Frågestund

Frågestund

Fru talman! Bostadsbristen är i dag ett av våra största välfärdsproblem. Den skapar stora problem för människor som vill flytta till jobb och till utbildningsplatser eller som bara vill flytta hemifrån.

Vi har under två mandatperioder haft borgerliga regeringar som haft ett starkt ointresse av att bygga nya hem för den svenska befolkningen. Boverket säger nu att det finns behov av att bygga 80 000 bostäder per år. Vänsterpartiet och regeringen är överens om ett investeringsstöd som ska ge 15 000 hyresrätter med rimliga hyror. Det är väldigt bra, men det räcker inte. Eftersom bostadsbehovet är så stort i dag kommer riskvilligt kapital att bilda flaskhals, och det kommer att hålla tillbaka nyproduktionen.

I dag funkar det så att allmännyttan och de privata investerarna måste gå in med ett eget kapital som är väldigt stort. För hyresrätter är det ett eget kapital på 30 procent, vilket skapar väldigt höga trösklar för att komma in på marknaden och bygga nya hyresrätter.

Är regeringen redo att uppta statliga lån för att hjälpa byggarna att bygga hyresrätter?

Fru talman! Tack så mycket, Nooshi Dadgostar, för frågan! Vi har precis inlett samtal med de fyra borgerliga oppositionspartierna och Vänsterpartiet. Där finns den här frågan som ett av inspelen. Det är viktigt att hålla dörren öppen för så många ingångar som möjligt för att kunna öka byggnadstakten i Sverige men också använda det befintliga beståndet bättre.

Jag har noterat Vänsterpartiets konstruktiva ingång i samtalen. Och jag tycker att det är bra att alla partier som deltar i dessa samtal är med på ett konstruktivt sätt och ser till att vi skapar goda förutsättningar för att få fatt på fler bostäder i det befintliga beståndet men också för att se till att det byggs mycket mer än i dag så att vi kan uppnå de 700 000 bostäder fram till 2025 som Boverket bedömer är behovet.

Fru talman! För Vänsterpartiets del är det mycket angeläget att få upp byggtakten. Men vi noterar att det är mycket svårare i dag att bygga hyresrätter än bostadsrätter, till exempel, därför att den egna insatsen i byggandet av hyresrätter är mycket större, och trösklarna är därför mycket högre.

Jag vill fråga ministern: Vad vill man göra för att trösklarna in på marknaden ska bli lite lägre och för att hjälpa byggarna att faktiskt bygga hyresrätter? Vad är ministerns egen åsikt i den frågan? Det är ju väldigt billigt för staten i dag att låna.

Fru talman! Tack, Nooshi Dadgostar, för uppföljningsfrågan! Vi delar problemformuleringen: att det byggs alldeles för få hyresrätter med rimliga hyror. Därför har regeringen och Vänsterpartiet en överenskommelse som har bidragit till att vi har den största bostadspolitiska satsningen på 20 år. I den finns det investeringsstöd som Nooshi Dadgostar tidigare nämnde. Vi har gått in i samtalen med öppna ögon och hoppas på konstruktiva samtal.

Fru talman! Min fråga går till näringsminister Mikael Damberg. Vårt alltmer digitala samhälle och ett ökande antal molntjänster gör att behovet av och marknaden för datacenter har vuxit och kommer att fortsätta att växa.

Jag besökte nyligen Luleå och Boden med fokus på de nya datacenter som vuxit upp där. Sverige har väldigt bra förutsättningar för etablering av fler datacenter. Men det finns naturligtvis många andra länder som också vill ha en del av den kaka som växer fram.

Min fråga till näringsministern är: Vad gör regeringen konkret för att öka Sveriges attraktionskraft när det gäller nyetablering av datacenter?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det är helt korrekt som frågeställaren säger att Sverige är duktigt på hela den digitala ekonomin, men vi har också varit väldigt framgångsrika när det gäller digital infrastruktur.

Luleå bröt ny mark med Facebooketableringen. Men vi ser att flera internationella stora företag funderar över var de ska placera sina stora datacenter i framtiden.

Vi har ett uppdrag till Business Sweden, som jobbar med att marknadsföra Sverige internationellt i fråga om fler etableringar av datacenter i Sverige. De jobbar också ihop med lokala och regionala aktörer för att marknadsföra och ge bra förutsättningar. Det är ett viktigt arbete för att locka fler investeringar till Sverige. Dessutom har vi haft en utredning som har tittat över elskatterna, som är en väldigt viktig beståndsdel i den sammantagna attraktiviteten för Sverige som investeringsland för datacenter.

Fru talman! Det är viktigt att Sverige får en chans att ta del av den kaka som nu växer fram och att vi kan locka till oss nya datacenter. Men det finns en tidsfaktor involverad i det här också, för det är ganska många av de här företagen som står i begrepp att fatta beslut om lokalisering ganska snart. Då är min nästa fråga: När kan vi se konkreta förslag på riksdagens bord för att underlätta för datacenteretablering i Sverige?

Fru talman! Först vill jag säga att jag delar bedömningen att det kommer att ske flera etableringar under den närmaste tiden och de kommande åren och att Sverige är ett väldigt attraktivt land. Det bekräftar också de diskussioner jag har haft med internationella företag - jag har själv haft dialog med dem. Man ser att vi har en trygg elförsörjning i Sverige. Vi har stabila spelregler. Vi har dessutom en bra klimatmix i vår energipolitik som ger förutsättningar för detta. Och vi har ett bra digitaliseringsklimat.

Vi bereder utredningen och hoppas återkomma så snart vi kan.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Hadzialic. Det kommer många nya till Sverige nu. En hel del har hög utbildning. Andra saknar nästan utbildning. Var femte kille i 16-årsåldern i Sverige i dag är ensamkommande.

De kommer till Sverige i tonåren. Ofta har de svårt att klara grundskolan. Det innebär att de har svårt att klara gymnasieskolan. Det innebär i sin tur att de har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi skulle då kunna förvänta oss att regeringen lägger rätt mycket krut på att fundera på hur man underlättar för de människorna att få en snabb utbildning och att komma in på arbetsmarknaden. Vi ser att regeringen gör precis tvärtom. Man försvårar för lärlingar. Man försämrar villkoren för dem som vill anställa lärlingar. Man driver på för att alla ska tvingas läsa in universitetsbehörighet på gymnasieskolan. Och man höjer tröskeln in på arbetsmarknaden.

Min fråga till Hadzialic är: Varför genomför regeringen en politik och reformer på utbildningsområdet som försvårar för nyanlända människor att komma i arbete i Sverige?

Fru talman! Tack för frågan, Christer Nylander! Jag vill faktiskt hävda att regeringen gör precis tvärtom. Ända sedan vi tillträdde har vi prioriterat svenska språket, yrkesutbildningar och att gymnasieungdomar ska klara av sin skolgång så fort som möjligt.

I våras införde vi något som vi kallar för svenska från dag ett. Sedan dess har 50 000 individer tagit sig igenom den sortens svenskundervisning för att lära sig det svenska språket så fort som möjligt. Vi tittar på hur sfi ska bli mer yrkesinriktat. I våras gjorde vi själva utbildningsformen mer individanpassad. Vi har öronmärkt pengar för att den ska bli mer yrkesinriktad. Och vi satsar stort på branschsamverkan i gymnasiet - vi har deklarerat att 2016 ska bli yrkesutbildningarnas år - tillsammans med Svenskt Näringsliv och LO.

Fru talman! Sakerna som statsrådet tar upp är sådant som förbereddes under alliansregeringen. Jag frågade vad den här regeringen vill genomföra.

I praktiken går man ju åt andra hållet. Man försvårar för lärlingar, man gör det svårare att klara gymnasieskolan och man skapar också högre trösklar till arbetsmarknaden.

Det är bra att ni genomför förändringar i sfi som alliansregeringen förberedde, men jag skulle vilja att statsrådet gav tre fyra exempel på reformidéer som den här regeringen har för att underlätta för nyanlända som kommer hit med en trasslig utbildningsbakgrund att ta sig igenom utbildningssystemet och sedan få ett bra arbete i Sverige.

Fru talman! Tack än en gång, Christer Nylander!

Jag måste säga att jag blir väldigt förvånad över det resonemang som Nylander för. Ni hade regeringsmakten i åtta år och hade då väldigt stora möjligheter att införa de reformer som den här regeringen implementerade under sitt första år som statsbärande.

Vi införde svenska från dag ett. Precis som jag sa har vi investerat stort i att sfi ska bli yrkesinriktad. Vi har gjort om så att även språkintroduktionen blir mer yrkesinriktad, vilket är bra för hela skolan och etableringen.

Fru talman! Min fråga går också till gymnasie- och kunskapslyftsministern.

Till skillnad från Christer Nylander tycker jag att det är välkänt att regeringen miljardsatsar på ett nytt kunskapslyft, och i det utgör folkhögskolorna en mycket viktig del. Det handlar om att ge människor möjlighet till det som utbildningsministern kallade för en krokigare bildningsresa och en rakare väg till arbetslivet.

Det handlar om att ge människor många olika sätt att bilda sig på och att utbilda sig in på arbetsmarknaden. Folkhögskolorna är bra på att möta människor där de befinner sig och visar sig ofta passa för dem som det ordinarie utbildningssystemet misslyckas med att möta.

Men de som står långt ifrån studier och arbetsmarknad måste hitta in till kunskapslyftsinstitutionerna som vuxenutbildningen och folkhögskolorna. De måste liksom mobiliseras, och därför undrar jag vad statsrådet ska göra för att underlätta för människor som står långt ifrån studier och arbetsmarknad att börja studera.

Fru talman! Tack för frågan, Linus Sköld! Jag håller helt och hållet med om att folkbildningen, både folkhögskolorna och studieförbunden, är väldigt viktiga för att kunskapsbilda på många olika sätt men framför allt för att nå de människor som av olika anledningar har haft det lite svårare med etableringen i samhället.

Jag ser att folkhögskolorna med sin speciella pedagogik och spridning runt om i landet kan verka både motiverande och rekryterande, både till de plattformar som de själva äger och till det ordinarie utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Det är i den riktningen jag ämnar jobba.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Folkbildningen och folkhögskolorna har, som statsrådet påpekar, en mycket viktig roll i det nya kunskapslyftet. Men folkbildningen omfattar också studieförbunden, och jag tänker att den del som regeringen har avsatt för kunskapslyft inom studieförbunden riktar in sig på språkinlärning och samhällsorientering för nyanlända.

Då har jag en följdfråga: Vilken ytterligare roll tänker sig statsrådet att studieförbunden kan ha i det nya kunskapslyftet?

Fru talman! Under förra året lanserade vi Kunskapslyftet, som är ett första steg i att se till så att människor får de kvalifikationer som arbetsmarknaden och samhället behöver. Jag ämnar återkomma med Kunskapslyftet 2.0 under det här året, där bland annat studieförbunden ska få en ännu mer aktiv roll och bland annat jobba mer motiverande och rekryterande över hela landet.

Fru talman! Min fråga går till näringsministern.

Sverigedemokraterna var det första partiet som tog tag i den romska tiggarproblematiken i det här landet. Vi har lagt fram förslag om att förbjuda tiggeriet och införa visumtvång gentemot de berörda länderna. Det här är problem som förnekades länge av alla partier och medierna, och sedan fick Sverigedemokraterna rätt - precis som vanligt.

I den nyss släppta slutredovisningen om utsatta EU-medborgare, som det kallas, framkommer något som borde ha varit uppenbart för er andra, och det är att ju mer resurser man ger till dem, desto fler kommer hit.

Utredaren sa också i socialutskottet nyligen att en tiggare i genomsnitt tjänar 400 kronor per dag i Sverige, medan till exempel en lärare i deras hemland tjänar 150 kronor per dag. Den matematiken visar tydligt en sak: Problemen kommer inte att upphöra såvida Sverige inte 1) förbjuder det utländska tiggeriet och 2) inför visumtvång gentemot dessa länder.

Frågan är: Är regeringen beredd att ta till dessa åtgärder?

Fru talman! Det är inte så, som Sverigedemokraterna har påstått under lång tid, att det går att förbjuda fattigdom, vare sig i Sverige eller i Europa. Det här är människor som är väldigt utsatta, och därför har frågan tagits på största allvar.

Vi har haft en samordnare som har jobbat väldigt nära ihop med kommuner, frivilligorganisationer, polis och andra aktörer för att se hur rättsläget ser ut och också om det finns behov av förändringar i den legala strukturen.

Det är uppenbart så att den bästa hjälpen vi kan ge till de här utsatta människorna är att skapa mer av samarbeten via de frivilligorganisationer som gör insatser på plats i deras hemländer, och det är också den rekommendation samordnaren ger.

En annan viktig sak är att skapa samarbete på regeringsnivå. I morgon, den 5 februari, besöker statsrådet Åsa Regnér Bulgarien för att underteckna ett nytt samarbetsavtal mellan Sverige och Bulgarien för att jobba långsiktigt och förebyggande med de här frågorna.

Det är så man måste jobba seriöst med frågan om att minska tiggeriet i Sverige.

Fru talman! Det handlar inte om att förbjuda fattigdom. Det handlar om att förbjuda tiggeriet så att vi slipper det. Det är mycket enkelt: Man måste se till sin egen befolkning och till vårt land först.

Jag förstår att Socialdemokraterna inte har något jättestort intresse av att göra det. På exakt samma sätt som man har misslyckats med att adressera tiggarproblematiken misslyckas man nu med massinvandringspolitiken. Vi såg att Migrationsverket i dag pratade om upp till 140 000 personer detta år.

De här tiggarna går in i trappuppgångar, de tigger, de skitar ned i parker och skogar, de står vid båtar, de attackerar och stjäl från våra hemlösa. Inför allt detta står regeringen och tittar på. Det är skamligt.

Fru talman! Den här regeringen har till skillnad från den tidigare regeringen tagit tag i den här frågan och både utarbetat nya samarbetsavtal med de länder som är berörda och haft en samordnare som har tittat på de legala aspekterna.

Vi har en utredning som handlar om hur man kan hjälpa de privata fastighetsägare som har fått olagliga kåkstäder på sina områden, och vi är väldigt tydliga med att tiggeri inte är en bra företeelse i ett modernt välfärdssamhälle. Man måste bekämpa tiggeri, för det är inte någon långsiktig lösning på de problem som de här människorna möter.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturministern.

Sverige är EU:s till ytan tredje största land, och effektiva transporter är avgörande för jobb och tillväxt. Alliansen har länge krävt att vi ska göra som Finland och tillåta tyngre lastbilar. Det skulle minska företagens kostnader och utsläppen när färre lastbilar behövs för att transportera samma mängd gods.

Tunga lastbilar är en vinn-vinn för svensk konkurrenskraft och miljö. Men inget förslag har kommit från regeringen, trots att alliansregeringen gjorde allt förberedande arbete och trots krav från riksdagen.

Det måste vara slut på att Miljöpartiet får diktera villkoren för svensk transportpolitik. Hanteringen av Förbifart Stockholm och Bromma flygplats är två avskräckande exempel.

När ger regeringen svenska företag möjlighet att konkurrera på samma villkor som i Finland genom att tillåta tyngre lastbilar på våra vägar?

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan!

Nu var det inte så att den här frågan var helt färdigberedd. Det fanns fortfarande ett antal frågetecken, bland annat hur stor andel av vägnätet som skulle kunna öppnas för tyngre trafik. Det handlade också om risken för överflyttning från tåg till bil, vilket vi naturligtvis vill undvika. Det är kanske inte så mycket Miljöpartiet som vår gemensamma planet som sätter ramarna för både transportpolitiken och mycket annan politik.

Nu har Trafikverket lämnat en rapport där man visar på positiv miljönytta och där man också pekar ut ett möjligt vägnät. Regeringen har för avsikt att under våren presentera förslag som gör att det blir möjligt att tillåta 74-tonstrafik på svenska vägar.

Fru talman! Det gläder mig verkligen, ska jag säga, om regeringen till sist kommer med ett förslag. Vi ligger redan flera år efter Finland när det handlar om de tunga lastbilarna. För varje dag får vår skogsnäring sämre möjligheter att konkurrera. Jag förutsätter, fru talman, att regeringens förslag blir ett komplett system och inte ett fåtal vägstumpar där dessa lastbilar är tillåtna. Både företagen och miljön behöver de tyngre lastbilarna, och det är inte rimligt att Miljöpartiet får sätta agendan i svensk transportpolitik. Jag hoppas att det här var sista gången.

Fru talman! Vi tittar bland annat på exemplet Finland, där man faktiskt har haft en hel del problem. Man öppnade nämligen hela vägnätet för 76-tonstrafik, och hela vägnätet är inte anpassat för så tunga fordon. Vi vill göra detta på ett sätt som gör det möjligt att både ha rimliga kostnader för vägunderhåll och öppna de delar för trafik som är lämpliga för det. Det förbereds nu, och vi återkommer under våren med ett förslag för att kunna tillåta tyngre fordon på vägarna.

Fru talman! Centerpartiet ser tillgången på yrkeshögskolor som avgörande för tillväxt och välfärd i hela Sverige. Många branscher har i dag svårt att finna rätt kompetens, och yrkeshögskolan är en viktig pusselbit i att tillgodose företagen med efterfrågad kompetens och ge människor en högkvalitativ och användbar utbildning. Nio av tio har arbete efter avslutade studier.

Mer än hälften av yrkeshögskoleutbildningarna går till de tre största städerna. Ta Dalarna som exempel - trots att länet är det fjärde största besökslänet efter de tre storstadslänen har det bara fått en yrkeshögskoleutbildning som har bäring på besöksnäringen. Stockholm har fått tio. Det är inte rimligt. Centerpartiet vill se tillväxt i hela landet. Statsrådet Hadzialic, vad gör ni i regeringen för att fler människor än de som är bosatta i storstadsregionerna ska kunna ta del av YH-utbildningarna och på så vis skapa goda förutsättningar för tillväxt i hela landet?

Fru talman! Jag tackar Staffan Danielsson för frågan. Även för regeringen är det ytterst viktigt att föra en politik för hela Sverige. Vi för en aktiv jobbpolitik för att landet ska växa och fler jobb skapas. Vi för också en utbildningspolitik för att alla människor där ute som kanske saknar jobb ska kunna matchas mot de jobb som tillkommer, och där är yrkeshögskolan väldigt viktig. Det är nämligen precis som Danielsson säger så att nio av tio får jobb efter en sådan utbildning.

Jag vet att det finns regionala problem med att alla inte får de utbildningar de vill ha. Det är egentligen glädjande att det finns en så stor efterfrågan. Det är därför regeringen nu gör historiska investeringar i utbildning. Vi kommer att bygga ut yrkeshögskolan med 20 procent under det kommande året, och det kommer att främja hela Sverige.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Vi i Centerpartiet välkomnar att regeringen nu öppnat upp för möjligheten att läsa in yrkeskompetens via komvux så att behörighet ges till yrkeshögskolan. Men förutom att utöka och bredda yrkeshögskoleutbildningarna och göra dem tillgängliga i hela Sverige måste det bli möjligt för en utförare av yrkeshögskoleutbildningar att ansöka om tillstånd att bedriva utbildning för en längre period än i dag. Det handlar om stora investeringar och kontinuitet. Är statsrådet beredd att agera i den frågan?

Fru talman! Jag tackar för följdfrågan. Jag blir himla glad att vi är så överens om de reformer som behövs för yrkeshögskolan. Vi ska inte bara se till att kapaciteten byggs ut, vilket är bra för kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden och därför viktigt för att hela Sverige ska leva, utan vi måste också genomföra reformer för att yrkeshögskolorna ska bli ännu lite vassare. Bland annat har jag tagit tag i frågan under det gångna året. En remissrunda som handlar om just detta är igång.

Fru talman! Industrierna är en ovärderlig tillgång för Sverige, och det går bra för stora delar av svensk industri nu. Det rapporteras allt oftare om nya investeringar, nya försäljningsrekord och nyanställningar.

Samtidigt står industrin inför en rad utmaningar. Vi är mitt uppe i den fjärde industriella revolutionen, där digitalisering och automatisering radikalt förändrar förutsättningarna för industriell produktion. För att Sverige ska kunna hävda sin industriella utveckling i en allt hårdare konkurrens internationellt har regeringen nu beslutat om en nyindustrialiseringsstrategi som ska bidra till att stärka industrins konkurrenskraft och göra investeringar i Sverige mer attraktiva. Det är bra.

Min fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg är därför hur han ser på potentialen när det gäller att främja industriell produktion i Sverige.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det är riktigt att vi ser ett uppsving för svensk industri just nu. Om vi tittar på exportsiffrorna för den senaste tiden ser vi att industrisektorn faktiskt slår tjänstesektorn i export, och det var ganska länge sedan den gjorde det. Vi ser också större investeringar än på mycket länge i stora delar av industrin. Vi ser även att industrin får allt svårare att rekrytera, vilket är en utmaning. Tiden det tar att rekrytera blir allt längre, och därför blir regeringens satsningar på kompetensutveckling så viktiga.

Jag ser dock ett öppet fönster för att faktiskt jobba med att öka industrins betydelse i Sverige, både när det gäller den traditionella tillverkningen och när det gäller tjänsteinnehållet i produktionen. Med automatisering och digitalisering kan vi nämligen konkurrera med andra länder. Business Sweden släppte förra året en väldigt spännande rapport som visade på företag som de facto har flyttat hem produktion till Sverige när vi är tillräckligt effektiva, duktiga och ligger i framkant. Det måste vi se mer av i Sverige.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är väldigt glädjande att vi nu har en regering och en näringsminister som tar dessa frågor på största allvar. Det är bara drygt tre år sedan Fredrik Reinfeldt, som då var statsminister för en annan regering, stod i Davos och sa att industrin var "basically gone". Därför är de här beskeden väldigt glädjande.

Min följdfråga blir hur man avser att arbeta vidare med strategin för att se till att de konkreta åtgärder som behövs kommer på plats.

Fru talman! Det är precis så; nu måste industrin vara tillbaka i det politiska finrummet också. Det är fortfarande så att 77 procent av svensk export kommer från antingen industriproduktionen eller tjänstesektorer som är knutna till industrin. Det är alltså ryggraden i svensk ekonomi.

På måndag har jag nya industrisamtal, där vi kommer att tala om just implementeringen av och handlingsplanen kopplad till Smart industri-strategin. Det handlar om hur vi nu går vidare och vilka prioriterade insatser vi gör för att stärka industrins förutsättningar i Sverige.

Fru talman! Svensk näringspolitik behöver utvecklas i samklang med miljön. Vi måste få ett nytänk inom alla ekonomiska verksamheter, globalt sett, om vi ska undvika en farlig klimatförändring. Det är otäcka scenarier vi går mot om vi inte gör något, som ett massutdöende av djur- och växtarter på jorden och så tuffa väderförhållanden i form av stormar, skyfall och torka att det kommer att vara svårt att upprätthålla en civilisation som den vi ser i dag när det gäller till exempel jordbruk, en fungerande infrastruktur och så vidare.

Nyligen plockades det bort en klimatrapport från Trafikverkets underlag till den nya infrastrukturplanen. Jag har hört att Näringsdepartementet kände till detta men inte agerade. Min fråga till näringsministern är därför om Näringsdepartementet på allvar vill se över näringslivets möjligheter att transportera mer gods på järnväg och om man tar ansvaret för klimatfrågan på allvar. Det är nämligen en stor del av näringslivet som faktiskt efterfrågar transporter på tåg.

Fru talman! Jag var den som tog emot underlaget från Trafikverket, och den rapport Emma Wallrup nämner ansågs inte tillräckligt bra för att kunna utgöra ett underlag. Det är däremot inte så att klimatfrågan därmed är bortglömd, utan den ligger tvärtom som en väldigt viktig ansats i allt arbete regeringen gör. Jobbskapande, utbildningsfrågor och klimatfrågan står allra högst upp på regeringens agenda.

Vi kan dock inte bygga bort klimathotet med ny infrastruktur. Det är en del av problemet, men det är långt ifrån det enda vi behöver göra på transportområdet. Det kanske till och med är den mindre delen av det som behöver göras på transportområdet. Den här rapporten kommer enligt Trafikverket att komma tillbaka i en annan form, men man gjorde bedömningen att den inte var tillräckligt bra för att kunna följa med underlaget.

Fru talman! Det har länge påtalats att Trafikverket jobbar så att säga emot sina mål - att man bygger mer väg än järnväg.

Klimatfrågan är egentligen ganska ny på vårt bord - det är bara i ungefär tio år vi har haft den på agendan så här tydligt. Någonstans måste vi tänka om.

Nu hörde jag att Näringsdepartementet kände till det här. Jag tänker att mycket är kopplat till näringsplaneringen i Sverige, hur vi planerar godstransporter och så vidare för att få en hållbar och resilient ekonomi.

Någonstans måste vi våga erkänna att vi inte kan fortsätta satsa på väg, utan det är järnväg som är .

Fru talman! Vi behöver göra stora satsningar på både väg och järnväg för att klara såväl miljömål som jobb, tillväxt och utveckling.

Regeringen styr inte över vilka underlag myndigheterna presenterar. Men när Trafikverket tar fram prognoser bygger man dem på antaganden med befintlig politik men också med tillkommande politik.

Politiken är det vi som ska stå för. Vi ska fatta beslut om politiska reformer som tar oss närmare det fossiloberoende samhället, och det kommer vi att göra på olika sätt.

Fru talman! Förra våren interpellerade jag näringsministern i ett ärende som rörde nya Natura 2000-områden på norra Gotland eftersom de områdena riskerade att försvåra näringsverksamhet i anslutning till kalkbrytning.

I augusti meddelade regeringen att man anmäler 15 nya områden och tio utvidgningar till EU. Ett komplext ärende avslutades, och två brytande företag fick sina utvidgningsmöjligheter kraftigt begränsade.

I anslutning till beslutet gav regeringen följande besked genom miljöministern: För Gotlands räkning gör vi bedömningen att ytterligare åtgärder som berör större områden inte kommer att behövas för att följa Sveriges förpliktelser.

Men just nu pågår en remissrunda med ett nytt förslag till Natura 2000, och denna gång hotas norra Gotlands största arbetsgivare. Jag vill därför fråga näringsministern: Gäller regeringens fem månader gamla besked om nya Natura 2000-områden på Gotland?

Fru talman! Jag kan självklart inte föregå en prövning som regeringen måste göra i den här frågan och som ska följa de regelverk som finns. Jag tänker därför inte uttala mig i det konkreta ärendet. Men när vi gjorde den förra prövningen gjorde miljöministern uttalanden som gäller för hela regeringen.

Vi ser nu också att en del positiva besked har kommit till ön, inte minst när det gäller yrkeshögskoleutbildningar kopplade till industrins utveckling på ön, som jag tror var väldigt välkomna.

Jag väntar också med spänning på att under våren eller kanske sommaren få Peter Larssons slutrapport, kopplad till den satsning vi planerar att genomföra från regeringens sida för att öka tillväxten och skapa fler jobb på Gotland.

Jag står alltså bakom miljöministerns tidigare uttalanden, men jag tänker inte föregå en prövning som regeringen har att göra i faktiska ärenden.

Fru talman! En följd av regeringens beslut förra året blev Gotlandspaketet, det vill säga näringslivspaketet om 100 miljoner som just nu tas fram av regeringens samordnare för Gotland, Peter Larsson.

Peter Larsson, som är samhällspolitisk direktör på Sveriges ingenjörer, tar fram det här paketet i samarbete med region, fack och näringsliv. Det är ännu inte redovisat, men det finns i alla fall skäl att vara hoppfull.

Jag vill därför fråga: Kan det bli aktuellt med ett nytt eller utökat näringslivspaket i det fall regeringen anmäler nya Natura 2000-områden på Gotland?

Fru talman! Jag tror att vi först ska klara av det näringslivspaket vi jobbar med nu. Vad jag förstår av de rapporter jag har fått till Näringsdepartementet går arbetet framåt väldigt väl. Jag är nyfiken på slutresultatet.

Framför allt har Peter Larsson lyckats engagera många lokala och regionala aktörer och jobba nära Region Gotland i de här utvecklingsfrågorna. Det tror jag är en medicin som kanske fler län och regioner skulle tjäna på - att få ihop den här samverkan och göra kraftsamlingar.

Jag hoppas alltså på ett positivt resultat, men jag lovar inga nya näringslivssatsningar på Gotland just nu.

Fru talman! Signalfel, nedrivna kontaktledningar, växelfel, snö på spåren, löv på spåren, sol på spåren och nytt signalfel - så ser vardagen ut för många av oss som pendlar till och från jobbet och för många som väljer att transportera sitt gods på tåg. Förseningar har blivit mer regel än undantag, och förtroendet sjunker alltmer i tider då vi vill att allt fler ska åka kollektivt.

Det är en ohållbar situation, vilket jag tror att alla i den här kammaren - inte minst alla åhörare - kan instämma i. Dessutom kostar den samhället miljarder.

År 2013 riktade Riksrevisionen skarp kritik mot alliansregeringen om bristande styrning och ansvar. Man sa att det går att effektivisera underhållet för att få bättre punktlighet.

Min fråga till Anna Johansson är: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att styra utvecklingen i rätt riktning så att resenärer vågar lita på att tågen går i tid?

Fru talman! Tack, Pia Nilsson, för frågan!

Till att börja med skulle jag vilja säga att tåget är betydligt bättre än sitt rykte. Tittar man på flyget och jämför förseningar ser man att flyget tar en kvart och tåget fem minuter. De långväga tågen ligger i paritet med flyget.

Men det betyder ju inte att det är bra. Vi ser att det behöver göras väldigt mycket underhållsarbete. Vi har en eftersatt järnväg, en gammal järnväg, och ett ökat resande.

Vi har avsatt 1,2 miljarder mer per år plus 100 miljoner ytterligare till landsbygden, men vi behöver också styra hur underhållet genomförs och på vilka grunder. Vi behöver alltså ha striktare planering och bättre kunskap om hur det ser ut på banan, vilka åtgärder som krävs och vem som ska utföra dem.

Därför har vi tillsatt en utredning, som har lämnat sitt betänkande, och vi kommer nu att gå vidare med resultatet av den utredningen för att kunna ta ett bättre om underhållet och få järnvägen att fungera bättre för resenärer och för godstransportörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

Jag tror att det här kan vara ett lugnande besked för många - 1,24 miljarder mer per år betyder att den här regeringen satsar ungefär 8 miljarder på drift och underhåll av järnvägen. Det här tillskottet är väldigt efterlängtat, och det finns onekligen mängder av hål att stoppa pengarna i.

Men hur vi kan då säkerställa att de här pengarna - det är alltså skattebetalarnas medel, dessa 8 miljarder - verkligen hamnar där de ska?

Fru talman! Det finns många saker att göra. Pengar är en del, men det handlar också om bättre organisering av hur underhållsarbetet genomförs och att Trafikverket får bättre kontroll över sin anläggning.

Jag tror dessutom att samverkan mellan järnvägens olika aktörer är av oerhört stor vikt för att det här ska fungera. De som kör tågen behöver ta hand om sina tåg på ett bättre sätt. Man behöver ta hand om anläggningen på ett bättre sätt, och man behöver samverka för fler tåg som går i tid och framför allt kommer fram i tid. Men vi behöver också göra fler satsningar.

Fru talman! Min fråga riktar sig till närings- och innovationsminister Mikael Damberg som en allmänpolitisk fråga.

I förra veckans session i Europarådets parlamentariska församling antogs en resolution gällande resande stridande i Syrien och Irak. Där antogs en text som jag själv var drivande för att få in och som vid omröstningen i plenum även fick stöd av minister Dambergs socialdemokratiska kollegor i församlingen.

Det handlar om att Europarådet inbjuder medlemsstaterna att upprätta avtal med tredjeländer för att få diplomatiska garantier och effektiva uppföljningsmekanismer med tredjeländer för att dessa ska ta emot sina egna medborgare som har dömts för allvarliga terrorbrott och utvisats från Europa. De ska också följa internationella konventioner om att inte bruka tortyr eller dödsstraff.

På vilket sätt kommer regeringen att verka för att sådana här garantier utformas så att vi kan värna Sveriges säkerhet och utvisa dömda terrorister utan verkställighetshinder?

Fru talman! Låt mig först säga att den här regeringen har tagit tag i den här frågan. Det ligger ett förslag på riksdagens bord som man ännu inte har röstat om men som man kommer att rösta om inom kort, där vi skärper lagstiftningen för att kriminalisera mer som är kopplat till dessa terroristresor och även förberedelse av terroristresor. Vi skärper också regelverket för att kunna lagföra fler personer i Sverige och ge polisen starkare möjligheter att agera.

Sverige agerar även internationellt och bilateralt med olika länder när det gäller olika typer av internationella avtal för att möjliggöra till exempel utlämningar.

Men vi har också en principiell hållning som handlar om att vi är motståndare till både dödsstraff och andra typer av kroppsbestraffning som inte är tillåtna i det juridiska systemet.

Jag förutsätter att detta är en viktig fråga för Utrikesdepartementet och Justitiedepartementet att arbeta med.

Fru talman! Min uppfattning är att propositionen handlar om att kriminalisera terrorism. Det välkomnar vi; det är jättebra.

Men min fråga gällde att om någon väl dömts för terrorresa eller allvarliga terrorbrott ska denne kunna utvisas. Det är inte möjligt i dag utan att vi i så fall blir dömda i Europadomstolen, om det gäller ett land som inte följer internationella konventioner vad gäller dödsstraff och tortyr.

Vi måste utforma avtal med diplomatiska garantier så att vi kan utvisa även till dessa länder. Avser regeringen att konkret göra det?

Fru talman! Sverige arbetar hårt mot både dödsstraff och tortyr. Jag välkomnar om alla partier kan ta ställning för mänskliga rättigheter både internationellt och här hemma i Sverige. Det vore välkommet med tanke på den situation vi har i Europa.

Det som efterfrågas förutsätter, precis som frågeställaren säger, bilaterala avtal mellan parter. Det är inte alltid säkert att länder som tillämpar dödsstraff eller tortyr är intresserade av att teckna sådana avtal.

Sverige har dock allt intresse av att driva på för få till stånd sådana avtal.

Fru talman! Jag fyller strax 40 år i Sverige, och för min del var det avgörande språk och arbete.

Min fråga är därför: Hur har regeringen tänkt sig att praktiskt marknadsföra de olika typerna av snabbspår för nyanlända och ge de nyanlända möjlighet att få nytta av de färdigheter de har med sig från sina hemländer?

Jag frågar mot bakgrund av att om dessa viktiga spår inte fungerar hotas de nyanlända av åratals inlåsning i bidragsgarderobernas obehagliga värld och av beroende och ängslan.

Fru talman! Jag tackar Sotiris Delis för frågan.

Det svenska samhället har snabbt mött upp i frågan om snabbspår. Senast jag tittade var 24 olika snabbspår förhandlade, och jag tror att det är fler på gång. Det visar på ett stort intresse från arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan att sluta avtal för att snabbt validera och få in människor snabbare på svensk arbetsmarknad inom områden där det finns brist och där människor som kommer till Sverige har kunskaper och kompetens.

Jag är inte helt på det klara med hur systemet fungerar i detalj, men jag har förstått att man redan vid ankomst till Sverige gör stora ansträngningar för att kartlägga de kompetenser som finns. Här finns intresse från Sverige och svenska myndigheter att direkt kunna koppla ihop de kunskaper och kompetenser som människor som kommer till Sverige har med det utbildningssystem och valideringssystem som också förstärks de kommande åren för att se till att vi utnyttjar denna resurs fullt ut.

Vi har ett stort intresse av att se till det går snabbt.

Fru talman! Jag har respekt för att statsrådet inte känner till detaljerna. Men om jag utgår från min egen erfarenhet är det väldigt viktigt och avgörande att de snabbspår som regeringen tänker sätta igång även fungerar i praktiken. Annars hotar som sagt bidragsgarderobernas förfärliga värld.

Fru talman! Vi har ett gemensamt intresse av att se till att dessa snabbspår fungerar så bra som möjligt. Det är en investering i Sverige när människor kommer hit med kompetens att vi snabbt validerar dem och kompletterar med den utbildning och praktik de kan behöva för att snabbt komma in i arbete. Det blir en vinn-vinnsituation för Sverige. Varje gång vi misslyckas med detta blir det en ökad kostnad för samhället.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Mehmet Kaplan.

I min hemstad Stockholm blir det allt vanligare att det bor fler människor i en bostad än vad det finns sovrum. Det är den vanligaste definitionen av trångboddhet.

Bostadsbristen och trångboddheten har under en längre tid varit ett allvarligt problem i Sveriges storstäder, men med nuvarande bostadsbrist, urbaniseringstakt och befolkningsökning framträder denna brist allt tydligare och bidrar till en utökad trångboddhet.

Forskningen visar att trångboddhet också förorsakar andra problem. Barn som bor trångbott kan inte läsa sina läxor i lugn och ro, vilket bidrar till sämre studieresultat. I ett juridiskt perspektiv, som jag är intresserad av, visar forskningen att barn som växer upp i trångboddhet i högre grad riskerar att hamna i kriminalitet.

Hur ska statsrådet verka för att minska trångboddheten?

Fru talman! Jag tackar Lawen Redar för denna mycket angelägna fråga.

Jag instämmer helt i Lawen Redars bakgrundsbeskrivning. Under lång tid har vi byggt alldeles för lite av framför allt den typ av bostäder som människor med normala inkomster kan efterfråga. Det byggs bostäder - förra året påbörjades 48 000 nya bostäder - men det är alldeles för få av dem som vanliga barnfamiljer kan efterfråga.

Därför gjorde regeringen den största bostadspolitiska satsningen på 20 år när vi i budgeten för detta år landade på 5,5 miljarder kronor för att få igång byggandet av framför allt hyresrätter med rimliga hyror. Det tror vi leder till att flyttkedjor kommer igång så att människor kan flytta till bostäder som är anpassade till dem både vad gäller yta och läge.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag tar fasta på "rimliga hyror", för vid produktion av nya bostäder finns det risk för att hyrorna ökar och att det kostar alltmer. Då kan det när vi får nya blandade områden, vilket i sig är positivt, leda till att marknadspriserna ökar och att hyresrätterna riskerar att få högre hyror.

Hur tänker ministern verka för att byggandet av nya bostäder inte leder till gentrifiering eller att låginkomsttagare tvingas ut?

Fru talman! Jag känner till Lawen Redars stora engagemang i frågan, och det är därför angeläget att frågan lyfts upp i riksdagen.

I det bostadspolitiska paketet har vi ett investeringsstöd som bara går till sådan byggnation av hyresrätter som kan hålla en rimlig hyresnivå. Det är en ingång.

En annan ingång, som berör det som Lawen Redar tar upp om gentrifiering, handlar om att ha blandade upplåtelseformer i nya bostadsområden så att vi får trygga och bra bostadsområden.

Fru talman! Även jag har en fråga till statsrådet Kaplan, och den gäller lantmäteriverksamheten i vårt land. Den har ju utvecklats till något av ett sorgebarn när det gäller handläggningstider.

De långa handläggningstiderna är ett stort och tyvärr växande problem eftersom de blir allt längre, inte minst ute på landsbygden där detta kanske är extra viktigt.

Jag vet att bristen på lantmätare är ett skäl. Det går sannolikt också att göra ganska många regelförenklingar på området för att snabba upp processen. Man kan också titta ytterligare på möjligheten att släppa in andra aktörer i ökad grad, för det finns ju olika delar; det är myndighetsutövning och så vidare.

De långa handläggningstiderna är en hämsko för vårt lands utveckling, inte minst landsbygdens utveckling.

Vad avser statsrådet att göra för att lösa detta problem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, Christian Holm Barenfeld!

Detta är en fråga som det finns en rätt bred enighet för i denna kammare. Vi vill alla att det ska gå snabbare och bli enklare och billigare att bygga. Planprocesserna tar alldeles för lång tid i vissa delar av landet medan man i andra delar av landet har skyndat på processen under senare år.

Vi vill se till att de spelregler som avgör vad byggbolag väljer att investera i blir långsiktigt hållbara. Därför har vi nyligen bjudit in till partiöverskridande samtal. Christian Holm Barenfelds partikollega var på Regeringskansliet och lade fram sina ingångar, och regeringen har sina. Tillsammans ska vi försöka att hitta långsiktiga spelregler, bland annat för lantmäteriverksamheten. Jag håller med om att det finns en enorm brist på planingenjörer, lantmätare och annan personal som gör dessa planer.

Fru talman! Det rör egentligen inte bara byggbolagen, utan vi har också många små markägare som vill sälja sin gård, eller var de nu bor, eller en del av den, för att finansiera utveckling av något slag, för att flytta eller för att köpa något annat. I vissa lägen får de vänta i långt över ett år med att sälja så att de kan få ut sina pengar.

Det är givetvis en extrem hämsko på vårt lands utveckling, och där behöver vi agera snabbt. Har ministern något konkret förslag?

Fru talman! Tack, Christian Holm Barenfeld, för uppföljningsfrågan!

Lantmäterimyndigheten har hela tiden ett uppdrag att både effektivisera och skapa bästa möjliga situation så att de kan utföra det uppdrag de har. Det finns lokala lantmäterimyndigheter i vissa delar av landet - ibland kommer det in ansökningar om att starta upp. Vi gör hela tiden en avvägning mellan nyttan med att ha lokala lantmäterimyndigheter med allt vad det innebär med kompetensförsörjning och nyttan med att ha Lantmäteriet intakt som en bra myndighet med god verksamhet.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Johansson.

De senaste 25 åren har regionaltrafiken ökat med 200 procent. Det är ett fantastiskt resultat. Det har gett oss större arbetsmarknadsregioner. De stora regionerna har blivit ännu större. Detta har inneburit att fler har kunnat söka jobb, vilket minister Damberg förhoppningsvis också är glad över.

Men det finns delar av landet som fortfarande inte har fått del av denna ökning och där kollektivtrafiken inte är tillräckligt utbyggd. Jag undrar därför: Vad kan regeringen göra för att utveckla kollektivtrafiken i glesbygden?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Kollektivtrafiken är till största delen ett regionalt ansvar, men från statens sida kan vi naturligtvis bidra till att skapa förutsättningar för bättre kollektivtrafik. En sådan satsning är de 850 miljoner kronor som under fyra år ska gå till att förbättra kollektivtrafiken på landsbygden.

Till det kommer ytterligare 100 miljoner per år till ökat järnvägsunderhåll utanför de starkast trafikerade stråken. Där har vi ett uppdrag till VTI för att se hur man kan främja innovativa kollektivtrafiklösningar. Det gör ju ingen gladare att vi kör fler tomma bussar på vägarna, utan det gäller att försöka hitta nya lösningar som skapar bättre tillgänglighet på landsbygden.

Sammantaget kan man säga att regeringen satsar ganska mycket just på landsbygdens kollektivtrafik och på att göra det möjligt för fler att resa till sina arbeten eller få ett jobb.

Fru talman! Just så, fler bussar - missar man en buss i glesbygd kan man gå och plocka svamp under tiden man väntar på nästa. Därför är det viktigt att få nya sätt att organisera kollektivtrafiken.

Det är viktigt och bra att vi nu får 850 miljoner till kollektivtrafiken på glesbygden under fyra år. Det behövs om vi ska kunna ta del av den urbana tillväxten i Sverige.

Fru talman! Det finns som sagt mycket att göra. Jag tror att olika typer av anropsstyrd trafik och kombinationer av trafik rymmer stora nya lösningar.

Trafikverket har fått ett uppdrag att samverka med lokala och regionala aktörer och skapa möjligheter för en utökad och bättre kollektivtrafik på gles- och landsbygden. Jag hoppas att det kommer att ge goda resultat och att de 850 miljonerna kommer att göra stor nytta.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att få ställa en fråga till vår bostadsminister.

Statsministern slog i sin regeringsförklaring fast att ett ökat bostadsbyggande inte bara är en angelägenhet för de bostadssökande, kommunerna eller byggbranschen utan att det är en nationell angelägenhet att få till ett ökat bostadsbyggande.

Regeringen har lagt fram ett bostadspolitiskt paket som är det största på decennier i det här landet. Men inte nog med det, regeringen har också bjudit in de andra partierna i riksdagen till samtal. Det kunde tidigare regeringar också ha valt att göra, men det gjorde de inte.

Min fråga till bostadsministern, som ingår i samtalen, är: Vilken bedömning gör han av möjligheten att komma fram till det som branschen och andra aktörer längtar efter, nämligen blocköverskridande långsiktiga förutsättningar för ökat byggande?

Fru talman! Jag tackar Lars Eriksson för denna angelägna fråga.

Precis som Lars Eriksson säger är det A och O att man har långsiktighet när det gäller förutsättningarna för byggnation, framför allt bostadsbyggande - långsiktiga spelregler, långsiktiga ekonomiska förutsättningar och, framför allt, långsiktig vilja.

Vi politiker brukar ibland håna marknaden för att hålla på med kvartalsekonomi, men om vi skulle hålla på med mandatperiodstänk när det gäller bostadsbyggande når vi ingenstans. Det är det ackumulerade underskottet på bostäder som har lett till den situation vi har i dag. Därför är jag väldigt glad att vi nu har dessa samtal. Det är fortfarande vår förhoppning att vi kan nå en bred överenskommelse.

Många frågor matas nu in av de fyra borgerliga oppositionspartierna och av Vänsterpartiet, och jag tror att vi har stora möjligheter att nå fram.

Fru talman! Utöver det omfattande paket som regeringen har lanserat och samtalen finns det utstickande frågor som är strategiskt viktiga för det här landet och som spänner över många andra politikområden.

En av de stora utmaningarna handlar om kapaciteten när det gäller arbetskraft, som är en av nyckelfunktionerna för att klara av ett ökat bostadsbyggande. Jag vill gärna höra ministern säga några ord även om det.

Fru talman! Tack, Lars Eriksson, för att du lyfter upp en annan viktig aspekt, nämligen vilka som ska bygga alla dessa bostäder.

Flera av byggbolagen - branschens aktörer - rapporterar att de har nått kapacitetstaket. Det finns flaskhalsar i systemet. Därför behövs en ambitiös utbildningssatsning, vilket regeringen också gör parallellt med satsningarna på bostadspolitik.

Jag vill lyfta fram en fråga här, nämligen att många kvinnor inom branschen upplever att de blir arbetslösa trots att branschen efterfrågar arbetskraft. Detta är något som Sverige måste ta på allvar.

Fru talman! Min fråga går till näringsminister Mikael Damberg. Den handlar om livsmedelsförsörjning, men i en annan vinkel, nämligen försörjningsgraden - vad som händer vid en kris i Sverige.

Jag har besökt ett antal lantbrukare. Senast var jag hos Jan och Lisa Thorén i Korskrogen. Vi diskuterade dieselpriser, förstås, rovdjursangrepp och generationsskifte, som börjar närma sig för familjen. Det var givande diskussioner, men det fanns mycket oro.

Jag undrar hur man skulle kunna underlätta så att vi kan behålla en hög försörjningsgrad, eftersom den sjunker i dag över hela landet. I mina delar skulle vi klara oss något bättre än i storstadsregionerna, om något skulle hända.

Det är en allvarlig fråga, för vi förstår alla att någon gång kommer krisen. Frågan är hur långvarig den blir. Vad kan ministern göra för att underlätta?

Fru talman! Först av allt: Ingen har väl missat den oro som har funnits i stora delar av jordbrukssektorn, inte minst hos mjölkbönderna, som har en väldigt tuff tid bakom sig.

Regeringen har gjort särskilda insatser för att underlätta, inte minst när det gäller dieselpriset. De gröna näringarna kompenseras inte bara för dieselprishöjningen utan får dessutom extra kompensation under ett antal år för att ge ekonomisk avlastning.

Det som vi, framför allt Sven-Erik Bucht som statsråd, fokuserar på är en livsmedelsstrategi för Sverige. Jag har hört honom tala om detta flera gånger. En av utgångspunkterna är att självförsörjningsgraden är väldigt låg i Sverige och att det finns potential att utveckla de gröna näringarna och jordbruket i Sverige, med fler jobb och ökad produktion, ökad förädling och ökad export från Sverige. Det är en näring som har förutsättningar att växa i Sverige och där vi kan skapa fler jobb.

Fru talman! Tack för svaret! Det var väldigt intressant. Jag tror också att försörjningsgraden är knuten till att vi under en kris kan ha leverans av mat. Vi såg ju vad som hände i New York alldeles nyligen, under det fruktansvärda snöovädret. Alla hyllor i affärerna var tomma. Det vill jag inte att vi ska råka ut för i Sverige, utan vi måste tänka ett steg till, när det väl slår till. Oavsett om det gäller el, vatten eller något annat som försvinner måste vi ha en försörjningsgrad för alla delar av landet.

Fru talman! Jag tror att det är en korrekt analys att våra moderna samhällen är mycket sårbara i försörjningsfrågor inte bara när det gäller livsmedel, utan det handlar också om hur industrin ska fungera och hur vi ska leva våra liv i en krissituation. Det är växande frågor att fundera över också i ett säkerhetsperspektiv.

När det gäller livsmedel har vi lite grann inte haft en nationell strategi, inte haft samma fokus när det gäller näringspolitiskt perspektiv. Jag tror att det var helt rätt när Sven-Erik Bucht lyfte in landsbygdsfrågorna på Näringsdepartementet, att få detta fokus kring en nationell livsmedelsstrategi för ökad produktion men också ökad export.

Fru talman! Min fråga är till regeringen och statsrådet Mikael Damberg.

När bli det otänkbara tänkbart och sedan äger rum? För de flesta av oss var det otänkbart att en lynchmobb skulle ge sig ut i Stockholm för att misshandla flyktingbarn. Det har nu ägt rum. För de flesta av oss var det helt otänkbart att rasister skulle hålla en demonstration för att efteråt gå ut och slå ned motdemonstranter.

Rasisternas värderingar är inte isolerade i vare sig tid eller rum. Vi har sett vad det har lett till förut. Vi har sett de samhällen som blir konsekvensen. Vi vet också om att demokratin är en färskvara som måste återerövras varje dag.

Därför är min fråga till regeringen: Finns det någon handlingsplan mot högerextremismen, som är ett hot mot demokratin?

Fru talman! Jag vill först säga att det är en mycket viktig fråga som jag tror att alla här i kammaren är oroade över. Det är också många människor hemma som funderar över: Vart är Sverige och Europa på väg? Vi ser ju nazister tåga på gatorna runt om i Europa, och vi har nu också sett dem ta plats i det svenska offentliga rummet. Det skrämmer många människor, och det skrämmer mig, när det gäller vart den svenska demokratin är på väg.

Där har vi alla ett ansvar. Men framför allt måste vi jobba både förebyggande och akut. Vi har ett polisiärt ansvar som handlar om att bringa säkerhet på gator och torg, där polisen gör ett storartat arbete men där vi också från regeringens sida har prioriterat just hatbrott i styrningen mot myndigheterna.

Det andra är det förebyggande arbetet. Där har vi haft en samordnare som har fått förstärkt mandat och resurser, Mona Sahlin, som jobbar mot våldsbejakande extremism, ett mycket viktigt arbete där hon nu involverar många aktörer och inte minst kommunerna i det förebyggande arbetet.

Fru talman! Ord kan verka som små, små doser arsenik. De verkar inte ha någon betydelse eller effekt i början. Men efter en tid visar sig giftets verkningar. Därför är det viktigt att vi har en bred strategi som omfattar både kostymrasister och lynchmobbare på gatan.

Därför frågar jag Mikael Damberg: Delar du den uppfattningen?

Fru talman! Jag delar den uppfattningen. Framför allt hade jag förmånen att på regeringens vägnar delta i generalförsamlingens möte i förra veckan, när vi hedrade minnet av Förintelsen. Intressant var att Göran Perssons insatser för levande historia togs upp i generalförsamlingen. Det handlar om att vi i Sverige faktiskt har en egen myndighet som jobbar långsiktigt med att se till att vi inte gömmer bort vår historia, så att vi inte gör samma misstag igen.

Fru talman! Vi brukar i högtidstal säga att vi är en liten nation som är väldigt handelsberoende. Det är i allra högsta grad sant. I Sverige är vi mycket positiva till frihandel. Inte minst har detta blivit mer och mer tydligt under de senaste åren, när en del av världen inte har visat den öppenheten. Det gäller i synnerhet Indien men också många andra länder.

Min fråga till statsrådet är: Vad är det som händer just nu när det gäller det stora avtalet mellan USA och EU?

Fru talman! Tack, Börje Vestlund, för en viktig fråga! Det handlar om TTIP, handelsavtalet mellan Europa och USA, där förhandlingarna nu går in i ett mycket viktigt skede. Tidsaspekten börjar bli väldigt begränsande. USA går in i en presidentvalskampanj, och det gör att vi egentligen har bara det här året på oss för att slutföra en överenskommelse mellan Europa och USA, om vi vill få TTIP till stånd nu. Annars kommer det att skjutas några år framåt i tiden.

Jag var förra veckan i USA och träffade USA:s chefsförhandlare Froman. Vi diskuterade tidsplanen, och jag fick försäkringar från hans sida om att Obama fortfarande har som ambition att driva frågan vidare, att se till att vi får en politisk överenskommelse i år. Men det är ganska långt kvar, och jag kan inte säga att de amerikanska förhandlarna har redovisat sina ståndpunkter på precis alla områden. Viktiga områden för Sverige ligger fortfarande inte på bordet, och det behöver röra sig framåt i förhandlingarna för att det ska bli ett avtal.

Fru talman! Det är känt för alla att det finns ett antal svåra punkter, inte minst tvistlösningsmekanismen, fast jag uppfattar att det finns en lösning på den frågan nu. Men det finns andra svåra områden: det som handlar om jordbruket, det som handlar om miljön, de sociala frågorna.

Har man kommit framåt där, eller är det fortfarande mycket kvar att göra?

Fru talman! På 30 sekunder är svaret: Det är mycket kvar att göra. Vi i Europa har presenterat väldigt mycket av våra gemensamma utgångsbud i förhandlingarna och väntar faktiskt fortfarande på att USA ska presentera sina ståndpunkter på en lång rad områden. Nu handlar det om att ge stöd till kommissionen och Cecilia Malmström i de förhandlingar under det här året som kommer att vara mycket viktiga.