Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Herr talman! Vi ska nu debattera konstitutionsutskottets betänkande nr 1, Utgiftsområde 1 Rikets styrelse . Det är alltså budgetfrågor, men det är ett annat utgiftsområde. Det är ett utgiftsområde som faktiskt omfattar 12,9 miljarder kronor. Det är en stor summa pengar, men det rör också rätt många olika delar av statens verksamhet - här finns såväl Regeringskansliet, Utrikesdepartementet och utrikesförvaltningarna som riksdagen med alla sina hus, ledamöter och tjänstemän. Här finns partistödet, länsstyrelserna, JO, riksdagens revisorer och Datainspektionen, och här finns Hovet, inte minst, samt sametinget - med mera. Det är alltså en rad olika verksamheter som ligger under det här anslagsområdet. Jag tänkte kort redogöra för hur Miljöpartiet tänker sig att man ska göra och vilka förändringar vi har i vårt förslag. Vi har däremot ingen reservation på själva budgeten; vi väljer i år att inte delta i fördelningen av anslagen, och därför skriver vi bara ett särskilt yttrande där. Vi har dock en reservation, som jag återkommer till. Vi skulle ha kunnat ha fler reservationer, men vi väljer att göra en i år. Den stora insatsen vi vill göra på det här området i årets budget är en kraftig ökning av anslaget till länsstyrelserna, som vi uppfattar är underfinansierade och har ett väldigt ansträngt ekonomiskt läge. Det handlar om flera olika saker vi tycker behöver få mer resurser. En viktig fråga handlar om kvinnojourerna i Sverige. Jag stod faktiskt i den här talarstolen för inte så många år sedan, i en debatt med Göran Persson, och föreslog att vi skulle ha ett ordentligt, fast grundanslag som kunde se till att vi får en mer långsiktig grundfinansiering för kvinnojourerna i Sverige. Vi blev också i budgetförhandlingarna därefter överens om att skapa ett sådant anslag, vilket har bidragit starkt till att stärka kvinnojourernas ställning. Under de senaste åren tycker vi dock att det delvis har urholkats. Det syfte som i grunden fanns har nämligen inte fullt ut uppnåtts, utan man använder de anslag som finns kvar mer till tillfälliga insatser och projekt än till en grundfinansiering, som vi avsåg. Därför anser vi att det skulle behövas ytterligare insatser för att stärka stödet. Också när det gäller miljöskydd, naturvård och djurskydd behövs det rejäla insatser för att stärka verksamheten från länsstyrelsernas sida. När det gäller djurskydd vill vi avsätta 40 miljoner kronor ytterligare till länsstyrelserna för att de ska klara av verksamheten med att ha kontroller ute i landet på ett bra sätt. Det har blivit mycket sämre sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Vi fick i och för sig igenom en viss höjning av anslaget häromåret, men det krävs ytterligare insatser för att det ska bli bra. Vi har även sedan några år förslag om att förstärka verksamheten när det gäller integritetsskyddet i Sverige. Här har vi en rad olika myndigheter som spretar åt lite olika håll, och vi skulle från Miljöpartiets sida vilja slå samman myndigheterna och stärka insatserna totalt sett. Det innebär att till exempel Datainspektionen, som ligger under KU:s ansvars- och utgiftsområde, skulle försvinna och ingå i den nya integritetsskyddsmyndigheten. Vi tror att det där finns möjligheter både till en effektivare myndighetsorganisation och till ett större samlat grepp för att hantera de allt större och växande frågorna när det gäller integritetsskyddet. Även för nationella minoriteter tycker vi att vi bör förstärka insatserna. Vi har i grundlagen skrivit in att vi har fem nationella minoriteter i Sverige. Det gör att riksdag och regering får ett särskilt ansvar som de ska se till att uppfylla när det gäller språk, kultur och andra saker. Vi anser att vi, för att klara den uppgift och det ansvar som vi har tagit på oss, behöver förstärka insatserna där. Den reservation som vi har i betänkandet handlar däremot om en delvis annan sak, och det är utrikesförvaltningens organisation. Det handlar om fredspolitik. Vi upplever i dag att Sverige inte har någon tydlig fredspolitik. Det här får konsekvenser för säkerhetsfrågorna, säkerhetspolitiken, Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet. Vi har beredskap - som i och för sig kanske har blivit sämre - för att bemöta väpnade konflikter, men vi har inga system för att säkra fred och arbeta mer aktivt för fredssträvanden. Det finns varken någon fredsenhet inom Regeringskansliet eller någon konsensus om vad begreppet fred egentligen står för. Därtill kommer att Sverige inte deltar lika aktivt som tidigare i medlingsuppdrag. Miljöpartiet vill betona fredsarbetet, där militära insatser görs överflödiga eller åtminstone mindre nödvändiga till förmån för civila och långsiktiga engagemang för att förebygga väpnade konflikter och bygga hållbar fred. Fredssträvanden bör i större utsträckning vara utgångspunkten för organisationen av säkerhetsarbetet i Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet. Det är en fråga som vi vill ge regeringen till känna. Vi tycker att det är en viktig ändring av den svenska säkerhetspolitikens inriktning som vi strävar efter och som regeringen kan välja att organisera på lite olika sätt. I dag försummas det alltför mycket.

Herr talman! Socialdemokraterna har en reservation tillsammans med Vänsterpartiet om återinförande av avgifter vid djurskyddskontroller. År 2009 avskaffade alliansregeringen möjligheten till avgifter för djurskyddskontroller. Vi menar att den berättigade överföringen till länsstyrelsen av denna tillsyn borde och bör stödjas med en avgiftsmöjlighet. Som det är nu har djurskyddskontrollen kommit att minska. Jag yrkar därför bifall till reservation 4, herr talman. I vårt särskilda yttrande, som baseras på vår motion om utgiftsområdet, finns det med ett allmänpolitiskt perspektiv. Sverige ska ha lägst arbetslöshet i Europeiska unionen 2020. Den största delen av en anslagsökning med 50 miljoner kronor ska enligt våra förslag gå till en stärkt utlandsrepresentation för att främja svenska företag på viktiga marknader. Det är olyckligt att alliansregeringen valt att lägga ned generalkonsulaten i New York och Los Angeles. Det verkar som om handelsminister Ewa Björling inser att bland annat den socialdemokratiska motionen pekar på en väsentlig brist i den förda handelspolitiken. I en artikel i Dagens Nyheter den 17 november, när arbetet i riksdagen pågick om de här frågorna, lade handelsministern fram förslag till nya prioriteringar av svensk handelsdiplomati. Det är bra. Men de konkreta förslagen är små och lågt finansierade. De berör dock samma områden som de förslag som vi socialdemokrater lägger fram - och finansierar på riktigt. Det gäller New York, Kanton i Kina, São Paulo i Brasilien och Gaborone i Botswana. Herr talman! Förre presidenten i Svea hovrätt, vice ordföranden i Grundlagsutredningen och ordföranden i tsunamikommissionen Johan Hirschfeldt har nyligen låtit publicera en uppsats som heter Undersökningskommissioner - extraordinära inslag i "the Audit Society" . Johan Hirschfeldt beskriver hur användningen av begreppet kommission i vårt offentliga liv har utvecklats. Han knyter an till tidigare uppsatser; han är nu inne på tiden efter ca 1999. Han ger några exempel. Han talar om den så kallade förtroendekommissionen 2002, som handlade om förtroendet för svenskt näringsliv. Han tar upp den - som den blev - väldigt omfattande kommission som granskade den svenska säkerhetspolisens verksamhet under årtionden. Han var också ordförande i den katastrofkommission som tillsattes i samband med tsunamin. När Hirschfeldt går igenom vad kommissioner står för menar han att de är undersökningskommissioner som ofta har till uppgift att klarlägga misslyckanden och bidra till att skapa ny legitimitet och nytt förtroende. Har myndigheter agerat lagenligt? Har de agerat lämpligt? Vem är det som har ansvar för ett tillkortakommande? Katastrofkommissionen om tsunamin, som Hirschfeldt personligen ledde, satte sig före att ta upp frågan om att granska ett händelseförlopp utifrån medborgarnas förväntningar på grundnormerna i samhället. Man menade att man ville sakligt värdera hur politiker och högre tjänstemän i sin verksamhet för det allmänna svarat upp mot de krav som situationen ställt dem inför. Det är det som Johan Hirschfeldt menar: att en kommission kan bedrivas som en ansvarsdiskussion. Det går alltså inte i någon mån in på det som är konstitutionsutskottets och riksdagens granskning. De kan komplettera varandra. En undersökningskommission när det gäller Nuonaffärens hantering i regeringskansli och regering skulle kunna bestå av experter - jag föreställer mig själv det - företagsekonomer, nationalekonomer och jurister men också människor med praktisk erfarenhet av stora fusioner i näringslivet och kanske inom den halvt offentliga verksamheten. Det skulle kunna tillföra en dimension av kunskap, förståelse för vad som har gått fel och därmed ett slags ansvarsutkrävande. Våra socialdemokratiska krav på en haverikommission när det gäller Nuon är, menar vi, ett naturligt led i hur vårt offentliga system arbetar med undersökningskommissioner. Det är det som vi är ute efter - en undersökningskommission som skulle kunna penetrera självständigt de beslutsprocesser som ledde fram till vad som i dag ter sig som det kanske största offentliga statliga misslyckandet i att utöva ägarrollen. Konstitutionsutskottets granskning har kommit i gång. Jag går såklart inte in på det här, men visst hade det varit utmärkt om vi hade vetat att här finns en undersökningskommission som delvis och helt skulle kunna lämna oss information om varför det blev som det blev? Finns det åtgärder som behöver riktas om? Hur ska staten kunna utöva sin ägarroll i statligt ägande inom den blandning av privaträttsliga och offentligrättsliga normer som gäller för den verksamheten? Herr talman! Vi beklagar att regeringen inte har sett på Nuonaffären som en sådan sak som behöver granskas för att åstadkomma förtroende och förståelse för komplexa beslutsprocesser. Herr talman! På detta sätt vill vi beklaga men fortfarande stå för att regeringen skulle ha möjlighet att tillsätta en undersökningskommission för denna besvärliga affär i sitt förflutna.

Herr talman! Inte heller vi har någon reservation, utan i ett särskilt yttrande anger vi de avvikande uppfattningar vi har gentemot regeringens förslag. Vi föreslår en höjning av anslaget till Sametinget med 5 miljoner jämfört med regeringens förslag. Vidare föreslår vi en ökning av anslaget till länsstyrelserna, främst i syfte att intensifiera länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Där vill vi ge 45 miljoner mer. Anslaget till stöd för politiska partier vill vi minska med drygt 17 miljoner, och anslaget till åtgärder för den nationella minoriteten romer tycker vi ska utgå eftersom anslaget har visat sig vara verkningslöst. I övrigt har vi ingen annan uppfattning än den regeringen visar i sitt förslag.

Herr talman! Vi diskuterar här alltså budgeten för det som heter Utgiftsområde 1 Rikets styrelse . Vänsterpartiet har ett helt budgetförslag, och vi har ett särskilt yttrande som beskriver vår budgets huvudinriktning. Här vill jag bara kort nämna de förslag som gäller just utgiftsområde 1. Vi har inte heller någon reservation när det gäller själva anslaget, men vi har alltså ett särskilt yttrande. Vänsterpartiet föreslår att riksdagsledamöternas arvoden ska knytas till 100 procent av prisbasbeloppet och att extraersättningar direkt kopplade till riksdagsuppdraget ska upphöra. Vi anser helt enkelt att arvodena i dag ligger alldeles för högt. Vår uppfattning är att vi inte ska ha ledamöter som har helt andra ekonomiska villkor än majoriteten av den befolkning de företräder. Arvodena ligger för högt nu, och detta skulle ge en reducering av anslaget till partier och ledamöter med 62 miljoner. Vi vill också öka anslaget till riksdagens justitieombudsmän med 5 miljoner. Det finns ett behov av att inrätta en enhet som ska arbeta med att granska hur de mänskliga rättigheterna efterlevs i Sverige. Det finns flera saker som har hänt de senaste månaderna som visar det. Jag kan till exempel nämna registreringen hos polisen i Skåne som något som skulle kunna granskas inom en sådan myndighet. I vårt förslag ingår också en minskning av anslaget till kungliga hovstaten med 12 miljoner. I anslutning till det vill jag också yrka bifall vår reservation 1 om ökad insyn i kungliga hov- och slottsstaten. För två år sedan tog vi ett enigt beslut om ett tillkännagivande till regeringen om att ta upp frågan med hovet om förbättrad redovisning. Regeringen har nu återkommit, och redovisningen för hovstaten för 2013 kommer att utvecklas och kommer i stort se ut som redovisningen för slottsstaten. Det är bra, men Vänsterpartiets uppfattning är ändå att insynen bör utvidgas ytterligare. Statschefen har specificerade uppgifter, och hur dessa utförs och hur anslaget används för dessa uppgifter bör absolut kunna granskas. Herr talman! Vid förra årets debatt om det här utgiftsområdet framfördes synpunkter på att jag inte riktigt var på gott humör och att det var grinigt av mig att inte vara nöjd med det beslut om insyn i hovet som vi hade tagit tidigare. Vidare anfördes att jag borde vara mindre sur och mer glad. Min uppfattning är att tolkningar av mitt sinnestillstånd inte hör hemma i debatten, och jag hoppas att jag slipper sådant i år. I utgiftsområdet ingår också länsstyrelserna och deras uppgifter. En av uppgifterna för länsstyrelserna är djurskyddskontroller, där Vänsterpartiet har en reservation tillsammans med Socialdemokraterna som Björn von Sydow har yrkat bifall till. Det behöver alltså inte jag göra. Djurskyddet behöver stärkas, och det behöver göras fler kontroller. Om länsstyrelserna får möjlighet att ta ut en avgift för kontroller, som man har i många andra sammanhang där det görs kontroller, har man också en möjlighet att utöka antalet kontroller. Vi tycker att det är fullt rimligt. Vänsterpartiet har också en reservation som gäller olika delar av utrikesförvaltningen. Det jag vill passa på att tala om här gäller behovet av en handläggare på alla ambassader som ansvarar för jämställdhetsarbetet. Den svenska representationen utomlands är en viktig resurs för vår utrikes-, bistånds- och näringspolitik. För att kunna analysera maktordningen mellan kvinnor och män och de olika sätt den visar sig på runt om i världen krävs det kunskap. Att arbeta fram metoder för att bryta könsmaktsordningen kräver ännu mer kunskap. De svenska ambassaderna skriver årligen rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna. Man tar också fram underlag för samarbetsstrategier för utvecklingssamarbetet. I dessa är det mycket viktigt att det finns med en tydlig analys utifrån ett könsmaktsperspektiv. Därför måste kompetensen höjas, och alla ambassader behöver ha en handläggare som ansvarar för jämställdhetsarbetet.

Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till regeringens budgetproposition i vad avser utgiftsområde 1. Precis som ordföranden sade diskuterar vi nu konstitutionsutskottets budget, där de största anslagsposterna är de till Regeringskansliet, inklusive våra ambassader runt om i världen, länsstyrelserna, riksdagen, allmänna val och demokrati samt presstöd och partistöd. Vi behandlar också i dag Riksdagsförvaltningens årsredovisning för verksamhetsåret 2012 samt 31 motioner med anknytning till utgiftsområdet. Herr talman! Det är nu åttonde gången som jag föredrar KU:s budget. Ibland har det varit hårda ord och kryddig debatt, och ibland har det varit ganska lugnt och sansat. Kryddigast var det väl i samband med att den spretiga oppositionen enades om att ta bort 300 miljoner från Regeringskansliet. Det var naturligtvis en rolig seger för oppositionen men mindre roligt för dem som blev av med jobbet i Regeringskansliet och de ambassader vi var tvungna att stänga. Vi har också haft en del hårda ord om partifinansieringen. Förra året och även förrförra året tyckte jag att vi fick en lugnare debatt och en större samsyn om att det är viktigt att i de stora dragen vara överens om KU:s budget, för det är ju i mycket kärnan i vår demokrati som det handlar om. Vi försöker nu hitta lösningar i stället för låsningar. Det är därför med glädje jag ser att Socialdemokraterna den här gången inte är ute efter att ta bort några 300 miljoner till Regeringskansliet utan tvärtom ökar på med 50 miljoner. Det är bra. Jag hade möjligen velat se lite mer av långsiktighet. Herr talman! Låt mig den här gången lyfta fram tre saker. Den första är den ökade insynen i hovstaten, som flera redan har varit inne på. Den andra är presstödsutredningen. Och den tredje är partifinansieringen. Som tidigare har sagts här i talarstolen försöker vi tillsammans med hovet ha en diskussion för att öka insynen i både slottsstaten och hovstaten. År 1996 och 2005 har man successivt ökat insynen, och nu finns det en ny överenskommelse mellan regeringen och Riksmarskalksämbetet som är en komplettering av de tidigare och gör att vi får ännu lite mer öppenhet. Jag ser fram emot nästa årsredovisning och att se hur detta ser ut i verkligheten. Herr talman! Relativt nyligen blev vi färdiga med vår presstödsutredning. Att jag tar upp den redan nu innan den knappt har hunnit ut på remiss beror på att vi var överens om att flera av de förslag vi kom med skulle kunna genomföras redan i dag. Det gäller kanske framför allt en del av de förslag vi hade som ger en modernisering, som gynnar ökad affärsmässighet och entreprenörskap och som handlar om att man behandlar tryckta tidningar och digitala tidningar likadant. Man behöver inte vänta till 2017 för att besluta om det. Jag tror att vi skulle kunna få en proposition under våren och att vi kanske skulle vara i mål med de ändringarna redan inom ett år. Sedan är det den proposition om partifinansiering som vi allihop väntar på. Justitiedepartementet arbetar för fullt med den, och den ska ligga på vårt bord innan vi har juluppehåll. Då kommer vi att få en lag som till stora delar kommer att ersätta den överenskommelse som har funnits mellan sju partier i den här kammaren förut. Det tror jag är bra. Då kommer det att omfatta både partier och kandidater som ställer upp i val till riksdagen eller till Europaparlamentet.

Herr talman! Konstitutionsutskottet startar i dag budgetdebatten om de olika utgiftsområdena. Vi talar nu om de pengar som ska gå till rikets styrelse. Det handlar om ungefär 13 miljarder kronor. Partierna är till största delen överens om hur dessa pengar ska användas. Men på några ställen skiljer vi oss åt. Det är förstås det som vi tar upp i debatten. Jag tänkte starta med att säga att det är positivt att regeringen och Riksmarskalksämbetet har enats om att öka insynen i hovets ekonomi. Detta är ett svar på riksdagens tillkännagivande och gör att det från och med nästa redovisning blir lättare att följa hur skattebetalarnas pengar används i hovets verksamhet. Det är mycket välkommet. Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem, och det kränker de slagnas och barnens mänskliga rättigheter. Det är viktigt att kunna säkerställa ett långsiktigt stöd till kvinno- och mansjourer och att bekämpa själva våldet. Miljöpartiet motionerar om att anslå mer medel till länsstyrelserna för att kunna uppnå den långsiktigheten. I det sammanhanget vill jag framhålla att det sedan 2012 finns statsbidrag att söka från Socialstyrelsen. Och alliansregeringen har nu beslutat att permanent höja medlen till kvinnojourerna. Samtidigt vill jag påminna om att det har gjorts ändringar i socialtjänstlagen som nu mycket tydligt anger att kommunerna har och ska ta ansvar för att kvinnojourerna ska kunna bedriva ett bra arbete. Eftersom det inte bara är mer pengar till jourerna som behövs utan ett helhetsgrepp har regeringen utsett Carin Götblad till nationell samordnare mot våld i nära relationer. Hon ska komma med en slutrapport senast den 30 juni nästa år. Innan riksdagen tar initiativ i denna fråga gör vi klokast i att invänta Götblads rapport, som ska baseras på en grundlig genomgång av frågor kring stöd och skydd för våldsutsatta. När det gäller Socialdemokraternas förslag kring förändringar i utrikesförvaltningen vill jag kommentera det genom att hålla fast vid att det är regeringen som även fortsatt ska besluta om vilka ambassader och representationer som ska finnas, självklart i samråd med riksdagen. Det pågår hela tiden ett arbete inom Utrikesdepartementet för att få ut mesta möjliga av de resurser som satsas på utlandsrepresentationen. Ambassader och konsulat läggs ned, tillkommer och omorganiseras. I flera fall jobbar man också på att samordna sig med andra länder, vilket kan ge vinster både politiskt och administrativt. På så sätt kan Sverige skapa effektivitet och möjliggöra närvaro på fler platser i världen. Jag ska säga några ord om långsiktighet i utlandsförvaltningen. Det är nu nära exakt tre år sedan oppositionen, med Socialdemokraterna i spetsen, drev igenom besparingar på 300 miljoner i Regeringskansliet. Självklart påverkade detta UD och utrikesrepresentationen, som är en del av Regeringskansliet. Eftersom Socialdemokraterna insåg att det var ett dåligt beslut som oppositionen hade tvingat igenom kom pengarna tillbaka året därpå, det vill säga 2012. Nu vill alltså Socialdemokraterna plussa på 50 miljoner till ambassader. Hur det är med långsiktigheten i det initiativet vet vi inget om, eftersom Socialdemokraterna, till skillnad mot övriga oppositionspartier och vad som är praxis, enbart har lämnat en ettårsbudget, det vill säga en budget för 2014, och inte en budget för de kommande åren. De fleråriga budgetförslagen skärper kraven på ekonomisk realism i partiernas politik. Mot bakgrund av både svag redovisning och mandatperiodens hattighet i anslaget är det alltså svårt att se Socialdemokraternas röda linje i fråga om utrikesförvaltningen. Demokrati innebär inte bara att majoriteten får sin vilja igenom. Det innebär också skydd och rättigheter för minoriteter. Därför hanterar KU stödet till Sveriges fem nationella minoriteter. Alliansregeringen har med Folkpartiet i spetsen gått fram med sjumilasteg gällande minoritetspolitiken. Det gäller både rättigheter i lag och resurser avsatta för minoritetsarbete. Vi kan nu se att oppositionens partier både vill öka och vill ta bort anslag på detta område. Till Miljöpartiet vill jag säga: Visst finns det mer att göra på det området. Extra pengar skulle säkert kunna komma väl till användning. Samtidigt kan jag konstatera att detta område, totalt sett, har fått stora ökade resurser, och minoritetspolitiken har kraftigt förstärkts sedan 2006. Folkpartiet vill självklart att detta också fortsätter. I dessa tider då förtroendet mellan romer och majoritetssamhället fått sig en ordentlig törn vill Sverigedemokraterna rakt av kapa resurserna till åtgärder för att bryta det utanförskap som många romer lever i. Jag vill understryka att de pengar som finns avsatta för den nationella minoriteten romer inte går direkt till den romska gruppen utan till det arbete som bedrivs för att öka romers deltagande i samhället, till exempel genom att motverka låg utbildningsnivå och arbetslöshet. Sverigedemokraterna menar att anslaget ska avskaffas - nu läser jag ur deras motion - för att anslaget har en flagrant etnisk prägel. Så kan man uttrycka sig om man inte vill se att romer lever i ett djupt utanförskap och ofta utsätts för diskriminering. Det är något som påverkar inte bara dem utan hela vårt samhälle. Frågan är: Ska vi blunda för hur det ser ut, eller ska vi försöka göra något åt det? Vi i Alliansen ger inte upp. De bakslag som har förekommit under hösten med stora förtroendeförluster mellan romer och det offentliga Sverige stärker oss ytterligare i att aktiva insatser behövs. Vi satsar nu medel för att möjliggöra en utökning av de så kallade brobyggarna med romsk språk- och kulturkompetens, som har fungerat väl som en länk mellan enskilda och offentlig verksamhet. Likaså går resurser till att skapa läromedel om romer och en pilotsatsning i fem kommuner för ett ökat arbete med romer. Slutligen vill jag säga något om tillsynen över offentlig verksamhet. Visst behöver tillsynen över flera myndigheter bli bättre. Det motionerade jag om för flera år sedan, och konstitutionsutskottet har uttalat sig om detta i flera år, inte minst på områdena kriminalvård, migration och socialförsäkringar. När det gäller tillsynen över kriminalvården beräknas Polisorganisationskommittén slutrapportera sitt arbete för förstärkt tillsyn nu i dagarna. När det gäller migrationsområdet bereder regeringen frågan om direktiv till en utredning. Beträffande socialförsäkringarna ska behovet vara analyserat och utrett nu till våren. Regeringen har alltså en hel del på gång för att få till en långsiktig och klok lösning för framtida tillsyn. Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Karin Granbom Ellison sade att frågan om nationella minoriteter har lyfts fram med Folkpartiet i spetsen. Jag utgår från att det beror på att integrationsministern är från Folkpartiet. Jämställdhetsministern hör också till Folkpartiet. Hur kommer det sig, Karin Granbom Ellison, att Folkpartiet inte har varit intresserat av att arbeta för att utöka kompetensen vad gäller genus, jämställdhet och könsmaktsordning på ambassaderna? Varför har inte Folkpartiet stött det yrkandet?

Herr talman! Jag får bli Mia Sydow Mölleby svaret skyldig. Det svar som närmast ligger till hands är att ambassader har mycket att göra ändå och naturligtvis bör ha frågan med i allt tänk. Jag tänker mig att all offentlig verksamhet bör arbeta med att behandla kvinnor och män likadant.

Herr talman! Det vi skulle vilja se är att alla ambassader har en handläggare som ansvarar för jämställdhetsarbetet och som gör de analyser som behövs. Tidigare har Folkpartiet drivit fram att det ska finnas hbt-kompetens på samtliga ambassader. Det förslaget stödde Folkpartiet i december 2005. Då satt inte Folkpartiet i regeringen, och då gick det bra att ställa krav på ambassaderna. Vill man inte ställa krav när det är den egna regeringen som ansvarar för utrikesförvaltningen?

Herr talman! Vi i Folkpartiet fortsätter att ha mycket höga ambitioner i hbt-frågor och jämställdhetsfrågor. Självklart ska denna kompetens också finnas på ambassader. Exakt hur frågorna tas om hand är en bra fråga att ställa till jämställdhetsministern. Hon har säkert tänkt igenom svaret.

Herr talman! Vi har i konstitutionsutskottet behandlat regeringens budgetförslag till den del det avser utgiftsområdet Rikets styrelse. Det handlar om en budget med verksamheter på totalt 12,9 miljarder kronor. Den omfattar kostnaderna för statsförvaltningen med riksdag, regering, hovet, länsstyrelser och alla andra statliga myndigheter och verksamheter. Det förslag från konstitutionsutskottet som vi debatterar i dag är helt i enlighet med regeringens budgetförslag. Men jag vill ändå lyfta fram några punkter i förslaget och några av de frågor som oppositionen har lagt fram förslag om i betänkandet. När det gäller insynen i kungliga hov- och slottsstaten finns nu en överenskommelse som utarbetats av Riksmarskalksämbetet och regeringen i enlighet med beslut i 2012 års budget. Vad jag har förstått har det inte varit några problem alls att komma överens om den ökade insynen i den kungliga ekonomin. När det gäller presstödet har vi anledning att uppmärksamma utvecklingen på tidningsområdet. Presstödet är en av punkterna som vi har med i budgeten. Det är sjunkande upplagor och stora ekonomiska problem på många av tidningarna i landet. Jag har i en motion tillsammans med Johan Linander lyft fram problemet. På grund av tidningsföretagens svårigheter och att nuvarande presstödsregler gäller fram till 2017 är jag glad över att vi i konstitutionsutskottet har blivit eniga om ett ställningstagande där det står att det finns anledning för regeringen att närmare överväga om några av Presstödskommitténs förslag, som lades fram tidigare i år, skulle kunna genomföras redan före 2017. Det är bra att Per Bill lyfte fram frågan i debatten. I frågan om statens fastigheter vill jag uppmärksamma min motion om skånska kulturfastigheter. I motionen motsätter jag mig förslaget från Kulturfastighetsutredningen att staten ska sälja Bäckaskogs slott, Hovdala slott och Tomarps kungsgård i Skåne. Jag har goda förhoppningar om att regeringen inte kommer att ställa upp på utredningens förslag och att vi kommer att slippa att ta ställning till ett sådant förslag framöver. När det gäller ändringsförslag från oppositionspartier vill jag lyfta fram förslagen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet om att återinföra avgifter för djurskyddskontroller. Det är fråga om djurskyddskontroller som görs av länsstyrelserna. Vi i Centerpartiet och regeringen motsätter oss förslaget. Tillsynen innebär att det görs besök av länsstyrelsernas inspektörer som djurägarna - oberoende av om det är fråga om hund eller katt i en bostad eller om det är fråga om en lantbrukare med husdjur i stallet - inte har begärt att få. De flesta besöken leder inte heller till några anmärkningar. Det har inte funnits fog för en inspektion. Den kan ha skett på grund av att någon granne har gjort en anmälan, och så vidare. Ändå vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att djurägarna ska betala för de inspektioner som görs. Jag anser att det skulle bli både fel och orättvist om kontrollerna ska betalas av djurägarna på det sätt som oppositionspartierna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har framfört. Herr talman! Jag yrkar bifall till regeringens och konstitutionsutskottets budgetförslag för Rikets styrelse.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Den överenskommelse som har nåtts mellan Riksmarskalksämbetet och regeringen har redan nämnts och kommer att effektueras i nästa redovisning. Jag vill bara nämna att konstitutionsutskottet besökte slottet den 13 november och fick en utmärkt redogörelse för kungliga hov- och slottsstatens sätt att se på anslagen och hov- och slottsstatens genomskinlighet. Även jag ser fram emot nästa års redovisning. Karin Granbom Ellison lyfte på ett förtjänstfullt sätt fram minoritetspolitiken, som har förstärkts sedan 2006. Jag har inte mycket att tillägga till det hon sade - det var alldeles utmärkt. Även om möjligen någon hittade en vinkel att kritisera måste jag säga att anförandet var heltäckande. Jag ställer mig bakom det. Presstödet lyfte Per Bill, vår vice ordförande, fram. Där är vi eniga om att flera förslag från Presstödskommittén kan effektueras före 2017. Jag satt också med i denna utredning och jag kan bara instämma i det. I övrigt hänvisar jag till vad vi har kommit fram till i utskottet och vad mina allianskamrater har understrukit. Men jag har en alldeles egen liten vinkel. Jag ber er slå upp s. 8 i betänkandet. Längst ned finns det en liten fotnot: "1-9 Avstår från ställningstagande under punkt 1." Vad betyder det? Jo, det betyder att Peter Eriksson, Miljöpartiet, Björn von Sydow, Socialdemokraterna, Helene Petersson i Stockaryd, Socialdemokraterna, Billy Gustafsson, Socialdemokraterna, Phia Andersson, Socialdemokraterna, Hans Hoff, Socialdemokraterna, Hans Ekström, Socialdemokraterna, Jonas Åkerlund, Sverigedemokraterna, och Marianne Berg, Vänsterpartiet, avstår från ställningstagande under punkt 1 och vill inte ha sina namn med där. Går man till punkt 1 ser man att den handlar om anslag med mera för 2014 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse. I åratal har jag också satt mitt namn på ett liknande sätt under betänkanden, och jag som representant för Kristdemokraterna har avstått från ett ställningstagande under punkt 1. Med detta har jag menat, och det trodde jag gällde alla, att när det egna partiets budgetförslag har fallit lägger man ned sin röst därför att man menar att det då har blivit prövat och inte ska prövas en gång till. Man yrkar inte på alldeles så goda förslag som finns i det egna budgetförslaget. Detta gör man oftast därför att den egna budgeten har fallit, och den täcker många gånger inte de förslag som finns. Men det finns gånger då budgeten faktiskt har förstärkts av oppositionspartier. Denna gång har till exempel Socialdemokraterna lagt 50 miljoner ytterligare. Det är alltså inte motivet till att de personer som jag räknade upp har avstått från ställningstagande. Nu är min fråga till dem som har representerat de olika oppositionspartierna här, alltså Peter Eriksson, Björn von Sydow, Jonas Åkerlund och Mia Sydow Mölleby: Vad menar ni med denna lilla fotnot? Menar ni att den betyder någonting över huvud taget? I så fall, vad betyder det att ni har avstått från ställningstagandet? Gäller det bara i dag när vi ska fatta beslutet, eller gäller det kanske till och med till jul, eller gäller det hela året och kanske under våren också? Betyder det att ni inte när det gäller detta, i den händelse att ni motionerar och vill göra ett utskottsinitiativ senare, kan prata er samman i valrörelsen inför EU-valet, eller hur ska vi tolka att det står: "Avstår från ställningstagande under punkt 1." Jag efterlyser ett svar på detta.

Herr talman! Tuve Skånberg ska få ett svar i fotnotsdebatten. Som jag också sade i mitt anförande väljer Miljöpartiet i år att inte delta i fördelningen av anslagen. Därför har vi skrivit endast ett särskilt yttrande. Vi har också i vårt budgetförslag ökade utgifter. Men det betyder inte att vi inte ett annat år kan göra på ett annat sätt. Som Per Bill var inne på hade vi för några år sedan en fråga uppe där vi hade förslag om minskningar av anslagen. Det är något man skulle kunna göra om det var en sådan situation. Konstitutionsutskottet har tidigare visat att det är möjligt. I år väljer vi att göra på ett annat sätt. Duger det som svar?

Herr talman! Jag tackar ordföranden i konstitutionsutskottet för svaret. Det är mycket viktigt vad vi menar med det vi gör. Det har varit en praxis ända sedan budgetlagen ändrades att vi har gjort på detta sätt. Det är inte grundlagsfäst, utan det är en överenskommelse. Vi kallar det gentlemen´s agreement. Det innebär att när vårt förslag har fallit avstår vi från ställningstagande och låter regeringen få sin vilja igenom. Om vi står här om ett år, kanske inte du och jag - ordföranden är möjligen någon annanstans, och möjligen jag också - gäller förstås det som Peter Eriksson sade om att vi kan göra på ett annat sätt ett annat år. Alltså: Praxis gäller inte, utan vi gör det som vi tycker är lämpligt. Giltigheten är alltså bara dagsfärsk. I morgon kommer vi att göra ett ställningstagande i skatteutskottets frågor som tydligen kommer att gå emot denna praxis, om jag förstår det rätt. Stämmer det att det ställningstagande som vi gör i dag kanske inte ens håller i morgon när det gäller skatteutskottet?

Herr talman! Jag tror inte att jag kan tala för skatteutskottet och hur de kommer att göra i morgon. Men vad vi talar om är utgifter. Där har vi visat i konstitutionsutskottet att man kan välja att minska utgifterna och agera på det sättet. Men man kan också välja att avstå från att delta i den avslutande fördelningen av anslagen, och det är främst i situationer när man vill höja anslagen. Jag tror att Tuve Skånberg refererar till riksdagsordningens 5 kap. 12 §. Där står det att detta första beslut inte får innebära att utgifterna blir högre. Men det är möjligt med lägre utgifter. Så har definitionen varit. Sedan är det en annan sak när det gäller inkomstsidan. Jag tror att vi gör bäst i att avvakta den frågan lite grann, där både talmannen och eventuellt i värsta fall konstitutionsutskottet får ta ställning. Jag tycker inte att vi ska föregripa detta beslut i en sådan här liten duell.

Herr talman! Det sista kan jag kanske hålla med om. Men jag kan ändå summera att praxis enligt ordföranden i konstitutionsutskottet är att det kan vara si och att det kan vara så. Det kan vara på det ena sättet ett år och på det andra sättet ett annat år. Det är ett besked som jag tar med mig för framtiden.

Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 2. Sverige har varit en stormakt två gånger i sin historia: på 1600-talet som militär stormakt med blodiga konsekvenser för såväl vårt eget folk som för människorna i våra grannländer. Under 1900-talet blev vårt land i stället en stormakt i fredens och folkförsoningens tjänst. Alliansfrihet och neutralitet höll vårt land utanför båda världskrigen, och vi spelade en aktiv roll i efterkrigstidens uppbyggnad av Förenta nationerna. Under avkolonialiseringen på 1960-talet och under det begynnande biståndssamarbetet med utvecklingsländerna var Sverige pådrivande, och i flera internationella konflikter har svenska medlare varit djupt engagerade. Under senare decennier har, tyvärr, det officiella Sveriges fredsaktivism bleknat. Göran Persson genomförde under sina år som socialdemokratisk statsminister ett baklängeshopp över Olof Palme-epoken tillbaka till den följsamhet mot det stora landet i väster som utmärkte Tage Erlanders tid. Denna utveckling har accelererat under senare års moderatledda regeringar. Vi har fått ett allt närmare samarbete med den USA-ledda krigsalliansen Nato med återkommande samövningar på det alliansfria Sveriges territorium. Herr talman! Vi behöver nu en bred fredsoffensiv som för vårt land ut ur Natoövningarnas, vapenexportens och militariseringens skymningsrike. Jag har därför väckt en enskild motion om att det ska utredas hur vi kan etablera ett fredsdepartement, som jag ser som en naturlig fortsättning på det som står i Miljöpartiets reservation om att inrätta en fredsenhet inom Utrikesdepartementet. En sådan mycket välfungerande fredsenhet finns för övrigt redan i dag i det stora tyska utrikesdepartementet. Sedan har jag, vilket jag också gärna vill framföra, all respekt för konstitutionsutskottets långa tradition av att inte vilja gå in och alltför nära reglera Regeringskansliets organisation och att man av det skälet har valt att avstyrka min motion. Herr talman! I en värld med nästan 200 krigsdepartement, vanligen förskönande benämnda försvarsdepartement, där vi satsar tio gånger mer på militär upprustning än på biståndssamarbete med utvecklingsländer saknas sannerligen inte uppgifter för ett fredsdepartement. Freden behöver mer resurser och nya verktyg. Fredforskningen tar fram alltmer sofistikerade metoder för att såväl förebygga konflikter som medla fred. Denna bokstavligt talat livsviktiga forskning visar även på sätt att minska kvardröjande spänningar i postkonfliktsamhällen. Det finns också runt om i världen åtskilligt praktiskt kunnande hos medborgargrupper, folkrörelser och lokalsamhällen av att medla fred, inte sällan i kvinnoledda processer. Denna forskning och dessa praktiska erfarenheter förtjänar att spridas över världen, och här skulle ett svenskt fredsdepartement spela en viktig proaktiv roll. Herr talman! Freden behöver sitta med vid de bord där världens öden beslutas. Krigsministrar och upprustningsministrar, som officiellt vanligen bär andra förskönande titlar, behöver maka på sig. En svensk fredsminister, och så småningom förhoppningsvis fredsministrar från många andra länder, skulle verksamt kunna bidra till att förskjuta den internationella dagordningen och få oss att välja andra vägar än dem som det militärindustriella komplexet erbjuder oss.