Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av finansmarknadsminister Niklas Wykman, gymnasie, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm, klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och sjukvårdsminister Elisabet Lann.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Finansmarknadsminister Niklas Wykman besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Min fråga går till gymnasie, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm. Dagens betygssystem präglas av ojämlikhet, vinstjakt och betygsfiffel. Eftersom regeringen vägrar att ta tag i grundproblemet, vinster i skolan, försöker man i stället lappa och laga med alltmer komplicerade system. Nu ska digitala nationella prov bli lösningen, men de havererar gång på gång. Hur tänker sig ministern att ett nytt betygssystem som bygger på digitala prov ska fungera när regeringen inte ens klarar av att genomföra dem utan återkommande kaos?

Fru talman! Tack, ledamoten, för denna väldigt viktiga fråga!

Självklart måste digitaliseringen av de nationella proven fungera. Därför är det viktigt att man gör de här olika typerna av tester nu. De nya betygen kommer, om allt går som det ska, att införas från och med 2028. Då är det naturligtvis viktigt att det fungerar, helt enkelt.

Fru talman! Tack för svaret, ministern, även om det inte var så heltäckande.

Vi socialdemokrater anser att det är vinstjakten och betygsfifflet som har skadat förtroendet för vårt betygssystem. I stället för att stoppa vinsterna väljer regeringen dock att luta sig mot ett digitalt system för att försöka återställa tilliten till betygen. Hur går det ihop att en regering som i andra sammanhang misstror digitalisering nu sätter hela sitt hopp till digitala lösningar när det gäller de nationella proven?

Fru talman! När det gäller det nya betygssystemet handlar det inte enbart om digitala prov eller inte, utan det är ett helt nytt betygssystem som mer rättvisande kommer att spegla elevernas kunskap. Digitaliserade prov är en del av detta, men vi måste naturligtvis införa ett nytt betygssystem so oder so.

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann. Nu har vi alla nåtts av den tragiska nyheten om att en kvinna har dött under förlossning på Akademiska sjukhuset, när hon skulle föda sitt andra barn. Detta är kanske det mest hjärtskärande man kan få höra. Det kommer att bli ett ärende för Inspektionen för vård och omsorg, såklart, men även om det rör sig om ett visserligen förfärligt men rent olycksfall vill människor naturligtvis veta vad politiken gör för att minimera risken för att sådant här sker.

Jag vet att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen gör mycket gott på området, inte minst mödravårdsmiljarderna som går till regionerna varje år. Men mot bakgrund av det som har skett är det kanske inte läge att vara helt nöjd. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga: Vilka konkreta satsningar gör regeringen just nu för att förbättra mödra- och förlossningsvården, och hur säkerställer man att varje kvinna, oavsett bostadsort, får en trygg mödravård?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för en viktig fråga. Precis som ledamoten konstaterar, fru talman, är detta hjärtskärande och det värsta tänkbara. Vi delar den bilden. Oavsett vad regeringen gör framåt går inte detta tragiska att göra ogjort. Det är det som gör dessa frågor extra svåra.

Med detta sagt gör regeringen mycket på området. Vi har just tagit fram den första nationella förlossningsplanen någonsin. Vi har under mandatperioden avsatt ett antal miljarder till mödrahälsovården och kvinnosjukvården. Vi satsar också under kommande år, 2026, pengar för att ta fram ett kunskapsstöd så att den här förlossningsplanen verkligen får effekt ute i hela landet. Vi vet nämligen att det skiljer sig åt väldigt mycket mellan regionerna.

Fru talman! Tack så mycket, ministern, för svaret! Det var viktigt för oss att höra, och det är viktigt att prata om detta när sådant här sker. Jag är väldigt glad över den konsensus som finns.

Det här är också en viktig fråga inte minst med hänsyn till demografin. För Sverigedemokraterna är det både självklart och prioriterat att varje kvinna i Sverige ska kunna känna sig trygg med att bli det finaste som man kan bli, nämligen mamma.

Det här betyder alltså att vi måste gå vidare från tidigare regeringars och inte minst socialdemokratiska regioners samhälle, där kvinnor behöver föda barn i bilar och så vidare. Jag tackar så mycket för svaret.

Fru talman! Jag kan bara instämma i det konstaterandet. Detta arbete måste fortgå så att vi förbättrar och säkrar den här viktiga vården, inte minst med tanke på att allt fler tvekar inför att sätta barn till världen. Därför är det otroligt viktigt att den här vården blir trygg och säker.

Fru talman! Kristdemokraterna går enligt sig själva under beteckningen Vårdpartiet, samtidigt som de systematiskt har valt att lägga fram budgetar som gör att sjukvården inte går ihop. Inget av de vallöften som utställdes inför valet 2022 har infriats. I stället har vi sett nedskärningar inom vården som slår otroligt hårt mot patienter och personal. Det är 80 000 fler i kö än det var i mitten av 2022, brist på vårdplatser i alla regioner utom tre och behov av ytterligare 1 864 vårdplatser, vilket motsvarar en vårdplatsbrist på 12 procent. Intensivvården borde öka med 10 procent – nu har vi färre intensivvårdsplatser än vi hade under pandemin. Det är de sjuka som får ta smällen.

Regeringen föreslår i stället skattesänkningar med över 50 miljarder för 2026. Varför har Kristdemokraterna och regeringen misslyckats så kapitalt med att fixa sjukvården?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte håller med om den beskrivningen och att den i vissa delar inte alls ens är överensstämmande med sanningen. Vi har infriat flera löften. Mer arbete är på gång. Det tar tid att vända ett långt vårdmisslyckande. Köerna växte dramatiskt när Socialdemokraterna tog över sjukvården från Kristdemokraterna för elva år sedan – från 45 000 tredubblades de ganska snabbt även före pandemin.

Nu ser vi att köerna minskar. Oavsett vilka siffror som Vänsterpartiet väljer att använda sig av ser vi att köerna minskar något. Vi kommer att fortsätta med det här arbetet så att köerna minskar ännu mer.

Fru talman! Vi vet att den höga inflationen gjorde att kommunernas och regionernas köpkraft minskade med 27 miljarder kronor under 2025. Det är en minskning som beror på att regeringen har valt att inte kompensera regionerna för de kostnadsökningar som de står inför.

Det som sjukvårdsministern säger är faktiskt inte sant. Det är så som jag beskrev tidigare. Det är den här regeringen som är ansvarig för att sjukvården i landet inte fungerar. Man har brutit sina vallöften.

Fru talman! Jag vill påminna ledamoten om att det är regionerna som ansvarar för vården. Det är inte regeringen som ansvarar för vården, så misslyckandet är i den meningen inte regeringens. Jag vill också påminna om att mycket av vården fungerar väldigt väl.

Men vi är medvetna om att regionerna kämpar. Det är skälet till att vi bara hittills under mandatperioden har avsatt 18 miljarder kronor för att korta köerna – det gäller bara köerna. Vi gör också gigantiska andra satsningar. Men i år har regionerna 25 miljarder mindre i pensionskostnader, och det gör att regionerna står betydligt starkare i dag än tidigare.

Fru talman! Jag önskar ställa min fråga till klimat- och miljöministern.

Håller Sverige på att bli tråkigt? Om vi frågar alla de klubbar och livescener som hotas av stängning är svaret ja. Anledningen är klagomål på buller.

Vi har kulturarrangörer att tacka för mycket. Tack vare dem får vi levande och attraktiva platser som sätter människan i fokus. Men i frågan om buller känner de sig väldigt övergivna.

Fru talman! Nattlivet är hotat. Med dagens lagstiftning räcker det att endast en person klagar på ljud för att hela verksamheten kan behöva stängas. Detta sker i hela Sverige.

De här mötesplatserna, som är viktiga för att stärka platsers identitet och attraktion, är också stora arbetsgivare för unga. Ofta skapas den första raden i cv:t i nattlivet.

Många uttrycker sitt stöd i frågan, men inget händer och problemen skjuts på framtiden. Vi måste gå från tanke till handling.

Min fråga är: Hur arbetar denna regering för att rädda Sveriges nattliv?

Fru talman! Stort tack till ledamoten, som jag vet har ett levande engagemang för kulturlivet inte minst i den här staden! Men nu är vi i riksdagen, och det finns ett behov när det gäller de nationella lagarna.

Jag antar att skälet till att jag får denna fråga personligen är att bullerreglerna ofta är tätt sammankopplade med lagstiftning som inte minst jag arbetar med. Det här är en fråga som engagerar många.

Svaret på frågan om Sverige håller på att bli lite, lite tråkigare skulle jag säga är ja. Vi behöver göra mer för att se till att vi har en bättre social yta i våra gemensamma områden. Det påverkas också av vilka lagar vi har och vilka begränsningar de sätter inte minst för små aktörer som försöker få sin verksamhet att gå ihop.

Det här är en fråga som vi kommer att arbeta aktivt med. Vill man veta lite mer specifikt vad jag som politiker tycker kan man titta i Sydsvenskan eller lyssna på P4 Stockholm i dag, där jag har gjort några uttalanden å mitt partis vägnar.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Engagemanget är tydligt. Jag har även läst om detta engagemang, och det känns mycket glädjande.

Det är svårt att mäta ljud. Den tillåtna inomhusnivån efter klockan 22 är 25 decibel, vilket kan jämföras med en viskning eller prasslande löv. Mätningar är svåra att genomföra. De är godtyckliga, kostsamma och tidskrävande. Lagstiftningen, som mycket riktigt regleras i miljöbalken och där det ges rekommendationer från Folkhälsomyndigheten, är förlegad och trubbig och allt annat än skapt för att hantera nattlivsfrågor.

Hur skapar vi en mer träffsäker bullerlagstiftning?

Fru talman! Jag menar att vi, om vi ska ha en mer ändamålsenlig lagstiftning, också måste tänka på att människor inte bara mår bra av att det är optimala ljudnivåer överallt. Människor mår också bra av att umgås, av att mötas, av att få sitta på en uteservering eller av att lyssna till en konsert.

Sverige ska vara ett land där vi har ett levande kulturliv, och det ska även miljöbalken kunna bidra till. Därför arbetar regeringen intensivt med den här frågan. Några av de förslag som nu efterfrågas kommer att diskuteras vidare.

Fru talman! Min fråga går till klimatminister Pourmokhtari.

Just nu pågår COP 30, FN:s klimatmöte, där man ska följa upp arbetet med Parisavtalet och att alla länder och regioner gör sin del av arbetet. På mötet fokuserar man bland annat på arbetet med att fasa ut fossila subventioner och användningen av fossila bränslen.

Tidöregeringen har hittills jobbat i motsatt riktning, vilket har ökat utsläppen i Sverige. När Miljömålsberedningen presenterade att Sveriges nationella klimatmål till 2030 ska kvarstå sa klimatministern att hon hoppades att vi är färdiga med tramset om påstådda avskaffade klimatmål eller sänkta ambitioner. Det är bra så.

Mål och ambitioner är kvar, men Sveriges klimatpolitik räcker i dag inte för att vi ska göra vår del av arbetet. Det räcker varken när det gäller Parisavtalet eller för att nå klimatmålen. Jag vill fråga klimatministern vad hon vill göra för att Sveriges klimatmål ska kunna nås till år 2030.

Fru talman! Det regeringen vill göra för att stärka Sveriges måluppfyllnad gentemot sina EU-åtaganden, som i slutändan blir det vi levererar gentemot Parisavtalet och i FN-sammanhanget, är allra främst att se till att de EU-lagstiftningar som nu är på plats implementeras. Om alla länder genomför dem på ett korrekt sätt skulle det innebära att vi faktiskt levererar i fråga om Parisavtalet, att EU lever upp till Parisavtalet.

Detta kräver att vi lyckas med implementeringen. Det är en svår fråga. Det handlar allra främst om hur vi ska få tag på all den el som krävs för att fasa ut de fossila bränslena. Det handlar om att ersätta dem med den nya vindkraft och kärnkraft som behövs för att industrin ska våga ställa om och fasa ut kol, olja och gas ur sina processer och ur sina industrier.

Det är ett väldigt viktigt fokus för regeringen – tillsammans med infrastrukturen. Vi menar att vi måste bygga ut den infrastruktur som krävs för att leva upp till de lagar som EU nu har gentemot oss och som Sverige också ska arbeta hårdare för att lyckas med.

Fru talman! Enligt EU:s nya klimatplan, eller NDC, skjuts utsläppshandeln för fossila drivmedel upp ett år. När det gäller transportsektorn kommer det alltså att krävas ytterligare skarpa nationella åtgärder.

Efter tre år med Tidöregeringen är klimatmålen längre bort än någonsin. Jag vill därför fråga klimatministern om hon tror att Sveriges klimatmål till 2030 kommer att kunna nås om Tidöpartierna får möjlighet att fortsätta styra Sverige tillsammans.

Fru talman! Låt mig börja med att nämna att den här klimatplanen, som EU tog fram efter många, många timmar av förhandling, faktiskt är en av världens mest ambitiösa klimatplaner sett till vad den försöker leverera utifrån. Det måste man ha med sig. Vi behöver nämligen ett starkare engagemang från fler delar av världen om vi ska lyckas uppnå Parisavtalet.

Men när det gäller om Sverige ska leva upp till sin del i detta menar jag att det är en utmaning när man exempelvis skjuter fram lagstiftning. Därför motarbetade jag det å det hårdaste under den 22 timmar långa förhandlingen. Tyvärr satte Italien i slutändan stopp för det. Det behövdes en enhällighet i beslutet.

Fru talman! Sveriges framtida konkurrenskraft och välstånd bygger på tillgången på trygg, fossilfri och planerbar el. När nu industrin till stora delar ställer om till grön produktion ökar elbehovet dramatiskt, och utan ny kärnkraft riskerar både jobb och investeringar att gå förlorade.

Det är därför mycket positivt att se att flera svenska industriföretag nu går samman för att investera i ny kärnkraft. Det visar att näringslivet har förtroende för svensk energipolitik och vill vara med och ta ansvar för landets framtida elförsörjning.

Samtidigt är det viktigt att förstå hur riskbilden påverkas när flera stora industriföretag går in som delägare i ett kärnkraftsprojekt. Det handlar både om finansiella risker och om hur ansvar fördelas mellan stat, investerare och energibolag. Därför vill jag nu fråga finansmarknadsministern: Hur påverkas risken när fler industriföretag investerar i kärnkraftsprojekt i Sverige?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

När jag fick ansvar för kärnkraftsfinansieringsfrågan i regeringskretsen var min utgångspunkt att jämvikten eller normalläget för energipolitiken i Sverige behövde förändras. En lång tid av många samtal och försök till överenskommelser hade då bara lett till ett allt sämre utfall i verkligheten.

Ingångsvärdet var därför tydligt: be ledande experter ta fram ett förslag så att man kunde diskutera i sak i stället för i form och, vidare, förankra och diskutera hur man kan skapa en bred uppslutning kring svensk industri och svensk fackföreningsrörelse när det gäller hur det här ska åstadkommas. Det är väldigt glädjande att det nu har fallit ut på det sätt som det har gjort. Vi har en modell som har vunnit brett stöd och för den delen också en hel del internationell avund. Vi har nu också sett hur svenska industriföretag vill gå in och investera. Allt annat lika tar det såklart ned riskerna i den här typen av projekt.

Fru talman! Det är fantastiskt att se hur snabbt ett sådant här projekt har landat och hur väl det kommer att slå ut. Det är dock inte bara kraftverksindustrin som påverkas av byggnationen av ny kärnkraft utan även samhället i stort. Hur ser finansmarknadsministern på den övergripande ekonomiska utvecklingen för Sverige när vi nu satsar på de här stora projekten?

Fru talman! Man kan konstatera att nedläggningen av fullt fungerande kärnkraft i Sverige slog hårt mot svenska hushåll och svensk industri. Motsvarande beslut i Tyskland att stänga ned kärnkraften fick även det negativa följdverkningar in i svensk ekonomi, eftersom Tyskland är en av våra viktigaste ekonomiska partner. Där fick man massiva problem i sin ekonomi efter omläggningen av energipolitiken.

Precis som frågeställaren påpekar är tillgång till baskraft, trygg och stabil elförsörjning, en förutsättning för jobb, välfärd och tillväxt. Det är också därför uppslutningen har blivit så stor.

Fru talman! I Sverige är det kommunala självbestämmandet lagstadgat sedan 1862. I 163 år har också landstingen, som numera kallas regioner, bland annat ansvarat för sjukvården.

Kommunernas och regionernas intresseorganisation Sveriges Kommuner och Regioner är oftast statens motpart, exempelvis när det gäller statsbidrag för att utveckla vården på olika sätt, exempelvis för att beta av vårdköerna på ett systematiskt och strategiskt sätt och säkerställa att patienten får vård i rätt tid. Men ingen kan blunda för att statsbidragen inte alltid når fram till regionmedborgarna och att vården med de 21 självstyrande regionerna blir både orättvis och ojämlik, trots vad hälso- och sjukvårdslagen säger.

På vilket sätt avser regeringen att verka för att statens satsningar på vården verkligen ska nå fram till patienter och personal?

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för en viktig fråga.

Det är en riktig iakttagelse att ordningen med SKR som motpart i fördelningen av de medel som riksdagen beslutar om i budget är problematisk och inte har nått önskat resultat. Det har också kritiserats av Riksrevisionen.

Detta är också skälet till att vi redan från innevarande år i stället har fördelat dessa medel via förordningar och Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har en direkt relation med samtliga regioner där man sätter upp mål för hur de här pengarna ska användas.

Det är på två områden som vi fördelar statsbidrag på det här sättet, och vår uppfattning är att det uppskattas av regionerna och att det är lättare att rikta pengarna dit de faktiskt kan användas på ett framgångsrikt sätt.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag undrar om det finns någon form av sanktioner när SKR till exempel inte lyckas använda de fördelade statsbidragen på ett sätt så att de når fram till det ändamål som pengarna är avsedda för.

Fru talman! De medel som fördelas via förordning är prestationsbaserade på ett sätt som innebär att regionerna är med och sätter upp ambitiösa mål för vad de ska åstadkomma med medlen. Om de inte vidtar dessa åtgärder och inte använder pengarna till det som de har fått pengar för ska de betala tillbaka de pengarna. I övrigt finns inga sanktioner gentemot SKR i den här fördelningen.

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsminister i Elisabet Lann.

I dag har Sverige en hög dödlighet och ett stort lidande hos människor som lever i narkotikamissbruk. Narkotikautredningen lyfte fram möjligheten att införa brukarrum i syfte att minska överdoser och infektioner men framför allt för att kunna minska brukarnas lidande och ge dem vård och stöd.

Vi talar här om människor som alla har gett upp om. Familjen har gett upp. Vännerna har gett upp. Kanske till och med de själva har gett upp. Då behöver samhället steppa upp.

I dag är deras lidande förpassat till en trappuppgång eller en offentlig toalett. Hur ställer sig sjukvårdsministern till förslaget att på prov införa ett brukarrum i någon region för att kunna landa i kunskap och beprövad erfarenhet för att hjälpa dessa människor?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för en väldigt angelägen men också en oerhört svår fråga.

Jag tycker genuint att det här är en av de svåraste frågorna vi har att hantera. Det är förknippat med så oerhört mycket lidande och hopplöshet, och det är också en komplex fråga med en rad olika faktorer som vi behöver beakta.

Det är viktigt att poängtera att Sverige har gjort en förflyttning i hur missbruksvården ser ut. Den förflyttningen har varit efterlängtad, och jag tror att den kommer att ge ett bättre resultat. Vi ser redan att dödligheten har minskat utan att vi är i mål.

Det specifika förslaget bereds fortfarande på Regeringskansliet. Med dagens lagrum finns det inte någon möjlighet att göra en pilot eftersom det inte är lagligt att bruka narkotika.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag kan se att det inom forskningens ramar finns utrymme att göra saker, till exempel en pilotverksamhet, för att undersöka om det sedan kan landa i ett lagförslag.

Narkotikautredningen tillsammans med Samsjuklighetsutredningen tar upp flera saker som handlar om förebyggande och skadereducering för människor som lever i ett beroende av narkotika. Därför vill jag ställa frågan: Vad ytterligare gör regeringen för att förbättra beroendevården och hjälpa den här väldigt utsatta gruppen?

Fru talman! Det händer bra saker på området. Du nämner själv Samsjuklighetsutredningen och pågående arbete.

Det som jag bedömer har gjort stor skillnad är Naloxon, som i dag går att köpa utan recept. Vi ser också behov av att nå ut bättre med information så att det kan få större effekt; vi ser redan en effekt, men vi tror att det kan ge ännu större effekt.

Fru talman! Min fråga är av allmänpolitisk karaktär och går därför till finansmarknadsministern.

I medierna har vi kunnat läsa om hur det på stora e-handelsplattformar går att köpa verklighetstrogna sexdockor föreställande barn. Det här är såklart fullständigt oacceptabelt. Vi har sedan länge i Sveriges riksdag en bred enighet om att barnpornografiskt material inte ska vara tillåtet, men trots det går alltså dessa pedofildockor fortfarande att köpa.

Med anledning av det här har vi socialdemokrater i justitieutskottet i dag lagt fram ett utskottsinitiativ för att få stopp på det. När samma sak uppmärksammades i Frankrike agerade regeringen snabbt och kraftfullt. I går kunde vi läsa att Sveriges regering bjuder in till ett samtal om det här men först om ett par veckor.

Detta anser vi är för lite och för långsamt. Min fråga blir därför: Hur och när tänker regeringen agera för att faktiskt stoppa försäljningen av pedofildockor?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Detta är givetvis helt förkastligt. Precis som ledamoten påpekar har regeringen redan agerat och bjudit in till samtal om detta. Jag konstaterar också att det har skett en polisanmälan. Det ska jag inte kommentera i sak. Det är rättsväsendets sak att agera i sådana fall.

Det är i grunden lätt att förstå Anna Wallentheims perspektiv. Jag tror att vi delar det brett, precis som frågeställaren själv sa. Det är kallat till möte. Jag noterar att det finns en polisanmälan. Om jag förstod medierapporteringen rätt är produkterna också bortplockade.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Edholm.

Regeringen har tillsatt en utredning om skärpta krav för medborgarskap. Till grund för detta ligger betänkandet SOU 2025:54. Kraven finns också i Tidöavtalet. Slutsatsen är bland annat att ett medborgarskapsprov ska ligga till grund för medborgarskap. Statsrådet Forssell har gett Stockholms och Göteborgs universitet i uppdrag att utforma det. Enligt uppgifter i medierna har dessa lärosäten – som är skattefinansierade statliga myndigheter – inte varit alltför pigga på att utföra uppgiften. Därefter har vi inte hört så mycket i frågan. Det har varit ganska tyst. Hur går arbetet med att ta fram medborgarskapsproven? Har arbetet avstannat, eller vad händer?

Fru talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga!

Regeringen arbetar stenhårt för att se till att arbetet med medborgarskapsproven utförs så att vi så snabbt som möjligt kan ha dem på plats. Det svenska språket är otroligt viktigt för en väl fungerande integration.

Inom parentes kan man väl säga att mitt parti, Liberalerna, redan för mer än 20 år sedan krävde att man ska ha goda kunskaper i svenska språket för att få bli medborgare i Sverige.

Provet ska bestå av två delar. Det blir dels ett prov i svenska, dels ett prov i samhällskunskap. Regeringen arbetar nu stenhårt för att proven ska komma på plats så fort som möjligt. Det är alltså på gång.

Fru talman! Just nu pågår klimattoppmötet i Brasilien, och världen är fortfarande långt från målet att begränsa upphettningen till 1,5 grader. Vi släpper ut för mycket, men utsläppen är också extremt ojämlikt fördelade. Det gäller såklart mellan länder men även i allra högsta grad inom Sverige.

Oxfam har visat att de ultrarika i Sverige, alltså den rikaste promillen av befolkningen, släpper ut mer på ett år än en medelsvensk gör på 30 år. När vi andra har minskat våra utsläpp har de ultrarika i stället ökat sina utsläpp kraftigt de senaste decennierna. De glider runt i privatjet och lyxjakter medan vanligt folk sliter. Om de rikaste inte minskar sina utsläpp kommer vi inte att klara klimatmålen.

Min fråga till klimat- och miljöministern är vad hon tänker göra för att se till att de rikaste i samhället minskar sina utsläpp i linje med vad som krävs.

Fru talman! Tack till ledamoten! Vi har ju vid flera tillfällen haft möjlighet att diskutera denna fråga, som återigen tar avstamp i rapporter från just Oxfam. Där menar jag att om man räknar att varenda person i Sverige som har exempelvis en studieskuld är lika fattig som någon som knappt har mat för dagen i ett annat land blir det en väldigt konstig syn på vilka som är rika och fattiga i olika samhällen. Man behöver i sådana rapporter, för att få en sund balans mellan vilka som är rika och inte är det, ta hänsyn till att en studieskuld i Sverige inte innebär att man lever på ett sätt som det framställs i dessa rapporter. Jag menar de inte utgör en god grund för den här debatten givet hur man räknar.

Angående frågan om hur vi ska reglera de superrikas beteende ska vi först och främst se till att de när de konsumerar på ett extravagant sätt gör det hållbart. Det vill till exempel säga att lyxjakten ska vara en eljakt i stället för att gå på diesel. Vi ska inte reglera rikedomen utan reglera utsläppen.

(Applåder)

Fru talman! Svensk sjukvård producerar sjukvård i absolut världsklass. Men det finns ett område där vi har och under lång tid har haft stora problem. Det handlar om köer och bristande tillgänglighet. Det här beskrevs under valrörelsen av Kristdemokraternas partiledare som olagligt långa köer.

Nu har Kristdemokraterna haft ansvar för den nationella hälso- och sjukvårdspolitiken i snart tre och ett halvt år. Man har rullat vidare mycket av den tidigare socialdemokratiska politiken, inklusive tanken att det ska finnas ett kontor i Stockholm som ska förmedla ledig vårdkapacitet. Resultatet är inte imponerande, får jag säga.

Min fråga till sjukvårdsministern är om hon anser att man fortfarande kan beskriva vårdköerna i Sverige som olagligt långa. Varför har man inte gjort mer strukturella förändringar som skulle kunna åtgärda det här för Sverige ganska unika problemet?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Ja, eftersom vårdgarantin talar om att man ska få ett första besök inom 90 dagar och en insats, behandling eller operation inom 90 dagar och det i många fall inte sker är köerna fortfarande olagligt långa. Det är därför vi fortsätter arbetet med att försöka hjälpa regionerna att korta köerna.

Precis som ledamoten är medveten om, fru talman, är sjukvården regionernas ansvar. Det är regionerna som inte mäktar med att utföra vården inom lagens gränser. Det är därför Vårdansvarskommitténs förslag om att utreda möjligheten att införa sanktioner mot regionerna om de bryter mot lagen tas vidare. Det var vi i Vårdansvarskommittén – som ledamoten också ingick i – helt överens om. Det arbetet har regeringen alltså tagit vidare.

I övrigt vill jag hänvisa till tidigare svar om att vi jobbar på ett nytt sätt med direkt stöd till regionerna genom Socialstyrelsen.

Fru talman! Vi vet att regeringens politik gör att replokaler stänger på löpande band runt om i Sverige. Det är helt bedrövligt. Men nu har i alla fall Operan och Kungliga Hovkapellet fått en replokal, och det är väldigt bra. Men problemet som uppstår är att Musikaliska vid Nybrokajen riskerar att stänga helt för publiken. Det är en viktig scen för Stockholms levande kultur och en anrik scen – Sveriges första och äldsta konserthus.

Kulturministern är helt ointresserad av att göra någonting, så jag vill ställa en vädjande fråga från kulturlivet till Niklas Wykman, ministern som är ansvarig för hyresvärden Statens fastighetsverk. Kommer Niklas Wykman och regeringen att göra något för att Musikaliska ska kunna fortsätta ha publik verksamhet, åtminstone i perioder eller någon dag i veckan, och inte stänga helt?

Fru talman! Först och främst ska man notera det bisarra i frågeställningen. Ifall Miljöpartiet eller något annat parti är med och stänger replokaler i kommunal regi runt om i landet är det givetvis inget som regeringen gör, utan det är någonting som de gör. Vidare ett bisarrt påstående om att Sveriges kanske genom tiderna mest engagerade kulturminister inte bryr sig ett dugg. Det är ett väldigt konstigt påstående. Ännu konstigare vore det om det rörde en kommunal eller regional verksamhet som staten inte hade ansvar för. Mats Berglund har eventuellt partikollegor som kunde bry sig mer om verksamheten, om det förhöll sig på det sättet.

Mats Berglund och hans rödgröna vänner misslyckades år efter år, men vi får nu en operarenovering på plats. Det är väldigt glädjande. Den görs dessutom med privat kapitaltillskott. Där det stod helt still under tiden Mats Berglund och hans vänner var ansvariga får vi alltså ett rejält lyft och en renovering av en av Sveriges stora kulturskatter. Det är en fantastisk borgerlig framgång.

(Applåder)

Fru talman och finansmarknadsministern! Årligen hamnar ett stort antal människor i skuldfällan, och inte sällan är orsaken lättvindigt beviljade krediter. En ljuspunkt är att skulderna hos Kronofogden minskar för första gången på flera år. Vad gör regeringen för att den positiva trenden ska fortsätta så att människor inte hamnar i en skuldsituation som de inte kan ta sig ur?

Fru talman! Den situation vi har haft i Sverige med ett växande skuldberg och ett växande antal människor som far väldigt illa är helt förfärlig. Jag är väldigt glad för Boriana Åbergs fråga och för hennes engagemang på det här området. Inte sällan är det de människor som är mest utsatta som drabbas hårdast av överskuldsättning, till exempel människor med ångestproblematik, beroendesjukdomar av olika slag eller bipolär sjukdom.

Här har regeringen gått fram kraftfullt och bytt logik. Medan den tidigare regeringen lade väldigt tunga bördor på den som ville låna till bostaden och lät rovdrift pågå på människor – med 40 procents ränta på snabbkrediter och med spelreklam och lånereklam om vartannat – har vi nu tagit krafttag. Det ska krävas banklicens för att låna ut, enligt de förslag vi har lagt på bordet. Vi har tagit bort avdragsrätten för den här typen av lån. Vi har även halverat den ränta man får ta ut.

På område efter område stryper vi åt en alldeles bedrövlig bransch så att den kan utvecklas och bli bättre och så att den kan vara i svenska folkets tjänst i stället för att vara dess fördärv.

Fru talman! Dalarna är något alldeles särskilt; det tror jag att alla i den här kammaren kan vara överens om. Från byarna runt Siljan till fjällbygderna i norr och industrin i söder är Dalarna både ett hjärta i svensk historia och en kraftmotor för framtiden.

Det finns dock naturligtvis även utmaningar. Sjukvården är en sådan. Sjukvårdens tillgänglighet är en helt avgörande trygghetsfråga.

Regeringen satsningar på kortare vårdköer har kortat väntetiderna till flera operationer i Dalarna, i vissa fall med så mycket som 41 procent. Detta visar att köerna kan kortas när staten är med och styr på ett smart sätt. Fortfarande väntar dock många i Dalarna olagligt länge på vård eller operation.

Jag skulle vilja fråga sjukvårdsministern vad regeringen gör för att växla upp arbetet med att stötta patienter i kö runt om i Sverige.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för att han lyfter upp en av regeringens absolut viktigaste frågor.

Att korta köerna är prioriterat för regeringen och har varit det under hela mandatperioden. Vi har hittills avsatt 18 miljarder för att korta köerna. Vi börjar se resultat, men det är fortfarande osäkert. Vi ska också vara medvetna om att inrapporteringen är lite osäker, bland annat på grund av att flera regioner byter journalsystem.

Vi växlar upp arbetet med nya medel för kommande år. Vi ska också utöka antalet ingrepp där staten betalar hela operationen. Vi har sett att det har gett jättegoda effekter när det gäller höftledsoperationer och framfallsoperationer, som har minskat med nästan 40 respektive 60 procent.

Jag är glad över att höra att köerna minskar också i härliga Dalarna.

Fru talman! Vi socialdemokrater är övertygade om att det går att förena modern vattenkraft och fungerande fiskvandringsvägar med omsorg om kulturmiljöer och landskap. Men efter att regeringen pausat omprövningen av vattenkraftens miljövillkor i två år och nu återstartat den med försvagade direktiv har oron vuxit. Samtidigt har även Vattenkraftens miljöfond pausats.

Jag besökte nyligen Viforsens kraftverk. Där stod jag och såg laxarna hoppa i det forsande vattnet – rakt mot betongen under dammluckan. Det var en stark men också sorglig bild av vad som faktiskt står på spel.

Min fråga till klimat- och miljöministern är därför: Hur avser regeringen att säkerställa att omprövningen av vattenkraften leder till verkliga miljöförbättringar, fria vandringsvägar och levande strömekosystem och inte bara till urvattnade kompromisser?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en väl ställd fråga.

Precis som ledamoten nämnde är det viktigt att vi ser till att upprätthålla de höga miljökrav som vi vill se i vår vattenkraft i Sverige. Inte minst mitt eget parti, Liberalerna, har kämpat och slagits för att vi ska ha nationalälvar i Sverige som inte exploateras för vattenkraft utan utgör en fantastisk miljö för många arter att frodas i.

De vattenkraftverk vi har ska få moderna miljövillkor. När dessa processer sköttes av den rödgröna regeringen såg vi ett enormt motstånd, ett stort missnöje och en genuin oro för vattenkraftens överlevnad. Det är inte en sund balans.

Vi måste, som Tidöregeringen har gjort i Tidöavtalet, vara tydliga med att vi ska arbeta för fiskvandringsvägar och annat när vi uppdaterar vattenkraften till att bli modern. Processerna måste också göras så att de inte bara leder till nedläggning, för då löser man inte problemet i grunden.

Fru talman! Vi ser i dag en oroande utveckling. Infertilitet har blivit allt vanligare i Sverige, och 10–15 procent av alla par drabbas av ofrivillig barnlöshet. Det kan bero på medicinska faktorer men också på att många väljer att bilda familj senare i livet.

IVF-vården i Sverige håller hög medicinsk kvalitet och har gett många hopp om att kunna bli föräldrar, men trots detta finns tydliga brister. Vården upplevs inte alltid som tillgänglig, jämlik eller rättvis. I dag varierar regler, väntetider och åldersgränser mellan regionerna. Möjligheten att bilda familj avgörs alltså delvis av var man bor.

Därför vill jag fråga sjukvårdsministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att göra IVF-vården mer tillgänglig och jämlik i hela landet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en angelägen fråga.

Detta är en fråga som berör väldigt många och som berör många väldigt djupt under en lång period då livet sätts lite på paus i väntan, längtan och frustration. Jag delar frustrationen över att det skiljer sig så mycket åt över landet. Jag vill dock säga att detta inte är det enda område där så är fallet. Ojämlikheten i vården är ett av svensk sjukvårds största problem.

Därför har regeringen arbetat för – och kommer att fortsätta att arbeta för – tydligare riktlinjer. När det gäller kvinnors hälsa har vi tagit fram flera nationella riktlinjer. Vi har tagit fram en förlossningsplan och nationella riktlinjer för klimakterievård.

Det här arbetet fortsätter. Socialstyrelsen får allt fler uppdrag för att sprida kunskap och hjälpa regionerna att komma i kapp och använda det senaste kunskapsläget.

Det är dock fortfarande regionerna som ansvarar för vården, och de gör lite olika.

Fru talman! Min fråga går till gymnasie, högskole- och forskningsministern.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska föreslå ändringar i skollagen så att intagna barn och unga kan få åtminstone delar av sin utbildning på distans. I nuläget befinner sig den här gruppen unga på Sis-boenden. Enligt uppgift från Sis har den absoluta majoriteten av dessa unga stora behov av att få olika stödinsatser för att kunna ta till sig av undervisningen, som just nu helt och hållet bedrivs på plats.

Min fråga är därför: Hur bedömer ministern dessa ungdomars chanser att ta till sig av distansundervisning?

Fru talman! Det här är en otroligt angelägen fråga. Mängder av ungdomar som i dag finns på HVB-hem eller Sis-hem får inte den utbildning som de har rätt till. När staten tar över ansvaret för en ung människa på det sättet är det också, tycker jag, statens angelägenhet att se till att personen får utbildning. Till detta kommer att många av de här ungdomarna har en dålig utbildningsbakgrund redan från början.

Det absolut bästa är naturligtvis att man får utbildning på plats; det tror jag att de flesta håller med om. Sedan kan det, precis som för andra elever runt om i Sverige, finnas anledning att ibland att ha distansundervisning.

Jag avser att följa den här frågan noggrant, för det är en väldigt viktig fråga.

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

Utredningen En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas innehåller flera viktiga förslag för att stärka barns och ungas hälsa. En fråga som många kommuner och skolor särskilt uppmärksammat gäller möjligheten till helt rök, tobaks- och nikotinfri skoltid även för elever över 18 år.

Jag vill därför fråga ministern: Hur ser regeringen på dessa förslag, och när kan vi förvänta oss att arbetet med tobaks- och nikotinfri skoltid tas vidare?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Den stora användningen av tobaks- och nikotinprodukter bland unga är oroande, särskilt eftersom vi ser att den går upp och dessutom ökar i grupper som tidigare inte har brukat nikotinprodukter. Användningen av snus, inklusive vitt snus, och e-cigaretter ökar kraftigt bland unga. De senaste mätningarna visade att så många som var fjärde niondeklassare, alltså omyndiga som inte får bruka tobak eller nikotin, hade använt nikotin den senaste månaden.

Vi har sedan utredningen överlämnades gått vidare med delen om lustgas. De övriga delarna bereds nu på Regeringskansliet, så jag har i dagsläget inte mer att säga om tidsplan och vilka frågor som tas vidare hur och när. Jag får återkomma.

Fru talman! Nyss debatterades hälso- och sjukvårdens beredskap i kammaren. Sverige vässar sin plan för akutsjukvård vid kris och krig, och det är bra. Men i regeringens proposition om hälso- och sjukvårdens beredskap nämns knappt orden rehabilitering eller hjälpmedel. Samtidigt säger oss erfarenheten från första och andra världskriget och inte minst från Ukraina att om kriget kommer är det viktigare än någonsin att människor får hjälp att snabbt kunna återgå till samhällsviktiga uppgifter, till exempel så att skadade soldater kan återgå i fält. Det behövs fungerande vårdkedjor också vid kris och krig.

Min fråga till sjukvårdsminister Elisabet Lann är: Har regeringen några förslag på hur Sverige ska kunna ordna snabb rehabilitering för patienter som har fått skador under krig på svenskt territorium?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en angelägen fråga.

Beredskapen har aldrig varit viktigare, och ingen regering har någonsin satsat mer på beredskapen inom sjukvården. Satsningarna framåt är rekordstora.

Jag är medveten om oron vad gäller rehabilitering, men vi ska komma ihåg att sjukvårdens arbete med att stärka upp beredskapen och resiliensen rör hela vårdkedjan. Alla regioner arbetar med hur man ska få med hela vårdkedjan och kunna ställa om utifrån behov i händelse av kris, katastrof eller till och med krig. I detta arbete ingår också att göra de prioriteringar som behövs där och då.

Det är intressant att se att kunskapen höjs på området. Jag har besökt Aleris i Stockholm, som arbetar med just rehabilitering av skadade ukrainska soldater. Detta visar att vi ökar beredskapen och kunskapen om det vi behöver i händelse av krig.

Fru talman! Att byta bank kan låta enkelt, men det är långt ifrån så lätt och smidigt som det borde vara. Några exempel på problem som uppstår är att e-fakturor inte följer med utan måste läggas upp på nytt, att autogiron måste flyttas och godkännas igen och att Swish behöver aktiveras på nytt, vilket gör att man är helt utan den tjänsten ett tag. Vidare kan konton ta orimligt lång tid att avsluta, och stående överföringar och löneinsättningar måste ändras – inte bara hos arbetsgivaren, utan utbetalningar från Skatteverket, Försäkringskassan och andra ställen riskerar att inte fungera. Missar man något riskerar man förseningsavgifter eller att man aldrig får utbetalningen. Kort sagt är bankbyten onödigt krångliga eftersom allt inte kan flyttas i ett svep och kontonummer inte är flyttbara.

Vad gör finansmarknadsminister Niklas Wykman och regeringen för att underlätta för bankkunderna?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en synnerligen relevant fråga. Den är på många sätt större än vad man kanske tänker sig vid första anblick eftersom för många människor handlar en bra konkurrens på bankmarknaden om väldigt mycket pengar. Det handlar bland annat om vad man kan få för avgifter på sina olika sparinvesteringsprodukter och vad man kan få för ränta på sina bolån. Det är alltså helt centralt att vi har en välfungerande och stor konkurrens när det gäller finansiella tjänster, banktjänster och betaltjänster såväl i konsumentledet som i alla led där bakom.

Här har regeringen vidtagit ett antal åtgärder; bland annat har vi rest frågan om krav på digitala amorteringsunderlag, vilket tidigare var ett bekymmer. Det återstår dock ett antal bekymmer, en del där vi kan överväga politiska åtgärder om vi inte ser bättring, andra där teknisk utveckling och entreprenöriellt driv i fintech och andra sektorer kan förbättra situationen. Detta arbetar vi löpande med, och jag delar ledamotens uppfattning i frågan.

Fru talman! Den svenska statsministern har valt att inte skicka någon minister till det pågående klimattoppmötet i Brasilien. Men svenska tjänstemän är på plats och lyfter fram näringslivets roll och menar att svenska företag kan visa upp lösningar för minskning av utsläpp och stärkt motståndskraft.

En stor anledning till att svenska företag ligger i framkant är tidigare regeringars ambition när det gäller klimatpolitiken. Men i dag kritiserar näringslivet nuvarande regering för att inte vara tydlig med att driva på den gröna omställningen. Exempelvis är Teknikföretagen oroade och skrev för ett par veckor sedan att Europa mer än någonsin behöver en tydlig och förutsägbar klimatpolitik – till skillnad från den pågående, alltså.

Statsministern och klimatministern kallar oss i oppositionen klimatposörer när vi vill nå 2030-målen eller ha ambitioner till 2040. Det är SD:s språkbruk man använder, och SD säger ofta att det inte behövs en stark klimatpolitik.

Min fråga är därför: Hur kan man då showa med näringslivets omställning?

Fru talman! Skälet till att Sverige har låga utsläpp, särskilt i jämförelse med andra länder i Europa, är att det fanns partier som tog kampen om att vi inte så som Socialdemokraterna föreslog skulle bygga kolkraftverk längs hela Östersjöns kust utan i stället bygga kärnkraft. Bland andra slogs Liberalerna för detta.

Sedan innan jag föddes har Sverige också haft koldioxidskatt. Vi har krävt att företag ska betala för de utsläpp de genererar. Det är detta som ligger till grund för näringslivets engagemang i att fasa ut fossila bränslen.

Det är inte tidigare rödgröna regeringars nya påhitt som har lett till att Sverige ligger längst fram i klimatarbetet, utan det är den rena elen. Det är just denna rena el näringslivet nu skriker efter och tack vare Tidöregeringen kommer att kunna få. Vi har gått ihop, näringslivet finansierar och ren el kommer att möjliggöra att Sveriges utsläpp faktiskt fortsätter att minska även i framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Ibland känner jag att svenska medborgare blir statister när politiken anger och driver sina ambitioner. Förra mandatperioden kände jag det ofta, till exempel när svenska vattenkraftverk och andra fördämningar var föremål för omprövningar för miljöns skull.

Processen riskerade att resultera i massutrivningar av dammar, avsevärt bortfall av kraft och reglerkraft, förstörda kulturvärden, minskade fastighetsvärden och minskad trivsel. Prövningen var ensidig, och den lokala förankringen fungerade inte.

På grund av dessa brister pausades omprövningen, och lagstiftningen ändrades. Vissa kritiker säger att den nya lagstiftningen och prövningen inte når ända fram. Frågan blir då: Kommer det, vid den nya omprövningen av vattenkraften, att bli möjligt att ta hänsyn till beredskap, kulturarv och trivsel? Kommer lokalbefolkningens röster att spela någon roll? Alltså: Kommer det att bli någon riktig skillnad?

Fru talman! Jag delar bilden att det ibland, från politikens sida, kan bli så att det, när miljölagstiftningen träder in, endast är miljö som ska ligga till grund för det arbete som sker. Då får man bakslag. Då får man pausade miljövillkor och bakslag när det gäller bränsleskatter och reduktionsplikter.

Man måste vara mer ansvarsfull när man utformar klimat- och miljöpolitiken. Detta omfattar även vattenkraften. Därför har vi nyttjat paustiden till att se över hur prövningarna går till, och vi landat i en sund balans där vi ser till att miljöprövningar inte ska leda till nedläggning. Vi har en bättre kravnivå, och vattenkraften ska prövas mot rätt nivå. Vi ska utnyttja de utrymmen som finns för undantag, något som den tidigare regeringen avstod från att göra.

Jag är övertygad om att vi på det här sättet, tillsammans med alla som äger vattenkraft i Sverige, kommer att kunna stärka miljövillkoren samtidigt som vi tar hänsyn till vårt kulturarv och, inte minst, till den elkapacitet som vi hoppas att även de små vattenkraftsägarna kommer att kunna bidra till.

Fru talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

De så kallade gröna investeringarna befinner sig i kris. Nyligen fattade brittiska Scottish Power beslut om att skrota två stora vätgasprojekt, trots ett riktat stöd på nära 5 miljarder kronor.

Det finns liknande projekt i Sverige, inte minst i Ånge. Alla minns också att Northvolt nyligen försattes i konkurs, med investeringar från det offentliga på nästan 88 miljarder kronor. Och så har vi Stegra, inte minst, som också nyligen begärde mer pengar från det offentliga, i synnerhet Energimyndigheten, för sitt projekt.

Min fråga är därför: Är ministern oroad över att fler storslagna gröna satsningar riskerar att gå i konkurs eller, i bästa fall, pausas? Hur arbetar regeringen för att minska statens risk i sådana stora projekt?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Här kan man vara orolig för många saker samtidigt. Jag förstår dem som känner oro kring hur man använder skattepengar eller hur investeringar riskerar att förlora hela sitt värde. Det är också lätt att förstå dem som oroar sig för sitt jobb, sitt arbetstillfälle och sin sysselsättning i vardagen när de ser att företag de jobbar på inte går så bra som man skulle vilja. Det är också lätt att förstå perspektivet hos dem som oroar sig för att omställningen och innovationskapaciteten förlorar i fart.

I den fråga som ställdes ligger alltså många olika bottnar både för kostnader och risker för skattebetalarna, för människors arbetstillfällen och för vår möjlighet att ställa om vår ekonomi. För alla dessa delar finns en bred politisk uppslutning kring att vi ska lyckas. För att nämna ett exempel har jag ansvar för de gröna krediter som vi har pausat för att göra en rejäl utvärdering. Det är viktigt att man tar till sig ny kunskap och drar rätt slutsatser.

Jag skulle gärna svara mycket längre på detta, men en minut är trots allt ganska kort.

Frågestunden var härmed avslutad.