Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Fru talman! Jag hade nästan hoppats att jag skulle få ordet för ett brandtal.

Låt mig inledningsvis konstatera att Moderaterna inte deltar i beslutet om detta utgiftsområde eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen gett politiken en annan inriktning än den vi önskar. Moderaternas budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte någon eller några delar kan brytas ut eller behandlas isolerat. I ett särskilt yttrande beskriver vi en annan inriktning.

Fru talman! En detalj i sammanhanget, men ändå nog så viktigt, är att detta budgetområde också faktiskt behandlar Svenska institutet. Det har varit en debatt om vilken bild av vårt land som förmedlas – en kritik som vissa politiker har tagit ganska lätt på. I utrikesutskottet har vi dock haft företrädare för Svenska institutet, och mitt intryck är att dessa varit mer självkritiska och därmed också villiga att självkorrigera genom att ta bort och i vissa fall justera texter. Saklig och korrekt information ska förmedlas.

Fru talman! Vi lever i en mer oförutsägbar och osäker omvärld, där flera av hörnstenarna i vår utrikespolitik och i våra samarbeten förändras och utmanas. Det gäller EU-samarbetet, den transatlantiska länken och den regelbaserade världsordning som rått under efterkrigstiden.

Den obehagliga insikten att varken den demokratiska utvecklingen eller demokratin kan tas för given har också sjunkit in. Det senaste exemplet är den socialdemokratiske statsministern i Malta, som aviserat sin avgång då misstankar om mord på en granskande journalist krupit allt närmare honom.

Säkerhetsläget i Sveriges närområde har försämrats, och ansvaret ligger på ett alltmer hotfullt Ryssland. Sedan Georgienkriget 2008 har Ryssland stärkt landets militärmakt. Dessutom visar aggressionen mot Ukraina och den illegala annekteringen av Krim 2014 att Ryssland inte väjer för att använda militära medel för att flytta gränser. Låt oss säga det: Det pågår ett krig i Europa då Ryssland angriper Ukraina.

Parallellt med Kinas växande ekonomi har landet allt större säkerhetspolitiska ambitioner, inte bara i sitt närområde utan även globalt. President Xi Jinpings mål är att landet 2049 ska vara en dominerande stormakt – ekonomiskt, politiskt och militärt. Det faktum att det land som spås bli världens ledande ekonomi förväntas vara en auktoritär stat utmanar våra intressen, våra värderingar och ytterst den rådande världsordningen. Låt oss säga det: Vi står bakom frihetskampen i Hongkong! Vi kräver att den kidnappade och fängslade förläggaren Gui Minhai ska släppas fri och fördömer de arbetsläger och politiska fångläger i Kina dit uigurer men även andra skickas.

I Syrien har president al-Asad en säker ställning, delvis på grund av ryskt och iranskt stöd. Striderna, som snart är inne på sitt nionde år, har kostat över 370 000 människors liv och gett upphov till miljoner flyktingar. Efter Turkiets angrepp har al-Asads regim återvänt till nordöstra Syrien, där Turkiet och Ryssland gjort upp om gemensam patrullering längs gränsen.

President Trumps besked om amerikanskt trupptillbakadragande och beslutet att överge en viktig partner i kampen mot IS, eller Daish, var inte bara ett svek mot kurderna i Syrien. Beslutet skickar också oroväckande signaler till allierade runt om i världen och har häftigt kritiserats av såväl kongressledamöter som militära ledare i USA.

Daish kontrollerar inte längre något territorium i egentlig mening i Syrien eller Irak. Trots detta utgör organisationen och dess sympatisörer fortfarande ett mycket allvarligt hot. Låt oss säga det: Kampen mot Daish fortsätter! Och de som har gjort sig skyldiga till mord, övergrepp och brott mot mänskligheten bör på plats ställas till svars inför en internationell tribunal.

Fru talman! Den omvärld jag beskriver ställer krav på Sverige som internationell aktör, och vikten av fungerande internationell samverkan kan inte nog understrykas. Så är det nu mer än på många år. Sverige måste därför föra en mer aktiv utrikes, försvars- och säkerhetspolitik.

Sveriges utrikespolitik ska utgå från svenska intressen. I arbetet med att tillvarata dessa intressen ska våra gemensamma värderingar gällande mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, rättsstat samt marknadsekonomi alltid vara vägledande. Dessa värderingar kräver inga enskilda strategier utan ska genomsyra all svensk utrikespolitik. Det allra mest grundläggande intresset för Sverige är landets och befolkningens säkerhet. Ytterligare ett intresse för Sveriges utrikespolitik är vårt gemensamma välstånd.

Europasamarbetet är avgörande för fred och frihet i vår del av världen samt för vårt gemensamma välstånd. Men EU är också Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform. Här krävs att Sverige bedriver en aktiv politik för att påverka EU:s ställningstaganden och därefter att EU bedriver en aktiv politik för att påverka sin omvärld. Genom att fördjupa EU:s utrikes, försvars- och säkerhetspolitik samt effektivisera beslutsfattandet inom utrikes- och säkerhetspolitiken kan vi starkare möta en orolig omvärld.

Fru talman! Låt mig ge ett exempel och förmedla en bild. Rumänska kulturinstitutet har för 2019 tilldelat författaren Cecilia Hansson Sorescupriset och 50 000 kronor. Hon utkom för något år sedan med intervjuboken Hopplöst, men inte allvarligt. I den låter hon olika samtidsröster från vår kontinents kultur komma till tals. Efter kommunismen och fascismen, som med sin omänsklighet hemsökt vårt Europa, kan i vår tid nya hot ses. Det handlar om överlevnad och motstånd för att bekämpa censur och förtryck.

Detta är en central grund för allt vad moderat utrikespolitik handlar om. Friheten är i sanning i vårt lands intresse. Låt oss säga det med en parafras på Cecilia Hanssons boktitel: Det är allvarligt, men inte hopplöst.

Fru talman! För att möta det försämrade säkerhetsläget i Sveriges närområde krävs fortsatta satsningar på Sveriges försvar och ett svenskt Natomedlemskap. De senaste 70 åren har Nato bidragit till fred och stabilitet i Europa, men också i andra delar av världen. Nato är kanske viktigare än någonsin för säkerheten i norra Europa efter den ryska aggressionen mot Ukraina.

Trots Sveriges omfattande samarbete med Nato är vi inte fullvärdiga medlemmar. Vi omfattas inte av Natos solidariska försvarsgarantier. Moderaterna vill att Sverige ska ansöka om Natomedlemskap. Tillsammans med ett starkare nationellt försvar är det vår främsta prioritering för att öka Sveriges säkerhet.

Samtidigt, fru talman, måste vi vara ödmjuka och inte förneka att Nato självt står inför stora utmaningar framöver. Men organisationen har under årens lopp visat sig förmögen att förändras och möta nya förutsättningar. Under överskådlig tid finns inte något bättre försvarssamarbete som på allvar stärker Sveriges säkerhet. Det ser vi nu i Nato, när de politiska ledarna samlats till möte i London. Norge, Danmark, Island, Nederländerna, Tyskland, Belgien, Luxemburg, Estland, Lettland, Litauen och till och med Albanien, fru talman – alla är där, men inte Sverige. Låt oss säga det: Säkerhet byggs och formas med andra.

Avslutningsvis behöver Sverige också fortsätta att stärka samarbetet och samhörigheten med våra nordiska och baltiska grannar. Det krävs ett förnyat och samlat grepp för ökat samarbete med likasinnade länder som vi delar intressen med i närområdet och runt Östersjön.

Ett tätare nordeuropeiskt samarbete måste inriktas på de områden där vi har mest att vinna på fördjupad samverkan och där vi möter de största hoten och riskerna – i första hand säkerhet, miljö och handel. Låt oss säga det: Hansan formade för många hundra år sedan vår del av världen genom handel och utbyte. Den nya Hansans tid är nu!

Fru talman! När det kommer till utgiftsområde 5 Internationell samverkan skiljer vi oss åt i fråga om den föreslagna utgiftsramen. Vi deltar därför inte i beslutet om punkt 1. Bakgrunden till detta är att vi, till skillnad från vissa andra partier, i år har valt att satsa ytterligare medel på ett fördjupat nordiskt samarbete såväl som på nästa generations kvinnliga ledare, genom Svenska institutet.

Sverigedemokraterna betraktar Sverige som en del av en nordisk gemenskap. De unika kulturella egenskaper som förenar de nordiska ländernas folk under gemensamt delade värderingar anser vi bör försvaras, inte försvagas.

Våra länder har mycket gemensamt, och det nordiska samarbetet har sedan lång tid fungerat mycket väl. Det nordiska samarbetet har genom sin vänskapliga, ömsesidigt gynnsamma karaktär inneburit goda förutsättningar för värdefulla utbyten inom områden som handel, teknologi och försvar. Men även på det kulturella utbildningsområdet ser vi ett intresse i att från svensk sida vilja främja samarbete.

I en globaliserad värld vill vi göra vad vi kan för att stärka den nordiska identiteten samt bredda och fördjupa det nordiska samarbetet. Ett område vi vill se ökade satsningar på är därför det språkliga utbytet länderna emellan. De nordiska länderna har ett gemensamt kulturarv och gemensamma värderingar. Och en hörnsten i den gemenskap som binder samman de nordiska länderna är just de nordiska språken. Sverigedemokraterna vill därför anslå extra medel för att förbättra den internordiska språkförståelsen och stötta insatser för kulturellt utbyte.

Vad gäller våra satsningar inom ramen för Svenska institutet ser vi institutets fokus på främjandet av jämställdhet som ett konkret verktyg för att främja kvinnors situation internationellt. Institutet driver i dag ett program kallat She Leads, vilket syftar till att främja framtida kvinnliga ledare i Saudiarabien och deras relationer till motparter här i Sverige. Det religiöst motiverade förtrycket av kvinnor är utbrett i en rad andra stater runt om i MENA-regionen. Sverige har ett moraliskt ansvar att främja jämställdhet på platser i behov. Vi anser därför att Svenska institutet bör etablera liknande partnerskap med fokus på nästa generations kvinnliga ledare i andra motsvarande stater. Sverigedemokraterna vill därför årligen satsa ytterligare resurser för just nästa generations kvinnliga ledare. Om än marginell, anser vi att denna ökade satsning utgör ett betydelsefullt bidrag för att Svenska institutet ska kunna fortsätta att bana väg för nästa generations kvinnliga ledare.

För en mer fullständig redogörelse hänvisar jag till det särskilda yttrande som vi har fogat till betänkandet och där våra särskilda satsningar på Svenska institutet och det nordiska samarbetet framgår. Jag vill också passa på att yrka bifall till reservation 1.

Jag kunde inte begära replik på Hans Wallmark, fru talman, men jag vill ställa två frågor med anledning av att Hans Wallmark här i talarstolen propagerade för ett svenskt medlemskap i Nato.

Den ena frågan är: Anser Hans Wallmark att spänningen skulle öka eller minska i vårt område om Sverige blir medlem i Nato? Med all sannolikhet skulle ett svenskt medlemskap också föranleda ett finskt medlemskap. Detta tror jag att Hans Wallmark instämmer i. Det skulle resultera i att Östersjön blir ett innanhav med Natoländer. Anser Hans Wallmark att detta skulle öka eller minska spänningen?

Den andra frågan till dem som förespråkar ett svenskt medlemskap, däribland Hans Wallmark, är: Är Hans Wallmark beredd att skicka svenska soldater att understödja diktatorn Erdoğan i Turkiet och hans aggressioner i området där?

Fru talman! Det är mig ett sant nöje att få rätta Björn Söder på flera punkter.

För det första kunde han ha tagit replik på mig, för så är debattreglerna. Detta kan vara bra för andra att veta i den kommande debatten.

För det andra menar jag att den osäkerhetslinje som man nu har bidrar till minskad säkerhet i vårt Östersjöområde.

Sverigedemokraterna har själva pratat om någon form av vapenbrödraskap med Finland, men jag förstår inte hur vår säkerhet skulle kunna öka om man har ett samarbete bortom det fredstida med ett land men inte om man har det med ytterligare 28 länder. Detta är för mig helt ologiskt. I så fall får man köra på den strikta neutralitetens linje, och den företräder inte Sverigedemokraterna.

Avslutningsvis, fru talman, finns det en vanlig fråga som anti-Nato-patrullen, bestående av en mycket märklig koalition av sverigedemokrater, miljöpartister, socialdemokrater och vänsterpartister, uppställer i Sverige. De brukar säga att vi måste skicka trupp till Turkiet om vi blir medlemmar. Turkiet har angripit Syrien, fru talman. Vilka Natoländer har skickat sina kvinnor och män till Turkiet? Inga, av det enkla skälet att Nato är en gemensam försvarsallians. Det är ingen angreppsallians. Det handlar om att försvara tillsammans om ett land blir angripet, och då, fru talman, undrar jag om det inte vore bra för Sverige att vi, i händelse av att något land angriper Sverige, vet att andra länder kommer skyndande till vårt bistånd – Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Frankrike och USA.

Det ni förespråkar är isolationismens politik, Björn Söder. Det jag förespråkar är säkerhetspolitikens politik.

Fru talman! Den moderata analysförmågan är lika bristfällig nu som den var när man ansåg att det var en god gärning att montera ned hela den svenska försvarsförmågan. Ni gör samma misstag ännu en gång, Hans Wallmark.

Det är klart att Östersjöområdet blir ett Natoinnanhav om Sverige går med i Nato och Finland gör detsamma. Detta skulle givetvis orsaka reaktioner från vissa länder i vår omgivning. Som litet land kan man inte spela hasard med den svenska säkerheten, utan man måste givetvis ta hänsyn till sin omgivning. Den analysförmåga som Hans Wallmark uppvisar här, fru talman, är ytterst bristfällig i denna bemärkelse.

Ja, det stämmer att vi förespråkar ett starkare samarbete med Finland. Det är också något som accepteras av både Nato och andra länder i vår omgivning. Det man inte vill ha är ett militärt vakuum i denna del av världen, och det får man inte om vi rustar vår försvarsförmåga med Finland. Vi anser att det är mycket bättre att rusta tillsammans med Finland, vilket skulle göra att hela läget stabiliseras här.

När det gäller Turkiet pratar Hans Wallmark sig varm för artikel 5 och att vi kan få hjälp av Nato om vi skulle bli anfallna, men det är ju något som går i båda riktningarna. Om ett annat Natoland blir anfallet måste också Sverige bistå utifrån de behov som finns. När det gäller Turkiet hävdar de ju själva att de inte har angripit eller invaderat Syrien utan att de försvarar sina gränser och bekämpar terrorism. I ett läge, om än teoretiskt, där Turkiet blir anfallet av Syrien tillsammans med Ryssland, till exempel, för att dessa vill slå tillbaka invasionen, kan Turkiet utlösa artikel 5 genom att säga att Turkiet blir angripet. Då skulle Natoländerna vara skyldiga att komma till undsättning.

Var ligger tolkningsföreträdet inom Nato? Om Turkiet skulle anse sig ha blivit angripet, kan då Natoländerna och de andra säga: ”Nej, vi anser inte att ni har blivit det” och så vidare? Detta går i båda riktningarna, och det gäller att Sverige kan bistå andra Natoländer där hjälp behövs.

Fru talman! Nato bestämmer självt, inom sig.

Björn Söder säger att risken om Sverige och Finland skulle bli medlemmar är att vi får ett Natoinnanhav och att detta kan leda till reaktioner från andra håll. Om man är Sverigevän, fru talman, borde väl riksdagen i Stockholm vara den som avgör vår säkerhetspolitik? Riksdagen i Helsingfors borde avgöra Finlands säkerhetspolitik, inte herrarna i Kreml.

Sedan håller jag med om att man ska satsa på försvaret. Då är det intressant att notera att Sverigedemokraterna i sina budgetförslag ligger på Socialdemokraternas nivåer, medan vi föreslår mer pengar i den budget som ligger på riksdagens bord.

Dessutom är det så att om ett land blir anfallet ska de andra skynda till detta lands hjälp. Om Estland, Lettland och Litauen har möjlighet är jag helt övertygad om att de kommer att skydda och hjälpa Sverige. Men Björn Söder, fru talman, vill inte biträda ifall Estland, Lettland och Litauen skulle attackeras.

Fru talman! Är man Sverigevän värnar man svenska folket och den svenska säkerheten. Då spelar man inte hasard med svensk säkerhet, som Hans Wallmark gör. Det har man gjort under många år när Moderaterna ledde detta land, med den bristande analysförmåga som man har haft. Jag skulle aldrig någonsin sätta min tilltro till denna analysförmåga som har visat sig vara så bristfällig att man har monterat ned den svenska försvarsförmågan, så att vi har stått utan försvar.

Nu gör man analysen att det bästa är att gå med i Nato. Det är givetvis så att vi ska ha ett nära samarbete med Nato. Vi sverigedemokrater är vänner av Nato och tycker att Nato är en jättebra organisation att samarbeta med. Men att gå från det till att bli fullvärdig medlem innebär att vi skapar en geopolitisk instabilitet i vår del av världen. Om man verkligen tar svensk säkerhetspolitik på allvar måste man också beakta vad omgivningen tycker och tänker – vilka åtgärder som kommer att vidtas och vilka konsekvenser det kommer att få – när vi fattar beslut här. Det tycker jag är det viktigaste.

Fru talman! Sedan Carl Bildts tid som utrikesminister ger Sverige ekonomiskt stöd till den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council. Tankesmedjan arbetar med globala säkerhetsfrågor och transatlantiskt samarbete. Bland övriga bidragsgivare finns bland andra Nato, en lång rad Natoländer, flera stora oljebolag och oljeproducerande länder samt den svenska vapentillverkaren Saab. Atlantic Council har, kort och gott, nära band till Nato och oljeindustrin.

Vänsterpartiet ser inte Nato eller Natoanknutna tankesmedjor som en del av Sveriges freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Därför föreslår vi att 10 miljoner kronor tas från Atlantic Council och andra liknande organisationer. I stället bör de användas för att minska de säkerhetspolitiska hoten på ett annat sätt.

Ryssland är i dag ett säkerhetspolitiskt hot, först och främst mot alla i Ryssland som motsätter sig styret i Kreml eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska hbtq-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och vänsteraktivister är den egna regimen i Kreml ett dagligt säkerhetshot.

Rysslands imperialistiska politik utgör också ett direkt hot mot befolkningen i flera grannländer – mot Ukraina, Georgien, Moldavien och länderna i Centralasien. I tredje hand utgör Putins regim ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige och ett hot som måste tas på allvar.

Men om Ryssland utvecklas i en mer demokratisk riktning kommer det också att utgöra ett mindre säkerhetspolitiskt hot. Därför behöver den ryska oppositionen – inte några fejkade partier utan den riktiga och modiga oppositionen, bestående av hbtq-aktivister, feminister, människorättsförsvarare och miljökämpar – omvärldens stöd. Att stödja dem är att stödja en demokratisk utveckling i Ryssland och att förbättra säkerheten i omvärlden.

Därför vill Vänsterpartiet trappa upp det svenska stödet till det ryska civilsamhället med en årlig stegvis ökning med 10 miljoner kronor för det anslag som kallas Samarbete inom Östersjöregionen. Totalt blir ökningen 60 miljoner kronor.

Världsfacket ITUC rankar 142 av världens länder utifrån graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. Ryssland graderas till en trea på en femgradig skala, vilket betyder att det sker regelbundna kränkningar av fackliga rättigheter. Det är i princip omöjligt att organisera en laglig strejk, vilket gör att det är svårt att sätta press på arbetsgivare i förhandlingar.

Under förberedelserna inför vinter-OS i Sotji 2014 dog 70 byggnadsarbetare. Migranter från Centralasien och Balkan lockades med löften om löner som i många fall aldrig infriades. Vittnesmål om bluffkontrakt, uteblivna löner och bestraffningar mot dem som vågade protestera var vanliga.

Inför fotbolls-VM för herrar 2018, som också hölls i Ryssland, omkom minst 21 arbetare på byggen, enligt det globala byggfacket BWI.

Vänsterpartiet står upp för rätten att organisera sig fackligt överallt i världen. Att få organisera sig i fria och oberoende fackföreningar är en grundläggande mänsklig rättighet. I den nuvarande resultatstrategin för Sveriges stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och miljö i Ryssland 2014–2018 nämns varken fackliga rättigheter eller arbetstagares rättigheter. Denna brist bör regeringen åtgärda när strategin nu ska förnyas.

Även press- och yttrandefriheten har inskränkts kraftigt de senaste 15 åren. Massmedier med stor räckvidd är i dag hårt kontrollerade av regimen. Regimens effektiva propagandaarbete förser medborgarna med den information och det budskap som anpassats efter regimens intressen. Kritiska röster censureras, och oberoende journalister som försöker förmedla en objektiv bild riskerar repressalier. I det pressfrihetsindex som Reportrar utan gränser presenterar årligen hamnar Ryssland på plats 149 av 180 undersökta länder 2019.

Under Putins styre har den ryska regimen stiftat flera nya lagar som inskränker medborgarnas frihet på nätet. Internetoperatörer är numera tvingade att lagra sina användares internettrafik och tvingas samarbeta med säkerhetstjänsten. Mängder av hemsidor har blockerats, och det har blivit olagligt att i sociala medier uppmana till deltagande i demonstrationer som ännu inte har fått tillstånd.

Vänsterpartiet ser med oro på utvecklingen i Ryssland och menar att det krävs ett tydligt agerande från Sveriges sida. Regeringen bör därför tydligare prioritera värnandet av press- och yttrandefrihet i Sveriges resultatstrategi för Ryssland.

Under våren 2019 togs ytterligare steg mot att inskränka friheten på internet när lagen om ett suveränt internet antogs. Lagen som ger myndigheterna ännu större möjlighet att totalt begränsa de ryska användarnas möjlighet till ett fritt internet är, likt Kinas mycket slutna internet, ett försök att skapa ett likadant.

Enligt den ryska organisationen Roskomsvoboda som tillvaratar ryssarnas digitala rättigheter, är säkerhet bara en förevändning för att ytterligare öka kontrollen över den ryska befolkningens kommunikation och inhämtning av information.

Sverige ska som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verka för att stärka friheten på internet i Ryssland, tycker vi.

Samvetsfånge är den som har fängslats efter att på fredlig grund ha uttryckt sin åsikt. Att fängsla någon på grund av deras åsikt är ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Trots detta fängslar, torterar och avrättar stater människor på grund av vilka de är eller vilka åsikter de har, i syfte att krympa det demokratiska utrymmet och stärka den egna makten.

De för allmänheten mest kända är Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea i över 18 år, och Gui Minhai, som i mer än fyra år har suttit fängslad i Kina. Varken Dawit Isaak eller Gui Minhai är dömda för några brott.

Vänsterpartiets bild är att regeringen oftast gör vad den kan i den svåra uppgiften att bistå svenska samvetsfångar. Samtidigt är det tydligt att retorik och metoder skiljer sig åt beroende på vilken stat det handlar om. Till exempel har retoriken varit försiktigare mot ekonomiska stormakter som Kina. Vänsterpartiet har vid flera tillfällen krävt att regeringen agerar tydligare och med större kraft.

Dawit Isaaks öde är framför allt en mänsklig tragedi. En familjefar har av politiska skäl skilts från sin familj. Eritreas president bestämde 2001 att det skulle sättas stopp för all kritik av landets ledning. Den oberoende pressen stängdes, och politiker, statstjänstemän och minst elva journalister fängslades utan rättegång, bland dem Dawit Isaak.

Dawit Isaak är den svensk som har suttit längst fängslad utan vare sig åtal eller dom. Han har inte fått träffa sin familj, ingen advokat och inte heller några svenska diplomater under hela denna långa tid.

Vänsterpartiet anser att det är dags att sammanställa de olika insatser som har gjorts för Dawit Isaak och andra samvetsfångar för att bäst få kunskap om vilka arbetsmetoder som fungerar bäst. Dawit Isaak riskerar sitt liv som det är, oavsett tyst diplomati eller inte. Efter 18 år är det tid att pröva nya strategier. Regeringen bör därför tillsätta en undersökningskommission med uppdrag att sammanställa de olika insatser som har gjorts för Dawit Isaak och andra samvetsfångar.

Även om Vänsterpartiet har stort förtroende för regeringens arbete med att få samvetsfångar frisläppta och har stor förståelse för att allt inte kan redovisas öppet, riskerar uteblivna resultat och hemlighetsmakeri att leda till att tilltron till regeringens ansträngningar minskar.

Vänsterpartiet menar därför att en större öppenhet vore välkommen. Mot denna bakgrund bör regeringen i en skrivelse till riksdagen redovisa så mycket som går av de metoder som används och de insatser som har gjorts och görs, och i de delar som måste vara hemliga till Utrikesnämnden.

Fru talman! I dag är det nejlikor i riksdagens bukett. Och med det anförda yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 2 och noterar vårt särskilda yttrande om budgeten och att vi inte deltar i det beslutet.

(forts. § 15)

Fru talman! För nyss tillkomna lyssnare här i kammaren vill jag tala om att jag tycker att vi har haft en ganska spänstig och intressant debatt.

Jag begärde ju replik före voteringen, fru talman, och skälet till det är egentligen flera. Jag tycker att Håkan Svenneling är en väldigt trevlig debattör att lyssna till. Jag delar inte hans synpunkter och står inte bakom hans vänsterparti, men jag tycker att han oftast får till ganska intressanta inlägg – så även den här gången. Jag måste ändå peka på några saker.

Jag undrar om han själv ser att han just i Natomarkeringen faller i armarna på den tidigare talaren Björn Söder. Ni resonerar på liknande sätt. Jag tycker att både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet blir lite lätt förblindade, fru talman. Det märks när man letar efter den typen av detaljer som att vi samverkar med Atlantic Council.

Fru talman! Nu kan vi glädja Håkan Svenneling med att riksdagsstyrelsen med bred majoritet har ställt sig bakom att vi ska ha Natos parlamentariska församling mitt i kärnan av Sveriges riksdag. Det var egentligen bara, vad jag förstod, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som hade en annan uppfattning.

Återigen: Det finns en likhet i Natomotståndet, detta siamesiska tvillingskap mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Sedan delar jag en hel del av den analys som Håkan Svenneling redogjorde för när det gäller synen på Ryssland och vårt behov av att se det Ryssland som fortfarande inte helt har försvunnit under putinismens styre. Fria oberoende grupper är inte många, men de finns. Det finns fria oberoende röster.

Jag tycker att man ska föra ett resonemang, utan att falla Vänsterpartiet i armarna när det gäller den här budgetposten, om hur vi på olika sätt kan vara med och stärka det ryska civilsamhället, de som förtrycks av Putin, de som vi ska vara upprörda över att de får leva på demokratins skuggsida.

Fru talman! Jag får börja med att tacka ledamoten Wallmark för det beröm han ger mig.

För ungefär ett år sedan frågade Hans Wallmark mig om Vänsterpartiets Rysslandspolitik. Jag svarade då lite svävande att jag gärna ville återkomma till det, och i dag har väl varit en sådan dag då jag återkommit till det. Skälet till det var att vi planerade en ny motion om Ryssland från Vänsterpartiets sida. Den lade vi också fram under årets allmänna motionstid. Det är en lång och omfattande motion där vi lyfter upp Ryssland och vad relationen till Ryssland betyder för Sverige.

Jag har också varit på resa i Ryssland och träffat de oppositionsgrupper som vi pratar om. Det är viktigt att komma ihåg att i Ryssland är inte opposition, som jag och Hans Wallmark utgör tillsammans mot regeringen, ett ord utan två, beroende på om man är en del av oppositionen inom eller utanför systemet. Jag menar att det är de som är utanför, de som är mest utsatta för Putins regim, som vi från svensk sida ska stödja. Det tror jag att Hans Wallmark och jag är eniga om.

När det gäller anmärkningen kring Nato och att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet skulle göra samma analys håller jag inte riktigt med Hans Wallmark. Vänsterpartiet har en hundraårig historia, Sverigedemokraterna har en betydligt kortare historia. Vi har varit en del av fredsrörelsen i Sverige under en lång tid av den hundraåriga historien.

Jag och Vänsterpartiet är väl kanske de starkaste förespråkarna för att Sveriges vapenexport inte ska gå till krigförande länder och diktaturer. För mig är det en viktig del i hur vi ser också på vårt Natomedlemskap och vår säkerhetspolitik.

I den här budgeten har vi lyft upp tankesmedjan Atlantic Council. Det är en tankesmedja som den svenska regeringen betalar pengar till men som producerar extremt märkliga rapporter när det kommer till säkerhetspolitik. Bland annat har man pratat om att det finns en trojan i Sveriges riksdag som skulle vilja stödja Putin. Det är för mig helt otänkbart att vi ska stödja organisationer som pekar ut svenska riksdagsledamöter och kallar dem för trojaner och andra typer av väldigt fula ord. Det är inte den säkerhetspolitik som vi ska ha.

Fru talman! Låt oss inte sprida utanför denna kammare att Hans Wallmark eventuellt har varit med och påverkat Vänsterpartiet att reformera sin Rysslandspolitik.

Dock, fru talman, måste jag säga att också jag har noterat den här förändringen. Det finns en helt annan mognad i Vänsterpartiets Rysslandshållning i dag som är värd att hedra. Jag har till och med fått en knapp från en av de fria organisationer som ni träffade.

När det gäller Ryssland tror jag att det är centralt att inse att det handlar om både mjuk och hård säkerhet. Där tycker jag att Vänsterpartiet har gjort betydande framryckningar när det gäller synen på den mjuka säkerheten att stärka civilsamhället.

Dock menar jag, fru talman, att Vänsterpartiet fortfarande har svårt att se den hårda säkerheten och det militära hot som Ryssland utgör. Rysslands regim utgör ett hot mot sin befolkning, men den utgör som militärmakt också ett hot mot sina grannländer. Det är därför som vi måste stärka ett svenskt försvar och ytterst gå med i Nato.

Fru talman! Hans Wallmark vill definiera säkerhet som mjuk och hård, men jag är inte så säker på att det är den uppdelningen som Sveriges riksdag ska använda sig av.

Jag tror att det är väldigt viktigt att ha en god relation med det ryska civilsamhället, att vara tydliga mot den ryska regimen i de delar där vi inte delar deras syn och att ha diplomatiska kontakter. Men vi får aldrig ge vika för de övergrepp mot mänskliga rättigheter i Ryssland som regimen står bakom.

Skulle hård säkerhet alltså vara något slags militärt mål? I så fall kan vi konstatera att Vänsterpartiet har samma anslag i sin försvarsbudget som regeringen för både 2010 och 2021. Vi har varit tydliga med att det svenska försvaret behöver förbättras men att man måste se andra hot än bara ryssen, till exempel klimathotet.

Det är viktigt att vi inte bidrar till en upprustning runt om i världen utan att vi faktiskt har transparens och öppenhet mellan våra stormakter. Det ser vi till exempel Trump motverka mycket i dag.

Fru talman! Hans Wallmark hann begära replik före mig. Vi hade från början samma fråga, nämligen om Vänsterpartiets och Håkan Svennelings inställning till Atlantic Council. Jag var på väg att stryka mig, men så hörde jag Håkan Svennelings svar och blev på riktigt orolig.

Vänsterpartiet är emot ett Natomedlemskap, vilket vi socialdemokrater också är. Sverige har ett nära samarbete med Nato, och vi är ett partnerskapsland, vilket är en bra lösning. Det är också ett argument för att vi ska stödja Atlantic Council. På så sätt får vi insyn och i någon mån möjlighet att påverka i vilken riktning utvecklingen av politik och bedömningar går.

Nu säger Håkan Svenneling att orsaken till att vilja dra ned på detta anslag egentligen är att han tycker att en del av Atlantic Councils rapporter är märkliga. Då träder Håkan Svenneling och Vänsterpartiet in på samma stig som Sverigedemokraterna, som inom både kultur och forskning vill recensera och utifrån det styra anslagen.

Det är viktigt att forskning och kultur får vara fri och sökande, och då ska inte vi politiker värdera och utifrån det styra om vi vill ge anslag eller inte, beroende på vad vi utifrån personliga preferenser tycker om forskningsresultaten. Forskningen ska få vara oberoende.

Detta är inget forskningsinstitut, men det är ett institut som ägnar sig åt verksamhet som ligger nära forskning och som syftar till att utveckla tankar och idéer för framtiden.

Min fråga till Håkan Svenneling är: Påverkar detta också Vänsterpartiets syn på Sveriges och Finlands trilaterala avtal med USA?

Fru talman! Politik handlar om att göra prioriteringar. Jag var tydlig med att vår budgetprioritering är att dra ned på pengarna till Atlantic Council och andra liknande Natoanknutna tankesmedjor och i stället lägga dem på att utveckla våra relationer med det ryska civilsamhället. Det är Vänsterpartiets prioritering, som vi föreslår i vår budget. Socialdemokraterna föreslår andra prioriteringar. En del av dem är bra, och jag står bakom dem. Andra är inte bra.

Fru talman! Jag känner stor oro för det Natonärmande som Kenneth G Forslund som företrädare för Socialdemokraterna har stått för under flera år och som jag gång på gång har kritiserat här i kammaren. Nu ser vi en socialdemokrati som efterapar Moderaterna och glider allt närmare ett Natomedlemskap. De säger att de inte vill men glider gladeligen hela tiden – så långt att de har bjudit in Natos parlamentariska församling till denna kammare. Detta har vi diskuterat tidigare, och vi behöver inte gå in i en lång diskussion om det.

För mig är det ett problem att en tankesmedja som tycker saker om transatlantiskt samarbete och alltså inte är fri forskning producerar rapporter som säger att ett antal riksdagsledamöter är trojanska hästar. Att dra tillbaka det anslaget är inte att stoppa fri forskning. I så fall skulle Erdoğans SETA-institut, som har pekat ut flera partikamrater till mig och Kenneth G Forslund som säkerhetshot mot Turkiet, också ägna sig åt fri forskning som borde värnas och stödjas. Nej, det gör det inte. Vi måste kritisera alla typer av rapporter som är lögn, och det ska vi göra tydligt. Då ska Sveriges regering inte finansiera denna typ av verksamhet.

Carl Bildt tog detta initiativ en gång i tiden för att han gillar allt som heter transatlantiskt och USA. Den socialdemokratiska regeringen borde sluta med detta.

Fru talman! Transatlantiskt samarbete är och har under många decennier varit något väldigt socialdemokratiskt, så försök inte att göra det till något slags nyvunnen socialdemokratisk inställning.

Sluta också med den närmast fåniga myten om att Socialdemokraterna håller på att smyga in Sverige i Nato. Det är inte så det går till. Sverige har ett samarbete, och vi ska fortsätta att ha vårt partnerskap med Nato eftersom det är bra för oss, för Nato och för säkerheten i vår del av världen. Sverige ska inte vara medlem i Nato, utan vi har ett annat säkerhetspolitiskt arrangemang.

Min fråga till Håkan Svenneling är fortfarande: Är ert Natomotstånd och ytterst USA-motstånd så starkt att ni också vill avsluta det trilaterala försvarssamarbetet som Sverige och Finland har med USA?

Fru talman! Låt mig konstatera att det var jag som var på dagens USA-seminarium i riksdagen och inte Kenneth G Forslund. Jag är nämligen extremt intresserad av amerikansk politik och vad som händer i USA.

Men att Socialdemokraterna och Miljöpartiet stödjer en tankesmedja som sysslar med olja, vapen och Nato får jag inte ihop. Atlantic Council stöttas av oljestater, Natoländer och vapenlobby, och det sätter självfallet agendan för vad den organisationen jobbar med. Detta tänker jag inte ställa mig bakom, och därför bör Sverige dra tillbaka dessa pengar.

Frågan om samarbetet mellan Sverige, Finland och USA är lite ad hoc i detta sammanhang. Men låt mig säga så här: Jag tycker att det är viktigt att Sverige har ett nära samarbete med Finland. Jag är mer tveksam till närmandena till Nato och USA, och därför har Vänsterpartiet markerat i till exempel Irakpropositionen för en person i Natoinsatsen.

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation, nr 3, under beslutspunkt 2. Under beslutspunkt 1 avstår Kristdemokraterna från ställningstagande i anslagsbeslutet.

Kristdemokraterna står för en värderingsbaserad utrikespolitik. Det är en politik som syftar till att stärka fred och demokratisk utveckling och som bidrar till förståelse, försoning och mänskliga rättigheter. Kristdemokratisk utrikespolitik är ett uttryck för att vi alla har ett ansvar för vår nästa. Människovärdet är universellt och kan aldrig relativiseras utifrån etnicitet eller geografiska gränser.

I den instabila situation som råder i vår omvärld är det helt centralt att vi från svenskt håll tar vår del av ansvaret för säkerhet och fred. Sverige ska fortsätta att stödja och bidra till gemensamma insatser inom fredsfrämjande, säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet. Det gör vi främst genom att stödja och bidra till gemensamma insatser inom det multilaterala samarbetet i EU, FN, Nato och OSSE.

Utöver detta ska utrikespolitiken främja frihandel. Frihandel och marknadsekonomi är vägen framåt för ökat välstånd, och det är verktyget för att lyfta människor och samhällen ur fattigdom. Samtidigt bör internationella handelsavtal i större utsträckning än i dag användas som politiskt påtryckningsmedel mot de auktoritära regimer som kränker mänskliga rättigheter. Förhoppningsvis kan det leda till att fler människor får en chans att leva i trygghet och säkerhet.

Med de här principerna som grund ska utrikespolitiken främja svenska intressen i omvärlden. Sverige ska vara en aktiv aktör inom de internationella samverkansorgan där vi verkar, från de nordiska till de globala, och vi ska bidra till att dessa samarbeten bedrivs så effektivt och resultatinriktat som möjligt.

Ett av fundamenten i varje demokrati är yttrandefriheten. Trots detta vet vi att journalister och bloggare i dag fängslas världen över. Sedan 18 år tillbaka sitter Dawit Isaak oskyldigt fängslad och isolerad i diktaturens Eritrea. Både Sveriges regering och EU måste nu öka ansträngningarna i det här djupt upprörande och tragiska fallet. Friges inte Dawit Isaak måste det få konsekvenser genom att EU fryser bistånds- och utvecklingssamarbetet med Eritrea.

Även när det gäller den i Kina frihetsberövade Gui Minhai är det nödvändigt att arbetet intensifieras. Krav måste ställas på en hårdare linje från EU:s sida mot Kina och andra länder som fängslar oskyldiga europeiska medborgare.

Fru talman! Den centrala arenan för svensk utrikespolitik är och förblir Europeiska unionen. EU:s styrka ligger i den gemensamma värdegrunden och i den historiska förmågan att samarbeta och överbrygga motsättningar. Att EU:s medlemsländer talar med en röst i utrikespolitiken är grundläggande. Utan enighet blir Europas länder aktörer i marginalen. Utan ett närmare utrikespolitiskt samarbete minskar Sveriges möjligheter att bidra och göra skillnad.

Agerar inte EU agerar någon annan. Det uppstår inget vakuum. I avsaknad av en gemensam europeisk politik har vi sett hur länder som Ryssland, Kina och Turkiet flyttar fram positionerna. Inte minst i Mellanöstern ökar de sitt geopolitiska inflytande. Tyvärr försvagas därmed arbetet för demokratiska reformer och mänskliga rättigheter. En liknande dyster utveckling ser vi i länder som Syrien, Iran, Venezuela och Kuba, för att enbart nämna några exempel.

Fru talman! Med grundläggande värderingar om människovärde, frihet och demokrati får svensk utrikespolitik aldrig kompromissa. När de värderingarna i dag utmanas av auktoritära regimer och våldsbejakande rörelser är det mer angeläget än någonsin tidigare att gemensamt med andra bygga fred och säkerhet. Det gör vi inom ramen för EU. Det gör vi genom att stärka samhörigheten med våra nordiska och baltiska grannar. Men vi gör det också genom att fördjupa relationerna till de västliga demokratiernas försvarsallians.

Natosamarbetet har brister. Utvecklingen i Turkiet är starkt oroande. Men Nato är sedan länge centralt för både vår egen och Europas säkerhet. Kristdemokraterna står fast vid att Sverige så snart som möjligt bör ansöka om fullt medlemskap i försvarsalliansen. Som Natos generalsekreterare har klargjort är det skillnad mellan att vara medlem och att ingå i ett partnerskapssamarbete.

(Applåder)

Fru talman! Det är viktigt med en stark svensk internationell närvaro i både internationella organisationer och nedrustnings- och säkerhetspolitiskt arbete, detta i en tid som blir alltmer orolig och alltmer komplicerad. Jag tycker att utskottets vice ordförande Hans Wallmark gav en snabb och bra exposé över alla de svårigheter som omgärdar oss runt om i världen.

Samtidigt är det viktigt att peka på att det finns en ganska stor och bred enighet om inriktningen här i Sveriges riksdag mellan alla åtta partier. Budgetmässigt handlar det vi just nu debatterar om 2 miljarder kronor. Det är naturligtvis oerhört mycket pengar för var och en, men man ska också konstatera att mer än hälften av de pengarna går till medlemsavgifter till olika organisationer. De ekonomiska alternativ som har presenterats av Vänsterpartiet, Kristdemokraterna respektive Sverigedemokraterna handlar om plus och minus på olika poster med några miljoner, ibland 10 miljoner. Det är alltså små differenser sett till den totala budgetvolymen på 2 miljarder. Men även miljoner är stora pengar. Framför allt visar de vilken riktning man önskar ta och vilka prioriteringar man önskar göra. De ska alltså inte på något vis förringas.

Fru talman! Totalt sett finns ändå den här breda enigheten om i vilken riktning Sverige ska jobba och om hur vi fortsatt och framgent ska jobba för en stabilare värld, en fredligare värld och en nedrustad värld, där vi framför allt har lyckats rusta ned massförstörelsevapen. Just satsningarna på nedrustningsarbetet avseende massförstörelsevapen är en viktig del av det här politikområdet. Det är ett område där Sverige internationellt spelar en mycket stor roll och kan fortsätta att göra det, delvis också på grund av att vi inte är medlemmar i försvarsalliansen Nato. Det är inte ett huvudargument för att inte vara med i Nato, men det är viktigt att komma ihåg detta och ha det i bakhuvudet. Att inte vara medlem i Nato ger också möjligheter för Sverige. Det är inte enbart så att vi får avstå från saker, vilket det ibland framställs som.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande nr 1.

Fru talman! Precis som utrikesutskottets ordförande framhåller finns det lite olika saker som göms mellan alla de här olika posterna. Låt mig beröra tre av dem!

Den första är Svenska institutet. Jag tycker att det har varit lite varierande kvalitet på kommentarerna från socialdemokratiskt håll när det gäller en del av det som har publicerats på Svenska institutets hemsida, där det, som det har uppfattats, har funnits en alltför glättig bild av möjligheten att få bidrag och andra stödformer om man kommer till Sverige. Vi har fått möjligheten att träffa Svenska institutets nya generaldirektör, fru talman. Jag tyckte att hon var väldigt klargörande. Det fanns en tydlig självkritik och därmed en insikt om behovet av självrättelse från Svenska institutets sida. Jag undrar hur Socialdemokraterna ställer sig till detta.

Den andra är att det handlar om 2 miljarder till olika utgiftsområden, som ni nämner, och att ett av de utgiftsområdena är Europarådet. Hur ställer sig Socialdemokraterna till att man nu på ett helt annat sätt än tidigare har accepterat Ryssland som fullvärdig medlem? Det har funnits ett sådant samarbete på ministernivå, men nu har Ryssland släppts in i den parlamentariska församlingen – med svenska socialdemokraters hjälp och i strid med de andra partier från Sveriges riksdag som var där nere.

Den tredje, fru talman, är något som förtjänar beröm. Bland de här organisationerna finns även Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Jag tycker att det är bra att Sverige nu tydligt ansöker om att bli ordförandeland för OSSE. Europeisk säkerhet är viktig. Det är viktigt att Sverige är ett engagerat land i internationella samarbeten. Det som skiljer Socialdemokraterna och Moderaterna åt, fru talman, är att vi tycker att Sverige utöver att vara aktivt i OSSE, Nordiska rådet och EU dessutom ska vara aktivt i Nato.

Fru talman! Svenska institutets verksamhet har vi också haft anledning att titta närmare på.

Vi har kunnat konstatera att i vart fall det allra mesta av det vi har hittat varit bra och korrekt information om Sverige och inte någon glättig bild eller överdrifter utan tvärtom en nyanserad bild. Om det nu är så att det finns material som kan kritiseras och som institutet självt känner inte är representativt och hållbart och därför väljer att ta bort välkomnar jag naturligtvis det.

I det sökande som vi har haft på de olika plattformar som Svenska institutet använder har vi inte kunnat hitta de materialen. Tvärtom har vi hittat en mycket korrekt och balanserad beskrivning av Sverige där. Den är naturligtvis viktig att fortsätta med. Är det sedan så att det finns något enstaka eller några enstaka material som inte håller måttet välkomnar jag att man tar bort dem.

När det gäller Europarådet och att låta Ryssland återigen vara en aktiv medlem där är det ett beslut som den parlamentariska församlingen där har fattat. Jag kan konstatera att det finns olika uppfattningar inom olika partier. Vi kan bara se på Norden. Där kan vi notera att i vårt grannland Norge gör Hans Wallmarks motsvarande partikamrater en annan bedömning av det.

Det har gjorts olika bedömningar. Den samlade bedömningen har varit att det ändå är gynnsamt och användbart för organisationen att Ryssland deltar i arbetet. Man ska komma ihåg att vår kritik mot Rysslands agerande – annekteringen av Krim, kriget i östra Ukraina och en lång rad andra händelser – kvarstår. Den får vi möjlighet att diskutera ytterligare i bland annat Europarådet. I övrigt tackar jag för stödet till ordförandeskapet.

Fru talman! När det gäller Svenska institutet och dess bildförmedlande måste det nog konstateras att SI är tydligare än S. Det kan noteras.

Det andra gäller Europarådet. Det finns flera politiker och flera länder som har agerat konstigt och felaktigt. Men nu står jag inte i det norska stortinget utan i Sveriges riksdag, fru talman. Det är notabelt att den svenska delegationen, som vad jag förstår var enig om att inte öppna dörren för Putins ryska delegation, fronderades av de svenska socialdemokraterna.

Det finns skäl att beklaga det. Det finns också skäl för socialdemokrater att själva beklaga hur man kom att agera i Europarådets parlamentariska församling. Det är ett viktigt organ, precis som OSSE och en del annat som jag nämnt. Den legitimitet som Ryssland söker ska man inte ge det.

Fru talman! Jag vill börja med att understryka det tack som jag inte hann med förut om stödet till vår ordförandekandidatur i OSSE. Jag hoppas att det ska gå vägen. Vi får se den närmaste tiden. Jag ser fram emot det om vi får ordförandeskapet.

När det gäller Europarådet har den samlade bedömningen hos en majoritet i Europarådets parlamentariska församling varit att det är bättre att ha Ryssland inne i organisationen och kunna diskutera med dem. Det handlar också om möjligheten för ryska medborgare att få sina rättigheter prövade.

Sedan är det i det fortsatta arbetet viktigt att fortsätta med kritiken och ifrågasättandet av det ryska agerandet. Sedan finns det också ett annat tillfälle då man med fördel kan debattera just de här frågorna om Europarådet. Det är när vi hanterar skrivelsen om Europarådets verksamhet i utskottet och i kammaren. Jag ser fram emot det.

Fru talman! Det här rör utgiftsområde 5 och ej hela den utrikespolitiska inriktningen, som vi debatterar den 12 februari nästkommande år. Det här handlar om 2 miljarder.

Jag kan hålla med om det som har framkommit tidigare och inte minst från Hans Wallmark. Han markerade att vi lever i en allt osäkrare och alltmer oförutsägbar omvärld. Jag håller helt med. Jag kan kanske i den delen tillägga att vi ser det sluttande planet både här och där, fru talman.

Krafterna för de auktoritära populisterna växer hela tiden. Det handlar om klubben av ledare som Putin, Xi Jinping, Erdoğan, Alijev, Lukasjenko, Duterte, Khamenei, bin Salman, Maduro och så vidare. Listan kan göras lång.

Därför är det viktigt att vi står upp för mänskliga rättigheter enligt den tolkning som har hävdats av oss sedan deklarationen antogs för 71 år sedan och står upp för demokrati och en fungerande rättsstat.

Vi ser hur det eroderas även bland länder i vår närhet och även bland länder som har skrivit under Europakonventionen och är medlemmar i Europarådet. Man omtolkar och anser att allt som inte stämmer, eller mycket som inte stämmer, med de styrandes politiska linje egentligen är otillåten politisk påverkan, att det är otillåtet och borde stoppas.

Så görs i flera av våra grannländer. Men så görs också i länder långt borta. Vi berör i betänkandet som hastigast Dawit Isaak och hans långa förödande fängelsetid i Eritrea. Vi är entydiga från utrikesutskottet och i Sveriges riksdag om att detta är helt oacceptabelt och att han bör släppas fri.

Lika entydiga är vi när det gäller Gui Minhai och Kinas agerande och det som händer i lägren i Xinjiang. Där har man internerat dem som regimen inte tycker stämmer med den egna åsikten för att omskola eller fostra dem till den rätta läran. Har vi sett det förut, fru talman? Ja, det har vi.

Därför är det viktigt att vi är tydliga och står upp för våra värderingar och för den liberala ordning som vi har hävdat och som har tjänat oss och världen så väl. Tack vare framgångar som vi har haft har vi också kunnat hjälpa väldigt många andra och stå upp för våra värden globalt.

Betänkandet visar en bred samsyn, som har sagts tidigare, när det gäller anslagen. Det är många avgifter till de multilaterala organ där vi ser att vi ska vara med för att göra skillnad. Vi talar om FN, Nordiska ministerrådet, Europarådet, OSSE, OECD och så vidare. Här har vi i allt väsentligt en samsyn.

Det finns två områden i betänkandet som sticker ut, fru talman. Det ena är Natorädslan. Det här är inget betänkande om Natomedlemskap. Helt plötsligt har Vänsterpartiet i sin iver att bli kvitt allting som luktar närhet till Nato hittat Atlantic Council och tycker att där ska vi ta pengar. Det vill man göra i stället för att satsa på den transatlantiska länken, som vi tycker är politiskt viktig att hävda. De ogillar den starkt och vill dra in pengar.

Sedan har vi Sverigedemokraterna, som också ogillar en tanke. De ogillar Svenska institutet och uppenbarligen dess uppdrag att främja Sverigebilden och vill långt mindre påverka andras uppfattning. De talar till och med om att förvränga en existerande uppfattning i andra länder. Smaka på detta! Därför vill de minska resurser där. Så låter de som kallar sig Sverigevänner men som snarare kanske är vänner av ett Sverige som går i Ungerns eller Polens spår. Var försiktiga, ärade ledamöter i denna kammare, med att vandra längs den vägen!

Fru talman! Det är också spännande att höra om den rebalansering som Vänsterpartiet har gjort och som fick beröm av Hans Wallmark när det gäller länken till Ryssland. Där vill man söka bygga inte bara civilsamhället – för där är vi med – utan också länken mellan baltiska stater och Ryssland. Det är någonting som torde applåderas åtminstone av duman och med all sannolikhet också av Kreml. De vill väl få hjälp med sin aggressiva ryska agenda mot alla liberala krafter, mot frihet och mänskliga rättigheter, mot hbtq-personer och mot organisationer som Memorial, som stängs ned.

De bryr sig inte ens om Europadomstolen för mänskliga rättigheter, som har dömt Ryssland inte bara en utan flera gånger för att de med sin lagstiftning och sitt agerande mot hbtq-personer diskriminerar medborgare. De mördar hbtq-personer och andra medborgare, inte minst i Tjetjenien.

Ändå fanns det de som i den här församlingen röstade för att den ryska dumans representanter, som stiftar de här lagarna, skulle återfå rösträtten i Europarådets parlamentarikerförsamling just med motivet att man behövde få tillträde till Europadomstolen. Tyvärr, fru talman, väljer både Kreml, Putin och den ryska ledningen att strunta i det som inte passar. Man väljer à la carte utifrån den egna menyn när det gäller mänskliga rättigheter, rättsstat och demokrati.

Det är därför vi har tyckt att vi behöver gå vidare. Detta finns inte i betänkandet, men jag vill bara påpeka det när vi talar om en del andra frågor. Vi har lyft fram Magnitskijlagstiftningen som ett sätt att komma till rätta med just oviljan i vissa länder att agera när mänskliga rättigheter kränks och det sker helt utan några som helst rättsstatsprocesser.

Vi vill stötta de ryska MR-krafterna och de demokratiska liberala krafterna, och vi gör det på olika sätt. Men vi ser också att många av dem möts av ett hårt och aggressivt ryskt rättssystem och även av andra aktörer som hotar, hatar och till och med mördar journalister och oliktänkande – de som uppfattas inte stå upp för den rätta läran. Det är en historia som vi har sett och som vi inte har kommit till rätta med än. Förhoppningsvis ska vi, också som en del av de insatser som vi gör i de multilaterala strukturerna, komma vidare och lyckas.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att den tid som vi har till vårt förfogande för våra anföranden är åtta minuter när vi debatterar budgeten. Det var skälet till att jag inte tog upp Baltikum i mitt anförande; det fick tyvärr stryka på foten.

Men Kerstin Lundgren tog upp vad jag har skrivit och vad jag tycker om Baltikum. Jag upplevde att Kerstin Lundgren misstolkade det som Vänsterpartiet tycker och tänker om Baltikum. Jag har i mitt tidigare jobb arbetat med landsbygdsutveckling i Europa – eller det har specifikt gällt Sverige, men jag har då varit i Europa. Baltikum har varit en av de platser jag har varit på när jag har jobbat med landsbygdsutveckling.

Det som är tydligt när det kommer till de rysk-baltiska relationerna är att människor lever sida vid sida i Baltikum, de som ser sig som ryssar i Baltikum och balter som ser sig som balter i Baltikum. Men det är väldigt tydligt att man ofta pekar och säger: Den där byn är rysk, och den där byn är baltisk. Det finns ett mått av integration, men det finns också ett visst mått av uppdelning.

Vad behöver då Sverige göra i ett sådant läge? Man behöver såklart stödja processer där denna uppdelning minskar. Om vi skulle hålla på och dela upp skåningar och svenskar i det svenska samhället i dag, precis som det var när vi hade erövrat Skåne, skulle vi ha en väldigt konstig relation i Sverige i dag.

Vi behöver därför stärka de band som finns mellan olika folkgrupper och hjälpa till i Baltikum så att den ryska minoritetens rättigheter är tillvaratagna men att de samtidigt kan vara en del av samhället. Detta är ett orosmoment i dag, och det gör att det blir ett orosmoment i de ryska och baltiska relationerna.

En annan sak vi skriver om är ryska påverkansoperationer gentemot de baltiska länderna. Det är kanske någonting som högerföreträdare ofta tar upp i den här typen av debatt, men jag vill peka på att även Vänstern ser den typen av påverkansoperationer. Det är viktigt att vi ökar motståndskraften både här i Sverige och i de baltiska staterna mot ryska påverkansoperationer, för de handlar just om att inskränka mänskliga fri- och rättigheter och vår demokrati.

Fru talman! När man läser betänkandet och reservationen framträder ändå en bild av att det inte bara handlar om integreringsprocesser i de baltiska staterna mellan olika grupper. I vad mån det nu är efterfrågat från de baltiska staterna ska jag låta vara osagt; vi har ju också en hel del diskussion med kollegor i de baltiska länderna.

Fru talman! Jag ser också att Vänsterpartiet vill agera för att minska spänningarna eller bygga länkar mellan de baltiska staterna och det stora landet Ryssland. Det är en spännande ingång för ett vänsterparti att vara den aktör som vill öppna och driva den processen.

Vi vet att Ryssland har en tydlig agenda: Ryssland hotar våra baltiska vänner. Tack vare att de är medlemmar i just Nato och i EU känner de att det kanske inte är fullt så illa som det skulle ha varit om de inte hade varit det. När just Vänsterpartiet, som tycker att Nato är ett hot, säger att man vill börja diskutera hur man ska bygga relationer mellan de baltiska staterna och Kreml känns det, fru talman, som en felaktig uppgift att prioritera från svensk sida. Möjligen känns det inte så för en vänsterpartist.

Fru talman! Jag upplever att Kerstin Lundgren misstolkar och kokar ihop vad jag tycker och tänker på ett ganska konstigt sätt.

Jag har varit i Ryssland och i Baltikum, som jag har varit inne på. I Ryssland träffade jag just Memorial, som Kerstin nämnde. Jag var på transfestivalen i Sankt Petersburg, Trans 2019. Det var ett märke därifrån som Hans Wallmark fick i gåva av mig efteråt.

Jag tänker mig att om vi ska minska hotbilden mot Sverige och hotbilden mot Baltikum ska vi främja goda relationer på diplomatisk nivå mellan våra länder. Det är viktigt. Det är därför jag tycker att vi också behöver öka stödet till civilsamhället i Ryssland. Vi behöver stödja de baltiska länderna i deras relationer och främja goda relationer så att det inte blir spänningar och konflikter.

Sverige ska hela tiden vara närvarande i den ibland lite spända relationen mellan de baltiska länderna och Ryssland. Vi ska finnas där som en buffert och ett stöd där vi tydligt står på de baltiska staternas sida och inte på Kremls sida.

Fru talman! Att tydligt stå på de baltiska ländernas sida är att Sverige går med i Nato. Det är en diskussion som vi för i ett annat sammanhang, för det är det de efterfrågar. I dag utgör vi ett hot genom vårt val.

Jag tycker att det är tydligt i debatten att Vänsterpartiet väljer att tona ned och hålla Nato borta. Nato ska vi passa oss för, tydligen, och i stället närma oss Ryssland och vara brobyggare.

Med den hållningen förstår jag att Vänsterpartiet vill buga i besöken även om man håller möten med Memorial och andra. De säger: Var tydliga! Buga inte för den ryska propagandan! Stå upp för era värden! Det är de liberala värden som vi har byggt vårt land, Europa och väst utifrån. Det är inte de värden som Ryssland anser att de vill fostra både de baltiska staterna och sina egna medborgare utifrån.

Fru talman! Det har lyfts flera gånger i talarstolen under debatten att vi lever i en orolig tid. Det är en tid när demokratin hotas i stora delar av världen och en tid när MR-aktivister av olika slag utsätts för enorma påfrestningar i form av förtryck, hot om våld och våld. De auktoritära krafterna och de populistiska krafterna växer sig starkare.

Vi här i Sverige lever i ett fritt land. Vi tar lite för ofta friheten för given. Men vi som bor i fria länder har ett ansvar för att stödja demokratin och de mänskliga rättigheterna och för att stödja MR-aktivister och hbtq-aktivister var än i världen de befinner sig. Det kan vi göra med bistånd. Det kan vi göra med militära insatser när så krävs. I dag, i den här debatten, talar vi dock om hur vi kan göra det genom att använda våra internationella samarbeten. FN är helt avgörande. EU:s utrikespolitik är helt avgörande. Arbetet i OSSE är såklart också helt avgörande, just för att säkra fria val och för att säkra att demokrati och mänskliga rättigheter respekteras i hela världen.

Fru talman! Vi har tillsammans med Centerpartiet ingått en januariöverenskommelse med regeringen som innebär att vi stöder budgeten. Det innebär inte att vi stöder all politik på det utrikespolitiska området, som till stor del ligger utanför januariavtalet. Det gör detta lite komplicerat, men jag måste säga att jag är glad över de förskjutningar som man kan se hos exempelvis Socialdemokraterna. Det sas här tidigare från Vänsterpartiet, vilket gjorde mig lite provocerad, att Socialdemokraterna hade närmat sig Moderaterna i sin syn på Nato. Det är ju Moderaterna, fru talman, som har flyttat sig till Liberalernas position i sin syn på Nato.

Från början kommer synen att vi ska ha ett Natomedlemskap från Liberalernas ungdomsförbund. Sedan fick man med sig Liberalerna, sedan fick man med sig Moderaternas ungdomsförbund och Kristdemokraternas ungdomsförbund och till slut fick man med sig deras två moderpartier. Om det är så att vi ser en förskjutning hos Socialdemokraterna tycker jag inte att vi ska ge äran till Moderaterna utan ära den som äras bör. Självklart kan vi inte ha bara FN, EU och andra viktiga internationella samarbeten, utan det krävs också ett seriöst internationellt försvarssamarbete i form av Nato.

Fru talman! Det är klart att det är viktigt att vi engagerar oss i FN, EU och OSSE. Jag ser fram emot fler debatter här i kammaren om vad vi kan göra med det engagemanget. Vi i Liberalerna försöker till exempel få regeringen att i sin utrikespolitiska agenda ställa upp på att, om Taiwan så vill och efterfrågar, stödja ett valobservatörsbidrag till Taiwan när de har val i januari. Det skulle till exempel kunna ske genom OSSE. Taiwan är inte medlem i OSSE, men OSSE har tidigare, till exempel i Afghanistan, varit med och valobserverat i länder utanför OSSE. Det skulle också kunna ske genom FN eller EU.

Fru talman! Jag noterade också att statsministern i den partiledardebatt som hölls för ett tag sedan hade flyttat sig, åtminstone delvis, till Liberalernas position när det gäller den europeiska utrikespolitiken. Om EU ska vara ett effektivt verktyg när det gäller internationell samverkan och utrikespolitik behöver man såklart fundera på om EU:s utrikespolitik verkligen ska beslutas i enhällighet. Vi tycker inte det. Det kan inte vara så att exempelvis länder som sitter i knät på Kina och som är medlemmar i EU blockerar en kraftfull europeisk utrikespolitik eller att länder som har nära band till Bolsonaros Brasilien blockerar en kraftfull utrikespolitik däremot. Vi behöver ändra på beslutsfattandet om europeisk utrikespolitik.

Fru talman! Utöver dessa frågor vill jag särskilt lyfta fram våra nordiska och baltiska grannar och hur viktigt det är att vi får ett ännu djupare samarbete med dem. När världen är så orolig som den är måste vi värna om våra internationella samarbeten och våra internationella metoder och möjligheter att sprida demokrati och mänskliga rättigheter i världen, men vi måste också se till att här hemma försvara den demokrati och de mänskliga rättigheter som vi faktiskt har, både här och i vårt närområde.

Fru talman! Med de orden yrkar jag bifall till propositionen och utskottets förslag och tackar för debatten efter sju timmars debatterande här i kammaren.

Fru talman! Joar Forssell har verkligen gjort en hjälteinsats när det gäller att vara debattör i Sveriges riksdag i dag. Jag tror att han kommer att toppa listan över de tyngsta debattörerna här i riksdagen. Jag kan välkomna honom till den klubben, för där har jag själv också varit högt uppe.

Detta är, som Joar Forssell var inne på, den första budget som Liberalerna gör tillsammans med regeringen. Det man då funderar på när man kommer till utgiftsområde 5 är vad Liberalerna har fått ut för politik på området. När ni förra året, 2018, lade fram den skuggbudget som sedan inte blev regeringens budget utan servettskissen föreslog ni för 2019 års budget att vi skulle dra ned på nedrustning med 9 miljoner. Ni föreslog att fredsforskningsinstitutet Sipri skulle få 3 miljoner mindre. Och så föreslog ni att det som Joar Forssell var inne på nu, en färdplan för Nato, skulle få 10 miljoner.

I den budget som Liberalerna står bakom i dag stärker man nedrustningen, i stället för att dra ned, med 15 miljoner kronor. Man stärker också nedrustningsfrågor generellt genom att satsa på att etablera ett Kinacenter, som också blir en del av nedrustningspolitiken.

Det man undrar är helt enkelt vad Liberalerna har fått ut i det här. Hur nära den färdplan för Nato som Joar Forssell drömmer om är vi egentligen?

Fru talman! Liberalerna har ju erfarenhet av budgetsamarbete och till och med regeringssamarbete både högerut och vänsterut, och vi har aldrig fått igenom vårt krav om Nato. Då kan man tycka att Liberalerna är dåliga på att förhandla. Det är vi inte. Om man läser januariavtalet och budgeten som helhet ser man att Liberalerna tvärtom kanske är det parti som i förhållande till sin storlek har fått igenom mest, både i budgetomfång och i antal punkter. När man förhandlar i en konstellation där man är ensam om en ståndpunkt, till exempel den att vi ska ha ett Natomedlemskap, kan det förstås vara svårt att få igenom just den punkten.

Jag är däremot glad över att Liberalerna genom enträget opinionsbildande har lyckats få till en förskjutning i den politiska debatten på det här området. Jag håller med Håkan Svenneling om att vi ser en förskjutning i retoriken också hos Socialdemokraterna. Det, fru talman, tror jag inte minst beror på att Socialdemokraterna försöker röra sig i det politiska spelrummet och närma sig mitten av svensk politik för att säkra sitt stöd från till exempel Liberalerna. Det tror jag är någonting som vi faktiskt kan ta åt oss äran för.

Detsamma gäller såklart för Moderaterna och Kristdemokraterna, som också har följt Liberalernas linje när det gäller Natomedlemskap.

Förhandlande, fru talman, sker ju inte bara kring ett förhandlingsbord utan också i den allmänna politiska debatten och i hur vi flyttar det politiska fönstret. Jag tycker att detta med Nato och hur regeringen nu ser på EU:s utrikespolitik är två exempel på ganska häpnadsväckande förskjutningar från ett regeringsparti som tidigare varit mycket kraftigt emot detta.

Fru talman! Jag får väl då välkomna att Liberalerna har svängt i frågan om nedrustning från att vilja skära i nedrustningsarbetet till att nu stå bakom en höjning. Det är ett välkommet beslut från Liberalernas sida som jag tror kan bli väldigt bra, eftersom vi ser ett behov av att lyfta frågan om kärnvapen och kärnvapennedrustning runt om i världen. Jag tror att det sekretariat som nu tack vare den här budgeten kan möjliggöras är en väldigt bra satsning, även om den kanske är lite liberal.

Jag tackar Joar Forssell för hans insatser i dag och önskar honom lite vila och te eller någonting för att lena rösten.

Fru talman! Jag ska tala på ett medlemsmöte direkt efteråt. Men efter det blir det kanske te och vila.

Fru talman! Jag förstår att det kan vara svårt för ett parti som Vänsterpartiet att hänga med. Vänsterpartiet har aldrig suttit i en regering eller varit med i den typen av strukturerade förhandlingar som man har när man budgetförhandlar.

Det kan verka som att partierna står helt och hållet bakom allt som finns med i budgeten. Sanningen är att vi här i parlamentet står bakom det vi tillsammans har förhandlat fram. Det betyder inte att partiståndpunkter har blivit utraderade. Jag kan tala om en hemlighet: Jag vet att till exempel Socialdemokraterna är emot att ta bort värnskatten, trots att de kommer att rösta för det här i kammaren. Jag vet också att Centerpartiet har ståndpunkter som går emot det vi har kommit överens om. Det gäller även Miljöpartiet.

Det är inte konstigare än att man när man samarbetar får ge och ta.

Fru talman! Det Sverige gör i världen spelar roll, och det som händer i världen spelar roll för Sverige. Vi lever i en värld där vi alla har ett gemensamt ansvar, både för den utveckling som sker i dag och för vilka förutsättningar vi lämnar över till nästa generation. Våra handlingar påverkar livsförutsättningarna för människor som lever i andra delar av jorden. Och de beslut som vi tar i den här kammaren påverkar så många fler än oss som lever här och nu.

När antidemokratiska krafter är på frammarsch runt om i världen, mänskliga rättigheter inskränks och kvinnors rättigheter ifrågasätts är Sveriges röst för frihet, feminism och demokrati viktigare än på länge. Och vi vet att vi bara kan skapa fred och säkerhet tillsammans med andra.

Målen med Sveriges utrikespolitik är att säkerställa Sveriges intressen i förbindelse med andra länder och att verka för fred, demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen. Med vår feministiska utrikespolitik lyfter vi i alla internationella sammanhang fram flickors och kvinnors situation och livsförutsättningar. Vi kan se att det ger resultat.

Sverige behöver internationella institutioner för att kunna agera i de internationella sammanhangen. Här är FN helt avgörande. Förenta nationerna är en grundbult för det arbete som vi har möjlighet att uträtta i världen. Det är möjligt genom vårt stöd till FN-institutionerna. När vi beslutar om anslagen till det arbetet är det en tydlig prioritering av arbetet med mänskliga rättigheter.

FN är den främsta förvaltaren av en regelbaserad världsordning och en förutsättning för det globala arbetet för fred. Det är en av de viktigaste arenorna för svensk utrikespolitik och behöver stå i centrum för vårt globala arbete.

Med det inte sagt att andra djupa samarbeten som Sverige har inte är viktiga. Arbetet i såväl OSSE som OECD och naturligtvis EU är betydande för att vi ska nå våra övergripande mål: de som vi gemensamt har satt upp i Agenda 2030.

Fru talman! Kärnvapen är ett av de största hoten mänskligheten står inför. Arbetet med nedrustning är ett arbete för världsfreden. De satsningar på icke-spridning som nu kommer att göras är otroligt viktiga för det fortsatta arbetet.

Risken för kärnvapenanvändning i världen ökar till följd av det rådande omvärldsläget och av att centrala rustningskontrollsavtal överges. I det läget är nedrustning och icke-spridning av kärnvapen en tydlig utrikes- och säkerhetspolitisk prioritering för oss. Den svenska kunskapsbasen inom nedrustningspolitiken ska stärkas, och ett kunskapscentrum ska säkerställa att de svenska kunskaperna förstärks och uppdateras. Så bygger vi trygghet och säkerhet för framtiden.

Fru talman! Det fria ordet är centralt för att skapa en fri och demokratisk värld. Det arbetet behöver ske på alla plan. Runt om i världen sitter modiga människor fängslade för sina ord och sin journalistik. Hat, hot och våld mot journalister är hot mot oss alla.

När vi nu debatterar utrikespolitik i den här kammaren kan jag inte undgå att lyfta fram de samvetsfångar som sitter fängslade runt om i världen för att ha tagit det fria ordet i försvar. Dawit Isaak och Gui Minhai är två svenskar som har suttit frihetsberövade under flera år i Eritrea respektive Kina. Det pris som de har behövt betala för sina ord och sin yttrandefrihet är helt oacceptabelt. Sverige kommer att fortsätta kämpa för att de ska släppas fria. Men vår kamp för yttrandefrihet kan inte stanna där. Ingen, oberoende av medborgarskap, ska fängslas för sin journalistiska gärning. Det måste vara vårt mål.

Fru talman! Det Sverige gör i världen spelar roll. I en tid då demokratin går bakåt i flera stater och då kampen för kvinnors rättigheter behöver tas om och om igen är Sveriges röst viktigare än på länge. Tillsammans med andra kan vi bygga en bättre värld och rusta för morgondagens utmaningar.

Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 december.)