer.

Fru talman! All empirisk erfarenhet talar för att asylinvandring till Sverige är oerhört kostsamt och att det går ut över välfärden. Trots det planerar regeringen nu att öka invandringen till Sverige genom att införa så kallad humanitär skyddsgrund som ett nytt asylskäl.

Det här sker i ett läge när i synnerhet den kommunala välfärden redan går på knäna. I min hemkommun Uppvidinge tvingades vi under flera års tid ta emot 2 000 asylsökande på en befolkning av 9 000 fasta invånare. Liksom många andra kommuner i landet sitter vi nu fast med den springnota som regeringens oansvariga politik lämnade efter sig.

År 2019 tvingades man lägga ned gymnasieskolan i min hemkommun, och alldeles nyligen beslutade det socialdemokratiska styret i kommunen att lägga ned äldreboendet i Norrhult för att täcka underskotten. Flera av de äldre säger att de hoppas att de hinner dö innan de tvångsförflyttas från sin hemby och sina anhöriga.

Mot bakgrund av det här skulle jag vilja fråga statsministern om vilka delar av den kvarvarande välfärden i Uppvidinge och liknande kommuner som statsministern primärt tycker att man bör skrota för att täcka kostnaden för den ökade invandringen.

Fru talman! Jag tror att Mattias Karlsson vet att det stöd som har gått ut till kommuner och regioner saknar motstycke i svensk historia. Bara under den förra mandatperioden tillsköts 35 miljarder kronor till välfärden. Nu fortsätter vi att skjuta till ytterligare, tror jag, 35–40 miljarder till svensk välfärd – till skolan, till äldreomsorg och till sjukvården i regionerna.

När det gäller den asylinvandring som Mattias Karlsson pratar om var det regler som tillkom under hans samarbetsparti Moderaternas regeringsinnehav. Dessa regler ärvde vi, och det är de reglerna som vi har förändrat. Det är inte sant att asylinvandringen ökar, utan den minskar. Nu ska vi under våren och sommaren diskutera och förhoppningsvis fatta beslut om en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Men det vill också till en integrationspolitik, och då håller det inte, som Sverigedemokraterna vill, att dra ned på utbildning för människor som ska in i arbete.

Fru talman! ”Ha det bra i värmen på en Sarakrog. Rosenrött och himmelsblått.” Så sjöng Hasse & Tage på 70-talet. Men i dag är det kallt på krogarna – varken rosenrött eller himmelsblått utan nattsvart. Och trots att Centerpartiet har drivit fram ökade stöd till landets krogar brister det i hanteringen.

Statsministern är ju ansvarig i den regering som är ytterst ansvarig för att stöden ska nå fram. Han är så att säga regeringens hovmästare: ansvarig för att rätt sak serveras vid rätt tid. Men stöden serveras inte i rätt tid. De kommer för sent eller inte alls.

Nu har vi tagit del av rapporter från polisen om att kriminella nätverk försöker att utnyttja krogarnas allvarliga situation och bland annat erbjuder dem snabba lån när stöden inte går fram.

Fru talman! Samhället kan inte ta en springnota och lämna krogarna i sticket. Min fråga till statsministern är: Hur agerar regeringen för att förhindra att kriminella nätverk utnyttjar en krogbransch i kris?

Fru talman! Hannes Hervieu pekar precis på det som gör att vi måste ha ordning och reda i hur stöd utformas och betalas ut. Det finns nämligen också i den ändan en brottslighet som vi måste se upp för.

Helst skulle man bara vilja hälla ut pengar och säga ”ta det ni behöver för att täcka upp allt”. Men det fungerar inte så. Vi måste hantera skattebetalarnas pengar på ett vettigt sätt, och då måste man ha regler för det. Det måste ansökas, det ska redovisas och det ska gå sjyst till. Vi har ju redan sett att här finns en brottslighet.

Svaret är naturligtvis att stöd måste utformas så effektivt som möjligt, men vi kan inte komma ifrån att vi har den allvarligaste pandemi vi har haft på mycket, mycket länge. Det är svårt för arbetsmarknaden, det är svårt för olika sektorer och därför utformar vi och redovisar stöd som saknar motstycke i svensk historia och ser naturligtvis till att de betalas ut så snabbt som möjligt.

Fru talman! Att bryta prioriteringsordningen vid vaccinering är att bryta mot hälso- och sjukvårdslagen. Den som har störst behov ska gå först.

I början av vaccineringen i december fanns enligt uppgift osäkerhet hur en restdos skulle användas. Nu börjar vi se en trend, ett mönster, där privilegierade går före i kön. Osäkerhet i vaccineringen kan inte användas som ursäkt. Vi ser chefer, chefers familjer, pr-konsulter och chefsläkare som inte är i riskgrupp gå före både inom privat och inom offentlig verksamhet.

Vilka åtgärder tänker statsministern vidta för att stoppa möjligheten att tränga sig före i vaccinationskön? Vi kan se en ökad trend, och vi befarar att det kan bli värre.

Fru talman! Vi är överens med Sveriges Kommuner och Regioner om en prioritetsordning, och det är när man följer den som man får betalt. Jag menar att det måste vara glasklart i vilken ordning detta ska ske. Det måste vara transparent och öppet, för det är det som bygger tillit i hela vaccinationsarbetet.

Sedan kan jag förstå att det i början i regionerna var lite svårt att hantera det faktum att man planerat för ett visst antal doser eller sprutor som man kunde få ut men fick något annat. Vad gör vi av det här då? Jag kan förstå att det då uppstår frågetecken, men vi menar att det ändå ska hanteras i prioritetsordning.

Där Sveriges Kommuner och Regioner och respektive region upptäcker sådana här felaktigheter arbetar man för att komma till rätta med det så att det ska ske på ett öppet och transparent sätt.

Fru talman! I valrörelsen sa statsministern att han vill ha ett stopp för arbetskraftsinvandring till de yrken där det inte råder någon brist på egen arbetskraft, detta för att den svenska modellen ska gälla. Det vill säga, den som kan jobba ska jobba.

I den här kammaren finns det nu en majoritet för en sådan linje. Först presenterade vi kristdemokrater det, men nu har också Moderaterna lagt fram ett förslag om en form av lönegolv för arbetskraftsinvandring som i realiteten faktiskt sätter stopp för arbetskraftsinvandring till yrken där det inte råder brist. Även Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har uttalat sig positiva till en sådan reform.

Min fråga till statsministern blir därför: Kommer Socialdemokraterna att göra verklighet av det löfte som man gett till sina väljare, eller har man förhandlat bort den här delen till Miljöpartiet så att de får diktera villkoren även i fortsättningen?

Fru talman! Vi måste komma till rätta med de avarter vi ser på svensk arbetsmarknad. Det vallöfte vi gav var inte det som Hans Eklind här ger uttryck för, att ett visst belopp skulle gälla. Det var inte det vi lovade, utan vi sa att det bör ske en prövning. Där vi har brist på arbetskraft ska vi naturligtvis se till att ha arbetskraftsinvandring, men där vi har arbetskraft på hemmaplan som kan utföra de jobben behöver vi inte detta.

Min favoritmodell, och den finns det inte majoritet för vad jag vet, är att man gör någon form av arbetsmarknadsprövning. Den behöver inte ske som förut, men någon form av prövning bör ske.

Belopp kan man tycka låter bra, men det kan faktiskt vara så att det finns arbetskraft som vi behöver och som tjänar något sämre än precis det beloppet, exempelvis doktorander. Det vore inte så smart att säga att doktorander som tjänar 28 000 i månaden inte får komma hit, eftersom de tjänar för dåligt.

Låt oss pröva olika modeller. Vi är beredda att pröva även detta. Vi måste komma till rätta med det som är fel.

Fru talman! Sverige har under många år varit en förebild och ett föregångsland globalt när det gäller förskolan. Nu ser vi i olika uppföljningar att kvalitetsskillnaderna ökar och likvärdigheten brister både mellan kommuner och inom kommuner.

Vi ser utanförskapsområden där man från verksamheterna säger att hälften av sexåringarna inte behärskar svenska språket. Detta riskerar att leda till ett gigantiskt utanförskap inte minst i de mest utsatta områdena, och den personalkategori som har ökat mest i landets förskolor är de som helt saknar utbildning för att jobba med barn i förskolan.

Ett av Liberalernas förslag har varit att införa ett slags språkkrav för den pedagogiska personalen. Är det något som också regeringen är beredd att gå fram med för att höja kvaliteten och förbättra integrationen?

Fru talman! Jag får bli svaret skyldig när det gäller exakt vad man ska göra, om det är språkkrav eller inte. Men vi tycker naturligtvis att integrationen är viktig, och både skola och förskola är en grund i detta. Vi vill att så många som möjligt går i förskolan, och när man väl gör det ska man naturligtvis också ha möjlighet att lära sig språket på ett riktigt sätt.

Det är viktigt att fortsätta att satsa på förskolan, som är ett av de fina exemplen i den svenska modellen som många andra länder tittar på, där vi ändå successivt över åren har höjt nivån på verksamheten. Vi behöver absolut göra mer. Exakt vilken reform som ska till låter jag vara osagt, men det är ingen tvekan om att vi måste ha en bra verksamhet. I den ska naturligtvis ingå att man ges möjlighet att lära sig språket på ett bra sätt.

Fru talman! För några veckor sedan skedde två attacker mot Spånga kyrka. Vi vet ännu inte vem gärningsmannen är, men man kan konstatera att den personen saknar empati, kärlek och respekt.

Attacken mot Spånga kyrka är en attack mot kristenheten i Järva och en attack mot religion generellt. Det är också en attack mot det svenska kulturarvet. Oavsett bakgrund delar vi samma kulturarv på Järva och bär med oss det in i framtiden.

Kyrkan har stått där sedan 1100-talet, i snart över tusen år, och den är en oas för hela Järva. Samtidigt är det inte fråga om en isolerad händelse. Sedan 2012 har det skett 829 kristofobiska attacker i Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet.

Jag vill veta hur statsministern ser på attackerna och om han fördömer attacken mot Spånga kyrka.

Fru talman! Ja, jag fördömer attacken å det kraftigaste. Det är en attack på människors integritet, religionsfrihet och demokratin. Det är naturligtvis också en attack på kulturarvet. Det här gäller kyrkor, gravplatser, synagogor, moskéer och så vidare. Det är klart att människor ska känna sig trygga när de utövar sin religion eller när de vistas i kyrkorna.

Vi är mitt uppe i en kraftig upprustning av svensk polis, och det innebär att det aldrig har funnits så många poliser som nu. Vi kommer att behöva fler poliser, och det ska vi se till att det blir. Vi har höjt straffen för skadegörelse, och vi har sett till att det finns statliga pengar för att öka skyddet för de trossamfund som behöver förbättra säkerheten. Det är klart att vi alla kan hjälpa till att också informera polisen.

Jag fördömer detta å det kraftigaste, och vi måste systematiskt arbeta med att undvika den typen av dåd.

Fru talman! En matbutik där entrén rammas av en bil. En livsmedelsfabrik som får lägga om schemat för att de anställda inte vågar ta sig till jobbet tidiga morgnar. Ett börsbolag som har svårt att rekrytera utländsk personal till Sverige på grund av otryggheten. Det är tre berättelser jag har hört från företag i Göteborg.

I veckan presenterade Företagarna sin rapport Brott mot företagare 2021. Siffrorna är skrämmande. Fler företagare är utsatta för brott, men färre orkar anmäla. Kostnaderna för säkerheten ökar för den stora merparten av företag. För en del innebär otryggheten att man funderar på att lägga ned verksamheter.

Jag vill fråga statsministern om han är nöjd med att otryggheten nu ökar till den grad att det går ut över företags benägenhet att utvecklas och investera i Sverige.

Fru talman! Det är klart att vi inte kan vara nöjda förrän människor känner sig trygga oavsett vad de gör i samhället, inklusive dem som driver handel, livsmedelsbutiker eller vad det än är. Vi ska vara trygga på gator, torg, hemma och var vi än vistas.

Det är precis därför som det nu finns fler poliser än någonsin tidigare. Vi underlättar för poliserna att inrätta kameraövervakning. Just nu finns 3 000 människor i polisutbildningen, vilket innebär att det kommer att skjutas till ännu fler poliser. Det finns kameraövervakning och möjlighet till dataavläsning, och vi ska skärpa straffsatserna för 50, snart 60, olika brott för att markera att de inte är okej. Fler finns i fängelse eller häkten än någonsin.

Detta arbete måste fortsätta, men vi måste också se till att bryta nyrekryteringen till gängen som ofta gör sig skyldiga till dessa brott.

Fru talman! Enligt statistik från SCB ökar andelen av befolkningen med låg ekonomisk standard i Socialdemokraternas Sverige. För första gången någonsin utgör också gruppen mer än 15 procent av befolkningen, och nästan hälften av alla ensamstående kvinnor över 80 år lever med låg ekonomisk standard.

Många pensionärer blev besvikna när det uppfattade löftet om 600 kronor i pensionstillägg i stället blev 25 kronor för dem med lägst pension. Statsministerns löfte till Sveriges pensionärer blev som vanligt tunt. Förklaringen är förstås att pensionssystemet blöder. Pensionsmyndighetens skattning från 2016 visar på att varje asylinvandrare medför en nettokostnad om 800 000 kronor för pensionssystemet och statsbudgeten.

Min fråga till statsministern är varför regeringen gång på gång väljer att bland annat prioritera en fortsatt invandring före våra svenska fattigpensionärer.

Fru talman! Nu stämmer inte det. Sedan regeringen tillträdde 2014 har vi gjort, som jag har sagt tidigare, historiska tillskott till välfärden. Vi har höjt pensionen med i snitt över 2 000 kronor per månad.

För det första är det en felaktig bild. För det andra har den här regeringen sett till att minska asylinvandringen från den som var tidigare. Då var det ett system som inte var hållbart. Nu har det funnits en tillfällig lag, och vi ska fortsätta att se till att vi får en långsiktigt hållbar lagstiftning.

Satsningen på välfärden kommer vi att fortsätta. Det gäller pensionärerna, sjukvården och skolorna. Vi kommer att behöva göra mycket för att stärka vårt samhälle. En sådan sak är att se till att människor kommer i arbete. Då måste man ha en utbildning, och många behöver utbildning. Då går det inte att dra ned på just utbildningsinsatserna, utan då ska man öka dem och ge människor möjlighet att komma i arbete och ur fattigdom.

Fru talman! Försenade vaccinleveranser har stora konsekvenser. I tisdags kväll vid 18-tiden fick regionerna besked om den senaste förseningen och minskade leveranser. I dag kom besked att nya leveranser är på gång men först under andra kvartalet. Regionerna är beredda. De har upphandlat, och de har slutit avtal – men det är vaccinet som saknas.

Region Skåne bedömde i går att i mitten av mars kan gruppen 65-plus börja vaccineras, och gruppen är färdigvaccinerad i juni. Fas 3 och 4 kommer alltså därefter.

Jag hörde statsministerns svar alldeles nyss, men mot bakgrund av den bedömning som Region Skåne och flera regioner gör i dag undrar jag om vi klarar att erbjuda vaccin till hela befolkningen före juni månads utgång.

Fru talman! Först och främst är ackordet alla vuxna över 18 år, och det är det ackordet vi har tagit på oss. Där är vi överens med Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har inte uppfattat att de har ändrat det målet. Det är klart att det blir tuffare när det blir färre doser under det första kvartalet. Då skjuts mer över till andra kvartalet. Men det är ännu ingen som har sagt att vi inte kommer att klara detta. Vi är överens.

Det är fullt förståeligt att regionerna är frustrerade när det blir så ryckigt när de ska planera. Men det beror på att allt som levereras precis just producerats. Det är ur hand i mun. Det är just in time som gäller. Det enda sättet att få till en långsiktig, planerbar vaccination är att vi säger till bolagen att de får sluta att leverera under ett par månader och bygga upp ett lager så att vi vet exakt hur mycket som ska komma. Det tror jag inte någon vill. Vi får dessvärre leva med lite osäkerhet. Men vi ska hjälpas åt, och vi är överens med Sveriges Kommuner och Regioner.

Fru talman! Två Förintelseforskare, Barbara Engelking och Jan Grabowski, dömdes i veckan av en polsk domstol att be om ursäkt för uppgifter i deras forskning. Forskningen handlar om judarnas öde i det tyskockuperade Polen 1939–1945. Situationen har uppmärksammats stort i medierna.

Forskarna har i sitt arbete och i sin forskning beskrivit hur polska civila hjälpte judar att fly nazismen men också hur lokalbefolkningen tvingades in i ett system av angiveri, förföljelse och mördandet av judar.

Jan Grabowski besökte Stockholm förra året och höll ett tal i Stora synagogan. Han träffade bland annat utrikesminister Ann Linde och medverkade vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet.

Vid ett seminarium på Forum för levande historia talade han under rubriken ”Varför ifrågasätts ny forskning om Förintelsen?”

Jag tänkte höra vad statsministern anser om domen och vad han tycker att vi måste göra för att förstärka den fria forskningen och fri kultur.

Fru talman! Yttrandefriheten är en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. Det gäller naturligtvis också fri forskning, som är en central del i demokratin, och kanske i synnerhet den här typen av forskning, som handlar om Förintelsen. Vi måste nämligen lära oss mer. Vi måste göra allt vi kan för att se till att det aldrig någonsin händer igen. Vi måste veta sanningen bakom att det här kunde äga rum. Vad hände med individer? Hur såg samhällena ut? Vilken var statens roll i detta? Vi måste lära av historien.

Därför är också forskning ett tema som vi kommer att ta upp på Malmöforumet i höst, där vi ska göra nya åtaganden om hur vi ska bekämpa antisemitismen och komma ihåg Förintelsen. Forskningen kommer att vara en central del där. Det handlar om hur vi stärker forskningen för att lära oss så mycket som möjligt och ge oss själva möjlighet att bekämpa antisemitismen – och rasismen över huvud taget – på bästa möjliga sätt.

Fru talman! Sverige ligger i botten i Europa när det gäller att ta del av EU-medel för infrastrukturinvesteringar. Danmark har till exempel fått mer än dubbelt så mycket pengar som Sverige. Detta beror inte på någon oförklarlig orättvisa, utan snarare på att den svenska regeringen inte ansökt till flera möjliga projekt. Danmark har haft ambitiösa utbyggnadsplaner och varit på tårna med att ansöka om medfinansiering, vilket har gett resultat.

Sverige ligger ganska långt ifrån viktiga europeiska marknader, och vi bör väga upp detta genom ett utbyggt transportsystem. Särskilt viktigt blir detta när vi ska återstarta Sveriges ekonomi efter krisen.

Min fråga är därför om och hur statsministern avser att verka för att Sverige framöver ska ta del av dessa medel ur EU:s infrastrukturfond.

Fru talman! Jag är glad att vi har höjt ambitionerna på infrastrukturområdet och att vi nu faktiskt har de största planer vi haft, men vi måste fortsätta. Arbetet med den nya propositionen pågår. När vi väl är framme och vet vilka objekt som ska till ska det naturligtvis också sökas pengar.

Nu finns det en ny möjlighet. För oss är det viktigt att göra det vi kan för att vi ska ha de bästa transportmöjligheterna, men också för att det ska vara klimatvänligt och klimatsmart. Vi flyttar över mer till järnväg och sjöfart, och det som behöver ske på vägar ska naturligtvis också ske klimatsmart. I detta passar de stöd som finns på EU-nivå väldigt bra, tycker jag, för det är uttalat att stöden måste betalas ut mer klimatsmart. Därmed bedömer jag att Sverige har bra möjligheter att få del av stöden.

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.