Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 om målet för politiken för mänskliga rättigheter.

Runt om i världen finns krafter som utmanar öppenheten och trotsar demokratins spelregler. Terrorattacken i Paris sätter blixtbelysning på att det i Europa finns människor som tar avstånd från de värden som ligger till grund för våra demokratiska samhällen, människor som hatar friheten, öppenheten och jämställdheten. Motståndet mot våra öppna samhällen är så starkt att dessa krafter inte drar sig för att mörda urskillningslöst för att främja sina extremistiska våldsideal.

En ökad radikalisering utmanar tryggheten, minst sagt, och måste bemötas med lagens fulla kraft samtidigt som våldsyttringarna måste bekämpas med förebyggande arbete. Under anslag 6:1 finansieras flera stöd och uppdrag till bland annat nationella myndigheter med koppling till arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. För att utveckla detta viktiga arbete vill vi tillföra 15 miljoner kronor till anslaget, vilket i förhållande till regeringens förslag innebär ytterligare 5 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att politiken för mänskliga rättigheter inte längre ska ingå som en del av målet för demokratipolitiken. Förslaget lyder: "Målet för politiken för mänskliga rättigheter ska vara att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter."

Vi moderater menar att regeringen gör oss en otjänst genom att exkludera den svenska rättsliga dimensionen av de mänskliga rättigheterna och den tradition som har föregått dessa, till exempel bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i våra grundlagar. Sverige har en lång tradition när det gäller att värna dessa grundläggande rättigheter. Vi föreslår därför att målet ska lyda: Målet för politiken för mänskliga rättigheter ska vara att "säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige".

I en civiliserad rättsstat är det angeläget att medborgare, företag och organisationer har lika god kännedom om vad som gäller i fråga om rättigheter, skyldigheter och ansvar i de digitala miljöerna som de har i verkliga livet. Överträdelser på nätet måste följas upp genom noggrann tillsyn och rättsliga sanktioner. Datainspektionens arbete med tillsyn, informationsspridning och utbildning för att förebygga integritetskränkningar, inklusive näthat, är prioriterat.

Vi föreslår därför att myndigheten tillförs 5 miljoner extra, vilket innebär en ökad satsning med 1 miljon kronor i förhållande till regeringens anslag.

Enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är det möjligt att utöka förvaltningsområdena för meänkieli, samiska och finska genom att låta ytterligare kommuner ansluta sig efter ansökan hos regeringen. I takt med att allt fler kommuner har anslutits har de nationella minoriteternas rättigheter och förutsättningar stärkts. För tillfället väntar åtta kommuner på besked från regeringen. Och besvikelsen är förstås stor hos minoriteterna i de berörda kommunerna efter att regeringen har meddelat att man inte planerar att bevilja deras ansökningar, i väntan på en översyn av minoritetslagstiftningen.

Vi moderater menar att en utvärdering av lagstiftningen inte ska utgöra hinder för att ansluta fler kommuner. En lag upphör inte att gälla bara för att den utvärderas. För att ansökningarna ska kunna godkännas höjer vi anslaget med 1 miljon kronor.

Herr talman! Regeringens skattehöjningar på jobb och företagande riskerar att leda till att Sveriges jobbtillväxt bromsas och att trösklarna in till arbetsmarknaden höjs. Regeringens politik skapar inte några bra möjligheter till en god integration.

De moderata reformförslagen däremot fokuserar på jobben, på hur jobben ska bli fler och komma fler till del och på hur utanförskapet ska minska. Därför står vi upp för rimliga skattenivåer, stärkta investeringar i utbildning och infrastruktur och värnar företagsklimatet. Fler i arbete betyder mer skatteintäkter som ger högre kvalitet i välfärden och ett starkare Sverige.

Ett starkare Sverige förutsätter kloka politiska beslut. Därför är det allvarligt att regeringen i budgetpropositionen har tagit bort redovisning som visar effekten av regeringens politik på antalet, till exempel när det gäller antalet årsarbetskrafter, sysselsättning, arbetslöshet och bnp. Utan redovisning av förslagens förväntade effekter försvåras såklart riksdagens analys av regeringens politik.

Så länge regeringen inte lever upp till rimliga krav på öppenhet är det angeläget att riksdagens utredningstjänst får ökade resurser, så att svenska folkets främsta företrädare, Sveriges riksdag, får större möjligheter att värdera regeringens förslag. Därför föreslår vi att utredningstjänsten förstärks genom att riksdagens förvaltningsanslag höjs med 5 miljoner kronor nästa år. Förstärkningen finansieras genom motsvarande neddragning av Regeringskansliets förvaltningsanslag.

Herr talman! Jag vill knyta an till det allra sista som Maria Abrahamsson sa, angående anslagen till Regeringskansliet. Det är en neddragning som endast i ringa del används för att finansiera anslagsförstärkningar på utgiftsområde 1. Det går till andra delar i Moderaternas samlade politik.

Anser inte Moderaterna att partiet är bundet vid den överenskommelse som träffades 2011? Jag refererar till att Socialdemokraterna vid den tiden, första året efter alliansregeringens seger 2010 som kvarvarande regering, hade föreslagit en nedsättning av Regeringskansliets anslag med 600 miljoner kronor. Det väckte opposition. Men Sverigedemokraterna anslöt sig till yrkandet som gick igenom.

Inför nästa budgetår träffades dock en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och den dåvarande regeringen. Parterna bestämde sig för att tillföra anslaget igen, för att återställa det regeringen hade föreslagit. Det finansierades budgettekniskt genom att man tog av anslagssparandet. Parterna träffade en överenskommelse om att föra pengar till Regeringskansliets anslag för att på det sättet finansiera hotade nedstängningar av svenska ambassader i andra länder och exportfrämjande åtgärder.

Anser ni moderater att den överenskommelsen fortfarande har giltighet? Vi socialdemokrater slutade nämligen vid den tiden att lägga fram förslag om att sätta ned anslagen för Regeringskansliet.

Herr talman! Frågan är vid första anblicken fullt rimlig. Men när man tänker efter inser man att vi nu har en situation där regeringen inte redovisar siffror som skulle beskriva effekten av de förslag som regeringen lägger fram. Då sitter riksdagen lite med skägget i brevlådan, så att säga. Hur ska vi tolka förslagen när vi inte kan se effekterna utskrivna i budgetpropositionen, vilket man till exempel kunde göra under alliansregeringens år?

Det är det som ligger bakom. Vårt motiv är att vi inser behovet av att vi får utreda detta själva. Vi har då riksdagens utredningstjänst till vårt förfogande. Och då tillför vi mer resurser dit.

Herr talman! Det var inte den frågeställningen jag väckte.

Vi har ansett att det som skedde 2011 var en överenskommelse av principiell karaktär. Sverige hade på nytt fått en minoritetsregering. Vi förstod att vi kanske också skulle komma att bilda en minoritetsregering efter nästa val.

Är det rimligt att riksdagens majoritet, eller majoriteter, går in och beskär möjligheterna för den regering som Sverige nu har att arbeta på ett rimligt sätt?

Vi har tolkat överenskommelsen på det sättet. Den hade en principiell och långsiktig karaktär, och den syftade till att bidra till stabilitet och handlingskraft hos den regering som riksdagen är skyldig att se till finns.

Jag kan säga att vi är förvånade och besvikna över att Moderaterna använder sig av denna metod för att finansiera sin politik i övrigt. Och min fråga är: Finns det förutsättningar för oss att fortsättningsvis vidhålla den överenskommelse som vi ansåg hade principiell och långsiktig inriktning? Vi hoppas och vädjar till er att ni också ser på samma sak inför nästa agerande i budgetsammanhang.

Herr talman! Problemet är ju att Björn von Sydow vägrar att se att vi diskuterar utifrån två olika verkligheter. Det var en verklighet som var för handen när överenskommelsen ingicks, och då var alliansregeringen noga med att redovisa siffror i budgetpropositionen som riksdagen sedan kunde värdera, ta ställning till och utforma sitt förslag utifrån.

Nu har vi en situation där riksdagen inte längre har den möjligheten eftersom vi inte får se de siffror som visar effekterna av regeringens förslag. Det är klart att i det läget inser en ansvarsfull riksdag, som är svenska folkets främsta företrädare, att vi behöver skaffa oss det underlag som vi nu inte längre får. Därför vill vi förstärka riksdagens utredningstjänst. Det är den verklighet som vi lever i nu, och det är mitt svar på frågan.

Herr talman! Låt mig inledningsvis börja med att yrka bifall till reservation 2 från Sverigedemokraterna.

Förra årets budgetförfarande i riksdagen blev unikt i sitt slag. SD tog då sitt demokratiska ansvar och fällde minoritetsregeringens budget. Ett rimligt antagande var att regeringen då skulle hedra sitt löfte till väljarna och avgå som den lovade. Så blev det som bekant inte och i stället för omval trädde den för alla nu så bekanta decemberöverenskommelsen i kraft.

Den visade med all tydlighet att de ansvariga i regeringen och låtsasoppositionen tyckte att det var viktigare att sitta kvar med sina generösa löner och arvoden i stället för att förvalta det demokratiska mandat som de hade fått av sina väljare.

Decemberöverenskommelsen höll på papperet innan den inomborgerliga oppositionen i KD röstade för att avskaffa den. I dess plats trädde i stället migrationsöverenskommelsen eller decemberöverenskommelsen 2.0, som vi kanske kan kalla den.

I detta läge - med en till synes aldrig skenande kostnad som föranletts av sjuklöverns invandringspolitik - befinner vi oss i den situationen att Alliansen och regeringen till och med lånar nästan 11 miljarder till en verksamhet som man nu vet inte lönar sig.

Herr talman! Magdalena Andersson och hennes kompisar i Alliansen påminner mer om ett avsnitt ur serien Lyxfällan - som ni kanske har sett på tv - än om de ansvarstagande politiker som de borde vara. Detta hade kunnat bli en underhållande politisk satir om det inte vore för att deras sms-lånepolitik inte drabbar dem själva, som i tv-serien, utan i stället drabbar de svenska skattebetalarna.

Detta om regeringsunderlagets sinne för ekonomi. Men det finns naturligtvis ett alternativ, nämligen det Sverigevänliga alternativet. Vi vet att man inte kan låna sig ur kriser. Vårt budgetförslag är därför anpassat efter den verklighet som vi lever i.

I en tid med skenande kostnader för främst invandringen krävs att alla som kan är med och tar ansvar. För tar man ansvar, herr talman, kan man även kosta på sig finansierade reformer och ökningar på områden där de gör som mest nytta och åtgärdar där det som mest behövs.

Vi skär därför ned på bidragen till politiska partier och på Regeringskansliets anslag samt halverar presstödet. De politiska partierna bör i högre grad finansiera sin egen verksamhet. Regeringen och Regeringskansliet bör i egenskap av styrande föregå med gott exempel och klara sig med mindre medel.

Vad gäller halveringen av presstödet anser vi, precis som regeringen, att det är uppenbart att det är i behov av en reformering. Dels gäller det att EU:s regler om statsstöd kommer att påverka stödets utformning i framtiden, dels anser vi att det är tveksamt att det allmänna genom nuvarande utformning ska hålla en mediesektor som är stadd i förvandling vid liv genom konstgjord andning. Vi väljer dock att göra det i form av en skatteväxling där vi för att underlätta minskningen genomför lättnader på skattesidan, och vi budgeterar därför för ett avskaffande av skatten på annonser för dagspress och periodiska publikationer.

I kombination med åtgärder som Sverigedemokraterna föreslår på andra områden såsom lindring av sjuklöneansvaret och sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare torde detta främst kunna underlätta omställningen för framför allt mindre redaktioner. Härigenom gynnas dessutom små lokala redaktioner som i dag, med nuvarande regler, inte erhåller något presstöd.

Vi avser även att helt skrota den särskilda satsningen på den nationella minoriteten romer, eftersom det är olyckligt att en enskild satsning bär en så tydlig etnisk prägel.

I stället avser vi, i likhet med regeringen, att förstärka Sametinget då vi menar att samerna har en så tydlig särställning som folk att det motiverar ett ökat anslag för Sametingets arbete med delaktighet och självbestämmande. I förhållande till regeringen går vi dock längre och ökar anslaget för 2016 med 8 miljoner kronor.

Slutligen, herr talman, förstärker vi även länsstyrelserna med 20 miljoner kronor för deras arbete med djurskyddskontroller.

I detta anförande instämde Fredrik Eriksson (SD).

Herr talman! Statsbudgeten för 2016, det område som vi har berett i konstitutionsutskottet, Rikets styrelse, omfattar 12 717 000 000 kronor. Det är den ram för budgetområdet Rikets styrelse som riksdagen i voteringen i förra veckan fattade beslut om. Det är 518 miljoner mer än den budget för 2015 som vi fattade beslut om för ett år sedan.

Centerpartiet anser att den stora uppräkning som regeringen föreslår för sitt eget kansli, Regeringskansliet, borde minskas med 175 miljoner. Vi vill ju inte höja skatterna på det sätt som regeringen föreslår i sin budget.

Herr talman! En viktig del i konstitutionsutskottets budgetbetänkande för 2015 var ett tillkännagivande till regeringen, från alla partier utom Sverigedemokraterna. Tillkännagivandet grundades dels på en motion som jag lämnat in om tidigareläggning av ändringar i presstödet, dels på allianspartiernas budgetmotion om en sammanslagning av bland annat Presstödsnämnden och Myndigheten för radio och tv.

Vi hade i tillkännagivandet enats om att delar av det förslag som Presstödskommittén hade lämnat drygt ett år tidigare borde genomföras redan 2016 i stället för 2017 som Presstödskommittén föreslog.

I regeringens budgetförslag för 2016 ser vi att regeringen har tagit tillkännagivandet och de problem för dagspressen som det beskriver på allvar.

Det här tillkännagivandet förra året innebar något som är sällsynt i riksdagens motionsbehandling, nämligen att en motion från den allmänna motionstiden bifölls redan två månader efter att den hade lämnats in.

Jag var naturligtvis glad för det, men ännu viktigare är naturligtvis att tillkännagivandet gav ett hopp till många av landets tidningar att de skulle kunna överleva den kris som finns i tidningsbranschen. De får bättre möjligheter att klara av anpassningar till ny teknik och lägre kostnader som är nödvändiga för överlevnaden. Detta sker genom att det inom ramen för presstödsanslaget 2016 avsätts ett utvecklingsstöd som kan sökas av alla nyhetstidningar. Besparingar blir dessutom möjliga när reklamskatten börjar avvecklas 2017 och försök med samdistribution av tidningar och post börjar genomföras, enligt vad regeringen utlovat.

En liten detalj i konstitutionsutskottets tillkännagivande, grundat på presstödspropositionen, återstår och omnämns på s. 60 i utskottets budgetbetänkande. Det gäller att budgeten för 2016 inte innehåller någon uppräkning av presstödet till endagarstidningar. Jag har dock fått försäkringar från företrädare för regeringspartierna om att denna del av tillkännagivandet kommer att beaktas när budgeten för 2017 läggs fram.

Herr talman! Jag vill i övrigt här ta upp några frågor som rör skillnaderna mellan Centerpartiets och regeringens ekonomiska politik. Centerpartiet har i budgetmotionen föreslagit ett alternativ till regeringens budgetproposition. I vår motion föreslår vi viktiga strukturreformer för arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, omläggningar av skatten på arbete och företagens villkor samt en kraftfull grön skatteväxling. Vi vill att sänkt skatt på arbete finansieras genom att förorenaren betalar för utsläpp.

Centerpartiets förslag till budget för 2016 bygger på vår vision att Sverige ska bli ett av världens mest framgångsrika länder ekonomiskt med möjligheter för alla att arbeta och utvecklas. Förutsättningarna för det är ett näringsliv i frontlinjen för internationell konkurrenskraft och innovation samt en bred bas av småföretag som tillåts utvecklas och växa i hela landet.

Jag och Centerpartiet vill att Sverige ska vara ett föredöme på miljöområdet, och vi vill genom konkreta styrmedel visa att ekonomisk tillväxt, innovation och entreprenörskap går hand i hand med minskade utsläpp och gifter samt ekologisk balans. Genom den politiken vill Centerpartiet skapa jobb, välfärd och trygghet.

Herr talman! Riksdagen har i första steget av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens budgetproposition och de utgiftsramar och beräkningar av inkomster som där föreslås. Eftersom riksdagen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den som jag och Centerpartiet önskar kommer jag att avstå från att delta i beslutet om anslagens fördelning.

I ett särskilt yttrande framför vi från Centerpartiet den fördelning av anslagen inom utgiftsområde 1 som vi förordar.

Herr talman! Jag vill ta upp samma fråga som jag tog upp i ett tidigare inlägg från socialdemokratisk sida. Jag har dragit historien för kammaren om den överenskommelse som träffades 2011, hur det innebar att ett tidigare yrkande som hade vunnit kammarens bifall under föregående riksmöte nu lades till handlingarna, och i stället uppfinansierades det som regeringen hade dragit in för att tillmötesgå riksdagens beslut.

Jag vill fråga Per-Ingvar Johnsson hur han som företrädare för Centerpartiet ser på den överenskommelsen, som vi alltså har mottagit med överraskning och besvikelse eftersom vi anser att i det läge vi befinner oss är det regeringen, oavsett dess parlamentariska ställning, som har en skyldighet att göra det som regeringsformen kräver, nämligen ansvara för att riket har en regering.

Hur ser Centerpartiet på den överenskommelse som har träffats? Anser Centerpartiet att den egentligen gäller? Anser Centerpartiet att det vore bra om den kunde gälla? Har Centerpartiet kanske till nästa budgetbehandling en annan inställning i den här frågan än vad som i dag redovisas, då Centerpartiet är det alliansparti vars förslag till neddragningar på Regeringskansliet är de största?

Herr talman! Det är riktigt att vi har föreslagit en kraftig neddragning jämfört med det anslag som regeringen har föreslagit för Regeringskansliet. Men totalt sett är det en uppräkning med 518 miljoner i den budget som lagts av regeringen. Av uppräkningarna är det alltså en avsevärd summa kvar, 300 miljoner, om vi ser till det här budgetområdet. Jag är därför inte så bekymrad för det.

Herr talman! Vi diskuterar principfrågan, den om överenskommelsens giltighet. Jag är tacksam för ytterligare en kommentar till det av Per-Ingvar Johnsson.

Man kan naturligtvis väga in olika förhållanden, ställa effektivitetskrav och så vidare. Det visar sig att Regeringskansliet under föregående år inte ökat vad gäller personal, antalet anställda. Tvärtom ligger antalet kvar. Inte heller har de politiskt motiverade anställningarna ökat. Det ser ganska oförändrat ut.

Möjligen kan man säga att Regeringskansliet i dag utsätts för en oerhörd press, nämligen genom de parallella krisförlopp Sverige som land och det svenska samhället utsätts för. Att i den situationen som kommentar till utgiftsområde 1 lägga den största vikt vid att skära ned på Regeringskansliet gör att vi, herr talman, är förvånade, överraskade och besvikna över den inriktningen.

Jag vill hoppas att Per-Ingvar Johnsson finner det möjligt att i dag till kammaren ha en formulering som visar att man förstår att en minoritetsregering behöver vara säker på att Sverige kan regeras.

Herr talman! Vi anser från Centerpartiets sida inte att det finns några bekymmer med att landet ska kunna regeras. Det finns ett anslagssparande i Regeringskansliet, vilket betyder att det finns ganska mycket pengar för regeringen att disponera på sitt kansli. Jag ser inte det bekymret.

Dessutom är det totalt sett en kraftig uppräkning, en uppräkning på i storleksordningen 4 ½ procent av anslaget för rikets styrelse. Det är väsentligt mer än vad som ligger på andra anslagsområden.

Herr talman! Om man jämför budgetarna inom det här utgiftsområdet ser man att Liberalernas budget är väldigt offensiv. Vi har många satsningar på flera olika områden. Jag tänkte gå igenom dem.

Det är inte konstigt att det ser ut så. Flera av områdena under utgiftsområde 1 ligger oss liberaler varmt om hjärtat. Ett av dem är Riksdagens ombudsmän eller JO, Justitieombudsmannen, som svenska folket nog bäst känner dem som. JO är en av riksdagens vakthundar; de vaktar medborgarnas intressen.

Mycket tyder på att JO är en populär institution bland svenska folket, för det kommer in många anmälningar mot myndigheter, domstolar och så vidare som man vill att JO ska pröva. Det gör att arbetsbelastningen vid myndigheten är stor. Från Liberalernas sida vill vi skjuta till 5 miljoner kronor till JO. Det är en uppräkning med 6 procent och alltså en rejäl satsning.

En annan av dessa vakthundar är Datainspektionen. De skriver själva om sitt uppdrag att du, alltså medborgaren, har rätt till en fredad zon. De jobbar mycket med den personliga integriteten, ser till att personuppgifter som samlas in hanteras på rätt sätt.

Från Liberalernas sida vill vi gärna omvandla myndigheten till en integritetsinspektion med utökat uppdrag, men till dess att så sker vill vi ge Datainspektionen ökade resurser för att de ska kunna vara mer aktiva inom sitt område. Vi skjuter till 10 miljoner kronor, en rejäl uppräkning med 20 procent.

Vad gäller minoriteterna har vi förvaltningsområden i Sverige. Det kan vara kommuner och landsting där man bland annat har rätt till information på sitt språk - meänkieli, finska, samiska. De har varit mycket populära. Många kommuner och landsting har anslutit sig, och fler vill ansluta sig. I det läget fryser regeringen budgeten för det området och stoppar det hela så att fler kommuner inte ska kunna ansluta sig. Det görs på grund av någon översyn.

Det är inget fel med en översyn, men att hindra detta, som är populärt för de medborgare som bor i dessa kommuner och som många kommuner anser är bra, och frysa bidragen dit blir väldigt felaktigt. Liberalerna är faktiskt det enda parti som tillför pengar för att klara av en utökning. Det skulle kosta ungefär 5 miljoner kronor att låta de nya kommunerna ansluta sig, och vi är de enda som har de pengarna. Vi har dessutom ytterligare 5 miljoner kronor som kan gå bland annat till att räkna upp stödet för de kommuner som redan är förvaltningsområden för bland annat finska.

Ytterligare ett område där vi från Liberalerna har jobbat mycket under lång tid, bland annat i alliansregeringen, där Erik Ullenhag hade ansvar för detta område, är romerna. Romerna har funnits mycket länge i Sverige, i 500 år, och de har under hela den tiden utsatts för olika former av förtryck och diskriminering. Situationen har naturligtvis blivit bättre än den rasideologi som vi hade i början av 1900-talet, men det finns fortfarande mycket diskriminering av romer kvar, och friheten är begränsad i Sverige för den som föds som rom. Alliansregeringen hade en mycket ambitiös agenda, och den fortsatte även efter att Alliansens regeringsperiod var slut, då vi gemensamt här röstade för ett tillkännagivande till regeringen utifrån en motion av just Erik Ullenhag.

På detta område minskar regeringen anslagen för romerna med 2 miljoner. Ska vi behålla en hög ambitionsnivå, öka takten och förbättra arbetet kan vi naturligtvis inte dra ned på det här området, som regeringen gör. I stället vill vi från Liberalerna gärna skjuta till 5 miljoner kronor, vilket är väldigt mycket pengar på det här området. Det är en uppräkning med 35 procent.

Herr talman! Med något sänkt stämma vill jag rikta mig till Mathias Sundin med anledning av den frågeställning som jag varit i tillfälle att behandla nyligen med kollegorna i Alliansen. Vi har ju noterat att Liberalerna har ett väsentligt lägre förslag till besparingar på Regeringskansliet. Jag vill egentligen ställa samma fråga som tidigare, principfrågan: Anser Liberalerna att den överenskommelse som träffades 2011, som innebar att Socialdemokraterna från och med då inte motionerar om neddragningar av Regeringskansliet när vi är i opposition, fortfarande gäller? Åtminstone kan man säga att den verkar gälla väldigt mycket för Liberalerna eftersom besparingsförslaget är endast 26 miljoner kronor.

Jag kunde kanske använda ytterligare en minut för att argumentera, men jag nöjer mig så här och ställer frågan till Liberalerna.

Herr talman! Det ante mig att Björn von Sydow skulle ställa den frågan.

Jag ska säga två saker som svar på själva sakfrågan. Överenskommelsen gällde ju förra mandatperioden. Den tog slut för lite drygt ett år sedan. Dessutom gällde den ändringar av budgeten i efterhand - att man inte ska gå in i efterhand och lägga ned någon ambassad, som man föreslog från S-håll på den tiden. Så ser vi på den frågan.

Jag kan skjuta tillbaka frågan. Hur länge tycker Björn von Sydow att överenskommelsen ska gälla? Är detta en evig överenskommelse i Björn von Sydows värld?

Herr talman! Jag beklagar den sakståndpunkt som Mathias Sundin redovisar, nämligen att överenskommelsen har löpt ut i och med förra mandatperioden. Vi ansåg att den var prövad en gång från vårt parti under oppositionstiden. Det var inte bra. Jag var inte med och överlade och förhandlade vid den tiden, men av dem som var med har jag fått intrycket att man menade att detta var en överenskommelse som syftade till att minoritetsregeringar inte skulle utsättas för mer eller mindre kraftfulla reduktioner i det som innebär att utöva ledningen för förvaltningen i Sverige, inklusive vår utrikestjänst, och som också behövs för att riksdagens arbete ska fungera. Riksdagen är ju i hög grad beroende av Regeringskansliet som maskineri.

Min och vår inställning är att överenskommelsen var av principiell karaktär. Den bör gälla. Vi vill ha den inriktningen, och det vore mycket värdefullt om vi kunde följa upp den här kammardiskussionen med överläggningar om detta inom ramen för våra partiers samarbetsmöjligheter.

Herr talman! Vi måste kunna lägga fram olika budgetar, vilket ju är vad vi har gjort. Vi har inte försökt bryta ut någon del i efterhand och ändra, utan vi har helt enkelt lagt fram en annan budget.

Från vår sida har vi i budgeten gjort andra prioriteringar än vad ni gör. Vi lägger till exempel pengar på att man ska kunna utöka förvaltningsområdena, och vi lägger pengar på romsk inkludering, vilket ni drar ned på. Vi har olika fördelning, och så måste det kunna vara.

Ni får ju igenom era satsningar på regeringen också. Vi har inte prioriterat Regeringskansliet lika högt som till exempel satsningar på information på finska i förvaltningsområdena. Vi har olika prioriteringar, och det är väl därför vi har politisk debatt.

Herr talman! Regeringen lägger fram ett sammanhållet budgetförslag, och partierna i opposition lägger fram sina alternativa budgetförslag. Detta sker i två steg, dels beslut om ramen för budgeten i dess helhet - och detta beslut togs för någon vecka sedan - dels inom varje utgiftsområde, och det är detta som vi här debatterar för KU:s del.

Vad är då Kristdemokraternas målsättning med budgeten om man ser till helheten? När vi satte samman vår budget med alla dess delar - KU:s område är en mindre del - vad ville vi då?

Jo, för ökad gemenskap och framtidstro vill vi ha en politik som skapar förutsättningar för människor att bygga goda relationer och känna trygghet och som underlättar för människor att gå från utanförskap till arbete. Vi vill skapa förutsättningar för en god tillväxt och ett företagsklimat som står sig väl i den globala konkurrensen. För oss är det viktigt att stärka familjernas självbestämmande, och det civila samhällets ställning skapar en grund för fungerande mellanmänskliga relationer. Genom en väl fungerande ekonomisk politik kan vi också satsa resurser på välfärd, vilket ökar tryggheten. Med genomtänkta reformer kring arbetsmarknaden och i skattepolitiken kan vi förbättra människors möjlighet att lämna arbetslöshet och utanförskap.

Nya jobb, menar vi, skapas inte av politiska ovanifrånlösningar. De skapas i växande och lönsamma företag. Den rödgröna regeringen tror att man kan nå Europas lägsta arbetslöshet - det är ju målsättningen - och klara integrationsutmaningen med massiva skattehöjningar på just arbete och företagande. Kristdemokraternas inriktning är den motsatta. Vi vill sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och förbättra förutsättningarna för företagande. Det är av stor vikt att den ekonomiska politiken utformas på ett sådant sätt att resurserna används effektivt för att skapa trygghet för dem som befinner sig i utsatta situationer.

Tillväxten måste komma alla till del. Välfärden måste utvecklas genom fortsatt valfrihet, tydligt kvalitetsarbete och ett effektivt användande av resurserna.

Nu vet vi att riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag till utgiftsramar, beräkning av statens inkomster och inriktning på budgetpolitiken. Och i enlighet med riksdagens rambeslutsprocess ställs nu regeringens budgetförslag och de olika oppositionspartiernas budgetförslag mot varandra som helheter och beslutas i två steg.

Kristdemokraternas budgetförslag är en sammanhållen helhet. Eftersom riksdagen i steg ett, det som kallas för rambeslutet, har ställt sig bakom regeringens förslag på ekonomiska ramar för statsbudgeten och inriktning på budgetpolitiken kan jag inte yrka bifall till det förslaget en andra gång, så att säga. I stället framför jag i enlighet med ett särskilt yttrande synpunkter på regeringens förslag och redovisar den anslagsfördelning som Kristdemokraterna föreslår i motion 2015/16:2712, yrkande 1.

Vad vill vi där? Jo, först och främst - det är det som Björn von Sydow har aktualiserat - vill vi kristdemokrater minska anslaget 4:1, Regeringskansliet m.m., med 109,5 miljoner kronor för 2016, jämfört med regeringens förslag i propositionen.

Då kan man fråga: Är detta ett brott mot den överenskommelse som gjordes? Den gjordes under förra mandatperioden. Vi hade haft en situation där Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna, som den gången utgjorde opposition, tillsammans bröt ut 300 miljoner ur det anslaget. Det fick långtgående konsekvenser. Därför gjordes det en överenskommelse förra mandatperioden. Socialdemokraterna valde att inte göra om detta, och i nästa budget var de 300 miljoner kronorna tillbakalagda.

Har då allianspartierna i olika grader brutit mot en överenskommelse? Till att börja med kan vi konstatera något. Vid de två tillfällen - vår- och höstbudgeten - när allianspartierna och regeringen har gett sina förslag till den budget som nu ska gälla har regeringen adderat 175 miljoner kronor i förhållande till vad som tidigare gällde. Inget av allianspartierna har gått över den adderingen.

Jag kan titta på s. 106, bil. 3, i betänkandet. Anslaget för Regeringskansliet med mera skulle enligt regeringens förslag vara drygt 7 miljarder kronor. Moderaterna har minskat det med 104 miljoner, Centern med 174,5 miljoner, Folkpartiet med 26 miljoner och Kristdemokraterna med 109,5 miljoner. Alla allianspartier ligger med råge under den ökning på 175 miljoner kronor som regeringen har föreslagit.

De enda som utmärker sig är Sverigedemokraterna, som lyckades landa just på den magiska siffran 300 miljoner, som en gång Socialdemokraterna var överens med dem om att minska med. De ligger kvar. Men vi andra är inte så drastiska - tvärtom. Det är inom den här ökningen som alla våra nedskärningsförslag ligger. De kommer, inom parentes, inte att gå igenom i kammaren. Det vet vi, för vi har redan facit.

Hur vill vi göra med vår helhet? Förutom den här nedskärningen vill vi kristdemokrater att Världsbanken, som har fått uppdrag om en fortsatt studie över företagsklimatet i Sverige, ska få genomföra den studien.

Vi vill öka anslaget 6:1, Allmänna val och demokrati, med 5 miljoner mer än regeringen. Vi vill minska anslaget till länsstyrelserna med 25 miljoner kronor. Det är en ökning som har att göra med deras miljöansvar, som vi tror att de kan klara ändå.

Jag vill också peka på vikten av att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Alla allianspartier har lyft detta mer än regeringen, eller lika mycket i alla fall. Genom omfördelning är det kanske mer. Kristdemokraterna vill öka det anslaget med 15 miljoner kronor. Vi menar att den våldsbejakande extremismen är ett av de värsta hoten mot vår demokrati. Vi måste skydda vår demokrati mot det yttersta angreppet. Tyvärr har det blivit ännu mer aktuellt sedan vi skrev motionerna. De fruktansvärda dåden i Paris har skett sedan dess.

Därutöver föreslår Kristdemokraterna att anslaget 6:3, Datainspektionen, ska vara 2 miljoner högre än regeringens förslag för nästa år. Myndighetens arbete med att förebygga och motverka integritetskränkningar, inklusive näthat, behöver förstärkas. Det kostar pengar, och det vill vi tillföra.

Slutligen gäller det anslaget 7:1, Åtgärder för nationella minoriteter. Vi menar att fler kommuner ska tillåtas att bli en del av de förvaltningsområden för meänkieli, samiska och finska som redan finns, vilket bör finansieras genom en omfördelning inom anslagets ram.

Herr talman! Tack, Tuve Skånberg, för att du i huvudanförandet berört frågeställningen och ökat insynen i vad som hände vid den överläggning som skedde 2011!

Jag tycker ändå att det är värt att fundera över och ta ställning till detta: Är det endast så att en regering ska vara skyddad mot att det ur dess budget bryts ut vissa anslagspunkter inom ett utgiftsområde och att de blir föremål för en annan uppläggning, antingen i själva budgetprocessen eller vid ett senare tillfälle? Är det detta saken handlar om? Ja, den handlar om det, till en del. Men den handlar också om regeringens ställning i statsskicket.

Visst, det är små belopp det handlar om, men som situationen nu är parlamentariskt ser vi av motionerna att regeringen egentligen inte har en absolut majoritet i kammaren för detta anslag, liksom andra anslag. Här är vi inne på någonting som ändå är djupt betydelsefullt. Riksdagen kan i verkligheten inte arbeta för full maskin utan regering och regeringsmaskineri. Och förverkligandet av statsmakternas strävan kan inte ske annat än med en finansiering som är av klass. En minoritetsregering ligger här hela tiden under risk i fråga om möjligheterna att å grundlagarnas mening styra riket.

Min fråga till Tuve Skånberg är: Vore det inte bra att avsluta den här debatten med ett konstaterande - varje minoritetsregering har förståelse för att det är lättare för oppositionen att komma med sådana här förslag, men det är någonting som vi borde hålla oss ifrån?

Herr talman! Ja, det skulle kunna bli ett avslutande konstaterande.

Låt mig först notera något. Inget av allianspartierna har brutit ut någonting och kommit överens och därmed slängt detta över ända, som faktiskt skedde med de 300 miljoner som vi diskuterar här. Alla allianspartier ligger med god marginal inom den ökning som regeringen nu faktiskt har fått igenom när rambeslutet har tagits. Vi har inte agerat för att bryta ut det eller för att lägga oss på samma siffror. Det är skillnad mellan allianspartierna. Inte ens rent teoretiskt skulle vi alltså ha kunnat göra det.

Ja, det är en minoritetsregering. Också en minoritetsregering måste känna trygghet i att den kan regera. Den är åtminstone tolererad. Det är inte omöjligt att denna liksom andra frågor kan diskuteras. Men vi har inte en överenskommelse bakom oss som vi har brutit. Utan att jag har något mandat att börja en förhandling här och nu kan man ändå öppna dörren för att detta är en av de frågor som kan diskuteras i framtiden.

Jag vill bara påminna om att regeringen inte förankrade ändringar av utrikesrepresentationen, så som man förband sig. Regeringen har nämligen aviserat konsuln i New York och ambassader i Manila, Lima och Tunis utan att förankra det. När det handlar om överenskommelser har regeringen alltså sin läxa.

Herr talman! Jag reagerar naturligtvis positivt från vårt håll på den inställning som Tuve Skånberg personligen redovisar här i talarstolen, nämligen att det skulle vara möjligt att föra resonemang om det här anslaget och dess ställning nära det grundlagsreglerade statsskicket. Det hälsar jag välkommet, liksom flera av de kommentarer som har gjorts av de föregående talarna under debatten.

Jag vill gärna säga att vi ser fram emot sådana kontakter.

Herr talman! Med det ger jag Björn von Sydow sista ordet.

Herr talman! Jag vill gärna inleda med att säga att vi från Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet ser att det råder stora skillnader mellan Alliansens partier i deras totala hantering av utgiftsområde 1. Det ser vi kring den diskussion som vi har fört här i replikernas form.

Vi menar naturligtvis att det är positivt att Liberalerna har lagt fram en budget som framstår som balanserad och rimlig. Andra partier i Alliansen har en annan inriktning. Jag vill gärna nämna det som en följd av den diskussion vi har haft kring anslaget till Regeringskansliet.

Herr talman! Jag vill ta upp några ting till. Ett gäller frågan om anslagen till länsstyrelserna. Här har vi en bred frågeställning som har att göra med hur många länsstyrelser och län vi ska ha och hur den regionala samhällsorganisationen ska vara konstruerad. Vi har en ambitiös strävan från regeringen att ändå kunna åstadkomma en förändring till det positiva i form av regioner med åtföljande demokratiska organisation som är bättre skickad att hantera samhällsfrågeställningarna.

Vi hoppas att det ska finnas ett intresse hos riksdagens alla partier för att under den här mandatperioden kunna göra en förändring i den mycket segdragna frågan om en regional nivå som verkligen innebär regioner, något mer än den i och för sig rimliga ställning som flera län har fått som regioner.

Jag vill ändå ställa en fråga här om de besparingar och neddragningar som Alliansen riktar mot våra länsstyrelser. I dag är våra länsstyrelser anemiska, som en av kollegorna i utskottet eller kanske fler brukar säga. Det har skett neddragningar. Det som också har skett är att länsstyrelserna har mycket temporära anslag. När vi var på besök i Västra Götaland i Göteborg fick jag en känsla av att näst intill hälften av alla anslag som en länsstyrelse hade var av temporär karaktär. Det är naturligtvis väldigt svårt för en länsstyrelse att kunna administrera sin personalförsörjning och sitt ansvar inför sina uppgifter i en sådan situation.

Jag vill passa på att fråga allianspartierna vad de egentligen har för syn på situationen för länsstyrelserna. Här riktar jag mig särskilt till Centerpartiet. Centerpartiet är det av partierna som faktiskt kommer upp i 30 miljoner. Övriga må vara nära nog men ligger dock under detta belopp. I motiveringen kan jag läsa att avvikelsen beror på att reservanten inte står bakom regeringens satsningar på miljöområdet och för att utveckla service och betaltjänster. Jag undrar om den argumenteringen kanske kunde utvecklas lite från talarstolen.

Herr talman! Två viktiga frågor har varit uppe. Det gäller våra nationella minoriteter, och det gäller romsk inkludering. Vår inställning är att det är angeläget att se över lagen om de nationella minoriteternas rättigheter och att detta ska kunna fungera bättre i förvaltningsområdena. Vi är positiva till detta.

Vi har också noterat att regeringen även ska se över behovet av ytterligare förtydliganden på den här punkten, kopplat till våra konventionsåtaganden både inom och utanför förvaltningsområdena. Vi anser att systemet vilar på god grund och att vi visar att Sverige tar frågan om minoritetsspråkens ställning på allvar. Departementet och vår kulturminister har dock noterat att det har kommit signaler om att dessa medel inte används på ett sätt som är helt effektivt och uppföljbart - därför denna översyn.

Regeringen har försäkrat både här och på andra sätt att strategin inte är att försvaga institutet med förvaltningsområden för minoritetsspråken - tvärtom. Den är att förbättra systemet. Det är det som är bakgrunden.

Låt mig också få säga att när det gäller frågan om romsk inkludering är det fråga om en temporär satsning som nu upphör, och man avser att tillföra pengar, 13 miljoner kronor från och med 2016, för att fortsätta arbetet med strategin för romsk inkludering. Detta är ett prioriterat arbete för regeringen och, vet jag, för riksdagens konstitutionsutskott.

(Applåder)

Herr talman! Björn von Sydow har nu ägnat mycket tid åt att prata dels om några få procentenheters stöd till Regeringskansliet, dels om länsstyrelserna. Man känner igen den gamla statskramande socialdemokratin i Björn von Sydow.

Låt oss i stället ägna några minuter åt de hundratusentals människor som berörs av just detta med finskt förvaltningsområde och även förvaltningsområde för till exempel samiska.

Björn von Sydow berörde från talarstolen att det ska göras en översyn av detta, men den absolut starkaste signalen som har kommit in från dessa kommuner är att det fungerar väldigt väl och är väldigt efterfrågat att kunna få den här servicen från kommunerna.

Nu fryser ni detta helt. Man kan ju göra en översyn parallellt med att man fortsätter med ett i grunden bra system. Visst ska man alltid se över om pengarna används helt effektivt eller om det finns förbättringar att göra, men att stoppa detta under en okänd tid framåt känns som helt fel väg att gå. Varför prioriterar regeringen och Vänsterpartiet att göra så?

Herr talman! Tack, Mathias Sundin, för vänligheten att kalla mig för statskramare! Jag kan ta det på ett skämtsamt sätt, men jag kan också säga att när vi nu lever i dessa allvarsamma tider har det i många demokratiska länder blivit en ökad förståelse för en statsmakt eller en effektiv offentlig makt. Det märkte man faktiskt, om jag minns undersökningarna rätt, redan från angreppet den 11 september 2001.

Forskningen som till exempel Rothstein bedriver visar hur kolossalt avgörande det är att den offentliga makten inte är korrumperad. Han menar ju att det första kravet, nästan, är ett korruptionsfritt samhälle, före kravet på i bred mening mänskliga rättigheter och ett folkligt deltagande i demokratin.

Som före detta gammal statskramare kan jag säga att i svåra tider är en effektiv statsförvaltning väldigt betydelsefull och likaså ett effektivt demokratiskt deltagande. Där spelar minoritetsspråkens möjligheter och rättigheter för de människor som har dem en väldigt stor roll. Jag ser alltså ingen direkt motsättning i detta.

Vi vet att det är uppskattat, men vi har till regeringen fått en del indikationer på att det kan vara problem som har att göra med om pengarna kommer till rätt användning. Är det rimligt att använda dem som man gör?

Översynen har det syftet, och i det ljuset har vi ansett att det kan vara acceptabelt den här gången.

Herr talman! Det ska nog en statsvetare till för att hårdra forskningen så mycket att lite fler regeringstjänstemän skulle vara det som folk efterfrågar vid krissituationer. Det är inte vad jag har hört från mina väljare, men vi har olika väljare.

Naturligtvis ska det finnas en effektiv statsförvaltning, men det avgörs knappast av 2 eller 3 procentenheter mer till Regeringskansliet eller precis hur mycket länsstyrelserna har.

Folk reagerar på om framgångsrika projekt och verksamheter fryses, som dessa förvaltningsområden är. I Norrköping, som jag kommer från, finns många finsktalande. Jag vet att de uppskattar mycket, inte minst på ålderns höst, att få information från kommunen just på finska. Norrköping har redan blivit förvaltningsområde, så där finns inte det stora problemet. Men det är många som vill in i systemet.

Från Liberalernas sida har vi lagt pengar på detta och för att till och med kunna utöka stödet, men det är naturligtvis viktigt att se att pengarna används effektivare. Jag vet att man efterfrågar mer dialog med företrädare för finska grupper, till exempel samiska grupper. Men det hindrar inte att man gör detta samtidigt som man fortsätter.

Om Björn von Sydow hela tiden skulle stoppa alla projekt som han ska utvärdera skulle statsförvaltningen som han vurmar för verkligen ha problem.

Herr talman! Vi har stor förståelse för vilket viktigt element det är i en demokrati med minoriteters rättigheter, inte minst språkfärdighet och möjligheten att med det egna hemspråket, modersmålet, vara fullt delaktig. Vi har full förståelse för det.

Systemet ska utvecklas, inte avvecklas. Vi menar att det även inom den fastlagda ramen finns möjligheter för myndigheter och regering att ge nya minoriteter tillträde till förvaltningsområdesstatus, men det finns inte samma ekonomiska handlingsmöjligheter under det kommande budgetåret. Vi hoppas att översynen görs snabbt och att regeringen kan komma till riksdagen med ett grundat förslag framgent.

Herr talman! Det senaste året har varit, precis som flera har sagt, speciellt. Hösten har varit alldeles extra speciell i politiken.

I våras fick regeringen trots allt igenom en vårändringsbudget och kunde bedriva egen politik. Men i höstas föll decemberöverenskommelsen och även Alliansens gemensamma budgetsamarbete. Nu kan regeringen få igenom sin politik, men nu kan också de andra partierna utveckla sin politik. Det stärker både riksdagen och regeringen. Det behövs eftersom det sker omvälvande förändringar i dessa tider.

I dag debatterar vi betänkandet KU1, Rikets styrelse, vilket omfattar Regeringskansliet, länsstyrelserna, Riksdagsförvaltningen, minoritetspolitiken och presstödet. Det finns 23 motionsyrkanden, varav fem alternativa budgetförslag. Fyra lagförslag från regeringen och ett lagförslag från riksdagsstyrelsen ska träda i kraft i januari. Jag står givetvis bakom utskottets förslag till beslut.

När det gäller presstödet har vi i konstitutionsutskottet arbetat under året för att justera i de olika stöden så att presstödsmedlen kan användas på ett bättre sätt. Jag vill särskilt tacka de företrädare för allianspartierna som har varit konstruktiva och har bidragit till att få fram det nya utvecklingsstödet för digitalisering, som har varit mycket efterlängtat i branschen.

Regeringen har för avsikt att återkomma med en större översyn av presstödet, men under tiden är detta en förbättring för en hårt drabbad bransch.

Jag ser positivt på flera av de motioner som har väckts och som vi har debatterat i dag. De handlar till stor del om arbete som pågår i Regeringskansliet. De handlar till exempel om översynen av minoritetspolitiken. Det har Björn von Sydow talat om. De handlar också om alla de utredningar som just nu pågår om att stärka integriteten, och flera av motionerna tar upp frågan om ett integritetsskyddsråd eller liknande eller att stärka Datainspektionen.

Regeringen satsar också på att förebygga våldsbejakande extremism, vilket en del har talat om.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Ett område som var viktigt för alliansregeringen, och där vi i mångt och mycket kände stöd från Miljöpartiet, är arbetet med gruppen romer i Sverige. Jag beskrev tidigare i mitt inlägg hur gruppen under många hundra år har utsatts för förtryck och diskriminering i Sverige.

Kammaren biföll i våras en motion från Liberalerna och Erik Ullenhag om fortsatt arbete mot antiziganism och för romsk inkludering. Det blev ett tillkännagivande till regeringen. Trots det tidigare ambitiösa arbetet hos Alliansen och den mängd förslag som gick till regeringen som förpliktar drar regeringen ned med 2 miljoner kronor på området. Hur försvarar Agneta Börjesson detta, och hur tänker hon att ambitionsnivån ska höjas om man samtidigt drar ned på pengarna?

Herr talman! Tack, Mathias Sundin, för frågan!

Området är oerhört viktigt att arbeta med på många olika sätt. Jag vill tacka Liberalerna för det arbete som har lagts ned.

Ett stort och omfattande tillfälligt projekt har pågått, men det kommer att fortsätta. Jag kan bara säga det just nu. Jag vet inte exakt hur det ser ut på budgetsidan, men projektet kommer att fortsätta.

Herr talman! Det är positiva besked, men det är ingenting som backas upp av vad som faktiskt står i budgeten som ni ska rösta igenom. Där dras det ned med 2 miljoner. Det kan vara fråga om ett tillfälligt projekt, men det ger möjlighet att flytta över pengar till annat.

För att kunna genomföra vad som står i motionen från Liberalerna som klubbades för några månader sedan i riksdagen behövs naturligtvis också pengar. Att då dra ned på resurserna till området rimmar inte väl med att säga att detta kommer att genomföras. Jag hoppas naturligtvis att pengarna kommer i nästa års budget, men i den här budgeten för kommande år som beslutas nu finns tyvärr inga pengar alls.

Jag hoppas att jag inte behöver återkomma i frågan eller ta upp frågan med Agneta Börjesson i nästa budgetdebatt utan att det då finns rejält med pengar. Från Liberalernas sida skjuter vi till 5 miljoner kronor till området.

Herr talman! Det pågår som sagt en rad olika projekt. Jag hörde i går att ett nytt avtal sluts med Bulgarien liknande det som har slutits med Rumänien om att jobba på plats, och det kommer att finnas en rad andra åtgärder som regeringen har för avsikt att återkomma med.

Herr talman! Jag har under debatten suttit och funderat på vad det är för slags demonstration Björn von Sydow har utsatt oss för. Vad är det han har velat demonstrera? Är det makt?

När man sitter i regeringsställning och representerar regeringen i riksdagen, har man då rätt att kräva att oppositionen inte ska fråga eller undra vad det är som ligger bakom beslut som vi förväntas rösta om och i bästa fall känna till och kunna stå bakom inför svenska folket?

Jag började med att konstatera att regeringen Löfven, MP-S-regeringen, har infört en ordning som innebär att man inte i budgetpropositionerna redovisar vilka effekter de politiska förslag man har kommer att leda till. Det gäller viktiga saker som antalet årsarbetskrafter, sysselsättning, arbetslöshet och bnp. När vi får de förslagen hit till riksdagen behöver vi kunna räkna på, fundera på, granska och analysera dem. De siffrorna är borta nu.

Vi har att stå till svars - inte först och främst inför oss själva här, men när vi kommer ut i valkretsar ska vi kunna förklara vilka beslut vi fattar. När vi inte får kunskapen om detta tycker vi från moderat håll att då får väl riksdagen själv se till att få den genom att föra över lite pengar från Regeringskansliet till riksdagens förvaltningssida, till utredningstjänsten, så att den får starkare kapacitet att hjälpa oss att få fram de svar vi behöver för att kunna fatta kloka beslut.

Min fråga till Björn von Sydow blir därför: Är Socialdemokraterna och Miljöpartiet beredda att återgå till den ordning som gällde under alliansregeringen, där man redovisade de här siffrorna i budgeten? Det skulle jag vilja ha svar på.

Herr talman! Vad som ligger bakom regeringens sätt att presentera budgetpropositionen kan jag inte svara på. Jag kan naturligtvis ta reda på svaret på den frågan, men jag har det inte nu.

Jag kan däremot säga att vi är intresserade av effektutvärderingar av olika slag. Det finns ingen principiell motvilja hos oss mot att ha sådana.

Det förslag som har lagts fram av Moderaterna om att utöka riksdagens utredningstjänst kommer inte att gå igenom nu med den beslutsordning vi har. Men vi har inte argumenterat om frågan hur man vill använda budgetutrymmet som ni anser att ni frigör genom att dra ned på Regeringskansliet. Det används i huvudsak för andra utgifter eller för att finansiera andra utgiftsområden.

Vi har i verkligheten, i samhället, en ganska omfattande effektivitetsmätning. Den viktigaste är riksrevisorerna. Det råder väl allmän enighet om att det är ett mycket betydelsefullt instrument eftersom Riksrevisionens arbete sker utan några så att säga strategiska avsikter. Det är ett bra instrument som vi ofta använder oss av. Vi är helt eniga om att det är en effektiv form för effektmätning utöver traditionell revisionell analys.

Steget från att rikta kritik mot hur regeringen redovisar effektmått i budgetpropositionen till att ha ett förslag till en neddragning av anslaget till Regeringskansliet är svårt att förstå för mig i det här sammanhanget.

Vi ser fortfarande att det är mycket angeläget att vi får till stånd diskussioner som gör att man i de partier och konstellationer som fortgent har att bära upp den regeringsmakt vi är skyldiga att ha vet att man inte därmed behöver riskera neddragningar som man inte själv finner möjliga eller lämpliga eller som man finner otjänliga för regeringsmaktens utövande.

Herr talman! Ja, det är klart; riksrevisorerna finns ju. Jag noterar också att Björn von Sydow inte har någon motvilja mot effektutvärdering och sådant. Det låter ju alldeles förträffligt.

Däremot verkar regeringen Löfven ha en viss motvilja mot effektutvärdering, i vart fall när det gäller riksdagens möjlighet att värdera regeringens förslag. Det är det som är det allvarliga, och det som jag är ute efter här är att få en bekräftelse på att det är så det ser ut.

I det läget, ska vi som svenska folkets högsta politiska företrädare och lagstiftare finna oss i att regeringen inte tycker att vi ska veta det här? Ska vi besluta utifrån det vi kan sitta på vår kammare och själva komma på?

Riksdagen har ju en möjlighet att hjälpa oss via utredningstjänsten, men den skulle behöva förstärkas för att kompensera för den information vi inte längre får så att vi kan fatta de där bra besluten som väljarna förväntar sig av oss.

Jag har inte så mycket mer att tillägga, utan det är det jag har att säga. Jag noterar som sagt Björn von Sydows svar.

Herr talman! Jag tackar för den förståelse som Maria Abrahamsson visar i sitt svar.

Det finns ju andra instrument som också ligger under regeringen formellt sett men som är av betydelse för oss. Det är till exempel Finanspolitiska rådet. Det är en organisation som på sätt och vis också mäter effekter och ger förslag till både kritik och framgångsmöjligheter, inte bara i den allmänna finanspolitiken utan också på många delområden. Det står oss fritt att använda detta.

Vi har också möjligheten att inom utskotten göra utfrågningar och så vidare och pressa fram besked, till exempel i fråga om någonting som något utskott anser inte har redovisats med tillräcklig klarhet av regeringen.

Det finns alltså ingen ovilja hos oss att ha goda möjligheter för riksdagen att undersöka effekter av regeringsförslag. Det är vi helt öppna för.

Jag vill bara säga att sett som markeringar av intresseinriktningar är Moderaternas förslag till ökning av riksdagens förvaltningsanslag, som Maria Abrahamsson har argumenterat för, på 5 miljoner kronor. Neddragningen av Regeringskansliet är på 104 miljoner kronor.

Herr talman! Jag förstår att nästa gång jag träffar mina väljare, som då undrar vad vi grundade budgetbesluten i kammaren på, ska jag säga: Är det så att ni har frågor har vi ett finanspolitiskt råd ni kan fråga; ni kan kanske ringa dit. Vi har riksrevisorerna, som ni också kan ringa till. Sedan kan vi i utskotten pressa fram de där siffrorna som vi inte får i budgeten.

Så kan man ju hålla på, men allt vore mycket enklare om man från regeringens sida sa: Det var inte så bra att vi mörkade de här siffrorna eftersom de är så relevanta för riksdagens ställningstaganden. Kanske ska vi ändå återinföra dem.

Det var det jag var ute efter. Jag ska fundera på hur jag tolkar Björn von Sydows svar här i dag. Jag får väl läsa protokollet och återkomma i frågan.

Herr talman! Jag vill gärna ge Maria Abrahamsson sista ordet. Jag fick den möjligheten av Tuve Skånberg, och jag vill gärna begagna mig av den och tacka för debatten i dag.

(Applåder)

Herr talman! Jag är skyldig Björn von Sydow ett svar angående anslaget till länsstyrelserna, och jag ska försöka komma med det.

Men först vill jag tacka Miljöpartiets Agneta Börjesson för erkännandet av de insatser allianspartierna har gjort för nyhetstidningarnas överlevnad vad gäller tidigareläggningar, förbättringar och utvecklingsstöd. Jag är givetvis tacksam för att regeringen har tagit med detta i budgeten för 2016.

När det gäller beloppet på 30 miljoner till länsstyrelserna som Björn von Sydow nämnde är det en ökning av anslagen som Centerpartiet inte ställer upp på i sitt budgetförslag. Det är inga neddragningar.

Rikets styrelse

Ökningarna gäller bland annat förvärv av skog för att skydda den. Vi tycker att man har väldigt höga ambitioner när det gäller att skydda skog. Det har varit ganska mycket reaktioner från skogsnäringen mot de långtgående förslag på skyddsåtgärder som finns. Det är viktigt att vi för en diskussion om inriktningen på de åtgärder som länsstyrelserna ska vidta.

Vår erfarenhet av länsstyrelsernas hantering av miljöanslag är på det stora hela inte särskilt positiv. Det är därför viktigt att vi för en dialog om denna inriktning.

När det gäller betaltjänster har vi dåliga erfarenheter av tidigare system som har införts för betaltjänster. Svensk Kassaservice blev ett fiasko. Jag tror att det skulle vara effektivare att ingå ett samarbete med Ica och Coop och på så sätt försöka lösa en del av dessa frågor i stället för att tro att vi med anslag till nya former av kassatjänster löser frågan om betalsystem. Här behöver vi också ha en diskussion om vilka metoder vi ska använda.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)