Särskild debatt om bristande trygghet i skolan

Fru talman! Liberalerna har begärt denna debatt om brister i studiero och trygghet i skolan. Tyvärr får jag konstatera att det inte är första gången vi tvingas göra det, för utvecklingen i landet går åt fel håll. Utvecklingen i landets skolor går åt fel håll när allt fler, elever som lärare, upplever ökade inslag av hot, våld och trakasserier, psykiska som fysiska.

Det som oroar mig mest, fru talman, är det fysiska våldet. Det är dessa inslag som ökar mest sett till antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket. Vi vet också att huvudmännen ibland anmäler och ibland inte anmäler. Mörkertalet är oerhört stort.

Det är oerhört viktigt att vi lyfter upp den här frågan. En kunskapsskola förutsätter studiero och trygghet i klassrummet, respekt för lärarna och mandat för lärarna att kunna tillhandahålla en bra undervisning för alla elever.

Särskild debatt om bristande trygghet i skolan

Fru talman! Stort tack för möjligheten att här i dag få debattera hur vi kan öka tryggheten i skolan, både för personal och för elever! God arbetsmiljö är grunden för kunskap och utveckling. Att allt annat än nolltolerans är oacceptabelt är vi nog eniga om i den här salen.

Som kommunal förvaltningschef inom förskola, grundskola, gymnasieskola och särskola och som rektor är jag van att följa upp och åtgärda när det är stök, oreda och oordning, både tät uppföljning i det dagliga med de fackliga och med personalen och den systematiska uppföljningen med kraftiga insatser – outtröttligt. Denna fråga ligger mig som skolminister varmt om hjärtat.

Sverige har mycket bra, engagerade och skickliga lärare, likaså duktiga och välutbildade rektorer, som dagligen arbetar med frågan. Sverige kan dock bättre. Då måste vi ge skolans personal bättre förutsättningar på flera nivåer.

Politiker ger förutsättningar. Riksdagens ledamöter vet att den socialdemokratiska regeringen inom kort kommer att lägga ett välutrett förslag på riksdagens bord. Vi avser att genomföra förslag i den nationella plan för trygghet och studiero som vi gick till val på, med tydligare befogenheter för lärare att hålla ordning. De ska inte behöva tveka, och vi står bakom dem. Rektorer ges större och tydligare befogenheter att stänga av och flytta elever som stökar eller hotar andra elever eller personal. Vi vill införa generellt mobilförbud på lektionstid för att slippa jiddret i klassrummet. Vi ökar beredskapen för hur man ska agera i svåra situationer.

Planen innehåller en bredd av åtgärder i förebyggande arbete, regler och kontakt med vårdnadshavare. Frågan ska tydliggöras i det systematiska kvalitetsarbetet och i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Skolverket och Skolinspektionen blir här viktiga aktörer.

Befogenheter och möjligheter i skollagen är viktigt. Lärare och rektorer behöver dock mer. Den här regeringen har under de senaste åren skjutit till stora resurser. Bara i år uppgår likvärdighetsbidraget till hela 6,5 miljarder för bland annat mer personal och möjligheter för skolor i utsatta områden att ha mindre klasser. Det har gjort nytta.

Skollagen innehåller numera obligatoriska skolchefstjänster hos alla skolhuvudmän. De ska stödja huvudmännen i att följa upp och åtgärda det som anges i skollagen, bland annat trygghet och studiero.

Forskning visar att elever som förstår vad de ska lära sig blir lugnare. Vi förtydligar läroplanen och satsar på mer undervisning för elever som behöver det. Skolverket har ett tydligt uppdrag kring kompetensutveckling på området.

Många kurvor pekar uppåt: Fler stannar i läraryrket, fler utbildas till lärare och fler huvudmän följer systematiskt upp arbetsmiljön. Socialdemokraterna vill dock mer.

På vissa skolor samlas elever med stora utmaningar i samma klasser. Där är det svårt att lyckas med uppdraget. Skolsegregationen slår hårt. Det finns skolor som behöver mer pengar. Vissa skolor väljer sina elever för att slippa svårare elever. Vissa andra skolor måste ta emot alla elever som flyttar in i området samma dag som de flyttar in. De skolorna får lika mycket skolpeng som de skolor som väljer bort elever och som inte har ett skolpliktsansvar. Det är omoraliskt, orättvist och ett svek mot lärare och rektorer, som behöver resurserna för att lyckas i sitt uppdrag.

Regering och riksdag skjuter i dag till coronamiljarden till lärare, vikarier och stöd, men lika mycket eller mer försvinner ut i vinster. Ingen vet egentligen till vem.

Fru talman! Det är ibland stök i klassrum. Men det är stök på skolmarknaden också.

Fru talman! Elev som sa: Jag vet var du bor. Jag ska döda dig. Så sa en lärare.

En annan sa: Jag har blivit sparkad i ansiktet, har kollegor som har blivit slagna ett flertal gånger. Jag vågar inte göra något motstånd, och annan personal som har försökt har fått sparken.

Jag har blivit sparkad på benet av en elev som jag var tvungen att hålla fast för att hen skulle slå en annan elev, sa en lärare.

En annan lärare vittnade: Sparkad, slagen, fått glasögonen slängda av elev, biten, haft elever som sagt att hen ska döda mig.

Jag har blivit slagen, biten, sparkad på. Elev har dragit i mina kläder, och jag har fått saker och möbler kastade mot mig. Jag har blivit hotad att få saker kastade på mig. Jag har även tagit emot dödshot av en elev.

Jag blev sparkad i magen och ryggen av en elev som gick i femman. Jag hade bara talat om för honom att man inte får hota eller säga kränkande saker till någon annan elev. Han blev då ursinnig och både slog och sparkade mig så att en annan lärare fick ingripa.

Fru talman! Så här ser det ut i dagens klassrum i våra skolor. I de rapporter som jag läste ur och som Lärarförbundet lät göra i höstas framgår att under 2020 har mer än hälften av lärarna blivit fysiskt utsatta för våld någon gång under året. Var tionde lärare säger att det har skett mer än en gång i veckan.

Friends gjorde en annan rapport som visar att var fjärde elev på mellanstadiet har ont i magen inför att gå till skolan och sällan eller aldrig känner sig trygg i skolan.

Fru talman! Detta ska ses i perspektiv av att vart fjärde barn i svensk skola inte klarar skolan. Vi behöver rekrytera tusentals lärare, och vi behöver absolut se till att duktiga lärare och rektorer vill arbeta kvar i svensk skola.

Regeringspartiet Socialdemokraterna har haft sju och ett halvt år på sig att komma med förslag för att skapa ordning och reda och lugn och ro i svensk skola. Då är det helt oacceptabelt att inte ett enda förslag har kommit till riksdagen för beslut – inte ett enda förslag för att råda bot på den situation som råder i svensk skola. Vi moderater har lämnat in över 30 olika förslag, och alla har avslagits.

Fru talman! Jag tycker att det är sorgligt att vi har en regering som inte känner ansvar för att vart fjärde barn har ont i magen inför att gå till skolan och att mer än hälften av lärarna har blivit utsatta för fysiskt våld.

Fru talman! Vi debatterar i dag en fråga som Sverigedemokraterna har lyft många gånger genom åren. Just i min allra första debatt i den här kammaren, den 4 november 2010, tog jag upp frågan om bristande trygghet i skolan. Jag hänvisade då till en debattartikel i DN från 2005, där de båda lärarförbunden konstaterade att 43 procent av lärarna tvingades ta betydande lektionstid i anspråk varje dag för att lösa konflikter och skapa trygghet och studiero. Var sjunde lärare tvingades i sin tur att ägna varje lektion åt detsamma. Det är 17 år sedan.

Vid samma tidpunkt hade vi en händelse i min egen hemkommun Karlskrona som lokalmedier rapporterade om. Det var ett gäng bestående av så kallade nysvenskar som ofredade och sextrakasserade svenska tjejer på en av kommunens gymnasieskolor. Samtidigt berättade flera killar, även för mig personligen, att gänget höll skolan i ett järngrepp och att den som opponerade sig åkte på stryk. Man tvingades kalla in ett vaktbolag för att försöka få ordning på situationen.

I debattartikeln från 2005 hänvisades också till en arbetsmiljöundersökning där 12 procent av lärarna uppgav att de hade blivit utsatta för våld eller hot om våld i skolan. I Skolverkets senaste attitydundersökning från 2019 uppger var fjärde lärare att de har utsatts för hot och våld under det senaste skolåret. Det är mer än en fördubbling.

Och i Brottsförebyggande rådets skolundersökning om brott från 2021 framkommer följande: ”När det gäller de platser där de tillfrågade eleverna uppger att de utsatts för brott, visar resultaten att det ofta sker i skolmiljön. Det är den vanligaste brottsplatsen för både lindrig och grövre misshandel samt för fysiska sexuella kränkningar bland killar. Sedan 2015 har andelen som uppgett utsatthet för lindrig misshandel i skolmiljö ökat, både bland tjejer … och killar.”

Fru talman! Våld, mobbning, hot och trakasserier är i dag en del av vardagen på alltför många av våra skolor. Även om samtliga övriga partier bär en del av ansvaret för detta ligger naturligtvis huvudansvaret hos Socialdemokraterna.

Låt mig avsluta mitt första inlägg med en aktuell verklighetsbild från Östergötland. Där visar statistik från Arbetsmiljöverket att antalet anmälningar om hot och fysiskt våld i skolan mer än fördubblats åren 2015–2020. På flera skolor har man valt, eller tvingats, att sätta in väktare på grund av hot och våld, precis som i min egen hemkommun Karlskrona för så många år sedan. Där har vi dagens socialistiska skolverklighet.

I detta anförande instämde Michael Rubbestad (SD).

Fru talman! Jag vill inledningsvis välkomna Liberalernas initiativ till den här debatten om det viktiga ämnet trygghet i skolan. För att elever ska lyckas i skolan behövs en trygg studiemiljö, och det behövs skickliga och engagerade lärare.

För att fler ska få den möjligheten är det också viktigt att vi får fler lärare i svensk skola genom att höja yrkets status och genom att se till att lärare känner sig trygga och har en god arbetsmiljö, så att fler söker sig till läraryrket. Alla former av mobbning, kränkningar, hot och våld mot såväl lärare som elever är därför helt oacceptabla.

De flesta elever i svensk skola känner sig trygga i sin skolmiljö, men siffrorna går nedåt. Det gäller särskilt årskurs 9, där andelen trygga elever har minskat från 89 till 79 procent mellan 2010 och 2020. Det finns variationer mellan huvudmän och skolor liksom inom skolor, och det finns även könsskillnader, där flickor känner sig mindre trygga i skolan än pojkar.

Varannan lärare på låg- och mellanstadiet har utsatts för fysiskt våld. Tre av fyra lärare säger att de har utsatts för verbalt våld minst en gång det senaste året, enligt Lärarförbundets rapport. Detta utsätts lärare för dag ut och dag in när allt de gör är sin viktiga uppgift att se till att elever får en god undervisning och en bra utbildning.

Skolans värld är inte en bubbla, utan den är en del av samhället i stort. Därför måste vi också agera och reagera på hot och våld som förekommer i skolan, precis som vi skulle göra på andra arbetsplatser. Situationen behöver tas på allvar.

Skolinspektionens tematiska rapport om trygghet och studiero visar att många skolor klarar arbetet med trygghet och studiero väl men att det i vissa skolor finns betydande problem och brister. I skolor där det inte fungerar saknas ett främjande och förebyggande arbete. Man har inte en heltäckande bild av nuläget och arbetar inte skolövergripande, medan skolor som har lyckats väl med trygghet och studiero involverar hela organisationen, arbetar systematiskt såväl här och nu som långsiktigt och har dessutom en skolledning som aktivt driver arbetet.

Fru talman! Det är viktigt att vi stärker tryggheten och studieron för att eleverna ska kunna fokusera på att ta till sig kunskaper och för att lärare ska trivas i yrket. Därför har Centerpartiet inom ramen för januariavtalet medverkat till den proposition som regeringen nu ska ta fram om en nationell plan för trygghet och studiero. Vi har varit med och infört kompetensutveckling för rektorer i praktisk organisering och i arbetsmiljö samt en rekryteringsutbildning för rektorer för att stärka rektorerna. Vi tror på att det lokala ledarskapet har en betydande roll när det gäller att skapa trygga miljöer i skolan.

I mitt nästa anförande kommer jag att gå in mer på vad Centerpartiet vill se för ytterligare reformer för att stärka tryggheten i skolan.

Fru talman! Vi välkomnar debattinitiativet från Liberalerna gällande trygghet och studiero i skolan.

Alla som verkar inom skolan måste känna trygghet. Arbetsmiljön i skolan måste förbättras. Skolan är Sveriges största arbetsplats men samtidigt också en av de sämsta när det gäller arbetsmiljön. Det finns få yrkesgrupper som skulle kunna tänka sig att arbeta under de förhållanden som skolans personal, ofta kvinnor, tvingas arbeta under.

Vänsterpartiet vill ge skolan mer resurser. Vi vill även se en systematisk förändring som är bortom marknadslogik och new public management. Det är viktigt att förbättra lärarnas och hela skolpersonalens arbetsvillkor, dels för att motverka bristen på lärare och andra yrkesgrupper i skolan, dels för att se till att alla barn blir sedda i skolan. Trygga barn blir också lugnare barn.

Arbetsmiljön och arbetssituationen är dessutom ett av de vanligaste skälen till att lärare väljer att arbeta med något annat än just skolan.

Fru talman! För att förbättra lärares arbetsmiljö behöver lärarna få fler kollegor, inte nedskärningar. Samtidigt som vi välkomnar detta initiativ från Liberalerna kan det vara på sin plats att nämna att Liberalerna är med och styr i 147 av 290 kommuner i Sverige. I majoriteten av dessa kommuner pågår det ständigt nedskärningar i skolan.

Vad händer med studiero och trygghet när det konstant blir nedskärningar i de borgerligt styrda kommunerna? Det som händer är att det blir mindre personal, och det blir mindre tryggt. När det blir större nedskärningar ökar våldet och otryggheten.

Centerpartiet är med och styr i 199 av 290 kommuner. Moderaterna är med och styr i 195 kommuner. Kristdemokraterna är med och styr i 151 kommuner. Majoriteten av Sveriges kommuner styrs av de partier som tar upp dessa frågor men som inte har några riktiga lösningar.

Fru talman! Jag vill också tala om metoo och sexuella trakasserier, för är det någonting som får kvinnliga kollegor på jobbet och elever, flickor och tjejer på skolan att känna otrygghet är det just sexism och sexuella trakasserier. Det är också en fråga som flera partier aldrig någonsin har haft ett intresse av förutom när det kommer till de fall där gärningspersonen råkar ha svart hår eller svart hudfärg.

Från Vänsterpartiets sida gör vi ingen skillnad på sexuella trakasserier. Ingen i skolan ska behöva bli utsatt för just sexuella trakasserier eller för sexism. Därför har vi gång på gång lagt fram förslag om dessa frågor.

I mitt nästa anförande kommer jag att prata om det som är den största anledningen till trakasserier i skolan: rasismen.

Fru talman! Det har redan getts många allvarliga exempel på den otrygga miljön i skolan under den här debatten. Jag ska inte upprepa problembeskrivningen, utan jag vill i stället börja med att beskriva vad Kristdemokraterna vill göra åt detta.

Tryggheten är oerhört viktig för oss alla och inte minst för barnen. Otrygghet kan leda till psykisk ohälsa. Ett barn som utsätts för kränkningar och mobbning och som går och oroar sig för att bli hånad, slagen och kränkt har dessutom svårt att fokusera på undervisningen.

Tryggheten grundläggs i familjen. Därför är det viktigt att skolan också involverar familjerna i att skapa trygghet och arbetsro i skolan. Med väldigt få undantag vill föräldrar sina barns bästa. De vill att det ska gå bra för barnet och oroar sig om barnet kommer snett i något avseende.

Kristdemokraterna vill lyfta fram föräldrarnas roll i fråga om ordning och reda i klassrummet genom ett ansvarskontrakt som ska presentera vad som är skolans och lärarens ansvar och vad som är föräldrarnas ansvar när det gäller elevens utbildning och ansvar för att uppföra sig. Även elevens eget ansvar för studier, läxor, attityder och beteenden är viktigt att betona. Föräldrarnas medverkan i skolarbetet och när det gäller elevernas lärande måste uppvärderas, och föräldrarnas möjlighet att bidra ska stärkas.

Men det är inte alltid lätt att vara förälder. Det är något helt annat att vara småbarnsförälder än att ha tonåringar. Kristdemokraterna vill därför införa utbildningsträffar, en form av föräldrautbildning som fortsätter och följer med i barnets olika utvecklingsfaser med någon halvdag per termin under hela skoltiden. Man behöver som förälder kunskap och tips om hur man stöttar sitt barn på bästa sätt men också om hur man sätter gränser och om hur man kan hjälpa barnet i skolarbetet.

Det finns också goda exempel på hur skolan har involverat föräldrarna, ibland i samarbete med socialtjänst och polis. Så har man kunnat hjälpa barnet att få ordning på studierna och livssituationen.

Men otrygghet kan också skapas av oklara regler och förhållningssätt, som en del har varit inne på. I skollagen tydliggörs elevens rätt till trygghet och studiero och att inte bli utsatt för kränkande behandling. Det är ett lagkrav att rektor ska besluta om ordningsregler på varje skolenhet – de ska utarbetas under medverkan av eleverna. Där ska det beskrivas vilka sanktioner som ska gälla för den elev som bryter mot reglerna. Och när en elev bryter mot ordningsreglerna är det centralt att man i samarbete med föräldrar och vårdnadshavare löser problemen. Föräldrar har ett ansvar även under skoltid. Därför behövs tydliga riktlinjer till både skolledning och lärare.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att den socialdemokratiska regeringen inte tar dessa frågor på större allvar. Man kan inte bara hänvisa till att det är fler som söker till lärarutbildningen. För två år sedan var det ingen konkurrens om hälften av platserna på lärarutbildningen.

Vi har 40 000 lärare som har lämnat yrket, fru talman. Den absolut viktigaste faktorn för att man lämnar yrket i förtid, och inte på grund av pension, handlar om bristande arbetsmiljö, bristande villkor, bristande förutsättningar och bristande mandat. Vi har problem i svensk skola. Det handlar inte bara om den allvarliga bild och den rapport som Lärarförbundet pekar på – där gör man mindre studier. Statens skolinspektion kom i höstas med en nationell mätning, en granskning. Man har i över tio år tittat på samtliga Sveriges skolenheter. Det är drygt 4 000 skolenheter som man på olika sätt har granskat i sin uppföljning kring studiero och trygghet.

Lärare får avsätta mer tid av undervisningen till att upprätthålla ordningen i klassrummet. Det som är mest allvarligt, fru talman, är att sex av tio lärare avstår från att ingripa mot stöket och ordningsstörningarna i klassrummet av rädsla för att bli anmälda.

Det absolut första jag gjorde i januari 2019 var att kräva att Barn- och elevombudet omedelbart skulle avvecklas. Jag förstår att Socialdemokraterna vill behålla denna dysfunktionella funktion på Skolinspektionen som har avlövat lärarna på auktoritet och underminerat respekten för Sveriges lärare. Endast fyra av tio lärare tycker att det är tydligt vad de enligt skollagen får göra och vad de inte får göra vid ordningsstörningar. Att sex av tio lärare avstår från att ingripa av rädsla för att bli anmälda till Skolinspektionen visar att vi har oerhörda problem.

Jag har själv i två och ett halvt år varit med och förhandlat om en nationell plan för studiero och trygghet. Men varför dröjer det så länge? Det arbetet var ju klart redan i mars för ett år sedan, fru talman.

Det tog flera månader innan den socialdemokratiska regeringen skickade ut förslagen på remiss. Jag hade hellre sett att dessa lagskärpningar hade börjat gälla redan den 1 januari i år, även om det också skulle vara försenat. Det handlar om omplacering, om avstängning och om beslagtagande av farliga föremål. Knivar och vapenliknande föremål är det vanligaste, efter mobiltelefonerna, som våra lärare och rektorer får beslagta, fru talman. Detta om något säger hur allvarligt läget är inom svensk skola och att mer måste göras för att öka tryggheten.

Fru talman! I morse skjutsade jag min sexåriga son till skolan efter en veckas covid-19-isolering. På vägen dit pratade vi om klasskompisarna som inte lyssnar fast det är läraren som bestämmer, om barnen som inte får vara med på lekarna när läraren inte ser på och om att lärarens ögon omöjligt hinner se allt.

De är sex år, små barn. Som mamma har jag svårt att släppa magkänslan efter samtalet och oron över att just mitt barns skolgång ska trasas sönder av mobbning. Som skolpolitiker oroas jag över att lärarnas auktoritet utmanas och över vad det betyder i min sons klassrum och i alla andra barns klassrum i Sverige.

Lärarförbundets rapport Håll käften kärring uppmärksammar allvaret i en arbetsmiljö där både yngre och äldre elever men också deras föräldrar utsätter lärare för hot och annat verbalt och fysiskt våld. Hot och våld hör inte hemma i skolan.

Enligt denna undersökning är fritidshemmen och förskoleklassen de verksamheter där lärare oftast blir utsatta. Det är verksamheter med större barngrupper och färre vuxna per barn. I fritidshemmen har dessutom barn som behöver särskilt stöd i skolan inte rätt till det. Dessa faktorer påverkar utsattheten för hot och våld.

Något av det mest alarmerande i Lärarförbundets rapport är som sagt att det inte bara är barn som utsätter lärare utan att nästan var fjärde lärare också har utsatts av föräldrar. Det här måste jag säga är ett av de absolut allvarligaste symtomen på en marknadsskola som har gjort föräldrarna till kunder och lärarna till servicepersonal. Hot om att flytta sitt barn och barnets skolpeng om man inte får igenom sin önskan är en av de vanligare formerna av hot som lärare berättar att de utsätts för.

I skolan ska såväl elever som personal känna sig trygga, och det är viktigt att agera tidigt och sätta gränser redan när barnen är små för att undvika att äldre barn utsätter både lärare och andra i samhället för grövre våld senare i livet. Vi politiker har ett ansvar för att se till att lärare och annan skolpersonal har resurserna som krävs för det.

Fru talman! Det känns som om det finns stor enighet om de förslag om skollagen som vi nu lägger fram och att dessa kommer att vinna gehör här. Det är precis det jag hör från flera av er.

Det handlar alltså om möjligheten, behörigheten och befogenheten att ingripa utan tvekan. Den lag som vi har från alliansregeringen från 2011 var väldigt otydlig och väldigt flummig. Läroplanen var otydlig och flummig, och det har gjort det svårt för till exempel Barn- och elevombudet att veta riktigt hur man ska bedöma i de här fallen.

Jag är stolt över att kunna säga att det som jag hör er prata om, som pengar till kollegor, har vi gett, och vi vill ge mera. Det handlar också om tydliga befogenheter i lag och möjligheter för både lärare och rektorer samt om att elever som stökar och bråkar ska kunna omplaceras. Man ska hitta andra platser, allt för elevernas trygghet.

Vi har också tydligt berättat hur vi ska göra med resursskolor. Även de elever som vi måste flytta på har rätt till utbildning. Det måste finnas tydlig nationell uppföljning så att vi vet vad som händer där ute. Det måste också finnas tydlig lokal uppföljning. Det ska inte finnas någon tveksamhet hos våra politikerkolleger ute i kommunerna om att man regelbundet ska följa upp hur elever och lärare har det så att man på de skolor där det händer faktiskt kan sätta in insatser på en gång.

Det här är grundläggande. Därför är jag glad över att det finns ett sådant gehör för den nationella plan för trygghet och studiero som vi gick till val på.

Några av er har tagit upp en sak som jag tycker är ganska intressant. Det är stökigt i vissa klassrum, fru talman. Vi socialdemokrater ger förutsättningar för att lyckas bättre med den utmaningen. Men ska vi lyckas ännu bättre måste också stöket på skolmarknaden, som gjort lärare till servicepersonal utan befogenheter gentemot vårdnadshavare och elever, upphöra.

Allt hänger nämligen ihop. Elever är inte kunder som alltid har rätt. Vi måste återta den demokratiska kontrollen över ordningen i skolan.

Fru talman! Tack till statsrådet för att hon medverkar i den här debatten! Det finns många viktiga delar att säkerställa, och det är viktigt med insatser för att lärare ska kunna agera. Jag vill ta fasta på något som statsrådet nämnde i sitt anförande: att tydlig nationell uppföljning är viktigt.

För vissa barn är skolan den trygga platsen. Det är där man har sina vänner och en trygghet när andra delar av ens liv är mer problematiska. Men för andra elever är skolan platsen där man inte känner trygghet utan utsätts för trakasserier, kränkningar, mobbning, hot och våld.

Från utbildningsutskottets sida drev vi på om att vi ska göra en nationell uppföljning av statistiken över frånvaro för att se hur skolorna arbetar med att följa upp elever som inte är i skolan. Nu har Skolverket kommit med en rapport där man ser att det behövs lagändringar, så min fråga till statsrådet är hur man tänker ta vidare den rapport som Skolverket nu har presenterat när det handlar om frånvarostatistik.

Fru talman! Fredrik Christensson ställer en väldigt viktig fråga, och jag är beredd att diskutera hur vi skulle kunna kunna jobba med just denna viktiga fråga. Jag tycker nämligen att vi kan följa upp närvaro och problematisk frånvaro och generellt hitta gemensamma ramar för hur vi hanterar elever som har det svårt i skolan.

Skolan är till för alla elever, och därför är det viktigt att vi har en skola som strävar mot inkludering. Där det inte fungerar ska vi hitta praktiska lösningar. Det kommer att kosta, men det finns möjligheter för det.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag tycker att det är angeläget att peka på just problematisk skolfrånvaro för att fånga upp elever som inte befinner sig i skolan och att man arbetar aktivt på lokal nivå för att fånga upp dessa elever och se bakgrundsfaktorerna, inte minst utifrån dagens ämne som handlar om trygghet och studiero. Vi behöver också på nationell nivå få förutsättningar att följa den utvecklingen för att kunna göra insatser.

Jag tycker att Skolverkets rapport är väldigt läsvärd, och där finns konkreta förslag om ändringar i lagstiftningen när det handlar om att definiera vad som är ogiltig och giltig frånvaro.

Det gläder mig därför att ministern är positiv till detta, men jag förväntar mig också att regeringen kommer att agera relativt skyndsamt för att få det här på plats. Detta är en fråga som utbildningsutskottet i bred enighet har lagt fram och arbetat för tidigare, och jag hoppas därför att regeringen tar det framåt.

Fru talman! För mig är det viktigt att alla elever passar in i den svenska skolan. Ingen elev ska bli bortvald. Ingen elev ska bli utsorterad. Jag ser det som väldigt tydligt att alla elever har en positiv framtid. Vissa elever har utmaningar innan de når dit, och där är det viktigt att samhället kan kraftsamla. Resurserna ska gå dit. Fokus i hela styrkedjan, från oss som stiftar lagar och ger förutsättningar till lärare i klassrummen som ska tillämpa det här, ska vara att alla elever ska klara sig.

Där tror jag att Socialdemokraterna och Centerpartiet kan hitta lösningar på frågorna i framtiden.

Fru talman! Liberalerna har begärt att denna debatt ska hållas, och den handlar om studiero och trygghet – ingenting annat.

Den nationella plan som Socialdemokraterna pratar om skulle aldrig någonsin ha kommit så långt utan Liberalernas medverkan. Vi har puttat på Socialdemokraterna i decennier i frågan om att omplacera, stänga av och vidta åtgärder för att öka lärarnas befogenheter. Ni har i decennier röstat emot just de förslagen. Men tack vara Liberalernas aktiva medverkan kommer det fram en nationell plan för studiero. Socialdemokraterna har främst pratat om mobiltelefoner, men vi har pratat om lärarnas befogenheter samt om att kunna omplacera och stänga av hotfulla elever som beter sig illa mot lärare och elever.

Fru talman! Min fråga handlar om Barn- och elevombudet. Den funktionen har till och med Statskontoret kritiserat. Varför vill regeringen behålla denna dysfunktionella funktion?

Fru talman! Det är faktiskt lite på grund av Liberalerna som vi står här i dag och diskuterar tryggheten. Det handlar om en otydlig läroplan, minskade resurser för att det läcker pengar och en skolmarknad där lärare har blivit servicepersonal. Vi har framför allt sett otydligheten i skollagen om behörighet och befogenhet för lärare att ingripa. Frågan har utretts.

Det är inte så lätt för våra expertmyndigheter att tillämpa en svårtolkad skollag, som Liberalerna skapade, och en läroplan, som Liberalerna skapade. Ger vi dem förutsättningar med tydlighet kommer de att kunna tillämpas på ett mycket bättre sätt.

Fru talman! Skolministerns minne är kort när det gäller med vilka partier hon har fått igenom resursökningar till svensk skola de senaste tre åren, nämligen med Liberalernas hjälp.

Men i den här debatten om studiero och trygghet är inte problemet pengar. Det spelar ingen roll hur mycket vi står här och säger att vi ska öka lärarnas befogenheter om ett barn- och elevombud underminerar läraryrkets status. Skolinspektionen har inte det problemet. Skolinspektionen gör bedömningar och kritiserar skolor. Även i de ärenden och fall där varken polisen eller Skolinspektionen har gått vidare har Barn- och elevombudet gått vidare och drivit skadeståndsyrkanden.

Kom inte och säg att det är ett generellt problem för landets myndigheter, utan det här är ett problem för Barn- och elevombudet. Det är en myndighet som ni inrättade våren 2006. Den har spelat ut sin roll. Till och med lärarna säger att kritiken inte är begriplig.

Fru talman! Barn- och elevombudet tillämpar skollagen och tittar även på annat. Det finns faktiskt också fall, till exempel vid sexuellt utnyttjande, där en sådan institution kan vara berättigad. Jag tror att med tydliga regler och tydliga befogenheter blir det också lättare att veta var gränserna ska gå. Då slipper Barn- och elevombudet stå där och titta på olika bedömningar hit och dit.

Det har varit svårt för många expert- och skolmyndigheter att tillämpa den otydlighet som har funnits. Men den ska vi nu råda bot på. Det gläder mig att så många är för det förslag till lagstiftning som vi kommer att presentera inom kort.

Fru talman! Jag vill också tacka vår nya skolminister för engagemanget och deltagandet i den här jätteviktiga debatten om trygghet och studiero i skolan. Tillsammans med Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna förhandlade hennes företrädare om flera viktiga produkter, bland annat nationell plan för trygghet och studiero.

Finns det några planerade förändringar, Lina Axelsson Kihlblom, jämfört med den produkt som var långt kommen när först januariavtalet och sedan regeringssamarbetet förändrades? Vad är det som kommer till eller möjligtvis dras ifrån?

Fru talman! Jag måste tyvärr göra Annika Hirvonen besviken. Jag tillträdde i början av december, och jag kan faktiskt inte här och nu redogöra för den resa som ett sådant här lagförslag har gjort.

Det är viktigt att alla de förslag som vi lägger fram är förankrade i professionen, att vi har frågat runt och lärt oss mycket av olika instanser. Myndighetsutövare och andra ska få tycka till. På så sätt kan vi landa i någonting.

Generellt anser jag att ingen lagstiftning är perfekt. Vi ska utvärdera, mäta och diskutera tillämpningen. Om lagen inte är tillräcklig går vi vidare och fattar fler beslut.

Fru talman! En fråga som är uppe i debatten och som Liberalerna ensamma har drivit är ju att avskaffa den instans, Barn- och elevombudet, som står upp för barns rättigheter när barn har blivit utsatta för till exempel mobbning eller andra kränkningar i skolan.

En fråga som har utretts och diskuterats länge är ju att det i dag är lättare att få upprättelse om man har blivit utsatt för mobbning på grund av sitt utseende än vad det är om man har blivit kränkt enligt diskrimineringsgrunderna, till exempel ras, kön eller religion. Kommer skolministern att rätta till detta och se till att stärka barns skydd mot diskriminering i skolan?

Fru talman! För mig ska det vara nolltolerans mot alla former av kränkning eller diskriminering. Om vi inte lyckas med detta måste vi se över dessa frågor så att vi lyckas.

Svensk skola har flera instanser som man som individ eller representant för skolan kan vända sig till. Här är det viktigt att vi är öppna för att olika myndigheter och uppdrag fångar olika elevgrupper. Därför ska vi inte vara för snabba med att avfärda eller kasta ut barnet med badvattnet bara för att det blåser och viss tveksamhet skapas.

Låt oss sitta ned och titta på den statistik som finns. Om det finns luckor så åtgärdar vi dem.

Fru talman! Statsrådet talar här om att det råder stor enighet i salen om olika förslag. Det kanske gäller några av förslagen, men det finns en stor frustration i salen kring avsaknaden av förslag för att råda bot på hot, våld och otrygghet i svensk skola. Sedan ett par år tillbaka finns i flera skolor lärare och rektorer som tvingas bära överfallslarm för att kunna vistas på sitt arbete.

Fru talman! Nu skyller statsrådet på något som alliansregeringen gjorde 2011. Men om det har varit ett problem hade man kunnat göra något åt det under de sju och ett halvt år som man har haft makten.

Lärarprofessionen har själv lagt fram flera förslag om alltifrån nivågrupperingar till att säkra resursskolor och specialundervisning för barn med särskilda behov. De vill ändra skollagen för att få mer auktoritet, och de vill ändra lagarna så att rektorer kan stänga av fler elever.

Vi moderater har lagt fram 30 förslag, alltifrån frånvaroregister, som riksdagen beslutade om för över två år sedan men som regeringen ännu inte har verkställt, till att alla skolor ska ha forsknings- och evidensbaserade program mot kränkningar och trakasserier. Vidare ska lärare och rektorer omfattas av blåljuslagen, det vill säga skärpt lagstiftning mot dem som hotar eller utsätter lärare och rektorer för våld. All personal ska få kompetensutveckling om kränkningar, hot och våld. Det ska vidare vara mer rättssäker och effektiv hantering av anmälningar med mera. Alla dessa förslag har ni avslagit, statsrådet. Så sent som i dag hade ni chansen i utbildningsutskottet att säga ja till att säkra resursskolorna och finansiering långsiktigt, men ni sa nej.

Fru talman! Om Socialdemokraterna tyckt att det varit problem med det som alliansregeringen beslutade har man nu haft sju år på sig att ändra på det. Inte ett enda konkret förslag har man lagt fram i det här huset.

Jag tycker att det är Socialdemokraterna som är ansvariga för att den rådande situationen i svensk skola fortsätter att gå åt fel håll dag efter dag.

Fru talman! Det är inte bara så att Socialdemokraterna bär ett huvudansvar för att det ser ut som det gör. Man agerar dessutom senfärdigt.

I maj 2021 presenterades en nationell plan för trygghet och studiero i skolan med bland annat ökade befogenheter för skolpersonal och underlättande av tillfällig omplacering och avstängning av elever. Allt detta hade kunnat vara verklighet i dag om vi hade fått bestämma.

Problemet är att förslaget inte räcker. Jag menar att vi måste göra upp med flumskolan. Skolans huvudsakliga uppdrag är att förmedla kunskap, inget annat. För att det ska vara möjligt måste skolan naturligtvis vara en trygg arbetsplats för såväl elever som lärare, präglad av respekt och ordning och reda.

Skolan behöver ett statligt huvudmannaskap. Med tydliga nationella riktlinjer visar vi elever och föräldrar vad de kan kräva av skolan, men vi ger också skolans personal ökade befogenheter så att de vet vad de har rätt att göra men också vad de ska göra när problem uppstår.

Elever som inte fungerar i skolsituationen ska flyttas. De ska flyttas till jourklasser. Det ska vara regel, inte undantag. Elever som utgör en allvarlig fara ska stängas av och få särskild undervisning på statliga pliktskolor.

De åtgärder som skolpersonalen har till sitt förfogande för att säkerställa trygghet och studiero ska inte vara tidsbegränsade. Omplacering, avstängning, kvarsittning och återgång till ordinarie undervisning ska helt avgöras av elevens uppförande.

Skolan ska genomsyras av sund moral och svenska värderingar. Detta för att stärka gemenskap och sammanhållning. Våra friheter och rättigheter ska värnas minutiöst. Flickor och pojkar ska behandlas jämställt.

Fru talman! Skolan måste kunna garantera en god och trygg studiemiljö för sina elever, och huvudmännen måste kunna garantera en trygg och bra arbetsmiljö för sina lärare och annan personal. Det är viktigt att skolan agerar så fort någon utsätts för mobbning, kränkningar, hot eller våld och att skolan inte utgör en frizon för brott.

Centerpartiet vill stärka lärarna och även rektorerna i deras roller. Vi förväntar oss att den nationella planen för trygghet och studiero tar steg för att stärka möjligheten för lärare att agera, till exempel för att avvisa elever som stör ordningen i ett klassrum.

Från Centerpartiets sida ser vi också ett behov av att skärpa straffen för hot och våld som riktar sig mot lärare och rektorer som agerar inom ramen för sitt nationella uppdrag.

En annan viktig del för att skapa trygghet och studiero är att satsa på hälsofrämjande och förebyggande åtgärder. Elevhälsan är ett viktigt sådant område, där Centerpartiet redan före jul presenterade en rad reformer för att stärka elevhälsoarbetet – bland annat att förbättra kunskaperna och samverka med andra myndigheter. Vi vill att elevhälsa ska vara en del av ämnet inom rektorsprogrammet och att utbildning på området ska erbjudas övrig personal på skolan, såsom mentorer, assistenter och kamratstödjare.

Vi behöver från politikens sida nationellt skapa förutsättningar för att huvudmän ska kunna agera för att säkra trygghet och studiero på skolorna och för att rektorer och lärare ska kunna agera genom att Skolinspektionen faktiskt agerar när detta brister.

Lokalt behöver huvudmännen arbeta från sin sida för att säkerställa att lärarna får en bättre arbetsmiljö och eleverna får en trygg läromiljö. Det finns många goda exempel runt om i landet på hur man arbetar systematiskt och drar lärdom av de framgångsfaktorer som finns för att skapa en trygg skola. Vi behöver se till att det sker på varenda skola för att alla elever ska få en trygg och bra skola och alla lärare ska få en god arbetsmiljö.

Fru talman! Trakasserier och diskriminering är ett stort samhällsproblem, och vissa grupper är mer utsatta än andra. De senaste åren har stiftelsen Friends kartläggningar visat att kränkningar kopplade till etnicitet, det vill säga av rasistisk karaktär, är den vanligaste grunden för trakasserier av barn på både mellan- och högstadiet.

I årets Friendsrapport framkom det också att utvecklingen inte har gått åt rätt håll. Bland eleverna som uppgav att de är utsatta för kränkningar på mellan- och högstadiet är de vanligast förekommande trakasserierna återigen kopplade till diskrimineringsgrunden etnicitet.

Trots detta, samt det faktum att forskningsstudier från bland annat Harvard University visar hur rasism och dess konsekvenser skadar barns psykiska och fysiska hälsa, saknar många skolor fortfarande konkreta verktyg för att medvetet arbeta förebyggande för att hantera kränkningar, trakasserier och ojämlik behandling som har sin grund i afrofobi eller annan diskriminering på grund av hudfärg. Detta bidrar till att tusentals barns upplevelser av rasism i skolan och förskolan i Sverige inte erkänns.

I rapporten Vuxna – vad gör dom? som nyligen togs fram av Rädda Barnen delar barn med sig av sina erfarenheter av rasism och diskriminering och hur de upplever att vuxna hanterar det. Rapporten visar att de vuxna som arbetar i skolan måste få betydligt bättre kompetens i fråga om vad rasism är och vad de behöver göra för att förhindra den.

Vi menar att Skolverket bör få i uppdrag att ta fram en konkret handlingsplan, och vi vill att regeringen och Sveriges kommuner ska göra mer för att motverka rasismen samtidigt som vi kommer att motverka rasisterna här i riksdagen.

Fru talman! Tryggheten i skolan är nära kopplad till tryggheten i hemmet men också till lärares och skollednings befogenheter att ingripa vid problem, som vi hört.

Men den fysiska miljön på skolan är också viktig. Finns det miljöer där mobbare kan agera fritt utan att någon vuxen ser det? Nedgångna lokaler sänder signaler om att skolan och undervisningen inte prioriteras, nedskräpning och skadegörelse likaså. Enligt the broken window theory måste det motverkas.

Elever som får hjälpa till att ställa till rätta efter nedskräpning och skadegörelse lär sig att ta ansvar för sina handlingar. De tänker sig för innan de spottar snus eller sparkar sönder en papperskorg nästa gång. Det kanske inte ens blir någon nästa gång.

Tryggheten på skolan stärks om det finns tillräckligt många vuxna runt eleverna. Skolvärdinnor, vaktmästare och lokalvårdare är viktiga vuxna runt eleverna och bidrar till att skapa lugn i korridorerna, för att inte tala om elevvårdspersonalen med skolläkare, skolsköterska, kurator, psykolog, och specialpedagog. Hela teamet runt eleven behövs.

Vi kristdemokrater vill också stödja samverkan med civilsamhället i skolan, med exempelvis klassmorfar eller guldmormor och med idrottsföreningar som hjälper till med rastaktiviteter.

Tryggheten är också kopplad till miljön utanför. I områden med särskilda utmaningar är det svårt att undvika att utmaningarna följer med in på skolan. Därför vill vi ha en namngiven skolpolis på varje skola i det förebyggande arbetet, någon som regelbundet finns med och lär känna eleverna och som motverkar att de dras in i fel sorts aktiviteter genom att de kan bli igenkända av polisen.

Jag vill avsluta med ett afrikanskt ordspråk: ”Det behövs en hel by för att fostra ett barn.” Samverkan behövs för att vi ska kunna ge våra ungdomar bästa möjliga förutsättningar att lära för livet.

Fru talman! Jag håller inte med KD om deras familjepolitik, men när Gudrun Brunegård i sitt första anförande talade om allianser mellan föräldrar och skola kunde jag inte annat än instämma. Det är centralt för att hantera och få bukt med incidenter som handlar om våld och hot och för att se till att detta inte upprepas.

Men Gudrun Brunegårds förslag på lösningar åstadkommer inte detta – inte i dagens marknadsskola. När föräldrar alltmer börjar betrakta sig själva som kunder på en marknad och tänker att eleverna alltid har rätt bryts den där alliansen. Vi måste återupprätta den. Vi måste se till att skolan inte är en marknad och att ingen förälder eller elev betraktar sig som en kund och föreställer sig att man alltid har rätt.

Fru talman! Detta är en väldigt viktig aspekt i det hela. Jag tror inte att ett ansvarskontrakt, som det Kristdemokraterna vill ha, måste vara nedskrivet och undertecknat formellt och fysiskt. Men en tydlig beskrivning av vad som faktiskt är skolans uppdrag, vad som är föräldrarnas uppdrag och vad som är elevens eget ansvar skulle underlätta när det gäller den här typen av diskussioner och oklarheter.

Uppdraget för varje skola är detsamma, oavsett vilken skola man går i. Varje förälder har naturligtvis rätt att välja skola, och det menar vi att man ska fortsätta att ha. Men uppdraget för varje skola är detsamma, och man ska inte kunna spela ut på det viset. Om regelverken är likartade överallt spelar det ingen roll vilken typ av skola eleven går i.

Fru talman! I dag används dock skolbytet av föräldrar som inte tycker att det är ett problem att deras barn beter sig illa eller kanske våldsamt eller som vill undvika uppföljning av socialtjänsten när en skola orosanmäler eller börjar tala om det. Det är ett stort problem hur dagens marknad fungerar, och det ligger i vissa aktörers ekonomiska intresse att det fortsätter att vara så.

Innan marknaden kom in på skolområdet behövdes inget tal om kontrakt mellan föräldrar och skola, utan det var underförstått.

Jag vill avsluta med att berätta om när jag själv första gången tog kontakt med förskolehuvudmannen gällande en allvarlig kränkning som mitt barn hade utsatts för. Då frågade ansvariga på kommunen om jag ville få hjälp att byta förskola. Jag tycker att det har gått för långt; att byta skola kan inte vara lösningen när det gäller kränkningar, hot och våld i klassrummen. Vi måste tillbaka – bort från marknadslogiken.

Fru talman! Jag håller fullständigt med om att kränkningar, hot, våld och utpressning inte hör hemma i skolan. Varje skola har en skyldighet att värna om varje elevs människovärde och frihet från kränkningar samt om en god och trygg studiemiljö. Där står Annika Hirvonen och jag på samma sida; det är självklart att detta måste vara första prio för att man ska kunna ge den trygga miljö för lärande som varje barn har rätt till.

Fru talman! Liberalerna begärde den här debatten om bristande studiero och trygghet i skolan därför att läraryrket är det viktigaste yrke vi har i samhället.

Det smärtar många av oss skolpolitiker när lärarna inte känner trygghet, tillit, förtroende och stöd från samhället. Det smärtar oss när regelverk sätter krokben, när skolmyndigheter förföljer lärare genom skadeståndsyrkanden och när huvudmännen inte ger dem rätt förutsättningar och resurser.

Vi ser också att antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket har fördubblats. Dessa siffror är några år gamla, fru talman. Därför kräver Liberalerna att regeringen ger Arbetsmiljöverket ett nytt uppdrag. Det senaste är från 2016, och utvecklingen går åt fel håll. De kontakter vi har på Arbetsmiljöverket säger att hoten och våldet ökar. Det fysiska våldet ökar i skolan, och vi ser inga tecken på att detta inte skulle innebära att problemen ökar.

Vi menar att skollagen måste förtydligas i kapitel 5 när det gäller befogenheterna. Detta har vi krävt – omgående och återkommande – sedan 2019.

Jag vill också ta upp kapitel 6, om kränkningar och kränkthetsbegreppet. Att en elev känner att den har blivit kränkt vid ett ingripande från vuxna i skolan behöver inte betyda att eleven faktiskt har blivit kränkt. Lärarna måste känna trygghet, förtroende och tillit till skollagen och regelverket.

Det gäller också att vi har ett samhälle – vuxna, föräldrar, vårdnadshavare och andra – som ser upp till läraryrket. Om vi inte hade haft 40 000 som hade lämnat yrket – och var femte lärare säger att den överväger att lämna läraryrket just på grund av hot och våld – hade vi inte haft någon lärarbrist. Det viktigaste vid sidan av studiero är tillgången på behöriga och utbildade lärare.

Fru talman! Jag tror att det ibland är svårt att vara komiker i det här landet när Roger Haddad står i talarstolen och pratar om de här frågorna.

Liberalerna styr i hälften av Sveriges kommuner. Liberalerna ligger bakom majoriteten av de skollagar och läroplansändringar som har tillkommit under de senaste decennierna. Liberalerna är ett av de partier som är anledningen till att vi har ett marknadsexperiment i svensk skola. Elever behandlas som kunder, kunskap och bildning ses som en vara och det är inte alla barns rätt till kunskap utan ett fåtal aktieägares vinster som sätts i främsta rummet.

Samtidigt står Roger Haddad och pratar om trygghet i skolan. Vilken trygghet har Liberalerna bidragit med till den svenska skolan? Allt det som Roger Haddad står och kritiserar just nu är sådant som han själv har varit ansvarig för.

Fru talman! Jag och mitt parti var med och bidrog till att 2010 års lagstiftning för första gången ställde samma krav på kommunala skolor som på fristående skolor. Inte minst var vi med och bidrog när det gällde kapitlet om särskilt stöd och extra stöd i form av anpassningar för de elever som har behov av det.

Det är dock inte detta som den här debatten handlar om. Den här debatten handlar om att vi har 40 000 lärare som har lämnat yrket, om att anmälningarna till Arbetsmiljöverket om hot och våld har fördubblats och om att sex av tio lärare avstår från att ingripa mot ordningsstörningar av rädsla för att bli anmälda, bland annat till en funktion som Vänsterpartiet fortfarande stöttar, nämligen Barn- och elevombudet.

För övrigt, fru talman, har Vänsterpartiet röstat nej till många av de andra skärpningar som vi har drivit på för och velat se i många år när det gäller omplacering och avstängning.

Fru talman! Samma lärare som Roger Haddad pratar om ber i kommun efter kommun Liberalerna att sluta skära ned på skolan. Samma skolpersonal som ser otryggheten och känner den varje dag på sin arbetsplats vill få bort Liberalerna från makten så fort som möjligt för att det återigen ska göras satsningar på skolan i stället för nedskärningar. De vill få bort Liberalerna så att vi kan avskaffa den marknadslogik som skapar otrygghet i den svenska skolan.

Det som Liberalerna – tyvärr tillsammans med regeringen – presenterar som svar är mobilförbud och en rad andra meningslösa lagändringar som inte kommer att leda till någon trygghet. Möjligheten att ha mobilförbud på landets skolor finns redan.

Det vi kan konstatera är att Liberalerna är orsaken till att denna debatt behöver existera. Samtidigt är Liberalerna de som har tagit initiativ till att diskutera de problem som de själva har skapat i det här landet.

Fru talman! Om Vänsterpartiet kommunisterna hade haft mindre inflytande i den här kammaren hade vi inte haft det här skollotteriet, som ni bidrog till 1989 när man kommunaliserade svenskt skolväsen, Daniel Riazat. Liberalerna vill tvärtom ha statligt huvudmannaskap, så att staten tar det fulla ansvaret för uppföljning, finansiering, arbetsgivaransvar med mera för att komma åt de stora skillnader som vi ser i landet.

Negligera inte och underkänn inte den problembild som vi ser! Det här är verkligheten, Daniel Riazat och Vänsterpartiet. Var femte lärare överväger att avsluta sin anställning som lärare på grund av hot och våld i skolan. Varannan lärare har blivit utsatt för olika typer av våld och hot, enligt Lärarförbundets enkät från i höstas. Det är beklämmande att ni inte tar det här på större allvar.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Roger Haddad för initiativet till en debatt om en viktig fråga, nämligen trygghet och studiero i skolan. Men jag är bestört, fru talman, över att en av Liberalernas viktigaste lösningar på att elever och lärare blir utsatta för hot och våld i skolan är att avskaffa den instans som står upp för de barn som blir utsatta för mobbning, våld och trakasserier i skolan.

Barn- och elevombudet företräder barn som blir utsatta för det som vi alla tillsammans är överens om att ingen ska utsättas för i skolan. Vi i Miljöpartiet vill försvara barns rättigheter. Att försvaga barns rätt till upprättelse vid mobbning är ingen lösning på hot och våld i skolan.

Fru talman! Den här debatten handlar över huvud taget inte om mobbning i skolan. Den handlar om sådant som att sex av tio lärare avstår från att ingripa vid ordningsstörningar. Det handlar om hot och våld. Elever som stör undervisningen får inte någon konsekvens. Skolinspektionen frågar eleverna: Tycker ni att man ska få en konsekvens när man bryter mot era egna lokala ordningsregler? Då blir svaret: Ja, absolut!

Varför upprätthålls då inte ordningen, Annika Hirvonen från Miljöpartiet? Jo, för att de vuxna inte vågar ingripa. Så är det på grund av ett otydligt regelverk och funktionen Barn- och elevombudet.

Vi behöver inte dubbla uppsättningar. Vi har en skollag. Vi har än så länge kommunalt huvudmannaskap. Vi har lokala skolnämnder. Vi har Skolinspektionen, som ska granska och kritisera de friskolor och kommuner som inte följer lagstiftningen och inte arbetar förebyggande.

Fru talman! Vi har i Barn- och elevombudet en instans som står upp för det enskilda barnets rätt att aldrig utsättas för våld, hot, mobbning eller andra kränkningar i skolan. Det är den instansen som Liberalerna vill plocka bort. Ni vill plocka bort den instans som företräder barns och elevers rättigheter.

Jag och Miljöpartiet vill förtydliga regelverket. Vi vill se till att lärare aldrig ska vara oroliga att ingripa för att förhindra våld, trakasserier och hot mot till exempel eleverna. Lösningen är förtydligade regelverk och stärkta mandat. Lösningen är inte att försvaga barns och elevers rätt.

Fru talman! Tyvärr får jag för min del som avslutning på den här debatten konstatera att vi på grund av Socialdemokraterna och Miljöpartiet aldrig kommer att få bort Barn- och elevombudet och de dysfunktionella myndigheter vi har i Sverige. Det är precis de funktioner som Statskontoret så sent som vintern 2021 underkände. Man sa att de bidrar till ökad administration. Kommunerna, huvudmännen, begriper inte vad Barn- och elevombudet säger. Det har ingen koppling till verkligheten. Enligt den allmänna debatten har det blivit ett ombud för bråkstakarna.

Jag vill ha en skolinspektion som tar elevernas sida och jagar kommuner som inte tar tag i mobbning och trakasserier. Men vi måste också, fru talman, ha ett regelverk som ger lärarna auktoritet och befogenheter, så att de kan bidra till tryggheten och studieron. Det är de elever som mest behöver skolan som drabbas.

Fru talman! I samband med att Lärarförbundet presenterade den rapport som gav upphov till dagens debatt krävde de också att vi politiker vidtar de åtgärder som verkligen kan åstadkomma förändring och få bukt med hot och våld i skolan.

De kräver att staten tar över huvudansvaret för skolans finansiering och tillskjuter de medel som behövs för att skapa trygghet och studiero för både lärare och elever. De kräver att elever som är i behov av stöd får det och att huvudmännen säkerställer att alla skolor har tillgång till speciallärare, specialpedagoger, skolkuratorer, skolpsykologer och andra viktiga kompetenser. De kräver också att fritidshemsutredningens förslag, som utredaren, det miljöpartistiska kommunalrådet Linda Eskilsson, presenterade, genomförs. Förslagen gäller bland annat fler legitimerade lärare, mindre gruppstorlekar och ändamålsenliga lokaler.

Jag vill härmed lämna besked om att vi i Miljöpartiet ställer oss bakom kravet om ökat statligt ansvar för skolans likvärdiga finansiering, att vi fortsatt kommer att arbeta för att säkerställa att det finns speciallärare, specialpedagoger, skolkuratorer och skolpsykologer för alla elever i vårt land och att vi fortsätter arbetet för att stärka fritidshemmen. Vi vet att resurser spelar roll. Det är fruktansvärt dyrt när det sparas på skolan. Priset betalar ytterst eleverna, som inte får den undervisning de har rätt till.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag tacka alla lärare som går till jobbet varje dag för att ge varje elev möjligheten att nå sin potential.

Fru talman! Även Annika Hirvonen hänvisar till Lärarförbundets krav och förslag på lösningar, som jag läste upp tidigare. Jag tycker att det är väldigt intressant vad professionen anser. Det måste vara relevant för oss i det här rummet att veta vad man behöver göra för att få ordning på skolan.

I Moderaternas skola ska alla barn lyckas. Vi tänker inte lämna en fjärdedel av eleverna efter oss, som Socialdemokraterna med inflytande av Miljöpartiet har gjort i över sju och ett halvt år.

Lärarförbundets förslag överensstämmer till stor del med Moderaternas förslag. De vill också se över och skärpa olika skollagar för att stärka lärare och rektorer. De vill att alla skolor ska ha planer mot kränkningar. De vill ha en rättssäkrare och effektivare hantering av anmälningar – det som Roger Haddad tidigare talat så förträffligt om. Förslag efter förslag är precis överensstämmande med det som vi moderater gång på gång föreslagit. Varför har Miljöpartiet tackat nej?

Fru talman! Flera av dessa förslag har vi arbetat med, och de kommer också att presenteras i den nationella plan för trygghet och studiero som Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna har förhandlat fram och som skolministern har lovat att lägga på riksdagens bord.

Om Moderaterna menar allvar med att varje barn ska kunna nå sin fulla potential i enlighet med skollagen går det inte ihop med att en enda krona delas ut i vinst i skatteparadisen utomlands. Det går inte ihop med den skolsegregation som vissa skolbolag tjänar pengar på.

Vi måste få ett stopp på skolmarknaden. Marknadslogiken förstör. Marknadslogiken leder till att vissa föräldrar och elever tror sig vara kunder som alltid har rätt och i värsta fall utövar hot och våld.

Fru talman! Det är intressant och avslöjande att både ministern och Annika Hirvonen väljer att tala om system och organisation. Men det är inte det vi moderater värnar om när vi pratar om skolan, utan vi värnar om varenda elev. Vi är bekymrade över eleverna. Vi vill att eleverna ska lyckas. Vi vill ha duktiga och engagerade lärare och rektorer som stannar i skolan.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte kommit med ett enda konkret förslag på sju och ett halvt år för att fler barn ska klara skolan och fler lärare stanna kvar. I stället pratar man om system och organisation. Det är ingen lösning.

Vi moderater talar gärna om det också, men det är inte skolans problem. Skolans problem är att det börjar bli kaotiskt på lektionerna och att en fjärdedel av barnen har ont i magen när de kommer till skolan för att de aldrig eller sällan känner sig trygga. Då kan de inte lära sig något. Detta vill vi moderater prata om, inte organisationen.

Fru talman! Den här ohederligheten i svensk debatt och i detta replikskifte bekymrar mig.

Kristina Axén Olin! Hur ska era nedskärningar på likvärdighetsbidraget ge bättre ordning i klassrummen? Hur ska färre kollegor i skolan göra att fler barn blir sedda och får sina behov tillgodosedda? På vilket sätt bidrar vinstutdelningen till ordning och reda i klassrummet?

Systemen tillgodoser i dag inte varje barns rätt att klara skolan. Det är systemens fel, och vi politiker är ansvariga för att åtgärda dessa brister.

Fru talman! Jag vill bli ihågkommen som den som gav mer pengar till fler kollegor, mer tid i klassrummen och mindre klasser.

Jag vill också ge tydliga befogenheter i lag och möjligheter för lärare och rektorer att vidta åtgärder.

Jag vill stå för förtydliganden i läroplanen så att alla vet vad man ska kunna, vilket är en bra förutsättning för att skapa lugn.

Jag vill se tydligare nationell uppföljning och frekvent lokal uppföljning med tydliga insatser.

Jag vill ha nolltolerans mot stök och oordning i klassrum och korridorer – men också ordning och reda på skolmarknaden. Pengarna ska gå till eleverna. Vi ska minska segregationen.

Vi måste ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan. Det är vi som ansvarar för den, så vi kan inte bara släppa iväg den.

Jag avslutar med frågan: Varför sålde vi lärarna på skolmarknaden?

(Applåder)

Den särskilda debatten var härmed avslutad.