Nytt mål för effektiv energianvändning och genomförande av det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda

Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservation 1 i CU30.

Energieffektivisering är inte någon sidofråga. Det är en central del av Sveriges klimatomställning, konkurrenskraft och framtida energisystem. Det handlar om att använda resurser smartare, minska belastningen på näten, pressa kostnaderna för hushållen och företag och samtidigt skapa bättre förutsättningar för elektrifieringen av industrin och transportsektorn.

I remissvaren till propositionen riktas skarp kritik mot regeringens förslag. Bland annat lyfter Eneff, Energieffektiviseringsföreningen, fram att regeringens målformulering är vag och otydlig och att det kan uppfattas som att frågan inte är prioriterad.

Herr talman! Det här är allvarligt. Regeringen föreslår nu ett icke-förpliktande kvalitativt mål som inte är mätbart samtidigt som stöd för energieffektivisering har tagits bort sedan tidigare. Till skillnad från regeringens förslag konstaterar vi också att det nuvarande kvantitativa målet stöder Sveriges möjligheter att bidra till att nå EU:s samlade målbild.

I likhet med ett flertal remissinstanser är vi av uppfattningen att målet bör innehålla kvantitativa målformuleringar för att vara styrande och kunna följas upp. Hur ska ett mål kunna följas upp om det inte är mätbart? Och när är energianvändningen i Sverige egentligen effektiv? Det är frågor som regeringen inte ger några tydliga svar på.

Detta är inte någon akademisk diskussion om ordval. Det handlar om styrningen av svensk energipolitik. Regeringen vill ersätta dagens kvantitativa mål med ett kvalitativt mål som inte är siffersatt. Resultatet riskerar att bli att Sverige står utan både tydlig riktning och tydliga verktyg.

Det är svårt att förstå logiken. När regeringen pratar om kärnkraft finns det tydliga mål. Då finns det delmål, miljardstöd, samordnare och kreditgarantier. Men när det gäller energieffektiviseringen, som enligt internationella analyser bidrar med betydligt större energibesparingar i systemet, saknas både tydliga mål och tydliga satsningar.

Herr talman! I propositionen förs också resonemang som antyder att energieffektivisering skulle vara ett hinder för elektrifieringen. Men kritiken från flera remissinstanser är tydlig: Effektivisering är tvärtom en möjliggörare för elektrifieringen. Det är ganska självklart. Om vi använder energin smartare minskar belastningen på elnätet, effekttoppar kan jämnas ut och mer el kan användas där den verkligen behövs.

Energimyndigheten har bedömt att potentialen för eleffektivisering uppgår till mellan 20 och 25 terawattimmar till år 2030. Det är enorma mängder energi. Att inte ta till vara den potentialen är dyrt, både för Sverige och för svenska skattebetalare.

Herr talman! Kritik riktas också mot att regeringen inte tydligt visar hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden internationellt. Sverige har åtaganden genom EU:s energieffektiviseringsdirektiv, direktivet om byggnaders energiprestanda och avtalen från COP 28. Men det saknas en tydlig analys av hur målen faktiskt ska nås. Detta skapar osäkerhet, och osäkerhet är dåligt för investeringar, innovation och svenska företag.

När det gäller energideklarationer lyfts ett annat viktigt problem fram, nämligen tillsynen. I dag kontrolleras främst om det finns en energideklaration, men kvaliteten på deklarationerna granskas i praktiken inte. Det är allvarligt, för energideklarationer används i dag av banker, vid fastighetsvärderingar och vid förhandlingar om lån och räntor. Om kvaliteten är låg undermineras hela systemets trovärdighet.

Flera remissinstanser har också påpekat att det är otydligt vad som räknas som en ombyggnad och att avgränsningen är alltför snäv. Vidare har de också framfört att det finns en risk för att viss energipåverkan missas och att ändringarna leder till otydligheter för dem som tillämpar lagen. Därför föreslår vi att det ska införas en kontrollstation efter tre år för att se över de nya reglerna i lagen om energideklarationer för byggnader när de har trätt i kraft och se hur detta har utvecklats.

Herr talman! Vi socialdemokrater delar uppfattningen att Sverige behöver tydliga och mätbara mål, långsiktiga handlingsplaner, bättre samordning och en politik som gör energieffektivisering till en strategisk del av klimatomställningen. Men det handlar inte bara om klimatpolitik. Energieffektivisering skapar resurseffektivitet och är av stor betydelse för att bygga ett mer hållbart samhälle med ökad elektrifieringstakt, stärkt konkurrenskraft och sänkta elkostnader för vanligt folk. Det är bättre att investera i energieffektiva hus än att elda för kråkorna. Det blir i slutändan bara onödigt dyrt för hushållen.

Därför är det problematiskt när regeringen väljer otydlighet framför tydlighet och när ambition byts mot allmänna formuleringar. Sverige behöver en energipolitik som håller ihop. Det handlar om elektrifiering, energieffektivisering, industrins behov, hushållens ekonomi och klimatmålen. Då krävs det tydliga mål, tydliga prioriteringar och en regering som visar ledarskap.

Vi kan konstatera att regeringens politik på området inte är tillräcklig. Det behövs kvantitativa målformuleringar för att främja energieffektiviseringen i samhället. Därför anser vi att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag på ett nytt mål för effektiv energianvändning. Det målet ska ha kvantitativa målformuleringar som möjliggör mätbarhet och uppföljning samt att Sverige kan leva upp till sina åtaganden på klimatområdet.

Herr talman! När vi energieffektiviserar bostäder på rätt sätt gör vi tre saker samtidigt: Vi sänker människors boendekostnader, vi förbättrar hemmen och vi skapar jobb här hemma i Sverige. Mot den bakgrunden anser vi att regeringens förslag till nytt mål för effektiv energianvändning bör avslås. Jag yrkar återigen bifall till reservation 1 i betänkandet.

Herr talman! I slutet av förra året besökte jag det kommunala bostadsbolaget Örebrobostäder. Örebrobostäder har gjort en imponerande resa med att energieffektivisera sitt fastighetsbestånd. Genom att arbeta systematiskt och datadrivet har bolaget kraftigt minskat både el, värme- och vattenförbrukning.

Den första erfarenheten från Örebro är att det sällan är de stora förändringarna som ger de största vinsterna utan just det systematiska och kontinuerliga optimeringsarbetet och att det arbetet är datadrivet.

Den andra erfarenheten är att gör man rätt saker är energieffektivisering inget som kostar pengar; det är investeringar som betalar sig själva. På tio år halverade Örebrobostäder elförbrukningen, och nu är man nere i nästan en tredjedel. Grovt räknat är de årliga besparingarna 120 miljoner kronor genom investeringar på 200 miljoner kronor.

Herr talman! Sverige ska vara ett land där klimatomställning och tillväxt går hand i hand och där vi använder energi smartare, bygger mer hållbart och samtidigt stärker människors frihet och konkurrenskraften i svensk ekonomi. Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande del av energianvändningen i vårt samhälle, och därför är det rimligt att vi ställer krav på bättre energieffektivitet. Men då behöver vi också ha ett funktionellt regelverk.

Herr talman! I grunden var vi moderater tveksamma till om regler kring byggnaders energiprestanda ens är en EU-kompetens. Vi menar att det är en fråga som i huvudsak bör avgöras på nationell nivå. Därför röstade vi emot vid subsidiaritetsprövningen av detta ärende.

När det nu ändå har blivit ett direktiv på EU-nivå har vårt huvudfokus varit att implementeringen av regelverket i Sverige ska vara så funktionell och flexibel som möjligt. Direktivet som sådant har också blivit betydligt mer rimligt än det var i de ursprungliga förslagen.

Men för att prata klarspråk: Svenska byggnader är inte problemet. Även om det finns en stor potential i att göra ytterligare energieffektiviseringar finns de stora energitjuvarna nere i Europa. Också de byggnader i Sverige som har sämst prestanda är i en europeisk kontext föregångsexempel.

Därför har vi moderater varit måna om att regeringens förslag för att genomföra EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda ska vara väl avvägda. De ska inte skapa onödigt regelkrångel och framför allt inte tvinga fram renoveringar som inte är ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Detta går också hand i hand med det ärende vi kommer att debattera senare den här veckan, om att enklare kunna göra ändringar av byggnader. Det innebär bland annat att man kan förlänga ett hus livslängd och enklare genomföra energieffektiviseringar samtidigt som man renoverar byggnaden eller byter användningsområde.

Herr talman! Sverige ligger i framkant i klimatomställningen i allmänhet och i energieffektivisering av byggnader i synnerhet. Den starkaste drivkraften är i grunden ren affärsnytta för fastighetsägaren, för energieffektiva byggnader ger lägre kostnader och högre kundnytta – precis som exemplet med Örebrobostäder visar. Det är genom teknikutveckling, innovation, investeringar och smartare regelverk, inte genom symbolpolitik, som Sverige fortsätter att vara ett föregångsland.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för anförandet! Energimyndigheten har ju beräknat hur stor potentialen är för energieffektivisering i Sverige. Fram till 2030 är potentialen 20–25 terawattimmar. Det är lika mycket som Forsmark producerar per år. Det är alltså en stor summa.

Klimatpolitiska rådet har tittat på regeringens hela kilmatpolitik, inklusive politiken för energieffektivisering, och konstaterar att det är ett väldigt lågt prioriterat politikområde. Man efterlyser siffror och mätbarhet för energieffektivisering, konkreta reformer och incitament för energieffektivisering. Man menar att detta är en viktig pusselbit i Sveriges klimatomställning just för att man ska kunna avlasta energisystemet, så att elen kan användas till andra områden där den behövs, som elektrifiering av fordonsflottan och omställning av industrin. Där behövs mycket el, och då behöver vi energieffektivisera på alla sätt.

Rådet menar att det också har fattats beslut som direkt motverkar energieffektivisering genom olika lättnader. Man pekar på att om det behövs lättnader ska de riktas mot sårbara grupper och sårbara hushåll med dålig ekonomi men på ett sådant sätt att man samtidigt bibehåller incitamenten till energieffektivisering.

Min fråga till ledamoten är om man kommer att ta sitt ansvar och införa ett kvantifierat mål för energieffektivisering som också kan följas upp, så att vi vet hur arbetet med energieffektivisering går framåt.

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Jag upplever den visserligen som tämligen retorisk. Det är ju här den politiska debatten i det här ärendet står.

Regeringen tycker inte att det kvantitativa mål vi har haft har fungerat. Därför övergår vi till ett kvalitativt mål. Det är väldigt svårt att kvantifiera ett mål, för man har ju lite olika syften.

Ett syfte är att få ned klimatutsläppen. Då kan vi behöva elektrifiera mer. Om man ersätter en annan form av uppvärmning med en värmepanna kanske man ökar elförbrukningen i fastigheten samtidigt som man minskar utsläppen och energiförbrukningen.

Vi tycker att det är svårt att ha ett kvantitativt mål. Ska man ha ett kvantitativt mål som tar med alla dessa faktorer blir det väldigt komplext. Då blir det väldigt svårt både att mäta och kanske framför allt att styra mot målet.

Vi tycker att det viktigaste här faktiskt är att möjliggöra energieffektiviseringar. Det handlar också om att möjliggöra återbruk av fastigheter, att förlänga fastigheters livslängd och att möjliggöra ett mer effektivt användande. Det handlar om att möjliggöra innovation och nya sätt att arbeta. Då ska vi inte detaljreglera eller sätta upp mål som tvingar fram renoveringar som inte är vare sig ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Det vi gör är att implementera detta så att det styr mot mer energieffektivisering och också möjliggör innovation och effektivare sätt att använda teknik i fastigheten.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för svaret! Att ta fram ett smart mål som också möjliggör omställningen tycker vi i Miljöpartiet är jättebra, och det tycker också Klimatpolitiska rådet är bra. Men att säga att man därmed inte kan sätta siffror på målet blir väldigt märkligt. Vi ser gärna ett smart mål, men det behöver vara kvantifierat. Där litar jag mer på Klimatpolitiska rådets bedömning än på Tidöregeringens bedömning.

Jag är inte förvånad över svaret. Ledamoten säger att man vill möjliggöra energieffektivisering. Men samtidigt har ni tagit bort stöd för energieffektivisering till flerbostadshus. Ni har gjort flera typer av lättnader som direkt motverkar energieffektivisering. Detta står också i Klimatpolitiska rådets rapport.

Nu kanske regeringspartierna inte har studerat rapporten så noga. Er tillförordnade klimat- och miljöminister var ju inte ens på plats för att ta emot den, vilket jag tycker sänder en tydlig signal om att detta inte är prioriterat.

För två veckor sedan hade vi också en nationell workshop tillsammans med EU-kommissionen här i riksdagen, där vi träffade toppar inom energibranschen. Det var en direktkontakt med kommissionen. Det var forskare där. Men ingen av Tidöregeringens ledamöter dök upp på workshopen, men Miljöpartiet var medarrangör, och riksdagsledamöter från oppositionen var också där. Budskapet från workshoppen var väldigt tydligt: Sverige måste ta energieffektivisering på allvar. Vårt bidrag räcker inte för att bidra till EU:s mål.

Ni brukar ju vilja harmonisera svensk klimatpolitik med EU-målen, men det gäller alltså inte i det här fallet. Det skulle vara en ambitionshöjning, så därför är det väl inte intressant.

Min fråga är återigen: Kommer ni att se till att faktiskt följa EU-politiken och kvantifiera ett smart mål för energieffektivisering?

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Det finns väldigt många workshoppar man kan gå på. Men det intressanta är faktiskt att vara ute i verkligheten och träffa fastighetsföretag och byggare och fundera på hur vi kan underlätta för energieffektiviseringar i byggnader.

Det som är drivande här är, tror jag, inte politiska mål eller politisk detaljreglering. Det är att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart att göra energieffektiviseringar. Då ska regelverk inte sätta hinder för det. Då ska regelverken inte göra det svårare att energieffektivisera.

Det jag har varit orolig för när det gäller implementeringen av direktivet är att man sätter upp en massa regelverk som tvingar fram åtgärder, inte för att de är ekonomiskt eller klimatmässigt försvarbara utan för att de följer vissa tidsgränser. Eldar man dessutom på det med särskilda stöd driver man också bort från de investeringar som är ekonomiskt försvarbara och som redan görs. Örebrobostäder är ett klockrent exempel. Det finns en rad fastighetsägare runt om i Sverige som gör detta för att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart. I stället styr man mot sådant som vi subventionerar med skattemedel. Jag tror att det skulle vara väldigt olyckligt.

När man pratar med fastighetsägare och byggare får man höra att de tycker att det finns ett antal regler som gör det hela väldigt svårt. Detta har vi förändrat nu. Vi gör det enklare med bygglov för vissa åtgärder. Vi kommer senare i veckan att ha en debatt om ett förslag om att man ska kunna göra ändringar i byggnader på ett enklare sätt. Skälen bakom detta handlar om att förlänga livslängden men faktiskt också att kunna energieffektivisera fastigheterna.

Här finns en politisk skiljelinje, fru talman. Vi tror att de som äger byggnaderna vet bäst. Vi tror inte på politisk detaljreglering eller på subventioner. Det gör man på andra sidan.

Fru talman! När det handlar om energieffektivisering är det helt klart att det inte finns någon molekyl som skapar energi som är effektivare än den man inte behöver använda. Så är det. Vi är alla säkert överens om det.

Fru talman! Jag ska börja med något som slog mig när jag kom hit till Stockholm 2014. Jag besökte en restaurang här i stan – jag säger inte var. Man hade enkla fönsterrutor på restaurangen! Jag var tvungen att känna om det verkligen bara var en ruta.

Hemma hos mig rangerade man ut enkla fönsterrutor på 1950-talet. Till och med i ladugården hade vi tre fönsterrutor. Men här i storstaden är det enkla fönsterrutor på en restaurang. Detta slog mig, och nog är det på plats att man tittar på detta.

Precis som Amanda Palmstierna säger kan detta med energieffektivisering bli riktigt stort. Det som vi talar om i dag är bara en liten del. Men när vi jämför den sparade energin med en reaktor snackar vi stort, givetvis.

Låt mig komma till ämnet nu. Energieffektivisering är inte bara en viktig del av EU:s energipolitik. Det är också en avgörande fråga för Sveriges framtid. Genom att använda elenergin smartare skapar vi resurseffektivitet, stärker vår konkurrenskraft och bygger ett mer hållbart samhälle. Samtidigt kan vi möta den ökande elektrifieringen och bidra till lägre elkostnader för både hushåll och företag. Här finns det mycket att säga om hur vi prissätter vår el, men jag låter bli det den här gången eftersom det inte ska handla om det.

Det är därför regeringens förslag om ett nytt mål för effektiv energianvändning är problematiskt. Regeringen vill ersätta dagens kvantitativa och mätbara mål med ett kvalitativt mål som varken är tydligt eller möjligt att följa upp, och detta har tagits upp tidigare här i talarstolen. Samtidigt har tidigare stöd för energieffektivisering tagits bort.

Vi delar den kritik som flera remissinstanser har framfört. Ett mål utan tydliga siffror och indikatorer riskerar att skapa otydlighet och göra det svårare att styra arbetet med energieffektivisering. Utan mätbarhet blir det också svårt att utvärdera om politiken faktiskt ger resultat. Det är därför bra att det har lyfts upp att man om några år bör titta på om det ens går framåt över huvud taget.

Regeringens förslag riskerar dessutom att försvåra Sveriges möjligheter att leva upp till sina klimatåtaganden inom EU och internationellt.

Det nuvarande kvantitativa målet bidrar tydligare till EU:s gemensamma målbild och ger Sverige bättre förutsättningar att ta ansvar i klimatarbetet. Vänsterpartiet menar därför att regeringens förslag bör avslås. Sverige behöver i stället ett nytt mål om effektiv energianvändning som är kvantitativt mätbart och möjligt att följa upp. Ett sådant mål skapar tydlighet, driver utvecklingen framåt och stärker både klimatpolitiken och svensk konkurrenskraft.

Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Sverige står mitt i en historisk energiomställning – inte bara för att det finns en kris i Hormuzsundet utan för att vi har en klimatkris. Vi ska byta ut oljan, och vi ska byta ut det fossila. Vi ska nyttja bioenergin, och vi ska inte minst elektrifiera industrin, transporter och stora delar av samhället. Detta stärker vår konkurrenskraft, och det minskar våra utsläpp. Det är en omställning som kräver mer el och mer bioenergi, men framför allt krävs det att vi använder energin smartare.

För Centerpartiet är inte energieffektivisering en sidofråga, utan det är en avgörande del av lösningen. Varje kilowattimme – oavsett om den kommer från el, bioenergi eller något annat – som används smartare innebär en vinst. Det blir mer energi över till nya jobb, till ny industri och till stärkt konkurrenskraft i hela landet.

Det handlar inte om att människor ska frysa eller duscha kortare eller om att företag ska bromsa utvecklingen. Tvärtom handlar det om att skapa ett energisystem som är effektivt, robust och modernt. Med effektivare användning sänks nämligen kostnaderna. Mer el, bioenergi och annat blir över jämfört med alternativet.

Enkel ekonomisk teori säger att om vi då ökar utbudet – eftersom det blir mer över – sjunker också priset. Det sker dessutom betydligt snabbare än vi kan få fram ny produktion. Den som vill att svenska folket ska få lägre elräkningar bör lägga störst fokus vid smart energianvändning.

I betänkandet behandlas regeringens förslag om ett nytt mål för effektiv energianvändning och flera förändringar kopplade till byggnaders energiprestanda. Det är bra att energieffektiviseringen kopplas tydligare till elektrifiering, flexibilitet och energilagring. Det är också bra att energirenoveringar och förbättrad energideklaration lyfts fram i propositionen.

Potentialen här är enorm, för svenska byggnader står för en mycket stor del av vår energianvändning. Genom smartare styrning, bättre isolering, effektiv ventilation, lokal energiproduktion och digitala lösningar kan energibehovet minskas kraftigt samtidigt som människors boendemiljö förbättras.

I grunden är det här en frihetsfråga, för när energianvändningen blir effektivare blir hushåll och företag mindre sårbara för höga priser, störningar och auktoritära ledares morgonnycker. Vi bygger helt enkelt ett mer motståndskraftigt samhälle. Detta betyder lägre kostnader för hushållen, stärkt konkurrenskraft för företagen och minskad belastning på elsystemet. Det betyder också att ny el och biobränslen kan användas där de gör störst nytta.

Det är också därför det är så tragiskt att regeringen sumpar chansen. När man lämnar det kvantitativa målet, som går att mäta, och ersätter det tydliga och uppföljbara mål vi hade med ett otydligt mål utan indikatorer och delmål är det att gå bakåt.

Det räcker inte med en bra riktning. Det krävs mätbarhet, annars frigör vi inte potentialen och får de här nyttorna. Vi realiserar då inte de 20–25 terawattimmar som Energimyndigheten säger finns i lönsam potential.

Låt oss vara ärliga. Det finns en enda anledning till att regeringen skrotade det förra målet och nu kommer tillbaka med detta. Det handlar om att det gamla målet missgynnade kärnkraft. Den energi som kyls bort i havsvattnet vid reaktorerna räknades in, och det förlorade kärnkraften på. I stället för att justera det problemet – och det var ett problem, det är självklart – kastade man ut allt.

Om vi ska frigöra potentialen i effektiviseringen krävs det tydliga signaler till marknaden och till fastighetsägare, kommuner och företag. Investeringar sker inte av välvilja. De sker när spelreglerna är långsiktiga och förutsägbara, och det är de inte nu.

Ett enbart kvalitativt mål är för otydligt. Centerpartiet vill därför att regeringen ska återkomma med ett kvantitativt effektiviseringsmål som innehåller relevanta delmål, indikatorer och tydlig uppföljning. Vi yrkar därför bifall till reservation 2 i betänkandet. Det handlar inte om symbolpolitik, utan det handlar om styrning. När vi mäter resultat kan vi nämligen se vilka reformer som fungerar, vilka investeringar som ger effekt och var ytterligare insatser behövs.

Vi måste också prata om effektiviseringarnas ekonomiska potential, för i den debatt om energi som jag ofta för – och som jag förde på Kistamässan, som jag kommer direkt från – hamnar vi nästan alltid i ny elproduktion.

Det behövs också ny elproduktion, men den billigaste och snabbaste energin – och effekten – är oftast den som aldrig behöver användas. Då är det bra att man fokuserar mer på flexibilitet, men man måste också lägga fram åtgärder för att öka flexibiliteten.

Effektiviseringar kan minska effekttoppar, kapa kostnader och skjuta upp dyra investeringar i exempelvis nätutbyggnader. För många företag kan effektiviseringar vara skillnaden mellan att kunna expandera och att behöva säga nej till nya investeringar. Det kan för en kommun vara skillnaden mellan att säga ja till ett nytt bostadsområde, för att det finns kapacitet i nätet, och att tvingas säga nej.

Potentialen i effektiviseringar när det gäller att kapa effekttoppar är betydligt större än regeringens samtliga kärnkraftssatsningar. De kan dessutom realiseras nästa mandatperiod – inte decennier framåt i tiden. För småhusägare, bostadsrättsföreningar och landsbygdens företagare kan dessa lägre energikostnader skapa helt nya ekonomiska möjligheter.

Vi har också en betydande innovationspotential här i Sverige. Vi har goda möjligheter att bli ledande inom smart energistyrning, digital fastighetsoptimering, energilagring och hållbara bygglösningar. Vi har ingenjörer i Sverige som kan det här. Vi har tekniken som kan det, och vi har bolagen som kan det, men om vi vägrar att låta den politiska viljan slå igenom kommer det inte att hända.

Vi har den här kunskapen. Vi har energigemenskaper, och vi har kunniga privatpersoner. De kan skapa exportmöjligheter, nya företag och gröna jobb i hela landet. Det är också därför vi behöver klimatdeklarationer på byggnader, som betyder någonting och är värt att jobba fram, och inte den papperstiger som vi i dag har fått det till.

Vi i Centerpartiet vet att det går att kombinera ett energisystem med tillväxt och ansvar där vi får mer fossilfri energi och snabbare elektrifiering och där vi använder bioenergin där den gör störst nytta och är effektivast. Vi behöver också ett mycket större fokus på hur vi använder den energi vi har.

Energieffektivisering är inte ett hinder för utveckling. Det är en möjliggörare av utveckling. Det är inte ransonering, vilket vi har hört moderata företrädare säga och som vi för så sent som en halvtimme sedan hörde företrädare för Sverigedemokraterna säga. Det är inte ransonering, det är optimering.

Sverige kan bli världsledande här. Centerpartiet kommer att driva på den utvecklingen, för jag vet att Sverige kan mer.

Fru talman! Ledamöter och åhörare! I dag röstar riksdagen om att slakta – eller rädda – Sveriges siffersatta mål för en effektiv energianvändning.

Regeringen har lagt fram ett lagförslag om att slopa alla siffror i det här målet, och man har ingen uppföljning på plats. Några poetiska meningar ska vägleda hela Sveriges arbete med att spara energi. Detta görs samtidigt som det finns potential att på kort sikt, redan till 2030, spara 20–25 terawattimmar el. Det är alltså lika mycket som kärnkraftverket Forsmark producerar per år.

För kärnkraften har Tidöregeringen såklart ett tydligt kvantifierat mål, men energieffektiviseringen får nöja sig med några luddiga meningar. Det är både ansvarslöst och riskfyllt. En enig opposition avslår i dag Tidöregeringens förslag och efterlyser ett ambitiöst och siffersatt mål. För Miljöpartiet är skälen till detta många.

Det första skälet är minskade klimatutsläpp. Vid COP 28 skrev Sverige under ett globalt politiskt åtagande att fördubbla effektiviseringstakten till 2030. Trots det väljer regeringen nu att ta bort det svenska målet om en effektivare energianvändning – mindre än två och ett halvt år efter klimattoppmötet. Det går inte att åka jorden runt och lova saker på toppmöten och sedan åka hem och strunta i att genomföra dem. Det är inte trovärdigt.

Det andra skälet är ökad säkerhet. Effektiv energianvändning har kommit i ett nytt ljus mot bakgrund av konflikten i Hormuzsundet. För att vi ska kunna göra oss av med fossilberoendet behöver vi stora mängder el. Fordonsflottan behöver nämligen elektrifieras, och industrin behöver ställas om. Där finns det ett väldigt stort behov av el, vilket gör det huvudlöst att slösa. Vi måste energieffektivisera för att frigöra el så att den kan användas där den verkligen behövs.

Det tredje skälet är minskade kostnader. Energieffektivisering minskar elförbrukningen och kostnader i den egna bostaden och verksamheten, men det sparar också kostnader för grannen. Belastning under effekttoppar driver upp elpriset, och energieffektivisering minskar belastningen under topparna. Därför blir det billigare i hela elnätet. Det är det snabbaste sättet att både sänka kostnaderna och ge en tryggare energiförsörjning.

Vi i Miljöpartiet föreslår flera åtgärder för energieffektivisering. Vi vill att det tas fram en nationell handlingsplan för energieffektivisering, och vi vill att företag samt alla typer av byggnader ska omfattas av ett stöd för energieffektivisering. Det ska inte bara gälla villor och småhus, som i dag, utan även flerbostadshus – hyreshus och bostadsrättshus.

Fru talman! Jag vill också uppehålla mig lite grann kring energideklarationer, för det är ett viktigt verktyg i arbetet med energieffektivisering. De behöver dock utvecklas. De behöver skräddarsys efter varje byggnad så att de verkligen blir kostnadseffektiva. Det behövs åtgärdsförslag utifrån varje byggnads specifika förutsättningar.

För de fastigheter som behöver omfattande energieffektiviseringsåtgärder för att minska driftskostnaderna – de med sämst energiklass, alltså E, F och G – är det rimligt med krav på energirenoveringsplaner. Att göra det obligatoriskt för alla byggnader är inte rimligt, men att rikta in sig på dem som har de allra sämsta energiklasserna är rimligt. Kostnaden för energideklarationer och energirenoveringsplaner behöver också subventioneras för sårbara hushåll.

Fru talman! En annan sak är att tillsynen behöver utvecklas och förstärkas så att åtgärder genomförs i verkligheten – och på ett bra sätt. Ett problem med tillsynen är att ingen kontrollerar kvaliteten på energideklarationerna. Den låga kvaliteten på vissa energideklarationer gör att seriösa företag söker sig bort från marknaden, vilket underminerar trovärdigheten för hela systemet. Kvaliteten på genomförda energideklarationer måste höjas. Energimyndigheten och Boverket bör få i uppdrag att utveckla energideklarationerna och se över hur tillsynen kan genomföras så att det blir bra kvalitet på dem.

Fru talman! Ärligt talat: Energieffektivisering måste komma först. Det ger den billigaste, renaste och säkraste energin. Varje kilowattimme vi sparar minskar klimatutsläppen, sänker kostnaderna för hushåll och företag, minskar vårt beroende av fossila bränslen och ökar Sveriges säkerhet och motståndskraft.

Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! I sådana här debatter brukar jag alltid tänka på ett centerpartistiskt kommunalråd i Kungsbacka för 20 år sedan, som brukade hävda att den bästa kilowatten är den kilowatt som inte behöver användas. Det låter ju klokt, men ibland är det faktiskt så att miljön mår bättre av att man använder den där kilowatten i stället för något som är mer miljöovänligt.

Vi har ett ansvar att vårda miljön, minska onödig energiförbrukning och trygga en hållbar försörjning för kommande generationer – utan, menar jag, att offra människors frihet, ekonomi eller välfärd. Därför välkomnar vi kristdemokrater regeringens förslag i betänkandet om ett nytt mål för effektiv energianvändning och ett genomförande av det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda.

Ett kvalitativt mål för energieffektivisering är klokt och ansvarsfullt. I stället för kvantitativa procentmål, som ofta blir politiska slagord och kan slå fel i praktiken, fokuserar vi på vad som faktiskt fungerar: lägre energianvändning genom smarta lösningar, innovationer och incitament. Det ger flexibilitet och respekt för att förhållandena ser olika ut i ett litet hus i Norrland och i en fastighet i Kungsbacka. Vi tror på människors och företags egen förmåga att fatta rationella beslut när ramar är satta, inte på att hela tiden detaljstyra från Stockholm.

Genomförandet av det omarbetade EPBD-direktivet är en nödvändig anpassning till EU-rätten. Vi ser positivt på skärpta krav på energideklarationer vid större ombyggnader, på energirenoveringsplaner och på fokus på hållbar mobilitet. Det vi motsätter oss är onödig och betungande byråkrati som riskerar att höja boendekostnaderna särskilt för barnfamiljer och äldre som redan kämpar med ekonomin.

För oss kristdemokrater handlar energieffektivisering inte bara om klimat utan om ansvar, frihet och rättvisa. Det är rättvist att vi använder resurserna sparsamt. Det ger frihet när familjer får lägre räkningar och företag kan konkurrera utan onödiga kostnader. Det skapar också jobb i hela landet – inom byggsektorn, teknikutveckling och fastighetsförvaltning.

Vi har länge betonat att energieffektivisering är en av de mest lönsamma åtgärderna för att bygga upp energiförsörjningen. Den ger samhällsekonomiska vinster, teknisk utveckling och lägre kostnader för företag och hushåll. Därför är det viktigt att stöden är träffsäkra, att regelverken inte hindrar renovering av exempelvis miljonprogrammen och att vi inte straffar dem som faktiskt redan gjort investeringar.

Därför tycker vi att det är bra att regeringen har föreslagit ett kvalitativt mål som går att hantera. Vi tror ändå att energieffektiviseringen kan fortsätta framåt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 22.)