Stöd till drivmedelsstationer på landsbygderna

Stöd till drivmedels-stationer på lands-bygderna

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 10 om stöd till drivmedelsstationer.

Jag yrkar bifall till reservation 1. I den redogör vi för att även regeringen ser allvarligt på den uppkomna situationen men att den också arbetar för att finna lösningar på de problem som uppkommit med anledning av de nya kraven på drivmedelsstationer. Vi redogör också för att myndigheter samarbetar för att hitta lösningar, vilket de har berättat för oss i utskottet.

Detta nöjer sig inte M, KD, SD och C med, utan de riktar ett tillkännagivande till regeringen i en fråga som det redan arbetas med och som vi är överens om att vi måste lösa.

Vi kan inte nog understryka hur viktiga drivmedelsstationerna på Sveriges landsbygder är. Regeringen gör också en satsning på 75 miljoner i budgeten för nästa år som riktar sig direkt till investeringar i drivmedelsstationer. Hur mycket pengar som behövs till den satsningen är vi numera helt överens om i utskottet, och det gläder mig.

Regeringen undersöker också möjliga lösningar för att kunna bevilja förskott till dem som beviljats investeringsstöd och undersöker möjligheten till visst uppskov för den som inte hinner genomföra åtgärder till halvårsskiftet nästa år. Regeringen arbetar aktivt med frågan för att lösa de uppkomna problemen, så vi ser faktiskt inga skäl att rikta detta tillkännagivande till regeringen.

Jag kan samtidigt konstatera att i Västerbotten har redan 95 procent av alla drivmedelsstationer ställt om. Där uppe, i stödområde 1, kan man faktiskt få 90 procent i stöd till investeringar. Det finns alltså pengar, och det finns lösningar.

Fru talman! Utvecklingskraften i städer och tätorter, i glesbygd och på landsbygden ska stärkas. Vår vision är givetvis att minska klyftorna - att alla människor ska känna sig delaktiga och få tillgång till utvecklingsresurser oavsett var i landet de bor. Näringslivet ska ges goda förutsättningar att stärka konkurrenskraften och bidra till omställningen till en hållbar utveckling.

Fru talman! Regeringen har gjort stora satsningar på regional utveckling under de två mandatperioder som den har suttit. Sammantaget för perioden 2015-2020 gick drygt 1 miljard i statliga medel och EU-medel till olika insatser som syftar till att stödja dagligvarubutiker och drivmedelsstationer på Sveriges landsbygd. Inom detta område har det alltså gjorts mycket. I nästa års budget gör vi fortsatta satsningar på att hela landet ska leva. När det gäller den fråga vi debatterar i dag lägger vi alltså 75 miljoner kronor nästa år.

Vi permanentar också det särskilda driftstödet på 70 miljoner till dagligvarubutiker i sårbara områden, vilket är viktigt för Sveriges landsbygder. I min hemkommun Älmhult har vi en butik, lanthandeln i Häradsbäck, som inte hade funnits utan detta stöd. Butiken har faktiskt utvecklats till en mötesplats. De har restaurang, de har byggt upp en festlokal och man kan spela bowling. Det finns också en utställningslokal. Detta hade inte funnits om inte affären hade fungerat som drivkraft.

Regeringen gör också en satsning på 1,3 miljarder i bredbandsstöd nästa år och har sedan tidigare satsat hela 7 miljarder. Sverige ska fortsätta vara ledande när det gäller tillgång till snabbt bredband.

Vi gör satsningar på Livsmedelsverket och en fortsatt kraftsamling för bekämpning av granbarkborren och andra skogsskador. Vi utvidgar klimatpremien för arbetsmaskiner och förstärker veterinär- och djurskötarutbildning. Vi ger också stöd till kommuner med särskilda utmaningar med 300 miljoner - 88 kommuner med under 9 000 invånare får mellan 2,4 och 7,4 miljoner var. Vi fortsätter också att satsa på företagsklimatet i glesbygden, vilket vi tycker är väldigt viktigt.

Pengar ska också gå till att stärka den regionala exportrådgivningen och till att etablera effektiva regionala strukturer för validering, vilket är viktigt med tanke på den brist på kompetens som vi ser i dag.

Fru talman! Vi hade också 500 miljoner till regionala utvecklingsåtgärder för återstart efter pandemin för små och medelstora företag. Insatserna skulle vara i linje med de prioriteringar man gör på regional nivå. Pengarna skulle ha gått till regionerna, men av detta blir det inget. De 500 miljonerna har nämligen M, SD och KD tagit bort i sin budget. Man har också tagit bort näringslivssatsningar inom utgiftsområde 24. De skulle bland annat ha avsett Robotlyftet, Digitaliseringslyftet, kompetens.nu och Jobbsprånget. Detta är pengar som skulle ha gjort skillnad för små och medelstora företag i hela Sverige och gjort det möjligt för dem att utvecklas och ligga i framkant i teknikutvecklingen. Att de tagits bort tycker jag är lite konstigt med tanke på vilken hög profil dessa partier har i denna fråga.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 3 i betänkande NU10 Stöd till drivmedelsstationer på landsbygderna, som vi sverigedemokrater i övrigt står helhjärtat bakom.

Klockan klämtar för den lilla landsortsmacken. Sverige står inför en potentiell ny mackdöd, främst i våra landsbygdsområden. I sak är detta en omständighet som kanske inte engagerar den breda massan som bor och verkar i våra storstadsregioner, men på många håll i vårt land är det här faktiskt en ödesfråga - varför kommer jag in på lite längre fram i det här anförandet.

Mackdöden som följde i spåren av den så kallade pumplagen 2005, då många mackar tvingades till kostsamma och helt onödiga, ideologiskt motiverade investeringar, hade kunnat undvikas med förnuftig politik. Faktum är att man också, när man såg konsekvenserna, var tvungen att agera från politiskt håll.

Den här gången är mackarna emellertid inte hotade av tvingande investeringskrav som är ideologiskt motiverade. I stället handlar det om nya myndighetskrav som föreskriver att landets drivmedelsanläggningar ska ha rör och cisterner som är skyddade mot fukt och korrosion senast den 1 juli 2022 för att få fortsätta med sin verksamhet.

Dessa föreskrifter från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, är som vi ser det inte omotiverade och har som sådana inte heller föranlett någon politisk debatt i sak. Konsekvenserna, däremot, kan på sina håll komma att bli långtgående, och det är detta dagens debatt handlar om.

Det finns de som menat att Sverigedemokraterna, när vi problematiserat kring införandet av dessa nya föreskrifter, är emot de nya myndighetskraven, som leder till ökad säkerhet och bättre miljö, men det är alltså fel. Låt mig en gång för alla klargöra att det inte är så och att det inte ska råda någon tvekan om detta.

Vi är däremot oroade över de långsiktigt negativa konsekvenser dessa tvingande regler kan komma att medföra för utbudet av kommersiell service och samhällsservice för människor, företag och offentlig sektor i våra landsbygdsområden. Och här menar vi att vi från politikens håll har ett stort ansvar att agera.

På många håll i vårt land, exempelvis i min egen valkrets Norrbotten, är den lilla lokala macken också allt som oftast byns dagligvarubutik, inte sällan med samhällsservicefunktioner som post- och paketutlämning, apoteksservice eller ombudsfunktion för Systembolaget. Ibland är macken byns busstation, platsen där man köper fiskekort och platsen där kommunens bokbuss stannar. Kort och gott - på landsbygden är macken ofta själva knutpunkten då det gäller servicefunktioner.

Fru talman! Det handlar inte bara om att privatpersoner ska kunna tanka och köpa en liter mjölk när den är slut. Det handlar också om samhällsfunktioner som ofta glöms bort i just den här debatten. I en del kommuner med exempelvis små deltidsbrandstationer eller en utlokaliserad hemsjukvård och hemtjänst är tillgången till en lokal landsbygdsmack själva förutsättningen för att man ska kunna utgå från byn i stället för att behöva åka in till den större centralorten för att tanka.

Släckning av skogsbränder och andra större räddningsinsatser kan vara helt avhängiga av att det finns tillgång till en fungerande drivmedelsstation i närheten av den plats där en insats utförs. Om detta har bland annat försvarsutskottet uttalat sig. När det gäller rikets försvar och behovet av ett inte alltför utglesat nät av drivmedelsstationer har det också kommit synpunkter från våra kollegor i försvarsutskottet.

Kort och gott, fru talman: Macken - och då syftar jag i synnerhet på de mindre mackarna i glesbygd med alla deras kringfunktioner - utgör en bärande del i ett fungerande samhälle på ett sätt som vi många gånger förbiser i vår vardag.

Som jag tidigare nämnt bedrivs verksamheten ofta med väldigt blygsam avkastning. Ibland drivs dessa stationer av byaföreningar eller enskilda familjer, och det är i dag sällan som de mackar vi primärt talar om här i dag ingår i de stora, välkända drivmedelskedjorna. Därmed omfattas de inte heller av centrala upphandlingar eller ramavtal som håller ned kostnaderna för de omfattande arbeten som de nu behöver få utförda.

Uppgivenheten och frustrationen hos en del av de företagare jag har varit i kontakt med går nästan att ta på. Att som mackägare ställas inför ett ultimativt krav att göra investeringar i miljonklassen utan att det på något sätt höjer omsättningen torde kännas lika hopplöst som att stå vid Mount Everests fot med ett krav att ta sig över utan syrgas, om man inte är alpinist. Uppgiften känns övermäktig, och att kasta in handduken framstår tyvärr för många som den enda utvägen.

Då investeringskostnaderna inte genererar några större intäkter är bankerna heller inte intresserade av att bistå med lån. De stödmodeller som hittills har funnits har baserats på utbetalningar i efterhand, när mackägaren redan låtit utföra arbetet. Branschen har vittnat om att bankerna nekat mackägarna de kortfristiga lån som de behöver för att klara av detta. Mackägarna själva saknar ofta, som jag tidigare nämnt, de finansiella musklerna att ligga ute med investeringskostnader i miljonklassen.

Vi ser redan att mackägare har börjat avveckla sin verksamhet eller kommunicerat att de ämnar göra det den 1 juli nästa år. För att stoppa denna utveckling måste vi agera nu på en gång, innan det är för sent.

I slutet av sommaren tog Sverigedemokraterna initiativ till att väcka ett utskottsinitiativ i den här frågan. Ytterligare partier hakade på, och inom näringsutskottet landade vi i att bryta ut och behandla de motionsyrkanden som rör just denna fråga i ett separat betänkande. Resultatet av det är det som ligger på bordet i dag.

Till min glädje noterar jag att det finns en tydlig utskottsmajoritet för huvuddragen i vår hållning. Även om Sverigedemokraterna förespråkar att slutdatumet för genomförandet ska skjutas på framtiden menar vi att även den inriktning som utskottet valt, att underlätta dispensgivning till de mackar som ännu inte genomfört uppgraderingen av sina anläggningar, är en godtagbar lösning.

Det viktigaste är, som vi ser det, inte hur man undanröjer hotet om hundratals nedlagda mackar på landsbygden utan att man gör det. Vi menar emellertid att det borde vara enklare att flytta fram slutdatumet än att lägga en administrativ börda på såväl berörda mackägare som MSB i form av dispensansökningar och hantering av dessa. Men då myndigheten själv tycks förespråka denna lösning är vi inte emot den.

I utskottets förslag ingår också att uppdra till regionerna att inventera vilka drivmedelsstationer som är centrala för att upprätthålla den kommersiella servicen på våra landsbygder. Det är bra. Det borgar för att stödåtgärderna riktas dit där de gör störst nytta, vilket alltid ska beaktas när vi hanterar skattebetalarnas pengar.

Att vi nu här i Sveriges riksdag tar ett så tydligt grepp i den här frågan borde sända tydliga signaler till berörda mackägare ute i landet: Vi står på er sida. Det borde också sända tydliga signaler till ledningarna i berörda kommuner som med oro följt utvecklingen, inte minst mot bakgrund av att kostnaderna för sanering av mark när mackar hamnat på ekonomiskt obestånd och lagts ned inte sällan blir en fråga för kommunen att hantera. Nu kanske vi undviker ett antal sådana fall. Om så är fallet är det naturligtvis bra.

Fru talman! Vi sverigedemokrater tror på en levande landsbygd. Som vi ser det har macken, även om den med all säkerhet kommer att ändra skepnad över tid, en viktig roll att fylla under överskådlig tid. Att vi här i dag har en utskottsmajoritet för att vidta nödvändiga åtgärder i syfte att undanröja en ny potentiell våg av mackdöd på landsbygden är därför mycket tillfredsställande.

Fru talman! Presidium, åhörare och ni som eventuellt tittar på debatten! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag samt till vår reservation 2 från Centerpartiet.

Jag tror säkert att ni känner igen er i min beskrivning: När man åker runt på landsbygden ser man tyvärr väldigt många ödebyggnader på många ställen. Det kan vara den gamla posten som är nedlagd sedan flera år tillbaka. Det kan vara matbutiken eller någon annan serviceinrättning. Det enda som är kvar är kanske macken. Då förstår man ju att den är väldigt betydelsefull, inte bara för dem som bor där utan också för turister som passerar och eventuellt för människor som har fritidshus i området.

Inte minst måste man säga att macken är enormt viktig i områden där avstånden är väldigt långa. Detta gäller säkert även på andra ställen i Sverige, men i och med att jag kommer från Västerbotten och norra Sverige vet jag mycket väl vad långa avstånd betyder, precis som Birger Lahti från Norrbotten. Västerbottens inland är till ytan ungefär lika stort som Danmark. Där finns bara sex kommuner, som är ganska glest befolkade. Totalt är det 30 000 invånare.

När man börjar prata om procenttal och hur många mackar som finns i Västerbotten tror jag att Socialdemokraternas riksdagsledamöter gör samma misstag som man gör i regeringsställning. Det är få procent som bor i inlandet, och där finns också få mackar. Men mackarna är kanske också mer betydelsefulla där än längs efter kusten, där det finns ganska många. Det är den stora skillnaden.

Orsaken till att vi står och pratar om mackarna på landsbygden i dag, fru talman, är att politiken och myndigheterna har ställt krav på att drivmedelsstationerna ska byta rören i backen. Rören rostar nämligen snabbare på grund av att vi har beslutat att man ska tillföra förnybart bränsle i drivmedlet. Det är ingen som tycker att det är fel att tillföra det. Däremot kostar det ganska mycket att byta ut rören. Det kan vara en kostnad på allt från 500 000 upp till i vissa fall 3 miljoner. Har man en drivmedelskedja har man redan gjort den här omställningen och åtgärden. Men för den lilla mackägaren, som kanske inte har så mycket pengar, är det här enorma summor.

Därför är jag väldigt glad över att vi tillsammans är överens här i riksdagens kammare, så att det här ärendet faktiskt hamnade här till slut. Alla partier ser vikten av detta. Vi är nu överens om att dispens ska ges till mackägarna för att de ska kunna vidta den här åtgärden och att man sedan också ska få ett kraftigare stöd för att utföra det hela.

Även om det redan finns pengar att söka i Västerbotten och på andra ställen, som min socialdemokratiska kollega sa nyss, måste man ju förskottera dem när det gäller EU-pengar. Det är inte så att man kan rekvirera ut dem på en gång, utan man ska ligga ute med dem ungefär ett år och skicka in kvitton. Därefter får man summan. När mackägarna går till banken och säger att de har fått EU-stöd och undrar om de kan få låna pengar tills åtgärden utförts säger bankerna oftast nej.

Mackägaren i Harads i Norrbotten fick till slut med sig kommunalrådet på banken. Då lyckades man övertyga banken om att mackägaren skulle få ett kortfristigt lån tills han kunde få EU-pengarna. Det gjorde att han kunde behålla macken. Det gjorde även att hemtjänsten slapp köra sex mil enkel väg för att tanka sina bilar, något som också kan bli en konsekvens när mackarna på landsbygden läggs ned i de här stora områdena, där det är väldigt glest.

Förra året blev jag inbjuden av Bogge Bolstad, fru talman. Han har jobbat med ett projekt i Västerbotten. En del av er har träffat honom här i riksdagen när vi har haft seminarier om just mackarnas överlevnad på landsbygden. Han bjöd in mig att komma till Vilhelmina kommun och besöka flera mackar i fjälldalarna där.

En av mackarna som jag åkte till var den i Dikanäs. Ägaren till macken berättade att han och hans fru hade ungefär 50 000 kronor kvar på sista raden när året var slut. Då förstår ju vem som helst att det inte direkt är någon lukrativ verksamhet. Men ändå är den så otroligt betydelsefull för samhället, för turisterna och för stugägarna. Här har man drivmedel, men inte bara det. Man kan beställa från Systembolaget. Man har postutlämning och turistinformation. Mycket mer kommer säkert att adderas dit så småningom. Det är så mycket mer än bara en mack. Detta tror jag egentligen att de flesta här inne har förstått, och de som bor och lever i de här områdena förstår det definitivt.

Det finns ett skäl till att vi driver på från oppositionspartierna i den här frågan. En del här inne tycker att vi sparkar in öppna dörrar när vi lägger fram utskottsinitiativ. Men det är inte så konstigt, fru talman. Från början, när den här frågan väcktes för några år sedan, var det inte särskilt många partier i riksdagen som var intresserade.

När vi hade möte förra året med den dåvarande landsbygdsministern sa hon, precis som ledamoten i detta rum från Socialdemokraterna, att det finns gott om pengar och att man kan söka EU-medel - utan att förstå att man inte har pengar att ligga ute med tills man har fått dessa kvitton och vidtagit denna åtgärd och när bankerna säger nej. Det är det som är hela grejen.

Jag ska ändå vara vän och snäll och glädja mig åt att vi nu är många som tycker att detta är bra. Det är pengar avsatta i både oppositionens budget och Socialdemokraternas budget som föll. Tyvärr tycker jag att det är för lite pengar. Centerpartiet hade i sin egen budget avsatt det dubbla eftersom vi tror att det kommer att krävas. Det är nämligen så mycket pengar som behövs. Det är upp till 500 mackar runt om i hela landet som behöver detta stöd.

När vi har kommit så här långt hoppas jag ändå att partierna i detta rum kanske har möjlighet att medverka till att skjuta till pengar om det behövs.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag vända mig till dig, Bogge Bolstad. Om du tittar på detta från ditt kontor i Vilhelmina vill jag framföra ett varmt tack till dig för all hjälp, för att du aldrig gav upp och för att du inspirerade och gjorde att vi faktiskt tog tag i denna fråga. Du har varit en inspiration för mig längs vägen. Många gånger har jag varit nära att ge upp.

Jag vill också passa på att skicka ett tack från en norrlänning till en skåning som sitter i detta rum. Det är Ann-Charlotte Hammar Johnsson från Moderaterna. Du är en av de få som faktiskt var med från början och engagerade dig och lade ned enormt mycket energi och intresse på detta. Jag är också glad över att du har tagit landsbygden i norr till ditt hjärta. Det är inte alltid på det sättet med alla skåningar i förskingringen. Men du har verkligen uppmärksammat frågan, och för det ska du ha ett varmt tack.

Fru talman! Denna debatt handlar om stöd till drivmedelsstationer på landsbygderna. Om det är något som alla partier förstår är det nog att bränsleförsäljning är något som ger ytterst lite vinst per försåld liter bränsle. När vi sedan pratar om drivmedelsstationerna på landsbygderna, där omsättningen är liten, förstår man varför namnet på betänkandet lyder som det lyder.

Inledningsvis vill jag framhålla att frågan om drivmedelsstationernas överlevnad är viktig för många som lever på landsbygden och i glesbygden. Utöver att erbjuda människor möjlighet att tanka drivmedel till sin bil inom rimligt avstånd bidrar dessa drivmedelsstationer även till viktiga samhällsfunktioner, som vi har hört andra prata om. De kan bland annat vara ombud för Systembolaget, Svenska Spel och annat. De har kanske till och med lite livsmedel. Eller också är de bara en samlingspunkt för ortsborna.

Därtill noterar jag att försvarsutskottet i sitt yttrande genom protokollsutdrag har understrukit vikten av att bland annat räddningstjänst och polis ska kunna verka under alla förhållanden, vilket enligt försvarsutskottet gör sig gällande inte minst i fråga om tillgången till drivmedel på landsbygderna och i glesbygd. Vi delar givetvis försvarsutskottets uppfattning.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsyrkanden som har väckts under allmänna motionstiden. Det handlar om olika åtgärder för att underlätta för mackägare som ska göra dessa tekniska uppdateringar på anläggningarna. Det handlar helt enkelt om cisterner och rör som är nedgrävda under jord. Många gånger är de nedgrävda när kunderunderlaget var betydligt större - kanske för rätt länge sedan. Det handlar om många drivmedelsstationer som ännu inte gjort dessa nödvändiga uppdateringar i enlighet med kraven som gäller från och med den 1 juli 2022.

Några av kraven i tillkännagivandet är i sig rimliga, till exempel att statsstödsreglerna ska ses över för att man ska se om de står i vägen för att möjliggöra utbetalningar till dem som äger drivmedelsstationer i områden där servicen är gles. Det handlar också om att undersöka möjligheterna att göra förskottsutbetalningar av stöd till ägare av drivmedelsstationer, så att de kan göra dessa nödvändiga uppdateringar av utrustningen. Man kan kanske till och med se över möjligheterna till tillfälliga dispenser.

Vänsterpartiet är inte av någon annan uppfattning än majoriteten i utskottet när det gäller att det är viktigt att dessa drivmedelsstationer ges goda förutsättningar att bedriva denna verksamhet. Men samtidigt noterar vi att regeringen aktivt arbetar för att säkerställa att dessa drivmedelsstationer ges möjlighet att vidta de åtgärder som krävs enligt de krav som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har beslutat om.

I regeringens förslag till statens budget för 2022, och i den budget som det fattades beslut om, föreslås en satsning på 75 miljoner kronor för ett investeringsstöd till drivmedelsstationer i områden där servicen är gles, vilket alltså är en åtgärd som riktar sig direkt till de drivmedelsstationer som vi pratar om.

Det finns i dag stora och växande regionala skillnader i Sverige, där marknadskrafterna gör så att pengarna centreras kring städerna. De drivmedelsstationer som finns kvar på landsbygderna och i glesbygd är därför viktiga för att människor där ska kunna införskaffa drivmedel inom rimliga avstånd.

I likhet med vad som förordas i vår motion anser jag därför att det är centralt att regeringen säkerställer att även dessa drivmedelsstationer är uppdaterade, följer samhällsutvecklingen och har möjlighet att göra nödvändiga uppdateringar som omställningen kräver och som även gynnar klimatet. Dessa investeringar måste alltså samköras med den laddinfrastruktur som sker.

Fru talman! Här passar det utmärkt att jag yrkar bifall till vår reservation 4, men vi står givetvis bakom även reservation 1 som vi har tillsammans med S och MP.

Låt mig göra en tillbakablick på hur det såg ut när jag var grabb och hur möjligheterna då såg ut för att tanka. Först och främst hade jag tre affärer på cyklingsavstånd. Även en bensinmack fanns vid alla dessa tre affärer. De kallades faktiskt bensinmack, oavsett om man tankade diesel där.

På tal om diesel hittade jag ett kvitto från den 13 oktober 1983. Jag kom från Kiruna där jag gjorde militärtjänstgöring och tankade bilen. Dieseln kostade då 2,62 kronor per liter. Detta säger jag bara som information som i dag är rätt så kul att ha med sig.

Affärerna hade nog även då en mycket liten vinst från bränsleförsäljningen. Men helheten gjorde att servicen ändå fanns. Nu måste jag ta bilen antingen fyra mil norrut eller sex och en halv mil söderut bara för att handla mat. Tanka kan jag faktiskt göra i grannbyn, med det är tack vare engagemanget från oss bybor som där driver en obemannad tankstation som en ekonomisk förening. Men den skulle vara omöjlig att driva om vi inte hade fått stöd och enormt många frivilliga obetalda arbetstimmar från byborna.

Men en sak som gör att utvecklingen gått till nästan omöjlighet är bristen på regionalpolitik och bristen på samsyn om vad glesbygden ska vara till för.

Vi fostrade och utbildade våra barn och unga för att se till att det fanns arbetskraft i industrin och för utveckling i städerna. Vi straffade dem som vägrade flytta. Det handlade om avstängning från a-kassan och ett system där allt gick ut på att dränera glesbygden. EU-inträdet försåg oss med en gemensam jordbrukspolitik som ytterligare dränerade bort småbrukarna.

Nu när man inser att det finns en gräns för samhället, där skatter inte ens räcker till det basala, blir svaret ofta att staten måste gå in för att stödja sådant som marknaden släppt för länge sedan.

Här borde i alla fall polletten trilla ned, tycker jag. Våra naturresurser duger till att förstärka samhället och AB Sverige - men vad blir kvar för att ge lokalsamhället förutsättningar? Vi borde ha en politik som uppmuntrar människor och ger incitament att bosätta sig på landsbygden. Det måste väl finnas andra fördelar än den högsta kommunalskatten om människor ska välja att bosätta sig på landsbygden.

Fru talman! Jag vill inte svartmåla allt som händer på landsbygden, men det handlar om att ha fått uppleva byar i stort sett utplånas och alltid ha känslan av att stå med mössan i hand och be om hjälp för att få vardagen att gå ihop. Det handlar om att veta att vi faktiskt har försett AB Sverige med humankapitalet, energin, skogen och malmen - men att vi ändå alltid behöver tigga. Det känns som att vi inte bara missar de misstag som gjorts politiskt utan även de möjligheter som finns där ute. Det enda som saknas är den gemensamma synen på vad vi ska ha landsbygden till.

Vi som bor och verkar där ute vill driva affärer, bensinmackar och andra företag utan direkt stöd till verksamheterna. Men då måste flyttströmmarna gå tillbaka till landsbygden och de orter där omställningen av samhället nu sker. Vi vill ha underlag för levande samhällen, inte bara vara ett besöksmål för dem som har allt på hemmaplan men som besöker oss när det passar med deras lediga tid. Jag välkomnar givetvis turister och besökare, men vi som ska leva alla 52 veckor i dessa utdöende samhällen behöver faktiskt mer än stöd till drivmedelsstationer för att turister, stugägare och räddningstjänsten ska kunna tanka.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1.

Detta betänkande bygger på ett antal förslag som på ett eller annat sätt syftar till att främja och underlätta för våra drivmedelsstationer. Bakgrunden är de högre krav på drivmedelsstationer som börjar gälla vid halvårsskiftet 2022. Det är krav som rör både säkerhet och miljö, och det är krav som Miljöpartiet självklart välkomnar och står bakom.

En rimlig tillgång till drivmedelsstationer är en viktig fråga för många, inte minst på landsbygd och i glesbygd. Förutom att tillgång till drivmedel i sig är en viktig infrastrukturfråga för att människors vardag ska gå ihop erbjuder drivmedelsstationer ofta även annan service och viktiga samhällsfunktioner.

Det råder inget tvivel om att de nya krav som nu kommer också kommer att vara tuffa för vissa drivmedelsstationer, inte minst där servicen redan i dagsläget är gles. Därför är jag glad att den tidigare regeringen i sin budgetproposition föreslog en satsning på 75 miljoner kronor för ett investeringsstöd till drivmedelsstationer där servicen är gles. Det är en åtgärd som riktar sig direkt mot det problem vi diskuterar i dag - det riktar sig direkt till dessa drivmedelsstationer. I regeringens budgetproposition fanns också andra budgetsatsningar som främjar landsbygd och glesbygd.

Regeringen har även meddelat att man arbetar med den här frågan på andra sätt. I den nationella strategin för hållbar regional utveckling i hela landet framgår bland annat att servicepunkter på landsbygd och i glesbygd är viktiga för att det ska vara attraktivt att bo, verka och leva i hela vårt land. Det har också framkommit att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tillsammans med Tillväxtverket arbetar med frågan för att finna lösningar på de problem som finns.

Mot bakgrund av detta ser Miljöpartiet ingen anledning att rikta ett tillkännagivande till regeringen på det här området. Vi uppfattar att regeringen är väl medveten om den problematik som finns och även vidtar åtgärder, och vi kommer självklart att följa utvecklingen på det här området väldigt nära.

Fru talman! Låt mig sedan också blicka lite framåt. Jag upplever nämligen att det finns en stor samsyn mellan riksdagens partier i den här frågan.

Drivmedelsstationerna är i dag viktiga både för tillgången till drivmedel och för annan samhällsservice. Samtidigt pågår just nu en enorm omställning av fordonsflottan. I dag finns det ungefär 14 000 laddpunkter i Sverige, och ökningen sker väldigt snabbt. Samtidigt finns det enligt Drivkraft Sverige drygt 800 så kallade servicestationer och bensinstationer, det vill säga stationer som har en butikslokal. Det antalet har minskat kraftigt över tid.

I augusti månad i år var ungefär hälften av alla nya bilar som såldes laddbara bilar. Under tredje kvartalet i år ökade försäljningen av elbilar med hela 157 procent jämfört med samma period förra året. Detta gäller inte heller bara våra storstadslän; det syns inga större skillnader mellan stad och landsbygd i statistiken över elbilsförsäljningen. Exempelvis ser vi att Norrbotten och Västerbotten ligger väldigt bra till i elektrifieringen. Detta gör att vi måste fundera på framtiden för vår infrastruktur. Det handlar både om utbyggnaden av laddinfrastruktur och om våra drivmedelsstationer.

Vi är alla överens om att drivmedelsstationer fyller en viktig funktion i samhället i dag, men det går inte att komma ifrån hur utvecklingen har sett ut och att drivmedelsstationernas vikt successivt kommer att minska i takt med att fordonsflottan ställs om. När hela samhället och hela fordonsflottan nu ställer om är det därför viktigt att vi inte låser in vårt land i gammal teknik och gammal infrastruktur. Vi måste hitta nya, innovativa sätt att erbjuda service och viktiga samhällsfunktioner som inte förutsätter traditionella bensinstationer.

Fru talman! Som ni som följer debatten har hört handlar den om näringsutskottets betänkande om stöd till drivmedelsstationer på landsbygden.

Frågan har ställts varför vi inte har ett enigt utskott. En majoritet i utskottet vill rikta ett tillkännagivande som visar att oppositionen faktiskt har en annan åsikt än majoriteten. Det är en väldigt enkel fråga att svara på.

Det är nu 210 dagar till dess att mackarna - eller drivmedelsstationerna, som det heter - ska ha ställt om. De ska ha bytt ut sina rörledningssystem i marken, enligt uppdrag från MSB. Detta innebär att de inte får ha sin verksamhet igång den 1 juli 2022 om de inte gjort det. Tiden tickar alltså på, och det är väldigt lite tid kvar.

Problematiken är ett antal knutar som uppstått längs vägen. Till exempel har det inte varit möjligt för drivmedelsstationer och mackar att söka medel för att ställa om då de inte fått lån från banken, det vill säga brygglån. De har därmed inte kunnat ligga ute med medlen till dess att de får pengarna och kan betala. Det finns alltså ett moment 22: Från mackens sida vill man ställa om, och man har sökt och beviljats dessa statliga medel - men de kommer först när arbetet och omställningen är klar. Som ni har hört tidigare kan det röra sig om 450 000-500 000 kronor men också ända upp till kanske 2 miljoner, beroende på vad som ska göras.

Vi vet också från vissa kommuner att detta har hänt. I Harads kommun har man haft en kommunstyrelseordförande som till sist - om man ska göra en bildsättning - fick traska rakt över till banken för att få hjälp med pengar så att kommunen inte skulle behöva stänga ned. Man har en hemtjänst som ska ta sig ungefär 6 mil, vilket ni också har hört. Ni har även hört om räddningstjänsten som ska fram, och vanliga människor ska till jobbet. Man kör till, i och från arbetet.

Besöksnäringen utgör också en väsentlig del av samhället och möjligheten till inkomster. Skotrar ska tankas. Helena Lindahl hade varit på besök i Västerbottens inland, i Vilhelmina, och där har även jag och min partikamrat Elisabeth Björnsdotter varit på besök. Där har man besöksnäring för folk från Norge, som kommer i husbilar och husvagnar. Det är så man får sina inkomster, och om man vill ha de här besökarna måste de kunna tanka.

Vi har begärt från regeringen att man ska kartlägga hur det ser ut i Macksverige för att få veta hur många mackar som är i behov av stöd och hjälp. Någonstans på vägen har vi förstått av Svensk Bensinhandel att det kan handla om mellan 100 och 180 mackar, men vi vet inte än. Detta hastar ju, för den 30 juni är det stopp.

När jag hade kontakt med ett företag i Norrbotten svarade man, apropå de jobb som behöver göras, att man kan göra ungefär sex jobb i månaden. Sex jobb i månaden fram till slutet av juni 2022 motsvarar bara en liten del av de 100-180 jobben.

Så sent som i juni i år hade jag en interpellationsdebatt med dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson. Samma fråga var uppe, och jag ville ha svar på hur frågan skulle lösas. Därefter har det uppenbarligen inte hänt mycket. Det talas om att man undersöker. Man undersöker fortfarande, fastän man har känt till knutarna och fastän vi i dag är framme vid den 2 december.

Länsstyrelserna har heller inte kunnat få in alla kommuners svar. De får nu lov att jaga kommuner som inte har lämnat in det här. Det finns kommuner som har gjort det, men det finns också kommuner som inte har gjort det. Det är kommunerna som ska tala om hur många mackar de har.

Fru talman! Jag var inne på att mackägare inte får lån av banken för att ställa om, trots att pengarna är garanterade av staten. Därför har vi också begärt att regeringen ska se över om det är möjligt att göra förskottsbetalningar. Det har sagts mig att detta aldrig har varit möjligt och att man inte kan göra det. Jag hoppas att vi inte stannar därvid i det här landet.

Dessa brygglån måste ju till. Vilken företagare gör ett jobb för någon om den inte vet att beställaren har pengar på kontot?

Ett tips till regeringen är att använda Almi; det har hänt förr. Centern har ett annat förslag i dag. Man kan låta dem betala ut pengarna och ligga ute med de här brygglånen. Det rör sig om väldigt kort tid, och det behövs inte mycket ränta. Det finns heller ingen risk i detta, utan man vet att medlen kommer fram. Om regeringen nu i december fortfarande inte har hittat en väg framåt är det här ett tips.

Jag tänkte också säga någonting om statsstöd. Låt mig ta Abisko som exempel. Om Abisko nu har gjort det som politiken tidigare har sagt genom att ställa om för att minska belastningen på miljön och har köpt kylar och frysar - detta är ett exempel från förr, när man skulle skruva om och se till att använda mindre energi - har de använt medel på ett sätt som gör att de inte kan få mer medel. Det handlar om att de inte kan få mer medel.

Om man dessutom ska ta sig tio mil till Kiruna för att tanka sin bil - eller om man ska ta sig till Norge, eller om norrmän ska hit - är detta den sista utposten. Om inte detta händer blir det här en vit fläck på kartan.

Vi vet ännu inte om det finns några sådana kommuner, för det är inte inventerat. Vi vet inte vad som kommer att hända.

Från vår sida har vi sagt att man måste låta den här tiden bli förlängd så att det finns möjlighet att få detta med mackarna på plats.

Det märkliga är att vi återigen står här i december och talar om detta. Vi har pratat om det tidigare. Vi diskuterade det i våras och i somras i olika forum och genom interpellationsdebatter och frågor.

För min del började den här resan med ett seminarium i riksdagen före pandemin. Helena Lindahl tog upp detta. Projektet Glöd, med småföretagare i Västerbotten, hade ett seminarium om hur det är. Moderator var Lotta Gröning. Detta slutade med att vi sedan gjorde en resa upp till Pajala kommun i Norrbotten och besökte Åkes livs i Kitkiöjärvi för att på plats få ta del av hur det är att driva en sådan bensinmack. Det har ju också nämnts att livsmedel gör att man blir en central punkt för dem som bor i glesbygden.

Det är väldigt lärorikt att resa i vårt land. Man ger sig ut på vägarna, följer de långa skogsvägarna och ser vad avstånd innebär.

Jag skulle vilja säga något till Axel Hallberg från Miljöpartiet.

Det är jättebra om vi kan komma över till el i framtiden, men just nu behövs det en bro framåt. De här mackarna är jätteviktiga för att vi ska ta oss framåt i den delen. Vi ska hjälpa dem till den här omställningen, så att vi inte har några vita fläckar.

Det finns fortfarande mycket att göra. Elbilar i all ära, men de måste också fungera i kyla. Det är inte alltid de gör det.

Det finns en resa att göra. Det är väldigt viktigt att vi inte drar undan mattan för det som finns i vårt land i dag så att det blir värre framöver. Vi ska göra en bra resa, och alla ska med. Alla delar - både landsbygden och staden - är viktiga i vårt land.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! I dag behandlar vi betänkandet om stöd till drivmedelsstationer på landsbygderna. Detta är en oerhört angelägen fråga eftersom vi vet vilken funktion och betydelse mackarna har ute i vårt land. Vi har hört flera riksdagsledamöter och kollegor prata om detta tidigare i dag.

När vi nu pratar om Sverige och landsbygden finns det en del givna parametrar som vi inte kan ändra, hur visionära vi än vill vara. Sverige är ett oerhört långsträckt land. Vi har en gles befolkning i stora delar av landet, och förutsättningarna ser väldigt olika ut.

Nu ser vi att ett antal mackar runt om i landet behöver göra investeringar, då det är beslutat om skärpta säkerhetskrav på att alla drivmedelsstationers rör och ledningar förses med ett rostskydd som minskar risken för läckage. Dessa krav innebär en utgift som ett stort antal drivmedelsstationer inte kommer att klara utan hjälp. Detta ska vara gjort senast den 1 juli.

Dessa investeringar kan vara kostsamma, särskilt för privata ägare av mindre drivmedelsstationer. De upprätthåller i sin tur en oerhört viktig samhällsfunktion för den mindre orten eller det mindre samhället. Det är inte heller helt ovanligt att mackägare även säljer livsmedel, agerar ombud för Systembolaget, posten och apoteksvaror eller är navet för att tillhandahålla turistinformation.

Nu ser vi att det är en uppenbar risk att många drivmedelsstationer tvingas lägga ned sin verksamhet eftersom de inte har möjlighet att utan stöd göra dessa korrigeringar eller, för den delen, inte hinner med att göra dem innan tiden rinner ut. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med arbetskraft och företag som kan anlitas för att göra just detta.

Fru talman! Något som enligt utskottet är anmärkningsvärt är att det inte finns någon kartläggning av hur många mackar det är som inte kommer att hinna vidta dessa åtgärder. Därför riktar utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att göra detta och se hur många det är som omfattas och hur många som återstår.

Vi tycker att det skulle vara oerhört olyckligt om det blir ännu fler vita fläckar ute i det svenska hjärtlandet. Avståndet riskerar att bli ännu längre till närmaste mack där människor har möjlighet att tanka eller göra andra ärenden.

En anledning till att frågan än mer har aktualiserats för oss kristdemokrater och flera andra partier här inne är att staten måste kunna säkerställa att det finns drivmedel för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner såsom räddningstjänst och polis.

Av alla dessa olika anledningar är det därför angeläget att regeringen undersöker möjligheterna att göra förskottsutbetalningar för att ägare till drivmedelsstationer i områden där servicen är gles ska kunna göra dessa nödvändiga uppdateringar. Men då gäller det att regeringen ser över möjligheterna att ge en tillfällig dispens till drivmedelsstationer i områden där servicen är gles som ännu inte har gjort, eller som inte bedöms hinna göra, nödvändiga investeringar i enlighet med kraven.

Jag vill lyfta fram bilens fortsatta betydelse, särskilt för Sverige, där landsbygden och framför allt glesbygden är beroende av bilen. Det är jättebra att fordonsflottan står inför en omställning där biodrivmedel, elektrifiering med mera väntas. Men vi kristdemokrater tror inte att detta sker över en natt.

Fru talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut. Vi kristdemokrater vill att hela Sverige ska fungera.

Fru talman! Utgångspunkten för oss liberaler är värnandet om människors makt över sin egen situation och möjlighet att skapa sin egen framtid. En liberal politik för hela Sverige strävar efter att skapa förutsättningar för dem som vill bo, arbeta eller driva företag på landsbygden eller i mindre tätort att kunna göra det. Vi ska ta vara på de unika förutsättningar för individers utvecklingskraft och företags konkurrenskraft som finns i olika delar av vårt land. Du ska kunna bo och verka där du vill. Digitaliseringen gör att fler har denna möjlighet, och vi ser att allt fler lämnar storstäderna för att bosätta sig på landsbygden.

Samhällen förändras. Urbaniseringen bygger i grunden på människors fria val, och det försvarar vi. Samtidigt vill vi ge människor möjlighet att ta till vara de förbättrade möjligheter som öppnar sig för att leva och bo utanför storstäderna och på långa avstånd från befolkningstäta områden genom förbättrade kommunikationer.

Det är precis det som vi säkerställer genom dagens tillkännagivande. Vi ser till att hela Sverige kan och har möjlighet att både leva och växa. Det är en stor utmaning för små bensinmackar i glesbygden. De små mackarna är dessutom ofta navet på landsbygden. Det är där människor träffas, och det är där man kan få grundläggande samhällsservice. Vi måste därför göra det möjligt för dem att kunna fortsätta sin verksamhet. Om vi inte hade vidtagit dessa åtgärder som vi gör i dag hade det funnits en risk att verksamheterna helt enkelt hade fått avvecklas.

Fru talman! Liberalerna vill att hela Sveriges utvecklingskraft, tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter ska tas till vara. Det är företagande och ekonomisk utveckling som är grunden för vårt välstånd. Därför måste människor och företag över hela landet ges möjlighet att växa och utvecklas. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Sverige är ett avlångt land och ett land med stor skillnad i befolkningstäthet. Det innebär att det finns landsbygd i hela vårt avlånga land. Detta betänkande om stöd till drivmedelsstationer på landsbygden är därför ingen fråga som bara rör vissa delar av vårt land.

Vi har alla olika anledningar till att vi har valt att bo där vi gör, och det är många faktorer som spelar roll för dessa beslut. Service på landsbygden är ingen ny fråga, och det finns många olika aspekter att lägga in i frågan.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har fattat beslut om att förändra kraven på drivmedelsstationers cisterner, rörledningar och slangledningar så att de är skyddade mot korrosion. Kraven är fler beroende på om cisternerna är nedgrävda eller står ovan jord. Alla dessa förändringar ska vara gjorda till den 1 juli 2022.

Många drivmedelsstationer som har en stor drivmedelskedja i ryggen har redan utfört alla dessa förändringar, men många av de små drivmedelsstationerna som drivs av en ensam affärsidkare har betydligt svårare att uppfylla de nya lagkraven på förändring.

Fru talman! I mitt hemlän Västerbotten finns många mindre orter där drivmedelsstationen är den centrala punkten i det lilla samhället. Drivmedelsstationen tillhandahåller förutom drivmedel även ofta en mindre matvarubutik. Den agerar utlämningsställe för post och apotek och utför all annan samhällsservice som behövs. Många av dessa mindre orter är attraktiva turistmål och agerar som stuguthyrare, turistinformation med mera. Listan över vilka olika funktioner drivmedelsstationerna har kan göras lång.

Ammarnäs ligger 9 mil utanför Sorsele tätort som i sin tur ligger 30 mil från Umeå, om det hjälper för att geografiskt orientera sig. Där finns en mindre drivmedelsstation med all den samhällsservice som ortsborna och turisterna behöver. Ägaren av drivmedelsstationen tjänar mellan 10 000 och 15 000 kronor per år på drivmedel. Resten tjänar han på övrig samhällsservice som han tillhandahåller. Han har inte de pengar som behövs för att utföra de förändringar som krävs på cistern och slangar. Han får heller inte låna pengar i någon bank, trots att regionen står som garant att ge stöd för att utföra dessa förbättringar. Det blir ett moment 22, vilket får förödande konsekvenser.

Tittar vi på vad en nedläggning av denna drivmedelsstation med tillhörande samhällsservice får för konsekvenser ser vi ett mörkt scenario. Var ska räddningstjänst, hemtjänst, polis, ortsbefolkning och turister tanka sina bilar. Arbetsfordon som kör 40 kilometer i timmen ska alla åka 18 mil för att tanka sina fordon. Om hela landet ska leva har vi definitivt glömt bort Ammarnäs och liknande orter i Västerbottens inland, och Västerbotten är inte det enda län i Sverige med liknande problem.

Frågan om stöd till drivmedelsstationer har varit uppe till diskussion i flera år, men inget har hänt. Informationen har varit bristfällig, och många drivmedelsstationer har insett att de inte kommer att ha råd att göra den omställning som krävs. Nu har vi äntligen fått till ett tillkännagivande till regeringen om att man måste agera i frågan om man står fast vid sitt mantra att hela landet ska leva. Gör man inte det kommer det att finnas många vita fläckar i vårt land och framför allt i norra Sveriges inland.

I vårt tillkännagivande till regeringen har vi lyft fram fyra viktiga punkter för att det även i fortsättningen ska finnas en levande landsbygd och ett levande Sverige.

Vi måste få till en kartläggning om hur många drivmedelsstationer det rör sig om som ännu inte haft möjlighet att göra den omställning som krävs.

Vi måste se över befintliga statsstödsregler så att drivmedelsstationer som exempelvis köpte ny frysanläggning förra året inte står utan möjlighet att söka stöd för den omställning som krävs.

Det måste finnas möjligheter att från regionen göra förskottsutbetalningar till berörda drivmedelsstationer så att de inte behöver ligga ute med pengar som de inte har.

En tillfällig dispens behövs för att kunna utföra de nya förändringar som krävs då de entreprenörer som kan utföra dessa åtgärder är få. Dessutom är säsongen kort eftersom marken är frusen långt in på våren och det fryser tidigt på hösten.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)