Cykelfrågor

Fru talman! Vi debatterar nu trafikutskottets betänkande 9 om cykelfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 13.

Att cykla är ett utmärkt sätt att transportera sig på. Förutom att gå är att cykla det effektivaste sättet att ta sig fram. Det blir inga utsläpp, det är extremt yteffektivt och det skapar inget buller. Den goda hälsan och motionen får man på köpet. Därför vill vi i Vänsterpartiet kraftigt öka cyklandet i Sverige. Vi har ett antal konkreta förslag för hur vi ska uppnå det.

Det första vi borde göra är helt enkelt att slå fast ett mål för hur mycket vi vill öka cyklandet i Sverige. Vår målsättning är att ungefär 20 procent av vaneresandet, alltså resor till och från jobbet eller skolan, ska göras med cykel. Ska vi uppnå det måste vi ungefär fördubbla cyklandet jämfört med dagens nivåer.

Cykelfrågor

Om vi ska kunna cykla mer behöver vi också investera för en utökad och säker cykling. Vi behöver bygga ut cykelinfrastrukturen i Sverige. Här brukar det hänvisas till - och det görs också i detta betänkande - den nationella investeringsplanen för infrastrukturen och att det där minsann finns 1,5 miljarder kronor för utbyggd cykelinfrastruktur. Men då ska man komma ihåg att detta är en plan som omsluter totalt 700 miljarder kronor. Därför kan nog ingen säga att cykelpolitiken har en särskilt framskjuten roll i regeringens investeringsplan.

Vi behöver ha mer pengar till att bygga riktiga cykelvägar. Då kanske man får göra mindre av någonting annat. Här har vi i Vänsterpartiet ett förslag: Bygg färre motorvägar! Det gäller särskilt de motorvägar som planeras här i Stockholmsområdet, exempelvis Tvärförbindelse Södertörn som kommer att kosta minst 11 miljarder kronor. Bygger man färre motorvägar får man mer pengar till att bygga ut hållbar infrastruktur, som cykelinfrastrukturen.

Det är också mycket beklagligt att det i den nationella investeringsplanen faktiskt fanns namngivna investeringsprojekt för nya cykelvägar som regeringen helt sonika strök. Jag talar om Märstastråket och Täbystråket, två mycket viktiga cykelstråk här i Stockholmsregionen som regeringen tyvärr strök. Då blev det också en halv miljard kronor mindre till utbyggd cykelinfrastruktur.

Vi behöver också ta bort hinder som gör det svårt och ibland farligt att cykla och som försvårar en utbyggnad av cykelinfrastruktur. Jag tänker på vår väglag, som är en lag som är utformad efter att vi ska bygga vägar för bilar men som inte tar hänsyn till det stora intresse som finns i dag för att cykla. I väglagen slås det fast att en cykelväg bara får byggas i anslutning till en befintlig väg för bilar. Det finns flera exempel på kommuner som har velat bygga separata cykelvägar men som inte får göra det därför att det står inskrivet i väglagen att det ska finnas ett funktionellt samband mellan cyklandet och bilarna på den statliga vägen. Vi måste ändra på skrivningarna i denna lag. Vi kan inte ha det på det sättet att man inte får bygga cykelvägar separat från en väg för bilar. Därför behöver väglagen ändras.

Det vore också mycket bra om vi här i Sverige kunde följa det som FN:s trafiksäkerhetskonferens för bara några veckor sedan slog fast här i Stockholm på sitt stora internationella möte, nämligen att vi ska ha en sänkt bashastighet i våra städer. I dag ligger bashastigheten på 50 kilometer i timmen. Om vi kan dra ned den till kanske 40 kilometer i timmen får vi en säkrare och bättre trafik i våra städer. Det gynnar också ökad cykling.

Vi behöver även se till att det blir enklare att till exempel cykla mot enkelriktat. Det finns ett färskt exempel härifrån Stockholm där man har skyltat om så att cykling tillåts mot bilarnas enkelriktning där det upplevs som säkert och tryggt. Nu har denna skyltning tyvärr stoppats av länsstyrelsen, och nyligen även av Transportstyrelsen, så Stockholms stad får inte skylta på det här sättet trots att bedömningen - man har gjort detta väldigt kontrollerat och noggrant - är att det är ett helt säkert sätt att cykla på. Cykling mot enkelriktning på en del gator i våra städer skulle göra att folk kan ta sig fram på ett mycket snabbare sätt på cykel - och faktiskt också säkrare, därför att de slipper ta omvägar ut i andra vägar och så vidare. Detta måste vi komma till rätta med.

Vi behöver också se till att man kan få ta med cykeln i kollektivtrafiken. Alla vi som har rest med tåg i Danmark, Tyskland, Schweiz, Österrike och så vidare vet att det där inte är några som helst problem att rulla på cykeln på tåget; det finns alltid en eller ett par vagnar med stora utrymmen där man kan rulla på cykeln. Så borde vi ha det även här i Sverige. Vi behöver ge ett konkret uppdrag till alla operatörer som transporterar på våra järnvägar att man ska kunna ta med cykel vid transport. Det gäller för övrigt all kollektivtrafik.

Vi borde göra det enklare att cykla höger vid rött. I en del korsningar vore detta inget som helst problem att tillåta. Man gör det i flera länder, men här i Sverige får vi inte göra det. Regeringen har sagt att det ska göras en utredning av möjligheten att tillåta högersväng vid rött - jag tror att det var för drygt två år sedan. Än så länge har vi inte sett något konkret resultat av detta. Regeringen måste skynda på det arbetet.

I vissa städer har vi ett stort problem med de så kallade elsparkcyklarna. Elsparkcyklarna, eller elskotrarna, har blivit ett stort framkomlighetsproblem inte bara för cyklister utan även för fotgängare, och inte minst för funktionshindrade. Förra året fanns det i Stockholm åtta bolag som placerade ut elsparkcyklar överallt i staden, helt oreglerat. Detta är en företeelse som behöver regleras, och här tror jag att våra lokala politiker och tjänstemän kan göra väldigt mycket mer. Man skulle till exempel kunna se till att det blir en tillståndspliktig verksamhet så att elsparkcyklar endast får ställas ut efter att kommunen har gett tillstånd.

Även på nationell nivå behöver vi dock reglera dessa fordon. Det är inte rimligt att en elsparkcykel regleras på samma sätt som en vanlig cykel, så att det inte finns någon åldersgräns, så att barn kan köra dem, så att de till och med kan köras på trottoarer om det görs i gånghastighet och så vidare. Vi måste komma till rätta med detta. Det får inte bli samma kaos med dessa elsparkcyklar som det har varit i Stockholm och flera andra städer under somrarna.

Fru talman! I dessa mycket märkliga tider är vistelse utomhus balsam för själen, inte minst nu när våren börjar komma. På sin lediga tid ger sig många ut i naturen, men också på cykelutflykter. Det kan bli ett sätt att umgås när social distansering är ett måste.

Sverige erbjuder många cykelvänliga leder för den som är sugen på att ge sig ut på en liten runda, oavsett om den är några kilometer eller flera mil lång. Intresset för cykling har ökat markant de senaste åren, och cykelturismen har aldrig varit så stor som nu - om man utgår från normala omständigheter, naturligtvis - och för internationella gäster är det populärt att få uppleva den unika svenska naturen på två hjul. Vi hoppas att de turisterna vill komma tillbaka och cykla i Sverige även efter krisen.

Cykeln som transportmedel har en rad fördelar. Den har positiv inverkan på hälsan, vilket är viktigt eftersom vi i dagens moderna samhälle ofta sitter stilla väldigt mycket. När människor väljer cykeln framför bilen minskar även utsläppen av växthusgaser och trängseln, varför det är viktigt att uppmuntra och underlätta för fler att välja cykel. Tyvärr är möjligheten till cykling inte lika stor i Sverige som i många andra länder, och det finns mycket mer att önska på det här området. Det vet den som någon gång har cyklat i Köpenhamn eller Amsterdam.

Regeringen har tagit fram en nationell cykelstrategi, vilket är bra och bådar gott för den ökade cyklingen i landet. Tyvärr räcker det inte med en strategi, utan den måste omsättas i en konkret handlingsplan och konkreta åtgärder som utformas i dialog med regioner, kommuner och inte minst cykelbranschen. Det kommer inte att vara fler som kan välja cykeln om strategin inte omsätts i konkret handling.

För att fler ska våga använda sig av cykeln måste det bli säkrare att cykla. Det kräver ökade insatser och regelförändringar som kan förenkla för fler cykelbanor och bättre framkomlighet. Även cyklister ska kunna känna sig trygga med att förbipasserande fordon håller ett betryggande avstånd. För att cykeln på allvar ska bli ett alternativ till bilen måste det bli enklare och säkrare att cykla. Ingen väljer ett krångligare alternativ för sakens skull, och det behövs krafttag för att förbättra cykelmöjligheterna i Sverige. Sammanhängande cykelstråk och snabbcykelvägar måste prioriteras i utbyggnaden av cykelinfrastrukturen.

I dag uppstår ofta problematik kring byggnationen, någonting som även Jens Holm tog upp i sitt anförande. Det handlar om väglagen och att man i dag är begränsad till att bygga en cykelväg i anslutning till en befintlig bilväg. Det vore mycket bättre om cykelväg fick status som egen väg, för att möjliggöra att cykelvägar kan gå där de är mest lämpliga och inte, som lagen säger i dag, bara i anslutning till bilväg.

Fru talman! De senaste åren har det vuxit fram många privata företag som erbjuder möjligheten att hyra cyklar och elsparkcyklar. Det är i grunden positivt; det ökar mobiliteten och förenklar vardagen för många. Statens väg- och transportforskningsinstitut har presenterat en rapport där man pekar på att elcyklar och elfordonspooler i nära anslutning till bostaden har potential att minska användningen av bil i städer, men då krävs fler användare och väldimensionerade pooler.

Detta innebär dock inte att de nya formerna av mobilitet har kommit helt utan utmaningar. När det gäller elsparkcyklar rapporteras det ofta in olyckor, inte bara där människor faller av elsparkcyklarna utan också för att elsparkcyklarna är felparkerade och människor snubblar över dem. Det påverkar främst våra storstäder men har även orsakat olägenheter i mindre kommuner runt om i landet. Äldre personer och personer med funktionsnedsättning måste ha tillträde till stadsrummet, och det är av yttersta vikt att räddningspersonal kan ta sig fram där de måste.

För oss i Moderaterna är det tydligt att det inte är innovationen som ska stoppas utan reglerna som ska anpassas för att ett samspel ska skapas i stadsmiljön. Trafiksäkerhet och ökad mobilitet måste kunna gå hand i hand. I oktober 2019 fick Transportstyrelsen i uppdrag att utreda eldrivna enpersonsfordon och komma med relevanta förslag till regelförenklingar. Vi välkomnar detta eftersom regelverket ofta upplevs som otydligt, vilket i sin tur leder till försämrad trafiksäkerhet i våra stadsmiljöer. Moderaterna är positiva till innovation och entreprenörskap, men det får inte ske på bekostnad av andra gruppers frihet i samhället.

Fru talman! Jag har tidigare nämnt vikten av regelförenklingar för att öka cyklingens attraktivitet. Regelförenklingar är viktigt, inte minst när det gäller hur man får framföra en cykel. Det handlar om möjligheten att svänga höger vid rödljus, införa allgrönt för cykel i flera korsningar och tillåta cyklister att färdas i båda riktningarna på enkelriktade gator. Här gäller det förstås att skyltningen är tydlig så att alla trafikanter är väl medvetna om vad som gäller. Politiken på cykelområdet måste matchas med sunt förnuft som underlättar cyklisters vardag och gör att fler väljer cykeln.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Fru talman! Jag vill tacka Maria Stockhaus för ett passionerat anförande om ökad cykling i Sverige. Där är vi helt överens.

Jag har två frågor.

Den ena gäller väglagen. Jag tolkar det som att även Moderaterna anser att lagen som den ser ut nu är ett hinder för att bygga ut cykelinfrastrukturen i Sverige när den säger att en cykelväg bara får byggas i anslutning till en befintlig väg för bilar.

Jag undrar om Moderaterna har för avsikt att verka för en ändring av väglagen. Det går ju till exempel att rösta på Vänsterpartiets reservation om detta lite senare i eftermiddag.

Min andra fråga gäller att cykla mot enkelriktat. Jag tror att Maria Stockhaus som stockholmare väl känner till att man kan göra det på en mängd gator här i Stockholm. Det finns en skyltning för detta - skylten heter C1. Den satte man upp med en tilläggstavla för att tydliggöra att det är tillåtet att cykla mot enkelriktat.

Stockholms stad har utvärderat detta noggrant och kommit fram till att det ökar framkomligheten för cyklister samt att det har blivit säkrare - inte osäkrare - för cyklisterna när man har gjort på det här sättet.

Nu får man inte skylta på detta sätt för länsstyrelsen, och inte för Transportstyrelsen heller. Jag undrar vad Moderaterna anser om det här. Behöver vi kanske även här ha en precisering av hur våra lagar ska tolkas så att våra kommuner kan gå fram och tillåta cykling mot enkelriktat?

Fru talman! Tack, Jens Holm, för frågorna!

Jag håller absolut med om att väglagen behöver ändras. Jag tror att den egentligen är historisk - utvecklingen har sprungit i kapp och förbi den lagstiftning vi har på området, inte minst när det gäller cykling. Det finns all anledning att se över väglagen. Huruvida vi sedan röstar på Vänsterpartiets reservation eller inte låter jag vara osagt - det gör vi nog inte i detta läge. Men vi kommer definitivt att verka för att väglagen ska ändras så att det blir tillåtet att bygga cykelvägar där det passar bäst, inte bara i anslutning till väg.

Apropå att cykla mot enkelriktat är vi ju med och styr Stockholms stad, och det har varit en viktig fråga för majoriteten i Stockholm att öppna upp för denna möjlighet. Teknikaliteten med skyltarna måste gå att lösa. Det är självklart att vi ställer oss bakom förändringar för att underlätta både att dessa skyltar finns och att man kan cykla mot enkelriktat i Stockholm.

Fru talman! Jag vill tacka för svaren.

Även vad gäller att cykla mot enkelriktat finns det en reservation - reservation 13 - som Moderaterna kan rösta på om man väldigt tydligt vill sända en signal till regeringen om att vi verkligen behöver verka för att kommuner ska kunna skylta på ett sådant sätt att cyklister ska kunna cykla mot enkelriktat där kommunerna själva anser att det är säkert och bra.

Jag tackar även för svaret om väglagen. Som det står i betänkandet har Trafikverket ett uppdrag - man kan i alla fall tolka det så - att se över detta, och om några veckor ska Trafikverket komma med ett utlåtande. Utifrån det jag har hört lite mellan skål och vägg tror jag inte att det är detta utlåtande från Trafikverket som kommer att ändra på väglagen som den ser ut nu.

Jag uppmanar Moderaterna att följa denna fråga noggrant. Jag hoppas att vi kan verka gemensamt för en mer modern väglag, så att vi kan bygga ut cykelinfrastrukturen mycket snabbare och bättre än vad som sker i dag.

Fru talman! Som det parlamentariska läget ser ut i dag har det hänt vid ett flertal tillfällen att vi har hittat gemensamma skrivningar tillsammans med Vänsterpartiet. Om det inte händer någonting när det gäller väglagen och att få till en förändring där finns det all anledning att fundera över hur vi ska hantera detta inför höstens motionsskrivande så att vi kan skicka en tydlig signal från riksdagen om att vi vill se en förändring. Det är jag gärna med och verkar för.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar vi bifall endast till reservation 12.

Fru talman! Mycket har hänt sedan den första cykeln konstruerades. Cykeln har utvecklats från en synnerligen enkel konstruktion till att vara ett tekniskt avancerat fordon med hög prestanda. Man kan välja allt från den enkla basmodellen till snabba, ultralätta racercyklar - spannet är stort och valmöjligheterna många. Dessutom finns elektriska cyklar på marknaden, vilket har bidragit till ett uppsving för cyklandet.

Cykling har positiv inverkan på hälsan; det råder det inga som helst tvivel om. Med ökad cykling minskar dessutom trängseln i våra tätorter, och detta bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser. Det är därför viktigt att fler får möjlighet att välja cykeln som färdmedel.

För att uppmuntra till ökad cykling anser vi sverigedemokrater att sammanhängande cykelstråk och snabbcykelvägar bör prioriteras i utbyggnaden av cykelinfrastrukturen. Vi menar att en sådan utbyggnad på allvar skulle få cykeln att bli ett attraktivt alternativ till bilen i många av våra städer. Hänsyn till framkomlighet för biltrafik måste dock tas, och trafiksäkerhetsperspektivet måste beaktas.

Med risker och otrygg vägmiljö väljer människor andra färdmedel före cykeln. Det är därför av yttersta vikt att trafikmiljön blir så bra som möjligt och att cyklister separeras från andra trafikslag i så stor utsträckning som det bara är möjligt.

Fru talman! Tyvärr sker det olyckor där cyklister omkommer eller skadas svårt. I genomsnitt omkommer 27 cyklister per år, och antalet skadade uppgår till 800. Fler än 50 av dessa skadas allvarligt. En allvarlig skada innebär nästan alltid att individen får bestående men av olyckan.

I över hälften av cykelolyckorna med dödlig utgång är en bil inblandad. Av dödsfallen är det 70 procent som inträffar i en tätort, och nio av tio skador bland cyklister inträffar i en tätort.

För samhället innebär dessa dödsfall och skador stora kostnader, men för familj, vänner och arbetskamrater kan inte olyckor och mänskliga förluster räknas i pengar - det är personliga tragedier.

Fru talman! Trafikregler fyller en viktig uppgift i samspelet mellan olika trafikslag, och därför är det också viktigt att regelverket är begripligt. Det ska vara lätt att förstå trafikregler, men när det gäller reglerna för cykelpassager och cykelöverfarter ser vi hur de olika reglerna tyvärr pekar på raka motsatsen.

Här vill vi i enlighet med reservation 12 att regelverket ska ses över och att reglerna ska harmoniseras så att de är likalydande. Till exempel kan det vara lämpligt att cyklisterna i båda fallen ska lämna bilisterna företräde då de tillhör gruppen oskyddade trafikanter. Oavsett vilken grupp som ska lämna företräde måste detta likriktas för att öka säkerheten och undvika missförstånd - missförstånd som i värsta fall kan ge en dödlig eller invalidiserande utgång.

Fru talman! I min inledning hänvisade jag till olycksstatistiken. Där kunde man konstatera att 70 procent av dödsfallen och 90 procent av skadorna hos cyklister sker i tätort. Detta är tragiska siffror som tydligt visar att trafikmiljön just i våra tätorter är den svåraste att lösa ur skadesynpunkt. I tätorter råder ofta konkurrens om utrymmet mellan gående, cyklister, bussar och bilar, och i några städer ska även spårvagnar rymmas på gatorna.

För att minska antalet olyckor i tätorterna måste man också kräva regelefterlevnad, inte minst av cyklisterna. Ett stopptecken betyder verkligen stopp. Ett rött trafikljus betyder också stopp. Belysning på cykeln är oerhört viktigt i mörker eller dåligt väder. All fordonstrafik ska ske på höger sida om inget annat anges, och hjälm är en självklarhet.

Hög trafiksäkerhet och framkomlighet ska gälla alla trafikslag, menar vi sverigedemokrater, och kompromisser i utformningen av vägmiljön är därför nödvändiga.

Vid nybyggnation ska det givetvis anläggas bra cykelstråk, men det ska också ges utrymme för biltrafik.

Att ändra i befintlig infrastrukturplanering, i synnerhet i städer med gammal stadsplanering, är inte lika lätt. Här menar vi att stor hänsyn måste tas även till bil- och busstrafik, så att man inte får igenkorkade gator med långa bilköer.

För de flesta i vårt land är det ändå bilen som utgör friheten, och för än fler är bilen en absolut nödvändighet för att få vardagen att fungera. Man hämtar och lämnar barn vid dagis, skjutsar till idrottsaktiviteter, pendlar till jobbet eller storhandlar vid varuhuset.

Detta är ytterst en kommunal fråga, men med stadmiljöavtalen vill många kommuner göra det svårt för bilisterna. Detta är vi från Sverigedemokraternas sida kritiska till. Sans och balans måste råda när man planlägger för utbyggnad av cykelinfrastrukturen.

En viktig princip i all planering av infrastruktur måste vara flöde. Lika viktigt som att cyklisterna får en väl fungerande infrastruktur är det att övriga trafikslag också fungerar väl.

När det gäller att binda ihop kransorter med städer är vi positiva till att större resurser läggs på att skapa cykelförbindelser och att effektiva och säkra cykelstråk skapas. Men cykelvägar har anlagts utmed riksvägar, där i princip ingen eller väldigt få nyttjar dem. Vi menar att det är slöseri med resurser eftersom dessa pengar hade kunnat ge bättre trafikmiljö för andra grupper av cyklister, där nyttjandegraden för infrastrukturen är högre.

En väl fungerande vinterväghållning är också en självklarhet för säker cykling även under vintertid.

Fru talman! Till sist ska jag säga några ord om en viktig men bortglömd faktor för att minska antalet dödade och skadade i trafiken. Det är utbildning. Cykling är en utmärkt vardagsmotion för alla, inte minst för barn, men den måste också vara säker. Dessvärre kan man konstatera att många barn i dag lär sig cykla i ett sent stadium, eller så lär de sig inte att cykla över huvud taget.

Det är dock positivt att det i vissa kommuner pågår projekt gällande trafiksäkerhet och att barn och vuxna ska lära sig att cykla. Att främja barns cykling och att utbilda barn i trafiksäkerhet stärker barns hälsa. Genom att tidigt lära sig trafikregler och att cykla blir man mer medveten om faror i trafiken, vilket bör leda till färre olyckor.

Trafiksäkerhet bygger på kunskap, hänsyn och respekt för trafikregler. Tillsammans kan vi skapa en tryggare trafikmiljö för alla

trafikanter.

Herr talman! Jag vill tacka Thomas Morell för hans anförande.

I dag kom Trafikanalys med helt uppdaterad statistik över dödsfall i trafiken i Sverige. Vi kan där glädjande nog konstatera att det var färre som omkom i trafiken 2019 jämfört med 2018. Det är också färre cykeltrafikanter som har omkommit: 17 trafikanter 2019 jämfört med 23 trafikanter 2018. Även bland gående, motorcyklister och mopedister är det färre som har mist livet i trafiken, enligt den senaste statistiken som alltså kom i dag. Det är verkligen värt att välkomna.

Jag har en direkt fråga om reservation 12, som Thomas Morell talade om. Det handlar om vem som ska väja för vem i trafiken. I Sverigedemokraternas reservation föreslår de en lagändring som innebär att cyklister alltid ska lämna bilister företräde i korsningar. Det här är enligt principen störst går först - att bilister alltid ska ha företräde.

Hur vore det, Thomas Morell, om vi vände på det så att störst inte går först och att de som är störst och tyngst i trafiken får lämna företräde för fotgängare och cyklister? Då får alltså bilisten lämna företräde för cyklister och andra.

Herr talman! Tack för frågorna, Jens Holm!

Jag nämnde snittsiffror i mitt anförande och vad Trafikanalys har kommit fram till sett under ett antal år. År 2019 har varit fantastiskt för trafiksäkerheten; det kan vi vara rörande ense om. Men därmed får inte arbetet avta med att minska antalet dödade och skadade i trafiken.

Cyklister är en grupp trafikanter som är väldigt illa utsatta i trafikmiljön av skälet att de är oskyddade. Det är ofta höga hastigheter inblandade. När vi har tittat på detta har vi sagt att man ska se över regelverket för vem som ska lämna företräde för vem. Men det måste vara likalydande så att det inte uppstår förvirring vare sig för cyklisten eller för bilisten. Regelverket ska vara tydligt. Det ska ge en tydlig inriktning för vad som gäller.

Det är ändå så att om man kommer på en cykel i kanske 25-30 kilometer i timmen ut i vägmiljön och träffar en bil som kör i 50 blir skadorna omfattande, och i värsta fall kanske det blir en dödsolycka. För att minimera alla sådana tillfällen där det blir fel i kommunikationen mellan cyklist och bilist vill vi se över regelverket, och vi vill att det ska vara likalydande. Missförstånd ska inte kunna uppstå.

Den enda kommunikation man har som trafikant ute i vägmiljön är ögonkontakten med övriga trafikanter. Om vi missar här är olyckan ett faktum.

Herr talman! Nu handlade ju inte min fråga om huruvida vi ska ha ett tydligt regelverk, för det tycker jag också att vi ska ha. Den gällde Sverigedemokraternas reservation, där ni säger att cyklister alltid, vid såväl cykelpassager som cykelöverfarter, ska lämna bilister företräde.

Min fråga gällde att man kan ha en tydlig reglering men vända på det så att det alltid är bilisten som ska lämna företräde för cyklisten enligt principen störst ska inte gå först.

Herr talman! Tack för frågan igen, Jens Holm! Man får titta på regelverket. Vi ser i dag att där vi har cykelpassage eller cykelöverfart finns det skillnader i förståelsen för vad det är som gäller i regelverket. Det skapar olyckstillfällen.

Visst kan vi säga att man alltid låter cyklisten ha företräde. Men då beror det lite grann på hur trafikmiljön ser ut. Vad är chanserna för att bilisten faktiskt ser cyklisten, som kanske kommer i hög hastighet ut på vägbanan? Det är i sådana situationer som man skapar en olyckssituation som är alldeles onödig. Då är det bättre att den oskyddade trafikanten får stanna upp innan han åker ut. Om det kommer en bil som kanske väger 1 400-1 500 kilo - och den behöver inte gå i 50 utan kanske i 30 - blir effekten att det blir svåra skador.

Det är bättre att i ett sådant läge frysa situationen så att cyklisten stannar och ser sig för innan han korsar vägen. Det spelar ingen roll om jag har skydd i lagstiftningen om att jag har företräde; om det blir en kollision blir det ändå jag som får skadorna om jag kommer på cykel.

Då är det bättre att utforma trafikmiljön på ett sådant sätt att sådana situationer inte uppstår. Vi är också öppna för att man ska se till att det alltid är bilisten som ska lämna företräde, men i det här läget har vi sagt: Nej, det är bättre att cyklisten stannar innan han åker ut i vägmiljön.

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Centerpartiets reservation nr 4.

Jag ska nu hålla ett anförande om ett betänkande som jag inte är jättehemma i, men jag har fått ett bra underlag som jag ska kunna hålla mig till.

Att fler väljer att cykla är bra för både miljön och folkhälsan. Det minskar även trängseln i trafiken, framför allt i storstäderna. Ett problem för många cyklister är dock att det inte finns någon sammanhållen planering av cykelvägarna och att det finns många ogenomtänkta trafikmiljöer som inte främjar cyklingen.

Centerpartiet anser till exempel att det inte är rimligt att cykelvägens standard blir sämre vid vissa kommungränser. Centerpartiet ser att behovet av att öka framkomligheten med cykel är relativt stort. Detta kan åstadkommas genom att fler lokala och regionala cykelbanor byggs och att de får ta större plats och mer resurser i den nationella infrastrukturplaneringen.

Vi tycker att man måste se cyklingen i ett större perspektiv. Förutom att se över behovet av fysiska åtgärder behöver vi se till att det tillkommer regelförenklingar och lagändringar som gör det möjligt att cykla i hela landet. Dessutom måste både cyklar och gångtrafikanter få en säkrare plats i trafikplaneringen med fler cykelfartsgator, säkrare korsningar och parkeringsplatser utmed gatorna som omvandlas till cykelfält.

Vi är övertygade om att cyklandet kan öka om vi bara har bra cykelleder, bättre vinterunderhåll av cykelvägarna och bättre bytespunkter mellan cykel och kollektiva färdmedel.

Herr talman! En stor del av de beslut som rör cykeltrafiken fattas lokalt och regionalt. Centerpartiet tycker att det är bra men att vi på den nationella nivån behöver underlätta för regionalt och kommunalt samarbete och enklare regler för till exempel cykelparkeringar.

Vi slutar inte cykla bara för att en cykelbana tar slut vid en kommun- eller regiongräns. Utifrån perspektivet att vi ska få fler att välja att cykla både till arbetet och på fritiden och semestern är det viktigt att de cykelbanor som byggs också hänger samman över kommun- och regiongränser. Detta är ett enkelt sätt att öka tillgängligheten för cykelvägar.

Herr talman! Den senaste tiden har det varit diskussioner här i Stockholm om vilka regler som ska gälla för cyklister, bland annat när det gäller att cykla mot enkelriktat. Det är viktigt att få klarhet i vad som gäller. Centerpartiets ståndpunkt är att det ska vara så enkelt som möjligt för människor att kunna använda sig av sin cykel i vardagen. Därför bör regeringen så fort som möjligt tillsätta en utredning som tar fram förslag till regelförenklingar för ökad cykling i hela landet.

Herr talman! För Centerpartiet är det viktigt att öka anslagen för cykelinfrastruktur, och vi vill se på möjligheten att i nationell infrastrukturplan avsätta mer medel för att bygga cykelbanor och också ha en tydlig ambition när det gäller att mer cykelvägar ska byggas över hela landet, inte minst på landsbygden och i mindre tätorter och städer.

Vi är duktiga på cykling i Sverige men kan självklart bli bättre. De cykelorganisationer som finns runt om i Sverige har kunskap om hur utvecklingen ser ut både i Sverige och i Europa. De kan öka kunskapen för oss i riksdagen och regeringen så att vi kan göra cykeln mer tillgänglig för alla, oavsett ålder och geografi.

Herr talman! Cykling har stor utvecklingspotential med goda miljö-, klimat, och hälsoeffekter. Därför behöver cykling främjas, inte minst bland barn och ungdomar. För att öka intresset och verka för ökad cykling anser vi att det behövs satsningar på informationsspridning inom skolan samt på olika språk via ideella organisationer. Ska vi få fler att cykla till och från jobbet samt under fritiden behövs det ett aktivt arbete för att göra cyklandet ännu mer populärt.

Cyklandet fyller en viktig samhällsfunktion, och det är positivt att fler ser cykeln som ett användbart transportmedel då det medför goda effekter för såväl folkhälsan som miljön och minskar trängseln i städerna. Men det behövs mer strategiskt och förebyggande arbete för att minska antalet cykelolyckor och öka säkerheten för cyklister i trafiken. Målet med allt trafiksäkerhetsarbete är att ingen ska dö eller skadas i trafiken.

Vi konstaterar att det fortfarande återstår mycket arbete för att uppnå detta mål och att cyklister dessvärre är en olycksutsatt trafikantgrupp. Mot denna bakgrund anser vi att det förebyggande arbetet för att minska antalet olyckor bör utvecklas. Det är bland annat därför som vi avsätter ytterligare 200 miljoner i vår budget till förbättringar av trafikmiljön för cyklister.

Herr talman! Trots att det längs allt fler vägar finns väl fungerande cykelbanor saknas detta fortfarande på många håll. Det innebär att cyklister fortfarande måste dela körfält med bilister, vilket medför en trafikfarlig miljö för cyklisterna, inte minst i samband med omkörning. Vi anser att trafiksäkerheten måste förbättras i dessa sammanhang.

Vi kan konstatera att det i dag inte finns någon reglering av specifikt avstånd vid omkörning av cyklister. I 3 kap. 33 § trafikförordningen föreskrivs endast att den förare som kör om ska lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om. Det finns dock inget angett mått på vad som anses vara ett betryggande avstånd. Det innebär att det i dag är upp till bilföraren som gör en omkörning att avgöra vilket avstånd som är lämpligt. Vi anser att den nuvarande ordningen skapar onödiga risker för cyklisterna. Därför anser vi att det behövs lagstiftning om ett säkerhetsavstånd på 1,5 meter vid omkörning av cyklister.

Man borde också överväga en förändring av lagen så att cyklister har rätt att svänga höger även vid rött ljus, vilket kommer att underlätta för cyklisterna samtidigt som det inte skapar några större risker för övriga trafikanter.

Herr talman! Det är viktigt att vi hittar ett bra sätt att ta till oss ny teknik samtidigt som vi värnar trafiksäkerheten. I detta betänkande hanterar vi flera frågor som berör elsparkcyklar. Från vårt håll anser vi att det är positivt med nya tekniska lösningar som ökar mobiliteten i samhället, samtidigt som det måste regleras på ett sådant sätt att den nya tekniken inte skapar problem för övriga trafikanter.

Det är också positivt att se hur ett flertal kommuner arbetar aktivt med frågor som gäller elsparkcyklar och cyklar. Nya cykelvägar där gående och övrig trafik skiljs från cyklisterna växer fram, vilket ökar mobiliteten samtidigt som säkerheten förbättras.

Herr talman! Vid sidan av att cykeln som transportmedel växer i våra städer har det växt fram ett levande cykelliv på fritiden, där olika idrottsklubbar tillsammans med kommunerna bygger upp olika former av arenor för ungdomar samt naturleder för dem som vill utmana sig själva med att cykla i tuffare terräng. Allt detta är positivt, då det främjar gemenskap och en levande cykelkultur.

Herr talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 10.

Herr talman! Liberalerna står bakom alla våra reservationer, men jag vill yrka bifall till reservation nr 6 om en förbättrad infrastruktur för ökad cykling.

Herr talman! Många av debattinläggen vi har hört denna vår har startat med att ämnet har kopplats till den pågående coronakrisen. Det som slår mig när det gäller cykling är att vi inte har sett många artiklar om de stora fördelarna med cyklar, elcyklar och elsparkcyklar och vad de innebär för att man ska kunna pendla till jobbet och undvika smittorisker. Man är ute hela tiden i stället för i ett begränsat utrymme, man kan hålla fysiskt avstånd till folk runt om och man behöver inte beröra ytor. Därtill kan man njuta av den fina vårsolen.

Herr talman! Just smittorisk fanns troligen inte med på den hälsokarta som Trafikanalys presenterade i sin rapport 2018 och där det visades att ökad cykling kan bidra till ökad folkhälsa. Minskad smittorisk kan nu läggas till den listan. Andra viktiga samhällsmål som nämndes i rapporten var miljö, tillgänglighet och sysselsättning. Allt detta skulle kunna förbättras med hjälp av ökad cykling.

De många fördelarna med att människor cyklar gör att Liberalerna vill underlätta för cyklisterna. En mycket viktig förutsättning för att det ska vara smidigt att cykla är att det finns sammanhängande säkra stråk och att de underhålls kontinuerligt så att det inte blir gropar i asfalten och så vidare.

Det finns alltför många ogenomtänkta trafikmiljöer som försvårar för cyklisten i den komplexa infrastrukturen i våra städer och orter, men bristen på gemensam planering har också gjort att standarden på en cykelväg kan försämras radikalt när man korsar en kommungräns. Det är inte rimligt, tycker vi. Vi vill se fler satsningar på sammanhängande regionala cykelstråk för att göra det lättare att cykla längre sträckor.

Liberalerna vill också öka möjligheten att ta med cykeln på pendeln. Genom att kombinera kollektivtrafik och cykel kan fler låta bilen stå och därmed göra en insats för miljön och minska trängseln på vägarna.

Här är också elsparkcykeln intressant. Den tar mindre plats på tåget och tar dig sedan smidigt sista biten till jobbet. Liberalerna är positiva till elsparkcyklarnas nisch inom mobiliteten, men ett regelverk behöver utredas för att undvika de negativa effekter som vissa städer har fått erfara.

Herr talman! Cyklisterna lever farligt på våra vägar eftersom de är så oskyddade. Det är ett problem som vi delar med alla länder i EU. Jag är därför glad över den EU-förordning som trädde i kraft den 1 januari 2020 och som ska börja tillämpas den 6 juli 2022, alltså om drygt två år. Enligt förordningen ska personbilar och lätta lastbilar ha nödbromssystem som också ska kunna detektera fotgängare och cyklister framför fordonet. Liknande system ska finnas på bussar och lastbilar. Min förhoppning är att dessa nya system tillsammans med de åtgärder i infrastrukturen som jag har nämnt tidigare ska öka trafiksäkerheten för cyklisterna.

Enligt uppgift från Cykelbranschen såldes 250 000 elcyklar 2016-2019. De utgör i dag ca 20 procent av den svenska cykelmarknaden. Elcyklarna gör att fler kan pendla längre sträckor till jobbet och låta bilen stå. Den högre hastigheten ställer dock nya krav på cyklisten, omgivningen och infrastrukturen. Det är därför viktigt att forskningen om olika aspekter av cykling får ökat stöd, så att vi nu när intresset för cykling ökar kan förstå hur cyklingen kan underlättas och hur vi framöver kan undvika ett ökande antal skador för cyklisterna.

Cykelcentrums kunskapshöjande arbete bör också få fortsatt stöd för att få kontinuitet i arbetet.

Det är positivt med ny teknik som ökar intresset för cykling. Låt oss ta vara på de möjligheterna.

Med dessa ord yrkar jag bifall till vår reservation nr 6.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Inledningsvis konstaterar jag att det känns speciellt att stå här i talarstolen samtidigt som vi är mitt uppe i att bekämpa covid-19.

Mitt i coronakrisen har våren kommit på riktigt. I stora delar av landet söker sig allt fler ut i naturen, och för att vara med och bidra till att stoppa smittspridningen väljer man andra aktiva sätt att röra på sig och transportera sig på än tidigare. Sedan i februari har jag till exempel själv valt att cykla till riksdagen i stället för att åka kollektivt.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill att fler ska välja att använda cykeln som transportmedel. Det är bra, det gör en frisk och det är hälsosamt. Oavsett hur gammal man är eller om man bor i en stad eller på landet ska möjligheterna att ta sig fram på cykel förbättras. Man ska kunna transportera sig delar av eller hela sträckan även efter coronakrisen. Jag är därför glad att regeringen har en tydlig ambition på området.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att öka cyklingen och dess roll i samhällsutvecklingen. Särskilt den nationella cykelstrategin, som togs fram under förra mandatperioden, har haft stor betydelse för det arbetet. Där slås också fast att cyklingen ska öka och bidra till ökad trafiksäkerhet. Det är en viktig utgångspunkt för vårt arbete. Men för att kunna nå det målet måste vi hjälpas åt att göra det än bättre.

Jag vill särskilt nämna regionernas och kommunernas roll i arbetet med att främja ökad och säker cykling. Föreningen Svenska Cykelstäder samlar till exempel en rad kommuner i vårt land som är i framkant när det gäller att främja cykling och stärka den infrastruktur som behövs. De delar kunskap och samarbetar, precis som vi måste göra.

Alla behöver hjälpas åt. Alla parter på olika nivåer och i olika delar av samhället måste ta sitt ansvar för att cykeln ska få den plats i samhällsbilden som lyfts fram i cykelstrategin. Jag vill därför rikta ett stort tack till de olika cykelorganisationer och andra idéburna organisationer som dagligen jobbar på olika sätt för att främja en ökad och säker cykling. Det är ett viktigt arbete de bedriver.

I den nationella cykelstrategin pekas det ut en rad områden som ligger fast som regeringens utgångspunkt. Jag skulle vilja fördjupa mig lite i dem och hur regeringen arbetar med dem här och nu och framöver, herr talman.

Det första området handlar om att lyfta fram cykeltrafikens roll i samhällsplaneringen. Det måste till ett helhetsperspektiv för att på olika nivåer bidra till en breddad syn på infrastrukturplaneringen i våra tätorter och städer och för att möjliggöra för fler att resa med cykel till och från arbete och fritidsaktiviteter.

Det andra området handlar om ett ökat fokus på grupper av cyklister. Barn är en särskilt viktig målgrupp när det gäller att främja ökad och säker cykling. Men inom detta område är regeringen också tydlig med att det fortsatta arbetet bör inriktas på att ta fram en nulägesbild av befintliga turist- och rekreationsleder, på att öka kunskapen om vad som utmärker framgångsrika cykelleder och på att ta fram förslag på hur området kan utvecklas.

Det tredje området handlar om att främja en mer funktionell och användarvänlig infrastruktur. Här vill man också pröva möjligheten att genom en ändring i trafikförordningen låta kommunerna inrätta så kallade cykelgator. Man vill utreda om det under vissa förutsättningar är möjligt att medge undantag från reglerna om stopplikt vid röd signal när fordonet till exempel gör en högersväng. Det skulle kunna gälla samtliga fordonsslag.

Vi vill generellt att cykling ska göras smidigare, säkrare och mer attraktivt. För att klara det behövs nya innovativa lösningar i form av till exempel ny ytbeläggning, mer anpassade cykelparkeringar med mera.

Jag vill också nämna frågan om cykling på enkelriktade gator. Infrastrukturministern har tydligt redogjort att det redan i dag är möjligt att vidta åtgärder för att man ska få cykla i båda riktningarna, även mot enkelriktad biltrafik. Han har också tydligt talat om att ifall det skulle visa sig vara ett bekymmer och att det behövs förändringar är han beredd att gå vidare med det. Det är ett viktigt besked.

Jag vill även understryka betydelsen av de så kallade stadsmiljöavtalen, som lanserades 2015. De syftar till att framhålla hållbara stadsmiljöer genom att bland annat ge stöd till kommuner och regioner för åtgärder i städer som leder till ökad andel persontransporter med kollektivtrafik eller cykeltrafik. Många kommuner har i dag nyttjat dessa viktiga medel till just cykelinfrastruktursatsningar.

Det fjärde området handlar om att främja säker cykeltrafik. En rad åtgärder är viktiga för att främja säker cykling, såsom användning av hjälm, underhåll och drift av cykelvägar och säkra fordon. Därför är det bra och viktigt att det i den nationella planen ingår satsningar på trafiksäkerhetshöjande åtgärder som gång- och cykelpassager och portar.

Målsättningen är att vidta åtgärder där potentialen för ökad och säker cykling är störst. Det innebär i första hand satsningar inom eller mellan ett fyrtiotal större tätorter som skapar sammanhängande säkra stråk, främst för pendling till arbete och studier. Det föreslås även en satsning på förbättrat underhåll av cykelvägar längs nationella och regionala vägnät som används frekvent året om.

Ytterligare en viktig åtgärd gäller hastigheten eftersom cyklister är så kallade oskyddade trafikanter. Därför är det välkommet att regeringen har gett Trafikanalys i uppdrag att se över möjligheten för sänkt bashastighet i tätort.

I våras stod regeringen också värd för en stor internationell FN-konferens om trafiksäkerhet. I Stockholmsdeklarationen skrev man då under på att begränsa hastigheten till 30 kilometer per timme i områden där risken är stor för dödsfall och allvarligt skadade i trafiken. Från svensk sida bedrivs alltså ett viktigt internationellt arbete.

Det femte området handlar om att utveckla statistik och forskning. Här vill jag särskilt understryka vikten av att vi inte enbart bidrar till ökad forskning på cykelområdet utan även möjliggör för tillämpning av forskningen i praktiken. Den socialdemokratiskt ledda regeringen bidrog under förra mandatperioden till att vi fick ett nationellt cykelcentrum hos VTI i Linköping. Det är en viktig resurs för att stärka forskningen men också bidra till en ökad tillämpning i praktiken och uppföljning av vidtagna åtgärder samt nulägesbeskrivningar. Bättre vintervägsunderhållning är ett sådant exempel där man gått före genom att visa på möjligheterna med sopsaltning.

Herr talman! Jag vill även kort säga något om den fantastiska och snabba utveckling av det som vi ibland kallar elskotrar har inneburit. Jag är glad över att regeringen gett Transportstyrelsen i uppdrag att beskriva de regelverk som gäller och utreda behovet av förenklade regler för eldrivna enpersonsfordon, däribland elsparkcyklar och elcyklar. Vi socialdemokrater är tydliga med att man måste sätta trafiksäkerheten främst och ha ordning och reda på vilka regler som gäller. Men vi ser också att vi kan möjliggöra utveckling av ny teknik och innovation på transportområdet. Tillsammans med kommuner och bransch är jag övertygad om att detta kommer att leda till bättre mobilitet i våra städer.

För att Sverige på riktigt ska kunna bli det första fossilfria välfärdslandet och nå en grön hållbar omställning i transportsektorn är cykeln en viktig nyckel, men då måste vi tillsammans säkerställa att cykel blir ett möjligt resealternativ i fler delar av landet, både i stad och på landsbygd.

Som socialdemokrat vill jag se ett jämlikt och hållbart samhälle. Det betyder att hela samhället måste kunna vara med och ställa om.

Jag yrkar som sagt bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag har några frågor till Socialdemokraterna och Teres Lindberg.

Teres Lindberg redogjorde för de viktiga målsättningar som finns i regeringens cykelstrategi. Bland annat talade hon om att lyfta cykelns roll i infrastrukturplaneringen. Jag tror att det är en av kärnpunkterna om vi vill ha mer cykling i framtiden, om vi vill ha säkrare cykling och om vi överlag vill ha ett mer robust nät av cykelinfrastruktur.

Så som flera av oss här har konstaterat är väglagen inte riktigt uppdaterad inför de investeringar vi behöver göra när det gäller cykelinfrastruktur. Den förutsätter nämligen att det finns ett funktionellt samband mellan cykelvägen och bilvägen. Vill Socialdemokraterna ändra på väglagen så att man kan bygga cykelvägar oavsett om det finns en statlig väg på plats eller inte? Vilka initiativ har Socialdemokraterna i så fall tagit för detta?

Teres Lindberg sa också att Socialdemokraterna vill att cyklingen ska öka. Jag tror att alla partier kan skriva under på det. Det vore klädsamt om de också hade ett mål för hur mycket cyklingen ska öka, annars blir det lätt bara en läpparnas bekännelse och något man säger men som inte går att följa upp senare. Har Socialdemokraterna ett mål för hur mycket cyklingen i Sverige ska öka?

Herr talman! Tack för frågorna, Jens Holm! Jag är inte helt säker på att jag förstår din fråga vad gäller väglagen. Vi behöver självfallet ge förutsättningar för de statliga vägnäten att ha cykelvägar. Men samtidigt måste det finnas stor samverkan med kommunerna. Även om vi skulle lägga resurser på att bygga en statlig cykelväg längs med varje statlig väg är jag tveksam till att det i sig skulle öka cyklingen. Vi behöver snarare ha bra cykelvägar som gör att människor kan cykla på ett bra och tryggt sätt. Då är kanske de kommunala och lokala vägarna viktigare. Att lägga resurser på cykelvägar som ingen kommer att nyttja är inte en framkomlig väg.

Vi har inget utpekat mål för hur stor andel av resandet som vi vill ska ske med cykel. Jag tycker heller inte riktigt att det är ett relevant mål. Det varierar självklart över tid. På vinterhalvåret väljer kanske många att inte cykla för att det till exempel är kallt, blött eller fuktigt. Det beror helt på var i landet man bor. Däremot ser jag gärna att politiken ger bra förutsättningar för människor att välja cykel men kanske också under vissa perioder av året att gå.

När människor promenerar eller cyklar är det bra för hela samhället. Det är hälsouppbyggande och ger oss friska medborgare. På sikt och i förlängningen sparar det de gemensamma utgifter vi har för hälsa.

Jag tror som sagt inte att ett utpekat mål för hur många som ska använda just cykel löser problemet.

Herr talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att vi kan få en ändring av väglagen. Många partier delar min bild. I det betänkande som vi just nu diskuterar framhålls att när man bygger en cykelväg fordras att det finns ett funktionellt samband mellan cykelvägen och bilvägen, annars kan man inte bygga till exempel en separat cykelväg mellan två kommuner.

Det har blivit alltmer populärt att cykelpendla, och då blir det lite gammalmodigt att tänka sig att utbyggd cykelinfrastruktur bara handlar om något som byggs inom en kommun eller stad. Jag tror att vi alla är överens om att riktiga cykelstråk behövs. De behöver inte nödvändigtvis gå längs en bilväg, utan man kan hitta andra sträckor. För det behövs en ändring av väglagen.

Jag tycker att Socialdemokraterna ska titta mer noggrant på denna fråga. Det är de som sitter i regeringen och har frågan i sina händer. De kan ändra detta. Det finns ett väldigt stort tryck ute i Sverige för att vi ska få en uppdaterad väglag.

Jag noterade att Teres Lindberg i sitt anförande talade om möjligheten att svänga till höger vid stoppljus även om stoppsignalen är röd. Hon sa att det är något som utreds. Detta har diskuterats väldigt länge. Vi får hela tiden beskedet att det hela utreds eller bereds. Jag vill därför fråga Teres Lindberg när utredningen om att man ska få svänga till höger vid rödljus är klar.

Herr talman! Tack igen, Jens Holm, för viktiga frågor! Jag är inte helt säker på att en uppdatering av väglagen behövs. Men jag tar självfallet med mig frågan om regionala cykelstråk.

Även jag tror att regionala cykelstråk är en absolut förutsättning för att fler människor ska välja att cykelpendla. Men det handlar nog primärt om samverkan mellan regioner och kommuner och emellanåt också staten. I huvudsak ligger detta dock hos den regionala infrastrukturplaneringen och inte den statliga.

Jag är tyvärr inte helt uppdaterad om när vi får se ett förslag om högersvängen. Det är väldigt viktigt att vi tittar på detta. Man måste alltid komma ihåg att när det handlar om förändringar av trafikregler och att anledningen till att lagen ser ut som den gör i dag har det primärt med trafiksäkerhet att göra. Man har inte riktigt i första hand utgått från cykel. Alla vi som cyklar vet att detta skulle underlätta. Jag tror att många med mig emellanåt gör sig skyldiga till ett lättare lagbrott då man genar eftersom man ser att man inte utgör en trafikfara.

Det blir dock problematiskt när man ska blanda ihop olika regler för olika trafikslag, om det är vad som måste till. Vi behöver ha tydliga regler så att trafikanter vet vad som gäller och så att inte missförstånd uppstår i trafiken.

För oss är det viktigt att trafiksäkerheten alltid får gå först. Det är också vad som problematiserar utredningar och förslag som detta. Men jag hoppas att vi ska kunna komma med ett bra förslag som också kan tillgodose cyklisters möjlighet till bättre framkomlighet.

Herr talman! Att cykling har väldigt stora fördelar både för individen och för samhället råder det ingen tvekan om. Cykling minskar utsläppen av koldioxid och skadliga partiklar. Samtidigt är det ett aktivt transportslag. Den som cyklar når lättare upp till allas vårt dagliga behov av minst 30 minuters fysisk aktivitet. Det är något som på sikt är till stor nytta för att minska belastningen på vården och som kan bidra till att vi kan bli äldre. I genomsnitt 3-14 månader eller 90-420 dagar i förlängd livslängd kan den som byter bilen mot cykeln få enligt projektet PASTA, Physical Activity through Sustainable Transport Approaches.

Cykling är också ekonomiskt. Det är ett relativt billigt fordon, och infrastrukturen är inte särskilt kostsam, särskilt inte i jämförelse med den infrastruktur som bilar behöver.

En genomsnittlig dag cyklar ungefär 800 000 personer i genomsnitt cirka sju kilometer var fördelat på 2,2 resor, enligt det nationella cykelbokslutet för 2018, som publicerades i juni 2019. Vi får väl anta att det ligger på ungefär samma nivå fortsatt. Hur många som cyklar varje dag varierar dock beroende på årstid, väder och vind med mera. Kunskapen om vilka som cyklar och varför de cyklar behöver bli bättre. Här spelar det nationella kunskapscentrumet för forskning och utbildning om cykling en väldigt viktig roll. Vi ser fortsatt ett starkt behov av forskning på det här området för att förbättra våra kunskaper.

Herr talman! Vi som cyklar behöver dock bli fler, för både klimatets och folkhälsans skull. Därför är frågan hur vi får fler att cykla mer.

Det finns en stor potential att öka cyklingen. Ungefär hälften av alla bilresor är kortare än fem kilometer, en sträcka som de flesta vuxna med enkelhet kan cykla. Med en elcykel är det dessutom enkelt för de flesta att cykla betydligt längre sträckor än så. Även för längre resor kan cykeln ofta utgöra ett led i resan för att nå till exempel en busshållplats eller en tågstation.

Organisationen Svensk Cykling, som samlar flera av Sveriges cykelorganisationer, har formulerat ett politiskt manifest med förslag under fyra olika rubriker: resurser, yta, framkomlighet och trafiksäkerhet. Jag skulle vilja påstå att det är ett väldigt träffsäkert sätt att beskriva vad som behövs för att öka cyklingen och göra den mer attraktiv.

För att åstadkomma något inom dessa områden skulle det dock behövas ett nationellt mål för ökad cykling. Regeringen lade år 2017 fram en nationell cykelstrategi för ökad och säker cykling, och det anges i januariavtalet att andelen som cyklar ska öka. Ändå finns det ännu inte ett politiskt beslutat mål som anger riktningen för hur mycket cykeltrafiken ska öka, något som vi från Miljöpartiet är tydliga med att vi vill se.

Det finns visserligen målsättningar. Till exempel finns det inom miljömålssystemet ett etappmål som inriktar sig på de hållbara transportslagen: "Andelen persontransporter med kollektivtrafik, cykel och gång i Sverige ska vara minst 25 procent år 2025, uttryckt i personkilometer, i riktning mot att på sikt fördubbla andelen för gång, cykel- och kollektivtrafik." Men det här målet skiljer inte på trafikslagen gång, cykel- och kollektivtrafik och kan därför inte anses ha en särskilt styrande effekt på transportpolitiken.

För att åtgärder och resurser ska kunna inriktas på att öka cykeltrafiken på det sätt som beskrivs i den nationella cykelstrategin behövs det konkreta nationella målsättningar för hur mycket cykeltrafiken ska öka. Ett tydligt nationellt mål menar jag skulle möjliggöra ökade investeringar i cykelinfrastruktur både i den nationella infrastrukturplanen och i de regionala planerna. Det skulle också ge tydlig vägledning till Trafikverket.

År 2018 investerades det 587 miljoner kronor av statliga medel i cykelvägar, fördelat på 67 miljoner i nationell plan och 520 miljoner i regional plan. Tack vare stadsmiljöavtalen som Miljöpartiet varit drivande bakom beviljade Trafikverket också stöd till cykelåtgärder för ca 100 miljoner kronor. I den nationella planen finns det avsatt 1 miljard per år i så kallade stadsmiljöavtalspengar som kan sökas av kommuner för medfinansiering av åtgärder för hållbara transporter, såsom cykel- och kollektivtrafik. Inför kommande arbete med en ny nationell plan är det viktigt att säkerställa att tillräckliga medel avsätts för cykel.

Även om de flesta cykelvägar är kommunala är det viktigt att det finns cykelvägar som binder ihop orter på ett gent och sammanhängande sätt. Miljöpartiet vill se ett nationellt stomnät av cykelvägar. Vi vill också öka förutsättningarna att cykla på landsbygden, något som vi tror kan få stor positiv effekt på cykelturismen. Gynnar man det ena gynnar man det andra.

Herr talman! Som det ser ut i dag skiljer sig mängden cykelväg åt mellan regioner och kommuner. Skåne, den region som har mest cykelväg, har 396 mil fördelat på 40 mil statlig cykelväg och 341 mil i det kommunala vägnätet. Resterande 14 mil finns i enskilt vägnät. Även Stockholm och Västra Götaland har över 300 mil cykelväg. Men därefter är det ett ganska stort hopp ned till 127 mil i Östergötland och 114 mil i Jönköping. Det behövs helt enkelt fler cykelvägar.

För en förbättrad framkomlighet behöver också frågan om markåtkomst lösas, så att det blir lättare för Trafikverket att planera och bygga cykelvägar med en rationell sträckning. Det behövs en revidering av väglagen, vilket har sagts här tidigare. Likaså behöver cykeltillgänglighet i samband med om- och utbyggnad av så kallade två-plus-ett-vägar säkerställas. Även möjligheten till statlig medfinansiering av så kallade steg-1-och-2-åtgärder i enlighet med fyrstegsprincipen behöver stärkas.

I stadsmiljö behöver frågan om möjligheten för cyklister att cykla i båda riktningar på gator som för biltrafiken är enkelriktade säkerställas. Möjligheten finns i dag i många kommuner, men det borde också vara självklart att kommunerna och städerna kan tillämpa den skyltning som mest tydligt och pedagogiskt förklarar för såväl cyklister som bilister vad som gäller på gatan. Därför borde enkelriktatskylten med den blå pilen kunna kombineras med en tilläggstavla: "Gäller ej cykel". Kommuner behöver också få möjlighet att inrätta så kallade cykelgator, där cykeln har företräde och sätter normen för hastigheten.

Cykelfrågor

Här är inte vi i Miljöpartiet rädda för att understryka att om man verkligen prioriterar cykling behöver resurser och yta tas från biltrafiken. Många partier vidhåller att man inte ska ställa trafikslag mot varandra. Vi vet dock alla att varken de ekonomiska resurserna eller den fysiska ytan i våra städer är obegränsade. Ökar vi tilldelningen till det ena trafikslaget innebär det konsekvenser för det andra. Det handlar dessutom om en nödvändig omställning där vi behöver minska vägtrafikens negativa klimatpåverkan liksom påverkan på luftkvalitet och hälsa.

Vi tycker också att det är viktigt att barns cykling ska stimuleras. Det bör vara en självklarhet att skolbarn får bättre möjligheter att cykla till skolan och i skolan undervisas om hur man cyklar på ett säkert sätt. För att ge en säkrare trafikmiljö både för cyklande barn och för övriga oskyddade trafikanter borde bashastigheten i tätort sänkas.

Herr talman! Det behövs en starkare nationell cykelpolitik. Här är Miljöpartiet drivande. Det finns många insatser som skulle behöva göras. Vi arbetar både inom regeringen och gentemot regeringens samarbetspartier för att det här ska bli verklighet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Väg- och fordonsfrågor