Statliga företag

Herr talman! I dag debatterar vi de statliga företagen. För svenska folket är dessa företag och deras verksamhet av mycket stor betydelse.

Statliga företag

Vi tar ställning till regeringens skrivelse 2014/15:140 för 2015 års redogörelse för företag med statligt ägande, en motion som väckts med anledning av skrivelsen och motionsyrkanden från allmänna motionstiden.

Skrivelsen är ett viktigt redskap för oss för att följa upp hur regeringen tar sitt ägaransvar och hur den vill utveckla det statliga ägandet.

Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i fråga om att lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Jag vill även yrka avslag på motionerna som väckts i detta ärende dels med anledning av skrivelsen, dels under allmänna motionstiden. I fråga om förvaltning av SJ AB finns en reservation med anledning av motion 2015/16:57 från S, MP och V. Den reservationen tänker jag inte yrka bifall till, däremot ber jag er notera densamma.

De statliga företagen är en tillgång för Sverige. De spelar en viktig roll för mångfalden i näringslivet och bidrar till sysselsättningen över hela landet. Exempelvis utgör de i dag sammantaget Sveriges största arbetsgivare. De statliga företagens väl och ve har stor betydelse för dem som arbetar i bolagen, för dem som gör affärer med dem och även för varje enskild medborgare.

I den statliga bolagsportföljen finns 49 hel- och delägda bolag, varav två är börsnoterade. Bolagen representerar stora värden. I maj 2015 värderades de till ca 460 miljarder kronor.

Herr talman! En del frågar sig varför staten ska äga företag. Ägandet i sig är förstås inget självändamål, utan det handlar snarare om att se till de samhällsvärden och den strategiska betydelse som företagen och deras verksamhet utgör för svenska folket.

I skrivelsen framför regeringen att det övergripande målet är att bolagen ska skapa värde för samhället och i förekommande fall se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen, som flera företag har, utförs väl. Regeringen framhåller också att man ständigt ser över portföljen av bolag för att pröva skälen för fortsatt statligt ägande men också som ett led i att överväga bolagens olika uppdrag och inriktningar. Försäljning av statens egendom ska, enligt budgetlagen, ske affärsmässigt.

Statligt ägda företag ska arbeta under krav på effektivitet, avkastning på det kapital företaget representerar och strukturanpassning. I vissa fall står samhällsuppdraget klart uttalat i ägardirektiven. I andra sammanhang finns inte samhällsuppdraget i sig som ett direktiv, men den som handlar och agerar i allmänhetens tjänst har trots detta ett särskilt ansvar att bära. Det tror jag att var och en här kan skriva under på.

Två frågor har varit särskilt i fokus på senare tid - behovet av statligt riskkapital och SJ:s vinstutdelningar. När det gäller riskkapitalet framförde Riksrevisionen nyligen kritik mot hur det fungerat under de senaste åren. Ambitioner har verkligen inte saknats, men träffsäkerheten kunde ha varit bättre.

Framför allt behövs mer stöd i tidiga skeden. Så kallade fond-i-fond-lösningar kopplade till bankgarantier har nämnts. Regeringen har tagit fasta på det och arbetar nu med att ta fram verktyg för att främja innovativa idéer och satsningar, allt för att ge möjligheter för dessa att utvecklas för att skapa tillväxt, jobb och framtidstro i hela landet.

När det gäller SJ:s vinstavkastning är det en följd av de ägardirektiv som alltjämt råder och som togs fram under den förra regeringens tid. Nu väcks frågan: Ska SJ, som verkar i en konkurrensutsatt vardag, också ha ett uttalat samhällsuppdrag? Ägardirektiven är för närvarande under beredning, därav vår notabla reservation i ärendet. Man bör även ha i åtanke att den vinst som SJ och andra statliga företag genererar till statskassan kommer svenska folket till godo genom de satsningar som sker på välfärd, trygghet och, inte minst, infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! För det statliga ägandet är det centralt att företagen bedriver sin verksamhet på ett sådant sätt att ett långsiktigt värdeskapande kan uppnås. Bolagen ska ges möjlighet att utvecklas, och det är självklart att den aktiva förvaltningen sker på ett professionellt sätt. De ska vara föregångare i hållbart företagande genom ett långsiktigt och ansvarsfullt ställningstagande till mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, antikorruption, jämställdhet och mångfald. Styrelse och företagsledning har att ta ett tydligt ansvar för att dessa viktiga utgångspunkter följs upp på ett bra sätt.

Vad gäller jämn könsfördelning i styrelserna och bland de verkställande direktörerna har staten som ägare nått betydligt längre än näringslivet i övrigt. Andelen kvinnliga styrelseordförande kan tjäna som ett exempel på det. År 2015 uppgår de till 46 procent. Börsbolagens motsvarande andel är ca 5 procent.

Dialog är viktig mellan bolagen och staten som ägare. Vid de regelbundna ägarmötena, då företrädare för bolag och regering träffas, följs bolagens prestation upp i förhållande till fastställda ekonomiska mål, hållbarhetsmål och i förekommande fall uppdragsmål. Målen som sätts ska vara ambitiösa och realistiska.

Slutligen, herr talman: Ett av de viktigaste instrumenten för styrning av bolag med statligt ägande är att utse kompetenta och väl fungerande styrelser. Styrelserna ska vara sammansatta så att de kan genomföra uppdraget utifrån affärskompetens, integritet, effektivitet och branschkunskap. Högt ställda krav och ständigt utvecklingsarbete ska vara i fokus.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom alla de reservationer som Moderaterna och övriga allianspartier har i denna skrivelse, men för tids vinnande yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 7. Jag yrkar även bifall till allianspartiernas reservation under punkt 5.

Vi debatterar, och kommer att fatta beslut om, den årliga skrivelsen om företag och statligt ägande. För oss moderater är den grundläggande tanken att statens uppgift normalt bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringsliv och företag, inte att äga och driva företag.

När vi nu har en bolagsportfölj, och kommer att ha det under överskådlig tid, är det viktigt att staten ställer krav på tydliga principer. De statliga bolagen bör drivas långsiktigt och ansvarsfullt, och när bolagen verkar på en konkurrensutsatt marknad gäller självklart marknadsmässiga krav för att säkerställa en effektiv konkurrens.

Det är inte helt enkelt i en föränderlig värld. Vi vet att det kan vara svårt att verka och upprätthålla mål som de svenska statliga bolagen ska leva upp till. Vi vet också att internationella priser och samhällsförändringar påverkar. Inte minst kan vi följa LKAB och dess gruvnäring i norr. Där flyttar man nu delar av samhället, det vill säga Kiruna. I Tyskland har vi kunnat följa landets omställning av energislag. Det påverkar fortfarande svenska Vattenfall, ett bolag som vi kommer att återkomma till i en senare debatt. Ett annat av dessa bolag är Telia Sonera, där vi så sent som i dag gjort besök.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag har nämnt ett antal bolag i den bolagsportfölj som i dag innehåller och representerar ett betydande företagsägande i Sverige. I den statliga bolagsportföljen finns, som vi hörde tidigare, 49 hel- och delägda statliga bolag. 41 av dessa är helägda, åtta är delägda. Två bolag är börsnoterade. Det är fråga om stora värden, och sammantaget hör bolagen till Sveriges största arbetsgivare. Totalt handlar det om ca 163 000 anställda. Ytterst ägs bolagen, inte att förglömma, av svenska folket. Staten har därmed ett stort ansvar att vara en aktiv och professionell ägare.

Det övergripande målet är att bolagen ska skapa värde och att de bolag som har ett särskilt ansvar för beslutade samhällsuppdrag ska utföra dem väl. Det är viktigt att poängtera.

Från 2012, under alliansregeringen, har nya steg tagits för att förstärka hållbarhet som en viktig angelägenhet. Alliansregeringen lyfte då in frågan i bolagsstyrningen genom att ge styrelserna i uppdrag att utarbeta strategiska hållbarhetsmål, formulerade enligt följande: De ska vara få och övergripande, relevanta för bolagens affärsverksamhet och hållbarhetsutmaningar, långsiktiga och utmanande, uppföljningsbara inte bara kvantitativt, tydliga och enkla att kommunicera samt fastställda genom styrelsebeslut.

Genom att tydliggöra sitt engagemang i centrala hållbarhetsfrågor visar bolagen att de är moderna organisationer. Hållbarhetsarbetet syftar till att säkerställa anständiga affärer och till att bibehålla eller öka värdet på svenska bolag, ett värde som i dag uppgår till 260 miljarder kronor. Genom att använda internationella jämförelser med GRI, Global Reporting Initiative, som utgångspunkt ges möjlighet till jämförelser över tid och mellan företag inom branscher och sektorer både nationellt och internationellt.

Bolag med statligt ägande ska efterleva de internationella riktlinjerna om miljöhänsyn, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, antikorruption och affärsetik, de tio principerna i FN:s globala compact, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Detta blir självklart extra viktigt för bolag i särskilt riskutsatta branscher eller med verksamhet i länder som brister i efterlevnaden av internationella riktlinjer.

Ett annat mål har varit att påverka attityder och gamla invanda kulturer genom att bredda kompetensen. Detta har fått till följd att vi nu ser att 49 procent av de stämmovalda styrelseledamöterna är kvinnor, enligt SIS Ägarservice. Man kan jämföra med hur det var runt 2006, då det var 23 procent kvinnor. Också 46 procent av ordförandena i de helägda bolagen är kvinnor. I de börsnoterade företagen, som nämndes tidigare, är siffran 5 procent.

Det är en strategisk fråga att urvalet av ledamöter görs utifrån en bredd av olika bakgrunder och erfarenheter. Sammansättningen av varje styrelse ska ha balans avseende bakgrund, kompetensområde, erfarenheter och kön. Vid sammansättningen ska även mångfaldsrespekt, såsom etnisk och kulturell bakgrund, vägas in, men till syvende och sist är det A och O att ett bolag har en väl sammansatt styrelse för att uppdraget ska kunna utföras väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

En viktig del i bolagsstyrningen när det gäller bolag med statligt ägande är att ersättningarna till ledande befattningshavare är rimliga och väl avvägda, har man skrivit in. Ersättningen ska inte vara löneledande i förhållande till andra jämförbara företag utan präglas av måttfullhet. Resultatet under perioden 2009-2014 har fallit ut så att totalersättningen till vd:ar i bolag med statligt ägande i genomsnitt har ökat med 3,7 procent per år, vilket är lägre än marknadens ökning på 4,6 procent.

I redovisningen för de statliga bolagen över åren finns också en redovisning för varje bolag. Jag vill här i mitt anförande ta upp två av dessa bolag specifikt, då de under innevarande år sticker ut med anledning av stora utdelningar som regeringen har valt att göra från dessa statliga bolag. Ett är Akademiska Hus, som förvaltar universitet och högskolor och som har fått ett bredare uppdrag att även kunna bygga och förvalta studentbostäder. Samtidigt med detta bredare uppdrag att bygga studentbostäder har debattvågorna gått höga bland företrädare, som i dag sitter i regeringen, om att det har gjorts alldeles för lite av den förra regeringen.

Bostadsdebatten och bostadsbristen är på tapeten, och regeringen fortsätter tala om detta samtidigt som man år 2015 gör en utdelning på 1,45 miljarder kronor, vilket bolagsstämman fastslagit under våren, för att därefter på en extra bolagsstämma den 19 oktober besluta om en efterutdelning på 6,5 miljarder. Detta rimmar inte väl med att man breddar uppdraget till att bygga. Det anser vi i allianspartierna. Detta ses närmast som en budgetregulator för den sittande regeringen.

Extremt märkligt är också att regeringen inte bara väljer att ta en massa pengar från Akademiska Hus utan också gör motsvarande prioritering när det gäller Statens Järnvägar, SJ, för att ta ett exempel från infrastrukturdebatten.

Socialdemokraterna har under åtta års tid under alliansregeringen predikat om hur mycket som behöver göras åt infrastrukturen och att nya tåg måste köpas in. Nu väljer i stället regeringen att ur det statligt ägda bolaget SJ AB, på liknande sätt som för Akademiska Hus, på bolagsstämman i april dela ut 229 miljoner, för att sedan i september hålla extrastämma där det delas ut 1,7 miljarder i vinstutdelning från ett bolag som ansvarar för vitala delar av rikets infrastrukturs funktion. Är detta regeringens nya policy? Hur kommer denna utdelning att påverka SJ framöver? Kommer SJ att klara av att investera i de höghastighetståg som krävs för att trafikera banorna? Och hur kommer Akademiska Hus att klara av sitt uppdrag - ska man ha det utökade uppdraget, eller är det ett luftslott som regeringen nu bygger för att kunna använda bolagen som budgetregulatorer? Det kanske jag kan få svar på nu.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 i betänkandet. Vi i Sverigedemokraterna står givetvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar vi bifall endast till denna.

Staten har som sagt en bolagsportfölj på närmare 49 bolag. De representerar betydande värden - nästan 500 miljarder kronor. Genom dessa bolag är man även en av Sveriges största arbetsgivare.

Många viktiga svenska samhällsfunktioner bedrivs i dag i bolagsform med staten som hel- eller delägare, där bolagen generellt verkar på en konkurrensutsatt marknad. Det övergripande målet med verksamheten i de statliga bolagen är för Sverigedemokraterna att medborgarnas intressen ska tillgodoses. Staten ska förvalta våra gemensamma egendomar med stora värden på bästa sätt och kunna förse de anställda med goda arbetsmiljöer och utvecklingsmöjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Staten ska vara ett föredöme gällande ansvarstagande både för miljö och hälsa. Staten ska också förbli den nationella tryggheten gällande viktiga samhällsfunktioner men även en god förvaltare av våra tillgångar, till exempel våra naturresurser. Men det statliga ägandet ska ha en tydlig samhällsnytta, påverka samhällsutvecklingen positivt inom den sektor företaget verkar i och ha tydliga målsättningar och direktiv från ägarna.

Statligt engagemang i för Sverige centrala och viktiga sektorer anser vi stärker Sverige som nation, och i många fall är det absolut nödvändigt för att bibehålla och utveckla ett konkurrenskraftigt näringsliv och viktiga samhällsfunktioner i hela landet. Grundläggande funktioner måste kunna säkerställas i hela landet oavsett om det gäller kommunikationer eller övrig service.

Givetvis är de privata företagen en av grundbultarna i den svenska ekonomin och välfärden, men att konkurrera med statliga företag som har ett helhetsansvar är något vi behöver belysa mer. I upphandlingarna ska man inte kunna plocka russinen ur kakan, utan hänsyn ska tas till det övriga nationella samhällsintresset, som då inte är lika vinstgivande för de privata företagen. För Sverigedemokraterna är inte heller utförsäljningar av statens egendom någon form av ideologiskt självändamål, men statligt innehav ska under vissa omständigheter kunna reduceras där man inte kan motivera att just statligt ägande är till nytta för medborgarna i det specifika fallet.

Herr talman! Den svenska försvarsindustrin berör närmare 30 000 arbetstillfällen här i landet, och närmare en tredjedel av dessa är för ingenjörer. Indirekt sysselsätter försvarsindustrin närmare 100 000 människor i vårt land, detta trots att Sverige har en strikt lagstiftning och en god kontroll i fråga om export av försvarsmateriel. Så är det i de flesta fall, även om det givetvis kan finnas övertramp även där. De ska naturligtvis beivras i de fall de uppstår.

Sveriges starka försvarsmaterielindustri är en stor fördel för vår egen försvarsmaterielförsörjning, inte minst nu när vi med kraft måste återta vår sedan länge havererade försvarsförmåga. När investeringar görs i svenskproducerade materielprojekt kan nettokostnaden bli låg, och vinst kan till och med uppnås i samhällsekonomin på grund av export men också genom att teknikutvecklingen ofta kommer civil användning och produktion till del.

Vid export av försvarsmateriel är ett fungerande exportkreditsystem av stor vikt. Detta är fallet inte minst när det gäller de mindre företagen. Därför anser vi att det statligt ägda Svensk Exportkredit bör få möjlighet att agera ännu mer offensivt för att främja den svenska försvarsmaterielexporten.

Herr talman! Utskottet riktar i detta betänkande kritik mot hur regeringen har agerat när det gäller vinstuttagen från SJ. Det är en kritik som Sverigedemokraterna delar. Inför de utmaningar som bolaget står inför, med stora behov av investeringar för att klara krav på punktlighet och tillförlitlighet för att upprätthålla sin konkurrenskraft mot andra aktörer, anser vi att agerandet med extra utdelningar är direkt ansvarslöst. En överhängande risk som vi i Sverigedemokraterna ser i regeringens agerade är att just SJ:s resenärer drabbas då de i större utsträckning får medfinansiera statliga investeringar genom vinstuttagen. En större del av felen för SJ:s resenärer övergår från infrastruktur till mer vagnspecifika, vilket i sådana fall drabbar enbart SJ:s resenärer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

För att ge SJ bättre förutsättningar att upprätthålla konkurrenskraften gentemot regionala och kommersiella aktörer anser vi i första hand att de ekonomiska målen för SJ bör revideras i syfte att sänka avkastningskravet. Det skulle innebära att bolaget får större utrymme att göra de nödvändiga satsningar som krävs för att komma till rätta med den problematik som tidigare nämnts. Det är dock så att det för stunden inte finns något stöd i riksdagen för att revidera avkastningskraven på SJ.

Men för att åstadkomma någon form av förändring i den riktning som vi vill se mot att ge SJ stärkta förutsättningar stöder vi förslaget om att regeringen inom de beslutade ekonomiska målen bör omvärdera sina prioriteringar när det gäller SJ AB.

Avslutningsvis vill jag även lyfta fram att vi kommer att återkomma till Vattenfall. Det kommer att debatteras mer ingående senare under riksmötet när ett betänkande om Vattenfall behandlas.

Herr talman! Att äga något är att ha och ta ansvar. På det sättet är det ingen skillnad på ett privat ägande och ett statligt ägande. Skillnaden när samhället äger något är att det ytterst är Sveriges medborgare som är ägarna. Vi som är riksdagsledamöter har då ett ansvar att granska och att representera medborgarna.

Den statliga bolagsportföljen innehåller 49 hel- och delägda bolag. Två är börsnoterade. Bolagen representerar stora värden, och sammantaget är staten en av Sveriges största arbetsgivare. I verksamhetsberättelsen redogör regeringen för statens ägarpolicy och hur förvaltningen och företagen har utvecklats under året. I skrivelsen framför regeringen bland annat att det övergripande målet är att bolagen ska skapa värde och i förekommande fall se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl.

För att åstadkomma detta anges att det bland annat är viktigt att ge bolagen förutsättningar och möjligheter att utvecklas och fortsätta att konkurrera på sina marknader. Det är viktigt att staten är aktiv och uppträder som en professionell ägare med fokus på långsiktigt värdeskapande. Hållbarhetsarbetet i bolagen med statligt ägande är en av de frågor som är högt prioriterade. Statens ägarstyrningsdokument anger ramverket för bolagsförvaltningen samt klargör förhållandet mellan ägare, styrelse och bolagsledning.

Herr talman! Statligt ägda bolag är liksom aktiebolag som ägs privat underkastade regelsystem i aktiebolagslagen. Det betyder att även ett statligt bolag är en självständig juridisk person, där det högsta beslutande organet är bolagsstämman. Vid denna utövar aktieägarna sin rätt att besluta i bolagets angelägenheter.

Bolagen ska vara föregångare i hållbarhetsfrågor - det handlar till exempel om jämställdhet, affärsetik, miljö och socialt ansvarstagande. Vissa bolag med statligt ägande har ett särskilt beslutat samhällsuppdrag. Det är viktigt att dessa tydligt redovisas och är styrande för bolagens verksamhet. Staten har i sin roll som betydande bolagsägare ett omfattande ansvar, inte bara för de enskilda företagen utan också för bolagens bidrag till samhällsutvecklingen i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Bolag med statligt ägande ska integrera hållbarhetsfrågor i affärsstrategin och den löpande verksamheten. Bolagens verksamhet ska präglas av öppenhet och föredömlighet. Bolagen ska vara föregångare i hållbart företagande. Det tar sin utgångspunkt i Brundtlandkommissionens ursprungliga definition från 1987 av begreppet hållbar utveckling: En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Ett hållbart företagande genom ett långsiktigt och ansvarsfullt ställningstagande i fråga om mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, affärsetik och mångfald, som ska genomsyra alla statliga bolag, är till exempel Samhall.

Samhall är Europas mest hållbara företag. I maj utsågs vinnarna av 2015 års European Business Awards. Under en ceremoni i London fick Samhalls vd Monica Lingegård ta emot priset för Europas främsta företag i kategorin environmental & corporate sustainability. Totalt deltog 24 000 företag från 33 länder i tävlingen.

Ett annat bolag som är viktigt för samhällsutvecklingen är SJ. SJ är som stor tågoperatör av central betydelse för persontransporterna i Sverige och i arbetet med att minska klimatpåverkan i transportsektorn. Riksdagen gjorde förra mandatperioden ett tillkännagivande om att SJ ska få ett samhällsuppdrag som tydligare pekar ut SJ:s viktiga roll. Ett viktigt arbete för att förbättra transporterna i Sverige som just nu pågår är arbetet med att förbereda för höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg och Stockholm och Malmö för att kraftigt minska restiderna. Här finns det en grundad tanke att statens eget bolag ska spela en strategisk roll. Det här arbetet och riksdagens tidigare uttalade krav om ett tydligare samhällsuppdrag till SJ bereds nu i Regeringskansliet.

Avslutningsvis vill jag framhålla de statliga bolagens arbete med jämställdhet. Det är angeläget att bolag med statligt ägande även driver utvecklingen mot en balanserad könsfördelning i fråga om företagsledande befattningar. Det är därför positivt att andelen kvinnliga verkställande direktörer i de statligt hel- och delägda bolagen var 32 procent vid utgången av 2014, jämfört med 5 procent i börsbolagen.

Jag konstaterar stolt att regeringen genom sin ägarstyrning kommer att fortsätta att verka för en balanserad könsfördelning i fråga om ledande befattningar i bolagen med statligt ägande.

(Applåder)

Herr talman! Vi kan nu konstatera att de besparingsåtgärder på närmare 1 miljard som aviserades förra året för SJ har resulterat i bland annat varsel av 400 anställda i SJ, avveckling av flera resebutiker samt nedlagda servicecentrum på landsbygden. Bolaget utsätts för en hårdare konkurrens av kommersiella aktörer på de mest lönsamma sträckorna, och konkurrensen är alltjämt hård på de regionala banorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Miljöpartiet har tidigare drivit förslag om att utdelningskravet för SJ ska slopas. Nu försvarar i stället Miljöpartiet de vinstuttag om närmare 2 miljarder kronor som har gjorts från bolaget i år. Tidigare har partikollegan till ledamot Elisabet Knutsson, språkröret Åsa Romson, hävdat att vinstkrav på SJ tvingar fram sparpaket och att vinsten tidigare har gått till alliansregeringens kassakista i stället för att stärka tågtrafiken. Ytterligare en partikollega till ledamot Elisabet Knutsson, språkröret Gustav Fridolin, har tidigare sagt att vinstuttag är en spark i magen på pendlarna och att man har mjölkat SJ på pengar för att sänka skatten.

Det är inte ledamoten som har yttrat detta. Hon behöver inte ställas till svars för exakt det. Men jag tycker att det blir anmärkningsvärt med tanke på det höga tonläge som har varit från Miljöpartiets sida. Jag ställer mig en fråga i och med den omvändning som har skett hos Miljöpartiet gällande vinstuttagen. Om man tidigare betecknade vinstuttagen som en spark i magen på resenärerna undrar jag hur man betecknar vinstuttagen när de tjugofaldigas.

Jag vill även fråga ledamoten om hon tror att ett vinstuttag på nästan 2 miljarder kronor kommer att underlätta för SJ att anställa, förbättra punktligheten, öka kvaliteten samt ha ett mer tydligt resenärsfokus.

Herr talman! Tack för frågan! Det är alltid förfärligt när folk sägs upp. Nu tror inte jag att det beror just på detta vinstuttag. Det här vinstuttaget grundar sig ju i det beslut som fattades under 2014 då man förändrade möjligheterna för vinstuttag i det statliga företaget.

Under hand kommer man nu att lägga fram nya riktlinjer, och regeringen arbetar med hur man ska kunna göra uppdraget på ett annat sätt.

Herr talman! Min fundering i sak är att Miljöpartiet har haft ett väldigt högt tonläge och exempelvis liknat det vid en spark i magen. Nu är utdelningsnivån för innevarande år 20 gånger högre, och då försvarar man det i stället. Jag tycker att någonstans är man skyldig väljarna svar på hur man ser på detta och om det ska vara okej med vinstutdelning på den nivån i så fall.

Sedan har vi frågan som riksdagen har beslutat om tidigare: Om bolaget framöver ska ha ett tydligare samhällsuppdrag kan man fundera över om ett vinstuttag på 2 miljarder kronor kommer att underlätta för SJ i arbetet med att anställa, utvecklas, förbättra punktligheten och öka kvaliteten för att få ett mer tydligt resenärsfokus.

Sverigedemokraterna är inte av uppfattningen att det är någonting som hjälper bolaget just på den resan utan snarare tvärtom, precis som partikollegor till ledamoten Knutsson har sagt.

Herr talman! Det finns en väldigt enig bild av att det är viktigt att SJ kommer att få ett större samhällsuppdrag än vad vi har i dag. Frågan är under beredning, och vi återkommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Mina frågor till Elisabet Knutsson är ungefär desamma.

Elisabet Knutssons tryckte i sitt anförande väldigt mycket på hållbarhetsutveckling och långsiktighet, tyckte jag när jag lyssnade. Om jag börjar med Akademiska Hus tänker jag som så att nu finns det ett bredare uppdrag att bygga. Vi har en bostadsdebatt och bostadsdiskussioner om brist på bostäder och om att studenter behöver boende. Man ska bygga studentbostäder.

När det är en sådan brist på sådana bostäder förstår inte jag varför man väljer att göra detta uttag. Man skulle ju kunna bygga ännu fler och samtidigt belåna om man så vill för att komma ned i soliditet, om det är det som det handlar om, för att nå de mål man vill.

Det var den första delen. Sedan skulle jag också vilja höra lite mer av Elisabet Knutssons resonemang kring det statliga bolaget SJ och den stora infrastrukturdebatt som har varit. Tonläget där har varit väldigt högt, vilket också har sagts här tidigare, om att man ska bygga mer och satsa på tåget för att fler ska kunna resa.

Vad är svaret på det? 2 miljarder är ju pengar som skulle kunna användas väl för investeringar.

Herr talman! Om man vill vara konstruktiv när det gäller Akademiska Hus tänker jag att man kanske måste se över ägardirektiven och se hur utdelningar kan göras.

Vad gäller SJ diskuterar vi ju inte SJ och resande specifikt i dag, utan det kommer att tas i trafikutskottet. Jag är inte på något sätt expert på SJ, så därför tänker jag att den frågan kan hänskjutas till trafikutskottet.

Herr talman! Ägardirektiven kan regeringen ändra när de vill. Regeringen har ju valt att göra som man nu gör, det vill säga man plockar ut de här pengarna från Akademiska Hus och också från SJ.

Elisabet Knutsson nämnde år 2014. Då gjorde man en ägarförändring som man har att följa. Men var någonstans står det att man ska plocka ut 2 miljarder kronor från SJ? Det finns inte.

73 miljoner, 157 miljoner, 12 miljoner och 90 miljoner - det är pengar som alliansregeringen använde under alla sina år. På ett år använder ni nu 2 miljarder som ni tar ut. Hur ska man kunna se det som något annat än en budgetregulator? Man blir orolig, och det är inte bara vi som blir oroliga, utan det gäller även företaget. De ska ju göra stora investeringar framåt.

(Applåder)

Herr talman! Hela den här frågan behandlas som sagt i Regeringskansliet, och vi kommer att återkomma med ett utförligt svar på det uttag som är gjort och hur vi handskas med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Alliansens reservation om förvaltningen av de statliga företagen, punkt 5, reservation 3 och majoritetstexten gällande förvaltningen av SJ AB, punkt 7 samt även Centerpartiets reservation om att bibehålla statens ägande av Inlandsinnovation AB, punkt 11, reservation 8.

Som flera har varit inne på tidigare är svenska staten är en av de största bolagsägarna i Sverige och äger just nu, helt eller delvis, 49 bolag. Dessa har tillsammans ungefär 163 000 anställda och representerar enorma värden, tillsammans ungefär 460 miljarder kronor. Majoriteten av de statliga bolagen verkar inom konkurrensutsatta marknader inom en mängd olika områden.

Både Centerpartiet och övriga allianspartier anser att statens uppgift normalt är att ange ramar och regler för näringslivet och företagen, inte att äga och driva företag. Det finns nämligen en inbyggd problematik med statligt ägande i grunden, och det är att staten är både spelare och domare samtidigt. Man har två roller och sitter på två stolar på en och samma gång - både som lagstiftare och som bolagsägare.

Men eftersom staten är en sådan stor bolagsägare och kommer att fortsätta vara det under lång tid är det viktigt att bolagen drivs på ett långsiktigt, professionellt, värdeskapande och hållbart sätt. Flera av bolagen har också viktiga samhällsuppdrag där fokus inte bara är ekonomi utan även handlar om andra vinster för samhället.

Det är dock viktigt att påpeka att när statliga bolag verkar på en konkurrensutsatt marknad ska de också verka på marknadsmässiga villkor för att säkerställa en effektiv konkurrens.

Herr talman! Det finns också, som vi alla känner till, höga förväntningar på hur våra statligt ägda bolag ska uppträda. De ska i alla avseenden föregå med gott exempel, oavsett om det gäller ersättningar till ledande befattningshavare, jämställdhetsarbete, miljöengagemang eller socialt ansvarstagande.

Som centerpartist och alliansföreträdare känns det väldigt roligt att Alliansens arbete med att öka andelen kvinnor i företagsledande ställning har gett goda resultat - ett arbete som jag hoppas att den nuvarande regeringen också förvaltar väl.

Precis som andra har varit inne på är hela 49 procent av styrelseledamöterna i statligt helägda bolag kvinnor. Man kan notera att motsvarande andel i börsnoterade bolag är 29 procent. När man kommer till ordförandeposterna i de statliga styrelserna, det vill säga i de helägda bolagen, har kvinnorna ökat även här, från 23 procent 2006 till 46 procent 2015. Det kan vara värt att notera även här att motsvarande siffra för börsbolagen bara är 5 procent 2015. Det finns en del att göra där.

Herr talman! Jag blir väldigt oroad när jag ser hur regeringen hanterar förvaltningen av SJ och Akademiska Hus. Bolaget Statens Järnvägar har stora utmaningar, eftersom man måste göra en hel del investeringar för att klara tågens punktlighet och tillförlitlighet. Trots det väljer regeringen att göra stora aktieutdelningar. I våras tog man ut 229 miljoner från SJ, och nu i höst tar man ut ytterligare 1,7 miljarder. Det är totalt nästan 2 miljarder kronor, och någon återinvestering är knappast på tapeten.

Detta rimmar verkligen illa med den grundläggande principen att staten ska vara en ansvarsfull ägare och att förvaltningen av bolagen ska vara långsiktigt värdeskapande. Samtidigt som regeringen tankar kapital ur SJ aviserar SJ att de ska dra in på till exempel nattågen mellan Åre och Stockholm. Det är verkligen bakvänt, men i regeringens desperata jakt på pengar för att finansiera alla vallöften klämmer man dock fram pengar ur varje vrå man kommer åt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Samma sak gäller regeringens hantering av Akademiska Hus AB, ett statligt bolag som äger, utvecklar och förvaltar fastigheter vid landets universitet och högskolor. Det närmaste halvåret ska regeringen plocka ut 6 ½ miljard kronor, och det samtidigt som landets studenter är i stort behov av fler studentbostäder. Dessvärre är tanken även med denna stora vinstutdelning att hitta ytterligare pengar till alla ofinansierade vallöften.

Herr talman! Norra Sverige, Värmland och Dalarna bidrar med sina basnäringar till en stor del av Sveriges ekonomi. I till exempel Norrland jobbar tusentals människor med att producera järnmalm till broar, järnvägsräls och byggnader över hela världen. De flesta förstår att en växande gruvnäring har möjlighet att vända avveckling till utveckling. Det påverkar lokalsamhällena genom nya företag och fler jobb. Visste ni att bara Norrbotten står för 90 procent av den producerade järnmalmen inom EU?

Skogsnäringen är en annan av de svenska basindustrier som finns i de nämnda länen. Det många kanske inte vet är att skogsnäringen i vårt land är världens näst största exportör av skogsprodukter som pappersmassa, papper och sågade trävaror. Vattenkraft står i sin tur för knappt hälften av produktionen av elektricitet i Sverige, och de största svenska vattenkraftverken finns i övre Norrland. I fjol omsatte dessutom turismen 268,5 miljarder kronor och bidrog till ett stort antal nya arbetstillfällen inte minst i norra Sverige, Värmland och Dalarna.

Om det inte finns tillräckligt med riskkapital att tillgå i dessa län kommer det att påverka företagandet, inte minst kring basnäringarna. Det påverkar i sin tur export och svensk ekonomi. Därför ser jag med oro på den utredning av det statliga riskkapitalet som föreslår att det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation ska försvinna. Bolaget Inlandsinnovation har drygt 2 000 miljoner i portföljen och kom till för ungefär fyra år sedan för att bistå norrlandslänen, Dalarna och Värmland med riskkapital i särskilt expansiva skeden där större ekonomiska muskler behövs. Områdena jag talar om tillhör de mest sårbara delarna av landet när det gäller riskkapital.

För ett par veckor sedan deltog jag i en interpellationsdebatt med näringsminister Mikael Damberg. När jag frågade om Inlandsinnovation och om hur regeringen tänker om utredningen, som föreslår att Inlandsinnovation ska försvinna, svarade Mikael Damberg att han köper förslaget att lägga ned Inlandsinnovation. Pengarna från Fouriertransform, ni vet, där riskkapital riktas mot bilindustrin, och Inlandsinnovation ska alltså användas för att finansiera ett nytt statligt riskkapitalbolag - Fondinvest AB.

Det nya bolaget ska jobba med såddkapital, vilket i och för sig är bra. Jag tycker även att det är bra att man ser över hur man använder statens riskkapital. Men det vi i Centerpartiet vänder oss emot är att man rakt av tar pengar från dessa områden, som har sådana utmaningar och sådan brist på riskkapital, för att sprida dem över resten av landet. Dessutom tas det i utredningen ingen som helst hänsyn till någon som helst geografisk aspekt, samtidigt som vet vi att majoriteten av allt riskkapital hamnar i de stora städerna. 50 procent hamnar i Stockholm. Det säger ju Tillväxtanalys, som är statens egen myndighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Detta duger faktiskt inte. Nu får det vara nog med den centraliseringsiver som råder i Sverige. Jag tror att ni vet vad jag talar om. Det är nog nu!

Jag yrkar bifall till Centerpartiets motion om att behålla Inlandsinnovation AB.

Herr talman! Även om Helena Lindahl har en mjuk och behaglig ton avlossas det en del salvor som jag nästan kan beteckna som att bollen så att säga studsar tillbaka till Helena Lindahl och den tidigare regeringen. Det var ju under den tiden de ägardirektiv för SJ vi nu har att jobba med skrevs, och det var under den tiden kritiken riktades mot att det statliga riskkapitalet inte nådde den träffsäkerhet och var så effektivt som man skulle ha önskat. Till exempel Riksrevisionen uttalade ju stark kritik. Det är detta regeringen nu har tagit fasta på.

Jag noterade också den interpellationsdebatt Lindahl hade och där närings- och innovationsministern svarade att en stor kritik har varit att det statliga riskkapitalet har gått in för sent. Man har inte jobbat tidigt där det inte finns något privatkapital, och man har egentligen inte bidragit till det man avsett att bidra till. Av det skälet frågar jag mig varför Helena Lindahl framhärdar i att leva med de lösningar som från olika håll har avfärdats, i stället för att tänka nytt för att skapa tillväxt och utveckling i hela landet.

Herr talman! Jag kan väl säga så här: När Inlandsinnovation kom till jublade knappast riskkapitalisterna i Stockholm, ska ni veta. Snarare var det tvärtom. Jag var dock väldigt glad över att dessa områden i Sverige fick riskkapital.

Jag säger inte att bankerna inte gör sitt jobb - tvärtom. Men det här var nödvändigt kapital, och det ser vi. 600-700 miljoner av dessa totalt 2 miljarder är redan i rullning, och de gör väldigt mycket gott. Att man sedan tittar över det statliga riskkapitalet tycker jag är sunt och bra, men som jag sa är det vi vänder oss emot att ni tar nästan 2 000 miljoner från de mest sårbara delarna av Sverige och smetar ut dem över resten av landet, Per-Arne Håkansson. Det gör ni när vi vet att den största delen av riskkapitalet i Sverige går till de tre största städerna. 50 procent går till Stockholm.

Hur kan ni medverka till ytterligare centralisering av Sverige? Det är min fråga tillbaka.

(Applåder)

Herr talman! Vi medverkar inte till den avveckling av delar av Sverige som Helena Lindahl befarar. Det är snarare precis tvärtom. Det är det som är syftet med det uppdrag utredningen som ska jobba med dessa frågor har fått.

Vi har sett hur utvecklingen var under de år Helena Lindahls parti satt i regeringen - arbetslösheten ökade, och tillväxten nådde inte ut till de delar av Sverige vi behöver för att hela landet ska leva. Likaså kan vi se kritiken mot SJ och det uppdrag Helena Lindahl lyfter fram. Det har framförts kritik mot att detta inte har skötts tillräckligt effektivt under den senaste perioden. Nu är förbättringar på gång, och då förstår jag inte varför Helena Lindahl framhärdar i sin kritik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Det var under Centerpartiets tid i regeringen, alltså under alliansregeringens tid, som Inlandsinnovation skapades. Aldrig tidigare har dessa delar av landet fått ta del av 2 000 miljoner i riskkapital. Det ska vi vara klara över. Det fanns också en orsak till att det infördes.

Det vill ni ta bort i dag. I stället vill ni smeta ut det över resten av landet och fokusera på städerna. Det är precis så det är, och det är en omvänd Robin Hood-politik. Ingen ska försöka inbilla oss i de berörda områdena att detta skulle vara någonting som är toppenbra för norra Sverige, Värmland och Dalarna.

Ni tar tusentals miljoner från oss, och det Mikael Damberg säger är att vi ska få tillbaka några få. Det är ungefär som med jultomten. Ni kanske kommer ihåg när jultomten kom när ni var små. Man fick ett stort hårt paket. Man rev upp det, och i ivern hittade man ett par stickesockor, som dessutom kliade. Jag skulle vilja dra den parallellen. Det är ungefär det vi får tillbaka, och det är inte acceptabelt.

Herr talman! Utskottsledamöter! Näringsutskottets betänkande om skrivelsen 2014/15:140 avser 2015 års redogörelse för företag med statligt ägande. Jag måste säga att det är lite med stolthet man läser i skrivelsen vad vi äger för bolag tillsammans och om styrningen av dessa.

I ägarpolicyn redogör regeringen för sitt förvaltningsmandat och sin inställning i viktiga principfrågor om ägarstyrning och bolagsförvaltning. Associationsrättsligt styrs bolagen, som några varit inne på, på precis samma sätt som privatägda aktiebolag, med aktiebolagslagen som övergripande ramverk och bolagsstämman som bolagets högsta beslutande organ. Kravet på transparens i bolagen med statligt ägande syftar till att bibehålla förtroendet för bolagen hos allmänheten men även hos näringslivet.

De som lyssnar kommer att märka att jag inte nämner Vattenfall. Jag vill framhålla att det är för att det kommer att debatteras efteråt, så att ingen tror att jag som vänsterpartist skulle ha glömt det.

Vänsterpartiet tycker att staten ska vara en aktiv ägare av våra företag. Men vi kan med de regler som finns i dag många gånger agera som en ägare som ser långsiktigt på samhällsnyttan med att vara ägare även av bolag där inte samhällsuppdrag är det styrande för verksamheten.

Jag minns i början av 80-talet när järnmalmspriserna var låga och vårt kära LKAB gick med förlust och ägaren var tvungen att tillskjuta ägartillskott. Men som alla vet slutade inte epoken LKAB där, utan LKAB kunde så småningom resa sig med hjälp av världsmarknadspriserna på järnmalm men även därför att staten var en ägare som såg långsiktigt på ägandet.

Här kan jag bara inte låta bli att göra lite jämförelser. Jag undrar vilket betyg historien kommer att ge denna regering om man inte går in och gör allt för att försöka rädda fortsatt gruvdrift i min hemkommun. Man behöver väl inte vara någon Einstein för att inse skillnaderna i förutsättningar, för när bolaget gick i konkurs hade det bortåt 13 miljarder som skulle tillgodoses med antingen räntor eller avkastningar, och nu är det fem sex snubbar som har köpt upp i stort sett allt för 50 miljoner. Så någon skillnad borde någon se i förutsättningarna att driva gruvan, även om järnmalmspriserna inte skulle nå de höjder som rådde när projektet inleddes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Historiskt sett har staten gått in som ägare i bolag i syfte att överbrygga svåra tider eller strategiskt försäkra något viktigt, kanske rent av arbetstillfällen några gånger.

Herr talman! I juni 2007 var värdet av statligt ägda företag 770 miljarder. År 2014 beräknas värdet av de statliga bolagen, som några varit inne på, till 460 miljarder. Jag säger inte att skillnaden skulle vara något som man har kammat in, utan det är bolagsvärdet.

Statens ägande har kontinuerlig minskat under de senaste tre decennierna. Utvecklingen har inte varit spikrak och entydig. Vissa företag har sålts samtidigt som förvärv har gjorts. Men riktningen har varit tydlig, och både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har sålt statliga företag.

Den förra regeringen var inriktad på att fortsätta försäljningen och minska statens ägande av företag. Syftena har varierat liksom företagsstorleken och verksamhetens inriktning. Omfattningen på det statliga ägandet och i sin tur försäljningarna har varit stor. Motiven för statligt ägande har skiftat över tid, liksom motiven för att sälja.

Metoderna för försäljning har varit olika, och man kommer inte ifrån att i många fall har staten tjänat pengar. Värdet av företagens aktier har ofta stigit snabbt efter privatiseringarna. Men i den mån vissa försäljningar har skett på ett mindre lyckat sätt, till exempel valet av tidpunkt för att sälja Telia, finns det mycket att lära sig av misstagen.

Nordbanken, som staten en gång ägde helt, har ju privatiserats successivt. År 1995 i oktober ägde staten drygt 65 procent av banken. Efter att fusioner genomförts och andra ägare hade tillkommit var staten i början av 2000-talet ägare av knappt 20 procent av Nordea, som banken hette då. De sista andelarna sålde den förra regeringen i tre etapper till en slutsumma på ca 60 miljarder.

Bara som information gjorde Nordea 40 miljarder i vinst förra året, och alla vet ju hur bra bankerna har gått de senaste åren. Det är klart att jag inte är någon ekonom eller specialist på vilka bolag som staten ska äga och satsa på, men några slutsatser kan till och med jag dra när de bolag som staten har ägt delvis eller helt har delat ut 328 miljarder de senaste 15 åren.

Några vill av ideologiska skäl att staten inte alls ska äga bolag. Och jag kan sträcka mig så långt och erkänna att visst, det finns de som utvecklar många sorters bolag på ett betydligt bättre sätt än vad staten någonsin skulle ha gjort. Men att det finns bolag som inte ger avkastning eller service till medborgarna på samma sätt över hela landet är ju känt. Att sedan börja sälja ut delar av sådana verksamheter är verkligen som att pissa i byxan. Det värmer en kort stund, men sedan börjar effekterna kännas och märkas.

Det finns definitivt företag och bolag som lämpar sig utmärkt att ägas gemensamt av oss alla. Naturresursbolag av olika slag lämpar sig ypperligt att ägas och drivas av staten. Och vad som skulle ha varit negativt med att äga Nordea fattar jag fortfarande inte. Sedan finns det avregleringar som inte varit till gagn för merparten av medborgarna. Det finns massor som jag skulle kunna läsa upp.

Ett av bolagen som förvaltar våra gemensamma naturresurser i form av skog är Sveaskog. Jag kan konstatera att bolaget verkligen har trollat med resurser, för virkespriserna har gått ned hela tiden, men bolaget levererar bara mer till ägarna. Då kommer jag till frågan: Hur har man lyckats med konststycket om man inte avverkar mer? Jag hoppas verkligen att min forna arbetsgivare, den som jag är tjänstledig från, inte avverkar skogar som är i sin bästa dimensionstillväxt och av hög kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

SJ AB är ett bolag som verkligen bör ägas av oss gemensamt. Men här skulle det behövas ett samhällsuppdrag så att också den spårbundna gods- och kollektivtrafiken skulle börja fungera planenligt. Här har allianspartierna en gemensam följdmotion som de med hjälp av Sverigedemokraterna får gehör för i utskottet, och det är väl ingen kioskvältare i sig. Men att komma och påstå att SJ AB skulle ha haft glansdagar under den förra regeringen är verkligen att spåra ur, tycker jag.

Jag och Vänsterpartiet delar oron för att det investeras för lite i personal och fordon. Men vi ser samhällsfunktionerna som lite större än bara en isolerad fråga. Därför står vi bakom reservationen tillsammans med S och MP under beslutspunkt 7, Förvaltningen av SJ AB.

Avslutningsvis, herr talman, står vi givetvis också bakom vår reservation under beslutspunkt 3, som handlar om statliga företag och investeringsskydd. Det är enligt vår mening naturligt att riksdagen ska få avgöra om statliga företag ska kunna stämma andra stater, för det handlar även om relationer till andra länder.

Herr talman! Eftersom Birger Lahti kom in på en principfråga tänkte jag att vi kan fortsätta diskutera den i ett debattinlägg.

Vi tycker olika om statliga bolag och vilket ändamål de ska tjäna. Jag skulle vilja fråga Birger Lahti om till exempel SAS och Orio är bolag som staten ska äga. Är det en kärnverksamhet för en stat att äga bolag som Orio, som sysslar med reservdelar till bilar då vi har haft Saabtillverkning i landet? Och hur ser man på SAS?

Vill Vänsterpartiet att vi ska bygga på med fler bolag och utöka? Eller är ni nöjda med den mängd bolag som finns? Hur ser ni på detta? Ska staten syssla med reservdelar till bilar så som Orio har gjort?

Herr talman! Jag tackar Ann-Charlotte för frågan. I mitt anförande sa jag att staten historiskt har gått in som ägare för att försäkra sig om några värdefulla saker, och ibland har det gällt arbetstillfällen.

Jag tror att reservdelar till bilar var en sådan sak. Staten gick in för att försäkra sig om att Sverige som nation och industriland hade något som fungerade. Det var säkert klokt då.

Jag håller dock med om att vi inte ska ha ett statligt bolag för reservdelar i dag. Det ska vi inte syssla med. Men att vi gick in var säkert jätteviktigt en gång i tiden. Jag kan bara beklaga om man inte ser den skillnaden.

Så till SAS. Så länge vi har grannländer som har ett statligt ägande i SAS tycker jag att vi också ska ha det, i alla fall på samma nivå. Men jag är inte tillräckligt insatt i frågan för att säga att vi ska sälja i dag eller i morgon. Tidpunkten är säkert viktig, men så länge våra grannländer är ägare i SAS bör vi också vara det. Hur mycket vi ska äga kan jag inte säga, men jag vet att vi i dag är större ägare än våra grannländer.

Herr talman! I mitt parti tycker vi inte att staten ska äga bolag, men om man gör det ska de förvaltas väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Det finns ju tankar på att sälja bolag som det anses att staten inte ska äga. Ett sådant bolag var Absolut. Vänsterpartiet var emot den försäljningen. Är det statens uppgift att äga bolag som sysslar med alkoholtillverkning, spritfabriker?

Det är i grunden samma diskussion som den om reservdelar men ändå inte eftersom jag tycker att en spritfabrik är en sak för sig.

Man ska sälja vid rätt tidpunkt, precis som Birger Lahti säger. Av diskussionen att döma verkar Birger Lahti vara villig att sälja bolag, beroende på hur samhället ser ut.

Innebär det att vi inte ska köpa upp fler bolag och att ni kan tänka er att sälja bolag? Är det så jag ska uppfatta Birger Lahti?

Herr talman! Som jag nämnde kan det någon gång vara värt för staten att gå in som ägare om det har ett syfte på längre sikt. Det kan vara vettigt av många skäl.

Världen förändras fort. Det vore galet av mig att säga att vi aldrig ska släppa ett ägande som vi gått in i. Men att staten ska vara en aktiv ägare som ser hur saker och ting förändras och som tar hänsyn till arbetstillfällen och var de finns i landet är viktigt.

Det är stor skillnad i hur vi ser på statligt ägande. Att vilja sälja av ideologiska skäl bara för att staten inte ska syssla med det gagnar inte svenska folket på lång sikt. Men om vi ser att världen har förändrats och vi inte behöver något längre är jag inte emot att det säljs.

Vad gäller alkohol är jag glad att vi har Systembolaget och att Sverige har den strikta alkoholpolicy vi har.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 5.

Det är en spännande debatt. Tonfallet är vänligt, som någon sa tidigare, samtidigt som det går att utläsa stora ideologiska skillnader.

Herr talman! I en marknadsekonomi stiftar staten lagar, beslutar om skatter och sysslar med myndighetsutövningen. Det torde vi alla vara överens om. Staten har till uppgift att ange de ramar och regler som ska gälla för näringsliv och företag. Det tveksamma är det vi debatterar i dag: att äga och driva företag i samma andetag. Om staten också är en ledande aktör på marknaden blandas de två rollerna lätt samman, vilket kan leda till skeva konkurrensförhållanden och märkliga förändringar av marknader.

Staten är en betydande företagsägare i Sverige, vilket vi har hört flera tala om. I den statliga bolagsportföljen finns 49 hel- och delägda bolag, varav två är börsnoterade. Dessutom förvaltas två verksamhetsstiftelser och ett EU-bolag. Tillsammans sysselsätter bolagen ungefär 163 000 människor, vilket gör dem till betydande arbetsgivare.

Det är som reservation 3 stipulerar. Det är ett faktum att staten är en stor företagsägare och så kommer att förbli under lång tid. Det ställer i sin tur höga krav på tydliga principer och långsiktighet i dessa principer.

Vad innebär detta? Jo, en ansvarsfull bolagsstyrning från statens sida innebär att ägardirektiv ligger fast. Det ska vara långsiktiga spelregler för statliga företag som faktiskt gäller. Det långsiktiga värdet för ett gemensamt ägande är större än värdet av att enbart äga företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Av just detta skäl lät alliansregeringen sälja hela eller delar av Vin & Sprit, Telia Sonera, OMX, Nordea, fastighetsbolaget Vasakronan och annat. Intäkterna användes till att minska statsskulden, precis som man ska använda denna typ av intäkter till.

Från liberalt håll anser vi att staten borde sälja sin andel i flygbolaget SAS när marknaden så tillåter.

Helstatliga Vattenfall har gått alltmer mot att agera som en kommersiell aktör på den internationella och framför allt europeiska marknaden. Vi menar att Vattenfalls verksamhet utanför Norden bör säljas.

Dessa verksamheter uppfyller inte mervärdes- eller samhällsnyttokriteriet.

Att använda viktiga statliga bolag med högt mervärde som rena kassakor är tveksamt. Vilka mervärden blir i och med ett sådant agerande lidande? Vad kommer till exempel SJ AB att inte kunna uppfylla i sin leverans till svenska folket när man plockar ut så mycket i vinst?

En annan fråga som har varit uppe är den om SJ:s samhällsuppdrag. Elisabet Knutsson sa i dagens debatt att regeringen arbetar på ett utökat samhällsuppdrag för SJ. Men när infrastrukturministern och jag hade en kort debatt i frågestunden för någon vecka sedan uppgav hon att det inte alls pågår något sådant arbete och att samhällsuppdraget ligger kvar - snarare tvärtom alltså. Då blir den givna frågan: Vad är det som gäller egentligen?

En definition av vad Folkpartiet vill är ganska enkel. Om en minskning av det statliga ägandet leder till en bättre fungerande marknad och en mer effektiv samhällsservice bör staten minska eller avveckla sitt ägande. Det gäller till exempel bolagen SBAB och Telia Sonera. Försäljningsintäkterna ska givetvis användas till att minska statsskulden. Det någon annan kan göra bättre än staten ska någon annan göra, helt enkelt.

För vår del är det inte aktuellt att diskutera försäljning av LKAB, Apoteket eller Vattenfalls nordiska verksamhet. Detaljmonopolet för alkohol behöver värnas, och Systembolaget ska naturligtvis ägas av oss alla. I de fallen överskuggar det långsiktiga värdet av ett gemensamt ägande de andra marknadsfördelarna. Som i en stor del av politiken måste dessa två värderingar hela tiden vägas mot varandra. Det är vad vi försöker göra i vår politik.

Herr talman! Låt mig exemplifiera ett ganska teoretiskt och ideologiskt resonemang om verklighetens händelser. Det statliga energibolaget Vattenfall skrev för inte så länge sedan ned värdet på sina tillgångar med ytterligare 36 miljarder kronor. För att få lite balans kan denna summa jämföras med att hela flygbolaget SAS börsvärderas till ungefär 5 miljarder.

De senaste nedskrivningarna gäller kärnkraftsverksamheten vid Ringhals i mitt hemlän Halland och kolkraftsverksamheten i Tyskland. I båda fallen sägs det att det är den affärsmässiga bedömningen och en kombination av bristande lönsamhet, sämre marginaler och ökade risker som ligger bakom. Självfallet kan man tveka inför den förklaringen i det rådande virrvarr av politiska styrsignaler som har haglat under förra hösten och våren. Ökade skatter och tveksamma politiska beslut gör inte marknaden enklare.

Vattenfalls något kolsvarta läge uppstod inte över en natt. Det finns en lång rad av misstag, oberoende av färgen på den regering som har företrätt ägaren, det vill säga oss alla. Totalt har nedskrivningen av värdet på Vattenfalls tillgångar uppgått till 120 miljarder under de senaste åren. Det är ganska obegripliga summor för ett enda bolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Och var landar räkningen? Jo, hos oss skattebetalare. Energijättens stålbad är ett sorgligt exempel på det grundläggande problemet med helstatliga bolag som har en otydlig eller splittrad ägarstyrning där det saknas inflytelserika aktieägare som bevakar sina intressen. Samtliga delar är grundade utanför Norden, där inget gemensamt värdeskapande sker som föranleder svenskt statligt ägande.

Avslutningsvis, herr talman, ska de statliga bolagens verksamhet vara föregångare i ett hållbart företagande genom ett långsiktigt och ansvarsfullt ställningstagande till mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, antikorruption, affärsetik, jämställdhet och mångfald.

Styrelse och företagsledning ska ta ett tydligt ansvar för hållbarhetsutmaningarna och arbeta för långsiktiga, utmanande och uppföljningsbara hållbarhetsmål som först och främst ska vara inriktade på ett ständigt bibehållet eller ökat mervärde för Sverige i ägandet, det vill säga samhällsnytta.

Under alliansregeringens tid integrerades hållbart företagande på ett framgångsrikt sätt i ägarstyrningen i större utsträckning än tidigare. Förhoppningsvis fortsätter regeringen detta viktiga arbete framöver.

Herr talman! Statens främsta uppgift vad gäller företagande bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för i första hand det privata näringslivet, inte att själv äga och driva företag. Men som vi har hört här är staten en betydande företagsägare. I den statliga bolagsportföljen finns för närvarande 49 hel- och delägda företag, och med det följer ett stort ansvar.

Vi kristdemokrater anser rent principiellt att det statliga ägandet av bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad ska minska. I offentligt ägande sitter staten på dubbla stolar, både som domare och spelare.

Kristdemokraterna anser därför att om förändringar av det statliga ägandet leder till bättre fungerande marknader och mer effektiv samhällsservice bör staten minska eller avveckla sitt ägande. Undantag är företag med särskilda samhällsuppdrag. Ett exempel som nämnts i debatten är Systembolaget.

Det är viktigt att regeringens styrning av de statliga bolagen sker inom de ramar som riksdagen fastställt. Därför anser vi också att det är väsentligt att regeringen förankrar och inhämtar godkännande från riksdagen gällande förändringar i verksamhetsinriktningen inom de statligt helägda bolagen, till exempel förändringar i ägardirektiv och bolagsordning. Det är viktigt att ha en bred politisk samsyn om de förändringar som ska göras i det statliga ägandet.

Min kollega från Centerpartiet talade om Fouriertransform och Inlandsinnovation, som finns omnämnda i utredningen om det statliga riskkapitalet. Där var en förändring på gång redan när den nya regeringen tillträdde.

Det ena bolaget, Fouriertransform, fick till sin häpnad veta att de skulle svänga från att vara kunniga inom bilindustrin till att kunna en massa inom life science och miljöteknik. Det är två olika områden som ger en något spännande en kombination, kan jag tycka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Vem som kom på detta har fortfarande inte framkommit, och det kommer kanske aldrig fram. Det har eventuellt ingen betydelse, men jag tycker att det är intressant att någon eller några har suttit någonstans och funderat ut att det vore bra att förändra bolaget i grunden så att det gör något helt annat som det inte har kompetens för.

Ett exempel på detta är regeringens agerande när det gäller förutsättningarna för energibranschen. Genom att såväl säkerhetskraven som kärnavfallsavgiften och skatten på termisk effekt har höjts har det statliga bolaget Vattenfall fått förändrade förutsättningar att verka, och vi har de tidigare aviserade nedläggningarna av Ringhals 1 och 2 före år 2020 och så vidare.

Därför vill vi än en gång framhålla att det är viktigt att beslut som får sådana genomgripande effekter på ett statligt bolag fattas med brett politiskt stöd. Man kan inte komma från en dag till en annan och hitta på något som får effekter över tid, framför allt.

Herr talman! Jag anser att det alltid är viktigt att se över offentliga verksamheter och hur dessa motiveras över tid. Trots den lagstiftning som ska förbjuda statliga företag att snedvrida konkurrensen och nyttja sin ställning har vi kunnat se en trend med en breddning av verksamheter som får marknadsandelar på bekostnad av privata aktörer.

Detta är en utveckling i strid med det statliga ägande som i alla fall vi som parti vill se. Bland de statliga företagen återfinns bland annat Infranord AB, som jobbar med anläggningsarbete - det finns det många andra som gör - och Swedesurvey, som sysslar med lantmäteritjänster i utlandet.

Det är kanske jättebra, men låt oss få en bra motivering till varför de ska jobba med detta. Kan dessa verksamheter lika gärna bedrivas av privata aktörer? Att skapa in-house-verksamheter som agerar på öppna marknader är heller inte i linje med bolagens uppdrag, anser vi kristdemokrater.

Vi har exemplet Posten, som tydligt konkurrerar med de försök till privata aktörer som finns runt om i landet. Det finns ett avtal med andra länder om posthantering och så vidare där man direkt kan ifrågasätta om det är ett statligt uppdrag. Jag tycker kanske inte att det är det, men vi har svårt att få posten hem. Men vi har diskuterat detta förut här i kammaren, så jag ska inte bli långrandig om det.

Återigen, det handlar om att det statliga ansvaret ska ha någon form av samhällsnytta i sig. Därför är debatten om den svenska statens ägande viktig. Det handlar inte i första hand om att sälja företag utan om att staten som ansvarsfull ägare ska leva upp till rådande lagstiftning.

Därför borde det finnas en transparent översyn av de statliga bolagens aktiviteter i form av intern verksamhetsutveckling som sträcker sig utåt mot andra aktörer, i konkurrens med dessa.

Herr talman! I statens ägarpolicy står det att de statligt ägda bolagen ska vara föredömen beträffande hållbarhetsfrågor, jämställdhet, affärsetik, miljö och socialt ansvarstagande. Under alliansregeringen gjorde man ett gediget arbete med detta i de statliga bolagen.

Men det handlar också om en ekonomisk hållbarhet där man har en helhetssyn på de samhälleliga åtagandena. Vi har hört andra debattörer prata om att regeringen plockar ut ungefär 2 miljarder kronor från SJ. Men vi kan till exempel också se på Akademiska Hus. Om jag uppfattade siffran rätt är man uppe i 6 500 miljoner kronor till aktieägaren staten att utbetalas kontant vid en extrastämma den 15 oktober.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Det är väldigt mycket pengar - det tror jag att vi allihop tycker. Vad ska man då använda denna ansenliga summa till? Men tji får man när man ska försöka komma på det, för det står ingenstans. Då kan man - som vanlig skattebetalare och speciellt som riksdagsledamot - undra om pengarna går rätt in i statsbudgeten för något särskilt. Är de öronmärkta för något? Behöver vi de här pengarna för att ordna något i flyktingsituationen? Då är jag den första att säga: Jajamensan, här har vi mycket att göra, och vi behöver de här pengarna. Men är det så att pengarna går in i ett svart hål i statsbudgeten för att täcka något som vi som beslutande ledamöter i riksdagen inte har en aning om tycker jag att det är ansvarslöst av regeringen. Framför allt handlar det om att vi allihop här kan känna oss lite lurade, när vi inte vet vart pengarna från de statliga bolagen tar vägen.

Jag vill också passa på att nämna att det från Swedavia, som äger de största flygplatserna och de enda lönsamma flygplatserna i landet, också tas ut pengar. Men framför allt var vinsten där 1 miljard förra året, 2014, medan de små, regionala flygplatserna, ofta drivna med kommunalt stöd, just nu kämpar för sin överlevnad.

Var är samhällsansvaret och helhetssynen? Det spelar väl ingen roll om vi lägger flera miljoner på destinationsutveckling i besöksnäringen och om vi satsar på lanthandlar, bensinmackar och annat på landsbygden om folk inte kan ta sig vare sig dit eller därifrån, eftersom det snart inte finns några tåg eller flyg som går. Då har vi inte haft en helhetssyn på vare sig statsmedlen som sådana eller det svenska samhället.

Herr talman! Jag skulle kunna prata mycket mer om detta. Det finns också ett annat problem. Det handlar inte bara om de statliga bolagen, där vi borde utvärdera och se mycket mer vad som händer, utan också om de myndigheter som leder till bolag. Jag vill passa på än en gång, när jag är här i kammaren, att omnämna problemet med Kriminalvården, som konkurrerar på en privat marknad med snickerier, tvätterier och andra verksamheter. Hade det varit ett bolag hade Konkurrensverket åtminstone kunnat titta på det på ett annat sätt. Men när det är en myndighet kommer de inte åt problemet på det viset.

Min slutkläm i denna debatt blir: Jo, jag är glad att vi har verksamheter i bolagsform, om de har en samhällsnytta. Om vi har offentliga medel som vi betalar stora verksamheter med ska de ha en samhällsnytta. Vi har 49 bolag än så länge, men jag är inte säker på att vi ska ha det i evig tid, utan det är viktigt att utvärdera. Jag kan dessutom säga att vi har 343 myndigheter, varav 245 är statliga förvaltningsmyndigheter, och då kan man inse att vi har något att göra även på det området när det gäller upphandlingsregler och konkurrens på den privata marknaden.

Herr talman! Jag vill börja med att ställa mig bakom det Birger Lahti från Vänsterpartiet har framfört om de statliga bolagen.

Vi i Vänsterpartiet har i en längre motion under årets allmänna motionstid behandlat vår syn på de handelsavtal som det just nu förhandlas om runt om i världen. I fokus står framför allt TTIP-avtalet och den tvistlösningsmekanism som föreslås, kallad ISDS. I denna motion om handelspolitik finns ett av våra motionsyrkanden som behandlas i dagens betänkande om statliga företag och som jag nu ska behandla i mitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Fallet med det statliga bolaget Vattenfalls två stämningar av Tyskland visar varför det vore klokt av riksdagen att ta makten över eventuella framtida stämningar från svensk sida gentemot andra länder. Jag säger inte att det alltid är fel i sak att stämma utan bara att vi måste tänka efter när vi som stat gör det.

I dag kan beslut om stämningar fattas i styrelserum på statliga bolag såsom Vattenfall men inte i vår regering eller här i Sveriges riksdag. Vattenfall har stämt Tyskland två gånger med hjälp av en ISDS-klausul i det avtal som heter Europeiska energistadgan. Den första stämningen var mot Hamburgs kommun, men då man inte kan stämma en kommun eller ett landsting i ett annat land direkt hamnar stämningen per automatik på statlig nivå.

Fallet i Hamburg rörde stadens beslut att införa striktare miljökrav på ett planerat kolkraftverk som Vattenfall avsåg att upprätta i Hamburg. Man ville skydda floden Elbe, som rinner genom staden. Fallet slutade med förlikning. Hamburg drog tillbaka delar av de miljökrav som man hade tänkt ställa. Annars hade de fått betala 1,4 miljarder euro, som Vattenfall krävde som kompensation.

Den andra stämningen skedde som reaktion på Tysklands politiska beslut att fasa ut kärnkraften. Vattenfall kräver där ett skadestånd på 43 miljarder kronor. Det baseras på uteblivna intäkter i samband med det tyska beslutet våren 2011 att lägga ned kärnkraften i Tyskland fram till år 2022. Den juridiska grunden är återigen Europeiska energistadgan. Den svenska regeringen kan man säga passivt har ställt sig bakom Vattenfalls skadeståndskrav. Fallet pågår fortfarande.

Många fall där det blir förlikning, inklusive fallet med Vattenfall mot Hamburg, leder till att miljökrav eller andra krav sänks. Företags möjlighet att stämma ger också en avskräckande effekt, eftersom endast hot om stämning riskerar att få konsekvenser för planerad lagstiftning. Det leder till vad man skulle kunna benämna regulatory chill effect, det vill säga att företagens stämningsmöjligheter gör att stater och kommuner behöver tänka ytterligare en gång innan de inför en ny reglering eller lag, om de funderar på det. Ett enkelt telefonsamtal kan vara ett smidigt sätt att lösa konflikter. Men genom att rättsprocesser är kostsamma och tidskrävande kan telefonsamtalet i stället utgöra ett förtäckt hot.

Frågan är mycket större än om de statliga bolagen agerar korrekt och lämpligt för att tillvarata bolagens intressen. Det handlar faktiskt om våra intressen som stat. De statliga bolagen äger vi gemensamt, alla medborgare i Sverige. Därför borde riksdagen ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag om att återta makten från de statliga bolagsrummen och i stället föra makten hit till Sveriges riksdag, så att vi får makten att bestämma över våra internationella relationer. Vi borde också som ett lagstiftande nationellt parlament vara oroliga över en utveckling där progressiv lagstiftning till skydd för människor och miljö hålls tillbaka genom hot om eventuella stämningar.

Med det vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Herr talman! Jag har en fråga om någonting helt annat. Jag är som centerpartist lite intresserad av att få veta hur en värmlänning ställer sig till förslaget om att ta bort Inlandsinnovation och fokusera pengarna i ett nationellt bolag, när vi vet att 80 procent av allt riskkapital i dag hamnar i de större städerna. Det känns inte riktigt som Vänsterpartiets melodi att stödja ett sådant förslag. Därför skulle jag vilja ha Håkan Svennelings reflektioner över hur Vänsterpartiet kan gå med på en dylik sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågan. Birger Lahti och jag har delat upp detta på ett sådant sätt att han är ansvarig för de statliga bolagen och jag för den statliga kapitalförsörjningen. Det ska därför kunna funka alldeles utmärkt att svara på den här frågan.

Enligt den politik som Vänsterpartiet har fört menar vi att staten under en lång tid har delat upp det statliga riskkapitalet i alldeles för många bolag. Det har blivit spretigt och splittrande, och man har gett sig in i den statliga kapitalförsörjningen på lite olika grunder. Ibland har det handlat om branschspecifika åtgärder, och ibland har det handlat om geografiska åtgärder. Det har inte varit särskilt samlat, vilket vi kunde konstatera bland annat på utskottets hearing tidigt i våras om den statliga kapitalförsörjningen.

Utifrån dessa händelser har Vänsterpartiet under lång tid haft tanken att vi behöver samla statens riskkapitalägande på ett bättre sätt. Jag har själv besökt Almi ganska nyligen och sett hur framgångsrik den verksamheten blir med en tydlig stat. Det gör att vi tycker att det är bra att man samlar statens ägande.

Mot detta står det som Helena Lindahl anför, och som jag tycker att hon gör på ett mycket klokt och bra sätt, nämligen: Vad är risken med en nedläggning av Inlandsinnovation? Innebär det att staten inte tar ett fördjupat ansvar för norra Sverige eller för Värmland, Dalarna och andra delar?

Jag måste säga att jag kan dela din oro, Helena Lindahl, men att jag tror att det kommer att kunna gå bra.

Vi i Vänsterpartiet har till exempel i vår landsbygdsmotion föreslagit att de statliga riskkapitalbolagen på ett tydligare sätt ska redovisa var det statliga riskkapitalet hamnar. Det handlar såklart om vilka bolag det är fråga om och vilka branscher. Men det handlar också om var det geografiskt hamnar.

Jag skulle gärna se framför mig en modell där vi i behandlingen av statens budget och när det gäller riskkapital och annat tydliggör de regionala skillnaderna i Sverige och var staten placerar sitt kapital. Det hoppas jag att vi kan återkomma till här i kammaren.

Herr talman! Jag tackar Håkan Svenneling för ett konstruktivt svar och för att det finns en medvetenhet hos Vänsterpartiet att detta inte är odelat positivt och enkelt.

Jag personligen och Centerpartiet tycker att det är bra att man ser över det statliga riskkapitalet för att man ska se hur det kan användas mer effektivt. Sådant måste man hela tiden göra. Det är därför klokt.

Men problemet är att man tar pengar från de delar av landet där det är svårast att få tag i riskkapital - det är det som jag och Centerpartiet vänder oss emot - och att man sedan placerar det i någon central förvaltning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Det som vi vet i dag är att det inte finns någon geografisk aspekt över huvud taget i denna utredning. Det innebär, som det ser ut i dag, att detta kommer att fokuseras kring de större städerna.

Vi ser i dag en centralisering i Sverige, och det har kommit många rapporter som visar att staten går i bräschen för centraliseringen och att man lämnar landsbygden före invånarna och flyttar in till större orter och till städer. Det är inte okej att staten ska vara den som centraliserar och drar jobben in till städerna. Samma sak gäller det statliga riskkapitalet.

Det finns en stor oro över att detta över huvud taget inte har tagits med i denna översyn och denna utredning. Det finns också en stor oro över att vår näringsminister Mikael Damberg, vid den interpellationsdebatt som jag hade med honom för två veckor sedan, inte heller såg denna problematik. Han sa bara: Det är min absoluta övertygelse att det kommer att lösa sig.

Jag kan inte bara lita på en absolut övertygelse och tro. Tro kan man göra i kyrkan. I Sveriges riksdag måste vi besluta.

Herr talman! Det sista som du tar upp, Helena Lindahl, tycker jag låter bra. Det känns mycket viktigt att vi i denna kammare från alla riksdagspartier lyfter fram vår oro och att vi faktiskt bevakar dessa frågor, så att vår näringsminister inte kan tro att allt ska gå bra.

Jag tycker inte att Inlandsinnovation i alla delar har lyckats med sitt uppdrag. Det är därför som jag också är positiv till att man gör förändringar. Jag tror att det är viktigt att se att det naturligtvis tar tid att bygga upp en verksamhet. Men Inlandsinnovation har inte ens nått ut över hela den geografi som man har haft ansvar för, enligt mitt sätt att se det.

När det gäller den utredning som föreslår en fond-i-fond-lösning kan jag dela det som Helena Lindahl lyfter fram om att man kanske skulle ha haft lite landsbygdsperspektiv i den. Jag har ibland blivit lite förvånad över utredarens slutsatser. Trots att han är från Hagfors i Värmland har han menat att det viktiga hela tiden är att fokusera där marknaden vill växa. Jag tror att man ska ha ett lite bredare perspektiv i vissa delar.

Jag delar även Helena Lindahls kritik beträffande att det är staten som flyttar. Det är någonting som jag också många gånger har lyft fram, senast i går i en interpellationsdebatt med civilministern.

Jag sitter också i den statliga landsbygdskommittén, som är en parlamentarisk utredning med riksdagens alla åtta partier. Där är också dessa frågor på dagordningen, alltså: Hur ser vi till att hela landet lever, och hur ser vi till att ha en sammanhållen landsbygdspolitik? Det är någonting som jag hoppas att vi kan få med oss framåt och att vi kan se till att komma med konkreta förslag, så att vi får hela landet att leva.

Herr talman! Jag är inte ledamot i näringsutskottet, men dessa frågor engagerar mig väldigt mycket.

För drygt tio år sedan fick Vattenfalls ledningsgrupp en rapport, som de själva hade beställt, om deras kolaktiviteter i Polen. Av rapporten framgick att detta inte var vidare framgångsrikt. Det fanns ett stort missnöje, och mycket behövde göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

I rapporten varnades det också för att om Vattenfall fortsatte att investera i kol och även kärnkraft fanns det mycket stora risker för mycket stora förluster, både ekonomiskt och imagemässigt. I rapporten rekommenderade man en kraftig och snabb övergång till förnybart.

Hade Vattenfalls ledning lyssnat till det som sas i rapporten hade vi sluppit 128 miljarder i avskrivningar i dag. Trots detta har ingen ställt någon i den styrelsen till ansvar för denna enorma förlust för skattebetalarna, miljön och Sveriges anseende.

Vad kan vi då göra för att detta inte ska upprepas? Jo, min syn på statligt ägande - några har haft en principiell hållning här - är att om det finns en risk för naturliga monopol eller om det finns en service som alla medborgare måste ha tillgång till och som kan vara svår att uppnå av geografiska skäl eller för att man inte har pengar nog, alltså av ekonomiska skäl, då är det naturligt att staten går in och säkerställer att alla medborgare har denna service.

Om detta är syftet med statligt ägande finns det inga skäl att gå och köpa kolkraft eller annat över hela världen. Då är syftet att så effektivt som möjligt generera en service till medborgarna. Det är för mig skälet till statligt ägande.

För att undvika att Vattenfall eller något annat bolag fortsätter att fatta denna typ av beslut är det viktigt att vi ändrar organisationsmodell. Den statliga styrningen har nämligen inte fungerat, oavsett regering. Det finns inte en glasruta kvar i glashuset som är hel efter att vi har kastat detta på varandra.

Det behövs en ny form av bolag som självstyr mot de mål som ägardirektiven ger. Då är allmänintressebolag en mycket intressant variant. De är baserade på en modell från England, Network Rail, som tillkom då den engelska tågprivatiseringen totalt hade misslyckats och det till slut blev dödsolyckor efter förseningar.

Denna nya modell har en konsensusbaserad struktur, där löntagare, kunder, tekniska experter och långivare gemensamt i en konsensuskultur beslutar om att uppnå en målhierarki, där man sätter upp miljömål, punktlighet, säkerhet och så vidare och där finansierad stabilitet finns med. Då har man en struktur som självstyr mot de mål som är syftet med det offentliga ägandet.

Jag önskar därför att vi till nästa år hinner utveckla idéer och tankar kring nya sätt att organisera de statliga bolagen.

Sedan kommer vi till SJ, och riksdagen kommer att kritisera detta eftersom ingen har yrkat bifall till reservationen. Det är rimligt. Men detta är inte ansvarslöst, eftersom det var en gammal regering som sa att vi var tvungna att ha en nettoskuldsättningsgrad på 0,5-1 gånger kapitalet och att 30-50 procent skulle vara utdelning. Därför plockade man ut en massa miljarder.

Nu är jag jätteglad eftersom det nu verkar som om vi alla är eniga om att vi inte ska göra detta. Det var fel.

Vi borde ha en ägarstyrning som innebär att statliga företag ska återkomma till riksdagen om de gör så här stora saker. Jag fick reda på detta av en vän som tipsade mig om att SJ hade en extra bolagsstämma. Jag läste sedan deras handlingar. Jag fick inte veta det genom någon formell procedur. Det är fel!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Vi som riksdag ska ha rätt att styra upp en regering - oavsett färg - och tydliggöra att den står inför ett val, nämligen att fullfölja gamla ägardirektiv om att ha en viss nettoskuldsättningsgrad eller att göra de investeringar som alla partier i riksdagen verkar vilja ha. Då borde regeringen ha ett tydligt mandat för att komma tillbaka till riksdagen och fråga om det gamla beslutet om nettoskuldsättningsgrad ska uppfyllas eller om vi vill ha tåg som fungerar.

Det vore en logisk struktur. Nu verkar det som att vi är överens i kammaren om att vi ska göra på det sättet i framtiden och inte plocka ut en massa pengar på det sätt som har gjorts hittills.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)