Luftfartsfrågor

Herr talman! Vi ska nu behandla trafikutskottets betänkande nr 14 om luftfartsfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 6 om Bromma flygplats och till trafikutskottets förslag under betänkandets övriga punkter.

En väl fungerande flygtrafik är viktig för många delar av vårt land. Den är viktig som en del av ett sammanhållet trafiksystem – inte som en fristående del, utan som en del av flera. Sverige skiljer sig från många andra europeiska länder på så sätt att vi är ett geografiskt rätt stort land, men vi är också ett glest befolkat land. Trots att landet har denna struktur har vi en tydlig ambition att man ska kunna bo i hela landet. Företag ska kunna etablera sig var som helst och ändå nå viktiga marknader och ha bra, snabba och effektiva kommunikationer till exempelvis Stockholm.

Mot den bakgrunden har jag full förståelse för den oro som regionala och lokala aktörer känner när det gäller tillgången till bra flygförbindelser. Kontinuiteten och förutsägbarheten vad gäller rätten att ge offentligt stöd till flygplatser i Sverige har mycket övrigt att önska. I grunden är detta EU-regler om statsstöd som försvårar och byråkratiserar. Det är kanske inte konstigt att det har blivit så i ett EU som i mycket stor utsträckning sjungit marknadens lov. Jag måste säga att det ibland känns som att det är viktigare att kontrollera att offentliga medel inte används för viktiga samhällsfunktioner där en marknad teoretiskt skulle kunna uppstå än att samhällsfunktionerna i sig själv kan fungera. Jag tror dock att det är en debatt som vi behöver ta vid ett annat tillfälle, men jag tror att det är en viktig debatt.

Vad som är viktigt för Sverige är att vi ser till att våra speciella förutsättningar får förståelse när prövningar gentemot statsstödsreglerna görs. Det arbetet bedriver vi gentemot EU. Men det är också viktigt att svenska myndigheter hanterar frågan med stor förståelse för flygplatsernas oro och situation. Inte minst gäller detta i kontakten med små flygplatser som ofta har begränsade administrativa resurser.

I betänkandet hanteras motioner som berör behovet av en svensk luftfartsstrategi. Det är glädjande att kunna konstatera att en sådan strategi är under framtagande. Planerna från regeringens sida är att man ska presentera strategin under 2016. Det jag personligen har sett av det arbetet visar på en bred förankringsprocess där alla intresserade parter har fått komma till tals. Nu pågår arbetet med att utifrån det arbeta fram förslag till en strategi.

En av de frågor som regeringen hittills arbetat intensivt med, bland annat gentemot EU, är de sociala villkoren inom flyget. Det är uppenbart hur ett antal flygbolag genom anställningsvillkor och social regelshopping försöker sänka sina kostnader. Jag tror att det finns en stor enighet i kammaren om att vi bör arbeta mot den utvecklingen. Men då gäller det att vi är tydliga i alla sammanhang, inte minst internationellt. Därför var det med viss förvåning som jag noterade bland annat Moderaternas avslag i fråga om ett initiativ i Nordiska rådet om att uppmana de nordiska regeringarna

”att ta initiativ till en översyn av villkoren inom flyget kopplat till flygsäkerhet, anställningsvillkor och rättvis konkurrens samt

att ta gemensamma initiativ för att lyfta fram frågan om flygsäkerhet och arbetsvillkor på Nordisk, Europeisk och internationell nivå”.

Jag hoppas att Moderaternas avslagsyrkande i fråga om de initiativen handlade om någonting annat än att man är emot arbetet. Men jag skulle uppskatta om vi i denna kammare kunde visa en enighet i de för flyget väldigt viktiga frågorna – det är frågor som är viktiga för att bevara den arbetsmarknadsmodell som vi har kämpat för att behålla i vårt land.

En annan fråga som berörs i betänkandet och som debatterats mycket under många år är frågan om Bromma flygplats vara eller inte vara. Jag menar att det är en fråga som lite olyckligt har kommit att handla mer om vad regeringen får och inte får göra än om själva grundfrågan.

Det finns tillkännagivanden från denna kammare både om att en förhandlingsperson i frågan inte ska tillsättas och om att man ska arbeta för en fortsatt utveckling av Bromma. De tillkännagivandena har regeringen tagit hand om. Man ändrade bland annat uppdraget till den statliga samordnaren Anders Sundström. Jag vet att det finns olika meningar om huruvida detta innebar att tillkännagivandena tillgodosågs eller inte. Men jag tror att vi behöver komma vidare i den debatten.

I samband med att Anders Sundström presenterade sin rapport om Arlanda kunde vi läsa kommentarer i Dagens Industri som tydligt gjorde klart att detta var den enda egentliga lösningen och att man inte såg något problem med en nedläggning av Bromma om Arlanda kunde klara den ökade kapaciteten.

De uttalandena kom inte från utredaren själv. De kom inte från regeringsföreträdare, och de kom inte från Stockholms stadshus. De uttalandena kom från Svenskt Näringsliv. Jag tycker att det visar på ett fokus på vad som är viktigt i denna fråga, nämligen tillgången till förbindelser till och från Stockholm för hela landet och att få ett avslut i en fråga som skapat osäkerhet och konflikt i många år.

Kan det dessutom kombineras med att vi möjliggör ökat bostadsbyggande i Stockholm är jag säker på att det är en vinnarfråga både för Stockholmsregionen och för landets övriga regioner.

Jag tycker att det vore synd om vi som nu sitter i denna kammare låser fast oss i våra positioner så till den grad att vi inte klarar av att se att infrastrukturen för flyg efter 2038 inte nödvändigtvis behöver se ut som den gör i dag. Jag räknar inte med några öppningar från allianspartiernas sida i denna debatt, och jag tror inte heller att allianspartierna räknar med några ändrade positioner från min sida i denna debatt. Men det skulle vara välkommet att föra debatten på en nivå som inte ytterligare låser fast oss i positioner utan snarare möjliggör breda överenskommelser framöver i viktiga luftfartsfrågor. Jag tror att det är viktigt, inte minst för den framtida utvecklingen av Arlanda.

Avslutningsvis ska jag säga några ord om drönare, den drönartyp som finns i luften. Jag tror att vi alla här delar samma oro för vad som kan hända när det gäller utvecklingen av drönare och deras påverkan på säkerhet i luften. Därför är det glädjande att se att det nu vidtas åtgärder inom ramen för det gemensamma EU-arbetet men också inom ramen för Transportstyrelsens arbete här i Sverige.

Det är bra att frågan lyfts, för samtidigt som vi ser riskerna med ett ökat antal drönare i luftrummet ser vi också alltmer de positiva användningsområdena för drönare. Ett konkret exempel var en tågolycka i Malmö för några veckor sedan. Ett tåg hade spårat ur på bangården i Malmö, och det var en tank med miljöfarligt avfall. Räddningstjänsten använde en drönare för att inspektera tanken. Detta är naturligtvis ett användningsområde som gör att man inte behöver äventyra räddningspersonalens säkerhet. Och arbetet gick förmodligen betydligt snabbare än vad det skulle ha gjort om man hade gjort på annat sätt.

Jag tror att det finns mängder med exempel på positiva användningsområden i det kommersiella, i det offentliga och i det privata livet. Det är en utveckling som vi ska bejaka. Men vi måste också kunna hantera riskerna.

Med det, herr talman, yrkar jag än en gång bifall till reservation nr 6 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Pia Nilsson, Jasenko Omanovic och Suzanne Svensson (alla S).

Herr talman! I det här motionsbetänkandet behandlar vi en mängd frågor om luftfarten. Det lyfts frågor om luftfartsstrategi, regionala flygplatser och Bromma flygplats. Jag kommer huvudsakligen att hålla mig till de frågor som jag nämnt.

Förslaget från trafikutskottet är också att riksdagen ska skicka ett tillkännagivande till regeringen om Bromma flygplats – igen.

Sverige är ett stort och glest befolkat land. Trots kallt klimat och ett utsatt geografiskt läge i Europas utkant har Sverige genom handel med andra länder blivit ett av de rikaste länderna i hela världen. Det gör att vi är extremt beroende av att snabbt kunna färdas långa avstånd, både inom och utom landets gränser. För en stor del av de transporterna finns det inget alternativ till flyget.

En del partier ser flyget endast som ett miljöproblem som ska bekämpas. De partierna vill införa flygskatter och allmänt fördyra och försvåra för människor att resa till rimliga kostnader. Tyvärr har Sverige sådana politiker i regeringen i dag.

80 000 personer i Sverige har sitt jobb just tack vare flyget. Och många fler är beroende av att flyget fungerar. Passagerare som anländer till vårt land spenderar årligen 60 miljarder kronor här. Det skapar ännu fler arbetstillfällen runt om i hela Sverige.

Ett väl utbyggt och fungerande inrikesflyg behövs för att hela Sverige ska kunna leva och fortsätta utvecklas. Vi ska ta miljöutmaningarna inom flyget på lika stort allvar som vi gör när det gäller alla andra sektorer i samhället. Det har gjorts mycket och görs mycket för att minska flygets miljöbelastning och klimatpåverkan. Och allianspartierna vill gå ännu längre.

En majoritet av Sveriges riksdag har på initiativ av allianspartierna skickat ett skarpt tillkännagivande till Sveriges regering i dag för att de ska tag i det här med gröna flygbränslen.

Sverige är också inom flygets område en ledande industrination som är med och utvecklar morgondagens miljövänliga flygteknik. Det gör att flyget kommer att bli mer miljövänligt, samtidigt som det kommer att kunna växa fram ännu fler nya jobb i Sverige.

Det går att möjliggöra för fler att resa med flyg och samtidigt ta ansvar för miljön. Svaret på framtidens miljö- och klimatutmaningar kan aldrig vara att ett handelsberoende land som Sverige försvårar och fördyrar resande. Att backa in i framtiden kan aldrig vara vårt svar på framtidens utmaningar. Sverige behöver en flygstrategi som tar sikte på hur vi ska klara ett ökat resande som inte kostar för mycket samtidigt som vi tar miljöutmaningarna på allra största allvar.

Herr talman! De stora flygplatserna i Sverige finns i det statliga bolaget Swedavia. Det är en lönsam verksamhet. Ungefär 40 miljoner passagerare årligen passerar genom de tio flygplatser som finns inom Swedavia.

För att hela Sverige ska ha fungerande flygtrafik finns det ytterligare 34 regionala flygplatser fördelade över hela landet, från Pajala i norr till Kristianstad i söder. De här flygplatserna behöver ett omfattande offentligt stöd för att kunna leva vidare, men de är väldigt nödvändiga för att hela flygsystemet ska fungera i vårt land.

Redan i dag, med det stora offentliga stöd man har, har dessa flygplatser en svår ekonomisk situation. Flera funderar på sin framtid just därför att ekonomin är väldigt knapp. Nu lever vi också med risken att Europeiska unionen kommer att stoppa möjligheten för Sverige att med offentliga medel stötta de här flygplatserna.

Då kommer det att krävas snabba beslut för att flygplatserna ska överleva, och det finns olika metoder och sätt att rädda kvar dem. Jag tänker inte i dagens debatt gå in exakt på vilka olika möjligheter som står till buds, men det är fullt möjligt att rädda flygplatserna – om man vill.

Den nuvarande regeringens flygpolitik är under all kritik och handlar tyvärr till största del om att fördyra och försvåra för flyget. De riksdagspartier som vill ha kvar den nuvarande flygplatsinfrastrukturen har möjlighet att rösta på reservation 3 i detta betänkande. Skulle det bli en riksdagsmajoritet för reservation 3 skulle man skicka ett tillkännagivande till regeringen som tydligt förklarar att man ska säkerställa nuvarande flygplatsinfrastruktur.

Alternativet till att rösta på reservation 3 är att lita på att miljöpartister och socialdemokrater i regeringsställning ska klara av att lösa den här frågan om, och sannolikt när, den uppstår. För egen del är jag inte övertygad om att det engagemanget kommer att finnas i regeringen, så vill man säkerställa de regionala flygplatserna finns det ett skarpt förslag som jag välkomnar alla att rösta på i dagens votering.

Herr talman! I linje med den nuvarande regeringens flygfientliga politik har de redan sedan den första dagen de klev in på Rosenbad velat lägga ned Bromma flygplats. Regeringspartierna har ett flertal gånger utmanat en riksdagsmajoritet just kring Bromma flygplats.

Flygplatsen behövs nu och i framtiden. Vi blir allt fler som reser, och det gör att vi i framtiden kommer att behöva mer flygplatskapacitet och inte mindre, framför allt i vår huvudstad. Vi har också en situation där man behöver överkapacitet på flygplatserna i huvudstaden, just därför att människor vill resa tidigt på morgonen, på eftermiddagen och på kvällen. Man vill kunna ta sig till jobb och möten på morgonen innan de börjar, sedan vill man vara på plats på mötena och efter att dagens möten och jobb är klara vill man kunna resa hem igen.

Det är detta som gör att vi har peaktider på morgonen, senare på eftermiddagen och till viss del på kvällen.

Jag vet efter ett antal debatter här i kammaren att det finns vänsterpolitiker, framför allt i Stockholmsregionen, som har lite svårt att förstå det här. Men det är på det sättet att man vill kunna ta sig till jobbet på morgonen och hem därifrån på kvällen. Jag utmanar de politiker som tycker att det är en bra idé att sprida ut flyget över hela dagen att stänga ned Stockholms lokaltrafik på morgonen, på eftermiddagen och på kvällen och erbjuda resande mitt på dagen. Då kommer ni att märka varför människor i resten av landet inte vill ha den typen av politik ni är beredda att erbjuda dem.

Bromma kan dessutom fungera som reservkapacitet i ett nödläge. Det vill säga, om Arlanda stänger ned för en kortare eller längre stund behöver man ha en annan flygplats dit man kan dirigera om nödvändig trafik. Det behövs alltså två flygplatser för att klara av alla dessa delar.

Det är mot den bakgrunden som en majoritet av riksdagen vill skicka ett tillkännagivande, återigen, till regeringen att utveckla politiken kring Bromma flygplats, utveckla Bromma flygplats och säkerställa dess fortlevnad.

Jag välkomnar Rikard Larssons vilja att samarbeta; det gör jag innerligt och uppriktigt. Det finns många frågor där vi säkert kan hitta samarbeten. Men problemet är att Socialdemokraterna har valt att i regering samarbeta med Miljöpartiet som är emot flyg i grund och botten och i alla dess delar. Man vill fördyra, och man vill försvåra. Därför kommer det politiska förslag om att man ska införa flygskatter och lägga ned Bromma flygplats.

Det är svårt att samarbeta kring en politik som går ut på att avveckla och inte utveckla flygets möjligheter, och det är därför den här regeringen också har en majoritet av riksdagen emot sig när det gäller flygfrågor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet utom i de delar där allianspartierna och Moderaterna har reserverat sig. För tids vinnande yrkar jag dock endast bifall till reservation 1 från Alliansen och det tillkännagivandet kring Bromma flygplats.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Erik Ottoson och Boriana Åberg (alla M) samt Anders Åkesson (C) och Robert Halef (KD).

Herr talman! Jag uppskattar det näst sista i anförandet. Jag måste erkänna att jag under långa delar av anförandet satt och tänkte att det inte är lätt att försöka hitta en bra samtalston om oppositionen är som Edward Riedl.

Nu kände jag ändå på slutet att Edward Riedl försökte säga att man är beredd att också lyssna på andra åsikter och på vad andra har att säga och försöka föra frågor framåt.

Jag har ett par frågor till Edward Riedl. Det handlar om de sociala villkoren och det faktum att bland annat Moderaterna avvisade detta initiativ i Nordiska rådet. Jag undrar om Edward Riedl har någon kommentar till det. Jag har full respekt för om Edward Riedl inte har någon kommentar eftersom han inte sitter med i Nordiska rådet. Men jag undrar ändå för tydlighetens skull.

En ytterligare fråga handlar om en av de delarna som jag tog upp i mitt anförande, nämligen kommenterarna på Anders Sundströms utredning. För det första: Ser Moderaterna någonting positivt med Anders Sundströms utredning och de helhetsresonemang som Anders Sundström för? För det andra: Har ni några kommentarer till Svenskt Näringslivs spontana kommentarer på utredningen, där man ändå tyckte att det var en viss lättnad att se förslagen?

Herr talman! Jag sitter inte i Nordiska rådet, men jag gjorde helt enkelt som jag brukar göra: Jag frågade mina partikamrater som sitter där vad det handlar om.

Det korta svaret på den frågan är att det som togs upp gällande flygsäkerheten, om jag förstod det rätt på Rikard Larssons första anförande, herr talman, hanteras i en annan ordning än Nordiska rådet. Detta hanteras globalt, framför allt via ICAO. Det var den delen.

När det gäller de sociala villkoren är det en stor och högst nödvändig debatt, både på flygets område och på många andra områden där man utmanas av bolag som vill placera de anställda som egna företagare i skatteparadis och på det sättet hålla nere lönenivåerna vilket också långsiktigt urholkar skattebasen i de olika enskilda länderna.

Där har vi nog samma uppfattning i grund och botten. Detta måste göras. Frågan är nog snarare om var detta ska hanteras. Vi håller just nu på att bereda ett ärende där det här hanteras. Där ser jag, såvitt jag kan bedöma, att Sveriges riksdags samtliga åtta partier kommer att ha samma hållning i den frågan.

Jag har svårt att förstå Rikard Larssons försök att skapa konflikt i en fråga vi faktiskt i allra högsta grad är överens om. Men det kan snarare komma av en vilja att hitta sådana konfliktområden än att diskutera det vi är här för att diskutera, nämligen flyget. När det gäller flyget är problemet att socialdemokrater i samarbete med Miljöpartiet för en i många avseenden flygfientlig politik. Det är synd. Jag tror inte att Socialdemokraterna i grund och botten står för den politiken, men i regeringsställning gör ni det. Det är synd.

Jag ser att min tid rinner ut så jag kommer att kommentera Anders Sundströms utredning i mitt nästa svar.

Herr talman! Jag tycker att personalens arbetsvillkor inom flyget – särskilt om det skulle påverka flygsäkerheten, men jag säger inte att det gör det – i allra högsta grad har med flyget att göra. Det är en viktig fråga.

Jag väljer ändå att tolka det som att vi i denna kammare är överens om att vi måste bedriva ett intensivt arbete för att se till att den typen av svajiga sociala villkor och regelshopping inom flyget stoppas. Det är en viktig signal eftersom vi då kan gå gemensamt fram. Nu gick initiativet i Nordiska rådet igenom ändå, och en uppmaning kommer att skickas till de nordiska regeringarna – vilket jag tycker är bra.

Har Edward Riedl något att säga om Svenskt Näringslivs kommentarer om Arlandautredningen – Anders Sundströms utredning? Det är viktigt att vi försöker hitta gemensamma nämnare i flygpolitiken. Jag vet egentligen inte om Edward Riedl konkret kan peka på någonting som har gjorts under innevarande mandatperiod som har försämrat villkoren för flyget. Han har synpunkter på utredningar som är på gång. Regeringen tycker att det är bra att utreda saker innan de genomförs så att det går att se konsekvenserna. Regeringen tycker också att man ska kombinera en god tillgänglighet över landet och möjligheten för folk att flyga till viktiga destinationer med en aktiv miljöpolitik och en politik för att bygga fler bostäder.

Det är lite synd att Moderaterna intar en så passiv hållning och säger att infrastrukturen för flyget ska vara som den är i dag. Gäller det all annan infrastruktur? Tycker Moderaterna att infrastrukturen ska vara som den är i dag?

Herr talman! Låt mig börja med att svara på de frågor som kollegan Rikard Larsson har ställt. Vi tycker att en hel del i Anders Sundströms utredning är bra vad gäller till exempel att utveckla Arlanda flygplats. Såvitt jag kan bedöma är de flesta partierna i Sveriges riksdag överens om att det arbetet ska göras. Men det här handlar inte om det. Utredningen syftar till en sak, nämligen att lägga ned Bromma flygplats och bygga bostäder. Det är det Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill göra, inte någonting annat. Låt oss vara tydliga med detta. Därför får ni gång på gång en majoritet av riksdagen emot er.

Det är en märklig hållning från Rikard Larssons sida att han vill åka till Nordiska rådet och där skicka en signal till den egna regeringen. De sitter ett par hundra meter från riksdagshuset i Rosenbad. Rikard Larsson kan nästan ropa till sina kollegor i regeringen och berätta vad han vill att regeringen ska göra. Han behöver inte åka till Nordiska rådet och få dem att skicka skrivelser.

Vi moderater tillsammans med allianspartierna och en majoritet av Sveriges riksdag jobbar med EU:s flygstrategi. I den ingår de sociala villkoren. Där kan vi på riktigt lösa utmaningarna i bred europeisk kontext. Det är vad som kommer att krävas, inte att åka till Nordiska rådet och skicka skrivelser till den egna regeringen. Ropa dit bort i stället om du vill ha någonting gjort!

Jag hinner inte ta upp så mycket mer om de delarna, men låt oss försöka hitta i de fall det är möjligt samarbeten i frågorna. Då måste, herr talman, Rikard Larsson och Socialdemokraterna återvända till där de var från början, det vill säga en sansat positiv syn på flyget. Det ni gör, och det som det frågades om, är att skicka signalen att ni vill försvåra och fördyra. Ni vill lägga ned flygplatser och införa flygskatter. Branschen är tydlig: Det enskilt farligaste en regering kan göra är att införa en flygskatt. Det vore helt förödande för flygets möjligheter i vårt land och för de svenska företagens möjligheter att ha huvudkontor i Sverige.

Herr talman! Flygtrafiken ökar just nu kraftigt. Enligt prognoserna kommer det att fortsätta så. Det är visserligen positivt att mobiliteten i Sverige och världen ökar, men samtidigt måste vi också inse att utsläppen från flyget eskalerar klimatförändringarna på ett allvarligt sätt som riskerar att underminera förutsättningarna för mänskligt liv i framtiden. Därför behöver vi en politik som ökar mobiliteten men samtidigt minskar utsläppen från transportsektorn.

För Miljöpartiet är det av största betydelse att flyget, precis som alla andra transportslag, betalar sina miljökostnader och också minskar sin miljöpåverkan. Tyvärr kan vi konstatera att varken nuvarande utsläppshandel inom EU, teknikutveckling eller gröna inflygningar räcker för att minska utsläppen i tillräcklig grad. Därför måste vi skapa rättvisa spelregler och förbättra konkurrenskraften hos de miljövänliga alternativen genom utbyggnad av snabba höghastighetståg, bekväma nattåg och smidig tågcharter ute i Europa.

Många skulle också hellre välja tåg framför flyget för sina resor. Ett vanligt frågetecken som uppstår när jag möter medborgare gäller varför det är dyrare att ta tåget. Det borde vara billigare att välja det som är bra för miljön.

Herr talman! Det är faktiskt helt orimligt att flyget inte står för sina kostnader, att flyget slipper den skatt och moms som andra trafikslag har och att så många flygplatser och flyglinjer subventioneras med skattemedel.

Flyget är i princip helt skattefritt. Inrikesflyget betalar endast 6 procent moms medan utrikesflyget är helt momsfritt. Flygfotogen och flygbensin är helt utan pris för sin klimatpåverkan. Flyget betalar i motsats till exempelvis biltrafiken varken koldioxidskatt eller energiskatt. I teorin ska flyget betala för sina koldioxidutsläpp genom EU:s system för handel med utsläppsrätter, men eftersom det systemet är högst dysfunktionellt är det priset i dag i praktiken helt symboliskt.

I länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Österrike finns sedan flera år tillbaka en flygskatt som delvis syftar till att minska klimatpåverkan, vilket skulle vara ett tänkbart sätt för Sverige att minska sina utsläpp från transportsektorn.

Samtidigt som flyget ökar har det blivit successivt billigare för varje år som går. Enligt flygsökmotorn flygresor.se krävdes det 2009 i genomsnitt 49 dagars arbete för att en tvåbarnsfamilj ska kunna resa till Thailand. År 2014 hade reallönerna ökat så pass mycket samtidigt som flygpriserna hade sjunkit att det endast krävdes 33 dagars arbete för att betala för samma resa. Ändå blir det ramaskri och domedagsprofetior från vissa partier i kammaren när regeringen tillsätter en utredning för att se om det finns något sätt för Sverige att sätta ett mer rättvist pris på flygets klimatpåverkan. I den utredningens uppdrag ingår bland annat att lägga fram förslag på hur skatten skulle kunna utformas för att uppmuntra konsumenter att välja mer miljövänliga alternativ. Utredningen ska också se över hur skatten kan uppmuntra flyget till mer effektiva transporter och minskad klimatpåverkan. Vidare ska utredningen beakta att skattens utformning ska samverka med de närings-, transport- och regionalpolitiska målen om bland annat jobb, tillgänglighet och konkurrenskraft.

Det här är rimligt. Trots att jag tycker att det är viktigt att vi sätter ett rättvist pris på flygets klimatpåverkan måste vi samtidigt ha i beaktande framför allt det regionalpolitiska perspektivet i Sverige. Det vill jag ha ändå sagt.

Syftet med det hela är den grundläggande marknadsekonomiska principen att förorenaren betalar för klimatpåverkan, inte andra. Ibland kan jag känna viss förvåning över att partier som ofta talar sig varma för marknadsekonomiska principer väljer att undvika att tillämpa de principerna så fort det handlar om exempelvis flyget. Då är det snarare socialism än marknadsekonomi som gäller.

Herr talman! Vissa säger också att teknikutvecklingen kommer att lösa problemen med flygets klimatpåverkan. Ja, jag tycker att vi ska bejaka den teknikutveckling som nu sker. Vi ska uppmuntra den och se hur vi från politikens sida kan främja den så gott vi kan. Jag skulle gärna lyssna på politiska förslag från oppositionen om hur vi ska göra detta. Men därifrån hör jag än så länge ingenting.

I sammanhanget ska vi också minnas att tidsperioden från att man påbörjar en sådan teknikutveckling och börjar ta fram nya flygplan med lägre klimatpåverkan till att det sista flygplanet av en generation pensioneras är 50 år. Hur mycket teknikutveckling vi än ser nu kommer det alltså att ta många decennier innan de framtida miljösnåla flygplanen dominerar flygflottan. Därför kan vi inte bara fokusera på teknikutveckling. Vi måste också se till att minska klimatpåverkan från nuvarande flygflotta.

Herr talman! Planeringen av transportinfrastrukturen ska baseras på behovet av energieffektiva och hållbara transporter. Därför tillsattes en samordnare, Anders Sundström, för att utreda behovet av flygplatser och bostäder i Stockholm och behovet av flygresor i Sverige.

Den rapporten har nu presenterats, och den har visat att vår utgångspunkt för vår grundanalys var riktig: Bromma flygplats är otidsenlig och hämmar tillväxten i Stockholm med upp till 38 000 bostäder. Det finns reella förutsättningar att flytta trafiken från Bromma till Arlanda men också till framtida höghastighetståg.

Sammanfattningsvis: Flyget måste betala för sina utsläpp, och samhällsplaneringen måste utgå från energieffektiva och hållbara transporter.

Med de orden yrkar jag bifall till reservation 6 och tackar för ordet.

Herr talman! 38 000 bostäder talar min kollega Jakop Dalunde från Miljöpartiet om. Det behöver byggas bostäder i Stockholm; om det är alla partier överens.

Men Bromma är ingen Stockholmsfråga. Låt mig vara tydlig med det. Bromma flygplats handlar om hela Sveriges rätt till god tillgänglighet till sin egen huvudstad. Det är vad det handlar om. Det handlar inte primärt om Stockholm, utan det handlar om hela Sveriges rätt till sin flygplats och sin huvudstad.

Jag har tre frågor, herr talman, till min kollega från Miljöpartiet.

Den första är: Vill Miljöpartiet minska statsstöden till flygtrafik och de regionala flygplatserna?

Den andra är: Vill Miljöpartiet avveckla Bromma flygplats?

Den tredje är: Vill Miljöpartiet införa en svensk flygskatt?

Herr talman! Vi kan se en viss problematik i att skattemedel används för att subventionera flygtransporter. Det innebär inte bara att flyget inte betalar för sina miljökostnader utan också att flyget har subventioner som andra trafikslag inte har på samma sätt. Vi har i dagsläget inga skarpa politiska förslag på riksnivå för att genomföra förändringar på det området. Däremot tycker jag att man bör ta den problematiken i beaktande vid utformandet av politiken i dess helhet.

När det gäller frågan om flygskatt är det ingen hemlighet att Miljöpartiet vill att flyget ska betala för sin klimatpåverkan. Det tror jag nog att de flesta egentligen vill, även om man kanske är lite räddhågsen att ta den logiska konsekvensen av den slutsatsen och faktiskt tillämpa detta på något sätt.

Miljöpartiet har ingen ideologisk låsning när det gäller exakt hur ett sådant pris ska sättas. Flygskatt är ett sätt att göra det. Vi har nu tillsatt en utredning för att se på vilket sätt man skulle kunna sätta ett rättmätigt pris på flygets klimatpåverkan, och jag ser fram emot att ta del av vad utredaren kommer fram till.

Herr talman! Den som lyssnade fick nog ungefär de svar man kan förvänta sig, det vill säga att Miljöpartiet vill genomföra de här olika delarna. Det är vad det handlar om, och det är därför det är svårt att hitta ett samarbete med den regering som sitter i dag – det finns en vilja att försvåra och fördyra för flyget.

Men när det gäller just det som Jakop Dalunde tog upp i sitt anförande, herr talman, är det faktiskt på det viset att mängder med saker görs och har gjorts för att komma till rätta med just klimatutmaningarna och miljöproblemen med flyget. Det finns gröna inflygningar och klimatneutrala flygplatser. Det finns ett arbete med kortare resvägar inom Europa, där det finns möjlighet att minska flygsträckorna med uppåt 10 procent. Allt det här sammantaget gör att man får mindre miljö- och klimatbelastning.

Det sker som sagt en teknikutveckling när det gäller motorer och flygplan. En hel del av detta sker i vårt land, i Sverige, som i framtiden kommer att kunna skapa välbetalda och välbehövliga jobb inom en helt ny sektor.

En stor del av arbetet som Jakop Dalunde efterfrågar sker inom ramen för ICAO. Det var alliansregeringen som under en tidigare mandatperiod tog initiativ och jobbade med de här frågorna, och i dag har man kommit relativt långt med detta. Man har kommit väldigt långt, och det måste ju vara bättre att vi möter klimatutmaningarna genom överenskommelser med andra länder, som till största delen påverkar miljön, och inte bara genom att införa sanktioner mot flyget i Sverige. Det måste ju vara bättre att vi löser sådant tillsammans.

Den fråga som jag inte hörde något svar på var den om Miljöpartiet vill avveckla Bromma flygplats. Jag kanske hörde dåligt. Om jag gjorde det får Jakop Dalunde gärna upprepa svaret.

Herr talman! Jag ska börja med att svara lite kort på frågan om Bromma.

Det kan inte vara en hemlighet för någon var Miljöpartiet står i den frågan. Men vi är samtidigt ödmjuka inför att förutsättningarna att direkt göra exakt vad man vill inte alltid är sådana som man kanske önskar. Då får vi förhålla oss pragmatiskt till det – det är inget konstigt med det.

För att svara på de andra frågorna tycker jag att det blir lite tråkigt när man utmålar det som att vi skulle vara emot flyg per se. Jag måste säga att flyget har inneburit och möjliggjort några av de rikaste upplevelser som jag har haft i mitt liv.

Men det betyder ju inte att vi kan acceptera en framtid där flygets klimatpåverkan inte har något pris. Det måste finnas med i kalkylen. När jag funderar och ska planera mitt liv – vart jag ska resa om det är semester, var jag ska bo eller hur man ska utforma sitt samhälle – måste klimatpåverkan finnas med i kalkylen. Då måste vi använda marknadsekonomiska principer där vi sätter ett pris på klimatpåverkan och låter det bli en del av kalkylen för människor, företag och hela samhällen.

När det gäller teknikutvecklingen tror jag att det bästa för att främja den är just marknadsekonomi och inte önsketänkande. Om vi sätter ett pris på det klimatstörande utsläppet från flyget kommer det självklart att påverka kalkylen för de företag som funderar på att investera i att ta fram ny miljövänlig teknik, oavsett om det är bränslen eller själva motorerna. Att sätta ett marknadsmässigt pris på utsläppen är det bästa sättet att främja teknikutveckling i flygsektorn.

Herr talman! I denna diskussion som vi i dag har på temat luftfart tänkte jag ta upp tre perspektiv som jag och Centerpartiet tycker är viktiga.

Det första är Bromma flygplats, som, precis som tidigare sagts, inte är en Stockholmsfråga utan en nationell fråga som handlar om hur vi ska kunna färdas på ett rimligt sätt här i landet. Ett annat perspektiv är de drygt 30 regionala, mindre flygplatserna och hur vi säkerställer att de finns kvar. De fyller en mycket viktig funktion. Det tredje perspektivet är frågan hur vi får en mer kostnads- och resurseffektiv lufttrafikledning i vårt land.

Jag och Centerpartiet är väldigt glada över att en majoritet i riksdagens trafikutskott i dag konstaterar att den nuvarande regeringens inriktning när det gäller Bromma flygplats inte har varit att värna och utveckla verksamheten vid flygplatsen, utan att agendan i stället har varit den motsatta. Jag förstår att det är besvärande för Rikard Larsson att ta till sig detta, men så är det. Man har gått tvärtemot vad en majoritet i riksdagen flera gånger gett uttryck för. Därför åker regeringen nu på nytt på ett tillkännagivande från en riksdagsmajoritet med uppmaning att sköta Brommafrågan i enlighet med vad folkflertalet i landet anser vara rätt och riktigt.

Jag hade kanske väntat mig att infrastrukturministern skulle ha varit med den här dagen. I infrastrukturministerns frånvaro i den här riksdagsdebatten förutsätter vi som är i majoritet att S-ledamöterna i trafikutskottet bär med sig hem till Anna Johansson och Näringsdepartementet att man ännu en gång har fått ett tillkännagivande i frågan om Bromma flygplats.

Den andra saken jag ville belysa är betydelsen av landets mindre och regionala flygplatser. De är långt fler till antalet än de tio stora, statliga som Swedavia förvaltar, drygt 30 stycken. De är oftast ägda, drivna eller förvaltade av kommuner i förening och i något fall privatägda. Det är inte lika många passagerare på dessa mindre flygplatser, men de finns och bedriver en mycket viktig verksamhet om vi har ambitionen att hela landet ska leva och utvecklas.

De stora avstånden i vårt land gör oss helt beroende av ett fungerande flyg från alla delar av landet och ut i världen. Ibland förleds vi av mindre nogräknade debattörer att tro att flyget och tillgången till nära flygplatser enbart är viktigt för kommunikationer från Mälardalen och norrut, men inget kan vara mera fel.

Ta min egen hemort Kalmarbygden som exempel. Kalmarbygden ligger mitt i Europa, javisst, men man har en landinfrastruktur som inte möjliggör dagsverken ens i Stockholm utan tillgång till dagliga flygturer. De regionala flygplatserna binder samman Sverige, skapar arbetstillfällen, vidgar arbetsmarknadsregioner och ökar möjligheterna till tillväxt i hela landet. Centerpartiet och Alliansen anser att ett mycket mer systematiskt arbete än det som i dag görs av Näringsdepartementet och regeringen behövs för att värna de regionala flygplatserna. Vi förutsätter till exempel att regeringen inkorporerar de problem som de mindre flygplatserna i dag har i den kommande flygstrategin. Bland annat handlar det om att mycket tydligare än i dag markera mot ett klåfingrigt EU, som hotar en del regionala flygplatser.

Herr talman! På denna till synes självklara ståndpunkt, att värna de mindre men viktiga flygplatserna runt om i hela vårt land, fick vi inte utskottets socialistiska majoritet med oss. Det är anmärkningsvärt, men jag är helt säker på att regeringspartierna är villiga att förklara varför inte Kalmar, Arvidsjaur, Trollhättan, Västerås, Vilhelmina med flera orter behöver flygplatser. Det är ju detta som blir konsekvensen av att man inte ställer sig bakom Centerpartiets och Alliansens uppfattning i den här frågan.

Det tredje och sista perspektiv jag vill ta upp är flygtrafikledningen. I dag är det fler företag än statliga LFV som sköter lufttrafikledningen i vårt land, och det fungerar väldigt bra. Den nya lufttrafiklagen kom 2010 och öppnade för att andra än dåvarande Luftfartsverket skulle kunna bedriva denna verksamhet. Så skedde också på ett flertal ställen runt om i landet. Luftfartsverket, LFV, blev utmanat.

Det var därför djupt olyckligt att de socialistiska partierna med stöd av Sverigedemokraterna, den dåvarande oppositionen, valde att avskaffa denna rätt för luftrummet i anslutning till en flygplats som ägs eller drivs av staten eller bolag i vilka staten har ett bestämmande. Varför tillät man inte statliga flygplatser att, som privata eller regionala flygplatser, anbudspröva tjänsten lufttrafikledning?

Vi har alla kunnat ta del av att de regionala flygplatser som har upphandlat flygtrafikledning med bibehållen kvalitet, säkerhet och kapacitet, sänkte sina kostnader för flygtrafikledning med upp till 30 procent. Men någon motsvarande möjlighet ger vi alltså inte till Swedavias flygplatser. Centerpartiet och Alliansen anser att den dåvarande oppositionens beslut att återförstatliga flygtrafikledningstjänsten för statliga flygplatser var mycket illa genomtänkt och vill därför att marknaden för flygtrafikledningstjänster åter öppnas. Det vore bra om detta kunde ske nu, i synnerhet som statliga LFV i dag har ambitioner att själva, som statligt ägt bolag, ge sig ut i Europa och konkurrera om motsvarande tjänster där. Man skulle kunna betrakta det som en dubbelmoral att så sker.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag utom i de delar allianspartierna anfört reservation, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Erik Ottoson och Edward Riedl (alla M) samt Robert Halef (KD).

Herr talman! Det var Anders Åkessons inledning som gjorde att jag kände mig föranledd att gå upp i talarstolen och förtydliga vad jag menar, om det var några oklarheter kring det.

Jag är inte alls besvärad av de tillkännagivanden som har gjorts när det gäller Bromma flygplats. Jag håller inte med i sak – den rätten har jag som riksdagsledamot; jag kan tycka något annat – men jag är inte besvärad över att de har gjorts, och jag tycker heller inte att regeringen har hanterat dem utan respekt.

Det finns två tillkännagivanden. Det ena handlar om förhandlingspersonen. Det vill säga att vi inte ska föra några förhandlingar med Stockholms kommun eller andra intressenter om att lägga ned Bromma. Det andra handlar om att Bromma flygplats ska utvecklas.

Efter dessa två tillkännagivanden ändrade regeringen uppdraget till den statliga samordnaren och tog bort det som inte rörde utökad flygkapacitet och bostadsbyggande i Stockholmsregionen, det vill säga att uppdraget att förhandla om Bromma flygplats framtid inte låg kvar hos utredaren. Regeringen sa inte något om att utredningen skulle innefatta en beskrivning av möjligheterna att lägga ned Bromma.

Det som har kommit från Anders Sundströms utredning är ett förslag om att man borde bygga ut Arlanda, men han pekar också på att man, för att öka bostadsbyggandet i Stockholm, skulle kunna föra över den flygkapacitet som finns på Bromma. Tycker inte Anders Åkesson att det är rimligt att den rapporten nu diskuteras offentligt och hanteras av Regeringskansliet?

Jag har full respekt för att vi har olika åsikter, men jag tycker också att man bör få lite respekt tillbaka för att man tar seriöst på frågorna.

Herr talman! Ordet ”respekt” bär ju respekt med sig. Det är faktiskt fråga om att visa respekt för vad folkflertalet ger uttryck för i form av ett tillkännagivande. Det första tillkännagivandet möttes i någon mån av respekt såtillvida att delar av regeringen fick se sig överkörda av andra delar av regeringen när man hejdade Sundströms framfart något.

Men, herr talman, vad hindrar då Socialdemokraterna, som är den stora delen av regeringsunderlaget, att ansluta sig till den ambition att utveckla Bromma flygplats som allianspartierna ger uttryck för i sin betänkandetext? Det skulle jag kalla respekt, herr talman. Om man delar vår syn att Bromma flygplats behövs för att hålla igång flygtrafiken på flera orter i hela vårt land, kunna erbjuda alternativa flyglinjer och få effektivitet och prispress som främjar samfärdsel, då kunde man som socialdemokrat och ledamot i riksdagens trafikutskott ha anslutit sig till det resonemang allianspartierna för.

Herr talman! Det handlar också om vilka signaler man skickar genom att tillsätta, justera i och åter tillsätta utredningar. Detta ger näringslivet och människor i gemen som reser mycket uppfattningen att vi i dag har en regering som på olika sätt försökt och försöker bromsa inrikesflygets utveckling genom att upprepade gånger orsaka problem och bördor eller ifrågasätta Bromma flygplats existens.

Man har tidigare diskuterat inrikes flygskatt. Det har inte Rikard Larsson tagit upp, men det är ytterligare en sådan signal som uppfattas mycket negativt.

Herr talman! Jag tror inte att vi ska ha en ordning där det är Sveriges riksdag som dikterar vad socialdemokratiska partiet ska ha för åsikt i olika frågor. När Anders Åkesson säger att jag som socialdemokratisk ledamot i trafikutskottet skulle ändra uppfattning i en fråga därför att en annan majoritet i Sveriges riksdag har sagt någonting måste jag vända mig lite mot det resonemanget. Jag förutsätter på samma sätt att Anders Åkesson och Centerpartiet också har kvar sina åsikter även i de fall där denna kammare röstar åt ett annat håll.

Jag tror att det är viktigt att vi håller isär det och att man är tydlig med att vi som partier får ha vilka åsikter vi vill. Det som är viktigt är att regeringen när denna kammare gör tillkännagivanden lyssnar på dem och gör korrigeringar. Det är precis det jag beskrev att regeringen gjorde efter de tillkännagivanden som gjorts. Därför plockades också Brommadelen bort från uppdraget.

Det var just detta jag talade om även i min inledning. När det gäller Brommafrågan tror jag att det är olyckligt att det blivit för mycket diskussion om formerna och vad regeringen har gjort och inte gjort, och för lite diskussion om själva sakfrågan. Jag ser fram emot en debatt om sakfrågan – hur flygtrafiken ska arrangeras och organiseras i Stockholmsregionen för att det ska bli så bra som möjligt för hela landet.

Jag tycker att en sådan debatt kan föras mot bakgrund av det underlag som Anders Sundström har tagit fram. Det finns mycket som är bra i det underlaget. Allt delar vi kanske inte åsikt om, men låt oss diskutera de olika delarna och se var vi faktiskt har samma åsikter.

Till sist undrar jag om Anders Åkesson kan ge en kommentar till det faktum att Svenskt Näringsliv välkomnade förslaget.

Herr talman! Tack för frågorna glömde jag att säga, Rikard Larsson. Det är alltid utvecklande att resonera.

Herr talman och ledamöter! Den samlade bilden av den regering vi just nu har är att man mycket tydligt har skickat en signal om att Bromma flygplats inte har någon framtid. Man har förvisso bättrat sig på vägen – den uppfattningen delar jag – men inte fullt ut. Man utreder med full kraft införandet av en nationell flygskatt. Man sjabblar och är vek i förhållande till EU i synen på att kunna stödja regionala flygplatser – med allt vad det kommer att innebära. Jag är alldeles säker på att Rikard Larsson delar min uppfattning om de bekymmer det kan innebära på 34 ställen runt om i landet.

Den samlade bilden, herr talman, är att vi i dag har en regering som inte tar flyget på det allvar som de borde. Konkret här och nu diskuterar vi Bromma. Det är ett uttryck för detta.

Jag är rädd att den samlade bilden har skickat en signal som har gjort att företag och enskilda i olika situationer dragit slutsatsen: Ska jag bo och utveckla någonting i det här landet ska jag undvika platser som riskerar att bli av med sin flygtrafik till Bromma eller att det dagliga flyget för mitt förvärv kraftigt kommer att fördyras. Det är en politisk signalgivning som oroar mig gigantiskt mycket, eftersom jag och Centerpartiet har ambitionen att hela landet ska kunna leva och utvecklas.

Jag utgår från, herr talman, att det socialdemokratiska partiet, i likhet med andra partier, fattar självständiga beslut på kongresser och så vidare, som Miljöpartiet alldeles strax uppenbart ska ägna tid åt. Men den regeringspolitik som Socialdemokraterna anförtros att föra måste man hämta sitt stöd för i Sveriges riksdag. Då är ett tillkännagivande en rätt tydlig markering, och får man dessutom två i samma fråga måste man nog ta det på allvar.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår motivreservation, reservation 2.

Flyget är det transportmedel som står för mest utsläpp per resa. En resa tur och retur till Thailand kan släppa ut 2,5 ton koldioxid, medan en hållbar årsförbrukning av koldioxid ligger på 1 ton koldioxid. Det är väldigt höga utsläpp per resa.

Samtidigt som vi flyger mer och mer ser vi nu hur allt tuffare väderförhållanden råder runt om i världen. I USA rasar de värsta bränderna på mycket länge, och prognosen är att de ska pågå ända till november. Brandröken täcker ett område lika stort som Sverige. Tusentals brandmän bekämpar eldhärdarna. Nu kallas internationell hjälp dit. 200 bostäder, hem, har brunnit ned. Det här är bara ett exempel på vad som pågår runt om i världen.

Klimatförändringarna påverkar just vattencykeln, vilket orsakar torka, bränder och översvämningar. Vi kommer att få se värre och värre sådana händelser om vi inte ställer om i tid. Det är också bara tidiga tecken på ett klimatskred, ett klimatskred som vi inte kan vända ifrån.

Det här kan vi stoppa nu, men inte sedan. Därför är det viktigt att Sverige har en nationell luftfartsstrategi som utgår från klimatmålen. Och det är positivt att det nu arbetas med att få igång en högre användning av biobränslen. Problemet är att de stora kvantiteter som krävs inte finns att tillgå. Biobränslet räcker helt enkelt inte till flyget som det ser ut i dag. Därför är det helt orimligt att en biobränslestrategi skulle kunna ersätta flygskatten.

Goda luftfartsförbindelser och en väl fungerande flygbransch i Sverige, utöver möjligheten att resa och förflytta sig, har visst betydelse för jobb och tillväxt i landet. Det håller jag med om, men det är viktigt att successivt minska flyget och att föra över så många resor som möjligt till andra transportmedel. Vi kan inte låta flyget vara stommen i svensk ekonomi när varje resa har så hög klimatpåverkan, utan vi måste växla om till andra trafikslag så gott vi bara kan.

Nu lägger vi i stället ned nattågen, ett efter ett, både i Europa och här i Sverige. Att inte beskatta flyget ens likvärdigt med biltrafiken, då flyget släpper ut mest, är inget annat än fullkomligt orimligt, och det håller den större delen av Sveriges befolkning med om.

Det är orimligt billigt att flyga i dag. Vi måste politiskt bidra till att man kan leva hållbart. Vi måste politiskt bidra till att det är billigast att resa hållbart.

Vad gäller Bromma flygplats kräver klimatmålen även här att vi styr om resorna mot mer hållbara alternativ.

Vi anser att den statliga samordnarens utredning om Bromma flygplats, Mer flyg och bostäder, som presenterades i april utgår från en alltför stor andel flygresor. Man räknar där med en fördubbling av flygtrafiken. Trafikanalys har också pekat på att detta inte går ihop med de klimatpolitiska målen.

Inom Vänsterpartiet anser vi därför att man bör styra om flygtrafiken därifrån till andra flygplatser och till tåg och sjöfart, om så är möjligt.

Som tidigare har sagts är bostadsbristen ett av de största hoten i Stockholm mot en ökad, robust ekonomi. Många företag har rekryteringsproblem på grund av bostadsbristen. Mark som kan bebyggas är en bristvara i Stockholmsområdet, och det finns stora problem vad gäller trafiksituationen. För att Stockholm ska kunna fortsätta att växa behöver staden mark för nya bostadsområden och en fungerande infrastruktur.

Stockholm ska inte växa på bekostnad av andra delar av landet, men de förutsättningar som finns i Stockholm i dag är tuffa. Vänsterpartiet anser därför att Bromma flygplats ska avvecklas till förmån för en lösning som garanterar mark för bostadsbyggande, hållbara transportlösningar och en tillräcklig flygkapacitet i regionen. Rätt transportslag ska planeras för rätt sorts resa.

Det är problematiskt att de planer som läggs fram pekar på en kraftig ökning av flygresorna. Det är viktigt att vi tar klimatmålen på allvar och lyssnar på de överenskommelser som har skett globalt, till exempel det globala klimatavtalet från Paris, som talar om att vi ska undvika 1,5 graders temperaturökning.

Jag tror att alla här vill lämna över en planet till sina barn som går att leva på, precis som vi har levt på den. Men enligt vissa forskare kommer dagens 25-åringar inte att hinna ha ett helt arbetsliv innan det råder sådant klimatkaos att det kommer att vara svårt att över huvud taget bedriva verksamheter i vårt samhälle. Så akut är läget. Vi måste alltså styra om båten.

Samtidigt sker det mycket positivt runt om i världen. Vi har ett klimatavtal som har samlat alla länder. Det ska skruvas åt, och alla arbetar för det. Kina och USA har minskat sina utsläpp så mycket att de globala utsläppen har minskat i flera år. Det finns alltså hopp.

Det är dock viktigt att vi planerar transporterna på ett mer klimatvänligt sätt.

Vänsterpartiet ser positivt på arbetsmarknadsdelen i betänkandet. Det är bra att regeringen i EU-arbetet 2015 prioriterade att påverka EU-kommissionens paket för luftfart vad gäller just arbetsvillkoren. Frågorna kom också med i kommissionens meddelande om en europeisk luftfartsstrategi som presenterades i slutet av 2015. Vänsterpartiet välkomnar den tydliga hållningen att de sociala villkoren inom luftfarten ska tas på allvar.

På arbetsmarknaden råder det i dag långt kraftigare försämringar av villkoren än vad vi tidigare har haft i Sverige. Vi måste styra upp detta. Anpassningen till EU:s regelverk har lett till detta. Det har blivit så här sedan vi gick med i EU; det ska alla vara medvetna om.

Det är positivt att alla partier i utskottet uttalar att vi ska arbeta med arbetsmarknaden inom luftfarten så att vi kan se bättre arbetsvillkor och inte se social dumpning på detta område så som vi ser på trafikutskottets alla områden.

Nu vill vi se att det tas krafttag för att verkligen komma till rätta med detta och att man ligger på EU eftersom krafter i EU verkar åt andra hållet, vilket vi ser resultatet av.

Trafikanalys har påtalat att uppkomsten av alla olika typer av anställningsformer och annorlunda sätt att organisera verksamheten just innebär att arbetsrätten lätt sätts ur spel. Trafikanalys pekar även på att detta är ett område som förtjänar mer uppmärksamhet inom transportpolitiken.

Vi hoppas därför att detta betänkande leder till verkstad på detta område.

Jag står bakom båda våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Fru talman! En av Kristdemokraternas huvudprinciper är förvaltarskapsprincipen. Den innebär ett ansvar för medmänniskor och miljö men också ett ansvar att utveckla och förvalta de tillgångar vi har.

För ett glest befolkat land som Sverige med stora naturtillgångar och en utvecklad handel är effektiva kommunikationer av största vikt. Ett väl fungerande system av vägar, järnvägar, flygförbindelser och sjöfart är en förutsättning för regional utveckling och tillväxt och för att hela landet ska leva.

Fru talman! De regionala flygplatserna har en stor betydelse i det svenska transportsystemet. Ett väl sammanhållet regionalt flygplatssystem är nödvändigt för såväl tillväxt som utveckling i landet.

De regionala flygplatserna i Sverige har stor betydelse för att kommunikationen med Stockholm och andra resmål runt om i Sverige och världen ska fungera. De gör det möjligt för invånare att bo och verka i olika delar av vårt avlånga land. De som bor i glesbygden får möjlighet att arbeta i andra delar av landet, och företag på orten kan fortsätta att expandera och bibehålla kompetens. De fyller även en viktig funktion för turismen i vårt land.

Den svenska staten har genom Swedavia behållit och bolagiserat de tio stora flygplatserna. De är av riksintresse, och här finns ett stort antal resenärer och bra lönsamhet.

De mindre, icke-statliga flygplatserna ägs främst av kommuner med stöd av landsting och regioner. Delvis med hjälp av statliga driftsbidrag kan de fortsätta sin verksamhet. Dessa flygplatser är oerhört viktiga för kommuner och regioner men har inte möjlighet att få lika stort antal resenärer och har därför svårare att gå med vinst.

För att skapa långsiktigt hållbara lösningar vill vi kristdemokrater att finansieringsformen för icke-statliga flygplatser ses över.

Fru talman! Bromma flygplats vara eller inte vara har diskuterats under lång tid. Stockholm är ett ekonomiskt nav i Sverige som behöver snabba transporter. Bristande kommunikationer påverkar jobb och tillväxt i hela Sverige. Det skulle leda till att jobb försvinner och att Stockholms konkurrenskraft minskar internationellt.

Kristdemokraterna vill se en bred satsning på infrastruktur där flyget ingår som en del och Bromma flygplats utvecklas.

Stockholm och Sverige behöver mer tillväxtskapande åtgärder och mer satsning på utbyggnad av infrastruktur för att stärka sin konkurrenskraft.

Bromma flygplats är som ett nav för landets inrikesflyg, vilket avlastar Arlanda som i större utsträckning kan fungera som Sveriges utrikesflygplats.

Därför är det viktigt med en fortsatt utveckling av Bromma flygplats. Den är av riksintresse och viktig för både Stockholmsregionen och hela landet.

Regeringen utsåg den 18 december 2014 en särskild samordnare för att utreda framtiden för Bromma flygplats och undersöka möjligheten att bygga bostäder på Bromma flygplats. Detta skedde samma dag som riksdagen beslutade om ett tillkännagivande till regeringen med innebörden att det inte bör tillsättas någon förhandlingsperson för avveckling av Bromma flygplats.

I mars 2015 riktade riksdagen åter ett tillkännagivande till regeringen om Bromma flygplats med innebörden att regeringen tydligt bör ta ställning och agera för att Bromma flygplats inte ska läggas ned.

Med anledning av att en majoritet i riksdagen vid två tillfällen har tagit tydlig ställning för att flygverksamheten vid Bromma flygplats ska kunna fortsätta ändrade sig regeringen vid ett sammanträde den 18 december 2015 och beslutade att ändra det tidigare beslutet om uppdrag till statlig samordnare för Bromma flygplats.

Genom beslutet förkortades utredningstiden till den 31 mars 2016, och uppdraget begränsades till att pröva förutsättningarna för att utveckla flygkapaciteten och möjligheterna till bostadsbebyggelse i Stockholm, medan övriga delar av uppdraget upphörde.

Den statliga samordnaren redovisade rapporten, som offentliggjordes den 11 april 2016. I rapporten redovisar samordnaren att det är viktigt med utveckling av kapaciteten och effektiviteten vid Arlanda och att det är nödvändigt med en utbyggnad av Arlanda för att stärka flygplatsens konkurrenskraft och roll som ett internationellt viktigt transportnav. Samordnarens uppfattning är vidare att Bromma flygplats inte har någon framtid efter år 2038, när Arlanda klarar Stockholmsregionens hela behov av resande.

Fru talman! Vi från Alliansen är inte nöjda med denna rapport, som delvis aviserar nedläggning av Bromma flygplats efter år 2038. Vi vill därför framhålla att Bromma flygplats, med dess huvudsakliga funktion som ett nav för landets inrikesflyg, kan avlasta Arlanda, som därmed i större utsträckning kan fungera som Sveriges utrikesflygplats, och vi understryker vikten av att fortsätta utveckla Bromma flygplats.

Regeringens inriktning när det gäller Bromma flygplats har inte varit att värna och utveckla verksamheten vid flygplatsen, utan agendan har i stället varit den motsatta, tvärtemot vad majoriteten i riksdagen anser. Därför tillkännager vi ännu en gång till regeringen att den bör verka för en fortsatt utveckling av Bromma flygplats.

Fru talman! Det har avslöjats ett flertal fall där anställda på flyget har ertappats med att vara alkoholpåverkade i tjänsten. Detta är något som kan medföra stor risk för passagerarnas säkerhet och öka risken för flygplansolyckor.

För att säkerställa passagerares trygghet och säkerhet efterfrågar vi kristdemokrater att det införs ett krav på alkoholtest för piloter och besättningspersonal vid på- och avstigning på flyget.

Varje år genomförs det på svenska flygplatser mer än 350 000 starter och lika många landningar. Regeringen menar att om det skulle införas obligatoriska alkoholtester på piloter skulle det innebära mer än en miljon tester årligen för att kontrollera varje pilot före varje start och efter varje landning och säger att detta är resurskrävande.

Polismyndigheten genomför i dag alkoholutandningsprov på piloter när det finns underrättelser eller tips samt utför stickprovskontroller. Enligt uppgifter från gränspolisen genomförs ca 1 150 stickprovskontroller. Detta räcker inte, enligt min mening. Vi har infört alkobommar i vissa hamnar. Det har visat sig vara effektivt och motverkar alkoholpåverkade förare som kör ut från våra färjor. Ett mekaniskt alkoholtest behöver inte göras av polisen. Den kommer att registrera och avskräcka personal från att dricka alkohol.

Kristdemokraterna anser att det är mycket oroande att det vid flera tillfällen har upptäckts att piloter och flyganställda har varit berusade i tjänsten i samband med att de ansvarar för passagerarflygningar. Många passagerares liv riskeras genom detta, då risken för flygplansolyckor ökar.

För att säkerställa passagerarnas trygghet och förhindra flygplanstragedier anser Kristdemokraterna att Sverige bör införa nolltolerans när det gäller alkohol i samband med flygning och införa obligatoriska alkoholtester för såväl piloter som besättningspersonal vid både på- och avstigning, eftersom de stickprovskontroller som genomförs av polisen inte är tillräckliga.

Fru talman! Drönare är i dag populära, och användningen ökar. Drönare gör stor samhällsnytta och kommer inom några år att bli vanligt förekommande inom räddningstjänst, transport, spaning med mera.

Det har hänt en del incidenter på grund av missbruk och oaktsamhet inom kontrollzon för flyget, eftersom drönare har flugits inom kontrollzonen. Flygplatser har fått stängas flera gånger på grund av att drönare har flugits inom kontrollzonen och utsatt flyget och passagerare för fara. Under det senaste året har ungefär 15 allvarliga incidenter med drönare rapporterats i skyddade luftrum i Sverige, och dessvärre visar trenden på fler drönarincidenter jämfört med tidigare år.

Något som är oroande är att en kollision mellan en drönare och ett flygplan med största sannolikhet skulle få ödesdigra konsekvenser där många människors liv riskeras. De incidenter som har rapporterats har dessvärre även orsakat kostsamma utgifter när flygplatser tvingats stänga och flyg har ställts in.

För att förhindra potentiella trafiksäkerhetsrisker i luftrummet anser vi kristdemokrater att Transportstyrelsen bör ges i uppdrag att se över och föreslå skärpta regler gällande användningen av drönare för att säkra flygsäkerheten. Detta behövs för att säkerställa att samhället inte riskerar att gå miste om de positiva sidor som tekniken för med sig, samtidigt som andra viktiga aspekter rörande exempelvis säkerhet beaktas.

Fru talman! Jag stannar där och yrkar bifall till reservationerna 1, 4, 11 och 13 samt utskottsmajoritetens förslag om tillkännagivande till regeringen om Bromma flygplats.

I detta anförande instämde Sten Bergheden och Edward Riedl (båda M) och Anders Åkesson (C).

Fru talman! Det kan ibland innebära en viss behållning att vara i slutet av en lång talarlista. Man hinner höra en del väsentliga inslag – och en del mindre väsentliga inslag också, för den delen.

Låt mig först, fru talman, yrka bifall till utskottets förslag. Det inkluderar tillkännagivandet angående Bromma flygplats. Om det är det tredje eller fjärde i ordningen har jag tappat räkningen på. Men uppenbarligen behövs det ytterligare ett.

Det har regnat besked om flygstrategier den senaste tiden. EU ska nu förhandla globalt. Bland de viktiga punkter som jag finner angelägna är rättvisa regler i konkurrensförhållanden. Det är en riktig soppa, om man tittar hur det ser ut. Men det handlar inte minst om ett gemensamt europeiskt luftrum för effektivisering och användande av luftrummet.

Vi hoppas att EU klarar av den jättelika uppgift som man har tänkt sätta igång med och att vi får ett bättre utfall än med vissa andra tekniska produkter som man har tillverkat de senaste tio åren, som ERTMS och Galileo, för att nämna några. Den som lever får se.

Nästa flygstrategi är en som regeringen har aviserat. Det ska bli spännande att se vad man kommer fram till i den.

Vi i Sverigedemokraterna har inte bara suttit och tittat på, utan vi har jobbat länge för att få en flygstrategi för Sverige. Jag tänker då på en strategi för inrikesflyget.

Som jag märker strävar de flesta i partierna – utom de direkt flygfientliga – mot ett bättre förhållande än vi har i dag. I dagens betänkande finns till exempel flera motioner där motionärerna värnar om sina lokala flygplatser och oroar sig över dem – och de har skäl att göra det. Men det glädjande med de motionerna och den debatt som jag har hört hittills är att jag finner att problemen inte lär ligga i det svenska parlamentet – för i stort tror jag att de bärande partierna är ganska överens om att få en bättre sakernas tillstånd – utan skurken i dramat heter EU.

Jag lyssnade med glädje till vad Rikard Larsson sa, inte om Bromma, för där borde han oroa sig en hel del, utan om hans oro för de regionala flygplatserna, som jag känner och förstår. Däremot begriper jag inte hans inställning att vi bör ha en debatt senare. Det kommer nog att bli både förr och senare, och vi tar gärna initiativet till det här i dag.

Edward Riedl uttrycker på ett korrekt sätt tillkännagivandet om Bromma, alltså att det är absolut behövligt – tyvärr. Han säger också att det krävs snabba beslut när det gäller de regionala flygplatserna. Jag skulle vilja säga att det dessutom behövs ett skarpt förslag.

Man talar från sina håll om Arlandas utbyggnad – om vi nu ska uppehålla oss vid den överflödiga utredningen som gjordes. Det kom fram en del som kan vara intressant att ha klart för sig. I utredningen talas det om att bygga ut Arlanda. Men inte minst på grund av gällande miljötillstånd blir detta ganska besvärligt. De tre banor som i dag används får inte användas fullt ut. Vad skulle man göra med en fjärde? Skulle den få maximalt utnyttjande med tanke på att miljödebatten inte är avslutad än? Detta är saker som gör att man borde tänka sig för innan något görs.

Jag vill återgå till det som vi själva under vintern har fått fram angående de regionala flygplatserna. Bland de problem som vi har upplevt, framför allt inom flyget, är flygskatten nummer ett. En sådan skulle helt klart slå hårdast mot våra mindre flygplatser, där flyglinjer redan i dag kämpar för överlevnad. Det är dessutom en usel regionalpolitik. Det står jag verkligen för.

Därtill kommer som nästa punkt EU:s regler för statligt stöd. Om man hårdrar det lite grann innebär de faktiskt ett hot mot den kommunala självbestämmelsen. En kommun får i dag inte på eget initiativ stödja en verksamhet som man finner angelägen inom sin egen kommun. Detta tycker vi är helt orimligt. Vi har därför kontaktat våra ledamöter i EU-parlamentet, och vi har samma uppfattning.

Bland annat åkte vår representant Lundgren till Finland och kontaktade dem som är ansvariga för de finska flygplatserna. Det rådde i stort sätt samma förhållanden i Norge och Finland. Jag nämner Finland eftersom det, liksom Sverige, är ett EU-land. Där har man säkerställt att överskotten från de stora flygplatserna i Helsingfors täcker kostnaden för övriga flygplatser. Det är bara i Sverige som vi har en helt annan uppdelning. Vi är rätt ensamma om det.

Nu har EU satt sig på tvären och vill helt enkelt förbjuda offentligt stöd. Jag tror att om vi kan få EU att tänka om skulle vi också kunna hitta ett mycket bättre system, ett som är smakligt för skattebetalarna.

Swedavia omsatte ca 5 miljarder 2015. Man hade en vinst på 1,4 miljarder och ett vinstkrav på 7 procent. Vinstmarginalen var 2015 ca 14,5 procent. Man tar då in ca 1,4 miljarder. Om vi leker med tanken att en tredjedel av dessa medel användes till våra övriga behövande flygplatser hade vi täckt deras kostnader, och Arlanda, eller Swedavia, hade fortfarande haft 1 miljard i överskott.

Detta tycker jag att vi ska jobba med. Det är ett konkret förslag som vi lägger fram att efterapa Finlands modell, om EU inte har infört någon speciallag som gäller för Sverige. Och jag vet inte varför de skulle göra det. Men den lär tydligen inte gälla i Finland. Jag tror att det här kan bli nödvändigt med organisationsförändringar. Men då tycker jag att vi ska försöka göra dem och helst med så brett stöd som möjligt här i parlamentet.

Jag skulle kunna sluta där, eftersom vi kommer att återkomma till flygfrågorna för framtiden. Men jag vill slutligen säga att de viktiga flygplatser som vi vill ha kvar i vårt avlånga land är direkt i farozonen. Om de en efter en börjar försvinna är det nog i stort sett bara de flygfientliga politikerna som blir glada. Jag tänker inte hjälpa till att glädja dem. Vi behöver flyget. Jag har hela tiden instämt med dem i trafikutskottet som säger att vi behöver alla transportslag tills något mycket bättre uppenbarar sig.

Än en gång yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag i stort delar den problembeskrivning som Tony Wiklander målar upp när det gäller de regionala flygplatserna. Det handlar om EU:s statsstödsregler och möjligheten att finansiera flygplatserna på det sätt som vi gör i dag.

Fru talman! Tony Wiklander efterlyser ett skarpt förslag för att rädda de regionala flygplatserna och deras fortlevnad. Jag vill uppmärksamma Tony Wiklander på att det finns ett sådant skarpt förslag i det betänkande som vi behandlar, och det finns i reservation 3. Det handlar om att ge regeringen i uppdrag att garantera de regionala flygplatsernas överlevnad. Alternativet till den reservationen är att man ska lita på att miljöpartister och socialdemokrater i regeringsställning ska lösa ett problem som sannolikt snart uppstår. Jag för min del litar inte på att de kommer att reda ut situationen.

När det gäller hur man ska lösa detta berättar Tony Wiklander varifrån Sverigedemokraterna vill ta pengarna för att garantera flygplatserna. Pengarna ska tas från Swedavias vinster, och därigenom ska finansieringen garanteras.

Fru talman! Då vill jag säga till Tony Wiklander att problemet kommer att bli att EU kommer att stoppa överföringen av pengar på det sätt som har skett i dag. Det är därför som man måste ge ett ganska öppet mandat till regeringen att lösa det som vi säger att den ska lösa. Andra sätt måste nämligen hittas för att finansiera detta. Det finns en mängd olika tekniker för att lyckas med detta. Men i grunden måste det finnas ett tillkännagivande från Sveriges riksdag, så att regeringen vet vad den har att göra. Alternativet är, som sagt, att lita på miljöpartister och socialdemokrater i regeringsställning. Jag för min del gör inte det.

Fru talman! Då har vi någonting gemensamt här, Edward Riedl. Vi litar inte heller på dem. Vi har sett alltför mycket av detta. Vi har också sett att sammansättningen i regeringen innebär att den är en rejäl bromskloss för flygets utveckling och framtid.

Snart kommer förslag från regeringen. Jag har väntat på att det skulle komma vid ungefär den här tiden, men det tycks dröja. När förslag kommer blir det nya flygdebatter igen.

Om Edward Riedl och vi andra kan hitta en rimlig väg för ett skarpt tillkännagivande kommer vi naturligtvis att delta i det. Jag hoppas att Alliansen i det läget också är enig.

Det som jag säger om Swedavia och deras vinster, utdelningar och till och med deras spekulationer i hotellbyggen och annat är inte påhittat. Det är existerande förhållanden. Det är en ojämlik företeelse inom hela flyget. Det sker på de små flygplatsernas bekostnad. Det kommer till slut att missgynna även Swedavia. Om de små flygplatserna upphör får de helt enkelt inga inflygningar därifrån. De får inte heller del av nyttiga saker som charterflyg till utlandet från de små flygplatserna, som är något alldeles utmärkt.

Slutligen: Om Finland kan, då bör vi kunna. I annat fall ska vi bekanta oss med hur finnarna bär sig åt för att övertyga EU om förträffligheten. Det kan inte vara bara en organisationsfråga.

Fru talman! Jag ska börja med att säga något om Finland. Såvitt jag kan komma ihåg har Finland samtliga flygplatser i det statliga bolaget. Det är en teknik som man kan använda för att lösa sakfrågan, men det är inte den enda.

Låt mig vara tydlig och säga att det inte finns något önskemål från de regionala flygplatserna att återigen hamna inom Swedavia. Det tror jag alltså att man ska ta på stort allvar – det finns inget önskemål ute i landet om att hamna under staten igen. Det man vill ha hjälp med är finansieringen, och det är därför det förslag som ligger på bordet ser ut på det sätt det gör.

När det gäller Swedavias vinster kan man resonera fram och tillbaka om varifrån man tar pengar för att göra detta. Tar man det ur Swedavia eller statskassan? Ja, det blir ju i slutändan samma sak. Det som väntas är dock ett EU-beslut, och det mesta tyder på att det tyvärr blir så att en hel del flygplatser inte kommer att kunna få stöd offentligt på det sätt de har fått tidigare. Då dyker ju frågeställningen upp.

Som jag sa, fru talman, finns det olika tekniker för att lösa detta. Man kan ta hand om brandskydd på flygplatserna, eller vad det nu skulle vara, och på det sättet kan man bakvägen stötta detta. Det stämmer att man måste tillföra pengar, men det finns ett skarpt förslag som ger regeringen den rådighet den behöver för att kunna hantera olika utfall i EU. Oavsett vad EU fattar för beslut kommer det nämligen fortfarande att finnas en hel del problem kopplat till detta.

Det finns alltså ett skarpt förslag, fru talman, för att ge regeringen i uppdrag att faktiskt lösa uppgiften. Om man inte röstar på reservation 3 är alternativet att lita på att miljöpartister och socialdemokrater i regeringen löser detta när problemet uppstår. Problemet har uppstått, och vi från vår sida litar inte på att de kommer att lösa det.

Fru talman! Vi kan älta länge vem som har förtroende för vem här. Jag har inget förtroende för att den här regeringen klarar av detta, helt enkelt.

Kom alltså igen med ett förslag som lite konkret talar om hur vi ska gå till väga! Jag vet också att det hamnar i samma kassa, att Swedavia får betala avkastning till staten och så vidare, men det ligger enorma pengar och rullar där. Man skulle inte behöva gå in med skattehöjningar eller någonting annat för att klara våra flygplatser. Vi tycker att det hade varit ett praktiskt sätt att ordna detta, och kan Finland göra det så kan vi. Skulle vi sedan vara väldigt nogräknade när det gäller de mindre flygplatserna är frågan vilket som är viktigast – organisationsformen eller att de har sin ekonomi tryggad. Jag hade nog valt det senare om jag varit flygplatschef där.

Jag tror inte att vi kommer längre för närvarande, men jag är mycket intresserad av den närmaste framtiden på grund av alla de strategier som nu kommer oss till del. Vi är beredda att diskutera i varje nytt läge – på ett konstruktivt sätt.

Fru talman! Jag skulle inledningsvis vilja yrka bifall till reservation nr 12 angående drönare.

Drönare är ett nytt fenomen som intar vår sky och skapar både förutsättningar för teknikutveckling och säkerhetsproblem som måste tas om hand. Säkerheten är A och O när det kommer till luftfart. Det är avgörande för hela branschens utveckling att säkerheten bibehålls och upprätthålls. Det är nödvändigt för att man ska känna sig trygg när man sätter sig i ett flygplan och åker dit man ska.

Det finns en hel del utmaningar att ta tag i. Det har tidigare under debatten redogjorts för vilka risker detta medför – och delvis även vilka möjligheter. Det finns också på riksdagens bord i dag yrkanden som vi har att ta ställning till och som handlar om just detta. Vad händer då? Jo, regeringen bestämmer sig för att sätta sig i baksätet och låta myndigheterna köra bilen.

Transportstyrelsen håller på att titta på vilka justeringar man kan göra i befintligt regelverk. Det gäller dock inte eventuella nödvändiga lagändringar, teknikfrämjande åtgärder eller någonting annat som inte ligger inom Transportstyrelsens hägn. Det finns alltså ingen uppmaning från regeringen att ta ett helhetsgrepp kring detta för att göra Sverige till en framåtblickande nation vad gäller problematiken och möjligheterna med drönare. Man väljer att ligga lågt.

I dag kommer Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna alltså att sätta sig i baksätet och låta myndigheterna köra Sverige när det gäller just drönarfrågan. I Alliansen har vi sagt att vi måste ta hand om detta och göra någonting bra av det. Vi måste främja de möjligheter som finns och ta hand om de problem som uppstår.

Det som förbluffar mig absolut mest är Sverigedemokraterna. I ena stunden sitter de i trafikutskottet och säger under en subsidiaritetsprövning att detta är någonting vi borde behålla i Sverige; det borde vara en fråga för nationell lagstiftning och någonting som trafikutskottet och regeringen borde ta tag i. EU borde inte ta hand om drönarfrågan. I andra stunden – när det nu finns ett sådant förslag på riksdagens bord – väljer de att passa, inte göra någonting och sätta sig i det baksäte som de får trängas med regeringspartierna och Vänsterpartiet i.

Fru talman! Det finns möjligheter för oss att skapa ett land där drönarna har en viktig men säker plats och där tekniken får sitt utrymme men säkerheten aldrig kompromissas med. Sverige kan bli en föregångsnation inom ramen för det gemensamma regelverk EU nu håller på att lägga fram. Vi kan också se till att ta vårt ansvar, som vi bär fram till dess vi får gemensamma regler på EU-nivå för att undvika eventuella olyckor. Från regeringspartierna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna väljer man dock att inte göra det. Jag beklagar detta.

Jag yrkar som sagt bifall till reservation nr 12, som är det enda förslag på riksdagens bord i dag som innebär att man tar riktigt ansvar i frågan.

I detta anförande instämde Edward Riedl (M), Anders Åkesson (C) och Robert Halef (KD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)