En kommunal kulturskola för framtiden

Herr talman! Vi ska nu debattera betänkande KrU9 En kommunal kulturskola för framtiden.

Jag står bakom alla reservationer från Moderaterna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 5.

Det här är en viktig fråga. Det handlar om alla barns och ungas rätt till kultur. Det var och är Alliansens främsta kulturpolitiska prioritering. Vi införde Skapande skola för att inspirera och stödja skolorna att ta till kultur för att stimulera elevernas lärande. Vi byggde successivt ut det till flera stadier i skolan, och vi önskar att utveckla det vidare.

Vi såg till att museerna hade fri entré för alla upp till 18 år, stärkte museernas möjligheter att ta emot fler barn och såg till att de barn som kom till museerna fick ett bättre mottagande i verksamheten. När Kultursamverkansmodellen infördes var alliansregeringen i diskussionen om vart pengarna skulle gå angelägen om att man skulle prioritera barn och unga.

Herr talman! Med detta sagt tror jag inte att den nuvarande regeringen inte vill se till barns och ungas bästa, men man kan inte prioritera allt till alla hela tiden och dessutom styra över sådant som man inte kan och ska styra över.

Jag skulle gärna hälsa kulturministern välkommen till debatten. Hon är anmäld. Men vi får se om hon dyker upp och prioriterar barn och unga i kulturen. Ifall hon deltar i debatten kommer vi säkert att få höra henne berätta om alla de instrument som hon fick spela i den kulturskola hon gick i när hon var ung. Och det är väl bra att hon fick tillfälle till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Problemet i dag är att det finns alltför många barn som inte får spela ett enda instrument i den kommunala kulturskolan eller gå en enda dansklass, då köerna i de allra flesta kommuner är alldeles för långa. Åtgärder för att korta köer kommer vi nog tyvärr inte att få höra kulturministern eller någon annan representant för regeringen ta upp i debatten. Det stora problemet med den kommunala kulturskolan är ju den dåliga tillgängligheten.

Man skulle mycket lätt kunna ta hjälp av andra anordnare av kulturaktiviteter för att komma till rätta med det problemet.

Det finns goda exempel på detta, men de är alldeles för få. Det finns ju så många anordnare i det civila samhället. Det handlar om kyrkor, som anordnar sång- och instrumentundervisning, teaterensembler och inte minst dansstudior, som har många elever men inte räknas med enligt regeringens sätt att se det. Det var det ena problemet, herr talman.

Det andra problemet som måste lösas för kulturskolan handlar om de barn vars föräldrar inte har råd med terminsavgiften. Några förslag på lösningar på det problemet skulle jag gärna vilja att kulturministern kom med i sitt anförande. Jag hoppas att hon inte gör oss besvikna.

I stället för att lösa de stora problemen med kulturskolan väljer dock regeringen att försvåra ytterligare för den frivilliga kommunala kulturskolan. Man föreslår nationella mål, och i stället för att underlätta och öka tillgängligheten styr man upp kommunernas verksamheter, även för de kommuner som inte har någon kulturskola. Hur ska det gå för dem? Vad kommer de nationella målen att innebära för de kommuner som inte har någon kommunal kulturskola? Det skulle jag gärna vilja att kulturministern svarade på.

Vi i Alliansen och jag som moderat anser att dagens modell där kulturskolan är kommunernas frivilliga ansvar ska vara kvar ograverad. Statliga mål är en styrning, och vi anser inte att denna styrning är till hjälp för kommunerna utan tvärtom.

Dessutom är detta inte den enda styrande åtgärd som regeringen ägnar sig åt på området. Man har redan rundat kultursamverkansmodellen och skapat ett statligt bidrag till kulturskolor med styrande direktiv.

Kulturutskottet hörde i går, då vi hade besök av den nationella samordnaren på biblioteksområdet, att det riktade bidraget till bibliotek har inneburit att kommuner numera ansöker hos Statens kulturråd om bidrag till att köpa bokhyllor. Det är ju helt galet! Lika galet är det som det direkta bidraget till kulturskolan.

I regeringens första utkast sa man att bidraget skulle gå till att sänka avgifterna, vilket innebar att kommuner med de högsta avgifterna - däribland rika kommuner i Stockholmsområdet - kunde ta del av bidraget, medan kommuner som redan tagit bort avgiften blev utan stöd. Om regeringen vill stödja kommunerna och kulturskolan för att förbättra för barn och unga har jag redan nämnt två åtgärder som man kan vidta, och jag kommer nu till den tredje åtgärden, nämligen det föreslagna kulturskolecentrumet. Då skulle man kunna ge Kulturskolerådet i uppdrag att utforma stöd som gör nytta för kommunerna.

Forskning och utveckling när det gäller barns och ungas tillgång till kultur på fritiden är viktigt. Det finns goda exempel på branschorganisationer som tar ett sådant uppdrag på största allvar och gör det på bästa sätt, till exempel Riksidrottsförbundet och Friluftsfrämjandet. Varför litar inte regeringen på branschen utan lägger uppdraget på diversehandeln Kulturrådet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Herr talman! Jag har ställt tre frågor i mitt anförande: Hur ska vi lösa köerna till kulturskolan? Hur ska alla barn få råd att gå i kulturskolan? Varför litar inte regeringen på Kulturskolerådet?

(Applåder)

Herr talman! Det var sommar och läger, och det låg en särskild stämning och varm gemenskap i luften. Det var ett program med både övningspass och umgänge, musicerande i grupp och i helklass, med konsert i sikte. Det var övning efter skola och läxläsning, finslipning av det där stråktaget och tragglande av det där stycket. Lektionen närmade sig när man äntligen fick klistra en guldstjärna framför första notraden som bevis på att man lärt sig stycket och kunde närma sig nästa stycke i boken. Det var det tummade häftet med julsånger som årligen plockades fram inför julkonserten i kyrkan. Det var glädje, prövning och utbildning. Detta sammantaget var musikskolan för en person som i dag är kulturpolitisk talesperson. Sådan är kulturskolan fortfarande för nya generationer runt om i vårt land.

En kulturskola för framtiden kräver självkänsla på egen grund, armlängds avstånd och en bildningstradition i fokus. Organisation ska byggas av en kompetensutvecklande infrastruktur. Musik ska byggas utav glädje, som i sin tur byggs av pedagoger i en omsorgsfull arbetsmiljö, vilken i sin tur odlas av en gedigen lärarutbildning. En kulturskola för framtiden kräver således reservationerna 1 och 4 i betänkandet, till vilka jag yrkar bifall. Vi sverigedemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till dessa.

Vad är då Sveriges musik- och kulturskolor, och mot vilket mål ska de utvecklas? Jag menar först och främst att det är viktigt att slå fast att de är och ska vara en kommunal angelägenhet. Detta konstaterar förvisso också regeringen, men i nästa penndrag skisserar man mål utifrån de nationella kulturpolitiska målen och upprättar en enhet vid den statliga myndigheten Statens kulturråd för att distribuera ett statligt bidrag som ska gå till av staten bestämda åtgärder och följas upp av staten. Staten ska också fungera som forsknings- och nätverkscentrum för utvecklingen av landets kulturskolor. Hur kommunal frågan slutligen är tål att diskuteras.

Frågan är däremot av nationellt intresse. Musik- och kulturskolan är folkligt förankrad och spelar en roll i det svenska musikundret och för generationsskiften i orkesterlivet. Det finns därför ett värde i någon form av nationella riktlinjer och mål för att uppnå en högre likvärdighet och kvalitet också där verksamhet saknas eller behöver utvecklas. Samtidigt kan vi konstatera att regeringens förslag till nationellt mål för musik- och kulturskolan tar sitt avstamp i de nationella kulturpolitiska målen, vilka SD inte står bakom utan har föreslagit nya och mer ambitiösa mål för. Vi noterar också att vi inte är ensamma om detta, utan flera remissinstanser har lämnat förslag till alternativa målformuleringar.

Herr talman! Ska staten finansiera de kommunala musik- och kulturskolorna med medel för bidrag och utveckling, och i så fall hur? Vi anser att detta bör grundas på två avgöranden. Det första är en översyn som identifierar vilka statliga bidrag som långsiktigt är motiverade och hur bidragsfördelningen i så fall ska se ut och administreras. Det andra är behov och beprövad erfarenhet; det handlar om öronmärkning till eftersatta, kostsamma och av kommunerna underprioriterade områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Regeringen öser ut 100 miljoner kronor över landet utan att ange någon riktning. Bland annat ska de användas för att sänka avgifter. Höga avgifter är inte ett generellt tillgänglighetsproblem, men bristande lokaler, bristande tillgång till låneinstrument och bristande arbetsmiljö är problem. Behov måste värderas och styra. Generella medel utan mål och riktning är enligt vår mening missriktade.

Sverigedemokraterna skriver under på att nätverk kan förstärkas och att statistikinsamling och forskning kan förfinas och utvecklas. Musik- och kulturskolorna runt om i landet kan samordnas och stärkas gemensamt genom detta. Däremot skriver vi inte under på regeringens sätt att hantera det hela genom att uppfinna hjulet en andra gång och delvis rycka undan mattan för en fungerande aktör.

Vi föreslår att det nationella kulturskolecentrum som Statens kulturråd fått i uppdrag att inrätta endast ska fördela de statliga bidragen och stöden och att Sveriges kulturskoleråd, som redan har en inarbetad nätverksfunktion och infrastruktur för detta, ska få axla resterande uppdrag och utveckla sin verksamhet och roll. Det är bättre att bygga vidare på beprövad grund och välsmorda mekanismer än att stapla nya utan mening.

Det är inte tu tal om att regeringen genom sina ideologiska glasögon vill växla om musik- och kulturskolan från undervisningsinstitution till sysselsättningsarena. Det anses kanske tillgängliggöra och, som det så vackert uttrycks, inkludera.

Barn och ungdomar som på sin fritid vill utveckla sina färdigheter ytterligare inom olika kulturella uttrycksformer har en fantastisk möjlighet att göra det inom den kommunala musik- och kulturskolan. Fokus när det gäller musik- och kulturskolan bör enligt oss vara just undervisning och utveckling framför en strävan att söka involvera så många som möjligt för sakens skull och för att öka, som man då menar, sammanhållningen i samhället i stort. Det sistnämnda är per definition primärt en uppgift för den obligatoriska skolan, där alla går och där vi vill se ett ökat ansvarstagande för sammanhållningen.

Det är viktigt att ha i huvudet att vissa går i musik- och kulturskolor och att alla går i den obligatoriska skolan. Många studerar enskilt i musik och kulturskolor. I den obligatoriska skolan studerar man i grupp. Musik- och kulturskolan är frivillig och ska så vara. Den obligatoriska skolan är just obligatorisk. Det är viktiga och avgörande skillnader.

Även om intentionen är god och den på lokal nivå i viss mån kan uppnås måste det uppdrag som regeringen vill åt åläggas den obligatoriska skolan, som når alla. Musik- och kulturskolan måste få behålla sin egen själ och identitet och vara en plats där egenvärdet inte ligger i att för sakens skull locka så många som det bara går genom att i alla lägen sänka trösklar och tona ned verksamhetens inriktning och prioritet. Det ska vara just en oas för dem som vill lära sig och för dem som vill utveckla sin musikaliska förmåga eller andra kulturella förmågor. Det ska däremot vara lika möjligheter och förutsättningar när man väl söker sig dit.

Herr talman! Vi sverigedemokrater bevisar återigen i vår följdmotion när det gäller detta betänkande att vi är partiet med förståelse och respekt för hävdvunna och etablerade kultur- och utbildningsinstitutioner. Vi förädlar och förfinar där regeringen demonterar och stöper om. Konservatism möter socialism, och förvaltarskap står emot statligt dirigerad förvandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Herr talman! Jag vill berätta om en pojke som när han gick på mellanstadiet inte trivdes i sin skola. Han hade lätt för att lära sig, men det var ingen merit bland klasskompisarna. Nej, att vara en plugghäst var inte så populärt.

Men något han trivdes med var när han fick gå ifrån klassen under en halvtimme för att spela med sin lärare från kulturskolan. Då han bodde på landet och gick i en mindre skola i grannbyn var det den enda möjligheten att få tillgång till kulturskolans utbud. Att ta sig till huvudorten några mil bort fungerade inte. Att spela efter skoltid var inte heller ett alternativ, då skolbussen redan skulle ha gått hem.

Kommunen, som har många landsbygdsskolor, valde då i stället att erbjuda kulturskoleverksamhet under skoltid, så att alla elever i kommunens skolor kunde få chansen att ta del av kulturskolans utbud.

Hur som helst såg läraren från kulturskolan pojkens potential och uppmuntrade honom att till högstadiet söka till en musikklass på en skola som låg i kommunens huvudort. Det var inget som vare sig pojken själv eller hans föräldrar hade tänkt på. Men, sagt och gjort, ansökan skickades in, praktiska prov gjordes och han fick börja i musikklassen.

Snabbt fick han vänner i den nya klassen. De hade ju ett gemensamt intresse i musiken. Och det var inte heller längre utpekande eller skamligt att vara duktig också i de andra ämnena. Pojken trivdes, fick bra betyg och gick vidare till gymnasiestudier. Det blev inte fortsatta musikstudier, som man kanske hade kunnat tro. Nej, naturkunskap och sedan universitetsutbildning inom ekonomi och ingenjörsvetenskap blev vägen.

Men musiken fanns med också på universitetet. Nya vänner och bekantskaper hittades i olika band och orkestrar som var knutna till universitetet. Musiken och den kreativitet den skapar har hjälpt pojken, som nu blivit en ung man, genom livsvalen så här långt i livet och kommer säkert också att göra det framöver.

Vad kan vi då lära av denna berättelse ur det verkliga livet? Ja, en sak är att man inte behöver ha ambitioner eller drömmar om en professionell karriär inom musiken för att ha nytta av tiden i kulturskolan eller förmågan att spela ett instrument.

Det är viktigt att ge utrymme för den som har talangen och entusiasmen för att satsa mot en professionell karriär. Men lika viktig är den som kommer att ha musiken med sig vidare genom livet vid sidan av andra val för framtiden. Och det gäller inte bara musiken. Det gäller kulturyttringar i stort. Därför är just kulturskolornas bredd så viktig, inte minst för individers men också för samhällets kreativitet på så många plan.

Det finns inget motsatsförhållande mellan spets och bredd. De är snarare varandras förutsättningar. Hade inte pojken i min berättelse fått möjligheten att spetsa sin musikaliska kompetens under högstadiet hade han kanske inte heller gått vidare med sina andra drömmar. Och bland klasskompisarna från högstadiets musikklass finns det de som i dag satsar på en professionell karriär - inom både musiken och dansen.

En viktig slutsats blir också: När det gäller att tidigt lära barn och unga att skapandekraften i dem är viktig är kulturskolan en värdefull resurs. Det är en resurs som måste kunna göras tillgänglig utifrån de lokala förutsättningarna. Från Centerpartiet vill vi därför trycka på att kulturskoleverksamhet för barn och unga ska finnas i alla kommuner. Hur verksamheten läggs upp, hur den drivs och vad den ska innehålla måste däremot avgöras utifrån de lokala förutsättningarna. Det är självklart viktigt att tillgängligheten blir god och att hänsyn tas till att alla barn inte har ekonomiskt resursstarka föräldrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Herr talman! Tillgång till ett brett kulturliv i hela landet är mycket viktigt för oss i Centerpartiet - ja, det är helt väsentligt. Det är också i kommunerna man bäst vet hur man utvecklar det nära och lokala kulturlivet, som exempelvis kulturskolan. Men med riktade statliga bidrag, som regeringen förespråkar, följer också mer statlig styrning. För oss i Centerpartiet är det i stället uppenbart att det är kommunerna själva som bäst vet hur verksamheten ska drivas, inte staten eller Alice Bah Kuhnke. Hon hade kanske kunnat svara på detta om hon hade varit i kammaren i dag. Hon finns ju anmäld på talarlistan.

Kulturskolan är en kommunal verksamhet. Vi vill då inte ha en statlig politik som riskerar att slå ut exempelvis bra föreningsverksamhet lokalt eller en politik som inte är anpassad efter förutsättningarna även på mindre orter.

Regeringen föreslår i propositionen visserligen inte något förstatligande av de kommunala kulturskolorna men väl ett statligt mål och fyra undermål för verksamheten. Det är kopplat till riktade statliga bidrag.

Regeringens förslag till mål och statsbidrag riskerar att flytta makt över kulturskolornas verksamhet från kommunerna till en myndighet och regeringsbeslut i Stockholm. Ett stort antal remissinstanser har också uttryckt oro för ökad detaljstyrning av verksamheten. Det är en oro som jag delar.

Att staten däremot kan erbjuda stöd till forskning kring kulturskoleverksamheten är inte orimligt. Det är en övergripande fråga där staten bör ta en del av ansvaret. Men det är ett uppdrag som skulle kunna ges till exempelvis Kulturskolerådet, som är en politiskt obunden samverkansorganisation på kommunal nivå. Kulturskolerådet gör redan i dag delvis det som regeringen föreslår att ett kulturskolecentrum hos Kulturrådet skulle göra.

Herr talman! Kulturskolan är en kommunal verksamhet och bör så förbli. Från Centerpartiets sida vill vi inte ha en statlig politik som riskerar att slå ut bra verksamheter lokalt eller som inte är anpassad efter förutsättningarna även på mindre orter. Jag vill trycka på det.

Hur verksamheten läggs upp måste få avgöras utifrån de lokala förutsättningarna. De svenska kommunerna är olika och har valt olika lösningar för sina kulturskolor. Olikheterna är i grunden en rikedom och inte ett problem. Kulturskolans decentralisering är också dess styrka.

Centerpartiet arbetar för att alla ska ha tillgång till ett brett kulturliv oavsett var i landet de bor och vilken bakgrund och ekonomisk situation de har och oberoende av vilka funktionsförutsättningar de har. Kulturen är omistlig och ska vara tillgänglig för alla, så också den kommunala kulturskolan.

Med det, herr talman, vill jag avsluta med att säga att jag står bakom samtliga av Centerpartiet stödda reservationer, men jag väljer här att yrka bifall endast till reservation 1 och att hänvisa till det särskilda yttrande som vi står bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

(Applåder)

Herr talman! Det känns verkligen bra att få vara med här i dag och fatta beslut om en nationell strategi för kulturskolan. Det är en av de största verksamheterna för kultur riktad särskilt mot barn och ungdomar i vårt land. Många av dem som i dag försörjer sig professionellt inom kultursektorn har på senare år startat sin bana i den kommunala kulturskolan, eller i den kommunala musikskolan som det ofta hette tidigare. Ännu fler är de som under några år fick en relation till musiken, som lärde sig att framträda framför publik och som upptäckte att träning ger färdighet. Det är erfarenheter som utvecklat dem som personer och gett dem lärdomar för livet.

I en debatt om kulturskolan för några veckor sedan, som vi var inbjudna till av Kulturskolerådet, framkom det att alla åtta partirepresentanterna hade varit elever inom musikskolan vid någon tid i livet. Om det har gjort oss till bättre kulturpolitiker låter jag vara osagt, men alla kunde i varje fall vittna om att det varit väldigt givande för dem på olika sätt.

Jag är som vänsterpartist trygg med att kommuner runt om i landet gör sitt bästa för att hålla en god kvalitet på kulturskolan och att det finns ett stort engagemang hos lärare i verksamheterna. Dagens debatt om ett nationellt stödsystem för kulturskolan ska på intet sätt tolkas som att det finns ett missnöje med kommunerna som huvudmän, inte från Vänsterpartiets sida i varje fall.

Det är snarare vetskapen om hur viktig kulturskolan är både för individen och för det nationella kulturlivet som gör att det är på sin plats att riksdag och regering intresserar sig för frågan. Under den här mandatperioden har Vänsterpartiet tillsammans med regeringen skjutit till pengar för att kommunerna ska kunna sänka sina avgifter och på andra sätt möjliggöra för fler unga att ta del av verksamheten. På sikt strävar Vänsterpartiet efter att vi ska ha en helt avgiftsfri kulturskola i hela landet.

Vi har också tillsammans med regeringen fattat beslut om ett kulturskolekliv som ska ge fler utbildade lärare, fortbildning till verksamma och större kunskap i samhället om möjligheten att bli kulturskolepedagog. Nästa år är det tänkt att 40 miljoner ska gå till den satsningen.

Nu ser vi att det är dags för nästa steg i den här utvecklingen som vi har dragit igång under mandatperioden. Det är viktigt att vi får ett mål för den nationella kulturskolepolitiken. Det förtydligar det jag sa om att vi inte är ute efter att ta ansvar och befogenheter från kommunerna utan vara ännu tydligare med vad statens roll ska vara, nämligen främjande och stöttande.

Staten ska hjälpa till att sprida forskningsresultat, samla in statistik, ansvara för möjligheter till personalförsörjning och ha ekonomiska resurser för de kommuner som ytterligare vill öka tillgängligheten och kvaliteten i sin verksamhet. Det är väldigt tydligt avgränsat.

Ett nationellt kulturskolecentrum kan vara det nav som många kulturskolor efterfrågar. Därför blir jag aningen förvånad när flera av de borgerliga partierna vill att en del av de här uppgifterna ska utföras av den sammanslutning av kulturskolor som heter Kulturskolerådet.

Tanken är kanske god om det rör sig om en vilja till ökat inflytande och självstyre, men desto tråkigare om det ses som ett sätt att spara pengar. Men den viktigaste invändningen mot förslaget från de borgerliga partierna är att det inte finns någon önskan från själva organisationen. Det är inget de har framfört i remissomgång eller på annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Snarare ser representanter jag har mött det som ett problem om de skulle bli ansvariga särskilt för att fördela statliga medel till sina medlemsorganisationer. Det bäddar för missnöje och splittring om man får de dubbla rollerna, menar man. Jag tror också att det är bra att organisationen kan behålla en fri roll som opinionsbildare och påtryckare i kulturskolefrågor gentemot riksdag och regering.

En annan invändning som presenteras i några av de borgerliga partiernas motion är att ett nationellt mål skulle hota mångfalden bland kulturskolorna. Jag har väldigt svårt att se det om det finns en vilja från staten, som det står i propositionen, "att främja kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar".

Jag tycker att det är ett rimligt mål att ställa upp. Om det finns någon endaste kulturskola som har en verksamhet som inte handlar om de sakerna kommer inte det här målet att på något sätt styra dem. De har sina helt andra mål, vad det nu skulle kunna vara, fastslagna av sina kommunpolitiker. Då bryr de sig troligtvis inte heller om att söka statliga bidrag som syftar till de målen.

Är då jag och Vänsterpartiet helt nöjda med regeringens proposition? Nja, vi har skrivit en motion som vi gärna vill att riksdagen säger ja till i dag. Det rör en chefsutbildning. Vi skulle vilja att staten på ett tydligare sätt tar ansvar för att det finns en chefsutbildning för kulturskolan.

I svaret från kulturutskottet lyfts fram att det pågår en kartläggning av behovet av högskoleutbildning med relevans för den kommunala kulturskolan. Den startade i februari och ska pågå i nästan tre år. Det känns inte helt tillfredsställande, måste jag säga. Redan när regeringen och Vänsterpartiet enades om pengarna till Kulturskoleklivet för 2018 slogs det fast att det fanns ett stort behov av fortbildning, kompletterande utbildningar och riktade utbildningar för kulturskolan. I vissa fall är det bra att skynda långsamt. Men här är det tänkt att det ska kunna bli verkstad för pengarna relativt snabbt, och då får vi inte lämna chefsledet vid sidan av, menar Vänsterpartiet.

Herr talman! I helgen firade Riksförbundet Unga Musikanter sin festival Musikrum i Västerås. Den festivalen hade nu tioårsjubileum i Västerås, och man firade 40 år som organisation. Jag var som lokalpolitiker med när det diskuterades huruvida vi skulle stötta föreningens ambitiösa arrangemang och få det till Västerås, och då kunde både majoritet och opposition enas om att hälsa dem välkomna. Jag kan konstatera att det har blivit ett mycket kärt inslag i stadsbilden när de på vårkanten fyller gatorna med sina instrument.

I fredags hade jag förmånen att möta föreningens representanter och höra både orkestrar och körer. Många kom just från kulturskolor i hela landet. Under några dagar får de möjlighet att tävla, träna och umgås med varandra. Det var verkligen glada och spralliga ungdomar som jag mötte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Jag hoppas av vi med de satsningar som gjorts den här mandatperioden tillsammans med regeringen och den stöttande nationella politiken som vi ska besluta om här i dag kommer att kunna ge fler unga den där sprudlande känslan jag fick se i helgen.

Det handlar om att fler får uppleva spelglädje och gemenskap och får känna stoltheten i att behärska ett instrument, sin sångröst eller ett konstnärligt uttryck inom till exempel film, teater, dans eller bild. Därför vill jag yrka bifall till utskottets förslag i alla delar utom under punkt 3, där jag ställer mig bakom vår reservation, nr 3.

Herr talman! Jag ställer mig bakom alla Kristdemokraternas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 7.

Den svenska kulturskolan är unik i sitt slag. Det har den varit under många år, och den har fostrat ett stort antal alldeles fantastiska musiker. En av dem, Karl Martin Sandberg, alias Max Martin, började i tioårsåldern spela valthorn och trumpet på den kommunala musikskolan efter att ha sett skolorkestern uppträda. Han tyckte att blåsinstrumenten blänkte så fint. I dag är Max Martin en av världens mest kända och etablerade musiker och låtskrivare.

Någonstans har de stora svenska musikerna börjat. De allra flesta har börjat i den kommunala musikskolan, som det hette tidigare. Många har gått igenom den och utvecklats från en trevande start till att bli duktiga instrumentalister. De har också glatt många föräldrar och andra som varit med på olika uppspelningar och konserter. För kommunerna är det en stolthet att ha en riktigt bra och fungerande kulturskola.

Det är ju också en kommunal angelägenhet. Det är där som regeringens förslag att införa statliga mål riskerar att långsiktigt öka den statliga styrningen av kulturskolornas verksamhet. Regeringen menar bland annat att ett nationellt mål understryker kulturskolans förankring i såväl kulturpolitiken som utbildningspolitiken. Ett statligt mål är per definition styrande. Armlängds avstånd ska gälla mellan politik och verksamhet, men här flyttas mycket av makten från kommunerna över till Stockholm. Det innebär vissa risker, även om staten inte ska frånsäga sig sitt ansvar.

Man kan lätt se att de 100 miljoner kronor som årligen går till kulturskolorna hänger intimt ihop med att regeringen verkligen vill öka sin styrning. Regeringens uppfattning är nämligen att det är rimligt att staten, som sedan 2016 lämnat bidrag på 100 miljoner varje år till kulturskolorna, har rätten att ange mål för vad man vill uppnå med sin bidragsgivning till kulturskolan. Vem som helst blir glad för en påse pengar på 100 miljoner, men nu ska de fördelas på 290 kommuner eller på dem som söker bidrag hos Statens kulturråd.

Kristdemokraterna har ett förslag om en fritidspeng - jag har nämnt det tidigare. Många familjer har inte pengar och har därmed inte råd att skicka sina barn till kulturskolan. Den genomsnittliga terminsavgiften är 650 kronor. Det kan för vissa låta som en struntsumma, men för andra är det en mycket hög summa. De har helt enkelt inte råd. Det kan vara så att föräldrar öppnar kuvertet men när de läser vad brevet handlar om inte visar det för barnen. De har en så pass svag ekonomisk situation.

Kristdemokraterna införde tillsammans med Alliansen fritidspengen. Förslaget innebar att familjer som levt med försörjningsstöd under sex månader den senaste tolvmånadersperioden kan söka stöd. Barnet får gå i årskurserna 4-9. Ansökan sker inom socialtjänsten, men det är inget som är utpekande. Man kan få 3 000 kronor till terminsavgiften, som kan vara 650 kronor. Pengarna kan användas till medlemsavgift i idrottsföreningen eller till relevant utrustning i olika sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

De som inte tycker om förslaget från regeringssidan, från vänstersidan, talar om den generella välfärden. Om jag skulle ha ett replikskifte med någon från regeringssidan skulle jag få höra om den generella välfärden, att alla ska med, att alla ska få del av välfärden. Det är jättebra - eller hur? Dessa personer som lever under svaga ekonomiska förhållanden kommer inte till kulturskolorna på det sätt vi skulle önska. Därför är fritidspengen på 3 000 kronor träffsäker. Vi kristdemokrater kommer att arbeta för att fritidspengen införs vid en eventuell ny borgerlig regering från september.

Herr talman! Vi kristdemokrater stöder idén om ett nationellt kulturskolecentrum med uppdrag att sprida forskning och stötta kommunerna i deras utbildnings- och utvecklingsbehov. Men vi är inte säkra på att Statens kulturråd är den optimala placeringen.

Kulturskolerådet är en politiskt obunden samverkansorganisation på kommunal nivå. Det kan vara ett alternativ, och vi kristdemokrater vill att man tittar på den frågan.

Det är positivt att regeringen lyfter fram samverkan mellan kulturskolan och andra aktörer, men vi tycker att regeringen kunde vara tydligare. Det finns exempel från trossamfund, folkbildning och privata företag som kan vara med.

Herr talman! Det görs fantastiska insatser runt om i landets kulturskolor av hängivna lärare men också av föräldrar som stöttar och uppmuntrar sina barn att fortsätta spela, dansa eller syssla med teater. I de bästa kommunerna har man förstått värdet av att elever ska kunna få undervisning på till exempel ett instrument när det bäst passar dem. Det är inte rimligt som det stod i kulturskoleutredningen att en kommunal kulturskola ska bedrivas på barns och ungas fria tid. Barn som har flera mil till skolan ska först åka hem och sedan ta sig tillbaka till skolan igen. Jag skulle kunna nämna exempel. Om man bor två och en halv mil från skolan åker man inte först hem för att sedan åka tillbaka för att spela på ett instrument. Det fungerar inte så. Men med kulturskoleutredningen i ryggen har en del kommuner bestämt att det ska vara så - man ska spela på fritiden. Men i de bästa kommunerna - och det finns ett stort antal sådana - kan man gå ifrån 20 eller 30 minuter, som Per Lodenius var inne på, för att spela eller syssla med någonting inom det estetiska området.

Det finns en oro i Kulturskolesverige över vad som hittas på från regeringshåll, och den oron ska tas på allvar.

Det är bra med kompetenshöjning bland lärarna så att de, om behovet finns, kan få en ännu större insikt i hur man arbetar med olika barn och ungdomar. De elever med funktionsnedsättning som kommer till kulturskolan behöver speciell kompetens från lärarens sida för att förstå och uppmuntra på rätt sätt. Kompetenshöjning är bra.

Jag vill gärna avsluta med Västerviks kulturskolas vision. Jag är själv inte från det området, men när jag såg den tyckte jag att den var så bra. Jag tyckte att visionen var fin:

"'Vi ska vara ett fönster i tiden' - En plats där Västerviks kommuns unga kan upptäcka sin egen och andras talang och utveckla den på bästa sätt. Detta sker i en rik växelverkan mellan upplevelse, eget skapande, möten med andra i olika estetiska uttrycksformer!"

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Det är vackert, och det är kommunalt!

(Applåder)

Herr talman! Roland Utbult från Kristdemokraterna lyfter ofta upp frågan om fritidspengen. Jag tänkte att vi därför kan ta en diskussion om den. Jag tycker inte att fritidspengen är en helt dålig idé. Den fanns i en variant i den kommun jag själv var verksam i som kommunpolitiker. Men jag vill invända mot att den skulle vara träffsäker. Tyvärr är den inte det, och därför finns det stor anledning att göra den omprioritering som Vänsterpartiet och regeringen har gjort i frågorna.

Låt oss titta på den organisation som jobbar mycket med att kartlägga barnfattigdom och barn som lever i ekonomisk utsatthet. Rädda Barnen menar att många barn inte finns inom socialtjänstens verksamheter. Föräldrarna har inte försörjningsstöd, men familjen har mycket låga inkomster. De klarar sig precis, just för att de inte har extra aktiviteter för barnen och verkligen håller ekonomin till ett minimum. De barnen hamnar helt utanför fritidspengsreformen som Roland Utbult talar sig varm för.

Jag hör Roland Utbults engagemang för de barn som inte får ta del av fritidsverksamhet. Vare sig det är idrottsfrågor eller kulturfrågor som vi diskuterar kommer denna fråga upp. Jag känner att du har en genuin vilja att nå dessa barn, men jag tycker att du ska fundera över det vi talade om i fråga om en generell satsning. Det är förstås bättre för självkänslan att anmäla sitt barn till en gratis verksamhet än att behöva be socialtjänsten om en summa pengar.

Är det inte bra som vi gör? Vänsterpartiet och regeringen säger att vi ska jobba för att få bort avgifterna så att det blir gratis för alla barn att anmäla sig till kulturskolan. Är det inte mycket bättre än att bara se till att de som lever på försörjningsstöd kan få ett bidrag till avgiften genom fritidspengen?

(Applåder)

Herr talman! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för att du ställde frågan! Jag har känt när vi har diskuterat frågan tidigare att vi är on speaking terms. Det är ingen dålig idé, säger du. Du kanske till och med skulle kunna säga att det är en bra idé, det här med fritidspengen.

När det gäller träffsäkerheten ser jag att det vi föreslår, det vill säga att det ska vara inom socialtjänstens ram, är en träff på just de barn och de familjer som har levt med försörjningsstöd - eller socialbidrag, som det hette tidigare - i sex månader under den senaste tolvmånadersperioden. Den träffsäkerheten tycker jag är försvarbar. Det är någonting som sker just inom socialtjänstens ram, så det finns inget utpekande i det. Ni brukar ofta lyfta fram att man pekar ut och stigmatiserar de här personerna. Det skulle man göra mer om det allmänt var personer eller familjer med riktigt dålig ekonomi.

Vänsterpartiet vill få bort avgiften helt och hållet. Det får man nog fundera lite extra på. I Örebro gjorde man så, men det betydde inte att det kom många fler till kulturskolan. Avgiften hade väldigt liten betydelse just där. Jag tror att det handlar om andra insatser för att nå de barn som lever under väldigt svåra förhållanden, även socialt, och inte ens får information om kulturskolan. Att det inte kostar något behöver alltså inte betyda att de kommer springande till kulturskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

(Applåder)

Herr talman! Tack, Roland Utbult, för diskussionen!

Jag tycker inte att utpekandet är det stora problemet i det här sammanhanget. Det är träffsäkerheten som är det stora problemet. Vill vi nå så många barn som möjligt - särskilt de barn som du talar om, Roland, de som lever i ekonomisk utsatthet - är det bättre att vi jobbar för att få ned avgifterna så mycket som möjligt och till och med få bort dem helt. I dagsläget är det 16 kommuner som har tagit bort dem, tyckte jag att det stod i underlaget, och de senaste åren har många tagit chansen att sänka avgifterna med hjälp av det bidrag som vi har tagit fram till kommunerna.

I politiken måste vi prioritera. Om jag får möjlighet att välja mellan att lägga pengar på fritidspengen, som når en liten grupp, eller på att sänka avgifterna rejält landet över tycker jag att det är senare är en bättre generell satsning.

När det gäller utpekandet handlar det snarare om känslan som jag lyfte fram - att som förälder ha möjlighet att på egen hand, efter en diskussion i familjen, anmäla sitt barn till kulturskolan i stället för att säga: Nej, jag måste prata med min socialsekreterare först och se till att det här täcks av ett bidrag från kommunen eller staten. Oavsett vem det är som betalar är det en viss skillnad i känslan man har som förälder mellan vad man själv kan ge sitt barn och vad man är tvungen att be om från en tjänsteman. Det tycker jag är en viktig fråga.

Du nämner andra insatser. Det tycker jag är en jätteviktig poäng, för det måste vi också ha. Vi kan inte bara säga att nu är det gratis, nu kommer alla att komma och det blir jättebra. Man måste göra kulturskolan känd, man måste bjuda in och man måste jobba utåtriktat på ett annat sätt. Man måste berätta om verksamheten, vara ute och möta föräldrar, finnas ute i grundskolan och informera och se till att informationen når föräldrarna om vad det här är och hur man kan ta del av det. Man måste öppna upp verksamheten, och då är det jättebra om man kan finnas i skolans lokaler. Där tycker jag att du blåser upp en onödig oro för att kommunerna inte ska kunna organisera sig som de vill. Självklart ska man ha verksamheten tillsammans med grundskolan.

Herr talman! Tack, Vasiliki! Vi måste ju inte vara överens om allting, du och jag. Hade vi varit det hade vi varit med i samma parti. Det vill vi ju inte, eller hur? Vi har lite skillnader.

Jag jobbade tio år i Göteborgs Räddningsmission med familjer. Det handlade egentligen om hemlöshet, och det var rejält utsatta familjer och framför allt barn. Vi hade ett arbete som hette Solrosen, som var väldigt fint, där man tog sig an barn vars föräldrar satt i fängelse.

Det här har kanske präglat min syn på allt detta när jag säger att det är träffsäkert. Förslaget är ju som det är, och då får man titta på det. Men jag vill försvara fritidspengen därför att jag tror att de barn som lever så här - och de är många - kan få möjligheter genom 3 000 kronor. Det skulle öppna vissa möjligheter, till exempel att betala avgift till kulturskolan - om det nu finns någon avgift, men det gör det ju fortfarande på de flesta håll. Jag vill alltså försvara den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Vi kommer kanske inte så mycket längre. Vi är i alla fall överens om att vi har en gemensam vilja att förändra för att stötta de barn och familjer som har det svårt. Det är jag tacksam för.

Herr talman! I dag är det äntligen den 23 maj, och vi befinner oss i kammaren för att debattera kulturutskottets betänkande KrU9 En kommunal kulturskola för framtiden.

Låt mig vara oerhört tydlig med att jag har längtat efter den här dagen. Jag har väntat på att få stå här i talarstolen och debattera det här förslaget, som grundar sig i den proposition regeringen lagt fram som heter En kommunal kulturskola för framtiden - en strategi för de statliga insatserna.

Varför har jag det? Jo, därför att den kommunala musik och kulturskolan är en grundbult i den socialdemokratiska kulturpolitiken och för vår regering. Den är ett praktexempel på den socialdemokratiska kulturpolitikens arbete för att det ska finnas kultur i hela landet för att kunna nå framför allt våra barn och unga. Därför har jag längtat efter att få stå här i dag. Framför allt har jag längtat efter att i eftermiddag få trycka på ja-knappen och göra verklighet av regeringens proposition.

Herr talman! Jag minns än i dag första gången jag kom i kontakt med kulturskolan i min hemkommun Hässleholm. Jag var tio år och gick på Vittsjö skola. Jag och mina klasskamrater skulle besöka biblioteket, för där skulle vi få testa de instrument som vi hade möjlighet att senare prova på. Det var ett magiskt ögonblick därför att där inne, just då, var vi alla lika. Det spelade ingen roll om det var klassens bästa fotbollsspelare, mattegeniet eller den blygaste i klassen - när vi fick en blockflöjt eller en fiol i handen kunde vi alla skratta åt våra taffliga försök att få fram en ren ton. Det är ett minne som får mig att le än i dag. Där inne spelade det ingen roll att vi var olika.

Det besöket innebar att jag som tioåring valde att börja spela cello. Se framför er en tanig liten flicka som fram och tillbaka till skolan släpar ett instrument som är nästan lika stort som hon själv. Än i dag kan det minnet få mig att skratta. Resulterade detta i att jag i dag kan spela cello? Nej. Jag skulle antagligen inte kunna spela en enda ton rätt. Men det spelar ingen roll, för det här är något jag minns med glädje.

Herr talman! En annan sak som gläder mig är propositionens innehåll. Regeringen lyfter tydligt fram vilken betydelse kulturskolan har för våra barn och unga, för vårt samhälle och för Sveriges kulturliv. Därför är kulturskolan en verksamhet av stor betydelse och därmed av nationellt intresse, och därför kan jag lova att den kommunala kulturskolan är och kommer att förbli en kommunal verksamhet. Men precis som propositionen beskriver är dess verksamhet av sådan betydelse att den är av nationellt intresse.

När jag stod i valstugorna 2014, innan jag ens hade fått den stora äran att vara en del av riksdagens kulturutskott, pratade jag med väljarna om musik och kulturskolan. Jag lovade att om vi hamnade i regering skulle vi se till att utöka dess budget för att bland annat sänka avgifterna men också höja kvaliteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Som ni säkert anar var jag därför oerhört glad när regeringen 2016 införde ett årligt bidrag på 100 miljoner kronor för att genomföra just detta. Men vi var inte nöjda där, trots att vi genomfört ett vallöfte. Innan dess hade regeringen tillsatt en utredning, som nu har resulterat i en proposition med ett övergripande nationellt mål som utgår från att staten ska verka för

att tillgänglighet och jämlikhet främjas

ett brett och angeläget utbud av kulturella och konstnärliga uttryck

hög kvalitet såväl i den breda som i den fördjupade undervisningen

god kompetensförsörjning.

För att nå det nationella målet har regeringen presenterat flera satsningar. Bland annat inför man ett nationellt kulturskolecentrum som ska fördela statliga bidrag, hjälpa till att ansvara för statistik, följa och sprida forskning och främja samverkan mellan kommuner men också med andra aktörer.

Just samverkan mellan kommuner och kulturskolor eller med andra aktörer ser vi som något väldigt spännande. Redan i dag ser vi fantastiska exempel på hur man tillsammans med till exempel El Sistema och studieförbund kan nå nya grupper. Detta är samarbeten som vi socialdemokrater ser väldigt positivt på och som vi hoppas kan utvecklas ytterligare.

När det sedan gäller det årliga bidraget på 100 miljoner görs det nu om till ett utvecklingsbidrag därför att regeringen har lyssnat på vad kulturskolorna säger och tagit hänsyn till deras behov av att bredda bidraget så att de kan fortsätta sin utveckling.

Bidraget kan bland annat användas till att vidga utbudet för att nå nya grupper. Det kan också användas till insatser för att nå barn och unga med funktionsnedsättning eller särskilda insatser för att nå barn från en socioekonomiskt utsatt bakgrund, men även till spetsutbildning. Detta är en viktig utveckling av bidraget för den kommunala kulturskolan, för att man ska kunna nå alla barn och unga och för att vi ska få både bredd och spets inom verksamheten.

När det sedan gäller utmaningar finns det tyvärr vissa akuta sådana som vi måste lösa. Ett problem som kulturskolan står inför är personalförsörjningen. Omfattande pensionsavgångar väntar, samtidigt som man har behov av att utveckla undervisningen och bredda rekryteringen.

Regeringen föreslår därför ett stöd till förbättrad kompetensförsörjning, ett så kallat kulturskolekliv. Redan i år satsar vi 25 miljoner kronor för att nästa år utöka till 40 miljoner. Med dessa förslag tar den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort steg framåt för en inkluderande musik- och kulturskola.

Fru talman! Som jag nämnde i min inledning är musik- och kulturskolan en oerhört viktig verksamhet för oss socialdemokrater och för regeringen. Det är en verksamhet som är ett resultat av att man redan på 40-talet ansåg att det var viktigt att ge alla barn möjlighet att till låg kostnad spela ett instrument. Därmed var musikskolorna en del av det svenska välfärdsbygget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Sedan de första kommunala musikskolorna startade har verksamheten vuxit och breddats till andra konstuttryck, såsom dans, teater och bildkonst. Jag har besökt många fantastiska kulturskolor under min tid i riksdagen. Jag har träffat lärare, rektorer och elever som alla med stor entusiasm vill berätta om sitt arbete och sin verksamhet. Det handlar om orkesterverksamhet, körsång, modern dans, balett, filmskapande med mera.

Något som har genomsyrat alla mina besök sedan utredningens start är att alla skolor jag har besökt efterfrågar nationell stöttning. Inte en enda lärare, rektor eller skola har nämnt att det skulle vara problematiskt för dem som kommunal verksamhet att ha nationella mål. Inte en enda gång har jag fått höra att regeringen är ute och cyklar i denna fråga.

I stället efterfrågar man just detta stöd, både från verksamheten själv och från kommunala kulturpolitiker som vill driva sin kommunala kulturskola framåt och inte vill riskera budgetnedskärningar. Därför är det för mig konstigt att vissa partier i dag har talat om att de nationella målen skulle verka för styrning, när vi så tydligt menar att detta ska vara stöttning.

Det nationella målet är inte till för att styra kulturskolan eller för att vi vill att alla kulturskolor ska vara stöpta i samma form. Har man den inställningen har man nog inte lyssnat på de musik- och kulturskolor man besökt, eller på Kulturskolerådet, Lärarförbundet eller SKL. Alla dessa ställer sig nämligen bakom propositionen.

Fru talman! För mig är dagens debatt och votering väldigt enkel. Vi har inga tankar eller planer på detaljstyrning. Vår ambition är att stödja musik- och kulturskolan och se till att alla ni som brinner för musik- och kulturskolan ska kunna fortsätta att utveckla den verksamheten.

Målet vi finner i propositionen är ett resultat av det lärare, rektorer och lokala kommunpolitiker själva efterfrågar. Det är deras önskemål. Låt nu oss göra dem till verklighet.

Med de orden, fru talman, yrkar jag bifall till kulturutskottets förslag i betänkande KrU9 och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Det är härligt att höra Anna Wallentheim brodera ut det man gärna skulle vilja att den kommunala kulturskolan skulle vara. Men det finns faktiskt många kommuner som inte ens har en kommunal kulturskola, och de allra flesta av de kommunerna är styrda av socialdemokrater.

Varför nämner inte Anna Wallentheim detta i sitt anförande? Hur ska man få möjlighet för alla barn i hela landet att få tillgång till kommunal kulturskola, även i de kommuner som är styrda av socialdemokrater och som valt bort kommunal kulturskola? Det är en fråga som jag gärna skulle vilja att Anna Wallentheim svarade på.

En annan fråga gäller spetsutbildning. Anna Wallentheim säger att de statliga bidragen ska räcka till mycket, till och med spetsutbildning. Är det verkligen så att till exempel Vänersborg ska kunna söka bidrag för sin spetsutbildning för de elever som är talanger? Stämmer detta? Det skulle jag vilja ha besked om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Kulturministern var inte här i kammaren när vi började debatten. Jag skulle också gärna vilja ha Socialdemokraternas syn på detta med köerna. Det allra största problemet med den kommunala kulturskolan är köerna. I er proposition, som egentligen skulle vara en skrivelse och inte är mycket mer än det, har ni inte ett enda förslag till hur vi ska få bort köerna så att alla barn får tillgång till kulturskolan.

Fru talman! Tack, Cecilia Magnusson, för frågorna!

Om vi börjar bakifrån, med köerna, finns det tyvärr, precis som du säger, Cecilia Magnusson, vissa kommuner där detta är ett jätteproblem. Och vi bygger inte bort köerna genom att sänka avgifterna. Det ligger mycket i det du säger, men vi menar att satsningen med dessa 100 miljoner, som vi gör till ett utvecklingsbidrag så att kommunerna nu kan ansöka om de här medlen för att göra en breddning och utöka sin verksamhet, också i slutändan innebär att man kommer att anställa mer personal.

De kommuner som i dag har köer och som jag har talat med pekar just på att ett av de stora problemen är att man inte får tag på lärare. Därför blir nu Kulturskoleklivet extremt viktigt. Vi behöver nå fler lärare, bredda och se till att de lärare som finns i kulturskolan också når den nya verksamheten. Musikskolan har nämligen förändrats till att bli mycket av en kulturskola. Att få bort köerna är alltså väldigt viktigt, och då behövs det fler lärare. Men man behöver också kunna bredda sitt utbud för att nå nya grupper, så att vissa av dem som står i kö kan finna andra verksamheter intressanta.

När det gäller spetsutbildningen har jag faktiskt talat med departementet om just detta, till exempel om Vänersborg. Vi vill såklart att den kommunala kulturskolan ska ha både bredd och spets. Alla kommuner kan inte erbjuda spetsutbildning, men vi har fantastiska verksamheter runt om i hela vårt land som kan erbjuda det, bland annat i Vänersborg. Genom att göra de 100 miljonerna till ett utvecklingsbidrag ger vi också Vänersborg eller andra spetsutbildningar möjlighet att ansöka om dessa medel.

Det sista jag ska nämna är att det faktiskt finns kommuner som saknar kulturskola. Är detta extremt tråkigt? Ja. Tillhör dessa kommuner de kommuner som är väldigt små och har det svårt ekonomiskt? Ja, tyvärr, Cecilia Magnusson. Då behöver man bland annat det här nya nationella stödet, som innebär att kommunpolitikerna kan säga: Nu finns det nationella mål.

(Applåder)

Fru talman! Vi brukar ju vända oss till talmannen i replikerna och inte använda "du" och andra tilltal.

Men jag återvänder till vår diskussion. Anna Wallentheim säger att många kommuner har spetsutbildningar. Vänersborg är den kommun i landet som har den högsta spetsutbildningen. Ingen annan kan jämföras med den. Vilka andra spetsutbildningar finns det? Det skulle jag vilja att Anna Wallentheim preciserar.

Utvecklingsbidraget verkar kunna gå till alla sorters möjligheter. Man kan tro att det inte är 100 miljoner kronor utan 100 miljarder kronor, så som Anna Wallentheim målar upp det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Anna Wallentheim uttrycker sig som att hon har pratat med många kommuner som har köer, men det har nästan alla kommuner. Anna Wallentheim måtte inte ägna sig åt mycket annat än att prata med kommuner, eftersom nästan alla har köer. Det är oerhört allvarligt att Anna Wallentheim inte har svar på de frågor som är oerhört viktiga både för den kommunala kulturskolan och för hur barn och unga ska få tillgång till kultur i sitt lärande men också på sin fritid och för sin egen utveckling.

Man kommer inte att klara av att hålla alla barn inom den kommunala kulturskolan. Det finns många andra utövare som är fantastiskt duktiga på att ge barn möjlighet till kulturell bildning. Varför öppnar ni inte upp för det, Anna Wallentheim?

Fru talman! Cecilia Magnusson nämner ännu en gång spetsutbildning och Vänersborg. Precis som hon säger ligger Vänersborg verkligen i framkant när det gäller spetsutbildning. Men när jag har pratat med representanter från Skåne och Stockholm har de pekat på att de gärna skulle vilja vara en del av denna spetsutbildning och bredda sig. Detta har man nu möjlighet till, då det ska kunna sökas inom de 100 miljonerna.

När det gäller utvecklingsbidraget och att det inte kan räcka till alla och så vidare har vi ambitionen att ge dessa pengar och att se över möjligheten och om pengarna räcker. Om de inte räcker är det klart att regeringen ger en möjlighet att se över bidraget om det behöver utvecklas ytterligare.

Ni vill ju ta bort dessa pengar helt, Cecilia Magnusson. Hur ska vi då kunna nå alla barn och unga runt om i vårt land som just nu har kulturskolor som söker dessa pengar? Det är ett eftertraktat bidrag, men ni vill kapa det helt. Hur ska vi då utveckla musik- och kulturskolan?

När det gäller att det finns mer än musik i kulturskolan har Cecilia Magnusson helt rätt. Därför satsar regeringen 250 miljoner på idrotten. Vi satsar 100 miljoner på musik- och kulturskolan årligen. Vi har infört fri entré på statliga museer, vilket gör att barn kan ta med sig sina föräldrar eller mor- och farföräldrar och gå och uppleva vårt kulturarv. Vi har ökat anslagen till kultursamverkansmodellen, som når hela landet. Vi har också sett till att Skapande skola når förskolan. Vi vill återinföra estetiska ämnen på gymnasiet. Vi för en politik som innebär att barn och unga i hela vårt land ska få en meningsfull fritid.

Vad gör ni?

(Applåder)

Fru talman! Bland det roligaste man kan göra i politiken är att komma ut på studiebesök och se effekterna av de beslut som vi har fattat här i riksdagens kammare.

Jag har under våren haft förmånen att besöka kulturskolor och prata med kulturskolechefer och se barn och ungdomar i verksamheten. Det är ofta ren och skär glädje som strålar ut från dessa barn. Det är helt omöjligt att inte bli berörd.

Det är inte utan att jag känner mig väldigt stolt över resultaten av den rödgröna kulturpolitiken. Denna mandatperiod är första gången i Sverige som vi har ett nationellt stöd till kulturskolorna utifrån en ambition att alla barn och unga, oavsett uppväxtkommun, ska ha tillgång till en kulturskola. Vi ser att vi inte är riktigt där än, men sakta men säkert närmar vi oss den visionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Det tydliga budskapet från kulturskolorna är samtidigt att de inte känner sig styrda eller begränsade uppifrån. De har fortfarande möjlighet att utveckla verksamheten på det sätt som passar dem själva.

Ja, det är fortfarande kommunerna som står för nästan hela finansieringen av kulturskolan, och ja, det statliga stödet är ett stöd på marginalen. Men det är ett stöd som har gjort att många kommuner nu har torts utveckla verksamheten, bygga ut den tidigare klassiska instrumentundervisningen med dans och teater och bli en mer komplett kulturskola och på det sättet få in fler barn och unga i verksamheten och rikta sig till fler barns och ungas intresseområden.

Nu är det dags för nästa steg. Nu inrättar vi ett nationellt kulturskolecentrum. Här vill jag rikta ett varmt tack till Liberalerna, som står upp för propositionen och sätter barns och ungdomars tillgång till kulturskola framför möjligheten att hålla ihop Alliansen och framför möjligheten att gemensamt med Sverigedemokraterna fälla en proposition. Jag måste säga att det är starkt gjort av Liberalerna att göra detta, utifrån den extremt aggressiva retorik vi får höra från Moderaterna. Cecilia Magnusson försöker trolla denna debatt genom att föra upp fullständigt verklighetsfrånvända argument.

För det första säger Cecilia Magnusson att det statliga stödet till kulturskolan innebär en styrning och att det i praktiken enbart handlar om att det ska gå till att sänka taxorna, fast vi hör klart och tydligt från kulturskolorna att de inte känner det som en statlig styrning utan som att de har det stöd som de så länge har efterfrågat.

Vi ser svart på vitt att resurserna har använts till en mångfald av olika åtgärder utifrån vad som har befunnits lämpligt i den enskilda kommunen och de önskemål och behov de har där. Det vi däremot gör från statligt håll är att med ett kulturskolekliv skapa förutsättningar för att få fram de kulturskolepedagoger som behövs när verksamheten byggs ut.

För det andra säger Cecilia Magnusson att man skulle vilja att den verksamhet som nu etableras med ett kulturskolecentrum ska finnas på Kulturskolerådet, trots att rådet inte vill det och trots att det i stadgarna inte skapas förutsättningar för detta. Ni har tagit upp i kulturutskottet, Cecilia Magnusson, att om man ska gå fram med ett sådant förslag måste i man första hand ha en dialog med Kulturskolerådet. Men Moderaterna är inte ens intresserade av det, utan de vill gå fram och lägga en uppgift på en tredje part utan att ens föra en dialog med denna part. Detta är inte ett seriöst sätt att bedriva politik.

Avslutningsvis säger Cecilia Magnusson att blotta förekomsten av ett nationellt mål innebär någon sorts styrning över kommunerna. Den som tar del av målet finner det helt klart att detta är ett mål som riktas till den nationella nivån, inte den kommunala. Självfallet är det så att vi, när en verksamhet etableras på statlig nivå, måste ha en idé om vad den ska handla om och en målsättning för vad statens insats ska innefatta. Det handlar inte om att styra kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Vi har talat om att vi har skapat förutsättningar för att bredda verksamheten, men det som också är nyckelord i målsättningen är kvalitet och fördjupning. Det är fantastiskt viktigt att vi kan möta de elever som snabbt kommer vidare i instrumentundervisningen och kanske till och med växer ur den lokala undervisningen och ge dessa elever förutsättningar för fördjupade studier så att de kan förbereda sig för eventuella musikhögskolestudier framöver och att vi på detta sätt kan trygga återväxten för Sveriges musikliv framöver.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Jag noterar att Cecilia Magnusson hukar i bänken som vanligt och inte vill begära replik. Jag vet inte om vi ska tolka det som att hon håller med om det jag säger eller att hon inte törs begära replik. Jag hade trott att Cecilia Magnusson skulle ha en lite annan inställning i debatten i dag. Hon har fört fram dessa åsikter tidigare och då bemötts i debatten inte bara på politisk nivå utan också från branschen.

Jag har tagit med en debattartikel som är undertecknad av rektorn för Stockholms Musikpedagogiska Institut och som fullständigt avfärdar allt det Cecilia Magnusson har sagt. Det vore kanske bra om Cecilia Magnusson tar del av vad man har för kunskap i branschen i stället för att försöka trolla debatten och få den att handla om något annat än vad den handlar om.

Vi ska veta att bakgrunden till Moderaternas agerande här - att de inte vill tala klartext - i grund och botten handlar om att de inte vill lägga resurser på kulturskolan. De har inte de resurserna i sin budget, de vill inte tala om det och därför försöker de få debatten att handla om något annat.

Jag ska dock kommentera några av de saker som Cecilia Magnusson har sagt här i debatten och som är väldigt märkliga. Hon pratade om att alliansregeringen införde fri entré för barn och unga på museer. Nej, vad alliansregeringen gjorde var att införa entré för föräldrar och på det sättet göra det svårare för barn och unga att komma till museerna.

Cecilia Magnusson ställer här frågor om hur man ska hantera detta - korta köer och så vidare - samtidigt som man inte vill ha några nationella mål. Det som är viktigt här är att vi inte bara direkt stärker anslaget till kulturskolorna. Vi har också starkare generella bidrag till kommunerna. På det sättet skapar vi också bättre förutsättningar för kommunerna.

Avslutningsvis vill jag säga att jag har noterat att det sitter representanter från RUM, Riksförbundet Unga Musikanter, på läktaren. Och jag vill tacka för den fantastiskt fina jubileumskonserten förra helgen.

(Applåder)

Fru talman! I helgen satt jag på altanen där hemma. Ute på gräsmattan låg min dotters kompis på rygg med slutna ögon. Bredvid i skräddarställning satt min tolvåriga dotter och spelade gitarr. Gitarr är ett av de absolut mest populära instrumenten, följt av piano, på kulturskolan. Det var år av längtan efter att få börja på kulturskolan för min dotter, och lyckan över att behärska instrumentet är total. Nu vill hon gå vidare och spela elgitarr också. Som förälder med trumhinnor är jag lite mer tveksam. Men det ska bli spännande att se vad som händer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Kulturskolan finansieras främst genom kommunala bidrag och genom avgifter. Det finns också statliga pengar. Vi liberaler har lagt pengar främst på ett nationellt kompetenscentrum.

I dag debatterar vi huruvida det ska finnas nationella mål för kulturskolan. De nationella målen är bland annat till för att rikta insatserna dit där man från statligt håll stöder kulturskolan utan att för den skull styra hur verksamheten ska utformas.

Kulturskolan är, som har sagts här flera gånger, inte en obligatorisk verksamhet och ska inte heller bli det. Det innebär att kommunerna även fortsättningsvis ska bestämma över om de vill ha en kulturskola över huvud taget och hur den ska utformas. Den kan drivas av kommunerna själva i samarbete med andra kommuner eller läggas ut på andra aktörer, exempelvis studieförbunden.

Redan i dag har 283 av landets 290 kommuner en kulturskola. Laxå, i mitt eget hemlän Örebro, är en av de sju kommuner som inte har en kulturskola. Men vi har ändå sett en förbättring i länet. År 2014 var det bara två kommuner i vårt län som inte hade en kulturskola. Samtidigt fanns en av länets kommuner på topp tio-listan över bästa kulturskolekommuner. Lilla Hällefors låg 2014 på plats åtta. År 2016 låg man på plats tre. Vi har ytterligare en kommun som har tagit sig in på topp tio-listan - Degerfors, som också är en liten kommun.

Detta om något säger att kommuners storlek inte är det avgörande för om det finns en kulturskola och för kvaliteten på den, utan det handlar om politisk vilja, styrning, hur mycket medel man får och vad den ska innehålla.

År 2014 skrev Örebro Läns landsting, som nu är Region Örebro, en rapport. Där tog man bland annat upp bristen på regler och mål.

Det är omkring 5 000 lärare och pedagoger som arbetar i kulturskolan. Många delar jobbet i kulturskolan med en tjänst i grundskolan eller i gymnasieskolan, eftersom det är svårt att försörja sig på en heltid i kulturskolan. Jag hade mycket gärna sett att det fanns fler lärare som var utbildade att jobba i kulturskolan och som också kunde göra det på heltid. Vi vet att det är fler flickor än pojkar som deltar i kulturskolan, och vi har svårt att nå elever med en svagare socioekonomisk bakgrund.

Det står tiotusentals barn i kö till kulturskolan. Det är ett problem att köerna är så långa. Men det är också positivt att så många söker sig till kulturskolan, för det är en populär verksamhet. Men den behöver bli bättre på att nå alla barn. Alla barn känner inte i dag att kulturskolan är för dem, och alla barn känner inte i dag över huvud taget till kulturskolan.

Jag och Liberalerna, inte bara här i riksdagen utan naturligtvis runt omkring i kommunerna där man styr kulturskolan, vet och ser vikten av kulturen på olika sätt. Vi vet att estetiska lärprocesser är positiva för eleverna. Vi vet att kulturen på olika sätt ökar inlärningen. Dessutom är kultur roligt. Vi har i dag talat väldigt lite om att kultur är kul.

Det vore fint om regeringen också ville återinföra denna fritidspeng för att nå en del av de familjer som inte har de ekonomiska förutsättningar som krävs i vissa kommuner för att låta sina barn söka till kulturskolan.

Jag tror att alla här inne vet om och är överens om att det behövs fler och andra insatser för att nå alla barn och unga, oavsett bakgrund och förutsättningar. Jag vill att fler barn ska få möjlighet att testa om teater är roligt, om cirkus är något för dem eller bara få känna känslan av att sjunga i kör, oavsett om man sjunger bra eller inte. Kulturskolan ska ha hög kvalitet, och den ska ställa höga krav på sina lärare eftersom det gagnar alla elever. Bland alla dem som får möjlighet att testa och pröva sig fram och som får möjlighet att ha roligt kommer också morgondagens konstnärer, morgondagens dansare och morgondagens musiker som tar plats på våra världsscener att finnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Jag vill att alla barn ska kunna få längta efter att få spela gitarr. Jag vill att fler barn ska få ligga på rygg i gräset och bara njuta av att kompisen spelar. Därför ställer vi liberaler oss bakom detta betänkande, eftersom vi tror att dessa nationella mål kommer att kunna leda till att fler kan nås av mer.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Kulturskolan är en av vårt lands mest betydelsefulla institutioner. Den kan till och med vara avgörande för om barn och unga får möjlighet att pröva på kultur, utvecklas och bildas kulturellt.

Kulturskolan har en unik möjlighet att vara en samlingsplats för barn och unga från olika delar av samhället. Det ger en chans till gemenskap för barn och unga från olika delar av samhället att mötas och ha en plattform i ett helt nytt sammanhang, där man kan bygga en gemensam bild och utvecklas tillsammans.

Det finns väldigt många skäl till att försvara, värna och samtidigt utveckla kulturskolan.

Fru talman! I dag finns det tyvärr dock stora skillnader i tillgången till kulturskolans verksamhet beroende på var i landet man bor och beroende på vilka föräldrar man har. Barn med en privilegierad socioekonomisk bakgrund deltar i större utsträckning i kulturskolans verksamhet. Flickor deltar mer än pojkar. Och barn med funktionsvariationer har ofta särskilt svårt att få tillgång till kultur på lika villkor som andra. Allt det kan vi förändra. Vi ska förändra allt detta. Därför ligger nu, för första gången, en proposition på riksdagens bord med en samlad politik för kulturskolan.

Fru talman! Det stöd till kommunerna som denna regering, med start från 2016, ger görs nu mer flexibelt. Vi vidgar dess användningsområde, så att det kan användas ännu bättre utifrån våra många kommuners många olika behov och önskemål. Det handlar om 100 miljoner kronor per år som kommunerna kan söka. Bara under 2016 gav detta över 5 000 unika nya elevplatser i kulturskolan - alltså fler än 5 000 nya platser i kulturskolan bara under ett år. Pengarna har använts. Och de kan användas till ett breddat utbud, till särskilda satsningar för att nå barn och unga med funktionsvariationer, till insatser för undervisning på distans, till satsningar på fördjupade insatser för elever som visar särskild talang och stort intresse och till många andra ändamål. Det är kommunernas identifierade behov för de barn som de har ansvar för som står i centrum för de investeringar och satsningar som regeringen gör.

Just i detta nu inrättar vi ett nationellt kulturskolecentrum i Kulturrådet. Förutom att fördela stöd till kommunerna kommer detta centrum att följa och sprida forskning, identifiera utvecklings- och utbildningsbehov och främja samverkan mellan kommunerna, något som kommunerna efterfrågar, ropar efter och vill se. De vill samverka mer, de vill ha bättre goda idéer och förslag på hur man kan utveckla sin kulturskola. Med tio särskilda miljoner kronor per år kommer kulturskolecentrumet att kunna bidra just till att goda exempel kan spridas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Kärnan och motorn i kulturskolan är dock lärarna. I den satsning vi gör, Kulturskoleklivet, investerar vi för att säkra att det finns välutbildade lärare som kan arbeta i kulturskolan. I år satsar vi hela 25 miljoner kronor och kommande år 40 miljoner kronor på just dessa lärarutbildningar. Inom några år väntas stora pensionsavgångar samtidigt som kulturskolans utbud ska breddas. Därför behövs fler utbildningsplatser, fortbildningsinsatser och utvecklingsmedel till lärosäten för att de ska kunna ta fram nya utbildningar med relevans för just kulturskolan.

Regeringens proposition, som nu ligger på riksdagens bord, innehåller en bred palett av åtgärder som skapar förutsättningar för att fler barn och unga ska få möjlighet att ta del av ett mångfasetterat utbud inom den kommunala kulturskolans hägn. Detta ramas in av ett nationellt mål som ska fungera som ett riktmärke för vad statens insatser ska leda till.

Fru talman! Mot regeringens politik för en starkare kulturskola med bättre förutsättningar står delar av oppositionen - kvartetten Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. De larmar och gör sig till om det mål som föreslås bli riktmärke för statens insatser för kulturskolan. De kraxar i kör, i samklang med dysterkvistarnas deppiga symfoni, om det hemska i att regeringen faktiskt vill ta ansvar för de statliga pengar som investeras i kulturskolan. Statliga mål, menar de, är styrande.

Låt mig därför upprepa det jag har såväl skrivit i propositionen som framfört i många, många artiklar och tal: Det statliga målet är ett riktmärke för de statliga insatserna och inget annat. Det är inte styrande för kommunernas verksamhet. Vi värnar det kommunala självstyret. Kommunerna ska fortsatt lämnas i full frihet att fortsätta utveckla kulturskolan i den framgångsrika anda de redan arbetar i. Men det vi som regering gör, till skillnad från oppositionen, är att lyssna till kommunerna. Vi har lyssnat noga. Vi har lyssnat till kommunernas tydliga behov av hjälp och stöttning till sina verksamheter, och nu kommer äntligen stöttningen.

Det har Liberalerna insett, och jag hoppas att Liberalerna vågar stå kvar vid sin idé och röstar igenom propositionen i eftermiddag. Jag vädjar till er att inte låta er skrämmas av Moderaterna och hoppas att ni fortsatt visar Sveriges kommuner och Sveriges kulturskolor att man kan lita på er, så att vi får propositionen genom riksdagen.

Det är nämligen så att de som berörs av den politik vi nu har lagt fram - kommunerna, kulturskolorna, barnen och föräldrarna - har välkomnat den politik vi har lagt fram. Det har varit fantastiskt att få arbeta fram en politik under lång tid och sedan möta det enorma och varma mottagandet - åka runt i landet och vara del av många samtal och få ett så oerhört positivt gensvar på det vi nu vill göra. Man vill ha stöttning. Man ställer sig bakom politiken och målen. Man ser att man fortsatt ska kunna utveckla sin verksamhet utifrån den frihet man har som kommun men att man behöver hjälp att nå fler barn och unga. Man välkomnar därför särskilt att det statliga stödet ska bli än mer generellt och flexibelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Fru talman! Under åren som kulturminister har jag förstås besökt kulturskolor i hela landet. Jag har lyssnat till sång och musik, sett dansuppvisningar och besökt kostymförråd. Framför allt har jag, likt många andra talare, sett den sprudlande glädjen och hur barn och unga - både i sig själva och i samtalen efteråt - vittnar om hur de har utvecklats och hur stor betydelse kulturskolan har för deras liv, fritid och verklighet. Jag hoppas och tror att vi nu står inför en ny gyllene era när det gäller vår kommunala kulturskola. Det finns nämligen en oerhörd potential för kulturskolan att få en än större betydelse, och det ska denna riksdag besluta om i eftermiddag.

(Applåder)

Fru talman! Det verkar som att kulturministern är skrämd av oppositionen eftersom hon är så angelägen om att klamra sig fast vid Liberalernas ståndpunkt. Det behöver hon dock inte vara. Vi riktar inte våra insatser mot att krossa kulturministern, utan vi riktar våra insatser mot att alla barn och unga ska få möjlighet till kultur i sin utveckling och bildning. Det är vår prioritering.

Jag hälsar också kulturministern välkommen till debatten. Hon var ju inte här när den började och kunde inte höra alla inlägg, men det är kul att hon är här nu. Jag ska väl ta en liten stund och svara hennes partikamrat Niclas Malmberg. Han säger att det är första gången man skapar ett nationellt stöd, men det har funnits ett nationellt stöd i många år - bland annat genom kultursamverkansmodellen. Detta är alltså inget nytt utan bara ett kringgående av kultursamverkansmodellen och hur vi brukar arbeta i den här kammaren.

I mitt anförande ställde jag tre frågor till kulturministern om sådant hon måste ha märkt när hon har rest runt i landet.

Den första frågan är: Hur ska vi få bort köerna? Det finns inte ett enda förslag om det i den här propositionen, som egentligen är en skrivelse med bara ett förslag.

Den andra frågan är: Hur ska de föräldrar som inte har råd att låta barnen gå i kulturskolan göra?

Den tredje frågan är: Varför litar inte regeringen på Kulturskolerådet, deras verksamhet och deras möjlighet att ha kulturskolecentrumet? Varför utreder man inte ens detta utan lägger det på diversehandeln Kulturrådet?

(Applåder)

Fru talman! Om det är någon organisation och verksamhet jag som miljöpartist och engagerad i Kultursverige känner till väl är det Kulturskolerådet, kulturskolorna och våra kommuner, Cecilia Magnusson. Jag vet mycket väl vilka behov de har, och det är just därför vi har kunnat arbeta fram en politik som har mottagits med sådan glädje och fått sådan respekt.

Som jag sa alldeles nyss i talarstolen har det varit oerhört glädjande att känna det stödet. Det har varit glädjande att ha samtal med SKL, som är en paraplyorganisation som samlar våra kommuner och regioner, och att resa runt i landet och tala både med kommunalråd och med kulturskolechefer. De har sagt: Äntligen! Det är det här vi vill. Vi vill ha den här stöttningen och hjälpen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Det vill de därför att - och då kommer jag till dina andra två frågor, Cecilia Magnusson - de förstås känner sig frustrerade över köerna. De vill kunna erbjuda alla barn möjligheten att utöva kultur och konst, och de känner sig också frustrerade över att det finns avgifter som står i vägen. De ser att avgiften ibland behöver sänkas, och ibland har de identifierat andra behov som är större. Det är därför den här politiken välkomnas av Sveriges kulturskolor, av Kulturskolerådet, av våra kommuner och av många föräldrar och barn.

Fru talman! I går hade kulturutskottet besök av den nationella samordnaren för biblioteken. Där berättade man att det riktade bidraget till biblioteken, som är precis som det riktade bidraget till kulturskolor, har inneburit att biblioteken söker bidrag för nya bokhyllor. Är det meningen att det ska bli likadant med det här bidraget - att kommunala kulturskolor ska söka bidrag för notställ? Kan kulturministern instämma i det?

När kultursamverkansmodellen infördes innebar det att kulturfrågorna och kulturskolorna lyftes upp, fru talman, inte bara från kulturnämnden utan till kommunstyrelserna. Vad regeringen, med socialdemokrater och miljöpartister och med stöd från Vänsterpartiet, nu gör är att urgröpa kultursamverkansmodellen och det sätt på vilket staten styr och diskuterar medel till kommuner och regioner. Först var det biblioteksstödet; nu är det kulturskolestödet. Det stödet går till allt. Hur ska det räcka till?

Kulturministern svarade inte på en enda av mina frågor. Hur ska köerna komma bort? Hur ska de barn vars föräldrar inte har råd med kulturskola komma till? Och varför kan inte Kulturskolerådet få uppgiften att sköta detta nya kulturskolecentrum, precis som Riksidrottsförbundet styr över sina medel och friluftsrörelsen styr över de pengar som staten ger ut?

Fru talman! Kulturskolerådet har välkomnat politiken och har välkomnat att stödet ska fördelas via Statens kulturråd. Detta välkomnas av Kulturskolerådet. Hela den politik som vi nu lägger fram efter att ha lyssnat noga på Sveriges kommuner och kulturskolor och på chefer, ledare, elever och barn är välkomnad.

Jag vet inte vad strategin är bakom Moderaternas retorik, men den oroar stora delar av Kultursverige. Den oroar definitivt stora delar av Kulturskolesverige, inklusive många föräldrar och barn.

Jag får bara hoppas att den politik som du, Cecilia Magnusson, representerar och står för inte får genomslag utan att vi får fortsätta att utveckla landets kulturskolor och att driva en politik som ger mer kultur för fler och som skapar möjligheter för många barn och unga som i dag tyvärr har hinder i vägen för att utvecklas, lära sig och utöva kultur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Fru talman! Tack, ministern, för att du deltar i denna debatt! Jag tror att den är viktig för hela Kultursverige och för hela kulturutskottet.

Det var intressant att lyssna till kulturministerns anförande och hennes anklagelser mot oppositionen för att vara något av dystergökarnas kör, eller hur det nu lät. Kulturministern skulle ha lyssnat till mitt tidigare anförande. Jag talade väldigt varmt och kärleksfullt om vad musik- och kulturskolan gör. Jag talade om oss som har formats av den och gått i den men också om hur Kulturskolesverige ser på delar av regeringens politik.

Man kan vara en varm vän av musik- och kulturskolans verksamhet utan att för den skull vara en vän av den politik som regeringen nu lägger fram. Just för att jag är en vän av musik- och kulturskolan är jag kritisk till vissa delar av den politik som regeringen presenterar.

Jag kan börja med att ge beröm vad gäller Kulturskoleklivet. Alla åtta partier är överens om - och har också konstaterat i dag - att det är ett viktigt steg mot att säkra kompetensförsörjningen. Samtidigt blir jag lite bekymrad när både Niclas Malmberg och kulturministern återkommer till att man har satt örat mot marken och lyssnat till kulturskolechefer och barn och när de talar om att innehållet i propositionen är efterlängtat.

Många av de oroliga röster som jag hör tillhör kanske inte kulturskolechefer men väl lärare och pedagoger. De ser att kulturskolan radikalt ändrar riktning och att deras mångåriga kompetens inte längre räknas i undervisningen och i bildningsfokuset. Det styrs i stället om till en arena för någon allmän form av fritidssysselsättning, där samverkan med skolan inte fungerar som tänkt och planerat i de mål som regeringen presenterar.

Jag skulle vilja fråga kulturministern hur hon ser på problematiken att både utredningen och propositionen varit normerande.

Fru talman! Tack, Aron Emilsson, för frågan!

Jag delar den oro som många kulturskolelärare har gett uttryck för. De oroar sig för återväxten; detta är något som jag också har mött. Hur ska vi kunna säkerställa att det finns duktiga, utbildade och kompetenta lärare som kan fortsätta att utveckla kulturskolan?

De oroar sig även för att man inte ska kunna jobba med både bredden och spetsen och faktiskt bottna i konstnärliga kvaliteter i utvecklingen av sin kulturskola.

Jag har hört precis samma berättelser, vittnesmål och tunga tankar som riksdagsledamoten ger uttryck för. Det är just därför vi har lagt mycket energi och kraft på att arbeta fram den politik som i dag ligger på riksdagens bord.

Det är också anledningen till både de 100 miljoner kronorna om året och Kulturskoleklivet, med de utbildningsplatser som ingår där. Vi kommer att kunna säkerställa att det finns kompetenta lärare som kan fylla platserna och vidareutveckla kulturskolan. Vi har också det kulturskolecentrum som ska bedriva forskning, sprida goda idéer och på olika sätt stötta kommunerna och deras kulturskolor.

Det är just därför vi har formulerat politiken så som den ligger på bordet. Vi har tagit del av samma saker som riksdagsledamoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Fru talman! Just därför undrar jag hur man tänker sig att uppnå balansen mellan att å ena sidan säkra musik- och kulturskolans själva essens och, en gång, syfte att vara lite av en utbildningsinstitution som låter fler upptäcka och även försörja orkesterlivet samt att bidra till det svenska musikundret med nya förmågor och att å andra sidan ha ett utbud som ska vara brett och angeläget för alla, som det står propositionen, med en stark tillgänglighet.

Parallellt med detta öppnar man i propositionen för att det ska kunna utövas på fritiden etcetera. Men om man ska kunna stärka både tillgängligheten och jämlikheten, som man är noga med i det nya målet för landets musik- och kulturskolor, går det stick i stäv med den ambition som har varit normerande både från utredningen och i delar av den signalpolitik som regeringen har presenterat, nämligen att det försvåras att göra detta under skoltid. Man driver det i, och ställer upp på, en riktning där alltmer placeras utanför skoltid.

Detta är också en riktning där alltmer går mot gruppundervisning i stället för enskild undervisning, vilket i sin kärna har förmågan att i förlängningen leverera till exempel duktiga musiker eller dansare.

Möjligheten att få enskild, fördjupad undervisning, som kulturministern lyfter fram, tror jag begränsas av att man i stället för att låta detta vara en oas för dem som vill utvecklas och lära sig mer inom detta fält vill sänka trösklarna och försöka att vara tillgänglig för alla.

Man hade i stället kunnat uppvärdera skolans roll i att bygga sammanhållning och anamma frågor om kulturlots eller kulturkanon, som Sverigedemokraterna har presenterat, för att skolan ska kunna vara en arena för sammanhållning medan musik- och kulturskolan får vara en arena för dem som söker fördjupad kunskap.

Fru talman! Tack, Aron Emilsson, för den fortsatta frågan!

Vi gör både och - det är detta som är så bra med denna proposition och med den politik som vi lägger fram. Vi vill ha fokus både på bredden och på spetsen. Det är detta som är uttalat. Vi har inte gått åt det ena eller andra hållet, utan vi ser att bredd ger spets. Detta visar också all forskning och alla studier.

Zlatan är väl en favorit? Man får inte fram sådana som Zlatan hur enkelt som helst, utan man måste satsa på bredden. Detta är en del av idrottsundret i Sverige. Vi har fantastiska toppidrottsmän därför att vi har gett många barn och unga möjligheten. Samma sak gäller för musiken, och det kan bli det med bildformen och allt annat som ryms inom kulturskolans verksamhet.

Vi satsar på bredden, men vi skriver tydligt i propositionen att också spetsutbildningen ska kunna erbjudas de unga. Som jag tog upp i mitt anförande: De unga som har ett särskilt intresse och som vill mer ska också kunna ha kulturskolan som en plattform för att kunna ta nästa kliv och kanske odla sin talang och utveckla ett så djupt intresse att de sedan söker högre utbildningar.

Med den här politiken, som förhoppningsvis går igenom i eftermiddag, som en grund ger vi faktiskt kulturskolorna och våra kommuner den stöttning som de vill ha. Sedan får vi bygga vidare, precis som tidigare talare sa, och det är det som denna regering som jag representerar är beredd att fortsätta investera i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En kommunal kulturskola för framtiden

Vi kommer att fortsätta prioritera mer kultur till fler. Det är någonting som vi har bestämt oss för, och från detta kommer vi inte att vika.

(Applåder)

Fru talman! Helt kort: Utifrån att ett av Cecilia Magnussons påpekanden blev hängande i luften, nämligen att vi rundar kultursamverkansmodellen, är det två saker man måste ha helt klart för sig.

För det första är det inte så att Moderaterna har några resurser för detta inom kultursamverkansmodellen. Moderaterna finansierar det inte på ett annat sätt, utan man skär ned resurserna direkt till kulturskolan och har inte resurser för detta inom kultursamverkansmodellen. Man har också lägre generella bidrag till kommunerna än vad regeringen har i budgetpropositionen.

För det andra är det dessutom så att om vi gick via kultursamverkansmodellen skulle vi inte nå samtliga kommuner i landet, för Stockholms län är inte med i kultursamverkansmodellen. Moderaterna kanske inte tycker att Stockholms stad behöver de här resurserna. Men om man gick via kultursamverkansmodellen skulle inte någon annan kommun i Stockholms län heller kunna ta del av resurserna till kulturskolan.

Varför förmenar Moderaterna Stockholms läns kommuner förstärkta resurser till kulturskolan?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)