Elmarknadsfrågor

Herr talman! I dag debatterar vi NUl7 Elmarknadsfrågor, som är ett rent motionsbetänkande. Från SD har vi inga reservationer i betänkandet, och jag yrkar därför avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Energi är basen i det moderna samhället och i vårt välstånd. Man kan kalla mycket av det vi använder energin till för bekvämligheter, men vårt beroende är så starkt att det är omöjligt att gå tillbaka. Tillgången på energi är den fundamentala anledningen till att mänskligheten har kunnat gå från cirka 2 miljarder till 8 miljarder människor på bara runt 100 år.

Den använda energin korrelerar nästan perfekt med ett lands välstånd. Här blir priset på energin helt avgörande. I några av världens rikaste och mest utvecklade länder pratar man i dag om ökande energifattigdom, vilket brukar mätas utifrån att människor inte har råd att värma sin bostad. Det beror inte sällan på vansinniga politiska beslut, såsom att lägga ned fungerande kärnkraft.

Om kostnaderna för energi blir högre handlar det dock inte bara om högre elräkningar och dyrare bränsle för bilen. Som jag sa är energin basen i vårt välstånd. Den pumpar inte bara vatten till våra kranar, utan den används också för att rena vattnet från skadliga kemikalier och organismer. Den används vidare för att skapa den infrastruktur som gör att vattnet kommer till våra hem.

Energin driver inte bara våra kylskåp, våra bilar och våra sjukhus; den är en fundamental insatsvara i varje industriell process och i frakten så att industriellt framställda varor kan komma till de platser där människor befinner sig. Med dyrare energi blir allt dyrare. Människor får betala inte bara med bekvämlighet, utan med sin hälsa.

På grund av det jag nu har sagt blir det provocerande att se hur politiker så lättvindigt kan sätta vår energiförsörjningstrygghet på ända genom ogenomtänkta ideologiskt präglade beslut. Det handlar om att lägga ned fullt fungerande kärnkraft, att skapa kostnadsökningar på bil- och transportbränsle och att skapa ett instabilt och väderberoende elsystem som driver prisökningar för såväl el som elöverföring.

Att genom aktiva beslut, avsiktligt eller på grund av inkompetens, driva fram energifattigdom är att orsaka lidande för andra människor, och då gäller det att ha mycket starka skäl. Att man inte tycker om världens säkraste energislag, kärnkraft, är inte ett sådant skäl. Att man dammsuger världsmarknaden på biodrivmedel för att man ska kunna slå sig själv för bröstet för nationella utsläppsminskningar är inte heller ett sådant skäl.

Herr talman! Det investeras nu i elnät som aldrig förr. Den nuvarande årstakten ligger på omkring 30 miljarder i elnätsverksamheten, men siffran väntas öka kraftigt framöver för att kunna möta nya behov, som på ett eller annat sätt är politiskt framdrivna. Man pratar nu om 1 000 miljarder till elnätet de kommande 20–25 åren, vilket drivs av klimatomställningar och elektrifiering.

Hur dessa kostnader kommer att fördelas över konsumenterna återstår att se, men jag har svårt att se att detta inte kommer att vältras över på dem med ett påtagligt högre pris per överförd energienhet.

Affärsverket svenska kraftnät är den överlägset största investeraren, med årets 14,6 miljarder i prognos. Dessutom prognostiserar man en ökning till 25 miljarder per år efter 2030. Det är stora summor.

Vid tiden innan Sverige började bygga ut vindkraft låg Affärsverket svenska kraftnäts investeringsramar på runt 0,5–1 miljard per år, men från 2009 och framåt har vi sett en brant tilltagande kostnadsutveckling. Även inflationsjusterat har Svenska kraftnät ökat sina investeringsramar med cirka 1 400 procent på 20 år – en femtondubbling!

Det finns naturligtvis flera skäl till detta, men det är svårt att se något annat än att det sammanfaller väl med vindkraftsutbyggnaden och senare med nedläggningen av kärnkraft i södra Sverige.

Drivkraften bakom de ökade överföringsbehoven i nord-sydlig riktning är en stor utbyggnad av vindkraft i norr och avveckling av kärnkraft i söder. Samma sak gäller många av utlandskablar som integrerar Norden med Europa. Någon exakt siffra på vad Svenska kraftnät har lagt på utlandskablar de senaste åren har jag inte, men man ska veta att det rör sig om i storleksordningen tiotals miljarder kronor.

Elkundskollektivet får betala via höjda avgifter – allt för att vi måste dumpa nästan all vindel som produceras i Sverige till kontinenten.

Herr talman! För Sverige och dess befolkning är det avgörande att vi politiker fattar kloka beslut för att hålla energipriserna låga. Jag pratar då inte bara om elpriser utan om systempriser inklusive överföring. Vad gäller elproduktion handlar det om att bygga stabil, planerbar baskraft nära slutanvändaren. På så vis kan vi minska investeringsbehov i nät och diverse kostsamma systemtjänster. Vi bör helt sluta att bygga vindkraft eftersom vi vid det här laget vet att det är enorma förlustaffärer.

Som vi har pratat om tidigare här i kammaren är det också så att i princip all tillförd vindkraftsel tvingas ut från Sverige och landar nere på kontinenten. Vi subventionerar alltså el mot kontinenten för svenska skattepengar i olika led. Bara Vattenfalls vindkraftssatsningar går med mångmiljardförluster. De bär upp det med andra delar av sin verksamhet, men vindkraftsdelen – egentligen all vindkraftsproduktion – dras med röda siffror. De enda som kan tjäna pengar på vindkraft i dag är de som bygger vindkraftverken. Det har gått över styr, och det är min fasta uppfattning att det inte är där vi ska lägga den politiska kraften.

Jag hoppas på en trevlig debatt här i dag!

Herr talman! I dag debatterar

näringsutskottets betänkande Elmarknadsfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Sverige befinner sig i en omfattande elektrifiering. Industrin ställer om, transportsektorn förändras och hela samhället ska bli fossilfritt. Det ställer höga krav på elsystemet men också på hur elmarknaden fungerar i praktiken.

Det som är viktigt är att hushåll och företag har tillgång till stabila, rimliga och förutsägbara elpriser. Så ser det inte riktigt ut i dag. Elmarknaden präglas i alltför hög grad av stora prisvariationer, osäkerhet och oförutsägbarhet. Det skapar otrygghet för hushåll och försämrar konkurrensvillkoren för företag.

Detta förstärks av det som händer i vår omvärld just nu. Kriget i Mellanöstern, ett osäkert säkerhetsläge och stigande energi-, olje- och gaspriser på världsmarknaden påverkar elpriserna i Europa och därmed här i Sverige. Vi har ett integrerat energisystem där priser smittar av sig mellan länder och energislag. När gaspriset stiger i Europa påverkar det elpriset här.

Herr talman! Elmarknaden levererar inte likvärdiga villkor i hela landet. De stora prisskillnaderna mellan elområdena är inte rimliga eller rättvisa. De slår hårdast i södra Sverige och påverkar både hushållens ekonomi och företagens möjligheter att växa. I dag är spotpriset 6,55 öre per kilowattimme i norra Sverige och 102,08 öre per kilowattimme i södra Sverige. Det är faktiskt inte rimligt. Vi behöver stärka överföringskapaciteten inom landet och utveckla elsystemet där behoven är som störst. Elnätet måste ha tillräcklig kapacitet för att transportera elen dit där den behövs.

Herr talman! Energisystemet är grunden för det moderna samhället och avgörande för vår utveckling. En framgångsrik elektrifiering är nödvändig för att öka tillväxten, skapa jobb och välstånd samt nå våra klimatmål. Den stärker Sveriges konkurrenskraft och möjliggör export av klimatsmarta produkter som bidrar till minskade utsläpp även i andra länder. Elektrifiering ger stora möjligheter till energieffektivisering och minskade utsläpp, särskilt inom transportsektorn och basindustrin. Tillgång till billig och stabil el är en avgörande konkurrensfördel för svenska företag.

Vi vill att hela Sverige ska ha samma låga elpriser. För att nå dit krävs fortsatt utbyggnad av både elproduktion och elnät i hela landet. Det behövs mer el från vattenkraft, vindkraft, solkraft, kärnkraft och bioenergi samtidigt som samhället behöver ta ett större ansvar för elförsörjningen för att säkerställa stabila och långsiktigt låga priser. Vi anser därför att regeringen aktivt bör driva på inom EU för förändringar som kan bidra till lägre elpriser här i Sverige.

Herr talman! Vi konstaterar att elektrifieringen och den gröna omställningen kräver ett elnät som kan möta en kraftigt ökad efterfrågan. Samtidigt ser vi i dag kapacitetsbrist och långa köer för företag som inte får tillgång till den el de behöver.

Elnäten måste byggas ut mer proaktivt och med ett tydligare samhällsperspektiv. Det kräver en högre investeringstakt men också en reformerad intäktsreglering som möjliggör investeringar och skyddar elkunderna från kraftiga kostnadsökningar. Inte bara investeringar i nät ska premieras utan även smartare användning av nätet.

Svenska kraftnät måste säkerställa att andra lösningar används för att hantera den ökade elanvändningen och elproduktionen. Digitalisering, AI, kraftelektronik och energilagring kan bidra till ett mer effektivt utnyttjande av elsystemet. Även flexibilitetstjänster och aggregering utgör viktiga verktyg i detta arbete.

Utvecklingen av smarta elnät måste fortsätta. Vi behöver bygga ut den havsbaserade vindkraften speciellt i södra Sverige, där behovet är störst. Regeringens beslut om ändrat uppdrag till Svenska kraftnät vad gäller att inte ta kostnaderna för anslutningsavgifter har fått stora konsekvenser för utbyggnaden av havsvindkraft, som nu helt har stannat av. Det uppdraget bör återupptas.

Den socialdemokratiska regeringen tog viktiga initiativ för att korta tillståndsprocesserna, vilket gjorde ledtiderna mycket kortare och mindre resurskrävande. Detta arbete måste fortsätta, vilket regeringen också gör.

Herr talman! Regeringen måste ta ansvar för de höga elpriserna. Att elstöd nu kommer på plats och betalas ut är bra, men det borde ha kunnat göras med flaskhalsintäkter om regeringen hade stått på sig nere i Bryssel. Regeringen behöver komma till riksdagen med förslag om hur man ska hantera de anvisade avtalen så att kunderna inte står utan avtal.

Herr talman! Ett modernt elsystem måste vara robust och motståndskraftigt. Just i ett läge med ökad geopolitisk oro blir detta ännu tydligare. Sverige ska ha en elförsörjning som är robust och med tillfredsställande beredskapsnivå. Hotbilden är tydligare än tidigare, och sårbarheten med ökad elektrifiering gör frågan mer angelägen.

Vi behöver ha en långsiktig och stabil energipolitik i en orolig värld. Vi behöver en långsiktig energiöverenskommelse för svenska hushåll och företag. Långsiktigheten behövs för att företag ska våga investera. Det handlar om stabilitet i ett läge där världen är instabil.

Herr talman! Tack för anförandet, Monica Haider!

Som politiker tycker jag att det är bra om det man säger och det man gör hänger ihop. Det är lätt att säga att man vill ha billig och stabil el och att man vill ha mindre prisskillnader mellan norr och söder. Men jag tycker inte att det stämmer överens särskilt väl med vad Socialdemokraterna i sina reservationstexter i betänkandet, eller i det här anförandet för den delen, säger sig vilja göra.

Socialdemokraterna vill ha mer väderberoende kraft, alltså från sol och vind, som vi vid det här laget vet kommer att lämna Sverige på export eftersom vi inte kan ta hand om den i Sverige.

Socialdemokraterna vill också ha mer nät, och mer nät kostar pengar. Den primära orsaken till att man bygger nät är att man vill kunna forsla ut el från Sverige. Jag säger detta lite raljerande, men det finns en väldigt viktig sanning i det.

Man har tidigare lagt ned en massa kärnkraftverk – sex stycken totalt. Det har skapat stora behov av överföring, dels från norr till söder, dels till utlandet.

Man säger sig vilja ha havsbaserad vindkraft, vilket innebär enormt höga anslutningskostnader som man vill lägga inte bara på elkonsumentkollektivet utan till och med på skattekollektivet genom en massa subventioner. I slutändan blir det ett väldigt dyrt system. Samtidigt säger man sig vilja ha billig och stabil el. Det går inte ihop.

Herr talman! Monica Haider får jättegärna förklara för åhörarna hur hon får ihop den här ekvationen, för jag får det då verkligen inte.

Herr talman! Det vore bra om ledamoten på något sätt hade historien med sig när han talar om hur det faktiskt var för fem sex år sedan vad gäller energisituationen i Sverige. Vi hade väldigt låga elpriser – och vi har fortfarande de lägsta elpriserna i Europa. Det gjorde att de investeringar i kärnkraft som behövdes inte lönade sig. Man fick inte ihop kalkylen. Att lösningen på alla energiproblem i Sverige skulle vara kärnkraft stämmer inte, och det vet Josef Fransson mycket väl.

Politiken har inte lagt ned kärnkraften i Sverige. Det enda kärnkraftverk som har lagts ned av politiken är Barsebäck. De andra nedläggningarna gjordes på helt marknadsmässiga grunder. Det kan man läsa i artikel efter artikel. De som styrde företagen vid den tiden bekräftar detta. Det var alltså inga politiska beslut. Kom inte dragande med effektskatten, för den var inte avgörande i detta fall!

Vad gäller väderberoende kraft tror jag att det är framtiden också i Sverige. Jag tror dessutom att det behövs mer kärnkraft. Men det behövs även mer både sol- och vindkraft och allt annat. Med tanke på hur det just nu ser ut i världen är ensidigt beroende av vissa energikällor ganska farligt och kan bli väldigt dyrt. Jag håller alltså absolut inte med Josef Fransson om hans analys, men ingen blev väl förvånad över att vi inte har samma åsikt i denna fråga.

Herr talman! Att det inte skulle vara politiska beslut som ligger bakom de senaste kärnkraftsnedläggningarna menar jag är ren historierevisionism. Det fanns ett tydligt krav från inte minst Miljöpartiet för att bilda regering eller släppa fram en socialdemokratisk regering att kärnkraftverk skulle läggas ned. Det löste man genom att skattebelägga och höja effektavgiften på kärnkraft, inte minst. Politiskt höjde man helt enkelt priset på ett sådant sätt att det inte blev lönsamt.

Elpriserna var låga för fem sex år sedan, precis som Monica Haider säger. Men det berodde ju på att man med subventioner tryckt in en massa vindkraft i elsystemet, som marknaden aldrig någonsin efterfrågade. När det är vindstilla är det inte särskilt låga elpriser. Men så fort det börjar blåsa dyker de. Det är ofta till och med negativa elpriser. Vi måste dumpa elen eftersom vi inte kan ta hand om den i Sverige.

Samtidigt som vi har stora överskott på el har vi elkonsumenter – företag – som vill investera i energiintensiv verksamhet. Ett särskilt känt exempel är ett bageri som inte kunde göra sin investering på grund av att de inte fick någon effekttilldelning. Att det på årsbasis finns jättestora överskott på el som vi inte kan använda i Sverige räcker inte till för att i varje enskilt ögonblick låta det här företaget få el för att kunna expandera. Det är en direkt konsekvens av kärnkraftsnedläggningen, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet och ytterligare några partier stod bakom.

Herr talman! Jag tror att varken jag eller Josef Fransson behöver tala om för varandra hur elmarknaden fungerar. Det vet vi ganska väl, båda två.

Vad gäller nedläggningen av kärnkraft var det inga politiska beslut, men Josef Fransson vet tydligen mer än någon annan i denna kammare – även den som var med på den tiden vi på den rödgröna sidan hade regeringsmakten. Det var definitivt inga politiska beslut som ledde till att kärnkraft lades ned. Det var dålig lönsamhet och att det hände en olycka i Fukushima, som innebar att säkerhetskraven höjdes väldigt radikalt. Då kostade det för mycket att göra i ordning de kärnkraftverk som fanns.

(Applåder)

(forts. § 18)

Herr talman! Monica Haider pratade i sitt anförande om stabilitet i en orolig värld. Det är mycket klokt och bra. Men en av de största sårbarheterna i vårt elsystem är de många milen av överföringsledningar. Det är luftledningar som byggs med stora intrång, med liten förståelse för dem som påverkas och till otillräckliga ersättningsnivåer.

Ändå vill Socialdemokraterna att luftledning ska vara standardvalet vid nybyggnation, trots att det ökar sårbarheten, trots att det ökar intrånget och trots att det folkliga motståndet är kompakt.

Min fråga till Monica Haider är följande. Hur kan man rättfärdiga att man fortsätter att bygga luftledningar trots att man vet att de ökar sårbarheten och trots att de tar extremt lång tid att bygga?

Herr talman! Svaret på frågan är enkel. Vi vill ha stabila och låga priser. Att gräva ned ledningarna i marken är minst dubbelt så dyrt som att bygga luftledningar, säger de experter som kan detta bättre än vad jag kan. Det är det enkla svaret.

Ibland behöver man i alla fall gräva ned ledningarna. Skulle vi göra det överallt skulle våra elpriser bli ännu dyrare än i dag. Det tycker vi inte är rimligt.

Herr talman! Nu finns det professorer, till exempel på Uppsala universitet, som säger att kostnaderna inte alls behöver bli högre, speciellt om man räknar in de intrång som sker när man jobbar med luftledning, ännu mer när man räknar med den sårbarhet som man automatiskt bygger in i systemet med ledningar ovan jord.

Det finns dessutom andra tekniker än att bara titta på luftledningar, som Socialdemokraterna gör. Vi behöver inte bara prata om att gräva ned saker, utan det finns andra mer marksnåla tekniker. Det kan handla om att se till så att vi bygger ut marginaler i det vi bygger. Det kan handla om ökade spänningsnivåer. Det kan handla om att bygga mer på höjden eller mer på bredden i befintliga ledningsgator. Det finns en mängd olika åtgärder som inte bara handlar om att gräva ned.

Ändå anser Socialdemokraterna att standardvalet ska vara luftledning, vilket ökar intrånget och ökar sårbarheten – trots att vi lever i den oroliga tid som Monica Haider pratade om. Det tycker jag och Centerpartiet är problematiskt eftersom det ökar vår sårbarhet helt i onödan.

Hur ska man, Monica Haider, hantera den sårbarhet som hennes politik leder till när man bara ska fokusera på luftledningar – speciellt i denna oroliga tid?

Herr talman! De metoder som Rickard Nordin radar upp, förutom att gräva ned ledningen i marken, har vi socialdemokrater inget emot. Det är ju inte riktigt vi politiker som bestämmer metoderna. Så fungerar det faktiskt inte.

En professor i Uppsala säger att det är billigt att gräva ned ledningen i marken, men den uppgiften har inte jag. Det är lite märkligt när det finns många andra experter som jobbar med frågan, inte bara nätbolagen, som säger att det är dubbelt så dyrt. Uppgiften att det skulle vara billigt att gräva ned har inte jag, Rickard Nordin.

Herr talman! Låt mig innan jag börjar mitt anförande nämna att det här är första gången jag står i talarstolen sedan den 4 mars, då jag fick ett förmodat blodtrycksfall och föll i golvet precis nedanför där jag står nu. Där och då visade min kropp att den inte riktigt är en lagspelare, men mina kollegor i utskottet och även riksdagens medarbetare visade att de verkligen är lagspelare när det gäller. Jag fick mycket fin hjälp då och har dessutom fått vård i världsklass och kommer att vara helt återställd i slutet av maj. Då ser jag fram emot att bjuda på en stänkare – till alla som förstår mina Beck-relaterade skämt.

Herr talman! Sverige behöver ett elsystem som fungerar i människors vardag och som levererar när familjer ska få ihop livspusslet, när företag överväger nya investeringar och när industrin vill genomföra sin omställning utan att konkurrenskraften ska försämras. Det är i grunden det som den här debatten handlar om.

Under alltför lång tid fördes en energipolitik som inte tog tillräckligt stort ansvar för helheten. Man såg till enskilda kraftslag, men inte till systemet. Man såg symbol- och affischpolitik, men inte alltid konsekvenserna för familjer, företag och svensk konkurrenskraft. Man införde obegripliga effekttariffer, som gav hushållen dubbla prissignaler.

Resultatet av den politiken känner svenska folket till, eftersom det känns i plånboken. Södra Sverige blev mer sårbart. Prisskillnaderna mellan olika delar av landet blev stora. Överföringsproblemen blev tydligare, och flaskhalsintäkterna sköt i höjden. Och när omvärlden nu skakar påverkas vi mer här hemma än vi gjort tidigare.

Herr talman! Det är därför skillnaden i energipolitik spelar roll, och det är därför den moderatledda regeringen har lagt om kursen. Riksdagen har antagit en ny energipolitisk inriktning med planeringsmål och leveranssäkerhet i fokus. Lager efter lager av hinder som står i vägen för ny fossilfri baskraft tas successivt bort. Regelverk och styrning förändras också för att snabba på nätutbyggnaden och tydliggöra myndigheternas ansvar för ett robust elsystem.

Det är viktigt att ha det systemperspektivet, eftersom Sveriges elproblem inte kan lösas med en ensam åtgärd. Vi behöver mer produktion, mer planerbarhet och starkare nät. Då behöver marknaden mer än i dag belöna det som faktiskt stärker leveranssäkerheten.

Att den som bidrar med systemnytta också ska få betalt för det borde vara en självklarhet. På samma sätt bör den som skapar kostnader på andra platser i systemet betala för det. En sådan ordning är svår att fullända. Men min bild är att vi åtminstone är på väg i den riktningen. Och politiken behöver ta ansvar för den helhet som marknaden inte löser på egen hand. Även andra nyttor än en enskild producerad kilowattimme behöver premieras.

Herr talman! Just nu ser vi hur sårbar energimarknaden är för oro i omvärlden. Situationen kring Hormuzsundet har på kort tid bidragit till kraftiga prisökningar på olja och gas, vilket inte bara gör det dyrare att tanka bilen utan också får följdeffekter på elmarknaden när europeiska gasturbiner sätter marginalpriset också i Sverige.

När läget är sådant kan vi inte bara prata om långsiktiga reformer. Vi behöver också agera här och nu. Med allt annat lika innebär en prisökning på 30 amerikanska dollar per fat olja en ökning av svensk inflation med ungefär 1 procentenhet. Så tätt förknippade är energi och ekonomi. Vår uppgift är att göra allt som är möjligt för att Sverige inte ska tappa kontrollen på det sätt som blev fallet 2022. Dyrtiderna ska motas, och svensk ekonomi ska skyddas.

Herr talman! Därför har regeringen gått fram med ett nytt el- och gasstöd för hushåll i hela landet baserat på förbrukningen i dyra januari och dyra februari. Det kan ses som en kompensation för nedlagd kärnkraft, och det är ett bra exempel på hur vi använder våra sunda statsfinanser för att ta Sverige igenom mycket svåra tider. Med en låg statsskuld och hög kreditvärdighet har vi ett handlingsutrymme att agera som få andra europeiska länder kan mäta sig med.

Därutöver har skatten på drivmedel sänkts till EU:s miniminivå, och en ansökan görs om att kunna sänka också under miniminivån, vilket kan möjliggöra en ytterligare sänkning på omkring 3 kronor per liter drivmedel. För familjer som har för mycket månad kvar i slutet av lönen gör det stor skillnad. Och det är nästan skrämmande att tänka på vad priserna hade varit om beskattningen och reduktionsplikten hade legat kvar på den nivå som gällde när den förra mandatperioden tog slut – 35, 40, 45 kronor per liter diesel? Det är oroväckande att fundera i de banorna.

Herr talman! I debatter om motionsbetänkanden är det vanligt att man går igenom och bemöter några av oppositionens förslag. Det kommer jag inte att göra i dag, eftersom det spretar lite för mycket. Inte ett enda förslag i detta betänkande är man helt överens om. Det som nämns när det gäller energipolitiken är oftast kravet på breda samtal, förmodligen för att Socialdemokraterna behöver bli räddade från sina samarbetspartiers ovilja att kompromissa om kärnkraften. Jag nöjer mig därför med att konstatera att vänsterpartierna inte riktigt kan få ihop det på energiområdet – inte där heller.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. Här och nu gör vi nämligen det som Sverige behöver på kort sikt för att klara krisen, och vi gör det som krävs på lång sikt för att svensk ekonomi ska vara robust, växande och inkluderande.

När vi blickar ut i omvärlden blir det tydligt: väljer man en tysk energipolitik får man en tysk ekonomisk utveckling. Sådana experiment kommer vår sida i politiken inte att utsätta svenska folket för.

Herr talman! Det som behövs är inte en omstart eller en ny riktning. Det som behövs är att vi håller kursen och höjer tempot.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Herr talman! Vi debatterar nu näringsutskottets betänkande NU17 Elmarknadsfrågor.

Regeringen framhåller att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden behöver ske utifrån ett systemperspektiv och på ett samordnat och teknikneutralt sätt. När det gäller ett teknikneutralt sätt måste jag säga att om det är något den här regeringen har blivit känd för är det väl att tekniken är utpekad och tydlig. Det handlar om kärnkraft, kärnkraft och efter det kärnkraft.

Jag skulle inte ha något emot om marknaden kraftigt hade pekat ut ett kraftslag som även investerare tror hårt på. Men så är inte fallet.

Hör upp nu, om det är någon som lyssnar där ute! Energiministern lyfter ofta fram att elpriset har halverats sedan hon tillträdde posten. Men nu kommer jag till en fråga som jag tycker att många ska granska. Vilka beslut har regeringen eller ministern tagit som har lett till lägre elpriser jämfört med kaoset 2022? Kom ihåg vad jag sa! Det handlar om elpriset. Att man köper röster med energiskatt och sådana grejer är en annan sak. Men vad har lett till lägre elpriser?

Om vi synar vad regeringen och energiministern har sagt i Bryssel framgår det tydligt att man inte vill skydda svenska elkunder.

Det finns även i EU starka röster för att ta bort gasens extrema prispåverkan på EU:s elpriser. Kommissionens ordförande har försökt ta fram olika förslag och underlag för en omdesign av marginalprissättningen på elmarknaden. Men hör och häpna – den 4 mars skriver statsministern till EU-kommissionens ordförande att han motsätter sig att man tar bort gasens påverkan på elen. Det skulle nämligen strida mot en konkurrensutsatt marknad, där marginalprissättningen säkerställer att efterfrågan tillgodoses till lägsta kostnad.

Man vill alltså att denna höga gasprispåverkan ska fortsätta. Därigenom vill man ge signaler till investerare. Det är så jag tolkar det. Den här regeringen söker nu med ljus och lykta efter investerare till ny kärnkraft. Det är klart att de här konsekvenserna uppstår. I och med att man inte vill ta bort gasens prispåverkan är man beredd att offra svenska hushåll och företag för sin våta dröm om ny kärnkraft. Kom ihåg vad jag säger: Om marknaden pekade ut det skulle jag inte vara emot det. Då vore man tvungen att acceptera att det är det här som ses som det viktiga.

Fru talman! Alla vet att politik är smutsigt. Man försöker nedvärdera sina motståndare och lyfta upp sig själv eller sitt parti. Detta gäller även på det här politikområdet – det är ingen skillnad. Men för att vi ska klara en snabb och omfattande klimatomställning, vilket är nödvändigt, måste delar av samhället elektrifieras. Det tror jag att nästan alla är överens om. Det gäller transporter, industri och andra verksamheter som i dag är beroende av fossila bränslen.

Rysslands invasion av Ukraina och den efterföljande energikrigföringen har skakat Europas energimarknader. Elpriserna har rusat, inte minst därför att många EU-länder inte tagit klimathotet på tillräckligt stort allvar och därför inte ställt om till fossilfria alternativ i tid.

Sveriges situation är dock annorlunda. Sverige är Europas största exportör av el, och det svenska energisystemet får betraktas som mycket robust och tillförlitligt. Produktionen från vattenkraft, kärnkraft och vindkraft är stabil, och produktionskostnaden har inte ökat nämnvärt under de senaste åren. Ändå drabbas svenska hushåll och industrier hårt av prisutvecklingen på kontinenten.

Jag och mina partikamrater i Vänsterpartiet har länge varnat för riskerna med rådande prissättningsmodell, som gör att kontinentens elpriser smittar av sig på den svenska marknaden. Vi menar att det är en grundläggande svaghet i systemet. Därför förespråkar vi modellen med Sverigepriser, där den inhemska marknaden tydligt separeras från exportmarknaden.

Modellen med Sverigepriser innebär att den el som används i Sverige prissätts först och att överskottet därefter exporteras till de priser som gäller på den europeiska marknaden. Det blir ingen skillnad för dem som köper av oss. Det är centralt att el som går på export inte ska styra priset för svenska elkunder. Modellen innebär också att Sveriges fyra elprisområden i alla fall på kort sikt ligger kvar, så att industrins tillit till den billiga elen i norra Sverige inte äventyras – det är på grund av den som man investerar där.

Jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med konkreta förslag om hur Sverigepriser kan införas. Regeringen bör dessutom agera aktivt på EU-nivå och tydligt deklarera Sveriges avsikt att införa den här modellen.

I linje med detta bör givetvis samrådsprocess inledas med de övriga medlemsstaterna, särskilt våra nordiska grannländer, för att klargöra tekniska frågor och fastställa en tidsplan för införandet. Som framgår av det anförda är jag starkt kritisk till att regeringen inte har gjort någonting, eller i alla fall inte tillräckligt, för att skydda de svenska elkunderna från mycket höga elpristoppar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Det är klart att regeringen ”passar” när det gäller att skydda svenska hushåll och företag; den vinner själv på det koncept som råder i dag. Systemet berikar kraftproducenterna, statskassan och givetvis Vattenfall, vårt eget bolag, som äger både produktion och elnät. Det ger pengar tillbaka till staten, vilket givetvis är bra ur ett perspektiv. Momsen läggs på alla elfakturor och går direkt till statskassan. Lägg därtill flaskhalsintäkterna, som vi var inne på. De hamnar hos Riksgälden. Sedan finns det giriga EU-länder som vill komma åt dem. Där är vi i alla fall överens, för att hitta någonting positivt.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. Att elproduktion och eldistribution blivit som vilken marknadsvara som helst är ett misslyckande, åtminstone ur konsumenternas synvinkel. Det måste väl alla som fått sin elräkning hålla med om. Varför har man släppt kontrollen över samhällsviktig funktion som el? Det är för mig helt obegripligt.

Man försöker förmå landsbygdsbefolkningen att säga ja till vindkraftsparker. Argumentet är att vi behöver mer el till omställningen av industrin och transporterna och till att rädda klimatet. Så långt är det givetvis bra. Men sedan uppdagas det att produktionen är såld till utlandet på långtidskontrakt och att elen används i serverhallar som i sin tur ägs av andra länder. Då förstår ni väl att många som ser det här känner sig lurade och frustrerade? Sedan finns det givetvis teknik som vi inte kan styra, men det är ett faktum att det är på långtidskontrakt som utländska bolag köper produktionen. Lägg därtill att staten är den stora vinnaren när det gäller de intäkter som trillar ned genom energiskatten och momsen. Vad blir då kvar till de kommuner som upplät närmiljön till dessa snurror? Ja, inte så mycket som man hade hoppats på i alla fall.

Fru talman! Jag är övertygad om att mer av de resurser som utvinns ute i landet måste bidra till de kommuner där produktionen sker. Först då får vi acceptans och kan bygga ut elproduktionen i takt med den omställning som behövs. Ni ska veta att det är mycket som står på spel. Det handlar om vår konkurrenskraft och vilken typ av industri som kan stå stark i morgondagens omvärld.

Fru talman! Sverige är en del av EU och därmed tätt integrerat med den europeiska elmarknaden. Det är i grunden en styrka. Vi är ovanligt bra på att producera el. Det gör att vi ibland kan exportera när vi har överskott och ibland behöver kunna importera framför allt effekt.

Jag vill understryka hur viktig denna integration är, inte minst i en tid när vissa partier i sin alarmism menar att Sverige skulle vinna på att isolera sig från den europeiska elmarknaden och införa nationella Sverigepriser. Verkligheten är en annan. Vi behöver ibland el från våra grannländer, men framför allt effekt, och våra grannländer behöver oss. Precis som många påpekar har vi ett överskott av el på årsbasis. Samarbetet och överföringen av el mellan länder bidrar till både effektivitet och robusthet i systemet. Att tumma på samarbetet skulle inte göra oss starkare utan svagare.

Fru talman! Under tidigare mandatperioder har den planerbara elproduktionen minskat samtidigt som den väderberoende produktionen byggts ut kraftigt. Ett väderberoende elsystem är utmanande redan i fredstid. I ett osäkert säkerhetspolitiskt läge blir det en tydlig sårbarhet i kristid.

Mot den bakgrunden vore det oansvarigt att minska vårt samarbete med våra grannländer, särskilt när delar av den planerbara produktion som tidigare funnits ännu inte har ersatts. Tvärtom behöver vi både stärka vårt eget elsystem och värna den europeiska integrationen. Vi behöver också ställa krav på våra grannländer att föra en ansvarsfull energipolitik där långsiktighet och systemstabilitet väger tyngre än kortsiktig symbolpolitik.

Fru talman! Det betyder dock inte att allt fungerar som det ska. Svenska hushåll och företag förtjänar stabila och mer förutsägbara elpriser. Leveranssäkerhet till rimliga priser är avgörande för både välfärd och konkurrenskraft.

För att få ett robust och leveranssäkert elsystem krävs en bättre geografisk balans. I dag produceras en stor del av Sveriges el i norra delen av landet, medan den största förbrukningen sker i södra delen av landet. Det innebär att el måste transporteras långa sträckor. Dessutom har planerbara kärnkraftsreaktorer avvecklats i södra Sverige av tidigare regeringar. Detta skapar flaskhalsar i elnäten och bidrar till prisskillnader mellan elområden.

Därför behöver vi göra två saker parallellt.

För det första: öka elproduktionen i södra Sverige. Regeringen har under mandatperioden presenterat ett stort antal åtgärder för att stärka elsystemet här och nu, och förutsättningarna för ny planerbar kärnkraft är i princip på plats.

För det andra: bygga ut och förstärka elnäten. Här har Svenska kraftnät en central roll som ansvarig myndighet för transmissionsnätet. Regeringen har också gett myndigheten i uppdrag att utveckla den långsiktiga planeringen för att möta den växande efterfrågan på el med hög leveranssäkerhet.

Utöver detta ses elprisområdesindelningen över i syfte att skapa mer ändamålsenliga och rättvisa prisområden. Svenska kraftnät arbetar med att analysera olika alternativ och kommer att återkomma med sina slutsatser.

Regeringen ser även över elnätsavgifterna och effektavgifterna. Det är rimligt att kunder möts av tydliga, rättvisa och förutsägbara kostnader. Det ska vara lätt att göra rätt. Det ska inte kosta skjortan att hålla hem och hus uppvärmda och fungerande.

Fru talman! Samtidigt pågår nu ett viktigt arbete med att modernisera lagstiftningen. Regeringen lämnade i februari förslag som tydliggör systemansvaret i elsystemet, avvecklar anvisade elavtal och underlättar energidelning.

Förslagen ska öka leveranssäkerheten och främja konkurrenskraftiga priser på både el och nät. Detta är sista steget i regeringens översyn av reglerna på elmarknaden. Nu ska ellagen upphävas och ersättas av en elmarknadslag och en lag om elektriska ledningar.

Fru talman! Det som nu sker är ett långsiktigt arbete för att återupprätta ett robust och leveranssäkert elsystem. Efter många år av ryckighet i energipolitiken läggs nu grunden för stabilitet, förutsägbarhet och ökad leveranssäkerhet.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Tack, ledamoten Brodin, för anförandet!

Ledamoten nämner att partier vill isolera sig från marknaden och nämner Sverigepriser. Jag hoppas att ledamoten kan redogöra för mig hur Sverigepriser gör att man isolerar sig från marknaden. Det är fråga ett.

Fråga två: Vad har energiministern, som tillhör samma parti som ledamoten, gjort? Nämn någonting som energiministern har gjort! Hon lyfter ofta fram att elpriset har halverats sedan hon tillträdde.

Det jag frågar om är alltså vad ministern har gjort som har lett till lägre elpriser. Nämn någonting som hon har gjort som har lett till lägre elpriser.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Jag börjar med vad energiministern har gjort och vad regeringen har fattat för beslut under mandatperioden.

Vi håller på att städa upp i energipolitiken genom att skapa förutsättningar för att få stabil och leveranssäker el på plats i södra Sverige. Men vi jobbar inte bara med det som är långsiktigt, som en säkerhet för Sveriges skull, utan även med det som är kortsiktigt.

Man tittar exempelvis på den skadliga kraftvärmeskatten och på vad man gör för effektreserven. Det har ändå tillkommit 7 000 megawatt till systemet för att försöka trycka ned priserna, eftersom vi har vår elprisområdesindelning i Sverige. Det var en gång i tiden Danmark som tvingade Sverige till det när man anmälde oss till EU-kommissionen 2011.

Här behöver vi titta på många parallella saker, vilket man inte gjorde tidigare. Det handlar också om att ta ansvar för att priserna pressas ned.

Vi har en energiminister som tar Sveriges intressen ned till EU och sätter stopp för att flaskhalsintäkterna ska gå till den europeiska elmarknaden för att göra andra länders hemläxa när vi i Sverige har gjort vår hemläxa.

Ibland låter det på ledamoten som att vårt elsystem numera, med den här regeringen, inte är där det borde vara. Men allting tyder på att med den energipolitik som tidigare regeringar förde blev Tysklands idé inte så där jätteperfekt.

Tysklands idé om helt förnybar kraftproduktion leder till ganska mycket högre priser och instabilitet i ett osäkert omvärldsläge. Dit ska vi inte gå. Här behöver vi ta till en riktig, reell energipolitik. Den har jag inte sett presenteras på ett ansvarsfullt sätt från Vänsterpartiet.

Fru talman! Jag hörde inget svar på det jag frågade om. Nämn enda sak som man har fattat beslut om som har lett till lägre elpriser. Ministern lyfter ofta fram att elpriset har halverats sedan hon tillträdde. Jag fick inget svar om ett beslut som har lett till lägre elpriser.

Det här om att man vill skydda kunderna i Sverige och ha lägre elpriser stämmer inte. Den 5 mars, dagen efter att statsministern skrev till Ursula von der Leyen, som jag anförde, skrev Ebba Busch ett brev tillsammans med motsvariga i sex andra länder. Brevet är en okritisk hyllning till marginalprissättningen och hur exportmarknaden för el fungerar i dag.

Man har inte ens försökt att skydda svenska kunder från de pristoppar som det leder till. Annars håller jag med om ledamotens analys av Tysklands läge. Men vi skulle inte behöva smittas av de priserna.

Ledamoten svarade inte på min fråga. Hur kopplar ledamoten ihop Sverigepriser med att isolera sig från marknaden? Det är mycket enkla frågor för en ledamot att svara på.

Fru talman! Tack återigen, ledamoten!

Jag vet inte om ledamoten inte riktigt lyssnade på mitt förra anförande, men vi lägger det lite åt sidan.

Det stämmer att vi har en energiminister som brukar säga att priserna har halverats. Den totala elkostnaden under mandatperioden, eller från 2022 till 2025, har i genomsnitt minskat med 2 000 kronor per år för en lägenhet och med 10 000 kronor per år för ett vanligt hus.

Som jag sa tidigare har över 7 000 megawatt ny installerad produktionskapacitet tillkommit. Effektbalansen har ändå förbättrats med 2 000 megawatt. Fler företag och industrier kan nu få anslutning.

Vi har nu också för första gången i historien sänkt elskatten. Jag är inte säker på att det är vad ledamoten menar, om jag lyssnade rätt på hans anförande innan. Man tittar även på helheten. Man sätter också stopp för effektavgifterna. EU ska inte komma och säga till om att vi ska överimplementera EU-direktiv i svensk lagstiftning.

Här måste vi se till att vi värnar våra medborgares och våra företags pengar. Det är att ta ansvar för energipolitiken och se till att vi ändå har en tillgänglighet men också ett robust och leveranssäkert elsystem. Det har vi inte med oppositionens energipolitik. Tack och lov har vi en regering som tar ansvar för energipolitiken.

Fru talman! Jag kan börja med att tipsa Camilla Brodin om att tala med sina egna kommunpolitiker. Vill man ha mer el i södra Sverige är Kristdemokraterna ett av de partier som är bäst på att säga nej till ny elproduktion.

Efter det enda beslut som har fattats i Herrljunga kommun det här året står Camilla Brodins egen partikamrat och säger: Vi behöver inte mer el i södra Sverige. Det finns en viss intern läxa att göra här för Camilla Brodin. Centerpartiet är tvärtemot det parti som säger ja till flest projekt.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Rysslands krigföring har visat att energiproduktion och energiinfrastruktur är givna mål i den krigföringen. Försvarsberedningen konstaterade 2017 att ett decentraliserat elsystem är mindre sårbart än ett centraliserat dito.

Det konstaterandet rev Tidöregeringen upp trots att alla erfarenheter i Ukraina visar att decentralisering och många små enheter är långt mycket säkrare än några få.

Min fråga till regeringen, till Kristdemokraterna och till Camilla Brodin är: Vilka slutsatser kring det svenska elsystemet drar ni när ni ser Rysslands krigföring?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

När det gäller att mitt parti skulle säga nej till el i södra Sverige gör man väl det för att man ser att det inte är rätt typ av el med de egenskaper som krävs för att vi skulle kunna pressa ned priserna. Här har den förra regeringen medverkat till att vi i den här kammaren röstade om Ringhals 1 och 2.

Jag hade då ett förslag till ett utskottsinitiativ, som jag vet att ledamoten väl kommer ihåg. Det handlade om att vi skulle behålla de leveranssäkra reaktorerna, som ändå skulle kunna se till att tillföra systemen något, fram till dess att det finns något annat på plats. Det är inte mer vindkraft i systemet vi behöver i södra Sverige för att vi ska kunna klara av robusthet och stabilitet. Här har man gjort sin hemläxa lite mer noggrant än vad ledamoten påstår.

Vi kristdemokrater vill inte heller rycka det kommunala vetot. Varje kommun har kommunpolitiker som lyssnar på sina medborgare, och det är något som vi inte vill ta bort, precis som jag vet att Centerpartiet, Rickard Nordins parti, inte vill göra när det gäller exempelvis gruvbrytning. Då är det jätteviktigt med det kommunala vetot. Jag hade önskat att Centerpartiet hade velat ge kommuninvånare denna rätt även inom energipolitiken.

Jag ska inte dra alltför stora växlar, men det ser ut att vara lite si och så med samarbetet inom oppositionen. Miljöpartiet är det parti som säger flest nej. Det kan finnas olika undersökningar, men flera undersökningar visar att det är så.

Vi litar på Försvarsmakten, och vi litar på de samtal vi för med Försvarsmakten. Tidigare regeringar kanske inte har gått till djupet med detta i tillräcklig utsträckning för att kunna ha de goda samtalen och leverera en energipolitik som heter duga.

Fru talman! Tänk att Kristdemokraterna inte kunde avhålla sig från att göra också denna debatt till en kärnkraftsdebatt!

Det gör man trots att Vattenfall har sagt att reaktorerna ändå skulle ha varit nedlagda och trots att Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Västra Götalandsregionen i alla scenarier har pekat ut att vi behöver mer landbaserad vindkraft. Ändå står Kristdemokraterna här och pratar om kärnkraft och om reaktorer som ändå hade varit nedlagda enligt Vattenfall själva, även om man hade tagit kostnaderna. De hade varit nedlagda i dag, 2025–2026. Det går att läsa på Vattenfalls hemsida.

Min fråga handlade framför allt om Rysslands krigföring. Jag har själv träffat en general som jobbar med energisystemet, och han sa: Om Ryssland bombar en kraftanläggning bygger vi tio små nya!

Den här regeringen har upphävt vad Försvarsberedningen gemensamt sa om ett decentraliserat energisystem 2017, tvärtemot vad hela Rysslands krigföring visar. Man har valt att satsa på en energiproduktion som är centraliserad till några få enstaka noder trots att det ökar vår sårbarhet. Det är inte att lyssna på Försvarsmakten; det är att blint ta på sig skygglapparna och köra på!

Försvarsmakten i Ukraina säger att det är vansinne att bygga stora enheter. Det man bygger där nu är så småskaligt det bara går och har lokal energilagring. Sprängverkan i en solcellspark är väldigt liten, men sprängverkan i ett stort kraftverk och en stor anläggning är stor.

Min fråga till Camilla Brodin är återigen: Vilka slutsatser har Camilla Brodin och regeringen dragit kring energipolitiken och kring ett decentraliserat energisystem utifrån Rysslands anfallskrig i Ukraina?

Fru talman och ledamoten! Det är bra att vi har ett stort engagemang för Ukraina i det här läget, och det uppfattar jag att samtliga partier i Sveriges riksdag har.

När det handlar om att lyssna på Försvarsmakten tar vi givetvis ansvar och gör det. Med det sagt lägger vi inte alla ägg i en korg. Vi skapar förutsättningar för att den här regeringen ska kunna planera för planerbar och leveranssäker elproduktion. Det innefattar inte enbart kärnkraft. Jag hoppas att ledamoten är så pass påläst att han vet hur elsystemet faktiskt fungerar.

Låt oss se på Tysklands Energiewende och vad det har gjort med tysk energipolitik. Jag vill inte att vi ska göra copy and paste på den, men ibland låter det på ledamoten Rickard Nordin som att det är exakt dit vi ska. Det har visat sig vara helt misslyckat.

Den här regeringen både agerar, lyssnar och tar ansvar.

Fru talman! Vissa partier i den här kammaren verkar behöva en lektion i skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Att elnätet byggs ut handlar inte om vindkraften. Det handlar om att utbyggnaden behövs för att man behöver göra reinvesteringar i befintligt nät, och det handlar om ökad elanvändning.

Med den logik som Sverigedemokraterna anför, den antiintellektuella logiken, kan vi lika gärna skylla klimatutsläppen på det minskade antalet pirater i världen. Den korrelationen är mycket tydlig. Kausaliteten är däremot helt obefintlig.

Lyssnar man vidare på Sverigedemokraterna hör man att Pågen, som de hänvisar till, inte har fått sin elanslutning. Den fick företaget för fem år sedan. Det är så mycket gamla, förlegade uppgifter i den här debatten. Det är samma sak när det kommer till nedlagda kärnkraftsreaktorer. Det största hotet just nu är att de befintliga reaktorerna läggs ned därför att regeringen ensidigt ska subventionera nya reaktorer med hundratals miljoner. Det står mycket tydligt i de remissvar som har avgetts.

Elmarknadsfrågorna, som betänkandet egentligen ska handla om trots att en del partier fortfarande vill ha det till en kärnkraftsdebatt, lever lite för ofta i en undanskymd tillvaro i jämförelse med debatten om elproduktion. Det behöver vi ändra på, och det snabbt.

Samtidigt som regeringen lägger hundratals miljoner på ensidiga subventioner drar man nämligen helt undan mattan för den marknad som vi egentligen har, utan att analysera systemeffekterna. Samtidigt försummar regeringen själva fundamentet i elsystemet – hur marknaden fungerar. När konsekvenserna av den här politiken börjar synas riskerar vi att få en elmarknad som inte bara haltar utan helt krackelerar.

Det får följdeffekter när man så ensidigt väljer tekniker. Investeringar i andra lösningar uteblir. Osäkerheten ökar. Det som skulle vara ett robust och diversifierat system blir i stället alltmer sårbart. Att en regering som kallar sig borgerlig bedriver denna selektiva industripolitik och väljer att satsa på Sveriges genom tiderna överlägset största enskilda teknikval och industriprojekt riskerar att bli alltmer kostsamt. Det är anmärkningsvärt. Det är nästan lika riskabelt som satsningarna på regalskeppet Vasa. Tron på marknaden verkar ha ersatts av tron på en enda teknisk lösning.

Ett annat exempel på att regeringen inte har grepp om elsystemet är införandet av effekttariffer. I stället för att skapa incitament för smart användning av el har man i praktiken ett system som är svårt att förstå för hushåll och företag. Det riskerar att straffa snarare än styra, och det är inte tillräckligt kopplat till faktisk systemnytta.

Effekttarifferna skulle kunna vara ett kraftfullt verktyg för att frigöra kapacitet i elsystemet. Men då krävs det att de styr rätt, att de standardiseras och att de görs frivilliga med tydliga prissignaler och transparens. Då kan man också agera på dem, men som det ser ut nu riskerar de i stället att underminera förtroendet för hela elmarknaden.

Regeringen har inte heller stoppat några effekttariffer. Man har varit väldigt tydlig med vad man uppmanar bolag att göra, men det är inte samma sak.

Det här hänger ihop med en mycket större brist. Regeringen har inte förstått att flexibilitet måste bli en naturlig del av elsystemet. Vi kan inte bygga ett modernt elsystem enbart på mer produktion och fler ledningar – eller vi kan, men det blir dyrt.

Vi måste använda den el vi har mycket smartare. Flexibilitet handlar om att flytta efterfrågan i tid, att använda lagring och att låta fler aktörer bidra till systembalansen. Men i dagens regelverk är det fortfarande krångligt, otydligt och i vissa fall direkt skadligt.

Medan länder som Estland och Storbritannien däremot inkluderar flexibilitet direkt i elhandeln pratar regeringsföreträdare fortfarande om flexibilitet som elransonering. Effekten blir därefter. Batterier behandlas inkonsekvent, aggregatorer har svårt att verka, lokala flexibilitetsmarknader utvecklas för långsamt och incitamenten i elnätsregleringen är fortfarande snedvridna. Det lönar sig mer att bygga nytt än att använda det som finns smartare. Detta är ett systemfel, och detta fel är det regeringens ansvar att åtgärda.

Det finns också gott om andra frågor att ta tag i. Elnätet borde ses som en statlig angelägenhet, en grundläggande infrastruktur likt motorvägar som ska byggas ut där det behövs. Därför anser vi också att all storskalig produktion som vill ha stamnätsanslutning borde få det. Pengarna är redan insamlade. De 85 miljarder som ligger i flaskhalsintäkter på Riksgäldens konto gör ingen nytta där, utan de ska ut i systemet och börja jobba.

Vi vet att om vi hade haft den här regleringen på plats, som Centerpartiet vill, hade Forsmarks kärnkraftsreaktor för länge sedan kunnat öka sin effekt, för de hade inte behövt betala hutlöst mycket för anslutningen. Vi vet att havsbaserade vindkraftsprojekt, som regeringen konsekvent har avslagit, hade kunnat byggas snabbare om anslutningen dragits fram. Båda exemplen hade gett mer el på relativt kort sikt i södra Sverige där den behövs allra mest.

Därför yrkar jag också bifall till reservation 7 i betänkandet.

Vi vet också att för att fler ska bli vinnare i klimatomställningen och vilja bidra till utbyggnad av mer produktion krävs fungerande ersättningssystem för markägare, närboende och kommuner. Regeringen har tagit vissa små steg på det området. Det är bra att man betalar ut vindkraftspengar till kommunerna, men det måste lagstadgas så att det inte blir enskilda budgetsatsningar enskilda år.

När sådana ersättningssystem finns på plats skapas också förutsättningar att förändra, förenkla och snabba på tillståndsprocessen för utbyggnaden. Inte minst när det gäller elnäten behöver ersättningsnivåerna ses över och ersättningsmodellerna moderniseras. I stället för att man ensidigt går på nätbolagens linje och bara fokuserar på intrångskrävande luftledningar, som den här regeringen tillsammans med Socialdemokraterna vill, bör man titta på fler alternativ i form av marksnål teknik. Det finns många olika tekniker som går att använda i betydligt högre grad. Då ökar också acceptansen, och processerna kortas.

Tillståndsprocesserna måste nämligen kortas radikalt. Regeringens småduttande leder ingenstans. Det behövs regelförenklingar på bred front, inte bara inom energiområdet utan i hela näringslivet. Det skulle frigöra resurser hos myndigheter till det som verkligen är viktigt.

Fru talman! Elberedskapen behöver också stärkas. Rysslands anfallskrig visar tydligt sårbarheten i centraliserade system. Små distribuerade och självförsörjande enheter är mycket svårare att slå ut och därmed en viktig del av framtidens robusta energisystem. Det handlar både om energi, drivmedel och el. Regeringen stirrar sig dock blind på kraftproduktion men glömmer avgörande pusselbitar: överföringen, flexibiliteten, lagringen, effektiviseringen – alla de bitar som snabbt kan frigöra kapacitet, sänka priser och stärka konkurrenskraften.

Elnätsregleringen behöver moderniseras och värdera flexibilitet. Ellagen behöver moderniseras. Batteriresurser, även de som råkar ha gummihjul, måste få bidra till systemet.

I det förvärrade säkerhetsläge vi har är det också anmärkningsvärt att vi fortfarande har en effektreserv som körs på fossil olja. Självklart borde fokus vara på inhemska och förnybara alternativ.

Det saknas alltså inte reformförslag, utan det som saknas är politisk vilja och systemförståelse. Så länge regeringen fortsätter att fokusera på en enda lösning och samtidigt misslyckas med grundläggande marknadsfrågor som effekttariffer och flexibilitet kommer problemen att växa. Konsekvenserna är tydliga: försämrad konkurrenskraft, försenad klimatomställning, ökad sårbarhet och ökade priser.

Det här är en förlorad mandatperiod. Frågan är om det verkligen är det här eftermälet som regeringen vill ha. Jag vet att Sverige kan mer. Det är hög tid att bygga ett elsystem som fungerar på riktigt.

Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens här i kammaren om betydelsen av låga och stabila elpriser för Sveriges hushåll och företag. Det kan inte nog understrykas; det är det som lägger grunden till vår välfärd. Det är också den posten som har seglat upp som en av de kanske allra största posterna i de svenska hushållens utgifter.

Till skillnad från föregående talare anser jag att regeringen har tagit sjumilakliv för att komma till rätta med många obalanser och rester av tidigare politiska beslut. Vi är inte framme än, men det har tagits många viktiga, för att inte säga helt avgörande, steg. Syftet har hela tiden varit att återupprätta ett fungerande elsystem med en ökad elproduktion och i slutändan förhoppningsvis lägre priser.

Bland de reformer som har sjösatts finns nya regler för elmarknaden. Man kan tycka att det är anmärkningsvärt att flera av vår tids mest avgörande beslut på energiområdet tidigare har fattats utan att politiken riktigt har ställt sig frågan vad besluten kommer att få för konsekvenser för landets energiförsörjning. Det visade sig inte minst i den rapport som Riksrevisionen lade fram, där de tyckte att det var speciellt anmärkningsvärt att man inte hade tagit hänsyn till effekterna på elsystemets stabilitet och dess långsiktiga förmåga till leveranssäkerhet.

Som nämnts tidigare är det speciellt de södra delarna av landet som har fått bära konsekvenserna av dessa beslut. Effektbrist, kapacitetsbrist och periodvis extremt höga elpriser är resultatet av den politik som vi har haft under tidigare regeringar. Det var också mot den bakgrunden som regeringen tog sig an energipolitiken.

Fru talman! Det som regeringsunderlaget har velat åstadkomma är bland annat att få på plats ett system där exempelvis stödtjänster som krävs för ett välfungerande elsystem också prissätts så att de kraftslag som bidrar med sådana stödtjänster ska kunna ersättas för detta.

Vad som också har betonats av regeringen är hur ansvarsfördelningen mellan elsystemets aktörer ska se ut. Det handlar om att säkerställa driftssäkerheten i elsystemet. Det handlar om att upphandla planerbar elproduktion. Det handlar också om att både planera och främja den planerbara elproduktionen där den bäst behövs för systemet. Målet är att skapa en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige för att kunna ge förutsättningar för stabilare och lägre elpriser så att Sverige på sikt kan bli ett samlat elprisområde.

Jag skulle säga att en viktigare förändring som regeringen har gjort är ett skifte i energipolitiken, där vi har velat röra oss från att prata om enskilda kraftslag – det kanske inte alltid har lyckats – till en plats där vi diskuterar vad vi vill att elsystemet ska ha för egenskaper. Det handlar om planeringsmål och vilka förutsättningar det svenska elsystemet ska ha för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering i syfte att möjliggöra den gröna omställningen. Det handlar också om hur vi ska få på plats ett leveranssäkerhetsmål så att vi säkerställer att elsystemet i rätt tid och i tillräcklig mängd levererar el där efterfrågan finns.

Jag vill avsluta med att säga att det här är åtgärder som krävs för att vi ska kunna återupprätta en fungerande elförsörjning i Sverige. Det har nämnts här tidigare, och jag delar den bilden, att när den här mandatperioden startade var den svenska produktionen inte i ett bra skick, och vi hade alldeles för höga variationer i prisbilden i olika delar av Sverige. Det är inte sunt med den typen av stora nationella skillnader.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! På grund av regeringens totala oförmåga att tänka långsiktigt och strategiskt och att förebygga risker och svagheter står nu Sverige sämre rustat att möta den typen av kriser som vi ser i och med Irankriget än innan Tidöregeringen tillträdde. Sverige är numera mer beroende av fossila bränslen som produceras i Putins Ryssland, mullornas Iran, Trumps USA och sharialagarnas Saudiarabien än innan Ebba Busch blev energiminister och Ulf Kristersson statsminister. Det gör att Sverige står svagare och är mer sårbart. Det är hushållen som nu får ta smällen efter den här regeringens totala inkompetens och kortsiktiga tänkande vad gäller Sveriges energiförsörjning.

I början av mandatperioden gjorde Tidöpartierna ett stort nummer av att ändra målet till att gälla fossilfri el, med någon typ av löfte om att gynna fossilfria energikällor. Men inget kunde vara en större lögn. För, fru talman, den energikälla vars användning har ökat allra mest är just den fossila energin. Det handlar om 14 terawattimmars ökning av den årliga användningen bara mellan 2022 och 2024. Det är en ökning på ungefär 10 procent.

Det är som om man inte har lärt sig någonting eller kan göra några som helst konsekvensanalyser. Den prischock vi såg 2022 berodde naturligtvis, enligt alla experter, på Rysslands invasionskrig mot Ukraina och det faktum att Europa är tungt beroende av fossila bränslen, inte minst från Ryssland. I det läget har man alltså ökat fossilberoendet.

Fru talman! Vi hade kunnat föra en politik som ökade elproduktionen i Sverige, som stimulerade svenska bönder att producera mer biogas och svenska företag att satsa på hållbara bränslen och elektrobränslen och som gjorde att utbyggnadstakten av fossilfri el faktiskt ökade. Det hade inte behövt vara som under den här regeringen där takten kraftigt minskar. Det handlar om en minskning av utbyggnaden med 75 procent så här långt under mandatperioden.

Jag vill understryka att det Camilla Brodin påstår vad gäller Miljöpartiet och vindkraft är en ren lögn. Miljöpartiet är det parti som säger mest ja till vindkraft sedan 2020 och framåt.

Efter fyra år med Tidöregeringen är Sverige mer beroende av importerad fossil energi än tidigare. Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen från Ryssland än på att stötta Ukrainas försvarskrig. Totalt sett har regeringen lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen. Det är pengar som i stället hade kunnat stötta svenska företag att producera mer hållbar energi i Sverige och göra oss starkare och mer oberoende.

Den ökade fossilenergianvändningen är uppenbart dålig och skadlig för klimatet. Utsläppen har ökat kraftigt under den här regeringen. Men vi ser också hur den underminerar vår säkerhet och Sveriges stabilitet. Miljöpartiet har varnat för dessa risker i över 20 år, men hos regeringen har polletten inte trillat ned än. Svaret är fortfarande att göra oss mer beroende av fossila bränslen.

Nu ser vi ett krig rasa i Mellanöstern. USA och Israel har anfallit Iran, som har svarat med att stänga Hormuzsundet, och de internationella leveranskedjorna av fossil energi störs. Drivmedelspriserna skenar. Mot den bakgrunden är det extra skadligt att regeringen har stoppat både utbyggnaden av mer hållbar el i Sverige och elektrifieringen som hade kunnat göra oss mer oberoende av importerad olja än vi är i dag.

Ett annat exempel på regeringens inkompetens är införandet av effekttariffer, som vi också debatterar med anledning av det här betänkandet. Jag påtalade det problemet redan för ett år sedan och skrev en motion i höstas om att vi behöver dra i handbromsen. Detta är infört på ett uselt sätt av regeringen, och det förtjänar all kritik det har fått. Vi hade kunnat göra det här på ett smart sätt. Vi hade kunnat gynna dem som bidrar till elmarknaden och elsystemet genom att använda effekt på ett smart sätt och ge en morot till dem som vill investera i solceller, batterier och AI-styrning av sin effektanvändning. Det kan faktiskt bidra till att minska nätkostnaderna för alla elnätskunder.

Dagens nätkostnader är inte skäliga, i motsats till vad Moderaterna påstod i den senaste debatten om elnätspriserna. De är orimligt höga jämfört med vad de skulle kunna vara om vi hade en bättre styrning och utnyttjade elnätet smartare.

Fru talman! Det är tydligt att vi behöver en ny inriktning i energipolitiken jämfört med den här regeringens. Vi behöver en regering som tar Sveriges och Europas säkerhet på allvar genom att öka produktionen av inhemska bränslen. Vi behöver en regering som ökar produktionen av el i Sverige och har en vilja att elektrifiera, stötta industrin och ge långsiktig stabilitet. Vi behöver inte en regering eller ett regeringsunderlag som hånskrattar här i riksdagen när stora svenska företag går i konkurs och tusentals människor blir arbetslösa. Vi behöver en regering som tar klimathotet på allvar och erbjuder hushållen hållbara alternativ till låg kostnad.

Fru talman! Vi köper fossila bränslen för ungefär 100 miljarder per år i Sverige. Jag kan komma på rätt så många bättre sätt att använda de pengarna. Vi skulle kunna ha en politik som möjliggör för kemiindustrin på västkusten att ställa om till biogas och vätgas. Även stålindustrin kan ställa om till ljusbågsugnar och till reduktion med vätgas. Fjärrvärmen kan bidra mycket till att stabilisera elsystemet och delta på elmarknaden.

Hade regeringen haft vett att ta bort elskatten på att köra in överskottsel till fjärrvärmen hade vi haft ett bättre energisystem. Hade man ställt krav på att ta in spillvärme från datorhallar hade man kunnat köra fjärrvärme mer flexibelt. Hade man stöttat energilagring hade fler kunnat göra som i Västerås och ha ett stort energilager för värme och därmed också kunnat köra elproduktionen mer flexibelt i fjärrvärmen. Det hade stärkt fjärrvärmens konkurrenskraft, utvecklat fjärrvärmen och förbättrat elmarknaden.

Transporterna är kanske det absolut viktigaste i sammanhanget. Vi hade kunnat ha betydligt fler elbilar som drevs av energi producerad med solceller på taken, av vindkraftverk runt om i Sverige och av den förnybara, fossilfria el vi redan har. Vi hade framför allt kunnat ha fler tunga elbilar på vägarna, producerade av svenska företag, till exempel Scania och Volvo, som har tagit fram världsledande teknik för tunga fordon. Men det sätter regeringen käppar i hjulet för genom att föra en politik som främjar importerad fossil energi framför svensk teknik och framför energi som vi kan producera hållbart i Sverige.

Vi hade kunnat ha en energipolitik och ett elsystem som gjorde oss säkrare och tryggare. Vi bör lära oss av Ukraina, där Ryssland systematiskt attackerar storskalig och centraliserad elproduktion. Vi kunde ha byggt ett system med distribuerad, hållbar energi från sol och vind, lokala energilager och grön baskraft och stimulerat mer ödrift så att alltifrån villafastigheter till energigemenskaper och större elområden kunde bli oberoende.

Fru talman! Det behövs verkligen ett omtag i energipolitiken och en politik som tar ansvar för klimatet, energisäkerheten och Sveriges konkurrenskraft. Vi står såklart bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 12.

Fru talman! Tack, ledamoten Lakso, för anförandet!

Jag tycker att det är tråkigt när ledamöter begär replik som gör att det blir som ett läxförhör i riksdagens kammare. Det handlar till syvende och sist om vad vi tycker, inte om att vi har den djupaste detaljkunskapen i varje fråga. Men eftersom Linus Lakso är en lärd person och dessutom lade en väsentlig del av sitt anförande på att prata om effekttariffer vill jag ställa en kunskapsfråga.

När fick Energimarknadsinspektionen ett uppdrag att ta fram föreskrifter för effekttariffer? Vem var energiminister i Sverige då?

Fru talman! Att man bör styra utifrån effekt kommer ursprungligen från ett EU-direktiv. Det har implementerats på olika sätt runt om i Europa, och vi har sett implementeringar som är betydligt smartare. Att vi bör styra utifrån effekt så att vi kan nyttja elnätet smartare är i grunden en god tanke som vi är positiva till. Det hoppas jag framgick i mitt anförande.

Direktivet kom 2021 via EU till Energimarknadsinspektionen. Det är däremot först nu som vi ser hur elnätsbolagen har utformat sina effekttariffer. Det har vi kunnat se den här mandatperioden. Det är nu det har hänt.

Man borde ha varit mer förutseende redan tidigare. Problemet är dock att energiministern inte har agerat och inte klarar av att styra sina myndigheter på ett adekvat sätt när man ser att det går fel. Det är det som är problemet, och det är det som är vår kritik. Min kritik är att Ebba Busch inte snarast tog tag i problemet när man såg att det här inte blev bra, utan att det blev fel. Då hade man behövt agera.

Om Jesper Skalberg Karlsson har en annan uppfattning än att man bör ta tag i de problem man ser när man ser dem får han gärna berätta det för mig.

Fru talman! Jag vill upplysa kammaren om att Energimarknadsinspektionen fick uppdraget att ta fram föreskrifter för effekttariffer i mars 2022. Energiministern hette då Khashayar Farmanbar, och han var socialdemokrat. Den energiminister som nu tar bort effekttarifferna för hushållen och ger uppdraget att ta fram en ny modell som kan fungera i verkligheten är Ebba Busch, och hon är kristdemokrat.

Men, fru talman, låt mig ställa också en annan fråga. En stor del av Linus Laksos anförande handlade om att vi behöver göra det betydligt dyrare att tanka bensin och diesel. Utan att egentligen specificera vad ett rimligt pris är kan man anta att det i alla fall ska vara en bit över 30–35 kronor, så att man verkligen ser till att människor inte kan köra bil som drivs av diesel eller bensin.

Jag har därför ett par frågor inför valet den 13 september om vad som egentligen gäller. Linus Lakso pratar här om att det behöver bli betydligt dyrare att tanka bensin och diesel, medan jag ser i medierna att Socialdemokraternas ministerkandidater vill sänka skatten på bensin och diesel.

Vad är det som gäller? Vad är det svenskarna har att förvänta sig efter den 13 september när vi går till valurnan? Är det Linus Laksos politik med dyrare drivmedel, eller är det Socialdemokraternas politik, som i någon mening ju är Tidöpartiernas politik?

Fru talman! Först och främst tar Ebba Busch inte bort effekttarifferna. Hon har skällt på energibolagen och tycker att de ska ta bort dem eftersom hon har gett ett uppdrag att utreda hur man eventuellt kan utforma dem bättre någon gång i framtiden, kanske om ett år. Det är otroligt svagt agerat. Det här borde styras upp betydligt mer resolut, och det borde ha gjorts för länge sedan när man såg hur elnätsbolagen började införa effekttarifferna.

Fru talman! Under mitt anförande sa jag aldrig att det skulle bli dyrare med fossil energi. Jag sa att det var dumt att vara beroende av fossil energi.

Jag tror inte att den svenska befolkningen är intresserad av att deras bil ska drivas av just olja från Ryssland, Iran, Saudiarabien eller Qatar. Jag tror att svenska folket vill ha billiga, hållbara transporter. Om det kan ske på energi som vi producerar i Sverige med svensk teknik som kan ge svenska jobb, fru talman, tror jag att man kommer att välja det alternativet.

Det är precis det som Miljöpartiets politik går ut på, medan Moderaternas politik är precis tvärtom. Man stoppade elektrifieringen. När Ulf Kristersson blev statsminister tvärbromsade andelen elbilar. Andelen föll till och med, vilket gjorde att vi fick ut mer fossilbilar på vägarna. Det är ett totalt misslyckande och gör att vi blir mer beroende av fossil energi.

Detta är så dumt, och det är det jag menar med den totala avsaknaden av att kunna tänka strategiskt och långsiktigt. Det handlar om att bygga bort och investera bort oss från ett beroende av fossila bränslen och i stället gynna svenskproducerad energi och svensk teknik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 april.)