Jakt och viltvård

Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 8 om jakt och viltvård. Betänkandet kommer från den allmänna motionsperioden. De flesta yrkanden har behandlats i kammaren tidigare och behandlas nu därför förenklat eftersom det inte har hänt något nytt och regeringen heller inte har gjort något speciellt inom detta område den senaste tiden.

Jakt och viltvård

Fru talman! Det är uppenbart att Socialdemokraterna inte tycker att jakt och viltvård är speciellt viktigt då det märks mer och mer i debatten att man har lämnat över styrningen av dessa frågor till Miljöpartiet i regeringen. Detta är allvarligt, och det är också anledningen till att vi går fel i vissa frågor just nu.

Fru talman! Jägarnas insatser är av ytterst stor vikt för den svenska viltvården. Tack vare jägarnas insatser har vi en mycket bra viltvård och livskraftiga viltstammar i landet. Jägarna bidrar med allt från rapportering av vilt, vilträkning och eftersök av trafikskadat vilt till stödutfodring, reglering av våra viltstammar med mera.

Moderaterna vill understryka vikten av att värna jägarnas intressen, både på nationell nivå och på EU-nivå. Bland annat kan det senaste årets tänkta förändringar av EU:s vapendirektiv nämnas. På EU-nivå var regeringens hantering av frågan mycket otydlig och riskerade Sveriges jägares och skyttars vapen. Först efter påtryckningar från en tydlig majoritet i riksdagen började regeringen tydligt verka för att de föreslagna förändringarna inte skulle påverka jägarna.

Därefter har regeringen gjort en utredning om implementeringen av vapendirektivet i Sverige där man återigen försöker försämra för landets jägare, skyttar och vapensamlare, men vi moderater kommer att stå upp för dessa. Sverige har bland de hårdaste utbildningarna och kraven i Europa för att få köpa och använda vapen, och det är inte våra jägare och skyttar som begår terror- och vapenbrott här i landet.

Vi måste däremot aktivt jobba för att få bort de olagliga vapen som har smugglats in och som fortfarande smugglas in i Sverige. Här borde regeringen och polisen lägga sina resurser för att minska vapenbrotten i Sverige.

Fru talman! Svenska Jägareförbundets arbete enligt det allmänna uppdraget fungerar väl och utförs på ett både effektivt och ansvarsfullt sätt. Det allmänna uppdraget är ett bra exempel på ett gott samarbete mellan det civila samhället och myndigheter.

Genom det allmänna uppdraget får staten tillgång till det nätverk som Svenska Jägareförbundet har och når därmed ut till en stor del jägare på ett kostnadseffektivt sätt. Det är därför olyckligt att regeringen genom att göra en översyn av det allmänna uppdraget öppnar upp för att förändra den ordning som under lång tid säkerställt såväl folklig förankring som en ändamålsenlig viltförvaltning. Vi anser att Svenska Jägareförbundet fortsatt ska ha intakt ansvar för det allmänna uppdraget.

Fru talman! Vildsvinsstammens snabba framväxt i Sverige har fört med sig omfattande problem. För lantbrukare handlar det om sönderbökade grödor, åkrar och vallar och därmed minskade skördar. För bilförare handlar det om tusentals trafikolyckor per år med vildsvin. Tack vare vildsvinens förökningstakt finns det stora möjligheter att öka avskjutningen av djuren och få ut mer kött på marknaden, men då måste vi underlätta. Det måste löna sig att fälla vildsvin och sälja deras kött.

Vi vill underlätta hanteringen av vildsvinskött och att köttet efter trikinkontroll ska hanteras som vilket annat viltkött som helst, det vill säga att kravet blir att det ska testas för trikiner på samma sätt som jägare i dag själva gör för egenkonsumtion och att de jägare som säljer kött vidare kan presentera intyg på att köttet testats för trikiner. Detta kommer att underlätta hanteringen av vildsvinskött och öka intresset för jakt på vildsvin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi vill också att viltköttet ska öka i våra offentliga kök. Inom vård, skola och omsorg serveras i dag omkring 4,5 miljoner måltider. Om kommuner och landsting upphandlade mer viltkött, särskilt vildsvinskött, skulle efterfrågan öka, vilket i sin tur skulle betyda att jägarna kan få bättre betalt för köttet och att intresset för vildsvinsjakt sannolikt skulle öka. Vi ser gärna att fler kommuner och landsting upphandlar viltkött till de offentliga köken och gör därför en satsning på just detta.

Fru talman! En fungerande jakt och viltvård i Sverige kräver även en fungerande handläggning av legala vapen. I dag är handläggningstiderna för vapenlicenser alltför långa, och Polismyndigheten har fått skarp kritik av bland andra JO för dessa långa handläggningstider. Jakt och målskytte är djupt förankrade i det svenska samhället och en del av vår folkrörelse. För många människor är jakten en livsstil och avgör ofta valet av bostadsort.

Det är viktigt att ha både klara och tydliga regler och att göra en ordentlig vandelsprövning av dem som söker vapenlicens. Samtidigt är det viktigt att samhället inte lägger onödiga hinder i vägen för skötsamma jägare och skyttar.

Fru talman! Handläggningen av vapenärenden behöver snabbas upp, och vapenlagstiftningen måste förtydligas för att minska handläggningstiderna. En översyn av det samlade regelverket för tillståndsgivning och innehav av legala vapen behövs för att skapa ett regelverk som inte försvårar för landets jägare och sportskyttar. I samband med en översyn av vapenlagstiftningen bör det också ges möjlighet att tillåta jägare och skyttar att inneha fler vapen för sin jakt och sitt sportskytte.

Fru talman! År 2012 införde vi en ny älgförvaltning i landet. I betänkandet vill vi att man ska göra en översyn och en utvärdering av älgförvaltningen och viltförvaltningsdelegationerna, men även detta har regeringen och Miljöpartiet röstat ned. Vi vill titta på vad som fungerar bra och vad som kunde fungera bättre i dessa delegationer.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 1 om klövvilt, reservation nr 4 om det allmänna uppdraget och reservation nr 5 om utvärdering av älgförvaltningen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Fru talman! Sverigedemokraterna står självfallet bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation 3 om jaktmedel.

Sverige är ett stort och vidsträckt land med stora skogar och en landsbygd som för bara några släktled sedan var de allra flesta svenskars hembygd. Här lever den gamla allmogekulturen och traditionen kvar i stor utsträckning. Många generationer har levt och verkat i samklang med naturen, brukat jorden och levt av vad skogen gett i form av ved, virke, bär och svamp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Sverigedemokraterna har en positiv inställning till Sveriges jägarkår, som i stor utsträckning äger och för vidare kunskapen om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög, och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl. Viltförvaltningen har dock en rad olösta knutar, och Sverigedemokraterna har som uttalad ambition att vara en konstruktiv kraft i arbetet med att få detta politikområde att fungera bättre än vad det gör i dag.

Fru talman! Sverigedemokraternas politik är att eftersträva minskade konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden. Alla de stora rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt, och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer i hela landet. Förvaltningen syftar till att hålla rovdjursstammarnas antal på en lämplig nivå, då alltför stora stammar i slutändan slår tillbaka mot rovdjuren själva.

Koncentrationen av rovdjur är besvärande i vissa delar av landet, inte minst i västra Svealand och södra Norrland. Där man tidigare genom åren har kunnat idka jakt, friluftsliv och djurhållning kan man i många fall inte längre känna den trygghets- och frihetskänsla man en gång kände när man bodde ute i bygden.

För att bibehålla acceptansen för rovdjuren måste politiken i högre grad ta hänsyn till regionala förhållanden vid tillstånd till licens- eller skyddsjakt.

Vi ser nu även en större aktivitet från så kallade jaktmotståndare och djurrättsaktivister, som ofta har sin politiska hemvist inom anarkistiska eller socialistiska grupperingar med liten eller ingen respekt för demokrati, äganderätt eller jaktens syfte. Nyligen har ett flertal jägare i samband med vargjakten utsatts för hot, förföljelse och skadegörelse från dessa maskerade aktivister. Även eftersöksjägare och arrangörer av jakthundstävlingar har drabbats av djurrättsaktivisternas härjningar. Här måste polisen och rättsväsendet förstärka sina insatser för att tillförsäkra att medborgarna kan lita på rättssystemet. Risken är annars att vi ser en eskalerande situation med risk för att människor och djur skadas allvarligt.

Fru talman! Det finns exempel på hur miljöorganisationer får bidrag för att aktivt motverka myndighetsbeslut. Detta menar Sverigedemokraterna är en orimlig ordning. Naturskyddsföreningen får till exempelvis årligen bidrag från Naturvårdsverket för att processa om vargjakt i domstol och för att driva frågan i EU. Detta menar vi är en ordning som måste upphöra.

Enligt miljöbalken ges ideella föreningar rätt att överklaga vissa domar och beslut kopplade till miljöbalken. Dessa föreningar är vanligtvis ideologiskt burna och kan ha en viss ideologisk slagsida i sin inriktning.

Lagen och dess uttolkning är problematisk och påverkar i allra högsta grad möjligheterna att bedriva en sund jakt och viltvård. Vi menar därför att regeringen tydligt bör utreda konsekvenserna och återkomma med förslag om hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras.

Fru talman! Vildsvinsstammen växer på sina håll kraftigt i Sverige och är samtidigt ett vilt som är mödosamt att förvalta då det är ett nattaktivt och skyggt djur. Jag har aldrig sett ett vildsvin i vilt tillstånd i till exempel Värmland. Men jag är kanske inte ute på nätterna.

På sina håll ger vildsvinen upphov till kostsamma skador på areella näringar. Därför finns det goda skäl att förenkla förvaltningen genom att ha ett mer tillåtande regelverk gällande hjälpmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

En god vildsvinsförvaltning måste ske i samförstånd med jägarkåren. Fler hjälpmedel bör tillåtas utan byråkratiskt besvärliga dispenser, till exempel gällande åtelkameror och mörkersikte. Vidare behöver fler godkända vildsvinsfällor tas fram. Vi tycker också att dagens krav på tillstånd för kameraövervakning vid åtel bör tas bort.

Fru talman! Svenska Jägareförbundet har sedan många år - faktiskt sedan 1938 - ett allmänt uppdrag att sköta delar av jakt- och viltvården i Sverige. Sverigedemokraterna ser i förbundet en ovärderlig kompetens med hög trovärdighet, och förbundet har starka band med jägarkåren. Detta gör att det allmänna uppdragets betydelse för jakt- och viltvården i Sverige inte kan överskattas.

Jägarnas jaktkortsavgift ska fortsatt och oavkortat gå in i viltvårdsfonden och sedan delas ut till olika former av verksamhet. Det tycker vi är bra.

Fru talman! För Sverigedemokraterna är det viktigt att viltförvaltningen fungerar tillfredsställande, inte minst för att minimera trafikolyckor och skador för areella näringar men också för att viltstammarna ska vara friska och starka. Den utgör i själva verket en förutsättning för långsiktigt hållbar jakt som ger värden i form av viltkött, naturkontakt och friluftsliv.

(Applåder)

I detta anförande instämde Crister Spets (SD).

Fru talman! Jag tycker att det är roligt och bra att vi har starka stammar av olika viltslag i vårt land. Men jag kan också konstatera att dessa stora stammar ibland skapar problem - ibland för människor, ibland för näringar och verksamheter och alltför ofta för oss som vistas i trafikmiljön.

Ett tydligt exempel på detta är den explosionsartade utbredningen av vildsvin i vårt land. Då är en välfungerande och välorganiserad viltförvaltning en nödvändighet. På det stora hela tycker jag faktiskt att vi har det i vårt land, och vi ska vara rädda om den organisation som vi har och utveckla densamma.

Det är inte bara de i denna kammare ofta omtalade vildsvinen som kan utgöra problem i trafiken för människor och problem för verksamheter, till exempel jord- och skogsbruk. Man kan också nämna kronviltet och älgen i sammanhanget.

Då tycker jag att det är på gränsen till oförskämt att regeringen inte återkommer med ett förslag om hur vi ska kunna åtgärda dessa problem. Regeringen gjorde det nämligen, enligt min uppfattning, mycket lätt för sig när man 2016 presenterade ett förslag som möjliggjorde ett totalt förbud av utfodring av våra viltstammar. Detta förslag, som kammaren sedermera som bekant avslog, tog absolut ingen hänsyn till det faktum att viss utfodring faktiskt kan vara ett viktigt verktyg för att minska de skador som människor och verksamheter drabbas av och att stödutfodring dessutom kan vara en nödvändighet för att en rådjursstam ska överleva under vinterhalvåret.

Jag anser därför att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett nytt förslag som begränsar de skador som starka viltstammar kan föra med sig, så att skadorna kan begränsas för människor, för jordbruk och för skogsbruk, men också för att alla skador som inträffar i trafikmiljön ska begränsas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Fru talman! Det är också på sin plats att regeringen nu efter fem år gör en utvärdering av den älgförvaltning som jag tycker fungerar bra i det stora hela. Men det är faktiskt brukligt att man efter en tidsperiod gör en utvärdering av förordningar och lagstiftning som införs i vårt land.

En sak som jag anser att det är mycket angeläget att titta närmare på är kostnadsutvecklingen för den förvaltning som är införd. En av avsikterna med förvaltningen var faktiskt att kostnaderna skulle hållas nere. Man kan konstatera att kostnaderna i vissa län inte har hållits nere utan i stället ökat.

Jag tycker att det är märkligt, fru talman, med tanke på allt - och då menar jag, med eftertryck, allt - det ideella arbete som läggs ned i skötselområden i älgförvaltningsområden.

Av dessa skäl vill jag alltså yrka bifall till reservationerna 1 och 5, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3.

Vildsvinsstammen ökar oerhört snabbt i Sverige. Problemen är nu så stora och kostsamma för samhället att vi politiker inte kan stå med händerna i fickorna och säga: "Vad ska vi göra? Vad kan vi göra åt problemet?" Det krävs rejäla grepp för att minska vildsvinsstammen.

Det skjuts ca 110 000 vildsvin. Det är många svin, men det räcker ändå inte. Jag stod värd för ett seminarium under förra året, och där uppdagades ett problem. Expertisen som medverkade var överens om att det krävs en nästan dubbelt så stor avskjutning för att det ska bli någon sorts balans på det här problemet. Kostnaderna skjuter i höjden, och det finns uträkningar som visar att kostnaderna för jordbrukarna nu överstiger 1 miljard.

Under mitt besök ute i fält hos några jordbrukare i Finspång i Östergötland berättade de hur enormt svårt det är att skydda grödor från att förstöras. Vi besökte åkrar som var fullständigt förstörda, och på ängarna och i hagarna såg vi att det var fullständigt upplöjt mellan stenarna. När jag var i Aneby förra måndagen talade jordbrukarna där om för mig att de räknar med att vildsvinen förstör för ungefär 600 kronor per hektar varje år. Det är alltså enorma kostnader.

Var jag än besöker gårdar och bönder säger man samma sak: Gör någonting nu! Räknar vi dessutom med alla trafikolyckor och alla förstörda trädgårdar kanske vi förstår vidden. Detta stora bekymmer måste vi verkligen göra någonting åt snabbt.

Fru talman! Kan vi då göra någonting? Ja, det kan vi absolut, och vi måste göra det. Vi i Kristdemokraterna menar att alla hinder för att det skjuts mer vildsvin måste undanröjas. Våra absolut bästa vänner i denna kamp är jägarna. Vi vill bland annat att det ska bli enklare att få använda kamera vid åtlar. Det måste även bli enklare att få använda mörkersikte och ljuddämpare.

Vi menar vidare att det när vildsvinet väl är skjutet måste bli enklare att sälja köttet på olika marknader, till restauranger och butiker med mera. Vi menar dessutom att staten ska bjuda på trikintestet. Det är en viktig signal om att kostnaden ska minska för den enskilde jägaren. Vi tycker även att det förslag som LRF tog fram om att villkora utfodring är ett steg för att stoppa den värsta utfodringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det är mycket positivt att jaktlagen i olika delar av Sverige hjälps åt för att minska vildsvinsstammen. Jag tycker att det är fantastiskt att se hur de hjälps åt och att ett större antal vildsvin då skjuts. Jag vill rikta ett stort tack till alla jägare som lägger tid och kraft på att hjälpas åt.

Ett stort problem som har dykt upp och som är väldigt bekymmersamt för jägarna gäller eftersöksjägarna. De är verkligen hjältar, som kanske går ut nattetid för att försöka finna ett påkört djur, och de blir nu jagade av rättshaverister. Detta är mycket allvarligt, och det måste till någonting som gör att dessa jägare skyddas. Det är viktigt att de får samma skydd som polisen har.

Denna riksdag tog ett viktigt beslut före sommaren, nämligen det om livsmedelsstrategin. Den talar om att öka svensk livsmedelsproduktion, öka självförsörjningen och så vidare. Som det är nu, mina vänner, är det omöjligt att uppnå livsmedelsstrategins mål. Vi måste ta ett samlat grepp för att få en förändring.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkande MjU8 Jakt och viltvård. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Betänkandet behandlar stödutfodring av klövvilt, jaktmedel, ansvaret för det allmänna uppdraget och vissa andra jaktfrågor. Jakt sker som sagt på landsbygden, och vi socialdemokrater gör och har gjort mycket stora satsningar på landsbygden. Vi har här i riksdagen fattat beslut om en livsmedelsstrategi där det övergripande målet är att vi ska öka vår produktion av livsmedel, och viltkött är ett livsmedel. Regeringen lägger extra pengar exempelvis till vilthanteringsanläggningar, och det vi kan se är att antalet aktiva anläggningar faktiskt ökar.

Vi vill också öka efterfrågan på viltkött. Det behövs dessutom fler möjligheter till avsättning av viltköttet. Viltförvaltningen bör ha som målsättning att öka utbudet av viltmat inom både restauranger och gårdsbutiker, och det inom ramen för en hållbar förvaltning av inhemsk produktion och export. I landsbygdsprogrammet avsätts 6 miljoner till pilot- och samarbetsprojekt som främjar svenskt vilt som lokal livsmedelsresurs och även stärker viltkedjan från natur till konsument. Livsmedelsverket ska också se över avgiftssystemet för kontroller för slakterier och vilthanteringsanläggningar.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen ville reglera utfodringen av vilt och lade fram ett förslag i propositionen Vildsvin och viltskador. Anledningen var att viltet orsakar stora skador inom jord- och skogsbruket och att ett förslag om förbud efterfrågades. Men för bara ett år sedan avslog riksdagen förslaget, med hänvisning till att det inte var bra att ha ett generellt förbud och att förslaget var för långtgående och riskerade att skapa problem för stora delar av viltvården. Det var bara felaktig och överdriven utfodring av klövvilt som borde regleras.

Jag tror att alla kan förstå att det kanske inte är det lättaste att definiera vad som är felaktig och överdriven utfodring. Vad är överdriven utfodring, och vad är felaktig utfodring? Ja, när man kör ut ett helt lastbilslass betor i skogen tycker jag att det är överdriven utfodring. Men om jag kör ut en ensilagebal med ärtor när det är mycket snö och kallt länge, är det felaktigt eller överdrivet? Vad tycker ni? Ibland gör man det lätt för sig genom att säga att det är för lite eller för sent - eller, som i detta fall, för mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Fru talman! Det jag kan konstatera är att vildsvinen orsakar stora skador för våra lantbrukare, och det var därför regeringen lade fram ett förslag om förbud av utfodring. Men det var inte att absolut förbud. I dag har ingen myndighet bemyndigande att fatta beslut om förbud, vilket är synd för Sveriges bönder och skogsägare. Hemma i mina trakter - Älmhult, Eneryda och Fölshult, byn där jag bor - är det ett stort problem med vildsvinsskador på vissa ställen.

Vildsvin är också ett väldigt svårjagat vilt. Hemma räknar vi med att vi lägger ca 20 mantimmar på ett fällt vildsvin. Att särskilda jaktmedel som att förenkla användning av rörlig belysning och mörkersikten skulle lösa problematiken med vildsvin har jag väldigt svårt att se. Man får dessutom använda detta i dag. I min jaktbekantskapskrets har jag aldrig hört att det är ett problem; det är ingen av mina jägarkompisar som har tagit upp det, någonsin.

Det som ska till för att stammen ska minska är fler mantimmar och att vi blir duktigare på att jaga viltet. Kronobergs län är ett bra exempel på detta - där minskade vi vildsvinsstammen genom mer jakt.

Det allmänna uppdraget, som Jägareförbundet har och har haft sedan 1938, är viktigt. Man får pengar ur Viltvårdsfonden som betalas av jägarna. Jägareförbundet gör också ett mycket viktigt ideellt arbete i det uppdrag som man har fått av regeringen.

I denna fråga har också EU synpunkter. Där pågår en översyn av huruvida vi ska behöva upphandla uppdraget eller fortsätta som vi gör i dag. Det är en väldigt högt prioriterad fråga. Vi tycker inte att man ska upphandla. Detta skulle få stora konsekvenser för svensk politik, även inom andra politikområden.

Socialdemokraterna vill stärka den svenska modellen genom den ideella sektorn, precis som vi gör med friluftslivet och studieförbunden. Här har konstruktionen med jaktkort en särställning, för jägarna betalar själva genom jaktkortet.

Fru talman! Regeringen har också förbättrat möjligheten att ge ekonomiskt stöd till åtgärder för att förebygga och ersätta skador inom jordbruket. Vi har höjt stödet från 37 miljoner till 52 miljoner. Det ska dessutom bli enklare att få stöd.

Samtidigt har Jägareförbundet fått i uppdrag att fortsätta att motverka stödjande utfodring av klövvilt och att ta fram en långsiktig modell för hur klövviltsskadorna ska begränsas.

I utredningen om kameraövervakning föreslår utredningen att det inte ska finnas någon tillstånds- eller anmälningsplikt för kamerabevakning inom jordbruk eller skogsbruk eller av vilt, till exempel vid åtlar. Anledningen till detta är att det ska bli enklare, och det är bra.

Regeringen ser över terrängkörningslagen, där man vill ha ett generellt tillstånd för terrängkörning för människor med funktionsvariationer vid jakt. Regeringen bereder också ett förslag om att ta bort kravet på licens för ljuddämpare på jaktvapen, vilket kommer att underlätta för jägare som kommer från andra länder där man inte har krav på licens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jag kan inte låta bli att kommentera moderaten Cecilia Widegrens motion, som anför att älgjaktspremiären bör flyttas från en måndag till en lördag, så att älgjägarna ska kunna fullfölja arbetslinjen. Det kan finnas skäl till att flytta älgjaktspremiären, men det ska inte göras för att fullfölja arbetslinjen.

Jag utgår från att Moderaterna tycker om valfrihet, och då borde de tycka att det är bra att man får välja när älgjakten börjar. Om någon vill lägga sina semesterdagar på älgjakt tycker jag att det är helt okej.

Om jag har förstått det rätt är vi helt överens här i riksdagen om att vi ska ha en en regional älgförvaltning där man bestämmer på regional nivå. Moderaterna i MJU vill dessutom att det lokala och regionala inflytandet ska öka. Man kan fundera på om Moderaterna verkligen går i takt.

Om jägarna vill börja på en lördag i stället för på en måndag är detta fullt möjligt - det bestämmer de själva.

Den sittande regeringen har också fått ordning och reda på licensjakten på rovdjur. I dag fattas de regionala besluten tidigt, så att den rättsliga processen hinner blir klar innan jakten börjar. Detta har visat sig vara bra - vi har en fungerande licensjakt i dag.

Under de senaste tre åren har det skjutits 83 vargar. Det har också skjutits ett antal vargar efter att man beslutat om skyddsjakt. Under Alliansens tid sköts tre vargar under samma tidsperiod. Sedan är det förstås så att vi alltid kommer att ha en diskussion om vilket antal som ska få skjutas på licens, hur många de är och hur många vi ska ha.

Regeringen har även fattat beslut om ändring av fjälljakten. Jakten ska främst upplåtas till jägare bosatta i Sverige.

Det har alltså hänt en hel del inom jakt- och viltvårdsområdet. Men det finns, som sagt, mycket mer att göra, och i alla fall detta verkar vi vara överens om.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Monica Haider, för inlägget!

Vi kan börja med frågan om huruvida det är Moderaterna eller Socialdemokraterna som går i takt. Jag kan rabbla upp några av de motioner i detta betänkande som kommer från socialdemokratiska ledamöter men som Socialdemokraterna har avslagit.

Vad gäller vem som går i takt eller inte är det så att människor under den allmänna motionstiden skriver motioner och försöker att påverka, och sedan är det upp till utskotten att värdera detta och gå vidare. Det är den allmänna ordningen här i riksdagen, och det är inte så konstigt i sig.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Monica Haider: När kommer det nya förslaget om viltutfodring? Vi har från riksdagens sida och från utskottets sida varit tydliga med att vi vill ha fram ett nytt förslag, men Näringsdepartementets preliminära bedömning är att förslaget inte går att genomföra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

När tänker ni jobba fram ett nytt förslag? Kommer det före valet, eller tänker ni hoppa över detta och lämna över det till den nya alliansregeringen? Det kunde vara bra att få svar på.

En annan fråga som jag vill ha svar på handlar om det allmänna uppdraget. Precis som Monica Haider sa, fru talman, är det jägarnas pengar som man använder. Man var väldigt snabb med att se över hur detta skulle kunna fördelas på ett annat sätt.

Vilka nya organisationer menar Monica Haider borde få del av jägarnas pengar? Det måste ju finnas ett syfte med uppdraget att se över detta. Vilka nya organisationer räknar Monica Haider med ska använda jägarnas pengar?

Min sista fråga gäller utvärderingen av viltdelegationerna och älgförvaltningen - varför kan den inte genomföras efter fem års tillämpning av detta beslut?

Fru talman! Det var många frågor.

Som Sten Bergheden säger har vi ordningen att man avslår de flesta motioner i betänkanden, oavsett vem de kommer från.

Vad gäller det allmänna uppdraget och vilka som skulle få pengar är det så att detta bereds i Regeringskansliet. Vi har i dag inte några förslag på fler som skulle få pengar.

I dag rör det sig väl bland annat om Naturskyddsföreningen, som får 400 000, så det handlar inte om några stora pengar. Jägareförbundet får den största delen av de pengar som jägarna betalar in - jag tror att man får 52 miljoner i det allmänna uppdraget.

Det har redan gjorts en utvärdering av älgförvaltningen, och det vet Sten Bergheden och resten av kollegorna här i riksdagen. Jag vet inte om det just nu bereds något sådant i Regeringskansliet.

Fru talman! Det gick väldigt snabbt att fatta beslut om att utöka antalet platser i viltdelegationerna - man gjorde det utan någon form av analys eller genomtänkt agerande. Man flyttade över ännu mer makt från markägare och jägare till organisationer och andra intressen i viltdelegationerna.

Denna utvärdering och denna satsning gick väldigt snabbt. Att se över hur älgförvaltningen och viltdelegationerna fungerar totalt sett är man inte intresserad av, men att flytta över makt och inflytande till andra än jägare och markägare är denna regering väldigt snabb med.

När det gäller det allmänna uppdraget är det uppenbart att det är en eftergift till Miljöpartiet, precis som jag sa inledningsvis. Ni var tvungna att se över om det fanns andra organisationer som skulle in och ta en del av jägarnas pengar till sina verksamheter.

Detta var en eftergift för att ni skulle kunna sitta kvar vid makten. Det är oansvarigt att använda jägarnas pengar för att se till att man kan sitta kvar i regeringsställning och blidka Miljöpartiet i dessa frågor. Jag tycker att det är ett oansvarigt sätt att hantera jägarnas pengar.

Monica Haider försöker självklart att glida ifrån denna fråga så mycket som möjligt, för det är ju pinsamt att en regering bär sig åt på detta sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jag måste också ställa en sista fråga, i och med att jag inte fick svar på alla.

Antalet i den svenska vargstammen är över 400, vilket påverkar vår viltstam. Vi har fattat ett beslut i riksdagen om 170-270 vargar. Anser Monica Haider att vi har för lite varg i Sverige eller att vi ska följa riksdagens beslut om 170-270 vargar? Ska vi följa det beslut som har tagits, eller ska vi ha en större vargstam än vad vi har beslutat om?

Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt av Sten Bergheden att i talarstolen säga att det är oansvarigt av oss att använda jägarnas pengar till andra organisationer. Det finns ju inget sådant förslag. Jag vet inte vad han syftar på. Ingen annan av dem han syftar på än Naturskyddsföreningen får några pengar. Jag tycker att det där är ganska fräckt.

Sten Bergheden tog också upp vargen. Det riksdagsbeslut som fattades om 170-270 vargar gällde ett referensvärde. Jag anser att bevarandestatusen för varg är gynnsam i dag, och därför kan vi ha licensjakt. Sten Bergheden vet precis som jag att vargjakten inte är okontroversiell vare sig här i Sverige eller i EU. Vi har väldigt många utestående frågor från EU-håll i detta. Det allmänna uppdraget är också en EU-fråga. Det är faktiskt de som bråkar med oss. Det här kommer alltså inte bara från regeringen.

För övrigt vet Sten Bergheden att man samarbetar och kompromissar i en regering. Ni var fyra partier, vilket märktes ganska mycket i politiken. Det kom inte fram så mycket inom detta politikområde, eftersom även ni var tvungna att kompromissa.

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som Monica Haider säger och även tidigare har sagt. Det är inget problem att göra upp i dessa frågor med socialdemokrater som kan frågorna. Problemet för Socialdemokraterna är det sällskap de har i regeringen.

Låt mig gå över till mina frågor. Hur mycket extrapengar har den nuvarande regeringen lagt på vilthanteringsanläggningar? Vem var det som införde stödet för att bygga upp vilthanteringsanläggningar till den nivå de har i dag? Detta skulle jag gärna vilja ha svar på.

Jag vill dessutom göra ett konstaterande i den här replikomgången. Regeringsförslaget om utfodring möjliggjorde totalförbud för utfodring. Detta nämner inte Monica Haider. Jag vänder mig starkt mot detta eftersom det innebär ett inskränkande av äganderätten i vårt land, en rätt som jag värnar högt.

Man avstår från att komma med ett förslag som riksdagen kan acceptera. Ett sådant förslag skulle till exempel kunna innebära att man inte får utfodra med sådant som inte är vanligt i den trakt där utfodringen sker. Det skulle i dina och mina hembygder omöjliggöra en utfodring med exempelvis sockerbetor. Det är mycket enkelt att införa en sådan bestämmelse om viljan finns, men den tycks faktiskt saknas.

Fru talman! I mitt anförande försökte jag beskriva frågan om förbud av utfodring, Eskil. Det här är inte helt enkelt, och därför lade regeringen fram ett förslag om ett förbud mot utfodring som man sedan kunde begära att få göra ett undantag från. Det här berodde i mycket på juridik; det var svårt att definiera det hela. Det här tog jag som sagt upp i mitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

I ert förslag skriver ni "överdriven utfodring". Det är väldigt svårt att definiera det juridiskt sett, vilket var anledningen till att vi lade fram det förslag som vi gjorde. Det verkar som om oppositionen - Alliansen - har en annan åsikt i frågan. Det här var ett problem även under er tid, och man kan fundera över varför ni inte lade fram ett förslag när det gäller förbud mot utfodring. Frågan är ju inte ny.

Om jag kommer ihåg det hela rätt, Eskil, tror jag att vi lägger 15 miljoner extra på vilthanteringsanläggningar. Men jag ger dig erkännandet att det var ni som införde dem. I de här frågorna är vi ju ganska överens. Vi tycker givetvis att alliansregeringen gjorde bra saker - om ni tycker att vi gör bra saker.

Vi gillar för övrigt vårt sällskap i regeringen. Vi tycker om varandra.

Fru talman! Tack, Monica, för det erkännande som här framfördes!

Jag kan konstatera att ambitionen inte finns hos nuvarande regering att göra något på utfodringsområdet, vilket är tråkigt. Det är tråkigt för alla oss som nu och då vistas i trafiken, och det är tråkigt för dem som bedriver jordbruk och skogsbruk. Det är även tråkigt för de människor som ibland känner oro över att viltstammar av olika slag är alltför starka.

Låt mig gå över till min tredje fråga. Varför ses inte kostnaderna för älgförvaltningen över? De har i vissa områden stigit ganska kraftigt. Det har sagts mig att det ibland har medfört att man avstår från att decimera älgkalvstammen för att kostnaden är relativt hög i förhållande till det utbyte man kan få av densamma.

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är ganska kul att Eskil vill att vi ska utreda kostnaderna för älgförvaltningen. Jag trodde ju att vi här i riksdagen var överens och tyckte om att förvaltningen är regional och att de regionala aktörerna ska besluta om det här. Så funkar det i dag. Det är viltförvaltningsdelegationerna som bestämmer över fällavgifterna och över hur stor budgeten på ett ungefär ska vara. Åtminstone gör vi så i Kronobergs län.

Jag trodde inte att ni ville att vi skulle ha mer av central styrning, utan det här skulle beslutas lokalt och regionalt. Det här är lite småkul.

Det är för övrigt väldigt tråkigt, Eskil, att ni avslog den del i propositionen som handlar om förbudet mot utfodring. Nu står hela Alliansen och ondgör sig över att jordbrukarna har problem med skador. Det var faktiskt ni som avslog förslaget, inte vi. Vi lade fram ett förslag, vilket ni inte gjorde under er tid i regeringsställning.

Fru talman! Ett stort problem i dag, Monica Haider, är nuvarande organisationskrav för miljöorganisationernas talerätt. Det krävs i dag bara att det finns 100 medlemmar i en förening för att den ska ha rätt att överklaga ett myndighetsbeslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

I dag kan inte bara Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen överklaga, utan det kan även små organisationer såsom Nordulv och Wolf Association Sweden. Till och med Facebookgrupper har fått överklaga utan att ha ett organisationsnummer, vilket annars är föreskrivet att man måste ha för att anses vara en förening. Detta är märkligt. Det här sker alltmedan vargen gör att lokalbefolkningens problem ute i bygderna ökar.

Tycker ni att organisationer som inte har den minsta förankring i en bygd ska få överklaga bara för att de kallar sig förening då det många gånger verkligen är diskutabelt om de är en förening? Ska man få överklaga när man själv befinner sig hundra mil från den plats där jakten ska bedrivas? Vi tycker att det här är märkligt.

Ni sitter i knäet på Miljöpartiet, så ni har det mycket svårt i regeringsställning. Men vad tycker ni själva? Ska myndighetsbeslut kunna förhalas och förhindras av så kallad förening utan verksamhetsberättelse eller organisationsnummer - i vissa fall med fingerade medlemslistor, vilket har uppdagats - i Stockholm eller hundra mil från den bygd där jakt ska bedrivas? Ska man kunna förhala, förhindra och blockera myndighetsbeslut på detta vis?

Vi tycker att de organisationskrav som finns är ett stort problem. Borde de inte förändras? Detta vill jag ha svar på.

Fru talman! Jag tycker att vi har fått ordning och reda på licensjakten av rovdjur. I dag fattas beslut i god tid så att den rättsliga processen blir klar innan det är dags att börja jaga. Jag tror att det i år har beslutats om att 22 vargar får skjutas inom licensjakten. Överklagandeprocesserna är klara innan jakten börjar. Det här tycker jag är en god ordning.

Jag tycker att alla vi som sitter här i riksdagen ska följa de lagar, regler och konventioner som Sverige har förbundit sig till. Bland annat styr Århuskonventionen det här. Det är inte vi i Sverige som själva styr över detta. Jag tycker att vi ska följa konventionen.

Fru talman! Jag tackar Monica Haider för svaret. Ja, 22 vargar skulle få skjutas, beslutades det. Det kan man ju tycka är försvinnande lite med tanke på att det i vissa områden, som Värmland, finns oerhört mycket varg. 22 vargar - i Värmland tycker man att det kanske skulle ha behövt vara nästan det dubbla bara i Värmland, för det finns väldigt mycket varg där. Av de här 22 vargarna ska 6 skjutas i Värmland. Det är väldigt snålt tilltaget.

Varför vill regeringen äventyra det allmänna uppdraget, som Jägareförbundet haft sedan 1938? Vilka kan det uppdraget och de delar av jakten och viltvården som det berör bättre än Jägareförbundet och de anslutna jägarna? Det finns inga som över huvud taget skulle kunna matcha det jobb de gör och den kunskap och erfarenhet de har. Jag undrar hur det skulle kunna gå till.

Era kompisar i Miljöpartiet vill ju till och med att uppdraget ska upphandlas offentligt, trots att pengarna till Jägareförbundet inte är skattepengar utan pengar från Viltvårdsfonden, som finansieras av jägarna själva genom jaktkortsavgifterna. Ni säger nu att ni inte vill upphandla, men varför var ni då för en översyn? Vad är det som inte är bra? Mig veterligen var det Sverigedemokraterna och Moderaterna som röstade nej till översynen i den här kammaren i fjol. Styr Miljöpartiet egentligen regeringens jakt- och viltpolitik? Det skulle jag vilja veta. Jag kanske inte får något svar, men det är en fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Fru talman! Nej, vi vill inte äventyra det allmänna uppdraget. Vi tycker att det allmänna uppdraget är bra. Sedan finns det anledningar till att vi ser över det. Jag redogjorde för detta i mitt huvudanförande.

Antalet vargar som man får skjuta bestäms av den regionala förvaltningen, Naturvårdsverket och så vidare. Detta har vi en ordning för. Men hade man haft ordning och reda i jakten på rovdjuren förra mandatperioden hade det inte varit tre år då man bara sköt tre vargar. Detta avgör ju också hur många vargar vi har i dag. Men det vi kan konstatera är att vi i dag har en gynnsam bevarandestatus för vargarna och en fungerande licensjakt på varg. Det är jag ganska nöjd med. Sedan kommer vi alltid att diskutera antalet, som jag sa i mitt huvudanförande. Vi är inte överens i den frågan, och jag tror inte att vi kommer längre med detta, Runar.

Fru talman! Jag tackar utskottet för debatten. Vi är här för att debattera betänkandet Jakt och viltvård. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Som vanligt är detta ett ämne som engagerar utskottet, och debatten går hög.

I dagens betänkande finner vi bland annat motioner om utfodring av klövvilt. Detta har vi redan pratat ganska mycket om. Men det är anmärkningsvärt: Regeringen tog förra året fram en proposition där vi såg till hur man skulle komma till rätta med problemet. De flesta såg ut att tycka att detta var en väldigt bra sak. Det gjordes till exempel många LRF-besök där man uttalade sig positivt. Tyvärr föll allianspartierna för trycket från jordägarna och fällde förslaget på slutet. Som Monica Haider sa tyckte man att man skulle ändra det och att det handlade om felaktig eller överdriven utfodring. Hur det skulle formuleras var svårt att se.

Man har då fortfarande kvar problemen. Det motioneras friskt om att man måste ta tag i det här. Vissa vill ha striktare regler, andra inte. Det är svårt att riktigt veta vad man vill.

Vad man kan säga är väl att regeringen inte har stått still i det här ärendet. Naturvårdsverket fick i uppdrag att utreda och se över utfodringen och hur den skulle gå till. Man fann att något som många anför är en bra sak, avledande stödutfodring, inte verkar fungera. Däremot ser man att utfodring ofta leder till oväntade och oönskade effekter. Man visar direkta effekter: Där det finns utfodring är det hög koncentration av klövvilt kring utfodringsstationerna, vilket är ganska självklart. Fler av ungdjuren överlever. Man får förstås också en ökad bärkraft i marken. Man kan alltså hålla mer vilt än vad marken utan utfodring skulle klara av. Då ser man också en ökad betning av vegetation i närheten. Man ser också en hög koncentration av annat vilt, allätare som dras till utfodringsplatserna, vilket även leder till exempelvis lättare överföring av smitta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det här är inte bra. Vi måste få bukt med utfodringen. Jag kan beklaga att den proposition som lades på riksdagens bord inte gick igenom. Men jag lovar att regeringen gör vad den kan för att få bukt med det här. Vi måste reglera det. Vi kan inte ha det som det är i dag. Det kan inte vara så att det som gynnar en sida, i det här fallet oftast älgjakter, är dåligt för jordbruk och skogsbruk. Vi måste leva sida vid sida och ha så mycket vilt som marken tål.

Förutom motioner om utfodring finns motioner om rörlig belysning, mörkersikten, det allmänna uppdraget, som redan har varit uppe i debatten här, jakttider, priser på jaktkort, följdfångst och lite till. Det mesta handlar om att göra jakten lättare och billigare. Det finns, som också har uppmärksammats, en motion om att flytta älgjaktspremiären till en lördag för att underlätta arbetslinjen. Men det är inte så att viltet finns till för oss 2,7 procent som definierar oss som jägare i det svenska samhället. Vi kan inte anpassa naturen för att den ska passa in i våra kalendrar. Naturen och viltet tillhör oss alla. Viltet är någons först när det är fällt.

Grunden i svensk jaktlagstiftning är att "viltet är fredat", som det står i 3 § jaktlagen. Det får jagas med särskilda undantag. Det är ungefär samma som med propositionen om viltutfodring, om ni kommer ihåg. I samma lag framgår det att "viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd" och de fågelarter som är naturligt förekommande i landet vissa delar av året eller hela året. Regeringen får meddela föreskrifter om de olika tider då olika vilt får jagas. Det kan behövas licensjakt. Jakt kan behövas för att reglera skador eller om vi till exempel får in arter som inte hör till den svenska faunan, vilket i sin tur kan ge skador.

Jakttiderna och planeringen av vår jakt i Sverige handlar om god förvaltning. Det gäller att inte störa viltet när det har ungar och att säkra fortplantningen, så att vi har bra, starka och livskraftiga stammar. Det handlar inte om att göra det bekvämt för jägare, även om jag själv kan tycka att det är ganska skönt med en brasa på passet. Därmed ska inte lagarna ses över.

I Naturvårdsverkets Strategi för svensk viltförvaltning slås det fast att förvaltningen ska vara adaptiv. Den ska alltså vara lärande. Vi får hela tiden ny kunskap, och den ska implementeras i viltförvaltningen. Till exempel jakttiderna kunde det vara en bra idé att se över. Detta har inte skett på 18 år, men på 18 år har det hänt mycket. Vi har till och med fått ett varmare klimat i Sverige, vilket gör att brunsttider och häckningstider har ändrats. Kunskapen om arters biologi har förbättrats. Viltskadorna har ökat på vissa ställen. Vissa populationer har dragit iväg och blivit större.

När man ser över hur jakten ska se ut ska man lära av hur det ser ut och ta in ny kunskap. Jakten och jakttiderna bör basera sig på den aktuella kunskap vi har om arters biologi, beståndsutvecklingen och utvecklingen av viltskador, inte på när vi människor kan ta semester.

På det hela taget anser Miljöpartiet att viltvården och jakten måste ses ur ett ekosystemperspektiv och att vi bör förvalta den och vårt vilt tillsammans. Vi ser också helst en flerartsförvaltning snarare än förvaltning av en art i taget. Arter interagerar med varandra och påverkar varandra. Vi behöver ha en förvaltning som tar hänsyn till alla djur, inklusive rovdjuren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi har redan pratat om älgförvaltning här i kammaren. Det är inte sant att det inte har gjorts en översyn. Det gjordes en översyn av de nya reglerna 2015. I regleringsbrevet till Naturvårdsverket står det att de synpunkter som kom fram ska följas upp under 2018. Det man står och säger här i kammaren är alltså inte sant.

Det sker en förändring. Jag hoppas dock att vi kommer ännu längre och på vissa ställen har en klövviltsförvaltning för att sedan komma till en flerartsförvaltning. Vi behöver se helheten och tala om viltskötsel och viltvårdsområden.

Det ska vara en ekosystembaserad viltförvaltning som tar hänsyn till bärkraften i marken, vilka arter som finns där och hur de interagerar med varandra. En förvaltning som går i takt med dagens kunskap skapar acceptans och harmoniserar med samhället. Det tror jag är nyckeln till en modern jakt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).

Fru talman! I och med att det ändå är Miljöpartiet som styr de här frågorna i regeringen förväntar jag mig att få tydliga och klara besked här av Miljöpartiets representant Emma Nohrén. Den första frågan är: Vad är det ni vill förändra i det allmänna uppdraget i och med att ni tillsätter översynen? Vad är syftet med hela den biten?

Det måste ju finnas en anledning till att man sätter igång detta arbete. Man försöker skylla på EU. Vi vet att ni i Miljöpartiet drev frågan hårt. Det är många av era företrädare som har varit ute i frågan och vill se en översyn av det allmänna uppdraget. Varför? Ni måste ha ett enkelt och klart besked till landets jägare varför ni tycker att det behöver ses över.

Den andra frågan är ännu enklare. När kommer det utfodringsförslag som Alliansen diskuterade fram när ni kom med ert andra förslag som vi inte kunde acceptera? När kommer detta förslag? Någon form av aktiv verksamhet måste ändå ske på Regeringskansliet med att jobba med frågan, och då borde man ha en tidsplan för när det nya förslaget ska komma. Jag kanske i stället kan få svar av Emma Nohrén när jag inte fick det tidigare av Socialdemokraternas representant.

Den tredje frågan gäller vargen. Vi har ett beslut på 170-270 vargar. I dag är det över 400, och jag har hört företrädare för olika partier säga hur många vargar det kanske borde skjutas i Värmland. Anser Miljöpartiet att vi har för få eller för många vargar i Sverige i dag? Är nivån rimlig? Eller ska vi försöka följa det riktmärke som riksdagen försökte sätta upp för några år sedan?

Jag vill börja med de tre frågorna till Emma Nohrén. Jag hoppas på klara och tydliga svar till landets jägare.

Fru talman! Tack för frågorna, Sten Bergheden! Jag ska försöka svara på den korta tid vi har. Först och främst vill jag säga att du hela tiden talar för Sveriges jägare. Jag är själv jägare, och du talar inte riktigt för mig. Vi har olika syn på mycket av detta.

När det kommer till det allmänna uppdraget tittar EU på ärendet och har sagt att vi förmodligen måste ändra struktur på hur det ser ut. Sedan är det sant att Miljöpartiet tycker att det kanske borde ha sett ut på annat sätt. Det har oavkortat till största delen gått till Svenska Jägareförbundet. Vi kan inte säga hur vi vill att det ska ut. Men en utredning som följer gällande lagstiftning i EU måste vara grundnivån. Vi kan inte ha ett särskilt system här som gör att vi får överträdelseärenden i EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Den andra frågan handlade om vargar. I den proposition som antogs om rovdjurspolitiken stod att stammen ska uppnå gynnsam bevarandestatus. Hur den gynnsamma bevarandestatusen ser ut beror på hur många vargar som invandrar och hur populationen ser ut. Det talas här om ett referensvärde på 170-270 vargar. Det är inget tak i det. Det handlar om vad vi behöver ha i buffert för att kunna ha en stam. Det handlar också om att vi måste ha invandrade vargar till detta.

Jag stannar där. Du får upprepa den sista frågan.

Fru talman! Jag börjar med att påminna om den. När kommer utfodringsförslaget? Emma Nohrén kan notera det och komma med ett svar. Jag utgår ifrån att finns någon form av aktivitet i Regeringskansliet om den frågan.

Jag frågade om beslutet om 170-270 vargar. Svaret är här att vi kan ha i princip hur många som helst. Min fråga var: Tycker du att det är rimligt att det i dag är över 400 vargar när riksdagen har sagt att en rimlig nivå kanske behöver ligga på 170-270, Emma Nohrén? Tycker du att landsbygden ska tåla 400?

Andemeningen i ditt svar är att vi kan ha ännu fler om det behövs. Är det en rimlig nivå att sätta upp målet att en gynnsam bevarandestatus kan innebära i princip hur mycket varg som helst i Sverige? Det är underförstått. Vad är maxgränsen för vad landsbygden egentligen ska tåla när det gäller varg?

Jag frågade om översyn av uppdraget. Det fanns en andemening när ni satte igång utredningen, men ni har ingen idé om hur det egentligen ska vara. Varför sätter man igång en utredning och en översyn men har ingen idé om vad man egentligen vill nå? Det är lite som att skjuta från höften i de här sammanhangen att inte ha någon idé när man sätter igång det. Man lämnar över det, och det får landa var som helst. Det förefaller att vara lite dåligt genomtänkt om det inte fanns någon idé. Det fanns inget syfte från Miljöpartiets sida när man satte igång det.

Fru talman! När det gäller utfodringen har Naturvårdsverket jobbat på. Vi hoppas att vi kan implementera regler och få ett hållbart förslag. Det bästa hade varit om propositionen som var genomarbetad och också fungerade rent lagtekniskt hade gått igenom. Men den har fällts, och nu får man runda den. Det förslag som togs fram av allianspartierna om otillbörlig eller otillåten utfodring går inte att genomföra på det sättet. Då får vi försöka att laga efter läge. Den röjda vägen framåt röstades ned, och då får man runda den så gott man kan. Vi måste få ordning på problemet; så är det.

När det gäller varg ska vi uppnå gynnsam bevarandestatus. Det har kammaren fattat beslut om. Vi har olika utredningar. Efter att beslutet fattades har det kommit fram nya fakta om att vi kanske måste ha en miniminivå på 300 vargar. Ska vi ha en miniminivå måste vi ha fler för att det ska täcka upp om till exempel valpsjuka eller något annat skulle slå till. Vi måste också ha genetiskt friska vargar som invandrar för att vi ska kunna ha en gynnsam bevarandestatus. Där är inte vargstammen i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi kan inte säga att vi ska ha 170 vargar för att det är vad landsbygden tål. Vi måste ha en gynnsam bevarandestatus på ett djurslag, precis som det står i våra lagar och regler att vi ska ha.

Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga till ledamoten Emma Nohrén om ett problem som jag försökte lyfta upp under mitt anförande. Det är många som är eftersöksjägare som känner sig hotade. Vi vet alla att djurrättsaktivister nu håller på och förstör för vissa jägare. Jägarna jagas, helt enkelt.

Vi vet att eftersöksjägarna är hjältar. De är de som tar vid när jag exempelvis körde på ett vildsvin, eller tvärtom: Vildsvinet körde på mig, kändes det som. Eller det kan vara något annat djur. De åker ut på natten med hunden. Sedan ska de göra det fantastiska jobb som de gör för att se om viltet så pass dåligt att det måste skjutas.

Här ser vi att de jägarna jagas. Det är samma med till exempel jägarna i Värmland som har skyddsjakt på varg. Jägarna törs inte längre för att det är djurrättsaktivister som jagar dem. Min fråga till dig är vad du tycker att man ska göra. Vad finns det som du ser som man skulle kunna göra för att kunna hindra det?

Fru talman! Tack för frågan! Det korta svaret är att om det är olagliga saker som sker ska man förstås tillkalla polis. Det är oacceptabelt att människor överträder bestämmelser och gör saker på detta vis.

Jag håller helt med om att våra eftersöksjägare är fantastiska. De är ute i ur och skur och i alla väder, och de har hundar som klarar av detta. Jag har själv två hundar som jag tränar eftersök med. Jag vet hur många träningstimmar som krävs och vad som krävs för att hålla dem i skick, för att sedan kanske bli väckt klockan två på natten och springa iväg ut och göra sig i ordning för att ta hand om trafikskadat vilt.

Ordningen för trafikskadat vilt med eftersöksjägare ska vi vara stolta över i Sverige. Det är få länder som har en sådan ordning. Denna ordning är bra dels av hänsyn till det som har hänt, dels, och framför allt, av hänsyn till viltet. Vi vill inte att skadade djur ska ligga ute. Där gör jägarna en otroligt bra insats, och det ska vi absolut värna. Jag har svårt att se att man skulle kunna sköta detta på ett annat sätt.

När det gäller dem som beter sig illa mot laglig jakt vill jag säga: Är det brottsligt så är det brottsligt. Det kan vi inte göra så mycket åt, utan det handlar om att förklara och så vidare. Det går inte att försvara att någon begår brottsliga handlingar.

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för ditt svar! Ett förslag som har dykt upp är att man ska kunna ge samma skydd som en polis eller väktare har till eftersöksjägare eftersom det skulle kunna handla om hot mot tjänsteman. Här skulle man kunna göra någonting. Det är alltså ett förslag som har lagts fram, och jag tycker att det är någonting som regeringen bör ta till sig och göra någonting åt. Detta är ett jättestort och allvarligt bekymmer, som jag tycker att vi måste åtgärda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi har talat mycket om vildsvin. Det har varit något av den röda tråden i debatten än så länge. Vi är överens om att det är ett bekymmer; det har vi hört. Jag tycker att det är bra att vi är överens om att det är ett bekymmer. För det är ett stort bekymmer - inte tu tal om det. Det kostar enorma summor för hela vårt land.

Vi har både från Alliansens sida och från regeringens sida kommit överens om att vi ser lite olika på hur hanteringen har blivit. Jag har ändock en fråga och en vädjan till regeringen och till Emma om att ni verkligen nu tar fram ett förslag så att vi kan komma till avslut i frågan och komma framåt. Min fråga är: Kommer vi att få se ett förslag före sommaren?

Fru talman! Tack för frågorna! När det gäller vidare skydd för eftersöksjägare är det första gången jag har hört detta. Jag är ingen lagexpert, men det låter lite märkligt att man ska kunna ge ett sådant skydd. Det får vi ta upp en annan gång när vi har frågan på bordet eller lämna över den till Justitiedepartementet.

När det gäller stödutfodring eller utfodring av vilt är det som jag har sagt: Det fanns ett sätt att gå fram med detta så att det blev ett stringent och bra förslag. Det låg på riksdagens bord, men det röstades ned. Därefter har Naturvårdsverket tagit tag i det. Förmodligen kommer vi att se små förordningsändringar, men jag kan inte säga när, var och hur de kommer. Men det jobbas på det - absolut.

Fru talman! Jakt kan fylla flera viktiga samhällsfunktioner, till exempel för att bibehålla den biologiska mångfalden. Att jakten kan ha en viltförvaltande uppgift har vi talat om här tidigare. Genom jakten kan man se till att vissa populationer inte växer sig för stora på bekostnad av andra. Jakt kan för dem som jagar också bidra till stora naturupplevelser, gemenskap, spänning etcetera. Jakten i Sverige bedrivs inte av en liten överklass, utan det är nästan 300 000 personer som jagar i Sverige. Jakt är alltså en viktig fråga, och det är bra att vi har tillfälle att diskutera den här i dag.

Jakten som bedrivs i Sverige är dock också storskalig i så måtto att det är väldigt många djur som dödas varje år. Fler än 1 miljon djur skjuts varje år i jakt i Sverige: ungefär 200 000 rådjur, nästan 100 000 älgar, 25 000 harar och hundratusentals fåglar. Då är det inte underligt att det kan uppstå en och annan intressekonflikt i skogen mellan jägare och den som till exempel vill vara ute och plocka bär, ta en promenad med hunden eller jogga och som kanske inte tycker att det är så trevligt att det finns grupper som är tungt beväpnade och är ute och jagar djur. Man är rädd för att de ska träffa fel med sina skott.

Det kan uppstå intressekonflikter mellan å ena sidan dem som vill ha livskraftiga rovdjursstammar - vilket är någonting som vi egentligen står bakom i alla partier här i kammaren - och å andra sidan jägare som vill hålla rovdjursstammar nere. Då är det viktigt att vi har en jakt som bedrivs på rätt sätt och att vi har en ekosystembaserad rovdjursförvaltning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det är också viktigt att jakten bedrivs på ett öppet och demokratiskt sätt. Jag skulle säga att det är bakgrunden till det allmänna uppdraget, där pengarna från jaktlicensen går till en statlig viltvårdsfond från vilken medel fördelas ut till organisationer och även till myndigheter som är aktiva just med att bedriva viltvård.

Jag tycker från mitt perspektiv att det är fullt rimligt att miljöorganisationer i större utsträckning ska kunna ta del av medlen från Viltvårdsfonden. I dag får jägarorganisationerna mer än 100 gånger så mycket pengar från Viltvårdsfonden som Naturskyddsföreningen får. Jag tycker att den debatt som har förts här tidigare känns lite oproportionerlig i detta perspektiv.

Det är också viktigt att det är ordning och reda på jakten i så måtto att den illegala jakten måste bekämpas med kraft. Det kan vara så att den främsta orsaken till att vargar dör i Sverige är just den illegala jakten. Vi vet åtminstone att det handlar om tiotals vargar som fälls varje år på grund av illegal jakt. Vi vet att var tionde örn enligt uppskattningar har hagel i kroppen då de upptäcks.

Vi vet också att rättsväsendet står tämligen handfallet inför den illegala jakten. Jag skulle säga att detta är en brottslighet som inte prioriteras av rättsväsendet. Det här måste det bli ändring på. Det kan inte vara så att vi bara har knappt en fällande dom per år för grovt jaktbrott i Sverige när vi vet att detta är en verksamhet som är mycket mer omfattande än så.

För att bekämpa den illegala jakten tror jag dock mer på det preventiva och förebyggande arbetet, nämligen att vi måste ha fler människor ute i skogarna. Vi måste till exempel ha fler naturbevakare, jakttillsynsmän och jakttillsynskvinnor som finns ute i våra skogar och ser till att det går rätt till. Flera län i Sverige har inte ens en enda jakttillsynsman. Det är helt enkelt mörka fält på kartan. Detta kan inte vara rimligt.

Det finns också ett par andra avarter som vi behöver komma till rätta med. Jag tänker på en sådan sak som godsjakten. Vad är samhällsnyttan med att föda upp hundratusentals änder, fasaner och andra fåglar bara för att direktörer och andra välbeställda människor ska kunna komma dit och skjuta på dem? Nej, det här är en jaktform som vi borde kunna förbjuda här och nu.

Jag tycker också att vi mycket tydligare borde kunna reglera eller förbjuda blyhagel, som sprids i naturen och orsakar stor skada. Det gäller även grytjakt, som är en stressande jaktform. Pilbågsjakt borde inte tillåtas och inte heller fällfångst av till exempel rävar och grävlingar.

Fru talman! Om jakten ska bedrivas på just ett sådant sätt som vi vill behöver vi med andra ord komma till rätta med en hel del saker.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till dig, Jens Holm. Du tog upp hur många älgar, hur många rådjur och hur många harar som skjuts. Du missade däremot vildsvinen. Men det är 110 000. Tycker du att det är ett bekymmer att det skjuts så många djur i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jag vill också fråga dig om djurrättsaktivister som jagar jägare, vilket jag också frågade Emma Nohrén om. Jag menar att eftersöksjägare är hjältar. De försöker hitta djur som blivit skadade, av exempelvis bilar. Dessa jägare känner sig jagade av djurrättsaktivister. Det gäller även jägare, i exempelvis Värmland, som ägnar sig åt skyddsjakt och ska skjuta vargar. De törs inte längre, eftersom de blir jagade av djurrättsaktivister. Vad tycker du om det?

Fru talman! Jag håller med om att vildsvinspopulationen i Sverige är alldeles för stor, och det är ett stort problem som det ser ut nu. Jakt är ett sätt att hålla populationen nere. Men till exempel storskalig utfodring av vildsvin är ingen bra idé.

Det finns däremot en del andra arter som jag tycker är hårt pressade. Och på våra rovdjur, inte minst vargen, tycker jag inte att det ska bedrivas någon licensjakt över huvud taget. Man får alltså titta på det art för art, om det är det du är ute efter, Magnus Oscarsson.

Min poäng med uppräkningen av alla djur som dödas i jakt i Sverige är att påvisa att det är en storskalig verksamhet, och på storskalig verksamhet har vi all rätt att ställa krav.

Precis som Emma Nohrén sa i sitt anförande tidigare är det värt att tänka på att enligt jaktlagen är allt vilt fredat. Det är utgångspunkten. Det måste alltså skötas med större varsamhet än i dag.

När det gäller konflikter mellan jaktmotståndare och jägare är jag den förste att beklaga att sådant sker. Men jag skulle önska lite mer balans från Oscarssons sida. Det begås övergrepp och felaktiga handlingar från båda hållen. Men man kan inte förhindra människor att vara ute i skog och mark. Det är allas rättighet; vi har allemansrätt. Därför vilar ett stort ansvar på jägarna att bedriva jakt på rätt sätt.

Fru talman! Tack för ditt svar, Jens Holm!

Du tog tidigare upp jakten och jägarna och sa att det inte längre var rikemansjakt eller något sådant. Det är intressant. Att jaga är nämligen en folkrörelse. Vi talar om hundratusentals jägare, som gör ett fantastiskt arbete för att hålla nere storleken på stammarna. Jag talar om såväl älg som rådjur och vildsvin med mera. Det är viktigt eftersom de här djuren ger upphov till enorma skador, exempelvis i trafiken. Om vi inte höll nere stammarna skulle det bli ännu fler olyckor.

Vi som bor utanför Stockholm, Jens Holm, vet hur bekymmersamt det kan vara. Vi vet vilka skador och vilka kostnader det leder till. Det är alltså viktigt att vi jobbar tillsammans med våra jägare och faktiskt ser dem som de bästa vännerna. Det är de som håller det här i schack.

Det är intressant att du inte är riktigt tydlig just när det gäller djurrättsaktivister och vilket elände de åstadkommer. Vi måste hitta på någonting. Det är viktigt med ett medskick till regeringen - det fick Emma förut - om att det måste till något som skyddar eftersöksjägarna, så att de inte slutar. Det vore en katastrof för oss om de skulle säga: "Vi törs inte längre. Våra bilar blir sönderslagna, och vi blir hotade på olika sätt."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Här måste vi tillsammans, politiskt, ta skarpa tag och säga: Nu är det nog. Vi måste se till att få fram en lag som skyddar jägarna som hjälper oss.

Fru talman! Jag förstår inte det där riktigt, men vi får nog ta det i en annan debatt, Magnus Oscarsson. Vi ska alltså ha en separat lag för att skydda eftersöksjägare?

Jag är den förste att hålla med om att varje gång någon form av angrepp sker, oavsett om det är mot jägare eller andra människor som är ute i skogen, är det helt förkastligt. Det är bra om det lagförs och att det leder till fällande domar. Men att ha separata lagar för vissa kategorier jägare verkar minst sagt lite underligt.

Vi ska komma ihåg att vi är många som ska leva på den här ytan som vi kallar Sverige. Vi är 10 miljoner människor, men vi pratar om hundratusentals djur, miljontals om vi räknar med fåglar och fiskar etcetera. Vi kan inte alltid utgå bara från människans intressen. Ibland måste vi kanske bygga infrastruktur med hänsyn tagen till de vilda djur som finns. Ibland ska vi kanske inte bygga infrastruktur, eftersom vi tar hänsyn till att det finns vilda djur i skogen. Skogen kanske ska få stå kvar där i stället. Det finns en mängd sådana intressekonflikter. Det var det jag försökte belysa i mitt korta anförande.

Ibland låter det som att alla svenskar är jägare. Men på det sättet är det inte. Jägarna är trots allt en minoritet i Sverige.

Jakten måste alltså bedrivas på ett ansvarsfullt sätt, och det är viktigt med insynen och den demokratiska förankringen av jakten. Jag tror att det finns mer att göra när det gäller det.

Fru talman! I detta betänkande behandlas ett ganska begränsat urval av frågor om jakt och viltvård. Men det är glädjande att se engagemanget i debatten och att det skickas ut lite krokar utanför just de frågorna. Det får gärna vara på det sättet.

Liberalerna har inga reservationer i betänkandet, men jag har ändå lite synpunkter och vill redovisa några av Liberalernas utgångspunkter.

Liberalerna vill vara tydliga med att vi värnar om den biologiska mångfalden och därmed livskraftiga viltstammar. Det handlar till stor del om kunskapsbaserad förvaltning. Och i viltförvaltning är jakt en naturlig del.

Det finns tydliga målkonflikter mellan olika intressenter. Och rovdjursförvaltning, inte minst, har varit uppe till diskussion många gånger i den här kammaren.

Liberalerna anser att det är vitalt att man har en bred förankring, särskilt bland boende i rovdjurstäta områden. Alldeles nyss diskuterades illegal jakt. Vi är övertygade om att dialog och acceptans är bra sätt att förebygga det. Därför tycker vi att det ska vara möjligt med skyddsjakt och selektiv licensjakt, för att förhindra oacceptabla rovdjursskador i bland annat tamdjurshållning.

Sedan tycker vi liberaler också att det är viktigt att vi lever upp till de EU-åtaganden som vi har för att skydda hotade djurstammar, det vill säga mycket av det som står i art- och habitatdirektivet. Nu har den frågan på något vis blivit avgjord i och med att kommissionen har sagt att man inte ämnar se över den delen av naturvårdsdirektivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi vill ändå uppmärksamma det som kommissionen sa, att man skulle utnyttja det nationella utrymmet bättre. Det fanns alltså ett sådant utrymme som staterna inte hade utnyttjat. I och med det måste vi titta vidare på förvaltningen av rovdjur. Så långt som möjligt bör det ligga på en nationell och regional nivå.

När det gäller jakt och jägare känns det som att någon står upp för jägarna, någon står upp för djuren och någon står upp för jakten. Detta är ett lite konstigt förhållande. Man måste naturligtvis gå i takt. Det finns inte något motsatsförhållande i detta.

Jag är inte själv jägare, men jag förstår att jakt kan innebära en stor upplevelse med både spänning och naturupplevelse. Vi tycker att man ska uppmuntra fler att bli jägare. Det gäller speciellt unga och kvinnor, som är underrepresenterade i gruppen jägare. Det vore bra om det blev en bredare rörelse.

Handel med viltkött har tagits upp. Man vill att det ska kunna säljas som en konsumentprodukt. Här har vi en resurs i Sverige som vi ska ta till vara. Jag vill nog påstå att detta är ett ganska klimatsmart kött. Då ska inte regelverket hindra att köttet kommer ut på marknaden. Det är också ett av de hinder mot att nå ut på marknaden som har uppmärksammats, att viljan att jaga och minska stammen blir mindre.

Sedan vill jag från Liberalernas sida uttrycka att det är bra att det har införts en rättsprocess som av allt att döma fungerar. Det får vi naturligtvis följa, men vi kan konstatera att den licensjakt som nu sker har kunnat genomföras i rätt tid.

Fru talman! Sedan vill jag säga några ord om diskussionen om stödutfodring av klövvilt, och det finns också med i dagens betänkande. Vi har inte med någon reservation, men för oss liberaler - och jag hoppas även för regeringen - gäller fortfarande tillkännagivandet från hösten 2016 om att man skulle återkomma i frågan med ett nytt förslag som inte innebär ett generellt förbud. Det ska i stället handla om ett mer preciserat lagförslag som ger möjlighet att utfärda förbud mot utfodring av klövvilt när andra lösningar visat sig vara inte möjliga och det går att påvisa påtaglig skada.

Det fanns tidigare en viss tveksamhet om vad Alliansens förslag innebar. Emma Nohrén hade inte heller med sig papperet om vad förslaget innebär. Förutom det vill vi också att förbudet ska kunna begränsas till ett område och under en viss tid. Jag tycker ändå att det är ett steg framåt.

Jag vill citera den socialdemokratiska ledamoten från den riksdagsdebatt som vi hade under hösten 2016. Han kallade den här diskussionen för "trams och fulspel". Jag tycker att vi har kommit lite längre i debatten här i dag. Jag uppfattar - och jag uppfattar att även regeringen gör det - det som positivt att det nu vidtas både frivilliga och andra åtgärder inom området som lyfter frågan framåt. Det handlar ju om Jägareförbundet som har en prioriterad uppgift att sprida information om följderna av utfodring. Även Naturvårdsverket jobbar med frågan.

Nu väntar vi bara på regeringens lagförslag som bygger på tillkännagivandet. Trots allt hänvisas det till fortsatt beredning i betänkandet. Om den beredningen inte innebär att det ska komma ett lagförslag, då kan man ju undra vad man då tänker på. Vad innebär den beredningen? Är det bara ett tomt ord?

För min och Liberalernas del känns det som att detta har blivit ett politiskt spel där man säger att eftersom man inte fick igenom sin proposition i riksdagen ska man minsann inte lägga fram något förslag alls. Det kan vi syssla med här, men det hjälper ju inte saken. Som ett komplement till de åtgärder som nu vidtas är det viktigt att det blir en laglig reglering på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)