Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder

Fru talman! Nu debatterar vi näringsutskottets betänkande 21 Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder. Det är ett betänkande jag står bakom, och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Att vi alla är överens om att hela Sverige ska leva är ingen nyhet. Inget parti och ingen ledamot skulle i denna församling hävda något annat, så när vi i dag debatterar meningsskiljaktigheter ska man ändå ha för ögonen att syftet och viljan att skapa goda förutsättningar i hela landet är något vi alla är besjälade av.

Personligen kan jag tycka att betänkandets namn är lite olyckligt då det kan tolkas som att det råder något slags motsatsförhållande mellan stad och land. Så är det inte, och det framgår också av texten i betänkandet.

Ett livskraftigt Sverige förutsätter nämligen livskraftiga landsbygder och ett väl fungerande samspel mellan stad och land. Det är i många fall så att det är på landsbygderna AB Sveriges långsiktiga konkurrenskraft tillskapas och säkras. Landsbygdernas utveckling kan därför anses vara avgörande för hela Sveriges framgång. Det är också så att de värden som våra landsbygder ger upphov till är synnerligen viktiga för vår självförsörjningsgrad och beredskapsförmåga – eller som det formuleras i propositionen: ”Regeringen ser landsbygderna som en resurs att ta till vara och utveckla – inte ett problem att lösa.”

Detta är en bra utgångspunkt som ligger väl i linje med det jag har sagt i tidigare debatter om att människor och företag på våra landsbygder inte vill bli betraktade som bidragsberoende och tyckas synd om, utan de vill helt enkelt ha rimliga villkor och förutsättningar att utvecklas och frodas. Jag menar att det finns en fantastisk drivkraft bland många av de människor som bor långt från Stockholms lokaltrafiks linjekarta.

I grunden har alla medborgare samma rätt till trygghet, utbildning, arbete och service. Framtidstro ska man kunna ha oavsett om man växer upp i Hemmesdynge eller på Kungsholmen. Det finns ett värde i att sträva efter att bryta staden som norm och i stället utgå från olika landsbygders, tätorters och städers egna unika förutsättningar. Bor man i Puoltikasvaara eller Juoksengi förstår man att man inte kan ha folktandvårdsmottagningen runt hörnet. Men när den mottagning som finns några mil bort aldrig kan erbjuda patienterna tider för att det ständigt saknas personal upplever man att vården inte är på lika villkor. Här har våra regioner ett mycket stort ansvar att axla, inte minst min hemregion, det socialdemokratiskt styrda Norrbotten.

Något av det som det finns mest av i vårt avlånga land är avstånd, i många fall stora sådana. En prioritering för Tidöpartierna har därför varit att göra något åt den enorma underhållsskuld som hela vårt transportsystem lider av efter decennier av styvmoderlig behandling. Vi gör historiska satsningar på Sveriges gemensamma väginfrastruktur, vi har tagit bort flygskatten och i mitt hemlän görs nu stora satsningar på kapacitetshöjning på den för gruvindustrin och Sveriges industri så viktiga Malmbanan.

Vi straffbeskattar inte folk som inte har något annat val än att ta bilen. Vi förstår att det varken gör folk lyckligare eller mer produktiva att göra dem fattigare. Vi satte stopp för ett riktigt dåligt reseavdrag som var på väg att införas, om det inte hade blivit regeringsskifte valet 2022. Vi har sänkt drivmedelspriserna i omgångar, och när något händer i världen skyller vi inte bara på omvärldsläget utan undersöker möjligheterna att genomföra åtgärder som ytterligare kompenserar konsumenter och företag för kostnader som annars inte bara drabbar dem vid pump utan även i mataffären genom dyrare varor och ytterst genom den höga inflation som rådde till följd av Socialdemokraternas tidigare skyhöga drivmedels- och energipriser.

En annan viktig funktion för att hålla hela Sverige levande är tillgången till kommersiell service i hela landet. Detta berörs också i betänkandet. Vi Sverigedemokrater har länge förespråkat att dessa stöds utformning, tillräcklighet och träffsäkerhet ska genomlysas för att säkerställa att de gör avsedd nytta. Den kommersiella servicen utgör nämligen inte sällan ett viktigt nav i Sveriges olika bygder. Vi anser därför att det är viktigt att värna den genom att säkerställa att de stöd staten betalar ut matchar behoven på bästa sätt. Vi har i dagsläget inte några indikationer på att stöden inte fungerar som det är tänkt, men det betyder inte att vi inte måste vara lyhörda för ändrade förutsättningar på detta viktiga område. Det är som bekant inte helt ovanligt att den lilla landsortsmacken eller lanthandeln fungerar som både mack och livsmedelsbutik samtidigt som den är postombud, apoteksombud, busstation, biblioteksombud och ombud för Svenska spel och därmed utgör ett viktigt nav i bygden.

För att ytterligare stärka Sveriges landsbygder anser jag och Sverigedemokraterna att det bör införas ett system för återföring av en större del av vinsten av de produktionsvärden som skapas ute i landet till de lokalsamhällen där produktionen eller råvaruuttaget sker. Förutsättningarna för våra kommuner har helt enkelt förändrats över tid. De har beskattningsrätten, men i dag pendlar folk i högre grad än tidigare. Produktionen kan vara intensivare än någonsin men mindre personalintensiv. Tiden då brukspatronen bodde på andra sidan gruvlaven och arbetarna cyklade eller gick till industrigrindarna är sedan länge svunnen. Detta är ett faktum som urholkar många kommuners skatteunderlag. Det genereras alltså inte sällan fortfarande enorma värden ute i landet men utan att dessa kommuner får reella förutsättningar att satsa på grundläggande kommunal service på ett sätt som hade varit önskvärt.

Här menar vi att vårt förslag om en regionalisering eller kommunalisering av fastighetsskatten för industrier och elproduktionsanläggningar kan vara precis en sådan reform som råder bot på denna problematik. Jag noterar att det finns flera förslag som pekar i en snarlik riktning, och om fru talmannen tillåter mig att skåda in i framtiden tror jag att vi kommer att se en sådan reform i en eller annan skepnad inom en inte alltför avlägsen framtid. Annars kommer den sociala acceptansen för stora industrisatsningar ute i landet helt enkelt att urholkas på ett sätt som inte gagnar AB Sverige.

Fru talman! Slutligen: Om hela Sverige ska leva och våra landsbygder stärkas ska alla svenskar ha samma rätt till vårt gemensamma land. Det går helt enkelt inte att blunda för att rennäringens status som riksintresse utgör en av de mest ingripande begränsningarna för markanvändning i stora delar av norra Sverige. Det är en omständighet som har långtgående konsekvenser för tillståndsprocesser, investeringsvilja och regional utveckling.

Att det dessutom nyligen framkom att den statligt finansierade Samefonden felaktigt finansierat flera samebyars rättegångskostnader när de stämt staten i syfte att utestänga alla andra från vår fjällvärld och erhålla exklusiva jakt- och fiskerättigheter i norra Sverige inser man att något är galet och att en nyordning måste till.

Väl medveten om att det inte utgör en del av det betänkande vi nu debatterar utan är en helt annan debatt som får föras vid ett annat tillfälle menar jag likväl att en ny renmarksutredning och ändringar i renskötsellagen är absolut nödvändiga för byggandet av starkare landsbygder, i alla fall i den norra halvan av vårt vackra Sverige.

Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för anförandet! När man lyssnar på Eric Palmqvist kan man bli lite fundersam, speciellt när det gäller återföringen av fastighetsskatten. Jag är helt övertygad om att till exempel Göteborg gladeligen skulle ta emot fastighetsskatten från Volvo och att Södertälje skulle ta emot fastighetsskatten från Scania, precis som vid någon annan större industrietablering i södra Sverige. Omfördelning är en fråga som jag kommer att återkomma till i mitt anförande.

Jag har en fråga till Eric Palmqvist. Vi socialdemokrater går till val på att stoppa marknadsmisslyckanden. Många av dem drabbar våra landsbygder. Något annat som drabbar landsbygderna är statens tillbakagång – att Trafikverket släcker gatlysen, att posten lägger ned servicekontor och att polisen tar ned skylten.

Jag skulle hävda att majoriteten, som står bakom betänkandet, far lite grann med osanning. När det gäller vårt yrkande om att införa ett lex Malå om inställelsetid för polisen svarar man att det helt och hållet är upp till Polismyndigheten. I nästan varje annat fall vill majoriteten styra myndigheterna, men inte när det gäller polisen. Varför ska landsbygdsorter tolerera att polisskylten tas ned och att inställelsetiderna blir väldigt långa? I lex Malå-fallet tar det långt över en timme för polisen att komma till platsen. Varför, Eric Palmqvist?

Herr talman! Det svänger fort i politik och i hockey.

Jag kan faktiskt inte yttra mig om polisen då det inte är polisfrågor som vi debatterar här i dag, men i vår politik har vi i Sverigedemokraterna varit tydliga med att vi vill öka den polisiära närvaron i hela landet, inte bara i Malå. Vi ökar antagningen till polisutbildningen, och vi höjer lönerna för att göra polisyrket mer attraktivt. Vi anser att polisen ska ha en god och acceptabel inställelsetid i hela landet.

Ledamoten From nämnde också de släckta trafikljusen i sin replik, men det beslutet har stoppats då det blev stor uppmärksamhet kring frågan. Det är inte något som har beställts av politiken, så att säga.

Ledamoten nämnde också statens tillbakadragande. Jag förväntade mig nästan att det skulle komma en fråga om Statens servicecenter, men det gjorde det inte. Frågan handlade i stället om marknadsmisslyckanden och liknande. Ett typiskt exempel som Socialdemokraterna brukar föra fram är Bilprovningen. I min hemkommun har vi haft stora problem med den, men där räckte det att byta schemaform för att Bilprovningen skulle kunna konkurrera med gruvnäringen. Plötsligt fanns det tider att tillgå. När staten ska konkurrera med den civila marknaden får man kanske ibland anpassa sig efter de spelregler som gäller på orten, för att kunna attrahera samma typ av arbetskraft om det är konkurrens om den.

Herr talman! Men nu är det ju så här, Eric Palmqvist: Låt vara att betänkandet bara har en liten lagtext som handlar om regionernas samrådsskyldighet, vilket alla i utskottet står bakom, men i propositionen nämns alla de delar som Tidöpartierna har jobbat med. Det är därför vi har väckt en motion, där vi till exempel har en att-sats om polisnärvaro, just därför att polisen har dragit sig tillbaka från flera orter. Polisen har tagit ned skylten, och från många landsbygdskommuner kommer nu tydliga, dokumenterade konstateranden av att det i fler och fler kommuner blir allt längre för polisen att åka för att göra en insats.

I Malå är den lokala polisen stationerad i Skellefteå. SVT gjorde en granskning som visade tydligt att ungefär 20 polisstationer försvann under 2025 från i huvudsak små kommuner. Det här är något som sker under Tidöpartiernas överinseende och ledning. Det sker nu, och det skapar med rätta oro. Är inte landsbygdsbefolkningen betjänt av en rättvis polisnärvaro, Eric Palmqvist?

Herr talman! Jag tackar ledamoten From för frågan, som egentligen hör hemma i justitieutskottets debatt om polisiär närvaro. Jag ska ändå försöka besvara den.

Polismyndigheten är ju en myndighet som själv får stå för sina bedömningar av vilka kontor som ska behållas. Både Isak From och undertecknad vet ju att många av de kontor som finns ute på landsbygden har stått mer eller mindre obemannade och bara har varit bemannade någon timme här eller där. De har egentligen fungerat som en fika- eller rastkur för poliser som har kommit någon annanstans ifrån och sedan haft en insats på orten, då stationen bemannats en liten stund.

Det här är naturligtvis olyckligt, och jag skulle gärna se en helt annan utveckling. Som norrbottning skulle jag gärna se en mycket bättre närvaro i hela mitt län, men det är inte den bedömning som myndigheten gjort utifrån tillgången på personal.

Med detta sagt kämpar i alla fall Sverigedemokraterna för fler poliser och för lag och ordning i samhället. Om det sedan leder till att fler stationer behöver öppnas får det i så fall komma en instruktion till myndigheten om det. Det är inte upp till oss i näringsutskottet att fatta beslut i den frågan, utan det är ett helt annat utskott som hanterar den, vilket ledamoten From känner väl till.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Vi har en stor oro i världen just nu. Vi ser konflikter, kanske framför allt det som sker i Hormuzsundet.

Jag vill ställa ett par frågor om fossila bränslen och hur Sverigedemokraterna ser på det i relation till att hela Sverige ska fungera och att landsbygden ska må bra. När priset på fossila bränslen stiger kan man vidta snabba åtgärder genom att sänka skatten, vilket Sverigedemokraterna varit förtjusta i. Centerpartiet har också föreslagit det som en akut åtgärd. Andra länder har gått en annan väg.

När jag ser på de lite mer långa linjerna undrar jag hur Sverigedemokraternas politik ser ut. Vore det inte bättre att satsa på inhemska förnybara bränslen som kommer från skogen eller jordbruket eller på elektrobränslen som kanske kommer från vinden? Vi kan ha anläggningar på landsbygden där vi kan återföra värdena till lokalbefolkningen och lokala kommuner i stället för att göra oss långsiktigt mer och mer beroende av fossila bränslen.

Jag vill höra om Sverigedemokraternas politik på området. Ofta brukar svaret bli att det är kärnkraft man siktar på. Om kärnkraften blir av kommer den att stå klar 2045 eller 2050. Hur ska landsbygdens ekonomi utvecklas? Hur ska det bli ekonomiskt rimligt att transportera sig i ett scenario där fossila bränslen blir dyrare och dyrare när konflikterna i världen ökar?

Herr talman! Tack, Anders Ådahl, för frågorna! De var ganska många, och jag ska försöka uppehålla mig vid ett par av dem.

Jag tänker på skogen. Svensk skogsnäring är fantastisk, och den är en stor tillgång för Sverige – inte minst ekonomiskt men även som koldioxidsänka. Den bidrar till arbete och välstånd.

Ibland frågar jag mig dock hur man ser på skogen från den sida som tycker att vi ska använda skogen som bränsle. Det handlar inte minst om att skogen ofta pekas ut som skyddsvärd. Enligt många ska den därför inte brukas på det sätt som görs i dag, utan det ska vara ett mer småskaligt bruk. Stora arealer i fjällvärlden ska enligt en del förespråkare för detta inom exempelvis EU undantas. Skogen ska ersätta plasten. Våra sugrör, tallrikar och liknande ska vara gjorda av till exempel pappersmassa eller cellulosa i stället för av plast. Skogen ska enligt vissa ersätta cement. Vi ska inte bygga med cement, för det genererar stora utsläpp av koldioxid. Vi ska i stället helst bygga i trä, menar de.

Nu ska vi alltså också använda skogen till att köra bil på. Frågan är om skogen kommer att räcka till och vad kostnaderna kommer att bli. Vi såg ju vad reduktionsplikten ledde till för drivmedelspriserna.

Min motfråga är därför: Hur mycket får drivmedlet kosta om vi använder cellulosa och massa, det vill säga skogen, som bränsle? Hur mycket är ledamoten beredd att låta bränslet kosta vid en sådan omställning?

Herr talman! Såvitt jag förstår av ledamoten Eric Palmqvists svar finns det ingen insikt eller agenda när det gäller att stärka landsbygdens folk i att komma bort från ett fossilberoende, där priserna förmodligen kommer att stiga år för år.

Kärnkraft, brukar vara svaret. Den kommer, som jag sa i min förra replik, kanske 2045–2050. Men fram till dess riskerar landsbygdens folk att drabbas av allt högre transportkostnader. En alternativ modell man kan tänka sig är att satsa på förnybara bränslen, till exempel restprodukter från skogsbruk. Centerpartiet är en stor ivrare för ett intensivt skogsbruk. Det kan också vara restprodukter från jordbruk. Men det kan även handla om att bygga ut elproduktionen ute i landet med vindkraft och kanske sol- och vågkraft och addera lagringskapacitet för att få ett stabilt elsystem där vi snabbare kan få en elektrifiering av våra fordon på plats.

Herr talman! Vi i Centerpartiet är djupt oroade för att vi låser in oss alltmer i ett fossilberoende. De som får betala notan för detta är inte stadsborna, som kan åka med kollektivtrafik, utan det är landsbygdens folk, som i och med regeringens och Sverigedemokraternas politik tvingas fortsätta med bensin och diesel som det billigaste alternativet just nu, men kanske inte i morgon.

Jag vill därför återigen fråga ledamoten: Hur ser Eric Palmqvist på möjligheten att gå över till förnybara bränslen och förnybar el för att landsbygdens folk ska få en lägre transportnota som väntar runt hörnet?

Herr talman! Tack, Anders Ådahl, för frågan!

Jag noterade att jag inte fick svar på hur mycket det får kosta. Vi såg vad reduktionsplikten ledde till när man tillsatte biodrivmedlen enligt lag i bränslet. Vi såg hur det påverkade drivmedelspriserna för landsbygdens folk. Då var det inte 100 procent förnybart utan en inblandad del förnybart i bränslet, men vi såg ändå de högsta drivmedelspriser vi någonsin har haft i Sverige. De var bland de högsta i hela världen.

Landsbygdens folk vet vad det kostar. De vet vad som fungerar i verkligheten i dag. De vet vad som fungerar när det är 30 grader kallt. Det är den krassa verkligheten.

Man kan vilja ha sol och vind som drivmedel. Kärnkraft kan vi inte gärna driva bilar med, förutom genom att plugga in dem, men reaktordrivna bilar har vi inte riktigt sett i dagsläget.

Vi vet att diesel och bensin tjänar oss väl när det är kallt och när det inte blåser, men det har vi inte riktigt sett med elbilar. Posten köper in elbilar. De är jättekalla, och så byter man ut dem. Luleå kommun gör sig av med sina elbussar, för de var ett fiasko. Bussarna var kalla, och folk frös. Tekniken är inte färdig, men ändå ska man med alla medel tvinga in folk i en teknik som är dyr i inköp och som dessutom inte är beprövad.

Det är människor på landsbygden som får ta smällen för detta. Människor i Stockholm kan ju sätta sig på tunnelbanan eller bussen, men det kan man inte om man bor i Puoltikasvaara eller Junosuando.

Herr talman! Vi debatterar nu betänkandet Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder.

Man skulle kunna tro att det här rör sig om något storslaget, men det handlar om en liten lagändring som förtydligar regionernas samrådsskyldighet. Det är inget konstigt med det. Hela utskottet ställer sig bakom samråden, och lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni i år.

Jag tror dock att alla Sveriges landsbygder förväntar sig något mer. Hur berör det här mig i min vardag? Det frågar sig kanske de allra flesta. Finns servicen där för mig? Finns riskkapitalet där för mig som egenföretagare? Vart kan jag åka och lämna mitt paket och hämta ut mitt paket när servicen har blivit sämre och det lokala postkontoret har stängt?

Var får man hjälp av myndigheterna om man behöver hjälp av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten och Migrationsverket på landsbygden? Servicekontoren har funnits på plats, men en av de första insatser som det här regeringsunderlaget gav sig på var att skära ned budgetförutsättningarna för Statens servicecenter.

Att hela Sverige ska leva och ges förutsättningar att utvecklas är en av de viktigaste frågorna för oss socialdemokrater. Jag konstaterar att det bara är den lilla lagtextändringen om regionernas samrådsskyldighet som skiljer betänkandet från att vara en skrivelse om Tidöpartiernas misslyckanden.

Vi socialdemokrater har lagt fram en mängd förslag i den här kammaren från alla våra utskottsgrupper som alla har röstats ned. Många av dessa förslag har berört landsbygdsborna.

Vi har åtta reservationer, varav några är skrivna tillsammans med övriga oppositionspartier. Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 10.

Vi har en mängd yrkanden i betänkandet som berör infrastrukturen. Jag ska inte gå in på dem i någon större utsträckning, för våra trafikutskottsgrupper kommer att debattera detta senare, i juni. Jag kan dock notera att Trafikverkets nedsläckning av landsbygden bara är pausad och inte stoppad.

Det verkar som att viktig infrastruktur för industrin i hela landet bara ska komma till om det finns möjlighet till gemensam finansiering eller om det är en stor kommun som kan medfinansiera. Samma krav ställs dock på en liten kommun. Det är inte rimligt, och det kommer vi att återkomma till.

Vi kan också konstatera att staten under lång tid har dragit sig tillbaka från lands- och glesbygden. Man har lämnat över väldigt mycket till marknadslösningar, vilket inte alltid har fungerat. Det är långa avstånd och lägre befolkningstäthet. Detta har kraftigt eskalerat under Tidöpartiernas regeringsperiod.

Om det ska gå att bo, arbeta och driva företag i hela landet måste grundläggande service som bensinstationer, apotek, tandvård, veterinärverksamhet och bilprovning fungera och finnas där. Ja, avregleringen av besiktningsmarknaden har fungerat i de större tätorterna, där tiderna för framför allt bilbesiktning har blivit fler. Vi hävdar dock fortfarande att det har blivit sämre i de glesare delarna, framför allt när det kommer till registreringsbesiktning av fordon, besiktning av tunga fordon och så vidare. Där får åkerierna oftast köra till en större ort för att besiktiga sina fordon.

När man ska hämta ut medicin på apoteket här i Stockholm och den inte finns hänvisas man till ett annat apotek. När man ska hämta ut medicin på apoteket i Sorsele, Vilhelmina eller någon annan ort i glesbygd och medicinen inte finns på plats kan de också säga: Ska du ha den i dag får du åka och hämta den någon annanstans, kanske 20 mil bort. Annars kanske den finns att tillgå här i morgon, men det är inte helt säkert.

En ny S-ledd regering kommer att säkerställa grundläggande tillgång till samhällsservice i hela landet, allt från drivmedel till medicin, post och service. Staten måste ta ett större ansvar när marknaden inte levererar den infrastruktur som företag och enskilda är beroende av.

Kommuner och regioner i glesbygd tar ett stort ansvar och täcker upp mycket av statens misslyckande. Vi har ett långtgående regionaliserat styre i Sverige, vilket är bra, men förutsättningarna för att utföra uppdraget skiljer sig åt. Därför hade det varit välbehövligt om det kostnads- och skatteutjämningsförslag som alla partier, tror jag, var överens om hade kunnat lanseras. Det har dock på något sätt låst sig i Tidöpartiernas hantering av detta. Eller också har några av de stora partierna faktiskt sagt: Nej, vi vill inte utöka en rättvis skatteutjämningsmodell. Vi vill inte införa detta.

Det står lite luddigt i betänkandet att regeringspartierna förväntas lägga något på riksdagens bord under 2026. Man har alltså nu suttit i två tre år med något som Sveriges gles- och landsbygdskommuner har efterfrågat och väntat på. Det är illa.

Vi anser att landsbygdspolitiken behöver lagsäkras och att lagstiftningen ska ta hänsyn till och särskilt granska hur landsbygdskommuner och landsbygdsbor påverkas. Vi anser också att myndigheterna ska ha ett sådant uppdrag innan man hittar på något nytt förslag eller går vidare med att kanske släcka ned en hel landsända.

Det är väldigt många områden där vi behöver ta ett omtag. Vi går till val på att återetablera Statens servicecenter. Deras uppdrag behöver byggas ut. Det behöver säkerställas att grundläggande finansiell service finns att tillgå. Här kan också Statens servicecenter vara en möjlig lokal, där bankverksamhet och lokala företagare kan träffas och diskutera låneförutsättningar.

Det är nu ganska länge sedan, 2017, som Parlamentariska landsbygdskommittén lade ett betänkande på bordet med 75 förslag för Sveriges landsbygder. Flera av dessa genomfördes, några inte fullt ut. Vi kan konstatera att nuvarande regeringsunderlag rullar tillbaka förslagen. Nu finns inget kvar. Alla delar som handlade om att stärka näringslivsutvecklingen i små kommuner har man dragit tillbaka – väldigt billiga insatser, och väldigt uppskattade. Någon i regeringsunderlaget får gärna förklara hur man kom på det. Hur kom man på att man inte behövde stötta små och medelstora företag på landsbygden i att komma ut på exportmarknaden? Särskilt i dagens oroliga läge hade sådana insatser varit guld värda för dessa företag.

Herr talman! Det finns väldigt mycket att prata om när det gäller att förstärka gles- och landsbygdens förutsättningar, men jag stannar där.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Isak From, för anförandet och för ditt, som jag upplever det, genuina intresse för landsbygdsfrågor!

Jag noterade att ledamoten sa att Socialdemokraterna går till val på återupprättande, återställande eller hur det nu var formulerat av Statens servicecenter. Det är nu 14 år sedan myndigheten Statens servicecenter inrättades. Den hade då 230 anställda. De följande fyra fem åren låg man stabilt på 300–500 anställda, för att några år senare svälla till 1 500 anställda. Man var till och med uppe på 1 600 anställda.

Parallellt med det har vi sett en minskad migration – de har ju haft en del av Migrationsverkets ärenden – som har sänkt trycket något. Vi har också en ökad it-mognad i samhället, där fler faktiskt inte behöver åka till Statens servicecenter utan kan sitta i en skogsmaskin ute i skogen, i en fiskeark ute på sjön eller i Isaks Froms jaktskog och utföra sina myndighetsärenden i telefon och liknande.

Är det då ett rimligt och sunt sätt att använda skattebetalarnas medel att gå från dagens 1 200–1 300 anställda tillbaka till en situation, det man kallar ett återställande, med cirka 1 600 anställda? Är det Isak Froms målbild för att öka den statliga närvaron på svensk landsbygd? Är detta det bästa man kan komma med?

Herr talman! Är det Sverigedemokraternas mening, Eric Palmqvist, att vi ska ha jämlika förutsättningar? Några kommuner har i dag väldigt stor statlig närvaro. Jag frågar mig: Är statlig service mer än sprit? Det är inget fel på Systembolaget, men det är i några kommuner den enda statliga verksamhet som finns kvar på plats.

Vi socialdemokrater gick till val på att 10 000 fler statligt anställda skulle utlokaliseras i landet och att fler myndigheter skulle etablera sig ute i landet. Där är nämligen lokalkostnaderna billigare och personalen trognare. Och verksamheten fungerar ofta bättre där.

Vi slogs hårt, herr talman, för att säkerställa att Skatteverket inte skulle kunna flytta från Lycksele, och vi vann den striden. Nu driver Skatteverket nedläggning av kontor på andra ställen. Vetlanda är ett sådant exempel.

Ska alla ha tillgång till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket? Alla behöver det inte. Många klarar av att göra sina ärenden genom att ta sig ut på nätet, men alla gör inte det. Ibland får man problem.

Vi menar att politiken kan styra det här. Därför är det rimligt att kräva att man återöppnar fler statliga servicekontor som har stängts ned. Fler som hade tillgång till ett kontor har blivit utan. Vi hade påbörjat en uppbyggnadsfas, som det här regeringsunderlaget lägger ned.

Herr talman! Tack, Isak From, för försöken till svar! Jag fick dock inte riktigt svar på vad det får kosta, om det är en rimlig satsning att gå tillbaka till 1 600 anställda i en myndighet som har gått från att 2012 ha 230 anställda till att nu ha ungefär 1 200–1 300 anställda. Det är alltså fortfarande en väldigt stor myndighet, som har minskat något, och det innebär en ändå relativt liten budgetändring.

Man kan absolut ha synpunkter på vilka kontor myndigheten har valt att lägga ned. Men jag vet också att Socialdemokraterna brukar vara snabba med att kritisera det som kallas ministerstyre och att försvara myndigheternas rätt att fatta de egna besluten.

Systembolaget står, som ledamoten anför, för den enda statliga närvaron på en del orter. Det kan ha att göra med att man kan deklarera hemifrån och fylla i Försäkringskassans papper hemma. Men om man tillverkar sprit hemma och agerar sitt eget systembolag lär man få påhälsning, även om man bor i Norsjö där det är lite si och så med den polisiära närvaron. It-mognaden i Sverige har ändå ökat högst väsentligt sedan 2012.

Till viss del delar jag uppfattningen att det är fel kontor som har lagts ned. Jag anser att Statens servicecenter har en alldeles för stor kostym i storstäderna. Men det är ändå upp till myndigheten att fatta de besluten.

Herr talman! Det är faktiskt så, Eric Palmqvist, att politiken styr via propositioner, budgetpropositioner och beslut här i riksdagen. Om majoriteten föreslår en neddragning på en verksamhet får ansvarig myndighet rätta sig efter den matsäcken. Om det blir mindre pengar blir det ju någonting som försvinner.

Jag träffade Postnord i Umeå förra veckan för att diskutera nedläggningen av ett antal postterminaler. Man har aviserat att man kommer att lägga ned i Sorsele, Åsele och Dorotea. Under mötet presenterade man också att man kommer att lägga ned i Nordmaling. Det beror också på att det här regeringsunderlaget har godkänt varannandagsutdelning, eller utdelning två dagar i veckan, av brev. Det är kanske rimligt. Men konsekvenserna blir att man ska köra från Storumans centralort till Ammarnäs – enkel väg 20 mil – eller från Vilhelmina till Borgafjäll i Dorotea – enkel väg knappt 20 mil.

Successivt tas det bort verksamheter. I Norsjö har vi fortfarande kvar polisskylten. Det är bra. Men polisen är en av två myndigheter – Systembolaget och polisen.

I Umeå tror jag att det är 37 statliga verksamheter som finns på plats. Det gör att det när man tittar på länen ser ut som att Västerbotten har ganska bra tilldelning av statlig verksamhet. Men de flesta småkommunerna har ingen eller knappt någon sådan statlig verksamhet.

Om vi ska ha jämlika förutsättningar, är det då inte rimligt att staten faktiskt är närvarande i alla kommuner?

(Applåder)

Herr talman! Det här betänkandet handlar om något som är enkelt att säga men betydligt svårare att åstadkomma i verkligheten: att hela Sverige ska fungera. Det ska fungera inte bara på pappret, inte bara i en strategi och inte bara i de delar av landet där avstånden är korta och alternativen är många. Det ska fungera också på de platser där vardagen kräver lite mer planering och lite större tålamod.

För mig är detta inte en abstrakt fråga. Jag är uppvuxen i Stenkyrka på norra Gotland och vet sedan tidig ålder att landsbygden inte är ett särintresse. Det är människors hem, arbetsplats och framtidsdröm. Det handlar om människor som går upp på morgonen, sköter sina jobb, driver sina företag, tar ansvar för sin familj och bidrar till sin socken. De ska med rätta kunna förvänta sig att samhället ska finnas där också för dem.

Herr talman! Det är här en seriös landsbygdspolitik behöver börja, inte i romantiska bilder, inte i tillfälliga projekt och inte i nya lager av administration utan i den verklighet som människor faktiskt lever i. För många är bilen inte bara ett bekvämlighetsval. Den är en förutsättning för att kunna jobba, handla, lämna barnen eller till exempel ta sig till vården.

För många företagare är en fungerande väg, ett stabilt elnät och en rimlig tillståndsprocess inte detaljer. Det är skillnaden mellan att kunna växa och att tvingas tacka nej till jobb och möjligheter.

Därför behöver politiken vara jordnära. Den behöver förstå att samma lösning inte fungerar överallt och att beslut som kan se små ut, när man på en myndighet i Stockholm ändrar ett kommatecken, kan få konsekvenser för den som jobbar i lantbruket, på verkstaden, inom besöksnäringen eller på åkeriet på en mindre ort. Ska hela Sverige fungera behöver politiken utgå från människors vardag, inte från myndigheternas organisationsscheman.

Just därför lägger regeringen fram detta lagförslag. Vi förtydligar att en region har skyldighet att samråda i sitt regionala utvecklingsarbete och att företrädare för organisationer i det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet måste kunna delta.

Det kan låta tekniskt, men i praktiken handlar det om något som är ganska enkelt. Bättre beslut fattas när fler som känner till platsens behov får bidra med sin kunskap. Civilsamhället ser ofta sådant som myndigheter missar, och utbildningsaktörer vet vilken kompetens som behövs för att företag och offentlig sektor ska kunna växa. När de perspektiven kommer in tidigare i den regionala utvecklingspolitiken kan den bli bättre förankrad och mer träffsäker.

Herr talman! Man kan inte bygga Sverige starkare från skrivborden här i Stockholm, även om vi riksdagsledamöter såklart hade hoppats det. Vill man att politiken ska fungera i Stenkyrka, i Slite, i Sorsele eller i Simrishamn behöver man lyssna på dem som faktiskt bor där, arbetar där och driver företag där. Det är först då reformerna blir praktiska på riktigt, och det är först då människor kan känna att staten inte bara pratar om hela landet utan också förstår hela landet.

Herr talman! För Moderaterna hänger landsbygdspolitiken ihop med en större fråga: Sverige behöver bli rikare. Det är inte ett självändamål i sig men en förutsättning för allt annat som vi vill göra. Vill man bygga ut försvaret, rusta infrastrukturen, stärka energisystemet, bekämpa brottsligheten eller säkra välfärden krävs det en ekonomi som växer och att fler människor jobbar, investerar och bygger företag.

Det är därför Moderaterna går till val på att ekonomin ska fortsätta att växa – vi ska bli rikast i EU – och att en vanlig familj ska få behålla ungefär 5 000 kronor mer i plånboken varje månad. Det betyder mycket i hela landet, men kanske särskilt på platser där avstånden är lite längre, där bilen behövs, där elräkningen verkligen är en faktor och där familjers marginaler är små. När människor får behålla mer av sin egen lön inte bara stärks den egna familjens ekonomi, utan det gör också att det blir möjligt att bo kvar, att investera och att bygga sin framtid där man känner sig hemma.

Det här betänkandet pekar i rätt riktning och slår fast att landsbygden är en styrka för Sverige. Men ska det bli verklighet krävs det reformer som gör skillnad. Det handlar om att förenkla för företagare, korta tillståndsprocesserna, bygga ut de yrkesutbildningar som leder till jobb, stärka elförsörjningen och se till att infrastrukturen fungerar även utanför de stora stråken. Allt detta, herr talman, ryms inte i ett enskilt betänkande, men det hör såklart ihop med samma reforminriktade arbete.

Regeringen har påbörjat den omläggningen. Nu finns det en spricka i muren av krångliga regler som sätter stopp för nya verksamheter. Fåmansföretagens villkor har förbättrats, och energipolitiken har lagts om från symbolpolitik till fokus på planerbar och fossilfri kraft.

Det är inte färdigt, och det ska vi vara ärliga med. Men riktningen är rätt. Just riktning spelar roll för den företagare som funderar på att investera, den familj som vill bygga ett hus och den unga person som vill ha en framtid på sin hemort.

Herr talman! Mot detta står en opposition som i det här betänkandet visar ganska tydligt att den inte är överens. Av andra debatter vet vi att man inte är överens om bidragen, biståndet, skatterna och så vidare.

I detta betänkande reserverar sig vänsterpartierna i olika konstellationer, åt olika håll och med olika besked. Ibland står de tillsammans, ibland står de var för sig, och ibland verkar det som att det enda som egentligen håller dem samman är att de är emot regeringen.

Det duger inte riktigt för den som vill se långsiktiga villkor. Landsbygdens företagare, familjer och kommuner behöver veta om politiken ska göra det billigare eller dyrare att till exempel ta bilen till jobbet, enklare eller svårare att driva företag, mer eller mindre lönsamt att arbeta eller mer eller mindre möjligt att bygga den elproduktion som Sverige och kanske framför allt Skåne behöver. Där ligger den politiska skiljelinjen.

Man kan inte riktigt säga att hela landet ska leva och samtidigt driva en politik som gör vardagen dyrare för dem som har längst avstånd. Man kan inte tala varmt om landsbygdens företag och samtidigt möta dem med högre kostnader, mer administration och sämre drivkrafter. Man kan inte säga sig stå på vanligt folks sida om ens enda förslag är att staten ska ta mer av människors lön.

Herr talman! Det är skillnad på att tala om landsbygden och att förstå landsbygden. Man kan inte säga att hela landet ska leva och samtidigt göra vardagen dyrare för dem som måste ta bilen till jobbet. Man kan inte hylla småföretagare i högtidstal och sedan möta samma företagare med mer krångel, högre kostnader och sämre villkor. Hela Sverige fungerar när människor får jobba, företag får växa och politiken slutar att stå i vägen.

Herr talman! Tryggheten är också en avgörande del för att Sverige ska fungera. Regeringen har lagt om kriminalpolitiken i grunden. När skjutningarna i storstäderna nu har pressats tillbaka behöver nästa steg vara att stärka den närvarande polisen i hela landet och se till att vardagsbrotten tas på större allvar.

På landsbygden handlar trygghet ofta om brott som sällan blir riksnyheter men som ändå påverkar människors liv på ett väldigt konkret sätt. Det kan vara inbrott i maskinhallen, stölder från företagare, bedrägerier mot äldre eller skadegörelse som gör att människor känner att staten är långt borta precis när den behövs. För den som drabbas är det inte små brott. Det är angrepp på tryggheten, på företagsamheten och på den bredare tilliten i samhället.

Därför måste rättsstaten märkas också där avstånden är långa. En polis som bara upplevs i teorin räcker inte. Människor som gör rätt för sig ska kunna känna att samhället står på deras sida, oavsett om de bor i en storstad, en mindre ort eller till exempel på en ö.

Herr talman! För Gotland är allt detta väldigt konkret. Våra kommunikationer är inte en detalj i marginalen utan en livlina för att vi ska kunna jobba, studera och ha ett fungerande vardagsliv och en växande besöksnäring. Båten och flyget är vår landsväg, och när de fungerar kan platser som Gotland växa och bidra ännu mer till Sverige. När de inte fungerar blir avståndet till fastlandet inte bara geografiskt utan också ekonomiskt och socialt.

Det är därför man med en politik för hela Sverige måste förstå att olika delar av landet har olika förutsättningar. Det i sin tur handlar inte om att ställa krav på särbehandling, utan om att föra en praktisk politik som gör att människor och företag faktiskt kan verka på rimliga villkor.

Herr talman! Vi är inte framme. Det finns fortfarande många vägar som behöver rustas, och företag som väntar alldeles för länge på besked. Det finns orter där servicen är väldigt skör, och det finns många människor som undrar om politiken verkligen ser deras vardag. Svaret på det är inte att byta riktning till mer av osäkerhet, högre kostnader och svagare arbetslinje. Svaret är att hålla kursen och öka tempot i reformarbetet.

Det är så vi bygger ett rättvisare Sverige – ett Sverige där ekonomin växer, där arbete lönar sig bättre, där företag kan utvecklas, där polisen är närvarande i hela landet och där människor får mer kvar i plånboken. Det gör vi inte genom att ställa stad mot land, utan genom att se till att samhällskontraktet fungerar oavsett var man bor.

Herr talman! Hela Sverige ska fungera. Det gäller i Stenkyrka, och det gäller i hela landet. Moderaternas besked är att vi tänker fortsätta att reformera Sverige, hålla kursen och öka tempot för ett Sverige där ansträngning lönar sig, där brott straffar sig och där människor kan känna både trygghet och framtidstro.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Herr talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för anförandet! Jag väljer ändå att snälltolka Jespers anförande. Får regeringsunderlaget fortsatt förtroende och ska hålla kursen blir det fler verksamheter som släcks ned. Då försvinner det verksamheter från gles- och landsbygd.

Jag har en frågeställning. När jag träffade Unionen i Västerbotten för drygt en månad sedan stod i deras rapport som vi fick i handen att 70–75 procent av företagen i Unionens område i Västerbotten inte hittar den kompetens som de behöver. De saknar människor.

Hur ska Jesper Skalberg Karlssons parti vända skutan så att företagen i Dorotea, Norsjö, Vindeln och Skellefteå hittar den kompetens som de behöver? Hur ska man få människor att flytta dit där jobben finns?

Hittills har vi inte sett någonting över huvud taget från Tidöpartierna. Vi ser däremot att Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka miljarder i kronor och inte möjliggör för en arbetssökande i en annan del av landet att åka och titta på ett ledigt jobb.

Man för en aktiv arbetsmarknadspolitik som innebär ett totalstopp för rörelse på arbetsmarknaden. Det är vad Jesper Skalberg Karlssons parti har hållit på med. Är tanken att hålla kursen också på det området, herr talman?

Herr talman! Tack till ledamoten From för den frågan!

På ett övergripande plan vill jag säga följande. Det är bättre att vi har ett utbildningsystem som utbildar människor till de jobb som finns än att vi behöver skapa jobb för att motsvara de utbildningar som människor råkar ha valt.

Vi behöver ställa om utbildningspolitiken så att fler yrkesutbildningar direkt leder till jobb. Vi behöver justera i den högre utbildningen, till exempel för att få fler ingenjörer. Det är ju en mycket stor brist på ingenjörer i Sverige.

Därutöver behöver vi ställa krav på att den som inte har ett arbete söker sig till arbete, även om arbetet ligger en bit bort från där man just nu bor. Det är rimligt och rättvist.

Samtidigt ska vi vara ärliga med att det inte kommer att gå att bo i hela landet om vänsterpartierna skulle få makten till hösten. Då blir det bolåneskatt, fastighetsskatt, höjd skatt på sparande och höjd skatt på arbete. Det innebär en bred och skarp vänstersväng som gör det dyrare att bo och leva i hela landet.

Herr talman! Låt mig också notera att många av de landsbygdssatsningar som förs fram av de olika partierna på vänsterkanten har ganska olika prioriteringar bakom sig. Centerpartiet föreslår nog flest landsbygdssatsningar, men de gör det med en intressant finansiering. De vill skära ned 10 miljarder på akassan. Är det något som Isak From och hans parti kan acceptera?

Herr talman! Jag tänker att frågor till Centerpartiet lämpligast ställs till Centerpartiet. Jag är helt säker på att Anders Ådahl gärna svarar på frågor om Centerpartiets politik.

Jag är helt övertygad om att vi behöver göra en vändning. Vi behöver göra det möjligt för de människor som står utanför arbetsmarknaden att flytta till ett jobb. Den 1 maj presenterade vi ett gemensamt förslag om att återförstatliga insatserna på Arbetsförmedlingen för att faktiskt få jobb. Alla oppositionspartier har sagt att Arbetsförmedlingens utveckling har varit katastrofal för att få människor i jobb.

Det finns jobb. Vi behöver inte skapa några låtsasjobb. Mängder av företag i offentlig sektor söker människor. Många av dem finns i mindre lands- och glesbygdskommuner i hela landet, men många av de arbetslösa finns dock i storstadsområdena. Här behövs ett paradigmskifte.

Här behövs insatser så att vi använder de pengar som Arbetsförmedlingen faktiskt har fått och inte ger tillbaka dem till statskassan. Under fyra år har man drivit en icke-politik för att inte genomföra någon insats alls. Moderaterna brukade vara ett parti som ändå jobbade hårt för att se till att människor kom i jobb. Här har de faktiskt sett utvecklingen, och den har blivit sämre och sämre. Det har blivit mer fly-in och fly-out i Malmfälten. Färre och färre småkommuner hittar kompetens till sina sektorer. Vi behöver undersköterskor, sjuksköterskor, tandläkare, tandsköterskor och så vidare i de flesta av landsbygdsregionerna. Här finns jobben.

Herr talman! Låt mig konstatera att det har varit tuffa år för Sverige. Den här regeringen har behövt lägga mycket tid på att städa upp den oreda och den bortslösade högkonjunktur som den förra regeringen lämnade efter sig.

En inflation på 10 procent har nu arbetats ned till att ligga nära Riksbankens mål. Arbetslösheten har minskat tio månader i rad, och den fortsätter nedåt. Barnfattigdomen är i dag den lägsta på ett decennium, från 10 procent 2014 till ungefär 6 procent här och nu.

Siffrorna pekar ju åt rätt håll. Moderaterna går till val på att Sverige ska fortsätta att vara en växande ekonomi. Vi ska bli rikast i EU för att kunna finansiera ett utbyggt försvar, säkra välfärden och trygga infrastrukturen i hela vårt land. Då behövs goda förutsättningar för företagande, för investeringar och för nya idéer i hela vårt land.

Vad är då Socialdemokraternas politik på området? Jo, det är att lägga tiotals miljarder i nya pålagor för företag runt om i hela landet. Man säger i sitt budgetförslag att det här inte kostar något, men för företagarna, för arbetsgivarna, för dem som skapar jobbmöjligheter i vårt land, handlar det om tiotals miljarder bara för att uppfylla det som Socialdemokraterna lovar om karensavdraget.

Är det rätt tid att komma med en så skarp vänstersväng precis när Sverige har börjat resa sig igen efter tuffa år? Jag tror inte det. Jag tror att vi behöver hålla kursen, och jag tror att vi behöver öka tempot. Sverige kommer bara att fungera om vi blir rikare och tryggare samtidigt, och Socialdemokraterna kan inte uppnå något av de två målen med sitt tilltänkta regeringsunderlag.

(Applåder)

Herr talman! När man lyssnar på debatten verkar det som att det finns helt olika världar beroende på var man lever. Men det hör väl till.

Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder är titeln på betänkande NU21, och det är vad vi ska debattera.

I propositionen lämnar regeringen förslag om ett förtydligande av samrådsskyldigheten i 9 § lagen om regionalt utvecklingsansvar. Enligt förslaget ska det i lagen om regionalt utvecklingsansvar tydliggöras att en regions samrådsskyldighet i fråga om organisationer ska omfatta företrädare för berörda organisationer inom det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet. Det är bra.

Regeringen framhåller att förslaget inte utvidgar regionernas samrådsskyldighet, utan det tydliggör att samråd endast ska ske inom länet. Vidare föreslår regeringen att det i lagen även ska föras in en hänvisning till lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det är också bra.

Vi har inga invändningar mot ändringarna i lagförslaget om regionalt utvecklingsansvar. Men jag kan tyvärr konstatera att regeringens proposition om en politik för att stärka landsbygden innehåller få konkreta förslag. Det är snarare fråga om en redogörelse för regeringens arbete.

Det finns stora och växande regionala skillnader i Sverige, och därför krävs en politik som bygger på långsiktigt engagemang, samverkan och ökat regionalt inflytande. Vidare ska staten ta ett tydligt ansvar för att säkerställa en grundläggande service i hela landet. Jag förordar således en aktiv regionalpolitik som ger alla kommuner likvärdiga möjligheter och som garanterar service, utbildning och infrastruktur i hela Sverige.

Men ärligt talat, mina kollegor, verkar regeringar – oavsett färg – ibland ta upp landsbygdsfrågor för att det ska uppfattas som att regeringen säger: Ja, vi ser er, vi hör er. Här kommer förslag som kostar nästan ingenting för staten, och vi jobbar med frågan.

Det här är vad vi har fått höra, oavsett färg på regeringen. Hyckleri, skulle jag kalla det – om det var tillåtet.

Låt oss titta på rubriken Ett starkt lokalsamhälle och en effektiv landsbygdspolitik. Vad skulle mina kollegor säga att ett starkt lokalsamhälle betyder? Vad ska ett starkt lokalsamhälle innehålla?

Först och främst påstår jag att det måste finnas människor som lever och verkar på plats och som trivs.

Jag har skrivit i mitt manus att jag ser nickningar från mina kollegor, men jag såg ingen nickning. Ni kanske inte håller med mig?

Sedan behövs givetvis ett samhälle som fungerar runt mig och min vardag. Eller hur?

Då kommer jag till den svåra biten när det gäller ett samhälle som fungerar. Vad är det vi förväntar oss av det gemensamma? Är det att barnen ska ha en bra skolgång på rimliga avstånd? Är det att förskola ska erbjudas så att föräldrarna kan jobba och få ett någorlunda rimligt liv i vardagen? Är det att man får vård när det behövs?

Polisens närvaro har man varit inne på, liksom statlig närvaro över huvud taget. Det pratas om hur den digitala världen går framåt. Ja, det gör den. Då måste det även finnas ett nät som fungerar. Mediebevakning – är det något som vi ska förvänta oss? Äldrevård, boende för dementa och hemtjänst – ska det finnas på plats i den egna kommunen? Kultur – är det lyx, eller ska det finnas något av den varan? Posten – ska den över huvud taget delas ut? Dagstidningar – är de bara för storstadsbor? Jag kan inte få någon tidning hem. Vägunderhåll – är det lyx, eller ska det vara någorlunda likvärdigt med förorterna till städerna, där det också finns småvägar? Gatubelysning – är det till för alla eller bara för Trafikverkets egen parkeringsplats?

Herr talman! Det finns många frågor som inte kommer att få svar, fast vi debatterar politik för landsbygden. Det är klart att de landsbygder och glesbygder som finns relativt nära tillväxtorter och har pendlingsavstånd till jobb och samhällsservice kommer att överleva. Men det finns även kommuner som har tappat befolkning i mer än 50 år och i dag går på knäna. De skär ned på sådant som skulle ha gett de sista halmstråna för människorna att sträcka sig efter. Samtidigt finns det kommuner som bidrar till Sveriges välstånd med stora värden i form av elproduktion, mineraler och skogsprodukter men ändå inte har råd att anställa en extra lärare, att ge stöd till civilsamhället eller att låta några gatlampor fortsätta lysa. Det är vardag där ute.

Jag är nu i den åldern att jag någorlunda kommer ihåg vad som skedde ungefär 55 år tillbaka i tiden. Jag börjar med en berättelse av en farbror som var släkt till min far.

Det var i slutet av 60-talet. Flyttbilarna körde i skytteltrafik till södra Sverige från Tornedalen. Han sa att han efter jobbveckan tog en dusch i stället för fredagsbastu, som var vanligt hos oss i Tornedalen. Han var begeistrad och förvånad över att det fanns en färdig lägenhet när han tog jobbet i södra Sverige. Han sa: Det var som om den var byggd för mig – helt fantastiskt!

Samhället hade gjort att han kunde ta jobbet och flytta dit. Bostäder fanns för alla som kom och fick jobb. Han berättade hur han står på balkongen till den här färdigbyggda lägenheten, som han tycker är till för honom, och tittar ut och betraktar fredagskvällen. Han lyssnar till tre killar som kommer förbi. De pratar den här finskan, eller meänkieli, som var mitt språk, och de uttrycker en enorm hemlängtan. De pratar om hur de blivit tvungna att lämna föräldrarna med jordbruket och allt jobb som de brukat hjälpa till med.

De här unga killarna lämnade hus, hem, nära och kära för att bidra till Sveriges välstånd och tillväxt. Den här farbrorn berättade hur dessa unga vuxna killar grät över sin situation. Men de bidrog till Sverige, för vi hade gemensamt sett till att det gick att göra det. Vi hade gemensamt byggt upp ett samhälle dit unga arbetslösa kunde flytta, och bostäder fanns.

I dag har vi brist på arbetskraft och bostäder i norra Sverige, men det man erbjuder är neddragna nattåg, släckning av gatubelysning och 30–40 arbetstillfällen i en grafitgruva i Vittangi – ministern kommer och pekar med hela handen och säger att länsstyrelsen ska göra detaljplanen. Vad man glömmer bort är att gruvan troligen skulle bemannas av fly-in/fly-out-personal. Vi har inte folk där uppe. Vi saknar människor. Regeringen pekar med hela handen, och lokalbefolkningen förväntas tiga och ta emot, oavsett hur nedsättande man behandlar dem som bor och verkar i området. Vi förväntas fortfarande vara en koloni för naturresurser som staten bara hämtar – vinsterna likaså.

Man försöker splittra lokalbefolkningen genom att slänga in brandfacklor i frågor som verkligen behöver benas ut med lokala lösningar. Jag försvarar inte Girjasdomen; den är förkastlig. Men vi kan inte backa – domen finns där. Att minska antalet renar, som regeringen och ett visst parti gjort utspel om, ger dock inget kapital för att bygga bostäder i Kiruna. Jag bara säger det.

Den arrogans mot norra Sverige som nu uppvisas saknar motstycke. Fina ord kommer inte att lösa kompetensförsörjningen, som man har varit inne på, och de samhällsutmaningar som landsbygden står inför i dag. Det behövs en rättvis fördelning av de värden som skapas där ute. Det är bara så dessa orter kan fortsätta att bidra till Sveriges välstånd. Vi behöver helt enkelt ett system där orter som bidrar till Sverige med naturresurser får rättmätig ersättning för vad de offrar.

Herr talman! Jag var på ett seminarium om skogsbruket och rennäringen i går. Det framgår tydligt att båda parterna vill samsas och komma till samförstånd om hur det här ska kunna lösas. Men jag hävdar att det behövs folk som bor och verkar på plats. Tidigare var det vanligt på landsbygden att vi var självförsörjande på det mesta – ja, till och med på folk. Men det är vi inte längre. I dag saknar vi människor, inte bara i näringslivet utan även i offentlig sektor. Då blir konsekvensen att de förare som jobbar med markberedning i skogsbruket inte träffar lokalbefolkningen någonstans och att den personal som sköter ens föräldrar under sommarledigheten är inhyrd och inte känner brukarna eller lokalbefolkningen. Tror ni verkligen att detta underlättar för oss att lösa våra utmaningar inom olika näringsgrenar på landsbygden?

Vi behöver verkligen en ny inriktning, som någon var inne på, men den kanske ser annorlunda ut för mig än för Jesper Skalberg Karlsson. Vi behöver folk som kan bära upp våra landsbygder. I dag utvisar den här regeringen människor som vi är i desperat behov av för många samhällsbärande funktioner. Sedan har man mage att skryta över hur man stoppat invandringen. Jag hoppas verkligen att vi gör en game-changer, ett ord som några brukar använda, den 13 september och ser till att vi fixar den gröna omställningen, ger landsbygden rätt förutsättningar, visar att framtiden finns i ett Sverige som håller ihop och tar vara på våra olikheter på bästa sätt – inte som nu, då man vill skilja på oss människor och landsdelar.

Herr talman! Jag har aldrig under min tid som väljare eller vuxen egentligen varit rädd för ett kommande valresultat. På ett ungefär har jag vetat vad en borgerlig regering skulle innebära – man sänker skatten och privatiserar lite grann ytterligare. Första året med Reinfeldtregeringen brukade jag säga: De är i alla fall ärliga tjuvar.

Men den här gången är jag faktiskt rädd på riktigt för att sittande regering ska få fortsatt förtroende. Det som jag hoppas på är att människor där ute kommer ihåg vad moral och ärlighet betyder. Vi behöver verkligen en ny inriktning för Sverige och dess landsbygder. Men då kan vi inte låta den här regeringen fortsätta. Så är det bara.

Herr talman! Jag sätter mitt hopp till ett regeringsskifte och till att mer av de värden som skapas ute på landsbygden i form av elenergi, mineraler och skogsprodukter stannar kvar i de orter där de faktiskt utvinns.

Givetvis har vi även en jättemöjlighet till produktion av livsmedel. Det handlar om den civila beredskapen men även om det som vi gör oss av med varje dag. Det finns mycket på landsbygden. Det är den här möjligheten vi inte får missa. Vi producerar också livsmedel där.

Herr talman! Jag har så mycket att spåna om och prata om när det gäller landsbygden. Men jag ser att jag redan har dragit över tiden. Jag tänkte yrka bifall till reservation 2, men jag ändrar mig så att vi inte gör samma sak. Jag yrkar på reservation 7 i stället. Och jag tackar för möjligheten att få säga det här.

Herr talman! Hela Sverige ska leva. Hela Sverige ska hålla ihop. Det är en grundläggande kristdemokratisk övertygelse att hela vårt land har ett värde – inte bara storstäderna och de snabbast växande regionerna utan också landsbygden, bruksorterna, skärgården och de mindre kommunerna.

Den här regeringen, herr talman, har tagit fram viktiga nycklar för ett livskraftigt Sverige. Det är livskraftiga landsbygder som skapar ett starkare lokalsamhälle och en effektivare landsbygdspolitik. Det handlar om förenkling för företag på landsbygderna. Det handlar om bättre förutsättningar för bostadsbyggande, företagande och investeringar på landsbygderna och om trygga, attraktiva, robusta och sammanhållande landsbygder.

Vi har en pragmatisk regering, herr talman. Det är inte tom retorik. Vi har påbörjat ett arbete som vi vill se fortsätta. Jag är stolt över att se vad som händer i Sverige och hur vi tar till vara de fantastiska krafter som vi nu bygger vidare på. Människor ska kunna leva det goda livet i hela Sverige.

Vi kristdemokrater har stort fokus på att genomföra det vi nu gör – en satsning på infrastruktur. Det är helt avgörande för att hela Sverige ska fungera. För den som bor i storstaden är kollektivtrafiken bara några minuter bort. För den som bor på landsbygden är bilen helt nödvändig.

Herr talman! Vi har en politik som utgår från människors vardag. Det ska gå att driva företag på landsbygden. Det ska finnas fungerande vägar, stabil elförsörjning, tillgång till service och möjlighet att utbilda sig och bygga sin framtid oavsett postnummer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner, som jag menar slår in öppna dörrar. Regeringen har nämligen slagit fast en nationell plan för infrastruktur. Ramarna är fastställda, och med det kommer stora satsningar på transportinfrastrukturen.

För Sveriges landsbygder är drift, underhåll, reinvesteringar och åtgärder för ökad bärighet som avser vägnätet av särskild vikt. Det handlar om betydelsen av ett förbättrat vägunderhåll på både högtrafikerade och lågtrafikerade vägar och om betydelsen av att den regionala planeringen bidrar till att stärka näringslivets förutsättningar, regional utveckling och landsbygdsutveckling.

Herr talman! Regional utveckling och landsbygdsutveckling handlar ytterst om människovärde och om tillit till människors egen kraft. Vi skapar förutsättningar för det. Vi gör det genom att förbättra företagsklimatet. Vi gör det genom att korta tillståndsprocesser och skapa bättre villkor för investeringar. Vi gör det genom att återupprätta arbetslinjen så att fler människor kommer i arbete och så att fler företag kan växa.

Ung Företagsamhet är viktigt för hela Sverige och innebär en stor potential för landsbygden. Genom Ung Företagsamhet rustas våra unga. Det ökar också möjligheten att starta nya företag. Vi kristdemokrater vill gå längre med Ung Företagsamhet. Vi vill att alla gymnasieskolor i Sverige ska vara skyldiga att erbjuda Ung Företagsamhet. Det saknas entreprenörskap i till exempel praktiska gymnasieutbildningar, och här finns det stora möjligheter att öppna vägar för elever att starta företag.

Herr talman! Vi känner alla till vikten av att stärka landsbygdens konkurrenskraft. Under denna mandatperiod har ett omfattande arbete initierats för att stärka jordbrukets livsmedelsproduktion och förbättra jordbruksföretagens villkor – detta för att säkerställa att vi har ett starkt jordbruk. Det är oerhört viktigt för utvecklingen på vår svenska landsbygd.

Herr talman! Under förra veckan fick jag träffa ett flertal mjölkbönder i min region, Region Gävleborg, i Hälsingland. De arbetar hårt och gör ett fantastiskt jobb, med ett engagemang och med energi. De har i dag en framtidstro och bekräftar också hur avgörande det är med långsiktiga och stabila villkor. Det är just därför regeringen nu stärker jordbrukets konkurrenskraft, investerar i livsmedelsproduktionen och arbetar för bättre förutsättningar för Sveriges mjölkbönder.

Landsbygdsutveckling handlar också om digital infrastruktur. Det är en förutsättning för företagande, distansarbete, utbildning och välfärd. Tillgång till snabbt och stabilt bredband är i dag lika viktigt som vägar och järnvägar. Elektroniska kommunikationer är av mycket stor betydelse för att bland annat öka användningen av digital teknik. Regeringen gör en översyn av digitaliseringspolitiken för att öka attraktionskraften och funktionaliteten på landsbygden. Mobila tjänster ger företag och de boende på landsbygden nya möjligheter.

Utbyggnaden av digital infrastruktur fortsätter i högt tempo. Mobiloperatörer genomför betydande investeringar och uppgraderar befintlig infrastruktur till 5G-tekniken. Där det inte finns kommersiella förutsättningar att bygga ut den digitala infrastrukturen kan offentliga medel nyttjas. På så sätt kan man bidra till att de områdena får en fungerande uppkoppling. En välutbyggd och tillförlitlig infrastruktur öppnar för nya tillämpningsområden samt främjar innovation och utveckling.

Vi kristdemokrater står fast vid att det ska vara ett Sverige där utveckling inte bara ska ske i några få tillväxtcentrum medan resten av landet förväntas anpassa sig till avveckling. Sveriges styrka finns i hela landet. Vi bygger Sverige underifrån genom samverkan, gemenskap och ett öppet, sammanhållet samhälle. Det handlar om ett fungerande civilsamhälle och om robust samhällsservice genom att man förbättrar samordningen av statlig verksamhet, förenklar kontakter och ökar tillgängligheten till offentliga tjänster – detta för att upprätthålla och stärka lokal närvaro och förutsättningarna för service i landsbygder.

Den gröna industrins investeringar i norr, en växande besöksnäring, starka exportföretag, livsmedelsproduktion, skogsindustri och innovationskraft i mindre och medelstora företag visar att tillväxt inte är något som enbart sker i storstäder. I dag ser vi stora möjligheter runt om i hela Sverige.

För oss kristdemokrater och för den här regeringen handlar det om att skapa rätt förutsättningar, herr talman.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle begära replik eftersom Lili Andrés parti också innehar civilministerposten i regeringen.

Ibland får vi snabb respons. Jag fick nu ett mejl från en företagare i Överboda utanför Umeå som tackade särskilt för att jag lyfte Postnords försämrade service.

Postnord garanterar med några få undantag att paketet levereras dagen efter. Överboda ligger två mil utanför Umeå, som ändå är en ganska stor centralort. Beställer man ett paket från södra Sverige till företaget i Överboda på måndag levereras det på torsdag eftermiddag, i bästa fall. Men man får betala lika mycket för det företagspaketet som ett företagspaket som skickas någon annanstans. Är det en rimlig utveckling?

År 2024 tog Post- och telestyrelsen bort att paketleveranser skulle vara ett samhällsuppdrag. Vi socialdemokrater har uppmärksammat det och tillför pengar i vårändringsbudgeten för att Post- och telestyrelsen åter ska se att leveranser av postpaket måste vara en samhällsviktig funktion som ska vara ungefär lika i hela landet.

Det är ganska stor skillnad, och det är ganska många företagare där ute som blir ganska förbannade när de läser på Postnords hemsida att det kommer att levereras dagen efter och så tar det i verkligheten fyra dagar. Är det rimligt, Lili André?

Herr talman! Tack, Isak From, för din fråga och för att du lyfter det här med Postnord!

I dag skickas bra mycket färre brev i vårt land. Därför är det viktigt att vi ställer om till digitala lösningar, och jag sa i mitt anförande att bredbandsnätet ska stärkas och den digitala kompetensen öka hos varje människa, var man än bor.

När det gäller paket sa Isak From att det tog ungefär tre dagar att få ett paket, och så länge får jag vänta även i Gävle. Där det är längre väg mellan serviceställena och hemmen och därför längre att frakta paketen är framtiden den att vi vill stärka vägnätet och se till att det kan gå snabbare.

Det sker en omställning i dag, och vi vill stärka där behoven finns.

Herr talman! Då är det alltså Kristdemokraternas och Lili Andrés idé att småföretagare på landsbygden ska få vänta mycket längre på att få en leverans.

Låt mig ta ett annat exempel. I min hemkommun Norsjö finns ett företag som gör grafiska profiler. Man trycker bilder, kort och väggtapeter. Ibland är det ett paket som inte formar sig efter Postnords krav. I dag får då företagaren sätta sig i bilen och köra till postterminalen i Skellefteå nio mil enkel väg. Detta är alltså även Lili Andrés idé.

Det är det som händer i dag. När det gäller att förbättra vägnätet har vi en väldigt bra väg från Norsjö till Skellefteå tack vare att det är en malmväg som Boliden till stora delar betalar för. Men det är helt orimligt att kräva att en småföretagare bara för att man finns i en småkommun ska behöva köra nio mil enkel väg för att lämna in ett paket. Samhällsservicen på det här området måste blir mycket bättre.

Det här måste ni ta upp i ert parti. Det kan inte få fortsätta vara på det här sättet!

Herr talman! Till Isak From och Socialdemokraterna vill jag tillägga att regeringens linje är tydlig: Service ska fungera i hela landet, och företag ska också kunna drivas på bästa sätt.

Vi har påbörjat ett arbete när det gäller transport och infrastruktur, som det här handlar om. Det fortsätter vi med. Det kan ta lite tid eftersom Isak From och Socialdemokraterna inte påbörjade detta tidigare. Vi stärker även flygförbindelser, något som gör att paket kan komma snabbare till företaget. Vi rustar vägar och ser till att infrastrukturen kommer att fungera bättre.

Herr talman! Jag ser fram emot att paketen ska komma i tid till företagen, för regeringens mål är att service ska finnas och att företag ska kunna drivas även långt ute på landsbygden.

Herr talman! Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder. Så har regeringen valt att kalla sin proposition. Det är en titel som förpliktar. Det är nästan lite bombastiskt – ”politik för starkare landsbygder”. I en proposition som är 212 sidor lång måste det finnas många reformer och lagförslag att ta ställning till, tänker jag. Låt oss återkomma till den om en liten stund.

Först en kort liten parlamentarisk programförklaring: Riksdagen har fyra uppgifter – jag vinkar till läktaren! Vi ska stifta lagar, besluta om statens budget, granska regeringen och i olika doser, tillsammans med regeringen, ansvara för utrikespolitik och EU-politik.

Det vi ägnar oss just nu i kammaren handlar inte om statens budget, granskning av regeringen eller utrikes- och EU-politik, utan nu pratar vi om lagstiftning. Vi debatterar ett betänkande från näringsutskottet som har sin grund i en proposition med lagförslag från regeringen, och efter debatten ska vi votera om lagförslag.

Herr talman! Regeringens proposition Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder är som sagt 212 sidor lång och innehåller inte 53 lagförslag utan endast ett lagförslag – en liten, liten justering. Det är den tunnaste soppa som serveras kan på riksdagens bord. Inget tuggmotstånd, nästan inget att ta ställning till. Ingen reform, inga lagförslag om förbättrad infrastruktur, mer tillgänglig service, ökad polisnärvaro, fler behöriga lärare eller stärkta studieförbund – egentligen ingenting om hur hela Sverige ska fungera.

I stället är det 212 trevliga sidor med en redovisad lägesbild, förvisso väl nedtecknad. Men det här är ingen bokklubb som diskuterar ordens följd eller textens dynamik; det är en lagstiftande församling. Det finns ingen politik för starkare landsbygder, förutom ett enda lagförslag.

Så här skriver regeringen i sin proposition: ”Regeringen föreslår i denna proposition att det i lagen om regionalt utvecklingsansvar ska tydliggöras att en regions samrådsskyldighet i fråga om organisationer ska omfatta företrädare för berörda organisationer inom det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet. Förslaget motsvarar i sak den nuvarande lydelsen enligt vilken en region ska samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.”

Vidare skriver regeringen: ”Förslagen i propositionen är endast ett förtydligande av vad som redan gäller i dag. Förslagen bedöms därför inte få några ekonomiska konsekvenser för regionerna och påverkar inte heller kostnaderna eller intäkterna för staten, företag eller andra enskilda. Förslagen innebär inte någon ytterligare inskränkning i den kommunala självstyrelsen och får inte heller några andra konsekvenser som behöver redovisas särskilt.”

Herr talman! Det bidde en tummetott av landsbygdspolitiken. Vi hade förväntat oss mer.

Herr talman! Under innevarande år har regeringen återkommande betonat landsbygdens betydelse för Sveriges sammanhållning, totalförsvar och konkurrenskraft. Men i praktiken har politiken präglats av bristande reformkraft och neddragningar som har försvagat förutsättningarna för boende och företag på landsbygderna.

De geografiska skillnaderna ökar. Stängningar av lokala servicekontor, avsaknaden av verkliga regelförenklingar och oklara besked kring energiförsörjning och skogspolitik har skapat en betydande osäkerhet. För Centerpartiet är det avgörande att landsbygderna ges stabila spelregler, närvarande myndigheter och rättvisa förutsättningar.

Herr talman! Vi i Centerpartiet välkomnar förslaget om att förtydliga regionernas samrådsskyldighet gentemot civilsamhället och utbildningsaktörer. Inga problem – det är en rimlig justering. Men som jag varit inne på är det också propositionens enda konkreta förslag. I övrigt består dokumentet huvudsakligen av beskrivningar av nulägessituationen och sammanställningar av redan beslutade eller aviserade åtgärder. Alltifrån satsningar på vägar, järnväg, kollektivtrafik och bredbandsutbyggnad till reformer som stärker landsbygdskommunernas ekonomiska förutsättningar saknas.

Regeringen betonar ett underifrånperspektiv, vilket är i linje med Centerpartiets ideologiska utgångspunkt om decentraliserad makt. Men det blir ihåligt när propositionen inte innehåller några verktyg som faktiskt flyttar makt eller resurser till lokalsamhällen, kommuner och regioner.

En verklig reformagenda måste innehålla konkreta verktyg för lokal utveckling. Vi i Centerpartiet har presenterat just en sådan agenda i vår partimotion, med kraftfulla förslag för kompetensförsörjning, infrastruktur, företagsklimat och service i hela landet. Ett centralt inslag i en sådan agenda är att de värden som skapas lokalt också ska stanna lokalt.

När el produceras, mineraler bryts och naturresurser brukas går i dag en oproportionerligt stor del av vinsten till statskassan, medan lokalsamhället i huvudsak får bära kostnader. Vi föreslår därför en regionalisering av skattebaserna där fastighetsskatten från elproducerande anläggningar och intäkter från mineralavgifter i högre grad tillfaller de kommuner där verksamheten bedrivs. Det är den typen av strukturreformer som skapar rättvisa förutsättningar, stärker kommunernas ekonomi och ökar den lokala framtidstron och attraktionen på landsbygden.

Herr talman! Tyvärr är regeringspropositionen en redovisning, inte en reformagenda. Centerpartiet menar att denna passivitet riskerar att hämma utvecklingen av vårt Sverige. Vi föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med för det första större landsbygdssatsningar på infrastruktur, service, innovation och företagande, för det andra en decentraliseringsreform som ger kommuner och lokalsamhällen mer inflytande, för det tredje en tydlig och långsiktig politik för energi och jord- och skogsbruk, för det fjärde förstärkta förutsättningar för lokalt ägande och samarbeten och för det femte en nationell strategi med mätbara mål för hur landsbygdens utvecklingskraft ska stärkas.

Ledamoten Lahti, tror jag, sa i talarstolen att det är en arrogans mot norra Sverige, det som regeringen har presenterat. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att det nog faktiskt är en arrogans mot hela Sverige utanför stadskärnorna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Tack till ledamoten Ådahl för anförandet!

Inför valet i höst går Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet fram med förslaget om att snabbstänga Bromma flygplats. Samma beslut fattades även på Centerpartiets senaste stämma.

Att stänga Bromma flygplats skulle innebära färre valmöjligheter att nyttja inrikesflyget. Det skulle förmodligen också bli ett väldigt dyrt monopol för det bolag som får möjlighet att drifta inrikesflyg på Arlanda, den kvarvarande flygplatsen.

Färre möjligheter, monopol och dyrare för resten av Sverige att delta i den arbetsmarknad som finns i Stockholm. Hur rimmar det med Anders Ådahls anförande här i dag?

Herr talman! Jag får erkänna direkt här i talarstolen att jag inte är alldeles uppsjungen på exakt hur det beslutet gick till och hur konsekvenstänkandet såg ut.

Jag kan dock notera att ledamoten Skalberg Karlsson är bosatt på Gotland. Centerpartiet har varit starkt pådrivande, för att inte säga ledande, i att vilja stärka Gotlandstrafiken för att Gotland inte ska bli en isolerad ö. Precis som Skalberg Karlsson redovisar i sitt anförande är flygtrafiken och båttrafiken från Gotland gotlänningarnas motorvägar, motsvarande dem vi på fastlandet har.

Jag får nog ändå säga att kritiken mot ett enskilt stämmobeslut kring en lokal flygplats inte ska tas till intäkt för att vi vill försämra mobiliteten för Sveriges landsbygder.

Herr talman! Det är mycket riktigt så som ledamoten Ådahl säger att Centerpartiet har vissa budgetsatsningar på Gotland i sitt budgetförslag som lades fram häromveckan. Utmaningen är dock att vi har hört Centerpartiets löften tidigare. Inför valet 2018 lovade man nya elkablar till Gotland och hade med det i sitt budgetförslag, men när det skulle förhandlas politik glömde man bort det. Under de fyra år man hade januariöverenskommelsen hände ingenting.

Herr talman! Jag vill fortsätta på temat finansiering och förhandling. Saken är den att Centerpartiet har en del landsbygdssatsningar i sitt budgetförslag. Det nämns också saker här i anförandet. Men min fråga handlar om hur det står till med finansieringen av de förslagen.

Herr talman! Blir det Vänsterpartiets fastighetsskatt? Blir det Socialdemokraternas bolåneskatt? Blir det Miljöpartiets förslag om att göra drivmedel till bilen och traktorn 10 kronor dyrare per liter, eller blir det Centerpartiets förslag om att minska anslaget till a-kassan med ungefär 10 miljarder? Det är fyra väldigt olika förslag. Det finns många röda linjer.

Min fråga till Anders Ådahl är: Vem ska backa i ert tilltänkta regeringsunderlag? För är man inte överens om finansieringen av sina satsningar, då blir det inte mycket gjort. Centerpartiet gick till val 2018 på nya kablar till Gotland, men sedan hände det ingenting under fyra år. Det vore ju tråkigt om det blev så ännu en gång.

Herr talman! Det här tyckte jag var en rolig fråga. Vi har helt olika utgångspunkter nu när vi närmar oss en valrörelse och en valdag.

Centerpartiet bestämde ganska tidigt att nej, vi är inte särskilt intresserade av en blockpolitik där vi delar in partierna i ett vänsterblock och ett högerblock. Vi vill stå starka i vår övertygelse och i vår politik, som har en högerlutande ekonomisk politik.

Vi vill se tillväxt, investeringar, grön omställning, AI och så vidare och para det med en inkluderande social politik. Vi såg att inget annat parti har den inriktningen. Det är så vi närmar oss väljarna. Moderaterna däremot har valt en modell där de är enade på sin sida. Det vill säga att Moderaterna nu för tiden saknar en egen identitet. De står i skuggan av det stora partiet, Sverigedemokraterna, och lyckas inte presentera några egna idéer för väljarna.

Väljarna ställs inför ett blått alternativ som saknar enskilda konturer. Vi oppositionspartier gör tvärtom. Vi presenterar vår politik och det vi tror på. Socialdemokraterna har sin politik, Miljöpartiet sin politik, Vänsterpartiet sin politik och Centerpartiet sin politik. Sedan får väljarna rösta på de partier de finner bäst. Efter valet, den dagen då Tidö eventuellt har fallit, kommer förhandlingar att genomföras. Jag kan inte stå i den här talarstolen i dag, herr talman, och redovisa hur sådana förhandlingar faller ut.

Vi är väldigt trygga i vår politik, och vi vet vad vi vill förhandla om. Hur det blir i slutändan – ja, det får vi se.

Herr talman! Vi ser i dag hur företagare och familjer som bor på den svenska landsbygden möter flera hinder som bromsar utvecklingen. Det är väldigt tydligt att villkoren skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. Därmed blir det också tydligt att vi behöver utjämna skillnaderna och skapa bättre förutsättningar för att bo, arbeta och driva företag i hela Sverige.

Från ett liberalt perspektiv identifierar vi att det som behöver göras är att stärka företagsklimatet i glesbygd, framför allt, men även i mindre tätorter. Vi behöver fortsätta reformera strandskyddet för att kunna bygga bättre och på fler ställen och främja vad vi kan kalla en ny egnahemsrörelse i hela landet. Viktigast av allt är nog att säkerställa en hög och likvärdig kvalitet i skolan.

Vår utgångspunkt är naturligtvis tron på att människor ska ha makt över sitt eget liv och sin egen situation. En liberal politik för en levande landsbygd innebär ju att statens huvudsyfte ska vara att undanröja hinder och säkerställa grundläggande service med målet att fler ska kunna forma sin egen framtid, oavsett var i landet man bor.

Låt oss titta lite mer i detalj på vad som skulle behöva göras. Det som vi här i kammaren brukar kalla ”minska regelkrånglet” är kanske det viktigaste. Regelverken är alldeles för detaljerade, vilket gör det väldigt svårt att göra rätt. Det behöver reformeras.

Dessutom behöver strandskyddet förändras, eftersom det försvårar byggande i hela landet. Steg har tagits, men arbetet är ännu inte klart. Vi vill gå längre. Vi tror att det är en viktig frihetsfråga, speciellt för människor som bor på landsbygd.

Från Liberalernas håll har vi även pratat om att införa ett skattefritt bosparande för unga och att främja en ny egnahemsrörelse så att det byggs i hela landet. Vi tycker att fler ska kunna både bygga och äga sitt boende, och det gäller naturligtvis även utanför storstäderna.

Kanske viktigast av allt är att vi behöver förstärka den svenska äganderätten. Det man äger vårdar man också, och det gäller lika mycket gårdarna hemma i Skåne som skogsbruk i Norrland. Landsbygden behöver inte fler pekpinnar härifrån Stockholm, utan man behöver friheten att kunna växa på sina egna villkor. Det görs genom enklare regler, starkare äganderätt och tillit till att människor – bönder, skogsägare och företagare – vet vad de håller på med.

Herr talman! Låt mig säga något kort om skolan. Kvaliteten måste vara hög oavsett var i landet man råkar bo och var ens skola ligger. Varje elev i Sverige måste ges samma chanser att kunna lyckas. Kunskapen ska stå i centrum oavsett var man bor. Staten ska säkerställa likvärdigheten.

I det långa loppet stärker naturligtvis det här inte bara individens och barns och elevers frihet, utan det ger också landsbygden möjligheter att kompetensförsörja mycket bättre.

Slutligen är politiken som bäst, enligt mig, när den ger medborgarna möjligheten och det verkliga utrymmet att forma sitt eget liv, sin egen vardag och sitt eget boende. Det gäller även samhället i stort och landsbygden. Att öka friheten och stärka möjligheterna till självbestämmande är viktiga steg om vi ska kunna stärka den svenska landsbygden.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! För många invånare som bor i glesbygd kan uttrycket ”hela Sverige ska fungera” ibland mer låta som ett hån än som ett löfte från politiken. I många landsbygdskommuner ser vi hur service försvinner, hur kollektivtrafiken glesas ut, hur avstånden till vård, skola och jobb blivit längre och hur framtidstron ibland kan vackla.

Samtidigt vet de flesta av oss att det är just dessa delar av Sverige som bär upp mycket av vår livsmedelsproduktion, vår energiförsörjning och vårt naturkapital.

Betänkandet som vi debatterar i dag är både angeläget och nödvändigt, men vi hade förväntat oss mer än detta från en regering som säger sig värna landsbygden. Regeringens proposition blev en tumme, en produkt med ett enda skarpt förslag men ett förslag som saknar finansiering. Vi hade hoppats på ett mycket tydligare stöd och en mycket tydligare riktning och utveckling där ett större fokus läggs på hållbar utveckling, lokal makt och framtidsinvesteringar.

För oss handlar inte landsbygdspolitik om att bevara det som en gång var, utan om att de som bor på en plats ska få möjlighet att leva det liv som de önskar. Samtidigt kan många landsbygdskommuner också vara centrala delar av lösningen på klimatutmaningen, energiförsörjningen, vår livsmedelsproduktion och Sveriges långsiktiga utveckling.

Herr talman! Det viktigaste för en fungerande landsbygd är grundläggande samhällsservice. Det handlar om tillgång till kollektivtrafik, fungerande digital infrastruktur, vård, skola, trygghet och närvaro från det offentliga. När marknaden inte levererar måste samhället kliva fram.

Utöver det offentliga spelar även civilsamhället en avgörande roll. Därför är det glädjande att regeringen lyfter fram att samråd ska ske med företrädare från civilsamhället. Däremot är det problematiskt att finansiering för det saknas, inte minst när regeringens övergripande politik leder till stora nedskärningar i civilsamhället, från studieförbund till service och kooperativ utveckling. Det innebär såklart att det blir stora problem för civilsamhället att bära något ansvar.

Herr talman! Klimatomställningen är en stor möjlighet för många landsbygdskommuner. När många nya företag kommer på plats och gammal industri ställer om ökar framtidstron och möjligheterna till utveckling. I många av dessa kommuner byggs även vindkraft, och det är där skogen växer och produktionen av fossilfri energi kan expandera.

Om det ska ske måste mer av värdet stanna lokalt. Precis som många andra vill vi därför att kommuner och lokalsamhällen ska få avkastning på intäkterna från energiproduktion och naturresurser. Det är någonting som flera i oppositionen gemensamt har lyft upp i dag.

Det ska löna sig att bidra till samhället, inte främst för städer och stat utan för de människor som bor där produktionen sker. Men det handlar också om någonting större: tilliten till att det ska gå att leva, bo och verka i hela landet. En sådan tillit skapas inte genom tillfälliga satsningar utan genom långsiktig politik.

Avslutningsvis, herr talman: Om vi menar allvar med att hela Sverige ska fungera måste vi också våga prioritera det. Det kräver investeringar, politisk vilja och en tydlig riktning där hållbarhet och lokal utveckling går hand i hand. Landsbygden ska utvecklas, inte avvecklas. Vi vill se platser där människor kan och vill leva – platser med framtidstro och ökad livskvalitet. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 22.)