Hyresrätt m.m.

Fru talman! Sverigedemokraternas ingångar gällande hyresrättsfrågor är att folk ska ha råd att efterfråga det som byggs och de bostäder som finns på bostadsmarknaden, och de ska även ha möjlighet att äga sin bostad. Bygga bostäder som ingen kan efterfråga kan vi alla göra, men det ger inte någon bra bostadspolitik i slutändan.

Vi behöver skapa långsiktiga förutsättningar. Vi behöver vidta konkurrensskapande åtgärder för att få ned kostnaderna, och vi behöver möjliggöra det egenägda boendet. På det sättet friställer vi också hyresrätter genom att människor går in i ett ägt boende.

Vi har nu en ny migrationspolitik i Sverige, vilket möjliggör en hel del på det bostadspolitiska området. Mellan 2006 och 2022 byggdes det enligt Boverket upp ett underskott om 175 600 bostäder. Detta är alltså ett underskott; man gick med andra ord åt helt fel håll. Men detta kan vi nu ändra med en ny migrationspolitik; under 2012–2022 ökade Sveriges befolkning med 1 miljon personer, och det är klart att det blir problem när det inte byggs lika mycket som befolkningen ökar.

Man gav en bostadsgaranti till nyanlända migranter till Sverige, och genom en lagstiftning som infördes 2016 tvingades kommunerna ordna fram bostäder. På detta sätt tvingades kommuner bygga ett antal bostäder som det i ett senare skede inte fanns något behov av på bostadsmarknaden. I Eskilstuna, där Socialdemokraterna och Moderaterna styr, pratar man nu om att riva 2 000 bostäder.

Fru talman! Trygghet är ett viktigt område inom bostadspolitiken. Vi gör nu mycket tillsammans med Tidöpartierna för att återskapa tryggheten i Sverige. Det rättspolitiska området har fått både stora reformer och stora resurser för att kunna åstadkomma detta. Under lång tid ökade dock antalet utsatta områden i Sverige, från 53 områden år 2015 till 59 områden år 2023. I dessa områden känner sig 50 procent av invånarna oroliga över att gå ut på kvällstid.

Vi behöver nu stora reformer för att åter göra Sverige tryggt. På det bostadspolitiska området gör vi till exempel insatser för områdessamverkan, så kallad BID-samverkan, där fastighetsägare ska samverka för att skapa trygghet i våra bostadsområden. Vi har infört vistelseförbud för till exempel gängkriminella, och vi har infört säkerhetszoner. Vi har också skapat förutsättningar för att utöka kameraövervakningen i Sverige.

Vi möjliggör vräkning av kriminella som skapar otrygghet i våra bostadsmiljöer. Vi har även möjliggjort en reglering av antalet inneboende i en lägenhet för att motverka madrasslägenheter, skuggsamhällen och den trångboddhet som har utvecklats i Sverige.

Fru talman! Vi står inför ett vägval, och det handlar om mer än bara bostadspolitik. Vi har under det senaste året hört Socialdemokraterna tala om att blanda befolkningen. Låt oss vara ärliga: Det handlar om tvångsblandning. Socialdemokraternas vision för bostadsmarknaden är att flytta människor som pjäser i ett spel och bygga hyreskomplex i stabila villaområden. Detta är dikterat direkt från Socialdemokraternas partikansli.

Man vill bryta upp fungerande bostadsområden för att nå sina politiska mål. Man vill diktera sammansättningen i våra kvarter utifrån etnicitet och socioekonomisk status. Men integration kräver ansvar, fru talman – inte tvång. Tvångsblandning av människor och byggande av bostäder i villaområden löser ingenting.

Vi ska i stället bygga en samhällsgemenskap på värderingar, på språket och på att folk arbetar, gör rätt för sig och vill bli en del av det svenska samhället. I stället för att ge oss på sparsamma människor som har skaffat sig en villa eller ett radhus i ett lugnt område för sin familj ska vi bygga gemenskap i vårt samhälle. Sverigedemokraterna är en garant för att denna tvångsblandning inte kommer att ske i Sverige.

Med det, fru talman, ställer jag mig bakom förslaget i dess helhet.

Fru talman! Jag lyssnade väldigt noggrant på Roger Hedlunds anförande. Jag hörde prat om tvångsblandning, kriminalpolitik och migrationspolitik, men tyvärr hörde jag inte ordet hyresrätt, vilket är ämnet för debatten.

Generös som jag faktiskt ändå är tänkte jag ge ledamoten tillfälle att berätta hur Sverigedemokraterna avser att förbättra hyresmarknaden – tillgängligheten till hyresrätter – för den miljon människor som i dag bor i hyresrätt. Det är nämligen det vi ska debattera. Är ledamoten intresserad av andra politikområden finns det andra debatter att ansluta sig till.

Alltså: Vänligen berätta vilka förbättringar av hyresmarknaden för Sveriges hyresgäster som Sverigedemokraterna har bidragit till under sju terminer, det vill säga tre och ett halvt år, Roger Hedlund! Det tror jag att väldigt många är intresserade av att höra. Vräkning av hyresgäster i all ära, men vilka andra saker har Sverigedemokraterna bidragit till under en hel mandatperiod?

Fru talman! Tack för din fråga, Alireza Akhondi!

Jag konstaterar att Centerpartiet inte tycker att debatten om trygghet för dem som bor i hyresrätt i Sverige hör hemma här. Jag skulle nog säga att den som går ut och frågar dem som i dag bor i hyresrätt i Sverige får höra att de i allra högsta grad efterfrågar trygga bostadsområden. Det är därför Sverigedemokraterna lägger fokus på den frågan när det gäller hyresgästerna.

Här finns det oerhört mycket att göra, och Sverigedemokraterna vidtar tillsammans med Tidöpartierna en rad åtgärder för att skapa trygghet i Sveriges bostadsområden. Det var det jag presenterade i mitt anförande. Sverigedemokraterna har debatterat frågan många gånger, och Alireza har varit med på de debatterna och hört detta, fru talman. Hans fråga är alltså självklart högst retorisk.

Jag skulle kunna ställa samma fråga tillbaka, för när jag lyssnar på Alireza – Akhondi, fru talman – hör jag mest att man vill införa marknadshyror i Sverige. Det tror jag egentligen inte är en lösning på någonting alls i sammanhanget, men det var det man genomförde – som sin viktigaste politiska åtgärd – i januariöverenskommelsen med Socialdemokraterna. Marknadshyror hade nog snarare skapat sämre förutsättningar för dem som bor i hyresrätt i Sverige i dag.

Jag tror mer på att införa underhållsfonder för att kunna möjliggöra renovering, det vill säga skapa förutsättningar för att hyrorna inte ska stiga vid renoveringar. Det handlar om att skapa en långsiktighet och på så vis bygga bort det underskott som har byggts upp under väldigt många år när det gäller behovet av renovering av våra bostäder.

Vi behöver också skapa förutsättningar för flyttkedjor, vilket vi gör genom Sverigedemokraternas och Tidöpartiernas politik för att skapa fler småhus. Vi vet att folk efterfrågar detta i stor utsträckning. Här har vi flera åtgärder som Alireza – Akhondi, fru talman – kan ta med sig i debatten.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Det är gott att ledamoten rättar sig själv gällande namnet, för vi använder alltid både för- och efternamn i debatter i kammaren. Vi talar även via talmannen och använder därför inte ”du” och ”din”. Med det ödmjuka lilla påpekandet från sittande talman går ordet till Alireza Akhondi.)

Fru talman! Undertecknad uppskattar tredje vice talmannens ödmjukhet men inte Roger Hedlunds försök till svar.

Trygghetsfrågorna diskuterar vi i de forum som de faktiskt berör. När vi debatterade frågan om vräkning av hyresgäster diskuterade vi den här frågan ganska djupt och ingående. Vi har också fört fram våra olika synpunkter under utskottets behandling av ärendet.

Det som var kristallklart i Roger Hedlunds anförande var att Sverigedemokraterna inte har några förslag att komma med över huvud taget. I stället lyfter de Centerpartiets förslag, vilket jag i och för sig är tacksam för.

Centerpartiet är för friare hyressättning i nyproduktion. Det står vi för, och det har vi stått för i flera år. Vi var också det första parti som krävde att man skulle tillsätta en bostads- och fastighetskommission för att komma till rätta med de allvarliga konsekvenserna av den Tidöledda regeringens politik under den här mandatperioden, med extremt många konkurser, väldigt många som blivit arbetslösa och så vidare. Vi har dessutom som enda parti öppnat för moms på hyra i syfte att bättra på kalkylerna, så att man ska kunna bygga fler hyresrätter, öppnat för mer kreditgarantier, så att man ska få till hyresrätter på landsbygden, och så vidare.

Vad har Sverigedemokraterna bidragit med?

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna bidrar till att skapa långsiktighet inom bostadspolitiken. Om Sverigedemokraterna hade varit ett parti som förordat hög invandring och ett mångkulturellt samhälle skulle vi i första hand ha sett till att bygga bostäder till de människor som invandrat. Men Sverigedemokraterna är inte ett sådant parti.

Fru talman! Centerpartiet är däremot ett sådant parti. Man förespråkar fri invandring och ett mångkulturellt samhälle, men man tillskapar inte bostäder. Jag tycker att man ska ställa sig frågan vad man själv har bidragit med när man haft inflytande över svensk politik för att tillskapa bostäder till dem som behöver bostäder i Sverige. Vad jag kan konstatera är att det var ett stort underskott på bostäder under den tid då Centerpartiet hade inverkan på svensk politik. Där är man själv skyldig.

I det sammanhanget är det lite komiskt, fru talman, att få höra frågor om vad vi ska göra för att åtgärda detta problem, som vi ser i Sverige i dag. Men återigen: Det handlar om flyttkedjor, om långsiktighet och om att skapa förutsättningar för människor att efterfråga det som byggs. Genom startlån till förstagångsköpare, effektiv privatuthyrning och en rad andra åtgärder möjliggör vi flyttkedjor, i första hand för att skapa förutsättningar för fler att få tillgång till bostad i Sverige.

Fru talman! Det blir allt tydligare att Sverigedemokraternas strategi är att skylla alla samhällsproblem på invandringen och invandrare. Men människor vet bättre än så. Problemet är en bostadspolitik som har övergett hyresgästerna. Det är det vi ska prata om. Men där står Sverigedemokraterna tyvärr på fel sida. Det är allmän kunskap att Sverigedemokraterna hatar invandrare och anser att allting som går fel är invandrarnas fel. Men det var inte det min fråga skulle handla om.

Roger Hedlund nämnde fri hyressättning när han pratade med kollegan Alireza Akhondi. Jag vill ställa en fråga till Sverigedemokraterna om något som många hyresgäster i Sverige undrar över just nu. Moderaterna har under lång tid drivit på för att införa marknadshyror. Nu ser vi hur samma idéer återkommer, men under ett nytt namn: trygghetshyror. Låt oss vara ärliga: Att höja hyrorna kraftigt i nyproduktion genom friare prissättning är inget annat än marknadshyror i ny förpackning. Det vet vi alla.

Ni i Sverigedemokraterna gick till val på ett tydligt löfte, Roger Hedlund. Ni lovade svenska hyresgäster att ni aldrig skulle stödja marknadshyror. Min fråga till Sverigedemokraterna är mycket enkel: Ser ni de så kallade trygghetshyror som Moderaterna föreslår som en form av marknadshyror, eller tänker ni bryta ert löfte till väljarna?

Fru talman! Menar Sverigedemokraterna allvar med sitt löfte till hyresgästerna? Jag vill få svar på den här väldigt viktiga och relevanta frågan. Jag undrar om Roger Hedlund här i kammaren i dag kan ge ett tydligt besked till svenska hyresgäster: Kommer Sverigedemokraterna att stödja någon reform som innebär friare hyressättning eller marknadshyror, oavsett vilket namn som ges?

Fru talman! Jag tackar Malcolm Momodou Jallow för frågorna gällande marknadshyror. Som ledamoten säkert vet vid det här laget var Sverigedemokraterna en gång i tiden med och initierade en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven och såg också till att fälla statsministern i just den här frågan. Det är väl ett tydligt tecken på var Sverigedemokraterna står och hur långt vi är beredda att gå för att vara en garant för att marknadshyror inte införs. Under den här mandatperioden har de inte införts.

Fru talman! Om jag vore ledamoten Malcolm Momodou Jallow skulle jag vara mer orolig över mitt samarbete med Socialdemokraterna. Det är ju Socialdemokraterna som har brutit sitt löfte i frågan om marknadshyror. I och med januariöverenskommelsen ingick de ett avtal med Liberalerna och Centerpartiet om att införa marknadshyror. Den största problematiken i det här sammanhanget, fru talman, får nog ledamoten ta med sig i sin diskussion med Socialdemokraterna i – gud förbjude – ett framtida styre med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Fru talman! Detta är glädjande att höra. Jag vill ändå få ett förtydligande, så att väljarna förstår exakt vad som sägs.

Min fråga lyder: Kommer Sverigedemokraterna att stödja någon reform som innebär friare hyressättning eller marknadshyror, oavsett vilket namn som ges? Det spelar ingen roll om det kallas fri hyressättning, marknadshyror, marknadshyror i nyproduktion eller trygghetshyror, som Moderaterna nu ompaketerar marknadshyror till. När ledamoten svarade använde han ordet marknadshyror. Men marknadshyrorna kan ompaketeras, vilket Moderaterna nu har gjort. Ni samarbetar med Moderaterna, som har lagt fram det här förslaget. Kommer ni att ställa er bakom ett förslag om något som i praktiken innebär marknadshyror men kallas något annat?

Fru talman! Jag kan ge ett rakt svar på det. Oavsett vilken benämning det är säger jag så här: Sverigedemokraterna står bakom dagens bruksvärdessystem, som jag tycker är rätt utformat för att skapa förutsättningar för människor att kunna efterfråga de bostäder som finns. Bostäderna är en viktig del av samhället, och alla behöver på ett eller annat sätt garanteras en möjlighet till bostad. Eftersom kostnaden för bostaden har så stor inverkan på hushållsekonomin behöver man ha någon form av reglering som möjliggör att vi ser vart hyran tar vägen.

Fru talman! Migrationskrisen orsakades av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och en rad andra partier. Hade vi då, 2016, haft ett system med marknadshyror, oavsett vilket namn man gett det, skulle hyrorna ha sprungit iväg, för marknadshyror baseras på utbud och efterfrågan. När man skapar förutsättningar för stor efterfrågan genom en politik för stor migration kan man inte ha ett sådant system. Med tanke på de snabba svängningar som uppenbarligen sker inom bostadspolitiken och befolkningspolitiken är det vanskligt att över huvud taget titta på någon annan modell än dagens bruksvärdessystem.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för anförandet. Som Alireza Akhondi från Centerpartiet konstaterade talar Roger Hedlund hellre om väldigt breda politikområden än om hyresrätter med mera, som är föremålet för den här ärendedebatten. Men även jag tänker ge Roger Hedlund en chans att tala om det senare.

Jag läser upp Hem & Hyras fråga till de politiska partierna: ”Är ni nöjda med hur systemet fungerar i dag, eller vill ni se ett ökat inflytande för hyresgästerna vid renoveringar?” Sverigedemokraterna svarar genom Mikael Eskilandersson: ”Vi ser behov av bättre balans. Hyresgäster ska ha reellt inflytande vid standardhöjande renoveringar, tydligare krav på samråd och prövning av skälighet. Inga ’lyxrenoveringar’ som syftar till att driva bort boende med lägre inkomst bör tillåtas.”

Så uttalade sig Sverigedemokraterna inför den breda allmänheten i hyresgästernas egen tidning alldeles nyligen. I den här ärendedebatten tar vi ställning till tydliga förslag från Socialdemokraterna baserade på en genomförd statlig utredning om just att ändra på balansen för hyresgäster i samband med renoveringar så att de prövas i termer av skälighet – det ord som Mikael Eskilandersson använder.

Hur kommer det sig, Roger Hedlund, att Sverigedemokraterna trots att bostadspolitiken uttryckligen ligger utanför Tidöavtalet avstyrker skarpa förslag för att göra det som partiet säger att man vill göra?

Fru talman! Ledamoten Markus Kallifatides frågar om lyxrenoveringar. Jag kan bara konstatera att när den debatten var som intensivast styrde Socialdemokraterna landet och också bostadspolitiken. Hade man velat göra någonting på riktigt snarare än att stå här i talarstolen och hävda en massa saker hade man gjort det under den tiden.

Fru talman! Jag kan samtidigt konstatera att det inte finns något parti som ställer sig bakom någon form av lyxrenovering för våra svenska hyresgäster. Om man säger det får man nog informera om var man har läst det någonstans.

Vi är alla överens om att renoveringar ska utgå från att skapa bäst förutsättningar för att hålla en god kvalitet på bostaden samtidigt som hyran inte får springa iväg.

När det gäller att diskutera de här frågorna, och på en rad andra politiska områden, förhandlar Sverigedemokraterna med Tidöpartierna för att komma fram till sin bostadspolitik, under förutsättning att vi har den majoritet som vi har i Sverige i dag.

När vi kommer tillbaka med förslag på riksdagens bord kommer de utifrån de samtalen och inte utifrån samtal med Socialdemokraterna.

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för ett mycket undvikande svar!

Roger Hedlund och Sverigedemokraterna vill alltså inte under hela denna mandatperiod, inklusive i ställningstaganden i detta betänkande, prioritera det som skulle kunna göra det möjligt att förbättra och förstärka hyresgästernas ställning i samband med renoveringar.

Det vill man inte trots att det finns färdiga förslag och att sådana förslag ligger på riksdagens bord. Roger Hedlund och Sverigedemokraterna har valt att inte prioritera det i diskussioner inom Tidölaget. Det var vad jag hörde som svar.

Det är klara besked. Ni avstår från att göra det som er bostadspolitiske talesperson i Hem & Hyra säger till landets tre miljoner hyresgäster att ni vill göra. När ni har möjligheten prioriterar ni annat. Om jag får gissa handlar det om migrationspolitik, kriminalpolitik och andra saker.

Det handlar om att förbättra för landets hyresgäster. Jag kan försäkra detta, fru talman: När jag talar med hyresgäster är den fråga som står högst upp att de ska ha råd att bo och känna sig trygga där de bor i termer av att hyran inte ska förändras med kanske 50 procent i samband med en renovering och att de inte ska tvingas flytta.

Det ligger väldigt högt upp på agendan. Jag konstaterar, fru talman, att det inte ligger högt upp på den sverigedemokratiska agendan inom ramen för hyresrätt med mera.

Fru talman! I Sverige finns i dag en trappstegsmodell vid renoveringar. Den fungerar på ett sådant sätt att man har möjlighet att fasa in de nya hyrorna.

Att gå ännu längre med trappstegsmodellen, som Socialdemokraterna föreslår, innebär egentligen i praktiken att vi skjuter på kostnaderna. Man kan till exempel skjuta på kostnaderna till framtida hyresgäster.

Jag vet inte på vilket sätt det är bra för våra hyresgäster i Sverige. En trappstegsmodell är i min värld ganska självklar. Men att utöka den skulle inte gynna hyresgästerna. Det skulle snarare skjuta på kostnadsproblematiken.

När vi talar om de här frågorna är en viktig reform som kan komma framöver – allting handlar om ekonomi – att skapa förutsättningar för underhållsfonder. Det är någonting som vi har påpekat länge. Jag hoppas att det är någonting som kommer framöver.

Jag har också konstaterat att för något år sedan hakade Socialdemokraterna på denna idé, kanske på initiativ av Sverigedemokraternas inlägg i debatten. Det gläder mig att det är fler som ställer sig bakom det förslaget. Det är ett bra förslag. Låt oss börja där.

Våra hyresgäster efterfrågar förutsättningar att kunna bo i sina bostäder. De förutsättningarna ger vi på en rad olika områden. Allting handlar inte alltid om trappstegsmodeller, utan det handlar om att skapa ekonomiska förutsättningar på det breda planet för våra svenska hushåll. Där har Sverigedemokraterna tillsammans med Tidöpartierna i dag skapat goda förutsättningar att ha råd att vara en svensk hyresgäst.

Fru talman! Med det konstaterar jag att Sverigedemokraternas politik på det här området har de bästa förutsättningarna att skapa en långsiktighet på bostadsmarknaden. Vi gör inte det som Socialdemokraterna har gjort. De skapade ett underskott på bostäder under lång tid under sitt regerande.

(forts. § 22)

Herr talman! I dag debatterar vi hyresrätten. Efter flera år med Tidöpartierna vid makten står en sak fullständigt klar: Den här regeringen saknar både viljan och förmågan att försvara hyresrätten. Den talar gärna om valfrihet, men i praktiken monterar den ned den enda boendeform som fortfarande är öppen för vanligt folk. Ett eget hem som inte kräver kapital, arv eller banklån – det är hyresrätten, herr talman.

Jag vill i dag vända mig direkt till alla de 3 miljoner hyresgäster som finns i Sverige. Det är 3 miljoner människor och familjer, 3 miljoner röster och 3 miljoner livsöden. Vi är många och består av alla sorters människor. Vi är arbetare och studenter. Vi är pensionärer som ser hyran äta upp en allt större del av pensionen, och vi är ensamstående mammor som vrider och vänder på varje krona. Vi är låginkomsthushåll, vars barn riskerar att förlora sitt hem när hyrorna skenar och politiken sviker.

Vi är 3 miljoner människor, herr talman, och tillsammans är vi starka. Vi kan skapa förändring tillsammans. Vi kan välja bort de politiker som för länge sedan har valt bort oss. Vi kan välja en annan politik och skapa ett annat samhälle där människors rätt till ett eget hem är viktigare än fastighetsägares ständigt ökande vinster.

Den ekonomiska verkligheten i Sverige har blivit hårdare under de år som Tidöregeringen har styrt Sverige. Hushållens marginaler har krympt. Konsekvenserna märks tydligt bland vanliga människor i samhället. År 2025 genomfördes 3 330 vräkningar i Sverige. Det är den högsta siffran på över 20 år. 824 barn drabbades; 824 barn tvingades lämna sitt hem.

Nästan varje vräkning har samma grundorsak, herr talman, nämligen fattigdom. Under denna mandatperiod har reallöneökningarna i princip utraderats samtidigt som priserna på mat, el och hyra har fortsatt stiga. Hårdast har detta slagit mot låginkomsttagare. På bara några år har fattigdomen fördubblats.

I dag beräknas över 730 000 människor leva i fattigdom i Sverige. Samtidigt har vi över 600 000 dollarmiljonärer. Det betyder att Sverige snart har nästan lika många fattiga som dollarmiljonärer. Det är ett brutalt kvitto på ett samhälle där klyftorna växer.

Herr talman! Fattigdomen är inte bara siffror. Bakom siffrorna finns människor. Bakom siffrorna finns hem som går förlorade. Bakom siffrorna finns barn som tvingas lämna sina hem, sin trygghet, sina skolor och sina vänner. Bakom siffrorna finns ensamstående föräldrar som inte längre klarar hyran. Och bakom siffrorna finns pensionärer som arbetat hela sina liv men som får tillbringa sin ålderdom som hemlösa.

Detta är verkligheten. Men när denna verklighet möter regeringens politik möts den av något märkligt: bortförklaringar eller tystnad. Eller ännu värre: Den pekar ut invandrare som syndabockar. Allt som går fel i Sverige är invandringens fel.

Det här är fegt, herr talman. Regeringen säger att pengarna inte räcker. De räcker inte till bostadsbidrag. De räcker inte till barnfamiljer. De räcker inte till hyresgäster. Men märkligt nog räcker pengarna alltid till skattesänkningar för de rikaste och till subventioner för villaägare. Pengarna räcker alltid till ökade rotavdrag. Tidöregeringen lägger 22 miljarder kronor på att subventionera renoveringar i villor och bostadsrätter. Samtidigt säger man till hyresgäster som inte har råd med hyran att marknaden får lösa det.

Det här är inte bostadspolitik, herr talman. Det är klasspolitik. Den som äger sin bostad får statligt bidrag för att renovera köket. Men den som hyr får i stället hyreshöjningar varje år. När regeringen höjer rotbidraget och samtidigt säger att den inte har råd att stödja hyresgästerna har den redan valt sida. Den sidan är aldrig hyresgästernas. Tidöregeringen borde skämmas. Det här handlar inte om ekonomiska begränsningar, utan det handlar om politiska prioriteringar. Det är skamligt att man väljer bort 3 miljoner hyresgäster.

Herr talman! Rätten till bostad är en mänsklig rättighet. Rätten till bostad finns inskriven i regeringsformen. Den finns också inskriven i FN-konventionen och i barnkonventionen, men ingenting tycks räcka till för Tidöregeringen. Hyresrättens vara eller icke vara är en fråga om jämlikhet, herr talman.

Regeringen förstår inte hur viktigt det är för ett samhälle att ha ett brett utbud av hyresrätter på alla platser i samhället och som vanligt folk har råd att bo i. Den förstår inte att det handlar om jämlikhet och minskad segregation. Den förstår inte att ett blandat samhälle är trygghet på riktigt och inte bara ord.

För individer handlar detta om det mest grundläggande av allt: att ha en egen trygg bostad med stabila långsiktiga villkor och som man på egen hand klarar av ekonomiskt. Detta är något som bara hyresrätten klarar att leverera.

Herr talman! De allmännyttiga bostäderna är ett av de starkaste verktyg som kommunerna har om de vill föra en socialt ansvarstagande bostadspolitik. Trots detta fortsätter högern att vara märkligt tyst om dessa så viktiga aktörer på bostadsmarknaden. Reformerna för att stärka allmännyttan lyser med sin frånvaro i regeringens politik.

Vänsterpartiet vill stärka allmännyttan och reformera allbolagen. De marknadsprinciper och vinstkrav som gäller i dag står i konflikt med allmännyttans ansvar och måste avskaffas. Vi vill att allmännyttan ska ha en hyresnormerande roll när parterna förhandlar om hyror, och den ska drivas utifrån social nytta och samhällsansvar.

Herr talman! I dag sorteras människor bort från bostadsmarknaden innan de ens fått chansen att visa att de kan vara goda hyresgäster. Redan i betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad visades tydligt hur orimliga inkomstkrav och godtyckliga urval stänger människor ute från bostadsmarknaden.

I dag kräver många hyresvärdar upp till fyra gånger årshyran i inkomst. För en trerummare med genomsnittlig hyra innebär ett sådant krav i praktiken att mer än hälften av Sveriges heltidsanställda inte blir godkända som hyresgäster. Så är det trots att det inte finns ett enda samband mellan inkomstkrav och människors benägenhet att betala hyran.

Herr talman! Utöver själva inkomstkraven ratar många hyresvärdar inkomster från akassan, sjukpenning och bostadsbidrag. De kan ställa en rad irrelevanta krav som i praktiken sorterar bort låginkomsttagare, unga, äldre och nyanlända. Detta är alltså inte bara en fri marknad. Det är en exkluderingsmaskin. Ändå väljer regeringen att inte gå vidare med skarpa förslag mot sådana överkrav.

Vänsterpartiet har under många år krävt att dessa orimliga krav ska förbjudas, oavsett om det handlar om privata eller allmännyttiga hyresvärdar. Det är en enkel och riskfri reform som mycket snabbt skulle sänka trösklarna in till bostadsmarknaden för åtskilliga människor.

Herr talman! När det gäller hyresrätter är denna regering bara intresserad av en sak, nämligen att den som hyr ut alltid ska få tjäna ännu mer pengar. Vinsten måste öka oavbrutet. Den som har mycket har helt enkelt alltid rätten att få ännu mer.

De stora hyresvärdarnas rätt att årligen öka sina vinster går före allt. Om de efter många år med miljardvinster plötsligt ett år inte ökar sin vinst agerar Tidöpartierna direkt. Förslag om marknadshyror förklädda genom namn som trygghetshyror levereras omedelbart på silverbrickor. Detta är något Vänsterpartiet inte kan acceptera, herr talman.

Att bo i andra hand betyder högre hyra och färre rättigheter än för dem som bor i första hand. Andrahandshyresgäster har de allra högsta boendekostnaderna och ofta de allra lägsta inkomsterna. Privatuthyrningen har på kort tid dubblerats och är i dag en miljardindustri. År 2024 uppgick det totala redovisade överskottet från privatuthyrning till drygt 4,5 miljarder kronor. Storstadsregionerna står för 60 procent av uthyrningarna, och oftast tas en dubbelt så hög hyra ut jämfört med förstahandskostnaden.

Trots detta känner alltså Tidöpartierna ett enormt behov av att öka inkomsterna för privatuthyrarna ännu mer på bekostnad av hyresgästerna, övriga skattebetalare och bostadsmarknaden.

Oavsett vad Tidöpartierna säger skapar privatuthyrningen nämligen inte några nya bostäder. En ökande och osäker andrahandsmarknad bygger inte några nya bostäder. Ökad andrahandsuthyrning skapar inte några flyttkedjor. Det skapar en stagnerad marknad med exakt samma antal bostäder som förut. Det Tidöpartierna sysslar med är inte bostadspolitik, herr talman, utan avkastningspolitik.

Andrahandsuthyrning kan ibland vara motiverad, men då ska den ske på villkor som är rimliga för den som hyr. Bostäder ska i grunden vara just en bostad för den som äger eller hyr den. De ska inte fungera som mjölkkor för individer som inte behöver bostaden.

För att förhindra spekulation som driver upp priserna på bostadsmarknaden vill Vänsterpartiet avveckla privatuthyrningslagen, och vi vill skärpa reglerna för andrahandsuthyrning så att all uthyrning av bostäder avspeglar bruksvärdet.

Herr talman! Hyresrätten är inte bara en boendeform. Hyresrätten är en förutsättning för jämlikhet. Den gör det möjligt för unga att flytta hemifrån. Den gör det möjligt att lämna en destruktiv relation. Den gör det möjligt att ta ett jobb i en ny stad och att leva sitt liv utan att vara skuldsatt upp över öronen.

Tidöpartierna verkar inte förstå detta. De verkar inte förstå att ett samhälle behöver ett brett utbud av hyresrätter, på alla platser, till hyror som vanligt folk har råd att betala. Ett samhälle där bara de rika har råd att bo är nämligen inte ett tryggt samhälle. Det är ett segregerat samhälle.

Herr talman! Statistik från SCB visar att låginkomsttagare är kraftigt överrepresenterade bland hyresgäster, och bland dessa är ensamstående kvinnor överrepresenterade. När Tidöpartierna väljer bort hyresrätten är det alltså inte ett neutralt beslut. Det är ett politiskt beslut som slår allra hårdast mot ensamstående kvinnor med barn.

Varje gång en hyresrätt ombildas försvinner en bostad från den upplåtelseform som för många är den enda möjliga. Att kalla detta för att bredda möjligheterna är inte bara missvisande – det är en lögn.

Herr talman! Hyresgästerna kan inte längre vara stötdämpare i fastighetsbolagens affärsmodeller. Under år av högkonjunktur har fastighetsbolag gjort miljardvinster, men när räntorna stiger och konjunkturen vänder förväntas hyresgästerna bära hela risken. Det är inte rimligt, och det är därför Vänsterpartiet nu går fram med ett tydligt vallöfte till Sveriges hyresgäster: Vi vill frysa hyrorna.

Efter år av historiska hyreshöjningar, år där hushållen fått bära hela kostnaden och år där fastighetsbolag fortsatt att göra miljardvinster är det nu nog. Det är dags att säga: Det räcker nu – stopp! Sätt stopp för hyreschocken, stopp för en politik där hyrorna stiger snabbare än lönerna och stopp för en utveckling där vanligt folk trängs bort från sina hem.

Herr talman! Vänsterpartiet accepterar inte en utveckling där hyresrätten monteras ned bit för bit. Vi accepterar inte att barn vräks, och vi accepterar inte att orimliga inkomstkrav stänger människor ute. Vi accepterar inte att ägande upphöjs till norm medan hyresgäster behandlas som andra klassens medborgare.

Därför, herr talman, vill vi stoppa utförsäljningen av allmännyttan, reformera allbolagen så att allmännyttan kan drivas utifrån social nytta, förbjuda orimliga inkomstkrav från hyresvärdar och stoppa renovräkningar. Vi vill också säkerställa att barn aldrig vräks utan att det finns ett nytt hem, för ett barn ska aldrig behöva betala priset för politiska misslyckanden – aldrig!

Herr talman! Det här handlar i grunden om vilken typ av samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där hem är en rättighet eller ett samhälle där hem är en investering? Vill vi ha ett samhälle där människor bor eller ett samhälle där människor spekulerar?

Till Sveriges tre miljoner hyresgäster vill jag säga detta: Jag vet att det är svårt att känna hopp under Tidöregeringen när man dagligen utsätts för nya och hårdare politiska reformer som är föraktfulla och repressiva. Det är allt från kollektiva bestraffningar, vräkningar, visitationszoner, övervakning, hot med att skicka militären, utförsäljningar och så vidare – men ni är inte ensamma, och ni är inte maktlösa.

Ni är tre miljoner människor och tre miljoner röster. I nästa val har ni makt att förändra detta land. Ni kan välja en regering som står på hyresgästernas sida. Ni kan välja en politik där hem inte är en lyx utan en rättighet.

Ett hem är mer än bara fyra väggar. Ett hem är trygghet, värdighet och framtid. I ett rikt land som Sverige ska alla ha råd att bo.

Med de orden vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 7.

Herr talman! Två saker kan man ge Malcolm Momodou Jallow, tillika civilutskottets ordförande. Ledamoten är duktig på att filibustra, och ledamoten är duktig på att lägga fram verklighetsfrånvända förslag.

När till och med Vänsterpartiets megafon Hyresgästföreningen går ut och sågar Vänsterpartiets förslag om frysta hyror får man ställa sig frågan hur väl förankrat Vänsterpartiet är i hur verkligheten de facto fungerar.

Jag vet att det finns ett genuint engagemang för hyresgästernas förutsättningar. I motsats till Sverigedemokraterna, som inte nämnde hyresrätten en enda gång i sitt anförande, hade Malcolm Momodou Jallow anständigheten att prata om hyresrätten. Men man ska också ha anständigheten att komma med sådant som faktiskt går att genomföra.

Att tro att den svenska bostadsmarknaden är som Mamdanis New York och att samma retoriska grepp fungerar här är att lura väljarna. Då ger man förhoppningar om saker som inte är möjliga.

Hur ser Vänsterpartiet på nyss nämnda kritik mot förslaget om frysta hyror?

Herr talman! Det är glädjande att få möjlighet att prata om det förslag som Vänsterpartiet har lagt fram.

Jag tänker så här: Ledamoten påstår att Vänsterpartiet kommer med verklighetsfrånvända förslag. Men med tanke på antalet människor i Sverige som tycker att hyrorna är för höga och som är emot de marknadshyror som Centerpartiet vill ha kan man undra vem det är som är verklighetsfrånvänd. Majoriteten – över 70, närmare 80, procent – av den svenska befolkningen vill inte ha marknadshyror. Ändå är det jag och Vänsterpartiet som är verklighetsfrånvända och inte Centerpartiet, som vill genomföra marknadshyror. Jag tror att det behövs lite mer självinsikt i den här debatten.

Jag och Vänsterpartiet driver frågor som vi vet att folket efterfrågar. På tre år har hyrorna höjts med 15 procent. Matpriserna skenar, räntorna pressar hushållen och lönerna hänger inte med. Miljontals människor i Sverige kämpar varje månad för att ha råd att bo kvar i sina hem. Över 3 300 vräkningar skedde förra året, och bland dem som vräktes fanns flera barn. Folk lånar pengar för att betala sina hyror.

I det läget tycker jag att det är rimligare och mer verklighetsförankrat att säga att man sätter stopp för att människor ska få andrum och ha råd att bo kvar i sina hem än det är att stå och förespråka marknadshyror, som majoriteten av svenska folket har sagt nej till.

Herr talman! Jag vill faktiskt börja med att påminna Malcolm Momodou Jallow om att många av de barnvräkningar som ledamoten vänder sig emot – det gör för övrigt jag också – sker i storstadskommuner där Vänsterpartiet är med och styr. Jag tycker att det vore hederligt om man började med att städa framför egen dörr.

Den andra delen är att vi i Centerpartiet aldrig någonsin har sagt att vi är för marknadshyror – aldrig någonsin. Den fråga vi har drivit är friare hyressättning i nyproduktion. Att Vänsterpartiet och megafonen Hyresgästföreningen lögnaktigt anklagar oss för att föreslå marknadshyror säger mer om Vänsterpartiet än om Centerpartiet.

Våra förslag handlar om saker som går att genomföra utan skadliga bieffekter. Malcolm Momodou Jallow håller brandtal om att det inte byggs hyresrätter. Varför byggs det inte hyresrätter? Jo, det är för att kalkylerna inte går ihop. Då kommer Vänsterpartiet med genidraget att vi ska försämra kalkylerna ännu mer, så att det byggs ännu färre hyresrätter. Jag får inte ihop det.

Jag hoppas innerligt att civilutskottets engagerade ledamot – och dessutom ordförande – kan svara på hur kalkylen ska gå ihop. Jag vill verkligen förstå.

Herr talman! Det både förvånar mig och förvånar mig inte att ledamoten Alireza Akhondi använder samma typ av retorik som Tidöpartierna har använt här. Man säger att de vräkta barnen bor i kommuner som styrs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som därför inte bryr sig om dessa barn.

Det här är en tydlig skillnad mellan vänstern och högern: Vi i vänstern anser att vi har ansvar för alla barn i Sverige, oavsett vilken kommun de bor i. Oavsett vilket parti som styr den kommun som de hemlösa barnen finns i är det vårt ansvar att kämpa för de barnen så att de får ett hem att bo i. Det är skillnaden mellan vänstern och högern.

Det är skillnaden mellan mig som vänsterpartist och Alireza Akhondi som centerpartist: Jag bryr mig om alla barn i Sverige, oavsett om de i bor i Malmö eller Göteborg och oavsett om de bor i en kommun som styrs av Tidöpartierna eller en kommun som styrs av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det spelar ingen roll för mig. Det som spelar roll – det som är viktigt – för mig är att inga barn ska behöva vara hemlösa. Inga barn ska behöva vräkas i Sverige, ett av de rikaste länderna i världen, 2026.

Det är skillnaden mellan mig och Alireza Akhondi: Jag kommer att göra allt i min makt för att kämpa för vartenda barn, oavsett vilken kommun barnet bor i.

Bäste herr talman! För några veckor sedan hade jag förmånen att, tillsammans med min socialdemokratiske kollega Joakim Järrebring, vara med vid presentationen av 2026 års hemlöshetsrapport. Hemlöshetsrapporten presenteras årligen av Sveriges Stadsmissioner. I år fokuserade man på regeringens nuvarande hemlöshetsstrategi, men man blickade också framåt kring vad som behöver göras.

Läsningen är både söt och salt. Mycket bra görs, exempelvis arbetet med Bostad först, som med regeringens stöd nu etableras i allt fler kommuner. Bostad först är en metod för att ge socialt utsatta människor en bostad och därmed också ge dem verktyg för att hantera sina sociala problem. Det handlar om det som ibland kallas social hemlöshet.

Den salta läsningen, herr talman, handlar om att den strukturella hemlösheten biter sig fast eftersom bostadsmarknaden i Sverige inte fungerar och inte har fungerat på decennier.

Den kanske sorgligaste läsningen handlar om att antalet barnvräkningar ökar, och som göteborgare är det beklämmande att min egen hemstad är sämst i klassen. När Kronofogden för ett tag sedan presenterade sina siffror över hur många barn som påverkades av vräkningar förra året hade Göteborg den högsta siffran i landet: 82 barn hade en vårdnadshavare som hade vräkts, och 55 av barnen var folkbokförda på adressen där vräkningen skedde. Det är andra året i rad som Göteborgs siffror nästan dubbleras i Kronofogdens statistik.

Herr talman! Att minska vräkningarna har varit en kärnfråga för Moderaterna och regeringen den här mandatperioden. Under socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har regeringen arbetat fram – och vi i riksdagen har beslutat om – en helt ny socialtjänstlag. Det är en socialtjänstlag som fokuserar på det förebyggande arbetet, bland annat för att förhindra vräkningar. I stället för att arbeta reaktivt när någon har blivit vräkt ska fokus nu vara på att proaktivt förhindra att människor, inklusive barn, blir vräkta.

För två år sedan gav regeringen också ett specifikt uppdrag till Socialstyrelsen att arbeta förebyggande mot barnvräkningar och ge stöd till kommunerna i detta arbete. Därutöver har regeringen gått vidare i arbetet med införandet av obligatoriska kommunala hyresgarantier för barnfamiljer, vilket faktiskt är en av de punkter som Sveriges Stadsmissioner i sin hemlöshetsrapport lyfter fram som viktigast att göra framåt.

Men kanske absolut viktigast är att Moderaterna och regeringen den här mandatperioden konsekvent har fokuserat på att vanliga hårt arbetande människor ska få behålla mer pengar i plånboken. I tider av inflation och ökande hyror är det ännu viktigare att hålla nere skatten för dem med minst marginaler.

Herr talman! Att regeringen arbetar kraftfullt och offensivt mot vräkningar spelar dock mindre roll om kommunerna inte tar sitt ansvar. Förutom att ta fram en helt ny socialtjänstlag och föreslå obligatoriska kommunala hyresgarantier för barnfamiljer har vi nu skärpt lagstiftningen om kommuners skyldighet att arbeta med bostadsförsörjningen. Vi har också gett kommuner utökade möjligheter att arbeta aktivt med att fördela bostäder till de mest behövande i bostadskön.

Herr talman! Därför är det beklämmande att i Göteborgs-Posten från den 23 februari ta del av hur ansvarigt kommunalråd från det rödgröna styret ifrågasätter Kronofogdens statistik i stället för att ta arbetet mot barnvräkningar på allvar. Göteborg är tillsammans med Malmö och Stockholm sämst i landet på att arbeta förebyggande mot vräkningar av barn. Min uppmaning till socialdemokrater och vänsterpartister här i riksdagen är tydlig, herr talman: Ta era kollegor i Sveriges största städer i örat! Se dem i ögonen och förklara att det här inte håller! Regeringen är offensiv mot barnvräkningar – nu måste kommunerna också vara det.

Herr talman! Den moderatledda regeringen har under den här mandatperioden gjort eller påbörjat flera reformer för att skydda och stärka hyresrätten i Sverige. För två år sedan skärpte vi reglerna för att kunna vräka kriminella från hyresrätter, detta för att ingen människa ska behöva acceptera att grannen säljer narkotika på lekplatsen, förvarar sprängmedel i källarförrådet eller sätter skräck i trapphuset.

Nu går vi vidare och genomför liknande reformer för bostadsrätter. Det ska bli enklare för bostadsrättsföreningar att avhysa medlemmar som begår brott. Det ska också bli enklare att neka medlemskap för grovt kriminella som vill köpa lägenhet för att exempelvis använda som brottsverktyg. Steg för steg gör vi Sverige tryggare.

Herr talman! För en väl fungerande bostadsmarknad behövs flexibla lösningar för den som behöver en bostad en kortare tid. Regeringen har aviserat en proposition som ökar möjligheterna för ett mer flexibelt användande av det befintliga bostadsbeståndet. Det handlar om tre saker.

För det första föreslås en helt ny privatuthyrningslag. Det innebär lättillgängligare och tydligare regler för privatpersoner som hyr ut bostäder. Det ökar tryggheten både för den som hyr ut och för den som hyr. Tillsammans med de nya bygglovsreglerna, som infördes i slutet av förra året, har vi därmed skapat ökade möjligheter för den som exempelvis bor lite stort att hyra ut en del av sin bostad till någon annan.

För det andra tydliggör vi reglerna för hur man får hyra ut en bostadsrätt i andra hand och möjliggör uthyrning under en längre tidsperiod. Det är dock fortfarande föreningens styrelse eller hyresnämnden som ger tillstånd till att hyra ut en bostadsrätt i andra hand. Det kommer också att tydliggöras i propositionen att bara omständigheten att en lägenhet tidigare varit uthyrd inte kan vara ett skäl att neka uthyrning igen. Dessa reformer stärker både bostadsrättsinnehavarens och andrahandshyresgästens trygghet vid exempelvis längre studier på annan ort eller arbete utomlands, samtidigt som styrelsens möjligheter att pröva en andrahandsuthyrning som sagt kvarstår.

För det tredje skärper och tydliggör vi regelverket för blockhyra och så kallade delningsbostäder. Rättsläget har varit otydligt för såväl företagsbostäder som så kallade delningsbostäder eller coliving. Vad gäller blockuthyrning har det i vissa fall missbrukats. Samtidigt har utslag i domstolar slagit undan benen för seriösa aktörer. Att företag kan hyra bostäder till sin personal är viktigt, särskilt på orter med expansiv arbetsmarknad. Delningsbostäder, herr talman, är en växande bostadsform där man bor i ett eget rum men delar exempelvis kök och sociala ytor. Målgruppen kan vara allt från unga vuxna som vill prova livet i en ny stad till äldre som söker nya sociala sammanhang på ålderns höst.

Herr talman! För att minska trösklarna för att gå från ägt till hyrt boende har regeringen nu aviserat att man kommer att kodifiera i lag hur hyrköp ska regleras. Hyrköp finns redan i dag i Sverige som civilrättsliga avtal. Att de nu regleras i lag kommer att innebära ökad trygghet för köpare, säljare och övriga inblandade parter, exempelvis banker och försäkringsbolag. Hyrköp innebär att en hyresgäst hyr sin bostad med option att köpa den av hyresvärden. Många människor vill hyra sin bostad. Men många människor vill också äga sin bostad. En hyrköpslag är, tillsammans med de ändrade bolånereglerna och noll i skatt på de första 300 000 kronorna på ett investeringssparkonto, en viktig reform för att fler hårt arbetande människor ska kunna äga sitt eget boende.

Herr talman! På Sveriges Stadsmissioners seminarium för några veckor sedan fick jag frågan vad en bostad är för mig. För mig är bostaden trygghet – men den är också drömmar. Det handlar om tryggheten för den tidigare hemlöse som får en bostad genom Bostad först. Det handlar om barnfamiljen som genom en kommunal hyresgaranti får tryggheten i att inte bli vräkt. Det handlar också om drömmen om att en dag kunna äga sin bostad genom ett hyrköp.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för anförandet.

Den här regeringen har först och främst haft fokus på att sänka skatten för höginkomsttagare och förmögna personer. Därtill har man nu fokus på att möjliggöra för så kallade seriösa aktörer att starta hyresgästföreningar för fastighetsägare. Men det behandlas inte i det här betänkandet, som har titeln Hyresrätt m.m., herr talman.

Vi vet att Moderaterna vill införa trygghetshyra – marknadshyra – steg för steg. Vi vet att Moderaterna motsätter sig alla former av investeringsstöd och statliga byggkrediter för byggande av hyreslägenheter med lägre hyra. Vi vet att man vill ha mer andrahandsuthyrning, större frihet för fastighetsägare och mer otrygghet för hyresgäster. Vi vet att man inte ens vill sänka kostnaderna för att bygga, renovera och underhålla hyresrätter genom att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Men inte heller det behandlas i det här betänkandet.

Det gör egentligen inte barnvräkningar heller, men nu tog ju David Josefsson upp detta mycket allvarliga ämne. Då vill jag upplysa allmänheten och David Josefsson – och kanske trösta honom som göteborgare – om att Göteborg inte är sämst. Hem & Hyra har gått igenom hur det ser ut i landet och justerat för invånarantal, vilket rimligen är relevant när man jämför Göteborg med Dalsjöfors eller Ljusnarsberg. Eskilstuna, Katrineholm, Avesta, Söderhamn, Borlänge, Norrköping, Bollnäs, Nyköping och Botkyrka finns med i topp tio. Vilka är det som styr i Eskilstuna, David Josefsson?

Herr talman! Jag tackar Markus Kallifatides för inlägget. Han pratade väldigt mycket om vad som inte behandlas i betänkandet, och det kan man ju göra. Något som jag tycker att man ska prata om och som finns med i betänkandet är barnvräkningar.

Jag tycker att det här är talande. Ryggmärgsreflexen för Vänsterpartiet i Göteborg visade sig i GP som sagt vara att ifrågasätta statistiken och säga att Kronofogden nog har fel och att man ska ge ett kommunalt uppdrag om att ta fram annan statistik. Vad händer sedan i replikskiftet här i Sveriges riksdag? Går Markus Kallifatides upp och säger: ”Regeringen har gjort mycket bra, men vi skulle vilja att ni gör mer”? Nej, Markus Kallifatides ryggmärgsreflex är att ifrågasätta statistiken.

Kronofogden konstaterar att 82 barn i Göteborg har en vårdnadshavare som har blivit vräkt och att 55 av de barnen var folkbokförda på den adressen. Markus Kallifatides svar är: Nja, men Göteborg är ju inte värst räknat per capita. Vad hjälper det barnen, Markus Kallifatides?

Vilken är Socialdemokraternas och de rödgrönas lösning för att komma till rätta med barnvräkningar, som faktiskt behandlas i det hyresrättsbetänkande vi nu debatterar? Vilken är Socialdemokraternas lösning, herr talman? Kommer Markus Kallifatides att ringa upp sin socialdemokratiska motsvarighet och säga: ”Det här går inte – ni måste skärpa er”?

Regeringen har gett kommunerna alla verktygen. Vi tar vårt ansvar. Nu är det dags för den socialdemokratiska ledningen i Stockholm, Göteborg och Malmö att inte ifrågasätta statistiken utan faktiskt se till att inte fler barn vräks. Det kallas värdighet, herr talman.

Herr talman! Jag konstaterar att David Josefsson inte vill säga att det är moderater och vi socialdemokrater som styr tillsammans både i Eskilstuna och i Katrineholm. De var värstingkommunerna enligt Hem & Hyras översikt när det gäller barnvräkningar.

Jag talar ofta med min partikamrat socialborgarrådet i Stockholm. Vi är helt överens om att det är jättebra att regeringen nu efter fyra års uppskjutet genomförande av detta med kommunala hyresgarantier säger att de ska bli obligatoriska. Det var Karolina Skogs utredningsförslag som nu har väntat en hel mandatperiod.

Det är inte färdigt än, David Josefsson. Det är inte genomfört än. Det finns ännu ingen proposition genomröstad eller någon förordning som reglerar hur detta med kommunala obligatoriska hyresgarantier ska gå till. Men vi välkomnar det.

Vi välkomnar också Bostad först och att det byggs fler hyresrätter med överkomlig hyresnivå, och vi har politik för det. Vi vill få ned antalet vräkningar av barn. Det handlar inte minst om en bred jämlikhetspolitik.

Det handlar om att människor inte har råd att betala hyra och att de inte får stöd i tid. Alla landets kommuner har ett stort ansvar här. Då måste man också se till att kommuner har resurser att orka och kunna prioritera de här frågorna.

Det är många saker i spel, herr David Josefsson, om man tar det på riktigt allvar. I stället gör man som Moderaterna och andra har valt att göra. Man gör frågan om barnvräkning till en fråga om att peka finger mot specifika kommuner där till exempel Vänsterpartiet är med och styr eller något annat parti är med och styr.

Det gör man i stället för att ta in verkligheten. Detta finns brett över landet, och David Josefssons parti på kommunal nivå är med och bär ansvar för detta. Vi kan ta tag i det här tillsammans i stället.

Herr talman! Tack, Markus Kallifatides, för ditt engagemang i frågan. Jag hade önskat att engagemanget gick längre än att bara stå här i talarstolen och tala om det.

Det är jättebra att du har en dialog med din motsvarighet i Stadshuset i Stockholm. Nästa gång du talar med vederbörande tycker jag att du ska säga: Att vi nu går vidare med obligatoriska kommunala hyresgarantier innebär inte att man inte redan kan ge kommunala hyresgarantier.

Det är faktiskt helt barockt att vi i den här kammaren ska behöva säga att det blir obligatoriskt för att din kollega i Stadshuset ska ta emot det. Arbeta med de här frågorna i stället.

Det är samma sak när du säger att pengarna inte räcker. Göteborg är sämst i Sverige på att förhindra vräkningar av barn. Det är 82 barn i Socialdemokraternas Göteborg som har blivit vräkta, och 55 av dem från den folkbokförda adressen. Göteborgs stad gjorde miljardöverskott. Det är uppenbarligen inte pengar som är problemet, men däremot politisk vilja.

Det är en sak att stå här i talarstolen och säga att regeringen borde göra mer. Det är en annan sak att gå hem och faktiskt göra det. Regeringen har skärpt det kommunala bostadsförsörjningsansvaret. Vi inför nu obligatoriska kommunala hyresgarantier.

Vi har infört en helt ny socialtjänstlag som helt fokuserar på det förebyggande arbetet. Vi har gett Socialstyrelsen i uppdrag att arbeta fokuserat med barnvräkningar.

Det gäller framför allt det som ledamoten Kallifatides kallar skattesänkningar för höginkomsttagare. En vanlig barnfamilj med föräldrar som arbetar i offentlig sektor har fått 5 000 kronor mer i plånboken för att vi har sänkt skatten.

Det är inte höginkomsttagare. Det är vanliga människor som sliter med att betala hyran. Jag vågar inte tänka på hur deras privatekonomi skulle se ut den dagen, om olyckan var framme, som Socialdemokraterna skulle ta över regeringsmakten.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får påminna ledamoten om att vi inte använder du som tilltal i kammaren. Nästa chans att öva på detta kommer i nästa replikskifte.)

Herr talman! Tack så mycket, David Josefsson!

Moderaterna brukar tala om ansvarstagande i ekonomin. Men när det gäller bostadspolitiken verkar ansvaret alltid landa hos någon annan och aldrig hos regeringen. Det gäller nu kommunerna. Det är inte alla kommuner, utan det gäller de kommuner som inte styrs av Moderaterna. De är de som på något sätt är skyldiga.

Vi ser historiskt höga hyreshöjningar. Vi ser hushåll som tvingas lämna sina hem. Vi ser en politik som konsekvent gynnar egna bostäder framför hyresrätter. Villaägare får skattesubventioner, och hyresgäster får hyreshöjningar.

Det var 3 330 vräkningar år 2025. Det var 824 barn som blev vräkta. Det är väldigt många barn som är vräkta och inte har ett hem. De tvingas lämna sina hem.

David Josefssons parti ingår i regeringen, och hans parti har statsministerposten. Vänsterpartiet styr för övrigt inte i Malmö. Det är bland annat Liberalerna som styr i Malmö. Detta sagt bara för sakens skull.

Barn som bor i min hemstad Malmö är inte David Josefssons ansvar. De får gärna vara hemlösa. Barn som råkar bo i Göteborg, där Vänsterpartiet styr, får gärna vara hemlösa. Det är inte regeringens ansvar. Det är inte Moderaternas ansvar.

Det är vad jag hör här. Jag hoppas att alla föräldrar vars barn i dag är hemlösa hör detta. Det är det besked som Moderaterna ger. Om ni råkar bo i en kommun som styrs av ett parti som inte hör till Tidöregeringen är det någon annans ansvar. Vi har ingenting med det att göra.

Det är ett fruktansvärt sätt att tänka. Ni sitter i regeringen. Ni ska vara ansvariga för alla barn och alla som bor i Sverige. Det är väldigt viktigt.

Min fråga är: Anser David Josefsson att de barn från Malmö, Göteborg och Stockholm som är vräkta inte är regeringens ansvar?

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för ditt inlägg!

Jag tycker att jag är väldigt tydlig. Den moderatledda regeringen har tagit ett extremt stort ansvar för att förhindra vräkningar. Det var det som hela början på mitt anförande handlade om.

Herr talman! Den moderatledda regeringen har skärpt det kommunala bostadsförsörjningsansvaret. Vi kommer nu att införa obligatoriska kommunala hyresgarantier, eftersom kommuner inte använder den möjligheten om de inte får det som obligatoriskt.

Regeringen har infört en helt ny socialtjänstlag som helt fokuserar på det förebyggande arbetet. Vi har gett ett uppdrag till Socialstyrelsen att arbeta fokuserat mot barnvräkningar.

Vi har också sett till att vanliga barnfamiljer får mer pengar i plånboken, därför att vi tar ansvaret. Alla barn i hela Sverige är regeringens ansvar.

Men det är inte bara regeringens ansvar. Kommunerna har också ett ansvar. En del kommuner tar det ansvaret, herr talman. En del kommuner tar inte det ansvaret.

I min hemstad Göteborg tar inte kommunen det ansvaret. Jag har här i min hand artikeln från Göteborgs-Posten. Rubriken är: ”Efter larmet: kommunstyret föreslår ökad uppföljning av barnvräkningar”.

Herr talman! En vräkt barnfamilj kan inte bo i en kommunal uppföljning. Det är dags att Malcolm Momodou Jallow ringer till sin vänsterpartistiske kollega i Göteborg och säger: Det här fungerar inte. Det här är inte värdigt.

Regeringen och riksdagen har tagit sitt ansvar. Nu är det dags att det rödgröna styret i Göteborg tar sitt ansvar.

Herr talman! Det är glädjande att höra att regeringen har ansvar för de barnen. Det var inte det beskedet som vi hörde här nyss. Det är bra att man tydliggör det.

I min värld är regeringen ansvarig för alla barn. Man säger att regeringen har gjort allt den kan och att den ansträngt sig väldigt mycket. Då har den misslyckats.

Trots ansträngningarna är det i dag 824 barn som är hemlösa. Trots ansträngningarna är det 3 330 vräkningar. Det är det högsta antalet på 20 år. Det är ett totalt misslyckande.

Det bästa ni kan göra är att erkänna det misslyckandet och se till att göra bättre ifrån er. De här barnen förtjänar mycket bättre, herr talman.

Om antalet barnvräkningar ska minska krävs ett permanent och indexerat bostadsbidrag som följer hyresutvecklingen, tryggare socialförsäkringar och en bostadspolitik som gör att man bygger fler hyresrätter med rimliga hyror.

Tidöregeringen säger gärna att kommunerna ska ta sitt ansvar, och det ska de. Men staten har alltid det yttersta ansvaret för att inga barn i Sverige vräks.

Regeringen kan inte fortsätta att administrera konsekvenserna av sin egen politik och låtsas att orsakerna ligger någon annanstans. Det går inte.

Här är skillnaden mellan högern och vänstern självklar. Tidöregeringen tar ansvar för de barn som bor i kommuner som ni styr, medan vi i de rödgröna tar ansvar för alla barn i hela landet. Det kommer vi också att göra efter valet. Sverige kommer att byta regering så att barnen kan få det de förtjänar, det vill säga ett tryggt hem.

Sluta skylla ifrån er och börja föra en politik som minskar fattigdomen och gör det möjligt även för de mest utsatta att bo kvar i sina hem! Det borde finnas en enkel princip som hela riksdagen kunde enas om: Inga barn ska behöva förlora sina hem.

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för ditt inlägg!

Man kan börja med att konstatera att din politik inte hänger ihop. Å ena sidan säger du nu att bostadsbidraget ska vara indexerat med hyran, å andra sidan står du i talarstolen och säger att ni ska riva upp hela den svenska modellen för hyror, göra den politiskt styrd och frysa hyrorna. Hur ska du ha det?

Jag tycker att det är viktigt att konstatera att det är en sak, herr talman, att stå här i talarstolen och säga att man vill stoppa barnvräkningar. Det är en sak att spela in filmer där man säger att man vill stoppa barnvräkningar och lägga ut dem på Tiktok eller att skriva debattartiklar i Aftonbladet där man säger att man vill stoppa barnvräkningar. Det är en annan sak att faktiskt agera.

Den här regeringen har skärpt det kommunala bostadsförsörjningsansvaret. Vi har tagit fram en helt ny socialtjänstlag som ska arbeta förebyggande mot vräkningar. Vi har gett Socialstyrelsen i uppdrag att arbeta fokuserat mot barnvräkningar. Vi har sänkt skatten för vanliga människor.

När det gäller Vänsterpartiet är det tomma tunnor som skramlar mest. Malcolm Momodou Jallow svarar inte på frågan, herr talman. Tänker han efter det att vi har avslutat debatten ringa till sin vänsterpartistiska kollega i Göteborg, som inte tar tag i problemet utan käftar om statistiken, och säga att det här inte fungerar?

Det är för många barn i Sverige, men också i Göteborg, som blir vräkta. Den här regeringen tar sitt ansvar. Nu är det dags för Vänsterpartiet i Sveriges riksdag och i Göteborg att ta sitt ansvar. Barn kan inte bo i en kommunal uppföljning av statistik.

Herr talman! Tack, David Josefsson, för anförandet!

Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen har skärpt bostadsförsörjningsansvaret och tittat på förslaget från Karolina Skogs utredning. Karolina Skog var miljöpartistisk minister i den tidigare rödgröna regeringen, och hon fick sedan i uppdrag att utreda en social bostadsförsörjning. Hon har också mycket erfarenhet av bostadspolitik i Malmö på kommunal nivå.

Förslaget om obligatoriska hyresgarantier är väldigt viktigt. Men jag undrar verkligen varför regeringen väntade i fyra år med att införa förslaget. Förslaget kom ju redan 2022. Situationen har blivit allt sämre för varje år sedan förslaget kom, men regeringen har suttit på händerna.

År 2024 lades olika förslag på riksdagens bord i de här frågorna, och vi såg till och med att det kom upp förslag i budgeten om obligatoriska hyresgarantier. Men inget landade sedan på riksdagens bord, och jag tycker alltså inte att det verkar vara särskilt prioriterat.

Regeringen har väntat till kvart i tolv i mandatperioden för att nu, precis på slutet, lägga fram förslaget. Jag undrar hur man kan tycka att detta är prioriterat när man väntar så pass länge med att lägga fram det.

Det finns ett förslag som hänger tätt ihop med detta, och det handlar om att ställa skäliga krav på hyresgäster. Man ska såklart ställa krav, men de behöver vara skäliga och rimliga. Också detta var ett förslag som fanns med i Karolina Skogs utredning, så det borde läggas fram samtidigt med förslaget om de obligatoriska hyresgarantierna. Varför går ni inte fram samlat med de här förslagen?

Herr talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågorna! Jag ska försöka svara efter bästa förmåga.

Som jag antydde i tidigare replikskiften kan kommuner redan i dag ge kommunala hyresgarantier. Som moderater – och jag tror att våra kollegor i regeringssamarbetet håller med – tror vi i grunden på den svenska förvaltningsmodellen. Vi håller det kommunala självstyret högt. Kommuner har olika lösningar och olika sätt att arbeta med olika frågor. Staten ska ge ett ramverk men i möjligaste mån inte sätta obligatorium på kommunerna.

Samtidigt kan vi, herr talman, konstatera att det finns ett antal kommuner som inte tar sitt uppdrag på allvar. Min hemstad Göteborg är en av dessa kommuner. I stället för att ta tag i frågan käftar man där om statistiken.

Vi har landat i att det faktiskt är dags nu. När Sveriges storstadskommuner och andra kommuner inte tar de här frågorna på allvar är det tyvärr dags att införa ett obligatorium. Då är dessvärre processen sådan att det inte bara är att skriva fram propositionen, utan vi måste också ta med förslaget i budgeten. Det är därför vi först tar med det i budgeten och nu aviserar i propositionsförteckningen att det också kommer en proposition om detta.

När det gäller den andra frågan, som handlar om vilka krav hyresvärdar ska ställa, är det i grunden så att olika hyresvärdar, både kommunala och privata, måste få ha en frihet i hur de väljer. De får givetvis inte diskriminera, men de har en frihet när det gäller vilka krav de ställer och hur de väljer sina hyresgäster. Vi är därför inte beredda att i dagsläget gå vidare med förslaget.

Herr talman! Tack, David Josefsson, för svaret!

Just när det gäller argumentet det kommunala självstyret har regeringen verkligen stoppat många saker bakom detta. Det handlar om kommunala hyresgarantier, vilket skulle kunna stoppa barnvräkningar, men det handlar också om uranfrågan, veto och så vidare. Jag tycker inte att argumentet riktigt håller.

Om frågan hade varit prioriterad skulle regeringen ha jobbat med den tidigare under mandatperioden. Det handlar om att det ska finnas en långsiktighet och att det inte ska spela roll i vilken kommun man bor – man ska ha möjlighet att hitta ett boende även om man har en lite osäker inkomst.

Jag reagerade också på det David Josefsson sa i sitt anförande om att invånarna har fått mer i plånboken, för jag tycker inte att det stämmer. Ni har infört en mycket snabbare nedtrappning av akassan, vilket gör att arbetslösa tidigare förlorar stora delar av sin inkomst. Barnbidraget och underhållsstödet har inte höjts trots kostnadsökningar, och barnbidraget är värt mindre än det har varit på 50 år.

Bostadsbidraget har vi debatterat många gånger här, även om det egentligen ligger under socialförsäkringsutskottet. Där tog ni bort det tillfälliga tilläggsbidraget, vilket gör att barnfamiljerna får mindre i plånboken nu jämfört med för ett år sedan.

Det här är samlade fattigdomsreformer av olika slag som gör att folk får mindre i plånboken. Anledningen till att människor vräks är att de har mindre pengar; de klarar inte av att betala sin hyra.

Det blir ganska konstigt att å ena sidan dra undan mattan för människor och se till att de inte kan klara sig ekonomiskt och dessutom driva frågan om marknadshyror, som man kallar för trygghetshyror, och å andra sidan säga att man stärker folks ekonomi. Det går liksom inte ihop – det stämmer inte!

Herr talman! Tack, Amanda Palmstierna, för ditt inlägg!

Jag är förvisso en stor vän av den största fossilfria energikälla vi har i Sverige, nämligen kärnkraften, men jag har lite svårt att se var uranbrytning kommer in i hyresrättsbetänkandet.

Jag kan börja med att konstatera att regeringen har prioriterat arbetet mot barnvräkningar. Vi har infört en helt ny socialtjänstlag, vi har gett Socialstyrelsen i uppdrag att arbeta fokuserat mot barnvräkningar och vi har skärpt det kommunala bostadsförsörjningsansvaret. Vi har sett till att vanliga, hårt arbetande människor får mer pengar i plånboken.

Vi har dragit oss för att göra det obligatoriskt med kommunala hyresgarantier. Men som jag kunde konstatera finns det flera kommuner, däribland min rödgrönt styrda hemstad Göteborg, som inte tar detta arbete på allvar, och då måste vi tyvärr gå vidare med förslaget.

Låt mig sedan bara kort kommentera det här med trygghetshyror. En lögn blir inte sann bara för att man upprepar den flera gånger. Att vi moderater vill se en annan typ av hyresreglering än den som finns i Sverige i dag beror bland annat på att vi ser att bostadsmarknaden inte fungerar, herr talman. Människor fastnar i utanförskap och i andrahandshyreskontrakt på ett sätt som man inte gör i våra grannländer, till exempel Norge, Danmark, Finland och Tyskland.

Detta ser man också på den rödgröna sidan, herr talman. Det finns till och med ett parti på den rödgröna sidan som har ställt som krav i regeringsförhandlingarna: Vräk upp den svenska hyresförhandlingsmodellen, annars kommer inte vi att stödja en regering!

Jag tycker att vi ska ha en sansad debatt om hur vi kan hitta ett bättre sätt att reglera svenska hyror så att vi inte får den bostadsbrist, de hemlöshetsproblem och de barnvräkningar vi i dag ser.

(Applåder)

Herr talman! Över 3 miljoner människor i det här landet bor i hyresrätt. Vi socialdemokrater värnar ordning och reda på hyresmarknaden och sätter hyresgästernas trygghet i centrum för bostadspolitiken.

Den här våren kommer vi att ha många debatter på detta område. Tidöpartierna står entydigt på fastighetsägarnas sida, och steg för steg försvagas Sveriges hyresgäster. Det är ingen olyckshändelse; det är en bestämd vilja från Tidöpartierna.

I dag, herr talman, debatterar vi civilutskottets betänkande Hyresrätt m.m. Tidöpartierna föreslår riksdagen att avslå samtliga motioner som handlar om att förbättra för Sveriges hyresgäster.

Det nuvarande förhandlingssystemet för fastställande av hyror vilar på att det finns en väl fungerande lagstiftning som balanserar parternas intressen. Vi socialdemokrater tar avstånd från alla initiativ som hotar förhandlingssystemet. Bland annat därför finns det anledning att genomföra en översyn av hyreslagen för att undvika oförutsedda och kraftiga hyreshöjningar, exempelvis i samband med bruksvärdesprövningar. Vi socialdemokrater söker mandat att genomföra en sådan översyn.

Renoveringar, herr talman, måste utföras på ett sådant sätt att människor har råd att bo kvar. Vi vill se en långsammare och längre infasningsperiod för hyreshöjningar. Vi anser fortfarande att det förslag som finns från en tidigare statlig utredning är välavvägt och bör genomföras. Vidare måste hyresgästernas ställning vid renoveringar stärkas. Förekomsten av lyxrenoveringar i syfte att byta hyresgäster i det befintliga hyresbeståndet måste stoppas.

Något som har urholkat hyresgästernas ställning är att domstolarna tillämpar begreppet ”inte är oskäligt” vid bedömning av om en renoveringsåtgärd är rimlig. Vi menar att detta leder till en obalans i samband med hyresförändringar vid renoveringar. I utredningen från 2017 föreslogs att begreppet ”skäligt” i stället skulle införas som bedömningsgrund i hyreslagen. Vi står fortfarande bakom utredningens slutsats och anser att en sådan ändring i hyreslagen bör göras för att jämna ut balansen mellan parternas intressen.

Fastighetsägarna ska avkrävas att hyresgästerna ges rejält inflytande i renoveringsprocessen, och de ska få meningsfulla alternativ att ta ställning till. Som jag sa tidigare, herr talman, ska dessutom en högre hyresnivå efter renovering fasas in långsammare om vi socialdemokrater får bestämma.

Vi socialdemokrater står givetvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Herr talman! Riksdagen beslutade nyligen om lagändringar syftande till att underlätta för våldsutsatta kvinnor, inte minst, att bo kvar i en tidigare gemensam bostad. Det är bra. Vi kan konstatera att det finns en bred partipolitisk enighet om principen att det är den våldsutsatta, ofta kvinnan, som ska kunna bo kvar och att det är den våldsutövande, ofta mannen, som ska flytta, inte tvärtom.

Vi socialdemokrater vill därför se en generell översyn av hur en person som har varit utsatt för brott i en nära relation ska kunna behålla den tidigare gemensamma bostaden vid separation, oavsett boendeform.

Under 2024 beslutade riksdagen om lagändringar som bland annat utökade hyresgästens ansvar för tryggheten i bostadsområdet. Vi har därefter drivit frågan om att de utökade möjligheter till förverkande som nu gäller i hyresrätten inte endast ska gälla hyresrätt utan att motsvarande skärpningar också bör införas i bostadsrättslagen. Detta är nu på gång. Det är bra, liksom de förslag som sannolikt är på väg från Regeringskansliet när det gäller att skydda hyresgästers ställning i samband med ombildning till bostadsrättsförening.

Vi är i grunden positiva till dessa förändringar på området, men vi ser också behov av en snabb och systematisk utvärdering av de nya reglerna och den rättspraxis som utvecklas. Regeringen bör därför noga följa upp och utvärdera effekterna av de hyresrättsliga och kommande bostadsrättsliga skärpningarna.

Herr talman! Många bor i andra hand. I propositionen Stärkt skydd för hyresgäster från 2021 föreslog den då socialdemokratiskt ledda regeringen bland annat ett stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder. Riksdagen röstade ned förslaget.

Vi socialdemokrater menar fortfarande att ett stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder vore av stor betydelse för hyresgästernas trygghet. I dag kan en hyresvärd vid privatuthyrning säga upp ett kontrakt i förtid trots att kontraktet är tidsbestämt. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation på andrahandsmarknaden kan alltså när som helst bli bostadslösa med tre månaders varsel. Vi socialdemokrater vill därför införa ett förbud mot att säga upp tidsbestämda kontrakt i förtid.

Herr talman! Det behövs fler åtgärder för att bekämpa den parallella svarta bostadsmarknaden. Reglerna för andrahandsuthyrning och skatteavdrag vid privatuthyrning bör ses över och skärpas, bland annat för att motverka ockerhyror. Men Tidömajoriteten – det har vi hört intygas i denna debatt – gör och kommer att göra precis tvärtom, herr talman. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna står entydigt på fastighetsägarnas sida, inte hyresgästernas. Det är inte svårare än så.

Herr talman! Vi måste förhindra att djupt oseriösa och i värsta fall kriminella fastighetsägare blir hyresvärdar i vårt land. I det viktiga utredningsbetänkandet Vem äger fastigheten från 2023 föreslogs åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelse av fastigheter. Syftet var att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och förhindra att fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

De förslag som lämnades i betänkandet om att stärka identitetskontroller vid fastighetsköp kommer nu att genomföras. Det är bra. Men regeringen lämnar inget förslag till ny hyresförvärvslag. Enligt vår mening behöver förslagen i utredningsbetänkandet om en ny hyresförvärvslag utredas vidare med hänsyn till remissinstansernas synpunkter i syfte att finna ett mer träffsäkert kontrollsystem som gäller alla typer av fastighetsägare.

Herr talman! Det finns ännu fler förslag från en ännu färskare statlig utredning om åtgärder för bättre ordning i den byggda miljön. Men Tidöregeringen möter de här frågorna i bästa fall med tystnad.

Senast jag ställde frågor till justitieminister Gunnar Strömmer slog han helt enkelt ihop två helt olika interpellationsdebatter om hyresgästernas intressen. Så oviktiga är hyresgästernas rättigheter.

Herr talman! Skilda upplåtelseformer likaväl som boendeformer fyller olika behov på bostadsmarknaden. Den kooperativa hyresrätten fyller en viktig funktion eftersom den bland annat innebär ett spekulationsfritt boende, något som skiljer den från den traditionella bostadsrätten. Den kooperativa hyresrätten har även ett större inslag av inflytande för de boende jämfört med en hyresrätt. För att den boendeformen ska finnas tillgänglig för fler personer bör dock en översyn göras av de ekonomiska förutsättningarna för boendeformen. Det vill inte Tidömajoriteten, och det är obegripligt.

Herr talman! Tidöpartierna inledde mandatperioden med att stoppa i princip allt stöd till byggande av hyreslägenheter med lägre hyresnivå. Sedan har de fortsatt att utreda hur hyresgästers ställning ska kunna försvagas ytterligare och därmed hur fastighetsägares makt ska kunna stärkas. Steg för steg tar de oss mot den mycket gamla och urmoderata fastighetsägardrömmen om marknadshyror. Tidstypiskt nog kallas det den här gången för trygghetshyror. Den här regeringen kommer inte att gå fram med just det förslaget. Man nöjer sig med att på alla andra sätt förhindra att hyresgästernas ställning stärks.

Vi socialdemokrater vill gå i en helt annan riktning. Vi vill stärka hyresgästernas ställning. Vi vill att staten ska ta en mer aktiv roll i bostadsförsörjningen. Vi vill ha en bostadspolitik som bidrar till tillväxt, stärker välfärden och ger människor trygghet och frihet i vardagen. Det innebär en ny riktning för hyresrätten och en ny riktning för Sverige där fler människor kan känna trygghet i sitt hem.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Först kan vi konstatera att många bor i hyresrätt, och många vill bo i hyresrätt. Men det finns bostadsköer, och därmed behöver vi bygga fler hyresrätter. Den bilden är vi överens om.

Kristdemokraterna prioriterar att motverka bristen på hyresrätter, främst genom att öka byggandet totalt och göra det mer lönsamt för privata och kommunala aktörer att producera hyresrätter, snarare än att subventionera eller reglera hyrorna starkt nedåt.

Vi har från talarstolen hört att anledningen till att hyresrätter inte byggs är att kalkylen ofta inte går ihop. Det är inte bara de privata delarna som skapar denna situation, utan även långa handläggningstider innebär ett problem för att få fram riktiga kalkyler. Det kan även vara fråga om långa överklagandeprocesser.

Jag menar att vi i politiken har ett direkt och indirekt ansvar att se över dessa delar för att göra det möjligt att bygga fler hyresrätter. Men jag menar också att inkomstsidan är en del som måste stärkas för att göra det möjligt att bygga nya hyresrätter.

Därför är det centralt för Kristdemokraterna att införa fri hyressättning i nyproduktion. Det är en av de mest centrala åtgärderna för att stimulera byggandet av hyresrätter. Vi menar att dagens system gör det för dyrt att bygga, vilket leder till att för få nya lägenheter byggs och att det är för långa köer till hyresrätterna. Vi kommer att fortsätta att driva dessa frågor nästa mandatperiod, men just nu finns inte en majoritet i kammaren.

Vi har sett till att presumtionshyrorna fungerar bättre. Vi tror att det är ett bra steg, men vi vill fortsätta och gå hela vägen fram, det vill säga fri hyressättning i nyproduktion.

Vi vill fortsätta processen med regelförenklingar och enklare byggprocesser. Vi vill minska regelkrånglet i plan- och bygglagen ännu mer än vad regeringen har gjort. Vi tycker att regeringen har tagit ett bra steg, men vi vill göra ännu mer. Vi vill också begränsa överklagandemöjligheterna, ha mer tillåtande detaljplaner och färre bygglovskrav, just för att få igång bostadsbyggandet. Det kommer att sänka kostnaderna och tiden för att bygga hyresrätter. Det betonas ofta att kommunerna är bromsklossarna, och det innebär långa processer.

Vi vill också öka rörligheten på bostadsmarknaden. Regeringen har aviserat sänkta amorteringskrav, höjt bolånetak och liknande. Men vi vill också reformera reavinstbeskattningen, just för att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Vi vill också främja ägande och ombildning. Vi tror att om man kan ombilda kan man frigöra medel för att bygga nya hyresrätter. Om vi menar att vi vill ha hyresrätter måste vi göra sådana saker.

Jag kan också tala om vad vi inte kommer att ställa oss bakom. Vi kommer inte att ställa oss bakom några stora subventioner för billiga hyresrätter. Vi tycker att den enskilde ska ha möjlighet att betala kostnaden, och vi tror att en bättre väg att gå är högre bostadsbidrag än i dag. De är alldeles för låga och inte tillräckligt breda för att fungera så som vi vill.

Sammanfattningsvis är det för Kristdemokraterna viktigt att bygga bort bostadskrisen och göra det lönsamt att bygga hyresrätter. Vi tror att det är den vägen vi ska gå. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera med Larry Söder.

Eftersom Vänsterpartiets förslag nämndes vill jag förtydliga vissa saker, vilket leder fram till den fråga jag tänker ställa.

År 2022 kom det en lagstiftning som gjorde det möjligt för privata fastighetsägare att ansöka om skiljeman utsedd av hyresnämnden om parterna inte kommer överens. Antalet hyresförhandlingar som har gått till skiljeman har exploderat. De privata fastighetsägarna lägger medvetet fram orimliga krav på hyreshöjningar i syfte att det ska vara omöjligt att komma överens med Hyresgästföreningen. Skälet är att de i princip alltid kan räkna med högre hyreshöjningar i skiljemännens beslut än de kan driva igenom i förhandlingar. Bara under 2024 gick 170 000 lägenheter till skiljeman. Det är dessutom problematiskt att skiljemännens beslut i dag inte behöver motiveras.

Från Vänsterpartiets sida vill jag förtydliga att vi värnar partsmodellen till hundra procent. Vi vill gärna tillsätta en utredning som kan titta på dessa frågor så att systemet inte utnyttjas på ett felaktigt sätt. Det är självklart för oss att det främst är parterna som ska titta på dessa frågor, förhandla och komma överens. Det vill jag att folk ska vara medvetna om.

Larry Söder och jag är överens om familjens betydelse i fråga om trygghet för barnen, det vill säga vikten av stabila hem. Samtidigt vet vi att barn i Sverige fortfarande vräks från sina bostäder. Förra året genomfördes 3 330 vräkningar, vilket drabbade 824 barn. Det är barn som har tvingats lämna sina hem, byta skola och kastas in i en otrygg situation de själva inte har orsakat.

Inga barn ska vräkas utan att ett nytt hem finns på plats. Stöder Kristdemokraterna principen att inget barn i Sverige ska förlora sitt hem utan att ett nytt boende finns ordnat?

Herr talman! Jag tycker att David Josefsson, Moderaterna, tydligt §har redogjort för hur regeringen ser på detta och vilket arbete som har gjorts för att minska antalet vräkningar i Sverige. Jag tror, precis som Malcolm Momodou Jallow, att varje barn som vräks är ett misslyckande för samhället i stort, för kommunen och för regeringen.

Jag tycker inte att man ska lägga skuld på någon, utan alla måste jobba bättre. Problemet är att ansvaret är delat i samhället. Det är inte bara fråga om regeringen eller kommunen, utan även de som finns runt barnen och familjerna har ett ansvar att se situationen och hjälpa till.

Ibland säger man att det behövs en hel by för att fostra ett barn. Jag tror att det är likadant för den ekonomiska situationen för en familj. Ibland behöver flera parter hjälpas åt för att familjen ska kunna klara sig, en kortare eller en längre period.

Jag tror att denna regering har gjort ganska många saker som kommer att få effekt lite längre fram. Jag tror att den nya socialtjänstlagen kommer att få effekten att kommunerna tar ett större ansvar i sitt arbete.

Jag tror inte att det är någon här som vill att barn ska vräkas. Skillnaden ligger kanske i om vi vill förbjuda vräkningar eller inte. Jag tycker inte att vräkningar ska förbjudas. Jag tycker att man ska försöka arbeta så mycket som möjligt med olika delar för att skydda barnen.

Vi vuxna måste sluta skylla på varandra. Jag tror att det bästa vi kan göra är att hjälpas åt. Men faktum är att barn i Sverige vräks, både av privata hyresvärdar och av allmännyttan. Det är något som vi måste ha en nollvision mot.

Herr talman! Det var därför jag sa att det alltid är trevligt att debattera med dig, Larry Söder. Du kommer med rimliga synpunkter.

Jag håller helt med om allt du sa. Vi är alla överens om att inga barn ska vräkas och att man inte ska skylla ifrån sig. Vi har alla ett ansvar, oavsett var barnen bor, oavsett vilken kommun de bor i och oavsett vilket parti som styr i den kommunen. Vi här har ett ansvar för att göra allt vi kan för att inga barn ska behöva vara hemlösa. Det håller jag med om till hundra procent.

Min fråga handlar dock inte om att förbjuda. Den handlar om Vänsterpartiets grundläggande princip. Vi menar att det borde finnas en mycket enkel princip om att inga barn ska vräkas utan att ett nytt hem finns på plats. Socialtjänsten och alla andra ska vara inblandade i god tid och se till att man fixar något annat boende, ett alternativt boende, innan barnet vräks.

För mig och Vänsterpartiet är det viktigt att barnet inte ska bli hemlöst innan man sätter igång för att hjälpa barnet, utan man ska sätta igång tidigt för att hjälpa barnet. Så fort man får en signal om att det finns risk för att en barnfamilj kommer att vräkas ska man börja arbeta för att se till att barnfamiljen ska ha någonstans att ta vägen, så att de inte hamnar på gatan när kronofogden kommer utan i ett alternativt boende.

Om Kristdemokraterna delar uppfattningen att barnets trygghet ska stå i centrum kan det ändå vara bra att få veta om ni är beredda att arbeta för nationella regler eller en lagstiftning som säkerställer att barn inte vräks utan att ett alternativt boende finns på plats. Om inte undrar jag om Kristdemokraterna anser att det är acceptabelt att barns rätt till ett hem i praktiken avgörs av vilken kommun man bor i. Om vi inte har en lagstiftning eller en princip som säger att det ska finnas ett alternativt boende innan ett barn vräks blir det nämligen så.

Herr talman! Ingen blir väl glad i hjärtat av att läsa tidningsrubriker om att barn vräks.

När det gäller en nollvision förutsätter jag faktiskt att alla kommunpolitiker har en sådan nollvision. Frågan är om man ska lagstifta om det. Nej, jag tycker nog att vi måste försöka hjälpas åt, såväl regering, kommun och socialtjänst som de som finns runt familjen, för att undvika att barn vräks.

I slutänden har faktiskt också de vuxna som finns runt barnet ett ansvar. Man ska larma så tidigt som möjligt, så att samhället får möjlighet att hjälpa till. Det kan finnas situationer där samhället inte får den möjligheten.

Jag menar att det här är en mjuk fråga som det måste arbetas med på ett mjukt sätt. Vi kan sätta kuddar runt omkring, vi kan hjälpa till och vi kan sätta flotten där. Men jag tror att föräldraansvaret också måste vara en del i det. Man måste se till att ha en ekonomi som gör att man faktiskt inte äventyrar barnets situation. Jag tror också att man måste kunna tala om för socialtjänsten om man har problem.

Vräkningarna har pågått ganska länge i Sverige. Men om man får de förändringar som denna regering har gjort på plats och om kommuner får större möjligheter att göra något åt detta tror jag att det finns möjlighet för att antalet vräkningar kommer att minska. Jag hoppas på det. Men om de inte gör det är jag beredd att vidta andra åtgärder för att de ska minska.

Men just nu tycker jag att vi måste arbeta med de verktyg vi har fått. Kommunerna har fått större möjligheter att arbeta mot vräkningar, och jag tror att det kommer att få effekt. Får det inte det gör vi med all säkerhet fler saker – tillsammans.

Herr talman! Ärade kollegor! Sverige har i dag många bostadsmarknader. Två av dem sticker ut lite extra. En gäller i storstäderna, där människor köar i decennier för att få en hyresrätt. Och en annan gäller på landsbygden, där lägenheter ibland står tomma eller rent av behöver rivas. Det är samma land och samma lagstiftning men helt olika verkligheter. Det säger något viktigt: Den svenska bostadsmarknaden fungerar inte.

Herr talman! Vi har skapat något ganska märkligt i Sverige: köer som ingen riktigt tror på. Vi har en bostadsmarknad där människor samlar köpoäng som andra samlar frimärken. Barn ställs i bostadsköer innan de ens har börjat skolan. Människor står kvar i köer i 20 eller 30 år, även när de redan har en bostad. Jag är en av dem. Till slut vet ingen riktigt vad köerna betyder. Är de ett mått på bostadsbrist, eller är de ett mått på hur många som spelar systemet? När bostadskön blir ett livslångt projekt har bostadspolitiken slutat fungera.

Samtidigt finns det kommuner där bostadsbolag brottas med ett stort antal vakanser, alltså tomma lägenheter. Det beror inte på att människorna där inte behöver de bostäderna utan på att systemet är för stelbent för att fungera i olika delar av landet. Samma regler gäller i glesbygden som i Stockholms innerstad. Det är ungefär lika rimligt som att tro att samma trafikregler fungerar lika bra på en motorväg som på en skogsstig.

Sedan har vi Vänsterpartiets lösning, herr talman. Här får vi ta ett djupt andetag. Mitt i denna situation går Vänsterpartiet ut och kräver frysta hyror – inte bara reglerade hyror utan frysta hyror. Det är ett förslag som är så verklighetsfrånvänt att inte ens Hyresgästföreningen vill ställa sig bakom det. När till och med Hyresgästföreningen säger nej borde man kanske stanna upp.

Vad händer när hyrorna fryses? Investeringarna uteblir, underhåll skjuts på framtiden och byggandet minskar – precis det som Vänsterpartiet säger sig vilja motarbeta. Det är uppenbart för alla som kan räkna att detta inte är en lösning på bostadsbristen. Det är en garanti för att den blir värre.

Herr talman! Låt oss också prata om elefanten i rummet. Problemet i dag är inte att hyrorna är för låga. Vänsterpartiet har rätt; det är många familjer, ensamstående med barn, som brottas med att kunna betala hyran varje månad. Problemet är att byggkostnaderna har rusat iväg och därmed också hyrorna. En nyproducerad tvåa kan i dag kosta 18 000–20 000 i månaden. Det är verkligheten, och tyvärr är det inte alla i Sverige som har en riksdagslön.

Det är lätt att stå här i kammaren och diskutera modeller, men för många människor handlar frågan om något mycket enklare: Har jag råd att flytta? Kan jag flytta hemifrån? Kan jag flytta från villan? När till och med skilsmässor hänger på svårigheten att hitta boende får man fundera på vad vi har gjort fel.

Om vi inte lyckas få ned byggkostnaderna och öka byggandet kommer vi att fortsätta producera

hyresrätter som vanliga människor helt enkelt inte har råd med.

Samtidigt står Sverige inför en annan utveckling som vi talar alldeles för lite om: den demografiska förändringen. Under de kommande decennierna kommer antalet äldre att öka kraftigt. Det innebär att behovet av seniorbostäder, trygghetsboenden och äldreanpassade bostäder kommer att växa snabbt. Om vi inte planerar för detta i tid, vilket vi sällan gör, kommer konsekvensen att bli att äldre människor sitter fast i bostäder som inte fungerar för dem samtidigt som barnfamiljer inte kan flytta in. Det är ett system som skapar inlåsning för alla generationer, och det tvingar kristdemokrater att komma med dumma förslag om att avskaffa reavinstskatten för en redan välbeställd generation.

Herr talman! I detta betänkande gör majoriteten i princip det man har gjort i svensk bostadspolitik i decennier, oavsett regering. Man säger nej till reformer, man hänvisar till utredningar och man skjuter problemen på framtiden.

Sju terminer har gått av denna mandatperiod – det känns som att jag varje gång vi har denna debatt har en tävling med mig själv där jag anger antalet terminer – men när det gäller bostadspolitiken i stort och särskilt hyresmarknaden sitter regeringen i sina renoverade lokaler och fikar.

Herr talman! Vad är då Centerpartiets väg framåt? Vi tror på något ganska enkelt, nämligen en bostadsmarknad som till att börja med måste fungera i hela landet. Det betyder fler upplåtelseformer, fler ägarlägenheter och nya modeller, som hyrköp. Jag besökte Riksbyggen som berättade om sina hyrköpslägenheter. Det verkar vara fantastiskt och även en drivkraft för människor att konstatera: ”Även jag har möjlighet att en dag äga min lägenhet.” Framåtdrift, möjlighet att förverkliga sig själv och möjlighet att bryta utanförskap borde premieras i vårt land.

En fungerande bostadsmarknad kräver också en fungerande hyresmarknad. Det betyder i klarspråk att inte frysa hyror och att byggandet måste bli billigare.

Vi är det land av alla jämförbara länder som investerar minst i bostadspolitiken. Hela mandatperioden har gått, och huruvida större attefallshus ska vara bygglovspliktiga eller inte är denna lata regerings hela bedrift. Sverige förtjänar ärligt talat mycket bättre.

Låt oss göra reglerna smartare och planera för den demografiska verklighet som väntar. Framför allt måste vi ta upp huvudet ur sanden och adressera finansieringsfrågan – det som de facto styr utvecklingen framåt.

Herr talman! Avslutningsvis: Sverige behöver en bostadspolitik som klarar tre saker samtidigt. Den måste öka byggandet, öka rörligheten och fungera i hela landet. Det låter som raketforskning för kristdemokrater, men jag lovar att det inte är särskilt komplicerat. Det är faktiskt enkelt att genomföra, inte bara i teorin utan i människors verkliga liv. I slutändan handlar bostadspolitik inte om system utan om något mycket enklare: att människor ska ha råd att bo och möjlighet att leva sina liv.

Centerpartiet vill reformera bostadsmarknaden, inte frysa den och hoppas på mirakel.

Jag står bakom alla Centerpartiets reservationer men yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Det tog lite emot att begära replik på Alireza Akhondi, för i dag har han glädjande nog låtit som en borgerlig politiker. Men när reavinstskatten kom på tal blev jag tvungen.

Alireza Akhondi sa i talarstolen att vi behöver öka rörligheten på bostadsmarknaden. I dag är det ett faktum att många äldre personer bor kvar i sina stora villor där de kanske har bott i 5, 10, 20, 25 år, och utsikten att de ska flytta till ett annat boende som är mer anpassat till deras situation är liten.

Jag hävdar att reavinstskatten på 22 procent ger en inlåsningseffekt. Är det rättvist att ta ut en sådan skatt? I övriga Europa är vår höga skatt vid försäljning efter 20–25 år ganska unik. Under den tid man har haft fastigheten har man inte bara köpt den, utan man har också tagit hand om den och lagt resurser på den – och detta ska staten i slutänden ta ut reavinstskatt på.

Detta låser fast äldre människor i den bostad de en gång köpte. Jag tycker att de ska få flytta till bostäder som passar dem bättre och låta barnfamiljer flytta in i villorna. Vi föreslår inte att reavinstskatten ska tas bort direkt utan efter 16 år i en bostad.

Herr talman! Jag fick just en déjà vu från 2006 när Kristdemokraterna stod på torg och berättade om pensionärer som fick sälja tegelpannor för att ha råd att betala fastighetsskatten. Vi är några som minns Kristdemokraternas argument.

Låt mig berätta något för Larry Söder. Problemet med äldres rörlighet är inte reavinstskatten på 22 procent. Problemet är bland annat att bankernas finansiering inte fungerar och att många äldre inte ansöker om det de har rätt till, nämligen bostadsbidrag och bostadstillägg. Det som byggs blir också så dyrt att det i många fall lönar sig att bo kvar i stället för att flytta till något mindre.

Att strunta i alla andra frågor och populistiskt gå på plånboksfrågan och säga att man ska få behålla mer är ingen lösning på riktiga problem. Det är att fortsätta stoppa huvudet i sanden och hoppas på det bästa.

Herr talman! Alireza Akhondis liknelse är ganska träffsäker. År 2006 var det Kristdemokraterna som ville ta bort fastighetsskatten. Vad hände två månader före valet 2006? Det minns jag. Då ställde sig Alliansen bakom Kristdemokraternas förslag. Med andra ord ställde sig Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna bakom Kristdemokraternas förslag. Varför gjorde man det? Jo, därför att det var rätt.

Om Centerpartiet och Alireza Akhondi funderar ett tag på vad vi faktiskt säger och inte bara reflexmässigt säger att det är dumma förslag är jag övertygad om att Centerpartiet och Alireza Akhondi kommer att komma fram till samma punkt igen. Jag känner igen vingslagen. Jag känner igen retoriken från Centerpartiet. Centerpartiet har möjlighet att ändra sig även denna gång.

Det är ett faktum att när människor bor väldigt länge i sina fastigheter gör det att bostadsrörligheten inte fungerar på det sätt som vi önskar oss. Det är ett faktum att deras bostäder och villor, som är större än vad en eller två personer behöver, skulle kunna användas för en barnfamilj. Det är också ett faktum att vi inte kommer att kunna bygga bort bostadskrisen, utan vi måste använda varje kvadratmeter på bästa sätt.

Det är inte rimligt att vi har de högsta skatterna på bostadsförsäljning i Europa, när man har ägt sitt boende i 15–25 år och man har lagt in reinvesteringspengar där. Man betalar alltså skatt på sin egen investering och på den inflation som har varit. Om man har bott i en fastighet så pass länge tycker jag att det är rimligt att man ska kunna flytta till ett annat boende utan att få en orimlig skatt från staten.

Herr talman! Skatt är stöld. Sådana argument har jag hört i 25 års tid, och jag har förmodligen använt dem själv också. Jag har aldrig röstat rött. Tro det eller ej, Larry: Jag är en ultraborgerlig politiker.

Samtidigt vet vi att vi under allianstiden lyckades pressa ned skattetrycket rejält i Sverige. Vi vet också att det behövs finansiering i takt med att befolkningen blir äldre, beredskapsfrågan blir allt viktigare, försvarsutgifterna ökar och så vidare, och då handlar det om avvägningar. Vad är rimligt att göra och när?

Någonstans borde även Kristdemokraterna ställa sig frågan vad de är villiga att offra för att lösa problemet – ett problem där det finns flera möjliga lösningar. I den avvägningen är jag övertygad om att Larry Söder och Kristdemokraterna har landat helt fel.

Jag ska berätta en illa dold hemlighet, herr talman. Alliansen avskaffade inte fastighetsskatten. Man kommunaliserade den. Ibland gör det ont att kritisera sig själv, men jag tror på hederlighet i den politiska debatten. Då är det viktigt att också säga att det man föreslår är på bekostnad av något annat.

Herr talman! Det var lite härligt att få en återblick på vilka politiska sloganer som användes i valrörelsen 2006. Själv tog jag studenten det året. Jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt hängde med i debatten då, men jag lovar att försöka vara lite mer närvarande i år. Men nog om det, herr talman. Nu debatterar vi betänkandet om hyresrätt.

För Liberalerna är utgångspunkten enkel: Människor ska kunna välja hur de vill bo. Alla vill inte äga sin bostad, och alla ska inte heller behöva göra det. Tre av tio bor i hyresrätt, och för många av dem är hyresrätten inte ett andrahandsval utan det första och bästa valet.

För egen del och för mitt parti står hyresrätten för frihet – frihet att flytta dit där arbete finns eller till en ny studieort eller helt enkelt inleda en ny fas i livet, frihet att slippa binda upp sig ekonomiskt men också trygghet i att ha lite mer förutsägbara kostnader och att ansvaret för underhåll inte ligger på den enskilde.

Det här tycker jag är bra för individen men också för samhället i stort. En fungerande hyresmarknad gör Sverige mer rörligt, mer dynamiskt och mer öppet. Hyresrätten är och ska fortsatt vara en viktig, modern och självklar boendeform i vårt land.

Herr talman! En faktor som har stor betydelse för bostadsmarknadens funktion är skattesystemet. Olika boendeformer behöver ha likvärdiga skattemässiga villkor. Skatter ska inte bromsa utvecklingen inom någon del av bostadsmarknaden. Tvärtom ska skattesystemet vara utformat så att det bidrar till att fler bostäder kan byggas, förvaltas, rustas upp och utvecklas.

Det var därför välkommet att Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Sveriges Allmännytta gemensamt för några år sedan lyfte fram förslag för bättre skattemässiga villkor på bostadsmarknaden. Det i sig tycker jag var mycket hoppfullt. Om dessa tre aktörer, som har lite olika perspektiv och ibland olika intressen, kan komma helt överens på detta område är min förhoppning att också vi i politiken ska kunna göra det någon gång i framtiden.

Om man har tagit del av förslagen inser man att det inte handlar om någon total omläggning av skattesystemet. Det handlar om några förändringar i det befintliga regelverket som sammantaget kan göra stor skillnad. De förslag som lades fram handlar bland annat om att slopa fastighetsavgiften för hyreshus och öka möjligheterna till avsättningar och avdrag för reparationer. Precis som de som lade fram förslagen tror jag att det kan främja en mer hållbar utveckling av fastighetssektorn och stärka hyresrätten som boendeform. Jag hoppas som sagt att vi kan komma framåt i frågan.

Herr talman! En gång i tiden var dagens hyressättningssystem välment, men i dag leder det till orimliga konsekvenser. Bostadsköerna ringlar långa. Den nuvarande regleringen har egentligen skapat ett Alag och ett Blag på bostadsmarknaden: å ena sidan insider, som haft tur eller kontakter som gjort att de fått ett förstahandskontrakt, å andra sidan outsider, såsom unga, nyinflyttade och nyanlända, som i stället hänvisas till att vänligen fortsätta vänta i kön.

Det är därför mitt parti under många års tid bland annat har drivit frågan om fri hyressättning i nyproduktion. Det innebär konkret att hyresvärd och hyresgäst ska kunna komma överens om hyran när en lägenhet i ett nybyggt hus hyrs ut för första gången. I stället för att regleringen sätter ett tak, som i dagens system, låter man utbud och efterfrågan mötas i större utsträckning.

Det handlar inte om att förändra villkoren för de hyreshus som finns i dag och för de befintliga hyresgäster som bor där, utan det handlar helt enkelt om att de nya bostäderna – de som ännu inte har byggts och som ingen ännu bor i – ska kunna hyras ut på en annan marknad.

Herr talman! Bostaden är grunden för trygghet, hälsa och framtidstro. Den som har ett hem har också bättre möjligheter att klara skolan, gå upp på morgonen och gå till arbetet och ha ett ordnat familjeliv och en ordnad vardag. Den som saknar ett hem får ofta kämpa i motvind på nästan alla livets områden. Det är därför den sociala delen av bostadspolitiken är så viktig.

Regeringen har under den här mandatperioden förstärkt arbetet mot hemlöshet, bland annat genom satsningar som Bostad först. Det är en bra metod som är evidensbaserad.

Regeringen har också gett Socialstyrelsen uppdrag kopplade till vräkningar, särskilt när det gäller barnfamiljer. Vi har genomfört förändringar som ger kommunala bostadsförmedlingar större möjlighet att använda förturer och reservationer. Och nu går vi fram med att kommunerna ska vara skyldiga att tillhandahålla hyresgarantier, för att få ett bredare genomslag än vad som är fallet i dag och för att motverka osäkra boendeförhållanden, vräkningar och hemlöshet.

Men vi liberaler är också av den åsikten att vi inte enbart behöver göra mer med de verktyg som redan finns utan att vi också behöver prova nytt. Det är därför vi driver frågan om behovsbostäder, ett koncept där vi helt enkelt riktar lägenheter till dem som har allra svårast att komma in på bostadsmarknaden. Om de till exempel riskerar hemlöshet eller behöver fly från våld i nära relationer hänvisas de i dag oftast till tillfälliga nödlösningar. Vi vill i stället ge dem riktiga hem med egen nyckel och eget kontrakt.

Herr talman! En annan viktig komponent som man måste ta upp när man diskuterar bostäder, också i den här frågan, är bostadsbidraget.

Vi har tidigare genomfört en permanent höjning av bostadsbidraget för ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Vi går nu också fram med ett mer moderniserat bostadsbidrag. I dag bygger det på årsinkomsten. Det innebär att människor måste försöka förutse sin ekonomi långt i förväg trots att många lever med små marginaler, varierad arbetstid eller förändrade familjeförhållanden. För många har det här lett till en svår situation där man blir helt eller delvis återbetalningsskyldig, helt i onödan. Genom den här förändringen ser vi nu till att minska den risken avsevärt.

Fru talman! Ett bostadsbidrag ska vara ett stöd när ekonomin är pressad. Det ska inte fungera som en skuldfälla, som det har gjort tidigare. När så många människor drabbas av återkrav är det inte den enskilde som har misslyckats. Då är det systemet som har haft brister.

Jag skulle dock inte vilja låtsas som att detta löser allt. Det här är två viktiga steg som har tagits under mandatperioden när gäller bostadsbidraget, men det får inte bli de sista. Bostadsbidraget har dragits med brister under lång tid. Det har tappat i träffsäkerhet, och när stödet inte följer utvecklingen i samhället riskerar det att urholkas helt och hållet och förlora sin funktion för dem som behöver det allra mest.

På sikt behöver vi därför fortsätta att gå framåt. Vi behöver se över hur stödet bättre kan följa utvecklingen i samhället så att det inte återigen halkar efter. Att genomföra en helhetsöversyn av bostadsbidraget är en rimlig och ansvarstagande väg framåt.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Tack, Patrik Karlson, för anförandet!

Temat för kvällen, fru talman, är att vi diskuterar frågor som inte är föremål för den här debatten om hyresrätt med mera – till exempel frågan om bostadsbidragets utformning och kommande förslag på det området, som vi socialdemokrater i och för sig välkomnar.

Patrik Karlsson nämnde också skattefrågor, som inte heller behandlas i det här betänkandet. Jag kom att tänka på att vi under en tidigare mandatperiod hade ett januariavtal i svensk politik där det i punkt fyra, om jag minns rätt, var förutskickat att fyra partier plus ett stödparti skulle åstadkomma en skattereform.

Jag vill därför notera att det i framtiden, efter en socialdemokratisk valframgång i höstens val, kanske trots allt finns möjligheter att diskutera med Patrik Karlsons parti Liberalerna och eventuellt också med Alireza Akhondis parti Centerpartiet om mer ordentliga åtgärder för att till exempel sänka kostnader vad gäller att bygga, underhålla, renovera och sköta fastigheter. Spännande!

Fru talman! Vi har ett förslag på riksdagens bord om att befria de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen från den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling. Det har tyvärr inte kommit något förslag om att göra som allmännyttan önskar, vilket enligt dem skulle kunna sänka kostnaderna och därmed hyrorna med i storleksordningen 10 procent i nyproduktion och även kostnaderna i upphandling av underhållsåtgärder och sådant. Det kan påverka samtliga hyror. Hur ser Liberalerna och Patrik Karlson på den frågan framåt?

Fru talman! Tack, ledamoten Markus Kallifatides, för frågorna!

Först kan jag konstatera att jag tycker att det är helt i sin ordning att man ibland svävar i väg lite utanför det som ryms inom betänkandet. Det är väl mer vanligt än ovanligt i den här kammaren, oavsett vem som står här. Jag skulle kunna tänka mig att ledamoten själv säkert har gjort det i något av sina anföranden, men låt oss låta det vara.

Jag tycker att det skulle vara alldeles utmärkt om vi kunde genomföra en bred skattereform i den här kammaren som sprider sig över blockgränserna. Den frågan har ju vi drivit länge, och det stämmer att vi var överens om det i januariavtalet. Sedan föll det på en annan fråga, som dock rör hyresfrågorna, men då var det på grund av andra partier. Det var synd att vi inte hann driva igenom den skattereformen.

Sedan går vi såklart till val på att den här regeringen ska fortsätta. Jag hoppas att vi ska kunna lösa den här frågan internt till dess, men självklart ska alla partier få sälla sig till den diskussionen och kunna ha lite inspel om det. Det är min åsikt att det nog också skulle vara mest hållbart. Det skulle innefatta även andra frågor, inte bara den som rör bostäder, men den har en självklar plats där. Jag ser fram emot de samtalen och framför allt genomförandet.

Fru talman! Ja, Patrik Karlson, jag syndar själv i det här replikskiftet, det är helt riktigt, och jag tänker göra det även i denna slutreplik.

Jag vill, för att summera den här aftonens debatt om hyresrätt med mera, ställa en rak fråga till den liberala ledamoten i civilutskottet. Är han beredd att lyfta luren till sin partikamrat i kommunstyret i Norrköping, där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna styr kommunen och där man ligger på topplistan över kommuner som, justerat för folkmängd, vräker flest barn? Det är ju en ganska rak och tydlig fråga.

Det finns en genomgång av hur detta ser ut, och min poäng i kväll har varit att det är synd att vi står och pekar ut kommuner så som har skett i den här debatten i stället för att ställa frågan mer principiellt. Vad är det för verktyg som trots allt saknas? Vad är det som händer där ute i kommunerna?

Den kristdemokratiske ledamoten Larry Söder har beskrivit det här med barnvräkningar som en mjuk fråga. Jag delar den uppfattningen, så låt oss sluta peka finger. Men det var en fråga som jag låter ledamoten välja hur han vill besvara om kollegorna i till exempel Norrköping.

Jag noterar att ledamöterna i denna debatt tar fasta på ”med mera” i titeln på betänkandet, uppenbarligen väldigt mycket. Men det finns ju en modell för betänkandedebatter, och det är betänkandets ram.

Fru talman! Ja, vi är lite av rebeller ibland. Vi ber om ursäkt för det och ska försöka hålla oss till ordningen.

Jag vet inte om jag missuppfattade ledamoten lite, men jag kan inte minnas att jag stod och pekade ut någon till höger eller vänster i det här ämnet. Om det var några av de andra ledamöterna i kammaren som gjorde det tycker jag att frågan ska ställas till dem så att de får svara på den. Jag kan inte riktigt sätta mig in i det och svara åt dem.

Vad vi däremot är överens om är att man behöver ha bred samsyn och jobba både långsiktigt och gemensamt för att hitta lösningar på de här problemen så att antalet barn som vräks går från 824, som det var förra året, till 0 till slut. Det är i alla fall min ambition och varför jag jobbar med de här frågorna i Sveriges riksdag.

Sedan vill jag bara föra till protokollet att det är korrekt att vi liberaler styr i Norrköping, men vi gör det också ihop med Socialdemokraterna. Det är jätteviktigt att ha med sig, apropå det här med att kasta lite skit på varandra. Jag kan dock lova att vi för samtal över blockgränserna också i Norrköping för att lösa inte bara frågan om vräkningar utan trygghetsfrågorna generellt sett. Där har jag en god dialog med mina partikamrater, så jag tror nog att Norrköping kommer att förbättra sig i mätningarna framåt.

Fru talman! Ledamöter! Regeringens politik är inte en arbetslinje. Det är en fattigdomslinje. Regeringens politik är inte en tak-över-huvudet-linje. Det är en fattigdomslinje.

Den vanligaste orsaken till att människor vräks från sina hem är att de inte har kunnat betala hyran. Det har vi debatterat ordentligt här ikväll, och jag vill fortsätta på den tråden.

Förra året vräktes över 3 000 människor från sina hem. Över 800 barn berördes av vräkningar. 7 procent av Sveriges befolkning lever i materiell och social fattigdom.

Ta in det! Är det ett sådant Sverige som vi vill ha?

Tydligen vill Tidögänget det, för de har försämrat akassan och infört en mycket snabbare nedtrappning, som gör att arbetslösa snabbare förlorar stora delar av sin inkomst. De har inte höjt barnbidraget eller underhållsstödet alls trots alla kostnadsökningar. Barnbidraget är nu värt mindre än det har varit på 50 år. När det gäller bostadsbidraget, som vi också har debatterat många gånger här, togs det tillfälliga tilläggsbidraget bort förra året. Barnfamiljerna får mindre i plånboken nu än för ett år sedan. Tidöregeringen skrotade också det statliga investeringsstödet, som fanns för att få fram prisrimliga hyresrätter.

Fru talman! Den vanligaste orsaken till vräkning är att människor inte kan betala hyran. Då behöver vi bredda debatten och utöver hyresrätter och bostadspolitik prata om den samlade kostnadsbilden för människor och om fattigdomen.

På detta vill då högersidan införa marknadshyror. Vissa kallar det trygghetshyror, andra inte. Det är att lägga ut dimridåer att kalla det trygghetshyror. Det är marknadshyror, och detta riskerar att driva upp kostnaderna ordentligt.

Vi i Miljöpartiet vill se ett Sverige som håller ihop. Vi vill minska klyftorna. Vi vill att bostaden ska vara en social rättighet. Alla har rätt till tak över huvudet. Vi vill reformera bostadsbidraget ordentligt så att det inte äts upp av inflationen. Vi vill ta ett statligt ansvar för bostadsbyggande och införa uppgraderade statliga stöd för prisrimliga klimatsmarta hyresrätter.

Karolina Skog, som var miljöpartistisk minister i den rödgröna regeringen, utredde en social bostadsförsörjning och tog fram flera olika förslag. En del av förslagen har regeringen tagit vidare, vilket är väldigt bra. Andra har man inte tagit vidare. Hon tog fram ett förslag om obligatoriska hyresgarantier, alltså att kommunen ska garantera att hyran kan bli betald. Det är ett väldigt viktigt förslag som sänker trösklarna för människor att komma in på hyresmarknaden. Men det förslaget väntade regeringen i fyra år med att införa. Nu har vi hört argumentet om det kommunala självstyret. Jag tycker inte att det håller att regeringen väntar till kvart i tolv med att införa det här förslaget – under valrörelseåret och egentligen efter propositionsstopp. Hade det varit prioriterat hade man lagt fram det tidigare.

Karolina Skog lade också fram ett förslag om att de krav en hyresvärd får ställa ska regleras så att de är rimliga sett till den sökta lägenheten. Det är svårt för många att komma in på hyresmarknaden trots betalningsmöjligheter just för att de krav hyresvärden ställer är orimligt höga. Det är någonting som behöver regleras. Det ska vara lika över landet. Vi i Miljöpartiet vill att den här regleringen genomförs.

Fru talman! Jag vill också prata om renoveringar och hyresgästers delaktighet. Hyresgästers ställning i samband med renoveringar måste stärkas. I höstas gjorde Hem & Hyra en granskning som visade att hyresgäster som regel förlorar överklaganden i hyresnämnden när det gäller renoveringar. Man tvingas alltså på renoveringar som man inte vill ha. Vi har sett exempel på utrivna och sedan totalrenoverade kök och badrum som har inneburit en chockhöjning av hyran och som har varit emot hyresgästers vilja. Det blir renovräkningar.

Ett ökat inflytande för hyresgäster skulle sannolikt leda till att de renoveringar som genomförs skulle vara mindre omfattande.

Fru talman! Nödvändiga renoveringar behöver förstås göras. Men att tvingas in i standardhöjningar som inte behövs och som inte är efterfrågade är inte okej.

Med bruksvärdet försöker man ringa in en bostads praktiska värde för en hyresgäst, och bruksvärdet ligger till grund för sättandet av en skälig hyra. Men bruksvärdessystemet behöver ses över så att man ökar resurseffektiviteten och förstås ser till att människor inte tvingas få chockhöjda hyror.

Det är tyvärr många fastighetsägare som inte återbrukar fungerande inredning från till exempel kök och badrum när de renoverar. De har inte riktigt incitament till att göra det. Men om de i stället kör med slit och släng och river ut helt och hållet och gör nytt blir det ett högre bruksvärde, som sedan ligger till grund för hyresförhandlingarna. Och då blir det högre hyra.

Det finns exempel på renoveringar där gammal kvalitet och design har bytts ut mot sämre kvalitet, följt av höjd hyra. Men det finns också exempel på motsatsen, där hyror kunnat hållas nere med en varsam renovering av äldre köksskåp och originaldetaljer. Det finns alltså goda exempel på att man kan göra det här.

Vi i Miljöpartiet anser att regelverket behöver ses över för att stärka hyresgästers ställning vid renovering och för att förtydliga att bruksvärdessystemet ska gå bättre hand i hand med en ökad resurseffektivitet.

Fru talman! Det sista spåret jag vill ta upp i dag i debatten – och som finns i betänkandet – är delningsboende. Det handlar om att bo tillsammans med gemensamma ytor.

Genom livet finns det många tillfällen när man har behov av att se över sitt boende och när traditionella boendeformer kanske inte riktigt passar. Det kan vara när man ska plugga och behöver byta bostadsort och förlorar sitt vanliga sociala sammanhang. Det kan vara när man har förlorat sin partner på ålderns höst och gärna vill ha spontant socialt umgänge.

Att bo i ett delningsboende kan vara en livsstil eller något man trivs med under en del av livet. Det är inte för alla, men det är en pusselbit som i stora delar saknas på dagens bostadsmarknad. Vi behöver stärka detta.

En kollektiv bostadslösning ger flera fördelar när det gäller ökade sociala möjligheter. Men den ger också ekonomiska och klimatsmarta fördelar, för man delar på boyta, inredning, hushållsapparater och så vidare.

En form av delningsboende innebär att man har ett privat rum och ett privat badrum. Sedan delar man på kök och vardagsrum. Det är väldigt viktigt att städningen ingår i hyran och att det finns en relationell förvaltning, som man kallar det. Annars kommer det inte att fungera.

När det gäller att till exempel bygga om kontorsfastigheter till bostäder skulle det innebära många fördelar vid byggande av delningsboenden, för det är lättare att utforma en planlösning för delningsboenden i gamla kontorsfastigheter. Då slipper man tulla på detta med dagsljus och tillgänglighet, som ju Tidöregeringen har lagt fram förslag om.

Men det finns juridiska hinder som gör det svårt att etablera och driva delningsboenden i Sverige. Regelverket är otydligt och förlegat. Det skapar en osäkerhet både för de boende och för bostadsföretag.

Det kom en dom 2024. Där prövades hyran för en tidigare boende i en typ av delningsboende med bland annat delat kök och vardagsrum. Hyresnämnden bedömde i det fallet att det skulle likställas med en andrahandsuthyrning av en traditionell lägenhet. En sådan bedömning försvårar och kan sätta stopp för många kommersiella delningsboenden.

Fru talman! Det här regelverket behöver ses över. Det behövs en tydlig juridisk definition. Regelverket behöver tydliggöras för att öka tryggheten och stärka skyddet för både hyresgäster – med rimliga hyresnivåer – och hyresvärdar, så att det går att driva delningsboenden.

Vi i Miljöpartiet har länge kramat kollektivt boende och delningsboenden. Vi tycker nu att regelverket behöver tydliggöras så att man kan lägga till en pusselbit som saknas på bostadsmarknaden – för att stärka hyresgästers trygghet, för att minska klimatutsläppen och för att motverka ensamhet.

Fru talman! Jag står bakom alla våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 6.

Fru talman! Jag lovade Amanda Palmstiernas företrädare i utskottet att inte begära replik i dag, eftersom vi annars riskerar att inte få komma hem förrän vid midnatt i kväll. Men när Amanda Palmstierna, som normalt brukar vara väldigt duktig på att hålla sig saklig och korrekt i debatten, pratar om friare hyressättning och kallar det marknadshyror måste jag reagera.

Vi går mot ett val. Det är ett val som är superviktigt för många människor. Jag tycker att vi här i kammaren har ett särskilt ansvar att varudeklarera korrekt. Att kalla Centerpartiets förslag om friare hyressättning för marknadshyror är inte en korrekt varudeklaration.

Det andra som jag studsade på, fru talman, var frågan om barnvräkningar. Jag tog i ett tidigare anförande upp att de rödgröna partierna, däribland Miljöpartiet, styr i de stora kommunerna, och det är där de flesta barn vräks. Man måste därför först sopa rent framför egen dörr och inte enbart peka finger och säga att det är någon annans fel.

Jag har egentligen ingen konkret fråga till min bänkgranne, som är väldigt klok ska tilläggas.

Fru talman! Tack, ledamoten Alireza Akhondi, för replik i denna sena timme! Jag tycker att det är ganska lyxigt. Som sist i debatten är man inte alltid van vid att få en replik. Det uppskattas, även om mina kollegor längre ned på talarlistan kanske inte gör det.

Vad gäller hyressättning – oavsett vad man väljer att kalla det – är själva poängen att människor ska få rimliga bostadskostnader. Det är vad vi från Miljöpartiet vill. Man ska kunna bo. Men andelen av kostnaderna går i högre utsträckning till boendet, och vi tycker inte att det är rimligt. Det är detta vi vill åt. Man måste hjälpa människor ur fattigdom.

Det är också viktigt att det ges incitament för att bygga nya hyresrätter. Men vi tycker inte att man ska kasta ur sig förslag som gör att det blir en väldigt hög hyra. Det är inte rätt väg att gå. Det vore rimligare att i stället skjuta in sig på olika typer av statliga stöd, byggkrediter och så vidare.

En annan sak som inte har kommit upp i kammaren i dag är ökad konkurrens i byggsektorn, vilket är väldigt viktigt. Det är ett spår som man absolut behöver titta på för att få ned kostnaderna.

Låt oss lägga begreppen åt sidan. Vi kan inte ha ett hyressystem där hyrorna skjuter i höjden så att människor inte har råd att bo. Det är det som är det viktiga.

Vad gäller barnvräkningar behöver vi alla jobba tillsammans med frågan. Men det vi debatterar i dag i den här kammaren är vad man kan göra nationellt och vad riksdagen kan göra. Den kommunala politiken får vi diskutera på kommunal nivå. Jag har såklart mycket kontakt med Åsa Lindhagen, som finns i Stockholms stad och som brinner för barns villkor.

Fru talman! Jag både delar och beundrar Amanda Palmstiernas engagemang för rättvisefrågor. Det är frågor som, givet min egen uppväxt, också har legat mig varmt om hjärtat. Kanske skiljer sig vår metodik åt för vad som är rätt väg framåt, men engagemanget råder det inget tvivel om.

Det som blir problematiskt är att om man adresserar fel sak löser man inte grundproblemet. Vi är ense om att det är skamligt att barn vräks. Att vi i ett land som avsätter 7 miljarder till skattereduktion för ISK inte har råd att se till att barn har tak över huvudet är för mig en gåta.

Det handlar om prioriteringar. Mycket i livet handlar om prioriteringar. Det här är en märklig prioritering. Samtidigt skuldsätter vi kommande generationer med valfläsk som till och med fått Finanspolitiska rådet att sparka bakut.

Vi måste ta ett steg tillbaka och fundera över hur vi får fram billiga hyresrätter. Det sa jag i mitt anförande: Vi adresserar finansieringsfrågan. Byggkostnaderna har stuckit i väg, och det gör att kalkylerna inte går ihop. När kalkylerna inte går ihop är det alltid slutkonsumenten som får betala. Det är så logiken är och alltid har varit. Vi är det land av alla jämförbara länder som avsätter minst till bostadspolitiken. Det måste vi ändra på. Jag hoppas att väljarna ger oss förtroendet att efter valet adressera den här frågan korrekt.

Fru talman! Jag håller helt med om att det är osmakligt att regeringen lägger en valfläskbudget precis det sista året. Det får vi, när vi förhoppningsvis sitter i regering, sedan komma och städa upp efter. Det är ju inte första gången det här händer, utan någonting som vi ser om och om igen.

En liknelse man kan dra gäller den snabba utbyggnaden av häkten och fängelser. Där kör man på för fullt. Men när det gäller att se till att barn inte vräks väntar man fyra år med till exempel obligatoriska hyresgarantier. Man borde verkligen prioritera den här frågan mycket mer. Det är dock inte Alireza Akhondis parti som driver frågan på det här sättet.

Jag ska även svara på hur vi får ihop kalkylen. Många olika åtgärder måste vidtas här. Exempelvis behöver konkurrensen i byggsektorn öka. Det finns tyvärr mycket fusk i byggsektorn. Där behöver vi fler insatser. Det behövs också olika stöd, såsom kreditgarantier och investeringsstöd.

Vi behöver också titta på helheten. Grundmodellen med ett bruksvärdessystem och parter som förhandlar med varandra behöver ligga fast, men den behöver utvecklas. Hyrorna behöver vara rimliga. Det är inte hyresgästerna som ska betala hela byggnationen, utan staten behöver ta ansvar och hjälpa till. Det är en väldigt viktig och tydlig prioritering för Miljöpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 mars.)