Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet

Herr talman! Vi debatterar i dag näringsutskottets betänkande 18 Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet. Propositionen som behandlas i betänkandet bygger på EU:s reviderade förnybartdirektiv, som handlar om att öka användningen av förnybar energi i EU i syfte att minska beroendet av rysk energi och fossila bränslen. Det är i grunden en mycket bra och legitim målsättning.

De föreslagna ändringarna innebär bland annat att länsstyrelsen ska komma in i ett tidigare skede och att deras bedömning av hur omfattande en miljökonsekvensbeskrivning behöver vara också ska få större vikt i tillståndsprocessen. Dessutom föreslås en regel som gör det enklare att avgöra om en verksamhet som påverkar ett Natura 2000-område kan godkännas. Oavsett om det är vindkraftsindustri eller annan industri ska det vara enkelt att förstå vilka regler som gäller, och handläggningstiderna ska vara rimliga.

Det är positivt att de länder i EU som har en hög andel fossila bränslen eller är beroende av Putins Ryssland för sin elförsörjning också arbetar för att komma ifrån det. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Det här direktivet innebär en tydlig inriktning mot att underlätta tillståndsprocesser, främst för förnybara energislag. EU väljer att fokusera på förnybart i stället för fossilfritt och inför ett snabbspår för förnybar energi medan planerbar fossilfri kraft inte omfattas av samma regelverk. Det gör att det blir ännu viktigare att vi i Sverige utformar balansen i vårt system så att alla kraftslag behandlas rättssäkert och förutsägbart.

På 90-talet stod vatten- och kärnkraft för elproduktionen i Sverige, vilket gav extremt stabila och låga priser. Produktionen var då, liksom nu, så gott som fossilfri. Vi hade stabil, säker och billig el – precis en sådan elproduktion som alla länder vill ha. Då började vi mixtra med den. Om det berodde på okunskap eller på politiska ideologiska uppfattningar låter jag vara osagt. Men faktum är att vi har förändrat vår elproduktion i grunden.

När kärnkraften på grund av de politiska beslut som togs i början av 2000-talet började läggas ned övergick Sverige till mer och mer vindkraft. I dag står vindkraften för ungefär 20 procent av den svenska elproduktionen. Vindkraft och även solkraft är väderberoende. Om det inte blåser och om solen inte skiner produceras såklart inte någon el.

När man har en alltför stor andel väderberoende kraft i ett system blir det instabilt. Det leder till de kraftiga svängningar som svenska hushåll nu upplever och skapar en osäkerhet för företag som vill utvecklas.

EU:s förnybartdirektiv har en ambition att nå 45 procent förnybart till 2030. Trots att Sverige redan på 90-talet nådde det målet byttes stabil kärnkraft ut mot väderberoende vindkraft. I dag är Sveriges elproduktion ungefär 70 procent förnybar. Eftersom Sverige redan har en mycket hög andel fossilfri elproduktion är utmaningen för oss inte att ersätta fossil energi utan i stället att säkerställa ett stabilt och fungerande elsystem över tid. Vi behöver inte ställa om till ett fossilfritt energisystem. Vi har redan ett.

Fru talman! Att Sverige återigen har gått för långt i sin strävan att vara bäst i klassen har inte heller den här gången gynnat oss. Det är därför positivt att utbyggnadstakten för ny vindkraft har dämpats i ett läge där elsystemets stabilitet behöver värnas och att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har skapat möjligheter för ny kärnkraft.

Den första ansökan om ny kärnkraft på ny plats på över 50 år har lämnats in. Det är bra. Det är nödvändigt för att vi ska kunna återfå det stabila elsystem vi en gång hade. Det kommunala vetot är också en viktig del i den här balansen.

Fru talman! Sammanfattningsvis hade Sverige tidigare ett stabilt och i huvudsak fossilfritt elsystem byggt på vattenkraft och kärnkraft och med låga och förutsägbara priser. Genom politiska beslut har systemet förändrats i riktning mot mer väderberoende produktion och mindre planerbar kraft, vilket har ökat osäkerheten i elsystemet.

Samtidigt som det är positivt att EU förenklar tillståndsprocesserna och att fler länder minskar sitt fossilberoende behöver vi för vår del säkerställa balansen i elsystemet, bland annat genom att möjliggöra för ny kärnkraft. Vi behöver ett system som kombinerar fossilfrihet med stabilitet och leveranssäkerhet. Utan det riskerar vi jobb, investeringar och Sveriges konkurrenskraft. Vi får inte upprepa historiska misstag utan måste säkerställa en ansvarsfull elproduktion för framtiden.

Som vi också har framfört efter hand under kvällen motsvaras yrkande 1 av reservation 8 och yrkande 7 av reservation 5.

Jag är medveten om att just Daniel Riazats motion inte nämns av utskottet i dessa reservationer, men det är egentligen inte tillåtet att yrka på motionsyrkanden som täcks av reservationer, utan då ska man yrka på reservationerna.

Om yrkandet vidhålls och det tas upp för votering kan det vara så att jag kommer fram till att vägra ställa proposition enligt 11 kap. 7 § riksdagsordningen på de delar av yrkandet som täcks av reservationer. Det får vi om yrkandet vidhålls pröva inför voteringen, men jag vill ändå säga det redan nu.

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 18 Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3.

Det är viktigt att Sverige har låga elpriser för att våra företag ska kunna vara konkurrenskraftiga men också för att hålla nere kostnaderna för hushåll. Då behöver vi alla kraftslag och att tillståndsprocesserna för energiproduktionen är snabba och ändamålsenliga.

Sverige befinner sig mitt i en historisk omställning där industrin elektrifieras, transportsektorn ställer om och vårt beroende av fossila bränslen ska brytas. För att detta ska lyckas krävs en kraftfull och snabb utbyggnad av förnybar energi. Då är tillståndsprocesserna helt avgörande. Vi socialdemokrater delar därför ambitionen att förenkla och förkorta tillståndsprövningen. Men vi menar att regeringens genomförande av förnybartdirektivet är otillräckligt och riskerar att skapa nya problem i stället för att lösa de problem som redan finns.

Fru talman! Först och främst handlar det om tempo och ansvar. Sverige skulle ha genomfört delar av direktivet redan 2024. I stället har vi blivit stämda av EU-kommissionen för att inte ha gjort det i tid. Det är inte bara en formell fråga, utan det skickar en signal om bristande handlingskraft och skapar osäkerhet för företag och investerare. När industrin står redo att ställa om måste politiken leverera tydliga besked, inte förseningar.

Samtidigt ser vi hur regeringen driver flera stora förändringar parallellt. Det handlar om nya regler kopplade till förnybartdirektivet, om en ny miljöprövningsmyndighet och om omfattande förändringar i miljöprövningssystemet. Men dessa processer hänger inte ihop tillräckligt väl. Risken är att vi får ett fragmenterat system där olika regelverk överlappar varandra, skapar otydlighet och i värsta fall förlänger processerna i stället för att korta dem.

I reservation 1 betonar vi behovet av en tydligare tidsplan och en bättre samordning. Sverige behöver ett sammanhållet system, inte ett lapptäcke av reformer.

Fru talman! En annan central fråga gäller tidsfristerna. Förnybartdirektivet ger möjlighet att införa kortare och effektivare handläggningstider. Men regeringen väljer att inte fullt ut använda den möjligheten utan hänvisar till att det inte är realistiskt. Det är synd.

Långa tillståndsprocesser är i dag ett av de stora hindren för investeringar i elproduktion. Om vi menar allvar med klimatomställningen måste vi våga vara mer offensiva. Sverige ska inte nöja sig med miniminivåer; vi ska vara ett föregångsland.

Fru talman! Vi lyfter i en av reservationerna också upp frågan om ändringstillstånd, vilket vi har motionerat om tidigare i enlighet med en utredning.

I dag är det ofta svårt och oförutsägbart att göra förändringar i befintlig verksamhet. Det gör att investeringar i ny teknik, effektiviseringar och klimatomställning försenas eller uteblir.

Utredningar har pekat på att detta hämmar utvecklingen och minskar viljan att investera. Därför bör ändringstillstånd vara huvudregel om en ansökan inte avser hela verksamheten, vilket också Miljöprövningsutredningen föreslår, men detta, liksom många andra tillståndsfrågor, bereds nu i Regeringskansliet.

Det ska vara enkelt att uppgradera anläggningar, att ersätta gammal teknik med ny och att öka kapaciteten där det är möjligt. Det är en nyckel för att få fart på omställningen och för att företagen ska våga uppgradera utan att hela anläggningen ska prövas.

Fru talman! Slutligen måste vi tala om att tidigarelägga ett kommunalt veto, som är ett färdigutrett förslag som vi ha lagt fram två gånger men blivit nedröstade av regeringspartierna, som fått stöd av SD. I dag stoppas många vindkraftsprojekt sent i processen. Det leder till osäkerhet, ökade kostnader och förlorade investeringar.

Vi socialdemokrater vill i stället se ett tidigare kommunalt ställningstagande. Det skulle skapa större förutsägbarhet, minska risken för sena avslag och bidra till en snabbare utbyggnad av förnybar energi, vilket också Miljötillståndsutredningen föreslår. Det handlar inte om att köra över kommunerna utan om att skapa tydliga spelregler från början.

Fru talman! Sverige behöver mer el och det snabbt, men vi behöver också ett system som fungerar i praktiken. Regeringens förslag tar vissa steg i rätt riktning, men det räcker inte. Vi socialdemokrater vill se en mer offensiv politik med bättre samordning, kortare tidsfrister, tydligare regler och reformer som underlättar investeringar. Detta behövs för att vi ska klara klimatomställningen och för att stärka svensk industri och skapa nya jobb och därigenom klara välfärden. Sverige behöver en ny riktning.

Fru talman! Sverige behöver mer energi, högre tillväxt och fler investeringar. Då duger det inte att viktiga projekt fastnar i långa och oförutsägbara processer. Vi behöver regelverk som både värnar miljön och gör det möjligt att fatta beslut i tid. Det är just det som betänkandet handlar om.

Vi debatterar i dag förslag som genomför de delar av EU:s reviderade förnybartdirektiv som handlar om tillståndsförfaranden. Det handlar om att korta ledtider, förenkla processer och skapa bättre förutsägbarhet för den som vill investera i förnybar energi.

Moderaternas energipolitiska linje är enkel: Sverige behöver mer el, mer planerbar kraft och mer av de investeringar som stärker ett robust fossilfritt elsystem, inklusive kärnkraft.

Fru talman! Sverige ska vara ett land där det lönar sig att jobba och investera. Onödiga hinder och dubbla prövningar ska tas bort. Vi ska ha ett system där seriösa aktörer kan göra rätt från början och få besked inom rimlig tid.

Fru talman! De förändringar som nu görs i miljöbalken innebär till exempel att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd för förnybar energi bör ge länsstyrelsen en möjlighet att bedöma samrådsunderlaget innan samråd med övriga aktörer inleds.

Det blir också en ny ordning genom att länsstyrelsen ska ange vilken omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att utgöra ett tillräckligt underlag för den fortsatta miljöbedömningen. Möjligheten att kräva ytterligare kompletteringar begränsas till enbart särskilda situationer.

Vidare innebär förslagen en ökad samordning mellan miljöbalkens tillståndsprövning och prövningar enligt sektorslagstiftning. I många fall handlar det såklart om ellagen. En ny miljöbedömning ska som huvudregel inte krävas om en miljöbedömning redan har genomförts för samma verksamhet eller åtgärd.

Fru talman! För att förenkla installationen av energitekniska anläggningar föreslås också ändringar i plan- och bygglagen, till exempel att solenergiutrustning under elva kilowatt helt undantas kravet om bygglov för fasadändring. Anläggningar på över elva kilowatt ska handläggas inom tio veckor.

Verksamheter och åtgärder för förnybar energi ska presumeras – antas – utgöra ett väsentligt allmänintresse vid Natura 2000-prövning enligt 7 kap. miljöbalken. Detta förslag kommer sannolikt att underlätta tillståndsprocesserna för företag som vill bedriva en verksamhet för förnybar energi, eftersom processerna kan gå snabbare och med en större grad av förutsägbarhet.

Samtidigt ska nämnas att kravet på tidig strategisk planering är högt ställt och att juridisk rådgivning sannolikt fortsatt kommer att krävas. Man kan inte göra vad som helst hur snabbt som helst.

Fru talman! Mycket av det här är tekniskt, men i slutändan handlar det om helt vanliga människor: om barnfamiljen som redan pressas av höga levnadskostnader, om det lokala företaget som behöver trygg tillgång till el för att kunna fortsätta växa och om människor som gör rätt för sig och ska kunna lita på att samhället också ska finnas till hands för dem.

När tillståndsprocesser tar lång tid drabbar det inte bara stora projekt på papperet, utan det drabbar jobb, investeringar och hushållens ekonomi. Därför är snabbare och mer förutsägbara processer också en reform för vanliga hushåll och små företag.

Fru talman! Oppositionspartierna kommer att kritisera regeringen för att det här har tagit tid. Ja, processen har tagit tid, men det beror på att detta inte är en isolerad lagändring utan en del av en större reformering av tillstånds- och miljöprövningssystemet. Det vi gör nu är att gå fram med det som är färdigt, rättssäkert och genomarbetat samtidigt som vi fortsätter det större reformarbetet med bland annat en ny miljöprövningsmyndighet.

Fru talman! Låt mig också nämna att Sverige redan är ett av Europas starkaste länder beträffande förnybar energi. Preliminära siffror för föregående år anger att Sveriges förnybara elproduktion motsvarade ungefär 90 procent av elanvändningen inom landets gränser förra året.

Samtidigt räcker det inte att bara titta på andelar. Ett starkt elsystem måste också fungera årets alla timmar, i hela landet. En stor andel väderberoende kraft ställer högre krav på balans, effekt och nätkapacitet. Därför behöver Sverige inte bara mer förnybar el utan ett starkare fossilfritt elsystem som också byggs ut med ny kärnkraft.

Fru talman! Det här betänkandet löser inte allt, men det tar Sverige i rätt riktning. Kortare och tydligare tillståndsprocesser stärker investeringarna, konkurrenskraften och möjligheten att bygga ut det energisystem som Sverige behöver. Därför är det bra att vi nu kan fatta beslut och fortsätta det stora reformarbetet framåt.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar näringsutskottets betänkande NU18, som handlar om tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet, som många har varit inne på.

Det som ärendet handlar om är att genomföra bestämmelserna om tillståndsförfaranden i EU:s direktiv om förnybar energi. Jag vill bara beklaga det anmärkningsvärda faktum att regeringen har dragit genomförandet av EU:s förnybartdirektiv i en sådan långbänk att kommissionen har valt att stämma Sverige för att genomförandet av vissa delar i direktivet är försenat med flera år. Vi riskerar därmed att få betala vite eller böter om vi fälls i EU-domstolen, bara för att de åtgärder som implementeringen innebär gör att förnybart blir än mer konkurrenskraftigt, vilket regeringen givetvis vet, och försvårar regeringens våta dröm om ny kärnkraft.

Det är ingen nyhet att den här regeringen motarbetar förnybar elproduktion – det hörde vi till och med från några ledamöter som tillhör regeringsunderlaget. Anledningen är givetvis att ju mer billig elproduktion som kommer in i systemet, desto sämre blir förutsättningarna för ny kärnkraft. Jag förstår givetvis också fördelarna med kärnkraft.

Det är avgörande för oss som ett land med tung exportberoende industri att vi även i fortsättningen har EU:s lägsta elpriser. Det kräver att alla konkurrenskraftiga fossilfria kraftslag släpps loss och att de tillståndsprocesser som är förknippade med energiproduktion är snabba och ändamålsenliga, eftersom utdragna och oförutsebara tillståndsprocesser är ett av de största hindren för en effektiv utbyggnad av ett fossilfritt energisystem.

Jag kan konstatera att flera omfattande förändringar av de regelverk som rör tillståndsprocesser utreds eller är under beredning, och det är bra; det pågår bra grejer. Men det finns en betydande risk för att bristen på samordning och helhetssyn leder till kortsiktiga förändringar och otydliga regelverk, vilket i sin tur riskerar att skapa stor osäkerhet och längre tillståndsprövningar. Detta skulle således paradoxalt nog kunna motverka strävan efter att förkorta ledtiderna och skapa mer effektiva prövningsprocesser.

Regeringen har vid upprepade tillfällen hävdat att den prioriterar att effektivisera och förkorta tillståndsprocesser. Steget mellan ord och handling har dock ofta varit svårbegripligt långt. Vi konstaterar exempelvis att regeringen fortfarande inte har gått vidare med Miljöprövningsutredningens förslag om att, som Socialdemokraterna var inne på, införa ändringstillstånd som huvudregel i syfte att göra det lättare för verksamheter att ändra sina tillstånd.

Visst det händer saker även under den här regeringen. Nu kanske jag går händelserna lite i förväg, men nyss kom en proposition som heter Vindkraft i kommuner. Det är givetvis något som går i rätt riktning. Men kommunerna, som har makten att stoppa etableringar med sitt veto, får inga ersättningar. Kravet på kommunal tillstyrkan av vindkraftsanläggningar, det som vi kallar för det kommunala vetot, har på senare år stoppat en betydande andel av de ansökningar om tillstånd som behövs för att bygga ut vindkraften i Sverige.

Detta ser vi som mycket bekymmersamt i en tid när fossilfri kraftproduktion behövs för att det ska vara möjligt att nå klimatmålen och det dröjer så länge innan eventuell ny kärnkraft kan tas i drift. För att få fart på utbyggnaden anser vi därför att det är nödvändigt att reformera det kommunala vetot, helst i kombination med en modell för ersättning till kommuner och inte bara närboende.

Det förslag som finns och som jag nämnde, Vindkraft i kommuner, ger inte något till kommunerna. Min farhåga är att det även fortsättningsvis kommer att finnas samma tveksamhet då kommunmedborgarna inte ser fördelarna när det endast är närboende som ersätts – något som visserligen är bra. Många av de kommuner som i dag berörs och som eventuellt kommer att beröras har redan stora bekymmer med att få pengarna att räcka till det basala som kommunerna förväntas fixa.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till vår gemensamma reservation 5.

Fru talman! Vi står i dag inför en av vår tids största utmaningar: att ställa om vårt samhälle från de fossila bränslena till hållbara energi- och råvarukällor. Vårt energisystem är inte alls fossilfritt, som någon sa i talarstolen. Elsystemet är det, ja, men när det gäller energisystemet finns mycket kvar att önska. Det här handlar om Sveriges konkurrenskraft, om jobben, om industrins framtid, om vår säkerhet och om oberoende från skurkstater som Ryssland. Det handlar om att kunna verka och leva i hela landet.

Den proposition vi nu behandlar, om tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet, handlar inte om en teknisk detalj utan om en avgörande del när det gäller hur snabbt och framgångsrikt Sverige klarar att ställa om. Vi välkomnar att regeringen nu tar steg för att korta och förenkla tillståndsprocesserna. Det är bra, speciellt när det handlar om förnybar energi. Vi vet att det i dag tar alldeles för lång tid. Det är långsamt, oförutsägbart och svårt att navigera.

Men vi ska också vara ärliga: De här reformerna borde ha kommit på plats för länge sedan. Regeringen har dragit benen efter sig när det gäller genomförandet av förnybartdirektivet. Under tiden har investeringar försenats. Projekt har skjutits på framtiden. Osäkerheten har ökat för företag. Det enda man på riktigt har fokuserat på att förkorta är processerna för kärnkraft. Det är bra, men när allt annat hamnar på undantag sänder det en signal till näringslivet och investerarna om att det inte spelar någon roll. I ett läge när industrin skriker efter el och klimatomställningen är akut har Sverige inte råd att vänta.

Det är också positivt att propositionen inför tydliga tidsgränser för tillståndsprocesser och att man skapar en kontaktpunkt, en one-stop shop, som ska hjälpa aktörer genom processen. Detta är inte regeringens egna idéer, utan det är krav från EU-kommissionen och EU:s regelverk.

Vi har faktiskt fått vänta alldeles för länge – så länge att EU-kommissionen har en nagel i ögat på Sverige när det gäller genomförandet av detta. Trots att man hela den här mandatperioden har pratat om att korta tillståndsprocesserna är vi inne på sista halvåret innan man faktiskt börjar genomföra saker.

Man har inte heller levererat när det gäller andra centrala delar av miljöprövningssystemet. Viktiga förslag från Miljöprövningsutredningen saknas fortfarande. Det finns mängder av färdigutredda förslag vars genomförande näringslivet skriker efter men som inte kommer till riksdagens bord. Det är reformer som skulle göra verklig skillnad, inte bara för den förnybara energin utan för hela samhällsbygget – för industrier, för nya produkter och för vår konkurrenskraft. Att plocka vissa delar ur utredningen och lämna resten därhän riskerar inte bara att skapa ett halvt fungerande system; det skapar ett helt problem.

Centerpartiet har länge drivit på för att förenkla tillståndsprocesserna. Vi vet att företag i dag möter ett lapptäcke av regler, myndigheter och prövningar. Det kan till och med vara så att myndigheter överklagar varandras beslut. Den som vill bygga någonting i Sverige, oavsett om det är ett hus eller en produkt, måste navigera mellan kommuner, länsstyrelser, domstolar och statliga verk utan en tydlig väg framåt. Centerpartiet har tagit fram en lista på de 101 sämsta reglerna, som omgående borde skrotas. Flera av dem finns på miljöområdet.

Vi behöver nu samla regelförenklingen i en sammanhållen process. Där måste regeringen ta ett helhetsgrepp.

För det första handlar det om implementeringen. Att införa nya regler på papperet är en sak, att också få dem att fungera i praktiken en annan. Här måste myndigheter få rätt resurser, rätt kompetens och tydliga uppdrag. Annars riskerar den här reformen att stanna vid bara ambitioner.

För det andra handlar det om tempot. Vi befinner oss i ett läge där andra länder springer snabbare. Investeringarna i grön industri är rörliga, inte Sverigesentimentala. De går dit där förutsättningarna är bäst. Om Sverige uppfattas som långsamt, ointresserat och oförutsägbart väljer investerarna andra länder. Det ser vi nu på område efter område. Därför är det djupt problematiskt att regeringen inte har gått vidare med de förslag som redan finns färdigutredda.

En central del i den här propositionen är att verksamheter för förnybar energi ska ses som ett väsentligt allmänintresse. Det är en viktig markering som innebär att klimat- och energinytta ska väga tungt i olika avvägningar. Det här är bra och viktigt när länsstyrelser och andra ska göra sina bedömningar. Det är också rimligt, för vi befinner oss i en situation där elektrifiering och fossilfri energi är helt avgörande för samhällsutvecklingen och definierar vilket samhälle vi ska ha. Ska vi vara en importberoende ekonomi som är beroende av fossila bränslen, eller ska vi vara en elektrostat där vi producerar vår energi själva och kan exportera produkterna till resten av världen?

Vi värnar klimatet, men vi värnar också den lokala förankringen. En del pratar om acceptans, men för mig handlar det inte om att man ska acceptera en utveckling. Man ska vilja vara en del av utvecklingen. När människor känner att beslut fattas över deras huvuden är det ett problem. Därför måste vi säkerställa att lokalsamhället får inflytande och att man behåller ett kommunalt veto för vindkraft. Människor behöver känna att de får del av någonting när besluten fattas.

Regeringens beslut om att dela ut vindkraftspengar är bra. Men de behöver lagstadgas, så att man kan lita på att de kommer år efter år och inte bara i en enskild budget som kan ändras över en natt. De förslag som snart kommer till riksdagens bord, tre år efter att vindkraftsutredningen blev klar, behöver verkställas, så att man har rätt till inlösen av en fastighet om man känner att man inte vill bo kvar när vindkraftverken tornar upp sig. Den här saktfärdigheten från regeringen skadar vårt land. Sverige kan mer.

Den gröna omställningen sker inte bara i storstäderna. Den sker i högsta grad på landsbygderna, där vinden, skogen, vattnet och marken för nya investeringar finns. Det är också där många av jobben skapas. Men då måste regelverken fungera även där. Små och medelstora företag måste kunna delta. Kommuner måste ha kapacitet att hantera processerna. Staten måste vara närvarande – inte bara med krav utan också med stöd.

Återigen får en ny myndighet som skapas sitt huvudsäte i Stockholm, trots att vi vet att det är runt om i landet som de stora investeringarna sker. Om nu huvudkontoret ska ligga i Stockholm måste det finnas lokal förankring. Annars kommer det här inte att funka. Det är helt vansinnigt med den centralisering som sker.

Avslutningsvis vill jag säga att vi stöttar den här propositionen. Den går i rätt riktning, adresserar ett verkligt problem och är nödvändig. Men den är inte tillräcklig. Regeringen måste öka tempot. Vi kommer att öka tempot efter valet, när vi är med och styr Sverige. Vi kommer att leverera de återstående delarna av miljöprövningsutredningen. Vi kommer att ta ett samlat grepp om tillståndsprocesserna.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1, för Sverige har inte råd med fler förlorade år. Den gröna omställningen måste gå snabbare. Sverige kan mer.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen har under de senaste knappt fyra åren försökt göra det till sin image att det är en regering som gör saker i stället för att prata. Det har pumpats ut propositioner till höger och vänster under mandatperioden, utan särskilt mycket hänsyn till vad vare sig expertmyndigheter, forskare eller intresseorganisationer tyckt om saken. Men inom energipolitiken har det tvärtom varit väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad. Av det som ändå har gjorts har mycket varit direkt skadligt.

I början av mandatperioden gjorde Tidöpartierna ett stort nummer av att man ändrade energimålet till att det skulle vara fossilfritt. Alla fossilfria energislag ska vara välkomna, lät det som. Men verkligheten är en annan. Det energislag vars användning ökat mest i Sverige är den fossila energin, med 14 terawattimmar i ökad årlig användning bara mellan 2022 och 2024. Det är en ökning på cirka 10 procent.

När de fyra Tidöpartierna tog över makten 2022 hade den rödgröna regeringen fått upp utbyggnadstakten för ny elproduktion till över 3 gigawatt per år. Nu ser vi att utbyggnadstakten för ny kraft rasar. Faktum är att utbyggnadstakten för förnybar energi rasat med 75 procent under mandatperioden, något vi nyss hörde att Sverigedemokraterna är stolta över. Tidöregeringen har konstant motarbetat den förnybara energin. Den här frågan är inget undantag, vilket också konstateras i betänkandet.

EU:s förnybartdirektiv trädde i kraft i november 2023, och huvuddelen av bestämmelserna skulle ha införlivats i den nationella lagstiftningen senast den 21 maj 2025. Vissa av bestämmelserna om tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi skulle dock ha införlivats redan den 1 juli 2024. Dessa bestämmelser omfattar åtgärder för att förenkla och påskynda tillståndsförfarandena, både för projekt för förnybar energi och för infrastrukturprojekt som är nödvändiga för att kunna integrera den ytterligare kapaciteten i energisystemet. Bestämmelserna inbegriper bland annat tydliga tidsfrister för tillståndsförfaranden. Kort och gott skulle det bli snabbare och enklare att söka tillstånd för att bygga förnybar energiproduktion i Sverige.

Sverige skulle alltså senast den 1 juli 2024 ha införlivat ett första antal bestämmelser från direktivet i den nationella lagstiftningen för att förenkla och förkorta tillståndsförfarandena. Eftersom Sverige inte hade anmält några införlivandeåtgärder skickade kommissionen en formell underrättelse till Sverige i september 2024 och ett motiverat yttrande i februari 2025. I oktober 2025 beslutade kommissionen att väcka talan mot Sverige vid EU-domstolen för utebliven notifiering av genomförandeåtgärder. Kommissionen begärde även att det skulle riktas ekonomiska sanktioner mot Sverige för detta.

Tidöregeringen har alltså motarbetat den förnybara energin så till den milda grad att man blivit stämd av EU-kommissionen. Nu ska några av åtgärderna till slut genomföras, och det är välkommet men alldeles för sent. Sverige står därmed sämre rustat än när Tidöregeringen tillträdde för den kris som vi nu ser på grund av Irankriget. Sverige är nu mer beroende av fossila bränslen som produceras i Putins Ryssland, mullornas Iran eller diktaturfamiljens Saudiarabien än innan Ebba Busch blev energiminister och Ulf Kristersson blev statsminister. Sverige står därför svagare och sårbarare, och de som får ta smällen av regeringens inkompetens är hushållen.

Fru talman! Sedan Miljöpartiet bildades har vi kämpat för en fossilfri värld och för att främja de förnybara energislagen. Det är faktiskt förbluffande att vi fortfarande måste kämpa i politisk motvind. Men det finns konkreta reformer som går att genomföra enkelt för att gynna det förnybara. I 16 år har Miljöpartiet förespråkat att fastighetsskatten från vindkraft ska gå till kommunen där vindkraften står och att närboende ska få ta del av vinsterna från vindkraften. Vi välkomnar att en majoritet i Sveriges riksdag äntligen ställt sig bakom Miljöpartiets politik. Men det återstår att återinföra fastighetsskatten för vattenkraften och att göra det kommunala vetot rättssäkert. Därför yrkar jag bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 april.)