Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete

Herr talman! Vi debatterar i kväll ännu ett ärende till följd av det svenska Natomedlemskapet. Och det är ännu en gång ett ärende där beslutsmakt flyttas från denna riksdag till regeringen – eller till Nato. Ännu en gång tar riksdagen ställning till ett förslag vars effekter och konsekvenser i grunden är ganska oklara. Det är ännu en del av den ”amerikanisering” som vi har sett högerregeringen genomföra under denna mandatperiod. Vi har gått från brett samförstånd i Sveriges riksdag till att ge regeringen exekutiv beslutsmakt.

Ändå är detta en förändring av lagstiftningen som vi i Vänsterpartiet har fört fram, krävt och faktiskt välkomnat. Vi har de facto under de senaste åren haft en lagstiftning i Sverige som behandlar utländska soldater i Sverige olika beroende på vilket land de kommer från. Det har lett till den ohållbara situationen att en finsk soldat, en amerikansk soldat och en soldat från något annat Natoland har haft tre olika uppsättningar rättigheter och skyldigheter som vår överbefälhavare, ÖB, har behövt ta hänsyn till. Lagstiftningen behöver därför ensas, och rimligtvis bör ju samma lagar gälla oavsett vilket Natoland som den utländska soldaten kommer från. Med dagens beslut blir det åtminstone samma lagstiftning för alla tre soldaterna. Det är den kloka delen av dagens beslut.

Men såklart, hade Sverige inte undertecknat DCA-avtalet med USA, ja, i praktiken med Donald Trump, då hade delar av förändringarna aldrig behövt göras.

Herr talman! Vänsterpartiet var tydligt emot att Sverige gick med i Nato. Vi ansåg – och vi anser fortfarande – att ett så avgörande beslut som Natobeslutet borde ha föregåtts av en folkomröstning där det svenska folket hade fått säga sitt.

Vi ser med oro på utvecklingen där Sverige riskerar att dras in i krig och konflikter som vi själva inte har valt. Det är en utveckling som ökar riskerna i vårt närområde och som varken gynnar svenska medborgare eller vår omvärld.

Samtidigt är Natomedlemskapet nu en realitet. Det innebär att stora delar av det svenska försvarets verksamhet framöver kommer att ha en tydlig koppling till Nato. Vänsterpartiet ser behovet av att anpassa lagstiftningen så att Sverige kan leva upp till det som följer av medlemskapet.

Men det är avgörande att vi går varsamt fram. Vi menar att det finns starka skäl att vara restriktiva i de delar som inte är absolut nödvändiga.

För Vänsterpartiet är det av största betydelse att Sverige, som medlem i Nato, även i fortsättningen ska kunna agera självständigt i sin utrikes- och säkerhetspolitik. Vi ska själva kunna besluta om utvecklingen av vårt försvar, värna vårt nationella självbestämmande och göra egna analyser och ställningstaganden. Och lika viktigt är att vi upprätthåller en levande och folkligt förankrad debatt om försvars- och säkerhetspolitiken.

Herr talman! Den nuvarande lagstiftningen ger regeringen rätt att be om militärt stöd från Natoländer eller EU-länder om Sverige utsätts för ett väpnat angrepp, om Sverige är i krigsfara eller för att stoppa kränkningar av svenskt territorium.

I propositionen för den nya lagen föreslås att regeringen får besluta att Natoländer eller EU-länder får genomföra militär verksamhet för avskräckning och försvar på svenskt territorium. I och med det överlåts förvaltningsuppgifter till Nato eller till andra stater. Skillnaden är alltså att det inte längre behöver handla om försvaret av Sverige för att regeringen ska ge andra länder rätt att agera på svenskt territorium. Det krävs inte heller att Sverige ska befinna sig i krig eller krigsfara. Detta betyder i praktiken att regeringen kan ge en utländsk aktör beslutanderätt kring militär verksamhet, i Sverige, i fredstid, som inte syftar till att försvara Sverige.

Regeringsformen kräver ett beslut från riksdagen för att ett utländskt organ ska kunna utföra förvaltningsuppgifter och myndighetsutövning i Sverige. Att en främmande makt ges så långtgående maktbefogenheter i Sverige kan få konsekvenser både för den enskilde svensken och för oss som land rent säkerhetspolitiskt. Vid ett väpnat angrepp mot Sverige finns det skäl att skyndsamt kunna ta beslut för att försvara medborgarna. Den föreslagna ändringen ger dock regeringen mandat att ta beslut som tidigare låg på oss här i riksdagen.

Vänsterpartiet har länge varnat för att ett svenskt medlemskap i Nato riskerar att dra in oss i krig och konflikter vi inte själva valt. Att rätten att besluta om åtgärder som kan få långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige och Sveriges medborgare förskjuts från Sveriges riksdag till regeringen är olämpligt. Vi menar därför att beslut som rör andra länders rätt att agera på svenskt territorium även fortsatt ska tas av Sveriges riksdag.

Vi anser att lagen fortsatt ska handla om att stödja oss i enlighet med internationell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, om Sverige är i krig eller krigsfara. I andra tänkbara situation är det rimligen riksdagen som ska fatta det beslutet, inte enbart regeringen.

Herr talman! Som ett flertal remissinsatser konstaterat ges utländsk militär mandat att utöva våld, så kallat våldsmandat, inom sina egna styrkor men också gentemot svensk civilbefolkning. Hur detta mandat ser ut är dock mer oklart. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma med ett förtydligande i skyddslagen, för att tydliggöra var gränserna för bemyndigandet för våldsmandatet går.

Herr talman! I den aktuella propositionen föreslår regeringen förändringar i krigsmateriellagen. Förslaget innebär att regeringen ska kunna meddela undantag från kravet på tillstånd vid export av krigsmateriel till alla Natoländer. Tidigare hade bara USA det undantaget. Nu utvidgas det till hela Nato. I praktiken innebär det att ytterligare länder inkluderas, som Albanien, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien, Kanada och Turkiet.

Detta väcker viktiga frågor. Stockholms universitets juridiska fakultet har i sitt remissvar pekat på att export av krigsmateriel till vissa av dessa länder i vissa fall kan strida mot såväl folkrätten som vapenexportfördraget och EU:s gemensamma regler. Stockholms universitet föreslår därför en så kallad säkerhetsventil, en möjlighet för regeringen att stoppa export när den riskerar att bryta mot våra, Sveriges, internationella åtaganden. Det är ett rimligt och ansvarsfullt förslag.

Vänsterpartiet har varnat för riskerna med att ansöka om medlemskap i en militär allians som inkluderar länder som Turkiet. Att andra stater i praktiken ska kunna påverka eller diktera villkoren för svensk politik är oacceptabelt. Vi har redan sett exempel på att vapenexporten till Turkiet mångdubblats sedan Natomedlemskapet blev verklighet.

Turkiet är ett land som vid upprepade tillfällen brutit mot mänskliga rättigheter och folkrätten. President Erdoğan har riktat hårda angrepp mot oppositionella, journalister och politiska motståndare. Fängslandet av Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu våren 2025 är ett tydligt exempel. Gripandet av den svenske journalisten Joakim Medin är ett annat. Den bristande respekten i Turkiet för demokrati och yttrandefrihet är djupt oroande.

Sverige ska inte exportera vapen till stater som brister så grundläggande i sina demokratiska principer.

Vi ska också komma ihåg att Sverige, efter beslut av en enig riksdag, i oktober 2019 stoppade all vapenexport till Turkiet med anledning av landets militära offensiv i Syrien. Men i samband med ansökan om Natomedlemskap ändrades denna hållning. Exporttillstånd har åter beviljats, inte för att Turkiet gjort några demokratiska framsteg eller visat större respekt för folkrätten, utan det är en direkt konsekvens av den politiska processen kring Natomedlemskapet. Det är denna utveckling vi i Vänsterpartiet starkt ifrågasätter.

Herr talman! I en tid då Ryssland på ett oacceptabelt och farligt sätt bryter mot folkrätten måste Sverige stå upp för folkrätten med full kraft. Vi kan inte kompromissa med dessa principer beroende på vilka länder det gäller.

Att acceptera brott mot folkrätten bara för att de begås av allierade riskerar att undergräva den internationella rättsordningen. Mot denna bakgrund anser Vänsterpartiet att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen om krigsmateriel.

Herr talman! Flera remissinstanser har efterfrågat ett tydligt besked från regeringen om synen på kärnvapen på svenskt territorium. Det är en högst rimlig begäran. I propositionen framhåller regeringen att Sverige ansökte om medlemskap i Nato utan förbehåll och att denna linje ligger fast.

Man skriver visserligen att det inte finns skäl att placera kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Men låt oss vara tydliga: Detta är inte ett förbud. Det är en bedömning, och en bedömning som kan ändras och förändras. Formuleringen öppnar i praktiken för att läget kan komma att omprövas.

Sverigedemokraterna har redan flaggat för att de vill ändra denna bedömning. Samtidigt behandlas inte frågan i övrigt, trots att kärnvapen är en sådan central del av Nato. Nato är i grunden en kärnvapenallians, där de amerikanska kärnvapnen utgör det yttersta vapnet.

Herr talman! För Vänsterpartiet är detta oacceptabelt. Sverige ska inte bli en del av en kärnvapenkapprustning. Det ska inte råda någon tvekan om var Sverige står i denna fråga. Vi har länge drivit på för att Sverige bör införa en tydlig lagstiftning som klargör att vi inte accepterar kärnvapen på vårt territorium.

Vi föreslår därför att Sverige ska anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen både i fredstid och i krigstid. Vi menar också att Sverige omgående bör underteckna FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och aktivt arbeta för att etablera kärnvapenfria zoner i vårt närområde.

Om Sverige menar allvar med att värna fred, säkerhet och internationell rätt måste vi också vara konsekventa i vårt motstånd mot kärnvapen.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation nummer 2 om utförsel av krigsmateriel.

Jag önskar talmannen, alla tjänstemän och mina kollegor en trevlig sommar.

Herr talman! Det är ändå uppfriskande att höra Håkan Svennelings och Vänsterpartiets syn på försvars- och säkerhetsfrågor. Jag håller inte med, men det är härligt att vi kan lita på en vänsterpartist i det avseendet att man står fast vid sina principer. Jag tycker att det är bra.

Med det sagt vill jag fråga Håkan Svenneling: Om Vänsterpartiet ingår i en rödgrön regering efter valet, vilken linje ska den regeringen driva i fråga om Nato? Antingen driver man Socialdemokraternas och Centerpartiets linje, eller så driver man Miljöpartiets och Vänsterpartiets linje. Man kan inte driva två. En regering är kollektivt ansvarig.

Jag vill gärna höra hur Håkan Svenneling tänker kring det. Om det är så att man kommer att hålla fast vid den linje som i dag utgör en bred majoritet av Sveriges riksdag står Håkan Svenneling här och säger tomma ord. Det kommer inte att få någon effekt.

Herr talman! Det är också uppfriskande att Jörgen Berglund i denna sena timme vill ta replik på mig och diskutera dessa frågor. Det imponerar ändå lite, med tanke på att vi förväntade oss att ha den här debatten för ungefär 24 timmar sedan.

När det gäller hur en regering ska agera i fråga om Nato har Sveriges riksdag beslutat att Sverige ska vara medlem i Nato, och Sverige blev medlem för lite drygt två år sedan. Det finns en tydlig majoritet härinne i kammaren. Jag förväntar mig att den majoriteten finns kvar efter valet. Det finns också en majoritet bland Sveriges befolkning.

Vi vet att frågan om det svenska Natomedlemskapet, om Sverige ska vara med eller inte, inte ligger på nästa riksdags bord och inte heller på nästa regerings bord. Det svenska Natomedlemskapet är nu en realitet, och Sverige lär fortsätta att vara medlem i Nato under nästa mandatperiod.

Däremot kommer nästa regering, precis som denna regering, att ha rätten att lägga fram propositioner, alltså lagförslag, till Sveriges riksdag. Den här regeringen har lagt fram den här produkten. Jag tyckte i grunden att det var bra att man lade fram en produkt för den här lagstiftningen, eftersom den behövde ändras. Men när jag ser produkten tycker jag nog att jag hade gjort annorlunda om jag själv hade skrivit den. Jag tänker att det kommer att bli så också för nästa regering. Det kan behöva anpassas till Nato fortsatt.

Jörgen Berglund har själv lett Försvarsberedningens arbete, som nu har kommit i mål med en första delrapport. Det kommer en slutrapport efter att det förhoppningsvis har skett ett maktskifte i detta land – opinionsmätningarna pekar i alla fall på det. Då kan vi behöva göra andra anpassningar kopplat till det svenska Natomedlemskapet. Och då kommer vi att diskutera det inom ramen för den rödgröna regering som jag hoppas att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan bilda efter valet. Än så länge pekar alla opinionsmätningar i den riktningen.

Herr talman! Jag får väl påpeka att den enda opinionsundersökning som gäller är den som sker på valdagen, så jag tänker inte kommentera just det.

Jag vill passa på att påpeka att Håkan Svenneling i sitt anförande faktiskt tog upp två direkta felaktigheter. Den ena var att han sa att Sverige i princip har tecknat ett DCA-avtal med Donald Trump, och det stämmer naturligtvis inte. Vi har tecknat ett avtal med Amerikas förenta stater – det tror jag är viktigt att påpeka.

Men precis som Håkan Svenneling säger är inte själva Natomedlemskapet i fokus. Den frågan är redan avgjord, och det är jättebra. Min fråga handlade mer om att sådana frågor som vi behandlar i dag kommer att dyka upp. Då måste en regering ha ett entydigt svar.

Jag ställer min fråga till Håkan Svenneling så här: Vilken signal tror Håkan Svenneling att det skulle sända till våra allierade om denna eller en liknande fråga dök upp och Sverige trilskades och inte gick med på detta? Det vi debatterar i dag är en nödvändighet – en praktisk omständighet som är en följd av Natomedlemskapet. Det är klart att man, precis som Vänsterpartiet och Miljöpartiet i det här betänkandet, kan krångla till det. Vilken signal tror Håkan Svenneling att det sänder till våra allierade att vi inte helhjärtat står bakom vårt medlemskap?

Herr talman! Tack, Jörgen Berglund, för detta replikskifte!

Att jag säger att det i praktiken är ett avtal med Donald Trump och inte med USA handlar om att DCA-avtalet löper på en tid av tio år. Sedan kan det förlängas, men tio år är den första löptiden. Vi vet att Donald Trump kommer att vara president under fyra av de tio åren. Det finns stor risk för att en liknande republikansk presidentkandidat tar vid efter honom.

Vi ser nu också hur Trump ändrar spelreglerna på den europeiska kontinenten genom att dra tillbaka trupp som USA har haft här. Det Trumpbeslutet lämnar nu ett tomrum som vi på grund av det svenska Natomedlemskapet behöver vara med och hantera. Det är en realitet att vårt inträde i Nato betyder ett ökat beroende av USA på olika sätt. DCA-avtalet förstärker det beroendet, och det är något som jag har påtalat och kommer att fortsätta påtala. Jag tror att det är viktigt att vi bedriver en egen, tänkande utrikes- och säkerhetspolitik som tar ställning utifrån våra förutsättningar.

Det entydiga svaret är att jag inte tror att våra allierade är särskilt oroade över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan komma att sitta i regering. Miljöpartiet har ju tidigare suttit i regering i sju år. Då var Sverige inte medlem i Nato, men vi var en pålitlig vän och kollega till vårt grannland Finland, till exempel. Vi har nu fattat beslut om en FLF-insats där vi ska vara ramnation, och Vänsterpartiet röstade för detta. Några politiska vildar som har lämnat vårt parti var de enda som röstade emot den insatsen.

Vi ser att vänsterpartier har suttit i regeringar i Norge, Spanien och en massa andra länder, och de är fortfarande Natomedlemmar. Ska man riktigt djupdyka i historien är det norska vänsterpartiet bildat på att man bröt sig ur Arbeiderpartiet just på grund av Natomedlemskapsfrågan. Sedan sitter man ändå i en regering 30–40 år senare och tar ansvar för det norska Natomedlemskapet; Norge var ju en av grundarnationerna när Nato bildades. Så det där är nog det jag oroar mig minst för om nätterna.

Herr talman! Vi behandlar här i kväll försvarsutskottets betänkande om förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete. Sverigedemokraterna står bakom utskottets förslag och välkomnar regeringens proposition.

Sveriges säkerhetspolitiska situation har förändrats i grunden under de senaste åren. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visade med all önskvärd tydlighet att fred och stabilitet i Europa aldrig kan tas för givna. Som en följd av detta har Sverige valt en ny säkerhetspolitisk väg genom medlemskapet i Nato.

Medlemskapet innebär inte bara att vi omfattas av alliansens säkerhetsgarantier. Det innebär också att vi har ett ansvar att bidra till alliansens samlade försvarsförmåga. För att detta ska fungera krävs att lagstiftningen är anpassad till den verklighet vi nu verkar i. Det är just detta som propositionen handlar om.

Dagens regelverk har till stor del utformats utifrån en tid då Sverige stod utanför Nato. Nu behöver vi skapa de juridiska förutsättningar som krävs för att Sverige fullt ut ska kunna delta i det operativa militära samarbetet inom alliansen och tillsammans med våra europeiska partner.

Herr talman! Försvar bygger ytterst på trovärdighet. En potentiell angripare måste veta att Sverige inte står ensamt och att våra allierade snabbt och effektivt kan agera tillsammans med oss. Det handlar om avskräckning. Ju tydligare vår förmåga till gemensamt agerande är, desto mindre är risken att någon över huvud taget försöker angripa oss.

Propositionen innehåller därför flera viktiga förändringar. Den skapar bättre möjligheter för Nato och andra allierade stater att verka på svenskt territorium inom ramen för avskräckning och försvar. Den undanröjer också praktiska och juridiska hinder som annars riskerar att försena eller försvåra gemensamma militära insatser.

I en kris- eller konfliktsituation kan timmar vara avgörande. Då får inte byråkrati eller otydliga regelverk stå i vägen för nödvändiga försvarsåtgärder.

Herr talman! Från vissa håll har det framförts invändningar mot propositionen. Det har talats om nationell suveränitet och om risker med att ge utländska styrkor utökade möjligheter att verka i Sverige. Jag menar att dessa farhågor är överdrivna. Sverige överger inte sin suveränitet genom att samarbeta med sina allierade. Tvärtom stärker vi vår förmåga att försvara den.

Det är fortfarande Sverige som fattar besluten om Sveriges säkerhet. Men vi gör det som en del av en försvarsallians där styrkan ligger i att vi kan agera tillsammans när situationen kräver det. Alternativet, att stå med lagstiftning som inte är anpassad till vår nya säkerhetspolitiska verklighet, vore betydligt mer riskfyllt.

Herr talman! Sverigedemokraterna har under lång tid betonat vikten av ett starkt nationellt försvar. Vi har också framhållit betydelsen av nära samarbete med våra partner och allierade. Dessa två perspektiv står inte i motsats till varandra. Ett starkt nationellt försvar utgör grunden för vår säkerhet. Men i dagens Europa är det också nödvändigt att kunna samverka effektivt med andra demokratiska stater som delar våra intressen och våra värderingar.

Förmågan att ge och ta emot stöd, planera gemensamt och snabbt agera tillsammans är en central del av den moderna försvarsförmågan. Detta har varit en viktig del av det svensk-finska försvarssamarbetet under många år och är nu en självklar del av Sveriges roll inom Nato.

Herr talman! Den proposition som vi behandlar i dag är därför inte bara en teknisk lagändring. Den är ett viktigt steg i anpassningen av Sveriges försvar till den säkerhetspolitiska verklighet som råder i Europa 2026. Den stärker Sveriges försvarsförmåga och Natos samlade avskräckning och därmed också tryggheten för svenska medborgare.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Jag vill liksom Håkan Svenneling önska talmannen, tjänstemännen och mina kollegor här i riksdagen en riktigt skön midsommar.

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom behovet av ett stärkt totalförsvar, civilt såväl som militärt, och behovet av att Sverige stärker sin förmåga att samverka med våra allierade.

En följd av Sveriges Natomedlemskap och deltagande i Natos gemensamma försvarsplanering är att rättsliga och praktiska arrangemang för utländska styrkor på svenskt territorium behöver finnas på plats. Att förenkla det operativa militära samarbetet är viktigt.

Samtidigt innebär det förslag vi nu debatterar orimliga förskjutningar av makt från riksdag till regering i ett läge där regeringen inte är beredd att genom lagstiftning säkerställa att kärnvapen inte kommer in på svenskt territorium. Så länge Sverige saknar en tydlig lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium vill vi inte låta regeringen besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller EU vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Herr talman! Miljöpartiet anser att kärnvapen aldrig ska få finnas på svenskt territorium, vare sig i freds- eller i krigstid. Kärnvapen är förödande massförstörelsevapen, och skulle ett enda sådant detonera skulle det få oöverblickbara konsekvenser, både humanitära och för miljön. I ett större krig med dessa vapen skulle förutsättningarna för mänskligt liv kunna förstöras och utraderas. Kärnvapen på svensk mark skulle också göra Sverige till en måltavla, höja hotnivån och kunna ses som en eskalering.

Mot bakgrund av detta anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen om operativt militärt samarbete i den del som avser att regeringen ska få besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller i Europeiska unionen vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder i enlighet med internationell rätt på svenskt territorium och i och med det beslutet överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller den staten.

Herr talman! Utöver detta vill jag också säga att beslut om militära försvarsåtgärder på svenskt territorium kan få långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser och måste omfattas av en tydlig demokratisk kontroll. Regeringens förslag innebär att regeringen ges ett väldigt brett bemyndigande att besluta att Nato eller att en stat som är medlem i Nato eller EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Sverige behöver kunna samarbeta militärt med allierade, men det ska ske inom tydliga rättsliga ramar och med respekt för svensk suveränitet och med riksdagen som central demokratisk aktör.

Herr talman! I propositionen föreslår regeringen också att bemyndigandet i lagen om krigsmateriel ska ändras så att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för utförsel av krigsmateriel och lämnande av tekniskt bistånd till Nato eller en stat som är medlem i Nato. Förslaget ger regeringen möjlighet att i princip kringgå de lagar som vi har kring krigsmaterielexport.

Vi motsätter oss detta. Sveriges Natomedlemskap får inte innebära att demokrati, mänskliga rättigheter eller Sveriges folkrättsliga förpliktelser ges lägre vikt vid exportkontrollen. Tidigare gällde regeringens föreskriftsrätt rörande undantag enbart USA och länder inom EES. Nu utvidgas det till att gälla hela Nato, och i praktiken innebär det att ytterligare länder kommer att omfattas. Det gäller, som nämnts här tidigare, Albanien, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien och Turkiet.

Låt mig nämna vad några av remissinstanserna säger om detta. Stockholms universitet framhåller i sitt remissvar att export av krigsmateriel till dessa länder i vissa fall kan strida mot internationella förpliktelser. Svenska Freds varnar för att förslaget riskerar att urholka och i praktiken underminera den svenska krigsmateriellagstiftningen och dess grundläggande värden. De påpekar särskilt risken att hänsyn till alliansen eller dess medlemmar får väga över i bedömningen när det gäller om krigsmateriel ska få exporteras till odemokratiska stater, stater som allvarligt kränker mänskliga rättigheter eller länder i väpnad konflikt eller med risk för väpnad konflikt.

Vi delar denna oro och anser att svensk krigsmaterielexport ska vara restriktiv och inte urholkas genom undantag som i praktiken skapar kryphål. Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag till ändring i lagen om krigsmateriel.

Herr talman! Miljöpartiet vill också avslå propositionen i den del som avser att utländsk militär personal som utövar myndighet i Sverige enligt lagen om operativt militärt samarbete ska vara skyddad enligt 17 kap. 1–4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. Detta innebär bland annat att det nya brottet förolämpning mot tjänsteman skulle omfattas.

Personer som utför myndighetsuppgifter i Sverige ska självklart skyddas mot våld och hot, men vi i Miljöpartiet motsatte oss regeringens breda straffskärpningar i propositionen 2024/25:141, som bland annat innefattar straffskärpningar när det gäller förolämpning mot tjänsteman. Vi menade då att straffskärpningar ska vara evidensbaserade och proportionerliga. Regeringen visade inte med tillräcklig tydlighet att de föreslagna straffskärpningarna var ändamålsenliga eller hade stöd i forskning och erfarenhet. När regeringen nu vill utvidga samma straffrättsliga skydd till utländsk militär står Miljöpartiet fast vid samma principiella hållning.

Herr talman! Det kan finnas praktiska skäl för att utländska styrkor ska kunna upprätthålla ordningen inom den egna styrkan och delta i bevakning av skyddsobjekt under tydliga former. Jag står därför bakom regeringens förslag om detta men vill samtidigt påpeka att det finns betydande skäl att iaktta försiktighet.

Regeringen behöver säkerställa att befogenheterna blir tydligt avgränsade, proportionerliga och rättssäkra. Utländsk militär personal ska inte ges otydliga befogenheter att ingripa mot svensk civilbefolkning. Det måste också säkerställas att personalen förstår svenska lagar, proportionalitetsprinciper och begränsningar. En ordning där utländsk militär personal ges myndighetsutövande befogenheter i Sverige kräver tydliga ansvarsförhållanden, fungerande samverkan med svenska myndigheter och möjlighet till uppföljning.

Herr talman! Jag anser vidare att Försvarsmakten bör verka för att kamerabevakning som bedrivs av utländska militära styrkor används på ett sätt som är rimligt och proportionerligt och att upplysning om bevakningen bör ges när så är möjligt. Detta bör vara utgångspunkten för tillämpningen. Försvarsmakten bör ges ett tydligt ansvar för att verka för proportionalitet, återhållsamhet och transparens där det är möjligt, även när lagstiftningen medger undantag.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis upprepa att Miljöpartiet står bakom behovet av ett starkt totalförsvar och en god förmåga att samverka med våra allierade. Men det kräver eftertanke när vi gör förändringar som dessa. Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall enbart till reservation 1.

Herr talman! Jag har egentligen en kort fråga till Emma Berginger. Hon beskrev det som vi i betänkandet föreslår när det gäller att ge regeringen en föreskrift rörande vapenutförsel. Hon var orolig för att detta inte skulle vara bra och för att man skulle kringgå den nuvarande svenska vapenlagstiftningen.

Låt mig först påpeka att detta att vi genom föreskrifterna ger en möjlighet inte betyder att man kommer att göra det. Men min fråga är ganska enkel: Förväntar sig alltså Miljöpartiet att de länder som Emma Berginger räknar upp ska komma hit och försvara oss vid behov samtidigt som vi inte ska få exportera vapen till dem? Vad är logiken i det?

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom en svensk exportlagstiftning som har sin grund och sitt fokus i att vi ska exportera vapen enbart när det ligger i vårt säkerhetspolitiska intresse att göra det och att vi ska vara väldigt restriktiva. I detta ligger att vi ska beakta frågor om till exempel demokrati. Miljöpartiet har varit drivande för det demokratikriterium som ligger i den svenska vapenexportlagstiftningen.

Jag vill ställa en motfråga till Jörgen Berglund. Jag undrar om Jörgen Berglund ser alla våra allierade som fullvärdiga demokratier. Erkänner han inte att det finns vissa problem i vissa av de länder som numera också är våra allierade, till exempel när det gäller demokrati, när det gäller domstolarnas frihet att verka, när det gäller hur man hanterar journalisters möjlighet att verka och hur man hanterar oppositionens möjlighet att verka?

(Applåder)

Herr talman! Jag ska svara på frågan. Det är klart att det ser väldigt olika ut i de olika länderna. Jag kan absolut ha synpunkter på vissa av de länderna, men det är inte detta vi diskuterar här i dag.

Frågan gäller ju den koppling Miljöpartiet gör. Ni säger att vi inte ska exportera vapen till några länder, lite ospecificerat vilka. Det kan ni gärna få förtydliga. Men samtidigt förväntas dessa länder komma hit och försvara oss. Jag förstår inte logiken i det. Jag tyckte inte att jag fick svar på den frågan.

Sedan undrar jag också hur kärnvapenfrågan kom in i det här betänkandet över huvud taget. Jag uppfattade att ni säger nej till delar av betänkandet för att regeringen eller en majoritet i Sveriges riksdag inte vill ha en lagstiftning som förbjuder kärnvapen. Det är en väldigt märklig förhandlingstaktik: Ni säger nej till en sak för att ni inte fick igenom något annat.

Det finns inget brett stöd för en sådan lagstiftning som Emma Berginger förespråkar. Möjligtvis ställer Vänsterpartiet upp på det.

Låt mig påminna ledamoten Berginger att Sverige anslöt sig till Nato som fullvärdig allierad utan förbehåll. Men frågan kvarstår: Tycker Emma Berginger att det är rimligt att våra allierade ska komma till vårt försvar, men vi ska inte utrusta dem med vapen om de har behov av det?

Herr talman! Regeringen understryker återigen att Sverige gick med i Nato utan förbehåll. Samtidigt säger man lite vagt att man inte ser någon anledning att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Det är alltså inte någon regel. Det är ingen lagstiftning. Det finns inget förbud. Om regeringen vaknar i morgon och känner att det är läge för kärnvapen kan den här hållningen förändras. Den skulle kunna förändras om någon annan allierad kanske trycker på regeringen. Det är svårt för befolkningen i Sverige att veta om regeringen verkligen avser att se till att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Nu vill man ha befogenheten att tillåta våra allierade att vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium. I praktiken skulle kärnvapen faktiskt kunna innefattas i den utövningen. Det är det som vi blir oroliga för. Det är därför som vi återigen vill understryka att vi vill se en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. Vi tror att det är det bästa sättet att verkligen garantera att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Som jag redogjorde för i mitt anförande skulle det innebära stora risker för Sverige om vi skulle få in kärnvapen på svenskt territorium, och jag vill verka för Sveriges försvars bästa.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är medlem eller allierad i försvarsalliansen Nato sedan den 7 mars 2024. Sverige är sedan dess säkrare, och Nato är starkare. Vi är 32 allierade som står upp för varandra ifall det värsta skulle inträffa, nämligen krig. Nato är en försvarsallians där allt syftar till att undvika krig genom politiska och militära medel. Men om någon ändå skulle anfalla oss eller någon av de övriga allierade kommer vi gemensamt att svara mot den aggressionen.

Herr talman! Det är också värt att påminna om att Nato är en politisk organisation där de avgörande besluten tas av politiker, inte av militärer. Nato är en mellanstatlig organisation där beslut fattas i enighet. Nato kan alltså inte göra något som Sverige motsätter sig. Det är därför vi i dag, helt självständigt i Sveriges riksdag, behandlar det betänkande som vi nu debatterar: Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete. Hade det varit så som motståndarna till Nato vill antyda, att det är Nato som bestämmer över oss, hade vi faktiskt inte behövt stå här i dag och diskutera detta.

Herr talman! I betänkandet finns det förslag som syftar till att ge Sverige bättre förutsättningar att delta i operativa militära insatser inom Nato. Det vi föreslår är att regeringen ska få besluta att Nato eller en stat som är medlem i den organisationen eller i EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium när Nato eller staten genomför militär verksamhet för avskräckning och försvar.

Det här är fullt rimligt. Så gör vi när vi har svensk trupp utomlands. Jag har själv tjänstgjort i utlandet som officer. Jag kan bara konstatera att det inte kan fungera på något annat sätt. Eller ska vi förlita oss på det land som vi befinner oss i, som inte ens har förmåga att skydda sig självt? Tror någon att det går att skicka svenska kvinnor och män långt bort från familjen till en oroshärd där de risker sina liv utan att de vet att de har rätt att vidta egna skyddsåtgärder? Skulle vi ha förlitat oss på de afghanska eller maliska säkerhetsstyrkorna när vi var på de platserna?

Låt oss komma ihåg att det är våra allierade som kommer att hjälpa oss om det värsta händer. Borde vi då inte lita på att de vidtar nödvändiga skyddsåtgärder utan att gå in på en massa ”tänk om” och så vidare? Det handlar om tillit, och den tilliten menar jag att vi bör ha.

När jag lyssnar på Miljöpartiet och Vänsterpartiet här inne kan jag inte tolka dem på något annat sätt än att de har vissa funderingar kring detta. Det är värt att notera att i alla fall ett av dem fortfarande är emot Nato. Man har blivit besegrad i frågan om en svensk Natoanslutning men fortsätter ändå med det här motståndet och med lite smågnabb. Det är helt okej; vi får tycka olika. Men jag menar att detta skadar Sveriges trovärdighet som allierad. Det sänder signalen att Sverige vill vara med bara så länge Sverige får ta del av det gottaste. Detta riskerar också, menar jag, att ge Ryssland en liten, liten tråd att nysta i. De är nämligen ute efter oenighet. Jag vill ändå understryka att det råder bred enighet kring de här frågorna.

Jag menar att det här är väldigt olyckligt. Jag tycker inte att det duger att hålla på så här med den osäkra omvärld vi nu har, som dessutom riskerar att snabbt förvärras. Vi kan inte ha två partier som gör anspråk på att sitta i en regering när de har en väldigt oklar inställning till Nato. En regering fattar kollektiva beslut, där man är överens. Den fråga som jag också har ställt tidigare i mina repliker är: Hur ska det gå om Daniel Helldén är utrikesminister och Nooshi Dadgostar är försvarsminister? Vilken linje ska gälla här? Den nuvarande linjen är att Sverige är en stabil, pålitlig och solidarisk allierad. Ska vi gå in på en linje där vi hela tiden krånglar och försöker smita undan?

Herr talman! I betänkandet föreslås det också ett antal lagändringar som syftar till att ge utländska styrkor bättre förutsättningar att genomföra militär verksamhet i Sverige. Det rör bland annat vapen och kameraövervakning, som några andra har varit inne på.

Allt detta görs för att Sverige ska kunna fortsätta att vara en aktiv medlem, allierad, i Natos avskräckning och försvar. Det yttersta syftet är att bevara freden i det euroatlantiska området.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag passar på att önska talmannen och biträdande riksdagsdirektören, som jag ser sitter här, och övriga tjänstemän en glad midsommar. Det önskar jag också mina kollegor i utskottet och alla dem som i midsommarhelgen skyddar och försvarar vårt land – i Sverige och utlandet.

(Applåder)

Herr talman! Jörgen Berglund bjöd så fint in till replikskifte i sitt anförande, så jag kunde inte låta bli.

Jag vill understryka för Jörgen Berglund att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier, som har olika utgångspunkter här i världen. Vi har olika politik. Miljöpartiet har valt att acceptera Natomedlemskapet. Vi har såklart synpunkter på Nato som organisation. Vi vill att Sverige ska vara aktivt i den organisationen och driva på för till exempel demokratiska värden och öppenhet och transparens. Miljöpartiet vill också att Sverige ska vara en stabil, pålitlig och solidarisk allierad, vilket vi har påpekat vid flera tillfällen. Och vi värnar den breda enigheten i svensk säkerhetspolitik.

Men med det sagt är Sverige också en demokrati, och i en demokrati får man tycka olika. Det gäller inte minst när vi diskuterar hur man ska tillämpa lagstiftningen på bästa möjliga sätt för att vi ska ha ett så säkert land som möjligt och för att våra allierade ska kunna verka här. Det handlar också om att vi ska veta hur ramarna ser ut och vem som fattar beslut – om det är regeringen eller riksdagen. Då måste vi kunna ha olika ståndpunkter. Vi måste kunna diskutera dem.

Det här är väldigt viktiga och allvarliga frågor, herr talman. Just därför tror jag att det är ännu viktigare att vi faktiskt tar oss tiden att reflektera. Vad innebär de här olika besluten? Med det vill jag säga att jag tycker att det är rimligt att vi kan ha olika ståndpunkter i den här frågan. Jag önskar såklart att regeringen hade varit tydligare med till exempel att man faktiskt vill stänga dörren för kärnvapen på svenskt territorium. Men vi ser åter här i kväll att så inte är fallet.

Herr talman! Jag undrar om Jörgen Berglund ser att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier och om det är okej att ha olika åsikter i Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag ska svara på Emma Bergingers fråga. Jag tycker absolut att det är okej att vi har olika åsikter. Det ska vi ha i olika frågor; det vill jag understryka. Om jag uttryckte mig på något annat sätt var det inte medvetet.

Det jag däremot sa var att det är olyckligt att man i fråga om Natomedlemskapet hela tiden vill tvista om saker, trots att frågan är avgjord. Det är detta som väcker min nyfikenhet eller oro, som jag skulle uttrycka det. Det var därför jag ställde frågor tidigare till Håkan Svenneling om hur det skulle bli med en rödgrön regering och om man kommer att fortsätta att driva en annan linje i de här frågorna än vad en bred majoritet av Sveriges nuvarande riksdag vill, eller – för att citera Håkan Svenneling – en med största sannolikhet lika stor majoritet av nästa riksdag vill.

Det här oroar mig, för jag tycker att det sänder en olycklig signal till våra allierade, och det riskerar att ge våra motståndare en liten tråd att nysta i, vilket vore väldigt olyckligt.

Sedan gick Emma Berginger tillbaka till kärnvapenfrågan. Jag förstår fortfarande inte och fick inget svar på varför den hamnat i betänkandet. Jag tycker inte att den hör hemma där över huvud taget. Men när det gäller kärnvapenfrågan kan situationer trots allt förändras, och vi vet inte vad framtiden innebär.

Vi har en bred överenskommelse om att det inte ska finnas några kärnvapen på svensk mark i fredstid. Detta står vi fast vid, och det är den överenskommelse vi har. Jag måste passa på att fråga Emma Berginger: Vem ser Miljöpartiet som vill placera kärnvapen på svensk mark? Jag har aldrig hört någon visa intresse för det. Det är dyrt, och dessutom är det inte nödvändigt för de kärnvapenmakter som finns.

Herr talman! Jag är mer orolig för ja-sägarna – de som säger ja och amen till allt som ställs framför dem – än för partier som har lite olika ståndpunkter i frågan om hur vi ska implementera och verkställa vårt Natomedlemskap.

Miljöpartiet vill värna den breda enigheten i försvars- och säkerhetspolitiken. Detta vill vi göra nu – i dag, när vi sitter i opposition. Vi hade egentligen kunnat leva ut oppositionsrollen till fullo, men vi har tagit ansvar i det här läget och har tillsammans med regeringspartierna diskuterat oss fram till breda enigheter i Försvarsberedningen.

Jag vill såklart också värna den breda enigheten om vi sitter i regering efter valet, vilket opinionssiffrorna just nu tyder på att vi kanske får möjlighet att göra. Då är det viktigt att Jörgen Berglund också betänker hur han kommer att agera i en eventuell oppositionsroll, för att kunna stå upp för och verka för att vi behåller en bred enighet.

Ledamoten undrade varför kärnvapen hamnat i betänkandet över huvud taget. Det har hamnat där eftersom det nämns i propositionen från regeringen. Just därför är det fullt rimligt att vi adresserar den frågan i våra följdmotioner. Det är faktiskt regeringen själv som gång på gång understryker att man inte har något förbehåll mot kärnvapen, även om man i nuläget inte ser någon anledning att ha det på svenskt territorium.

Nej, jag ser inte heller någon som kommer till Sverige och vill skynda sig att placera kärnvapen här just nu, men som vi vet kan mycket hända snabbt i säkerhetspolitiken. Vi kan se på hur den här frågan diskuteras över huvud taget. Det finns faktiskt partier som lyfter upp den i olika sammanhang och funderar på om det inte hade varit rimligt med nordiska kärnvapen. Detta är något som vi i Miljöpartiet säger bestämt nej till.

Herr talman! Jag kanske uttryckte mig oklart om kärnvapenfrågan. Jag menade att jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Jag uppfattade Miljöpartiet som att man säger nej till det här för att man vill ha ett lagstadgat förbud mot kärnvapen. Jag uttryckte mig kanske lite oklart.

När det gäller frågan om hur jag i en hypotetisk värld skulle fungera som oppositionspolitiker i försvarsfrågor kommer jag att fortsätta att vara en väldigt konstruktiv person som söker breda samarbeten.

Jag kommer också alltid att sätta Sverige som allierad främst och göra vad jag kan för att vi ska fortsätta att vara en solidarisk, pålitlig och uppskattad partner. Det, menar jag, gör man inte genom att hela tiden trixa och tweaka, som jag uttrycker det på engelska, alltså vrida på saker och ting. Det här tror jag att våra allierade uppfattar som att vi inte riktigt är med och inte riktigt är villiga att göra de mindre roliga sakerna utan bara vill dra nytta av det som är bäst med alliansen, det vill säga det kollektiva försvaret, ifall det värsta skulle hända.

Hela poängen med mina invändningar eller frågor till Miljöpartiet och Vänsterpartiet handlar om att ni i de fyra rödgröna partierna är överens om tre saker: Ni vill öka invandringen, ni vill öka biståndet och ni vill höja bränslepriserna. Resten är höljt i dunkel. När det gäller frågorna om försvar och säkerhetspolitik måste man – i den omvärld vi befinner oss i – ha en klar och tydlig linje. Det tycker jag att svenska folket förtjänar.

Jag oroar mig för vad som skulle hända om Miljöpartiet eller Vänsterpartiet flyttar in på Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet. Det måste jag också få säga.

(Applåder)

Herr talman! I dag ska vi debattera lagstiftningsförändringar i fyra lagar. Syftet är ge Sverige bättre förutsättningar att delta i det operativa militära samarbetet inom Nato och att ge utländska styrkor bättre förutsättningar att genomföra militär verksamhet i Sverige.

Liberalerna beslutade på landsmötet 1999, efter några års intern debatt, att som första riksdagsparti föreslå att Sverige skulle bli medlem i Nato. Om man har förordat ett Natomedlemskap i över 20 år innan Sverige blev medlem i Nato är dagens beslut helt i linje med att vara Natomedlem.

För de två partier som ännu inte är för ett medlemskap kan det bli ett svårt beslut. Efter kvällens debatt märker man också att det är något som gnager hos två partier.

Det viktigaste med ett Natomedlemskap är de ömsesidiga försvarsgarantier som finns och som är centrala för medlemskapet. Försvarsgarantierna innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige ska betraktas som ett väpnat angrepp mot samtliga medlemsstater i Nato. De andra medlemsstaterna har då en skyldighet att bistå Sverige med åtgärder som bedöms som nödvändiga.

Sverige byggde upp en stor försvarsförmåga efter andra världskriget, och Sverige får nog anses ha haft ett starkt försvar fram till i alla fall 80-talets början. De efterföljande besluten om förbandsnedläggningar under framför allt 2000-talet fick förödande konsekvenser – nedläggning av regementen och förband, uppsägning av officerare och annan personal och skrotning av utrustning. Det ledde till att vi nu måste upprusta snabbt och anställa personal.

Sverige gjorde samma misstag som vid 1925 års försvarsbeslut, trots att vi redan för 20 år sedan såg vart det skulle ta vägen med Putin som tsar Vladimir. Glädjande för Liberalerna är att vi inte var med på två av försvarsbesluten.

Herr talman! Försvarspolitiskt är vi inte längre en isolerad ö, utan vi är med i en större gemenskap. Själva skulle vi inte klara av ett anfall från Ryssland. Vi måste samverka.

Vi ska inte vara naiva. Vi måste utgå från att ett Natoland kan bli angripet. Det kan vara Finland, Baltikum eller ett annat land som någon gång varit en del av Tsarryssland eller Sovjetunionen. Fler kan läggas till.

Den nuvarande lagstiftningen, som begränsar utländska styrkor till att endast försvara Sverige, är ju begränsande även för Sverige i ett bredare perspektiv.

Om exempelvis Estland angrips måste det vara möjligt för Natoländer att ha Sverige som bas för operationer. Annars är ju risken att kriget så småningom flyttar över till Sverige. Risken är betydande då Gotland har ett stort strategiskt läge, och den som kontrollerar Gotland kontrollerar mycket stora delar av Östersjön.

Att vänta på ett riksdagsbeslut när Gotland redan är ockuperat är inte seriöst. Sverige ansökte om medlemskap i Nato utan förbehåll.

I propositionen föreslås att regeringen snabbt ska kunna fatta beslut om att andra stater ska kunna vidta försvarsåtgärder på svensk mark för försvaret av svenskt territorium eller annat Natoland. Både regeringen och utskottet anser att det inte finns behov av permanenta utländska baser i Sverige.

Vidare anser regeringen att andra länders försvarsmakter kan vara i landet i såväl krigs- som fredstid. Det borde inte vara kontroversiellt med tanke på de många övningar som har genomförts i vårt land.

Sverige är nu medlem i Nato sedan den 7 mars 2024. De förändringar som nu föreslås är en naturlig del av medlemskapet och för att vi ska få ett så bra försvar av Sverige och övriga Natoländer som möjligt.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till försvarsutskottets förslag till beslut.

Herr talman! Till att börja med vill jag vända mig till er som är oroliga, till er som ser hur världsutvecklingen går, till er som oroar er för hur lätt det är att starta krig och hur lite utrymme det finns för en annan väg.

Jag vill vända mig till er som dagligen drabbas av att välfärden krymper och till våra barn och unga som i stället för att få en framtid där vi stoppar klimatkrisen får en framtid där de ska vara en del av militariseringen. De ska studera gentemot den, jobba inom den expanderande vapenindustrin och få Natoflaggor under Järvaveckan.

Det går snabbt nu, och det sker odemokratiskt och utan transparens. Många rustar nu för krig, och vi betalar priset med våra liv och vår välfärd.

I morgon röstar riksdagen om något som borde få varenda en av oss att stanna upp och fråga: Vad håller de på med egentligen? Regeringen vill ge sig själv makten att tillåta utländska militära styrkor att bedriva verksamhet i Sverige för avskräckning och försvar.

Läser man det finstilta kan man dock bli orolig. Det behöver nämligen inte föreligga något hot mot Sverige. Det behöver inte ens handla om att försvara Sverige. Med regeringens godkännande skulle utländska styrkor kunna genomföra militära operationer från svenskt territorium mot andra stater även i fredstid.

Tänk efter vad det betyder! Svensk mark kan bli bas för andras krig utan att riksdagen får säga ja eller nej och utan debatt och insyn. Sverige kan dras in i konflikter som inte har någonting med oss att göra. Regeringen kallar det samarbete. Jag kallar det att ge bort vår självständighet.

Vi ska inte glömma att Nato är en kärnvapenallians. Genom DCA-avtalet och detta förslag öppnas dörren för att kärnvapen ska kunna föras in i svenskt territorium. Att tillåta det är att göra Sverige till måltavla i ett kärnvapenkrig. Det är inte ansvarsfullt, utan det utsätter oss för fara.

Vi säger: Lägg ned vapnen! Höj lönerna! Vi vill ha välfärd, inte krig. Vi vill ha jobb, inte värnplikt. Vi vägrar finansiera upprustningen som hotar vår värld.

Därför säger jag nej till utländska stridsoperationer från svensk mark, nej till att Sverige dras in i andras krig, nej till kärnvapen i Sverige och nej till att makten flyttas från riksdagen. I stället borde vi säga upp DCA-avtalet, lämna Nato, bygga ett försvar som försvarar Sverige och inte andra länders krig och lägga pengarna på välfärden, där de hör hemma.

Till er alla som känner igen er i det här: Vi är många som vill prioritera livet framför våld och död. Vi ses på Londons fredskonferens den 20 juni, där tusentals från hela världen samlas för att säga ifrån, från fackföreningar till politiska partier. Jag vet att vi är många som vill prioritera livet framför våld och död.

Jag yrkar bifall till motion 4171 och avslag på hela propositionen.

Herr talman! Jag instämmer i vartenda ord som sades från talarstolen av Lorena Delgado Varas.

I dag är vi här för att diskutera det som så felaktigt kallas förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, men som handlar om att stärka det krigsmaskineri som Nato är – en kärnvapenallians som har skapat lidande runt om i världen för miljontals människor.

Jag tar upp frågan för jag vet att samtidigt som majoriteten av partierna i riksdagen röstar för den här typen av krigsallianser, utökade vapen och militära samarbeten pratar man dagen efter om att man inte vill att människor som har flytt på grund av detta krigsmaskineri ska komma till Sverige.

Det här är ett hyckleri utan dess like. Men å andra sidan vet man om att detta är hyckleri, för syftet är egentligen bara en sak. Det är inte att försvara Sverige utan för att de företag som säljer vapen och som har berikat sig på denna industri ska bli rikare.

Varför skulle annars Sverige utse samma personer från samma koncern till sändebud till diktaturen Turkiet för att förhandla fram Natoavtalet för Sverige? Sedan såg man till att de fick alla avtal för vapenhandeln. Det handlar om Wallenbergfamiljen.

Det här har väldigt många människor genomskådat. För mig är det här en av de sista debatterna i Sveriges riksdag, och jag vill ta upp frågan för att mitt budskap till folket är att inte gå på det här.

Jag vet att väldigt många människor där ute vill välja skola, förstärkt sjukvård och förstärkt välfärd före miljardsatsningar, år efter år, på en militarisering som leder till död och misär för många människor runt om i världen.

Herr talman! Jag trodde tidigare att Sverige hade en ordning där till exempel statschefen kom först. Sedan har vi talmannen som ska säga vem som får sondera terrängen för att bli statsminister. Därefter kommer riksdagen, som får bestämma.

Det måste kännas otroligt illa att chefen numera är en brottsdömd president i USA. Han har dömts minst 45 gånger i domstol i USA för olika saker. Han pratar om kvinnor som om de var sexuella objekt. Han pratar om människor från olika delar av världen som om de inte var människor.

Det måste kännas väldigt illa när en diktator som Erdoğan har fått diktera villkoren för Sveriges statsminister, för Sveriges riksdag, för Sveriges talman och för Sveriges statschef om hur vi ska agera och stifta lagar för att bli medlemmar i den där odemokratiska krigsalliansen.

Det måste kännas illa att ha åkt flera gånger till både USA och Turkiet, ha böjt sig så mycket som de svenska politikerna gjorde och ha sålt ut så många så kallade svenska värderingar som man gjorde. Än i dag lever vi med konsekvenserna av detta i form av Säpoutvisningar av kurder och andra människor.

Man gör detta och säger sedan att det handlar om att skydda Sveriges intressen för att vi ska gå på att Nato är ett slags försvarsallians.

Nej, jag tror att väldigt många människor har förstått vad det här handlar om. Det krävs inte tolv år i riksdagen, som för mig, för att förstå vad det handlar om. Det handlar inte om att skapa fred utan om att förlänga krig. Det handlar inte om att satsa på trygghet. Trygghet är när människor har tak över huvudet, mat på bordet och välfärd de kan lita på. Trygghet är inte när Wallenberg får några fler miljarder på sitt konto. Det är tragiskt att alla åtta riksdagspartier mer eller mindre har sänkt sig för majoriteten av dessa förslag.

Med det sagt vill jag tacka talmannen för de här åren. Jag kommer som sagt att delta i ett par debatter till. Jag vill tacka all personal i Sveriges riksdag – den har varit fantastisk. Jag vill också tacka en hel del av riksdagsledamöterna.

Jag yrkar bifall till samma motion som Lorena Delgado Varas.

Herr talman! Tidigare i debatten har det framförts – av Moderaterna, tror jag – att det är jättemånga i Sverige som verkligen stöder det här förslaget. Samtidigt ser vi att antalet medlemmar i fredsorganisationer ökar lavinartat. Det handlar väldigt mycket om framtidsutsikterna.

Vad vill du, Daniel Riazat, säga till Sveriges unga angående militariseringen? Vi två har diskuterat det här, men jag tycker att vi kan ta det öppet också. Det kommer bland annat att ske myndighetsutövning av utländska styrkor, som alltså kommer att kunna göra lite hur som helst. Kanske får vi också kärnvapen på vårt territorium.

Herr talman! Jag tackar Lorena Delgado Varas så mycket för frågan. Det finns otroligt mycket att säga om det här. Det har pågått en väldigt odemokratisk process från början till slut under hela Natoprocessen, och svenska folket har inte haft någonting att säga till om. Det finns partier som till och med gick till val på att vara emot Nato men sedan var med och drev fram att vi skulle bli medlemmar i Nato etcetera.

För mig är det viktigt att unga personer i det här landet – jag är 35 i dag och var 23 när jag kom in i riksdagen – förstår att Sveriges historia, som vi i mångt och mycket ska vara stolta över, har handlat om att stå upp för fred och nedrustning, om att stå för att stoppa krig och minska vapenanvändningen. Nu ser vi i stället en upprustningshets.

Sverige blev inte världens bästa land för att vi skulle se till att Wallenbergfamiljen blev miljardärer på vapenförsäljning. Sverige blev inte den välfärdsstat som halva världen skryter om än i dag – felaktigt tyvärr – genom den typ av repressiv politik som har förts den senaste tiden och som fortsätter att införas. Man uppför inte monument över Olof Palme och andra ledare i Latinamerika, Asien och Afrika på grund av den här krigshetsen utan för att Sverige en gång i tiden vågade stå upp mot fruktansvärd politik av den typ som har skördat miljontals liv under de senaste åren. Irak, Afghanistan, Libyen – jag vet inte hur många länder jag ska nämna. Ta de illegala bombningar som vi har sett den senaste tiden! Natoallierade begår folkmord i Gaza, bombar Iran och bombar Libanon. Listan är oändlig.

Det jag vill säga till de unga är: Gå inte på detta! Gör som många av våra föregångare gjorde: Stå upp mot krigshetsen och upprustningen!

Herr talman! Jag vill också tacka talmannen. Jag hann inte riktigt med det i slutet av mitt anförande. Det har varit åtta intressanta och lärorika år. Du har varit en del av den resan, tillsammans med all personal, som jag måste säga ställer upp 24:7 när man behöver hjälp. Jag hoppas att detta inte är min sista debatt, för vi har ett par interpellationer kvar att debattera. Men man vet ju inte om man träffar alla er då. Jag tackar också Daniel.

(TALMANNEN: Tack för de orden!)

Herr talman! Det känns såklart märkligt att stå här i ett replikskifte med den som står mig närmast i Sveriges riksdag. Jag vill tacka Lorena för det fantastiska arbete hon har gjort. Det är inte många svenska riksdagsledamöter som har befunnit sig på en båt för att häva en illegal blockad. Att det sker en illegal blockad av Gaza är inte något som bara vi tycker utan något som FN har konstaterat. Ni hittar faktiskt inte någon annan i den här kammaren som har satt sig på en båt och riskerat livet i sin vilja att stå upp för människor som befinner sig mitt i ett folkmord. Lorena blev också utsatt för en av världens absolut värsta statsmakter. Jag vill tacka Lorena väldigt mycket, liksom andra ledamöter som bidragit till debatterna.

Jag tycker att Andreas Norlén har varit en rättvis talman här i Sveriges riksdag. Det händer inte så ofta att hela riksdagen ställer sig bakom en talman, men det har vi gjort, även jag och Lorena. Vi tycker att det har varit ett rättvist talmanskap under de här åren.

Jag vill också åter, precis som Lorena, tacka personalen. Jag tror inte att folk utanför den här kammaren riktigt förstår hur det här huset går runt. Det gör det tack vare personer som svarar i telefon till och med klockan 22.30 när de sitter hemma med familjen. En av dem sitter här i kammaren och skrattar just nu, för han vet att det bland annat gäller honom. Det är ett otroligt maskineri som utgör en grundpelare i demokratin och som behöver gå runt, och vi är tacksamma för att ni får det att gå runt. Alla gånger vi har varit hårda i talarstolen – jag kommer att vara det några gånger till – är det bara mot ledamöterna, inte mot er i personalen.

(TALMANNEN: Tack för de vänliga orden!)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)