Frågestund

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till näringsminister Damberg.

Sjukskrivningarna ökar igen, och regeringen föreslår att arbetsgivarna ska medfinansiera sina medarbetares sjukfrånvaro ytterligare. Förslaget går ut på att en arbetsgivare ska betala 25 procent av sjukpenningen för medarbetare som har varit sjukskrivna längre än 90 dagar.

Regeringens förslag har fått hård kritik, både från SKL och från Svenskt Näringsliv. Det är framför allt inom den offentliga sektorn som sjukskrivningarna ökar. Där är sjukskrivningstalen högre än i den privata sektorn.

Risken är stor att nyanställningarna kommer att minska och att det kommer att försvåra situationen för den redan utsatta personen. Det gäller särskilt dem med lång sjukdomshistoria eller någon form av funktionsnedsättning.

Anser näringsministern att regeringens medfinansieringsförslag kommer att påverka företagens benägenhet att anställa på ett negativt sätt?

Herr talman! Tack för frågan, Lotta Finstorp!

I Sverige har vi en lång tradition av överenskommelser mellan fack och arbetsgivare, vilket har gett mycket goda resultat. En del i frågan om att minska antalet sjukskrivningar och jobba mer förebyggande är att det på svensk arbetsmarknad kommer till fler avtal där man tar tag i de frågorna.

Regeringen har utsett en processledare som ska hålla i kontakterna med parterna för att se vilka initiativ parterna kan ta för att vända utvecklingen och se till att sjukskrivningarna minskar.

Regeringen har också lagt fram ett förslag om hälsoväxling – ifall man inte lyckas med att hitta en lösning på arbetsmarknaden. Förslaget innebär att arbetsgivaravgiften för företagen sänks. Beräkningar av hur det skulle slå visar att det skulle gynna framför allt privata företag och missgynna den kommunala sektorn. De långa sjukskrivningarna finns nämligen i många kommuner och landsting.

Det är ett system som bygger på att kostnaderna inte ska öka totalt sett. Småföretagen ska skyddas, och svaga grupper på arbetsmarknaden ska skyddas.

Herr talman! I går kom de senaste sifforna från Försäkringskassan. Sjukpenningtalet för april uppgick till 10,7 dagar, vilket är 0,9 dagar mer än i april 2015. Siffrorna ljuger inte. Vi vet alla att utvecklingen går åt fel håll.

På vilket sätt tror näringsministern att regeringens förslag kommer att sänka trösklarna för att personer med en sjukdomshistoria och som står långt ifrån arbetsmarknaden ska komma in i arbete?

Herr talman! Det viktigaste är att regeringen har lagt fram ett helt program, med ny målsättning men också många konkreta insatser, för att minska sjukskrivningstalen. Det är ett arbete som bedrivs med full kraft.

En del handlar om att se till att arbetsmarknadens parter gör mer i det förebyggande arbetet. Där har vi nu en processledare på plats, som kan föra samman och föra diskussioner med både arbetsgivarsidan och fackliga representanter för att se vilka initiativ som finns.

Hälsoväxlingen är ett sätt att sänka arbetsgivaravgifterna för alla företag och gynna dem som gör rätt.

Herr talman! Min fråga riktar sig till näringsminister Mikael Damberg.

På många kommunalt ägda flygplatser runt om i landet finns det i dag lappar på toaletterna med information om telefonnummer man kan ringa om man befinner sig på flygplatsen för att resa från Sverige och bli bortgift mot sin vilja. Tanken är att polis ska kunna eskortera flickan till skydd från den som vill gifta bort henne så att socialtjänsten snabbt kan kopplas in.

Frågan om att införa dessa lappar även på Arlanda har lyfts fram av Liberalerna men även av en mångfald politiker i Sigtuna, även näringsministerns partikollegor i Sigtuna, där Arlanda ligger. Arlandas ägare, Swedavia, tycker att förslaget är behjärtansvärt men menar att beslut inte kan fattas utan direktiv från ägaren, det vill säga staten.

Mot bakgrund av det undrar jag ifall regeringen, i egenskap av ägare till Swedavia, kan tänkas ge bolaget ett nytt ägardirektiv angående att sätta upp dessa lappar och därmed erbjuda panikslagna unga flickor en sista möjlighet att undgå tvångsäktenskap.

Herr talman! Tvångsäktenskap är förbjudet i Sverige. Det är en viktig fråga som Sveriges riksdag jobbar brett med att bekämpa. Inte minst unga kvinnor ska inte tvingas eller luras att följa med på semesterresor som de facto kan sluta i ett äktenskap som man inte känner sig bekväm med eller vill vara en del av.

Jag välkomnar verkligen engagemanget i frågan. Jag ska villigt erkänna att den här frågan inte har varit uppe i mina dialoger med Swedavia, än så länge. Men jag tar gärna med mig den och ska fråga Swedavia hur de ser på det och varför de inte skulle kunna tänka sig att göra någonting sådant.

Herr talman! Jag uppskattar att även näringsminister Mikael Damberg vill se över själva budskapet i min fråga.

Det hade givetvis varit bättre ifall man kunde komma åt det betydligt större problemet längre ned, alltså via myndigheter, skola, socialtjänst och så vidare. Men jag ser fram emot att höra från Swedavia om näringsministerns närmanden.

Herr talman! Jag vill upprepa att det är viktigt att vi står enade i frågan i Sveriges riksdag, och att vi alla agerar på olika sätt för att bekämpa inslag av tvångsäktenskap i vårt land.

Jag kommer att fråga Swedavia hur de ser på det.

Herr talman! Även min fråga går till Mikael Damberg.

Att hot, våld och skadegörelse sker på ett organiserat sätt gentemot blåljusverksamhet är inget nytt fenomen. Ny politik från Regeringskansliet för att möta problemen på riktigt har däremot lyst med sin frånvaro.

Kommer vi att få se några förslag som är i linje med det Sverigedemokraterna har efterfrågat under lång tid, nämligen hårdare tag mot dem som hotar eller på annat sätt utgör hinder för polis, ambulans eller brandkår? Avser regeringen att vidta några nya åtgärder för att dessa illasinnade personer enklare ska kunna frihetsberövas och frihetsberövas under längre tid än i dag?

Jag tror att ganska många börjar efterfråga Sverigedemokraternas politik på området.

Herr talman! Det är helt oacceptabelt att personal som utför samhällets uppgift att både försvara säkerhet och att skydda medborgares liv och hälsa drabbas av stenkastning eller angrepp när de åker in i vissa bostadsområden. Det är någonting som vi tar fullständigt avstånd ifrån.

Jag vet att Anders Ygeman har haft en rundabordssittning eller konferens med berörda myndigheter för att diskutera vad man kan göra ytterligare för att se till att personalen ska känna sig trygg men också för att beivra det olagliga beteendet. Vi är beredda att titta på ifall det krävs ytterligare lagskärpningar på området. Men vi kan konstatera att en del av de borgerliga partierna, som nu har väldigt hög svansföring på området, valde att inte skärpa straffen för just detta under sina åtta år vid makten.

Herr talman! Som jag ser det måste vi såklart få fler poliser. Det pratas om det. Det har Sverigedemokraterna också föreslagit, till skillnad från regeringen.

Utöver ny lagstiftning handlar det också om ledarskap. Vi ska ge de kriminella stenkastarna två alternativ: Skärp er, eller bekanta er med statens våldsmonopol! Vid det senare alternativet ska det backas upp politiskt och från polisledningen.

I dag saknas det garantier för att något av det kommer att bli verklighet. Det kan vi också utröna av Mikael Dambergs svar.

Herr talman! Det är otroligt viktigt att denna typ av brott beivras och att de som begår brott också lagförs. Det är centralt i en rättsstat.

Det andra är att vi ser över ifall det juridiskt behöver göras justeringar.

Det tredje, som man inte ska glömma bort, är att det i många av dessa förorter också krävs ett förebyggande långsiktigt arbete. Det handlar om att göra insatser socialt och i skolan och se till att unga människor får jobb så att det skapas en annan kultur och en framtidstro. Det är en sådan politik som den här regeringen driver mycket hårt, eftersom det är en sådan politik som långsiktigt gynnar utvecklingen i dessa bostadsområden.

Herr talman! Min fråga riktar sig till finansmarknadsministern och tidigare bostadsministern Per Bolund.

Amorteringskravet träder i kraft den 1 juni, och vi i Centerpartiet välkomnar det.

Vi har en bostadsbrist, och den har gett upphov till galopperande bostadspriser. Detta gör att hushållens skuldsättning riskerar den ekonomiska stabiliteten och att vi får en bostadsbubbla.

Unga har det särskilt svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Efter att bolånetaket infördes har det blivit ännu svårare för unga att ta sig in.

Min fråga till statsrådet är om han håller med om att ungas möjlighet att äga sin bostad påverkas av kombinationen lånetak och amorteringskrav och om det då finns ett behov av att låta utreda en flexiblare tillämpning av bolånetaket, särskilt när det gäller unga som grupp på bostadsmarknaden. Finns det planer på en sådan utredning?

Herr talman! Jag tackar Ola Johansson för en mycket viktig fråga. Självklart behöver vi en politik som tar ansvar för de risker som finns i det finansiella systemet. Det rör inte minst risker med hushållens ganska stora skuldsättning. Den är historiskt stor men också stor om man jämför med hur det ser ut i andra länder. Därför är jag mycket glad över att vi har kunnat enas brett över blockgränsen om viktiga instrument som bolånetaket och amorteringskravet, som träder i kraft den 1 juni. Självklart måste vi då också ta hänsyn till vilka följdeffekter som reformerna får.

Vi följer hela tiden utvecklingen på bolånemarknaden. Regeringen har ett ambitiöst bostadsbyggnadsprogram, och vi ger stöd bland annat till nya hyreslägenheter som blir en möjlighet för unga att ta sig in på bostadsmarknaden och få ett första boende.

När det gäller just bolånetaket är det Finansinspektionen som har ansvar för det, och Finansinspektionen bedömer stadigt effekterna av sina reformer. Vi litar fullständigt på att Finansinspektionen kommer att göra en analys av om man behöver göra några förändringar. Vi har inte fått några sådana signaler än så länge.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Svårigheten för unga är att få tag i en bostad på den ort där man har valt att flytta ihop med någon, arbeta eller studera. Det tvingar den unga att söka sig till den svarta andrahandsmarknaden eller att bo kvar hos föräldrar eller kompisar.

Ja, det är viktigt att ta ansvar. Och vi står bakom de reformer som har genomförts. Men vi kan konstatera att något investeringsstöd ännu inte är klart och levererat. Det är inte ens infört.

Jag skulle vilja ställa en följdfråga. Hur ser statsrådet på införande av ett särskilt bosparande riktat till unga som ett sätt att komma förbi detta?

Herr talman! Vi fortsätter att följa frågor som berör både finansmarknaden och bostadsmarknaden, eftersom de hänger tätt ihop. Inte minst tas dessa frågor upp i samband med de bostadssamtal som pågår mellan regeringen och oppositionspartierna. Även där är frågan om bosparande en av de frågor som är uppe på bordet och som vi tittar på.

Jag vill hävda att de stora initiativ som regeringen har tagit – den största bostadspolitiska satsningen på över 20 år – kommer att vara en viktig del av lösningen. Det innebär att vi satsar mer än 6 miljarder varje år på att se till att det byggs fler bostäder som framför allt unga efterfrågar, det vill säga små hyreslägenheter.

Herr talman! Min fråga går till näringsminister Mikael Damberg.

Vi tog över regeringsmakten i ett läge då klyftorna och otryggheten i Sverige ökade. När vi tog över regeringsmakten valde vi att påbörja ett samhällsbygge. Vi valde investeringar i stället för nedskärningar och skattesänkningar. Nu kan vi se att utvecklingen börjar gå åt rätt håll. Vi har en mycket stark utveckling i den svenska ekonomin med 110 000 nya jobb det senaste året. Industrin växer, och allt fler industrier flyttar tillbaka till Sverige. År 2016 blir kanske det år då fler verksamheter flyttar in i än ut från Sverige.

Vi har också stora utmaningar. Vårt viktigaste vallöfte är att nå EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. För det krävs ett nytänkande inom jobbpolitiken, där mycket handlar om att få små och medelstora företag att ta sig in i ekonomin, börja växa och kunna anställa.

Min fråga till näringsministern är: Hur kommer ditt förstärkta uppdrag att bidra till tillväxt och fler jobb, framför allt för nyanlända?

Herr talman! Jobben är den här regeringens kanske viktigaste uppgift – att pressa tillbaka arbetslösheten och nå EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

När vi kom i regeringsställning var arbetslösheten kring 8 procent. Nu är den nere på 6,9 procent. Arbetslösheten har alltså gått ned kraftigt, och vi ser att sysselsättningen ökar kraftigt i svensk ekonomi.

Men det kommer att behövas fler initiativ, inte minst på de områden som Mattias Jonsson tar upp. När det gäller frågan om hur små och medelstora företag ska växa och expandera och behöva anställa fler har vi redan gjort stora insatser, inte minst för att ge små företag bättre låneförutsättningar, så att de kan investera och utveckla sin verksamhet och även gå på export.

Frågan om de nyanländas situation på svensk arbetsmarknad är en viktig fråga där det krävs nytänkande från alla parter. Där ser jag fram emot att jobba ihop med både Svenskt Näringsliv och LO, som båda har visat intresse för att diskutera hur vi nu snabbt kan ta till vara den kompetens som har kommit till Sverige.

Herr talman! Jag tackar näringsministern för detta. Jag tror att det är två behov som behöver mötas här. Det handlar om industrier som har svårt att hitta arbetskraft och nyanlända som inte kommer in på arbetsmarknaden. Men det handlar även om personer som står och har stått långt från arbetsmarknaden. Här finns det stora möjligheter för jobbskapande.

Men hur kan man ännu snabbare få igång dessa vägar in till arbetsmarknaden för nyanlända och för personer som står långt från arbetsmarknaden?

Herr talman! Det första är att jobba med den kompetens som människor bär med sig och att snabbt validera och se till att människor kommer ut på en arbetsplats, så att de inte börjar den långa vägen med språket först utan faktiskt kan börja i ett arbetsliv och börja lära sig språket på plats på jobbet. Det finns många sådana bra initiativ. Inte minst de snabbspår som regeringen har varit med och utvecklat tillsammans med arbetsmarknadens parter har effekt för kompetensförsörjningen och för en snabb väg in på arbetsmarknaden. Men det kommer att krävas mer, och jag ser fram emot att jobba med det tillsammans med parterna på den svenska arbetsmarknaden.

Herr talman! Min fråga går till näringsminister Mikael Damberg.

Vi behöver skapa fler enkla jobb, sa statsministern i går, som ett led i att bekämpa klassklyftorna. Enkla jobb är en typisk grej som sliter isär arbetsmarknaden. Det blir vi med jobb, och så blir det de med enkla jobb.

När högern snackar om enkla jobb menar de, inte helt förvånande, ofta att det är utrikes födda och vi inom LO-kollektivet som ska ta dessa jobb. Det är liksom alltid vissa grupper av människor som förvisas till den här typen av jobb. Det oroar mig att vi ska hålla på med sådant på Sveriges arbetsmarknad.

Med enkla jobb brukar följa en rad tråkigheter – låga löner, taskiga villkor, avsaknad av kollektivavtal och dålig arbetsmiljö – snarare än rättvis och likvärdig behandling på arbetsmarknaden.

Då är min fråga till dig, Mikael Damberg: Vad menar ni med enkla jobb? Vilka är det som ni tycker ska utföra dessa jobb och på vilka villkor?

Herr talman! Jobbpolitiken bygger på att vi behöver fler jobb, både avancerade jobb och jobb som inte kräver lika mycket utbildning. Vi ser nu att jobben växer till i mycket hög takt i Sverige. Men vi kommer att behöva lyckas med mer om vi ska få ned arbetslösheten ännu mer, vilket vi har som ambition i Sverige.

När vi talar om enkla jobb handlar det inte om sänkta löner. Jag vet att det finns borgerliga partier som har sagt att det behövs sänkta löner för kvinnor för att klara kvinnornas sysselsättning. I valrörelsen sa man att det behövdes sänkta löner för ungdomar. I dag är det framför allt invandrarna som behöver sänkta löner.

Jag tror på den svenska modellen, där parterna gör upp om avtal, löner och villkor på svensk arbetsmarknad. Men jag ser också att både LO och Svenskt Näringsliv just nu säger att de är intresserade av att hitta nya vägar in på arbetsmarknaden för de människor som har kommit till vårt land.

På samma sätt som staten nu har tagit ett stort ansvar och säger att vi vill ha 5 000 moderna beredskapsjobb finns det nog arbetsuppgifter i den privata sektorn som borde utföras, och det finns människor som vill göra det.

Herr talman! Tack, Mikael Damberg, för ditt svar. Det verkar ändå som om saker som upprepas tillräckligt många gånger av Alliansen till slut, som av en händelse, blir S-politik – som enkla jobb.

Jag tror tyvärr inte att det kommer att bli lika bra som ni verkar tro att det ska bli. Problemet med att göra skillnad på jobb på detta sätt är fortfarande att de som ska utföra de jobb som ni har avfärdat som enkla jobb, hur man än vänder och vrider på det, blir en lägre kategori av arbetare på arbetsmarknaden än andra. Det tycker jag rimmar illa med att bekämpa klassklyftor. Ge folk jobb i stället! Är inte det bättre?

Herr talman! Vi behöver fler jobb, och vi behöver alla typer av jobb i Sverige. Det som verkligen skapar klassklyftor i ett samhälle är nämligen arbetslöshet, och det är alltför många människor som går arbetslösa.

Det är fortfarande 350 000 människor som går arbetslösa – trots att vi har 100 000 lediga jobb. Att matcha de arbetslösa mot de jobb som finns i ekonomin är därför huvudspåret för den här regeringens jobbpolitik, men det handlar också om att försöka få även privata företag att ta ansvar för de grupper som har kommit till Sverige nyligen, som kanske har svårt att ta sig in och som kanske inte kan språket lika väl.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Helene Hellmark Knutsson.

Om vi ska lyckas höja kunskapsresultaten i skolan och ge fler elever en bättre start i livet måste vi börja med lärarna. Moderaterna har tidigare föreslagit att ledarskap, svenska som andraspråk, specialpedagogik och it borde vara självklara och obligatoriska delar av lärarutbildningen. Men om vi ska lyckas stärka lärarna måste vi också titta på den lärarledda tiden på lärarutbildningen.

För 40 år sedan hade lärarstudenterna i snitt 24 timmar lärarledd undervisning i veckan, och i dag har över hälften av lärarstudenterna mindre än åtta timmar lärarledd tid. Detta tycker vi inte är rimligt, och vi tror inte att det ger lärarstudenterna förutsättningar att lyckas. Därför satsar vi i vår vårmotion 1,2 miljarder kronor för att öka antalet lärarledda timmar på lärarutbildningen.

Min fråga till statsrådet Hellmark Knutsson är om hon tycker att det är rimligt att lärarstudenter i dag bara har åtta timmar lärarledd undervisning i veckan.

Herr talman! Jag tackar Maria Stockhaus för en otroligt viktig fråga. Jag ska säga att jag är glad att Moderaterna nu har uppmärksammat det vi redan har haft som politik och lagt fram i flera budgetpropositioner, det vill säga att kvaliteten på den högre utbildningen behöver höjas.

Det gäller inte minst de utbildningar som har få lärarledda timmar, och där ingår just förskollärarutbildningen och lärarutbildningen. Regeringen satsar redan ungefär 900 miljoner kronor under den här mandatperioden för att ge möjlighet till mer lärarledda timmar i lärarutbildningen och förskollärarutbildningen, men även i de humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningarna. Jag välkomnar alltså ert förslag.

Herr talman! Det är viktiga saker statsrådet tar upp, men det är fortfarande så att vi satsar 1,2 miljarder specifikt på lärarutbildningen. Där har man nämligen i snitt åtta timmar lärarledd undervisning per vecka i dag. För 40 år sedan var det 24 timmar. Det är en av de viktigaste yrkeskategorierna om vi ska höja resultaten i svensk skola, och min fråga är fortfarande om statsrådet tycker att det är rimligt att de har åtta timmar lärarledd undervisningstid i veckan.

Herr talman! Jag tackar för den uppföljande frågan. Jag vill verkligen vara tydlig med att säga att jag är helt överens med er, Maria Stockhaus. Det är därför vi har den politik vi har. Vi behöver öka antalet lärarledda timmar. Det handlar om genomströmningen, och det handlar om kvaliteten – inte minst på lärarutbildningen. Vi måste dock även se till att det finns forskarutbildade lärare, och där hoppas jag att Moderaterna kommer att vara beredda att stödja förslag om fler forskarutbildningsplatser på lärarutbildningen. Annars gör inte mer pengar nytta. Vi måste också se till att det finns fler lärare.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Regnér, och den handlar om den svenska äldreomsorgen. Den är bra, och de allra flesta är väldigt nöjda med den. Den är en del av den svenska modellen. Vi står dock inför en rad utmaningar. Vi får ett ökat antal äldre, och vi behöver helt enkelt möta brukarnas behov och önskemål med mer personal. Det är det som är avgörande för hög kvalitet och god äldreomsorg – antalet personal, och bra personal dessutom.

Min fråga till statsrådet är därför: Vilka resultat har man fått av de bemanningssatsningar regeringen hittills har gjort i äldreomsorgen?

Herr talman! Jag tackar Anna-Lena Sörenson för frågan.

Äldreomsorgen är verkligen en viktig fråga för vår samtid och framtid, och jag är genuint glad över den satsning på personal och bemanning i äldreomsorgen som regeringen har gjort tillsammans med Vänsterpartiet. Jag är glad över den eftersom jag reser runt i Sverige och ser hur snabbt pengarna har använts – och till vad. Det ska vara en bemanningssatsning, men jag har märkt att det underlättar oerhört att man lägger scheman, har färre delade turer och helt enkelt får fler kamrater på arbetsplatsen. Det är bra för de äldre, och det är bra för dem som jobbar där.

Av den uppföljning som hittills har gjorts, som är preliminär, vet vi att 85 procent av pengarna försvann ganska snabbt förra året. Vi kommer att få en mer strukturerad uppföljning av Socialstyrelsen i slutet av året, men än så länge är pengarna väldigt efterfrågade. Det är det vi ser och kan följa just nu.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det låter ju väldigt positivt, men det är också viktigt att pengarna verkligen kommer till nytta och används ute i kommunerna. En fråga kan därför vara hur många kommuner det är som hittills har sökt medlen och vad pengarna används till. Har vi uppföljning på det?

Herr talman! Vi har en preliminär uppföljning eftersom den formella ska komma senare. Det vi vet om 2015 är dock att 194 kommuner i Sverige använde hela beloppet, att 60 kommuner använde mer än halva beloppet och att 30 kommuner använde något mindre än halva beloppet. Alla kommuner utom tre använde dock något, och det är väldigt lovande. Som jag sa reser jag runt och besöker kommuner systematiskt och pratar om äldreomsorg, och detta är väldigt efterlängtat.

Herr talman! Min fråga går till näringsminister Mikael Damberg.

Den 1 mars 2016 trädde en ny lag i kraft som innebär att man tvingar kommunerna att ta emot nyanlända invandrare. Det beräknade antalet hänvisningar till kommunerna motsvarar 13 500 bostäder. I dagens bostadskris i Sverige, där bostäder saknas, är lösningen modulbostäder i och med att det tar så pass lång tid att bygga bostäder i Sverige i dag. Enligt Boverkets beräkningar talar vi om 14 700 kronor per kvadratmeter, vilket skulle motsvara en kostnad på mellan 12 och 19 miljarder kronor beroende på vilka uträkningar man baserar kostnaderna på.

På vilket sätt tänker regeringen kompensera kommunerna för den extremt höga kostnaden i och med den tvingande lag regeringen har genomfört?

Herr talman! Det har inte undgått någon att vi förra året hade en extrem situation när det gäller asylmottagning i Sverige. Det var många människor som kom under kort tid. Då valde regeringen att agera och har därmed vidtagit åtgärder som gör att situationen nu är en helt annan. Det innebär dock inte att de människor som har kommit till Sverige får en lätt start på sina nya liv. Det är viktigt att hela Sverige tar ansvar för detta och delar de bördor – men också de möjligheter – detta innebär.

Jag vet att många kommuner inte minst tittar på de bostadssatsningar som är de största på 20 års tid och där vi ger stimulanspengar till byggandet av hyresbostäder till rimliga kostnader. Det gör att man kan bygga fler bostäder också till dessa grupper. Sedan finns det kommuner som har lediga lokaler som kan användas till bostadsbyggande, och så finns det andra som tittar på modulbostäder. Det är ett beslut man har att fatta på den kommunala nivån.

Herr talman! Tack för ditt svar, Mikael Damberg. Jag får alltså svaret att kompensationen för de extremt höga kostnader för att ta fram bostäder som regeringen påtvingar kommunerna är en subventionering på 1,1 miljard kronor. I den bostadskris vi har i dag vet vi alla att modulbostäder är lösningen för att få fram snabba – och tillräckligt många – bostäder. Det kostar alltså mellan 12 och 19 miljarder.

Herr talman! Man kan notera att regeringen även har skjutit till 10 miljarder kronor till kommunsektorn för att hantera de utmaningar Sverige står inför, inte minst när det gäller välfärdens utveckling och att garantera kvaliteten. Tittar man på Sverigedemokraternas budgetalternativ ser man ju att de vill dra bort enorma summor pengar från Sveriges kommuner och landsting – just de pengar som behövs för att de människor som har kommit till Sverige ska kunna få en utbildning och få sitt första jobb. Det är varken en smart ekonomisk politik eller särskilt solidariskt med Sveriges kommuner och landsting.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till näringsminister Mikael Damberg.

Den 1 april 2008 deklarerade dåvarande näringsminister Maud Olofsson fusionen av den danska och den svenska posten, inom ramen för det som senare blev Postnord. Det finns de som hävdar att denna affär faktiskt var sämre för den svenska staten än Nuonaffären. När man tittar på den årsredovisning som kom nu under våren, och även på tidigare årsredovisningar, kan man se att de stora förluster som görs inom brevverksamheten i Danmark egentligen finansieras av det faktum att brevverksamheten i Sverige går ganska bra.

Jag skulle gärna se att man gjorde en utvärdering och en uppföljning av vad den här affären faktiskt har kostat svenska staten. Min fråga till näringsministern är därför: Är ministern beredd att göra en sådan uppföljning?

Herr talman! Tack, Teres Lindberg, för frågan! Postnord verkar på en marknad som verkligen är stadd i förändring. Man kan tänka sig att folk skickar färre brev i dag, och det gör man i Sverige. Men man skickar ännu färre brev i Danmark, eftersom Danmark har gått över till ett mycket mer digitalt system. Förändringen har alltså gått otroligt mycket snabbare i Danmark än i Sverige, vilket pressar lönsamheten ordentligt i den danska verksamheten. Men egentligen ser vi samma tendens och samma utveckling på brevsidan i Sverige, även om det går långsammare.

Däremot ser vi att andra delar av Postnords verksamhet växer. Pakethanteringen – att folk handlar via internet och får paket hemskickade – skapar nya möjligheter. Postnord är alltså på väg att bli mycket mer av ett logistikbolag för att hantera den ökade volymen och de möjligheter som finns.

När det gäller om detta var en dålig affär eller inte kan man nog titta på lite olika tidsperspektiv. Några sådana siffror eller uträkningar har jag dock inte sett.

Herr talman! Det är precis det jag efterlyser. Det finns inga konkreta siffror. Det man kan göra är att titta på årsredovisningarna.

Från början när man tillkännagav den här affären hävdade man att det skulle vara en vinstaffär på 1 miljard för svenska staten. Vi kan konstatera att det inte är det; man plockar inte ut några vinster över huvud taget från Postnord.

Det är också så att brevverksamheten inte riktigt konkurrerar på den öppna marknaden, utan vi har en särskild lagstiftning som utgår från medborgarens rätt att skicka brev. Den ser vi just nu över.

Herr talman! Jag tror att Teres Lindberg menade att lagstiftningen blir väldigt viktig för Postnords verksamhet – vilka förutsättningar de har att faktiskt klara av detta men också vilka krav vi som medborgare ställer på posthantering. Det är en fråga vi följer väldigt noga, och vi försöker hitta tidsplaner som gör att lagstiftningen kan spegla den verksamhet vi ser framför oss i Postnord. De här frågorna måste alltså hänga ihop. Det tror jag är viktigt för Postnords framtid.

Herr talman! Även min fråga går till näringsminister Mikael Damberg. I går tillkännagav statsminister Stefan Löfven att Mikael Damberg fått utökat ansvar och ska arbeta för att skapa fler enkla jobb i näringslivet och även sjösätta reformer, som han benämnde det. Det är väldigt välkommet. Centerpartiet har länge efterlyst reformer från regeringen just för att skapa fler enkla jobb. Vi har själva presenterat en rad förslag som gäller ingångsjobb, ingångsföretag, utvidgat RUT-avdrag och så vidare.

Det enda som hittills har kommit från regeringen när det gäller just att skapa enkla jobb är 5 000 beredskapsjobb som ska komma i offentlig sektor fram till 2020. 5 000 beredskapsjobb är en droppe i havet med tanke på att omkring 1 miljon människor i Sverige kommer att befinna sig i utanförskap 2020. Då är det oerhört viktigt med reformer så att unga nyanlända som står långt från arbetsmarknaden får en chans till ett enkelt jobb.

Min fråga till statsrådet är därför: Vilka reformer är regeringen beredd att genomföra för att få fler enkla jobb?

Herr talman! Vi har gjort väldigt mycket jobbinsatser som leder till att människor får jobb, och vi ser nu också i statistiken att arbetslösheten sjunker kraftigt och sysselsättningen växer. Ungefär 110 000 fler människor går till jobbet i dag än på valdagen. Så det är klart att det gör skillnad när vi gör sådana här offensiva investeringar.

Vi har gjort mycket annat också i överenskommelse med de borgerliga partierna, till exempel utvidgat RUT-avdraget som en del av migrationsöverenskommelsen. Vi har alltså gjort insatser på många olika områden.

Vad vi däremot inte kommer att göra är att pressa ned löner med hjälp av lagstiftning. Centerpartiet försöker alltid använda diskussionen till att säga att ni vill göra det. Det kommer vi inte att göra. Vi tror nämligen på den svenska modellen. Vi tycker att det är bra att vi har arbetstagare och arbetsgivare som tecknar avtal och bestämmer löner och villkor i Sverige.

Nu ser vi att både Svenskt Näringsliv och LO signalerar att de är intresserade av att se vad de kan göra tillsammans för att fler människor snabbare ska komma in på arbetsmarknaden. Det är en bra modell för Sverige – det borde Centerpartiet lyssna mer på.

Herr talman! Det är viktigt att ha med sig att när arbetslösheten sjunker är det framför allt i de grupper som står nära arbetsmarknaden, inte bland dem som står längre ifrån den, unga och nyanlända.

När det gäller reformer är det viktigt för att minska kostnaderna att anställa. Hittills har regeringen presenterat förslag som går i motsatt riktning om att höja kostnaderna för att anställa människor som står långt från arbetsmarknaden.

Vilka reformer tänker regeringen genomföra för att få fram fler enkla jobb?

Herr talman! Jag konstaterar bara att vi ställer om den politik som Centerpartiet var uppfinnare av förra mandatperioden. Den ledde till att ungdomsarbetslösheten ökade under er tid. Nu minskar den väldigt kraftigt. Och det gör den trots att vi gör en del skatteförändringar, då vi satsar på att ge ungdomar den utbildning som de behöver för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Vi riktar insatser till de grupper som har svårt att komma in för att de ska få in en fot på arbetsmarknaden och kunna ta ett jobb. Uppenbarligen verkar den politik som vi bedriver ha mycket större effekt än den politik som Centerpartiet förespråkar.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Bolund.

För ett par veckor sedan lämnades en konsumentrapport till statsrådet vid en hearing med rubriken Telekombranschen och konsumenten. Det är alltid intressant att ta del av konsumentrapporten, för den är en mätning av hur situationen för konsumenten för närvarande ser ut.

Det sorgliga med rapporten är att listan över de tio mest problematiska marknaderna fortfarande inte har ändrats särskilt mycket, utan det är fortfarande telekombranschen som toppar den.

Det här är inte bra. Jag vet att en majoritet i branschen som är seriösa jobbar med frågan. Men det är fortfarande många som drabbas, framför allt ungdomar, funktionshindrade och äldre.

Min fråga till statsrådet är vad regeringen gör för att komma till rätta med den oseriösa telefonförsäljningen.

Herr talman! Jag tackar Jessika Roswall för en väldigt viktig fråga.

Det är såklart angeläget att vi som konsumenter ska känna oss nöjda och trygga på konsumentmarknaderna, oavsett vilken marknad det handlar om. Vi vet genom konsumentrapporten och även mediers beskrivningar att vi har stora problem på telekommarknaden.

Det är många konsumenter som i dag känner sig missnöjda. Man tycker inte att man får tillräckligt med information och känner sig ibland inlurad i avtal som man inte tycker att man har gått med på. Här behöver vi göra en uppryckning.

Vi jobbar brett från regeringens sida med att ge de ansvariga myndigheterna större möjlighet att agera. Till exempel får Konsumentverket nu möjligheter att direkt gå in och stoppa marknadsföringskampanjer och olika typer av företagsmodeller som direkt skapar problem för konsumenterna. Tidigare har det varit en ganska lång process. Man har varit tvungen att gå via domstol för att kunna stoppa en försäljningskampanj som är oetisk eller som inte fungerar. Nu kan man stoppa den direkt.

Vi har också en utredning om telefonförsäljning som har lagts på regeringens bord och som vi nu håller på att bereda.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Telekommarknaden är viktig både för marknaden och för oss konsumenter, och vi är många som nyttjar den. Alliansregeringen tillsatte som sagt en utredning som lämnade sitt betänkande för ett tag sedan.

Jag träffade ju statsrådet häromdagen och fick då höra att det kommer någonting. Nu undrar jag när och vad det är för förslag som kommer, för det är som sagt viktigt att vi agerar skyndsamt.

Herr talman! Telefonförsäljning är ett speciellt problemområde, inte minst för människor som av olika skäl har svårt att ta till sig snabb information, som det ofta handlar om, och ibland med ganska aggressiva försäljningsmetoder.

Utredningen har tittat på flera olika förslag, bland annat att skärpa upp Nix-registret så att det fungerar bättre och anpassas till modern teknik men också att titta på ett skriftlighetskrav, det vill säga att man som konsument måste skriva under på att man vill genomföra ett avtal. Detta är redan genomfört i Norge, till exempel.

Frågan bereds just nu på Regeringskansliet.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Helene Hellmark Knutsson.

För att möta en allt hårdare global konkurrens måste Sverige utbilda och attrahera spetskompetens. Internationella studenter gynnar Sverige, i synnerhet Stockholmsregionen, både utbildnings- och arbetsmarknadsmässigt eftersom det knyts band till andra länder, särskilt i en tid då internationaliseringen blir allt viktigare.

Nyligen rapporterade Ekot att svenska lärosäten tar ut en avgift för utomeuropeiska studenter som är dubbelt så hög som kostnaden för utbildningen. Studenter som betalat avgiften men sedan tvingats hoppa av på grund av sjukdom eller att de inte beviljats visum får inte pengarna tillbaka.

Risken med nuvarande regelverk är att ännu färre utomeuropeiska studenter söker till våra universitet. Att vi förlorar internationella studenter är högst oroande och riskerar att leda till att den redan så påtagliga kompetensbristen vid våra svenska företag här i Stockholmsregionen blir ännu mer akut.

Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet vad hon avser att göra för att öka internationaliseringen av den högre utbildningen så att vi inte förlorar den kompetensen.

Herr talman! Jag tackar Serkan Köse för en mycket viktig fråga.

Internationaliseringen av högre utbildning handlar om att Sverige ska kunna konkurrera med kunskap och kompetens och inte med låga löner. Då behöver vi se till att svenska studenter studerar utomlands och att det är attraktivt för utländska studenter att komma till Sverige. Att vara i en internationell miljö höjer också kvaliteten på den högre utbildningen för studenterna.

Den borgerliga regeringen införde studieavgifter snabbt och ogenomtänkt. Det har inneburit att antalet internationella studenter har sjunkit kraftigt. Vi har också upptäckt att det saknas regelverk eftersom något sådant inte skapades när man införde dessa avgifter.

Till hösten kommer jag att tillsätta en utredning för att få fram ett bättre system som gör att vi blir attraktiva.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är bra att regeringen tar tag i de regelverk som missgynnar internationaliseringen av våra utbildningar. Men en del av ansvaret för internationaliseringen ligger hos universiteten. Våra universitet och högskolor måste inse att internationalisering inte händer av sig själv bara för att det finns en internationell student i klassrummet.

Vad vill statsrådet göra för att få fler utomeuropeiska studenter att söka sig till svenska lärosäten?

Herr talman! Jag tackar för den uppföljande frågan.

Jag har under det gångna året haft ett antal hearingar med våra universitet och högskolor för att höra vad de gör för att öka antalet internationella studenter. Det händer en hel del.

Jag kommer också att ge ett myndighetsuppdrag för att kartlägga hur man jobbar med just avgifterna så att vi inte har ett system som avskräcker internationella studenter. Det är helt oacceptabelt att en internationell student inte kan få tillbaka sin avgift för något som studenten själv inte har kunnat påverka.

Herr talman! Min fråga går till rymdministern.

European Space Agency, Esa, ska starta en inkubationsverksamhet för startup-företag inom rymdteknik, och ett fyrtiotal svenska företag kan få vara med.

Esa finansierar en del av detta, men det krävs också motfinansiering från svenskt håll. Just nu är det oklart vilken eller vilka myndigheter som ska stå för denna motfinansiering.

Programmet skulle egentligen ha dragit igång nu, och Sverige riskerar att missa det om det inte blir klart vilken myndighet som ska stå för finansieringen. Vi talar inte om några stora pengar, men det behövs förmodligen någon form av direktiv från regeringen om vem som ska ta hand om detta.

Är rymdministern medveten om detta, och vad görs?

Herr talman! Jag tackar Mathias Sundin för en viktig fråga.

Det är inte så ofta jag får diskutera rymdverksamheten, men låt mig understryka att den är viktig och att Sverige är en ledande rymdnation. Precis som Mathias Sundin påpekar ger det en möjlighet att skapa innovation och nya företag att vi har framstående forskning och teknikutveckling som är kopplad till rymdverksamheten. Just denna inkubationsverksamhet, som jag var med och invigde när den startade i Uppsala, är en sådan möjlighet.

Vad gäller motfinansieringen delar Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet på ansvaret. Jag får ta med mig frågan och se hur vi kan klargöra vem som ska vara motfinansieringspart.

Herr talman! Det låter bra att regeringen tar tag i det och reder ut det, för vi håller på att missa denna chans. Egentligen är klockan redan fem över tolv, så det måste fixas snabbt.

Det handlar om stora möjligheter forskningsmässigt och inte minst vad gäller tillväxt och jobbskapande i Sverige.

På många sätt har vi bra förutsättningar. Vi har lång erfarenhet från Esrange, och vi har en rymdlag och annat.

Det gäller att det kommer snabbt på plats.

Herr talman! Jag delar verkligen den uppfattning som Mathias Sundin ger uttryck för. Jag är glad att man är överens över partigränserna i riksdagen om att detta är en viktig verksamhet.

Vi har en samordnare som tittar på hur till exempel Esrange kan utvecklas, för vi vet att här finns högt stående forskning, kunskapsutveckling och teknikutveckling som kan leda till nya jobb och innovationer.

Jag kommer att ta med mig denna fråga och se till att vi skyndsamt hanterar den.

Herr talman! Svenska livsmedelsproducenter har det svårt, och regeringen har infört en rad åtgärder för att stärka den svenska livsmedelsproduktionen.

Mitt i allt detta kan vi dock konstatera att svenska livsmedel säljer bra på export. Störst är fiskprodukter, som står för mer än en tredjedel.

Min fråga går till näringsminister Mikael Damberg. Han släppte visserligen handelsfrågorna till den nya handelsministern häromdagen, men han har kanske ändå en uppfattning om hur regeringen kan rida vidare på denna framgång och stärka svensk livsmedelsexport ytterligare.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det finns enorma möjligheter att utveckla livsmedelssektorn i Sverige också mot export. Faktum är att den internationella dimensionen är en viktig del i den livsmedelsstrategi som Sven-Erik Bucht jobbar med och som ska presenteras före sommaren. Vill vi öka produktionen i Sverige krävs det mer export av svenska livsmedel.

Vi har goda förutsättningar. Vår låga användning av antibiotika, vår miljöhänsyn och vårt djurskydd är sådant som konsumenterna i allt större utsträckning värdesätter.

Det finns en potential för svensk livsmedelsexport som är lite underskattad. Låt mig koppla detta till den exportstrategi som vi har presenterat. Jag tror att livsmedelssektorn är en av vinnarna i en exportstrategi som är tydlig med att nå tillväxtmarknader och som också jobbar mer regionalt i Sverige, inte minst med att hjälpa små och medelstora företag att gå på export. Många livsmedelsproducenter är ju de facto små och medelstora aktörer.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

En viktig sak som kan driva ökad export och jobb i livsmedelsindustrin är innovationer. Hur kommer regeringens satsning på innovationer att komma också livsmedelsindustrin till del?

Herr talman! Det här är en av de frågor vi har diskuterat inom ramen för industrisamtalen. Livsmedelsindustrin har varit väldigt tydlig mot oss och sagt att man måste lyfta sig i värdekedjorna och utveckla sitt värdeskapande så att man kan sälja mer och skapa nya produkter och tjänster. De som har lyckats inom svensk livsmedelsindustri har gjort detta, och då har man också lyckats på exportmarknaden.

Detta är definitivt något som kommer att ligga inom ramen för livsmedelsstrategin och även inom det samarbete vi nu diskuterar, till exempel i Bjuv, där flera aktörer funderar på hur vi kan göra ytterligare satsningar på livsmedelsforskning.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Åsa Regnér.

Det vittnas om att det är kris i socialtjänsten och att läget är extraordinärt i och med de senaste månadernas tryck.

Regeringen och ansvarigt statsråd har planerat för att göra om socialtjänstlagen så att den ska fungera. Det verkar dock ha avstannat, för jag ser inga konkreta förslag. Eller anser ministern att nuvarande socialtjänstlag uppfyller dagens krav utifrån samhällets utmaningar?

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Arbetet har verkligen inte avstannat. Vi har vidtagit en mängd åtgärder under den tid vi har regerat.

Vi tog över en social barn- och ungdomsvård som dessvärre var i ett väldigt bräckligt skick efter att alliansregeringen hade regerat i åtta år. Vi fick hastigt börja med att försöka förstärka den. Bland annat har vi avsatt 1 miljard till den sociala barn- och ungdomsvården.

Det stämmer att vi kommer att se över socialtjänstlagen, och vi bereder de direktiven. Det är en omfattande, fin lagstiftning, men det är en ramlagstiftning som har blivit väldigt detaljerad och behöver moderniseras. Det är ett komplext regelverk, och vi behöver bereda direktiven ytterligare en tid.

Under tiden tar vi ständigt beslut för att förstärka den sociala barn- och ungdomsvården.

Herr talman! Ofta får man höra att det har varit ett bräckligt skick, och Alliansen pratar du gärna om, Åsa Regnér. Däremot har det snart gått halva mandatperioden, och vi har inte sett några konkreta förslag när det gäller översynen av socialtjänstlagen.

Det kan tilläggas att det finns många krav gällande utmaningar på detta område, såsom kompetensförsörjning, utbildning och så vidare. När i tiden kommer översynen?

Herr talman! Ofta får man höra om dessa brister. Det fick man även under de åtta år som Alliansen satt vid makten, och ändå hände väldigt lite.

Vi har vidtagit åtgärder när det gäller stöd till introduktion, som efterfrågas, och bemanning i den sociala barn- och ungdomsvården, och vi har infört en ny boendeform. Vi har fattat runt 60 beslut för att stärka sektorn i största allmänhet och i förhållande till det faktum att det har kommit många ensamkommande.

Vi kommer att tillsätta en utredning om socialtjänstlagen, och jag ser fram emot att diskutera den vidare.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till konsumentminister Per Bolund.

Överskuldsättning är ett stort problem i samhället: 400 000 människor finns registrerade hos kronofogden. Oftast är det olyckliga omständigheter som leder till överskuldsättning. Det kan vara dödsfall i familjen, skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom eller konkurs. Konsekvenserna är stora för den enskilde, som får sitt liv sönderslaget. Även barn drabbas hårt. Det är också en stor förlust för samhället då många blir sjuka och inte längre kan arbeta. Vi skulle vinna mycket på att göra något åt detta.

Vi får nu bättre skuldsaneringsmöjligheter, men det allra viktigaste är att förebygga överskuldsättning, bland annat genom konsumentvägledning och budget- och skuldrådgivare.

Vad kan vi göra för att bli bättre på att förebygga, så att färre hamnar i överskuldsättning?

Herr talman! Tack, Hillevi Larsson, för denna viktiga fråga, som tyvärr berör väldigt många svenskar!

Med det kreditsamhälle vi har nu kommer också negativa sidor, bland annat i form av att många hamnar i skuldsättning som de har svårt att ta sig ur och som tyvärr kan vara under lång tid. Regeringen har tagit itu med denna fråga från allra första dagen vi klev in.

Jag är glad över att Hillevi Larsson slår hål på de myter som finns kring överskuldsättning – att det beror på slarv och att man inte har skött sin ekonomi. Precis som Hillevi Larsson var inne på beror det ofta på att man har drabbats av svåra motgångar i livet. Då ska man ha möjlighet att få hjälp och stöd att komma ur problemen.

Det stämmer att vi håller på och jobbar med en ny skuldsaneringslag, som gör både att det blir en lägre tröskel för att komma in och att det blir en lättare resa. Vi jobbar också förebyggande med utbildning, såväl i skolan som inom vuxenutbildningen. Det finns även rekommendationer om budget- och skuldrådgivning så att den ska fungera bättre och mer likvärdigt över hela landet.

När man hamnar i ekonomiska problem ska man känna att man har samhällets stöd. Det är en viktig utgångspunkt för regeringen.

Herr talman! Det är positivt att man arbetar så brett, både när det gäller att hjälpa människor som redan är överskuldsatta att ta sig ur det och att förhindra att fler hamnar där. Första steget tas i skolan, att man får veta hur man gör, och sedan finns budget- och skuldrådgivning.

Det är viktigt att man har uppsökande verksamhet, för man når kanske inte alla som behöver hjälp att över huvud taget komma åt sin skuld och senare kanske få skuldsanering vid behov.

Jag ser fram emot det fortsatta arbetet. Det behövs verkligen.

Herr talman! Många åtgärder behöver vidtas, och regeringen har tagit tag i många av dem. Vi har gett kraftig förstärkning till kronofogden för att man ska kunna bedriva en uppsökande verksamhet för evighetsgäldenärer och upplysa dem om att de har rättigheter och kan få hjälp.

Vi har satsat mer pengar på Gilla din ekonomi, som är informationsspridning till vuxna, både på arbetsplatser och genom olika typer av föreningar. Vi har också en utredning, som kommer att presentera sina förslag efter sommaren. Den tittar på hur vi kan få en sundare kreditmarknad, där vi slipper till exempel den typ av höga räntenivåer som finns.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till näringsministern.

Telia håller just nu på att klippa koppartråden för 10 000 abonnenter runt om i landet. Man har lovat att fullfölja detta nästa år, då man ska klippa tråden för 12 500.

Många kommuner är drabbade i denna fråga, exempelvis Nordanstig, där nästan 70 procent av alla som bor på landsbygden kommer att ha tillgång till telefon, förhoppningsvis, men inte till bredband. I Eksjö är siffran 64 procent. I Finspång, i mitt hemlän, kommer 50 procent av alla som bor på landsbygden att ha tillgång till telefon men inte till bredband.

Min fråga, herr minister, är: Kommer du att tala med Telia och ta upp detta med dem? Vi äger faktiskt ungefär 37 procent där.

Herr talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan!

Vi debatterade detta för någon vecka sedan. Precis som Magnus säger är det många människor som blir oroliga när denna förändring sker och känner sig lite för oinformerade om den.

Man vet inte ens vilka möjligheter som finns att skaffa alternativ, oavsett om det är mobila lösningar eller fiberutbyggnad. Där gör regeringen stora insatser och fördubblar stödet till landsbygdsprogrammet för att bygga ut fiberuppkopplingen runt om i Sverige. I de lite mer extrema fallen, där täckningen är för dålig, finns det i dag olika satellitlösningar på marknaden.

När det gäller alla de människor som i dag känner sig oroliga är mitt besked att Telia måste ge tydlig information så att kommuner och människor ges möjlighet att ställa om. Människor som känner oro kan söka information hos Post- och telestyrelsen eller på branschgemensamma informationsplatser, där man kan se vilka alternativ som finns som passar en själv.

Herr talman! Tack, ministern, för ditt svar!

Runt om i Sverige är man väldigt upprörd över detta. Man talar om en skandal och det stora bredbandssveket.

En partikompis till dig, ett socialdemokratiskt kommunalråd i Vännäs, har vädjat till Telia om att skjuta upp avvecklingen tills fungerande alternativ finns.

Jag vill återigen fråga: Kommer du att ta till dig hans vädjan och tala med Telia om att vänta tills det finns alternativ som funkar?

Herr talman! Tack för frågan, Magnus Oscarsson!

Vi vet att det är Telia som fattar dessa beslut. Det gjorde man också under den borgerliga regeringstiden. Man rullade igång ett förändringsprogram där man gick från koppartråd till annan typ av mobilt telekomnät. Den förändringen fortgår, men det är viktigt att Telia tar sitt ansvar när det gäller information. Det är också viktigt att vi från staten gör mer.

Vi fördubblar nu stödet till landsbygdsprogrammet för att rulla ut fiber och snabb uppkoppling i hela landet. Det finns också andra möjligheter.