Återköpsprogram av aktier i Telia Company AB

Herr talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 9 och proposition 2018/19:40, som i grund och botten handlar om en teknikalitet gällande statens procentuella ägande i Telia kopplat till bolagets aktieåterköpsprogram. Men den stora frågan, som har lyfts i en följdmotion från Moderaterna med flera, är huruvida staten över huvud taget ska äga aktier i Telia Company AB.

Frågan om Telia är knappast en teoretisk fråga, om stater kan och bör äga telekombolag, utan det är en konkret fråga: Hur ska svenska staten göra i april 2019? Hur ska staten hantera sina 37,3 procent av Telia Company AB i en tid då vi har konstaterat att de yttre hoten har blivit fler?

När exempelvis Finland inför ny lagstiftning som gör att staten kan ingripa vid fastighetsköp och tvångsinlösa fastigheter och när andra länder ser över möjligheten att skydda sig mot fientligt utländskt ägande, ja, då föreslår riksdagens samlade höger tvärtom att Sverige ska sälja sina aktier i ett bolag som äger känslig infrastruktur.

Tyvärr har Moderaterna i hanteringen av detta ärende visat att de sätter ideologi före pragmatism, ideologi före vad som är ekonomisk rationellt och ideologi framför rikets säkerhet. Det syns tydligt i flera av de motioner här i riksdagen som handlar om statligt ägande att moderater principiellt inte tycker att staten ska äga ett bolag som Telia Company. Detta är ideologiskt betingat.

Det har också märkts i hanteringen av detta ärende. Under beredningen har skrivningarna skärpts till fördel för en ren försäljning. Det är enbart när vi socialdemokrater har pratat om de stora säkerhetspolitiska riskerna som tonerna har svängt något till förmån för en delning. Det är viktigt, det är riktigt och det är nödvändigt att motsätta sig den här typen av ideologiskt motiverade försäljningar.

Herr talman! Vi socialdemokrater är tydliga: Staten bör inte under överskådlig tid sälja sina aktier i Telia! För detta finns flera starka argument.

För det första är det en dålig affär. Telia ger en god utdelning till sina aktieägare och genererar miljarder till statskassan. Utgångspunkten för det statliga ägandet i Telia är att det är och måste vara pragmatiskt. Det gynnar skattebetalarna, det gynnar svenskarna, att staten kvarstår som ägare.

För det andra är tiden illa vald om man nu vill sälja. Till och med Moderaterna skriver i sina egna motioner att en försäljning bör ske i en högkonjunktur, men om regeringen i dag får ett tillkännagivande om att utreda en försäljning är risken uppenbar att vi kan komma att sälja i en kommande lågkonjunktur. Historien har tyvärr visat att en ideologisk höger här i Sverige är beredd att sälja statliga bolag även i lågkonjunktur, trots att våra medborgare är förlorarna. Det skulle vara både olyckligt och dyrt.

För det tredje är ett minskat statligt ägande i Telia en säkerhetspolitisk risk. Försvarsmakten skriver: ”Ett eventuellt avyttrande av svenska statens ägarandel, helt eller delvis, kan däremot få allvarliga konsekvenser för verksamheter som är betydande för Sveriges säkerhet … Den analys som gjordes 2008 påvisade omfattande risker med en försäljning av svenska statens ägarandel.”

Jag repeterar: Allvarliga konsekvenser. Omfattande risker.

Varför vill Moderaterna, L, KD, C och SD riskera något som kan få allvarliga konsekvenser för svensk säkerhet? Varför vill Moderaterna, L, KD, C och SD utsätta Sverige för omfattande risker? Jag förstår det faktiskt inte, herr talman.

Men, kommer ni säkert att höra senare i debatten, regeringen ska ju bara utvärdera en försäljning.

Svaret på det är att det faktiskt är fel väg att gå. Just nu pågår ett antal utredningar som ska stärka Sveriges säkerhet. Varför vill då högern genomföra ideologiska försäljningar som hotar säkerheten?

Men, säger en annan, i Dagens industri skrev ju Telias bolagsledning att ägandet inte är nyckeln till säkerheten, utan lagar och regler.

Här är svaret att vi naturligtvis också ska se på lagar och regler. Men när Försvarsmakten säger att detta är en risk och deras ord står mot Telias bolagsledning chansar i alla fall inte jag. Vi socialdemokrater slarvar inte med rikets säkerhet.

De svenska medborgare som finns här uppe på läktaren eller hemma framför tv:n måste fråga sig: Ska verkligen politiker i Sveriges riksdag sätta ideologi framför rikets säkerhet? Nej, tror jag att de flesta kommer att svara. Det gör i alla fall jag.

Det finns som sagt minst tre mycket starka skäl till att rösta emot detta tillkännagivande. För det första är det en dålig affär, för det andra är det fel tidpunkt och för det tredje hotar det rikets säkerhet.

Herr talman! Ett motargument som också kan höras i debatten är att om det nu finns tillgångar som det är en säkerhetsrisk att sälja kan bolaget enkelt delas och därefter säljas. Gå inte på det, säger jag, för så enkelt är det inte. Det är långt ifrån uppenbart hur en sådan delning av tillgångar skulle se ut och vilken infrastruktur som är känslig, och framför allt är detta en rörlig materia över tid. Och även om vi visste är frågan: Hur skulle en delning gå till rent praktiskt? Det finns faktiskt bara två alternativ.

Det första alternativet innebär att Telia måste köpas ut från börsen, vilket en del investerare redan tagit position emot, vilket i sin tur innebär att det redan i dag är dyrare än vad det borde vara. Det skulle kosta 100, 150 eller kanske till och med 200 miljarder att köpa ut resterande ägare. Sedan ska man dela bolaget och sälja resterna och därmed riskera att endast få tillbaka en bråkdel av pengarna. Det inte småpengar vi pratar om; det är faktiskt en hel Nuonaffär.

Det andra alternativet innebär att staten som största ägare, i motsats till den strategi som bolagets ledning förespråkar, ska försöka tvinga igenom en försäljning och en delning trots att man bara är minoritetsägare. Det skulle gå emot resten av Telias ägare – tiotusentals svenskar. Utgången av en sådan strategi är fortfarande synnerligen oklar. För mig känns inget av de två alternativen särskilt attraktivt.

Sammanfattningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i propositionen och avslag på motionerna. Jag motsätter mig, å det starkaste, en försäljning av Telia då det är en dålig affär, fel tidpunkt och ett hot mot rikets säkerhet.

(Applåder)

Herr talman! Den 4 juli förra året gick Sverigedemokraterna ut i medierna och förklarade att vi var starkt kritiska till Telia Companys köp av Bonnier Broadcasting. Vi bedömer inte den affärsmässiga aspekten av köpet utan vad staten har i sin aktieportfölj. Vår uppfattning är, och förblir, att Telia Companys telekomverksamhet inte är en kärnverksamhet som staten ska vara ägare till. Redan i dag har staten en indirekt kontroll över public service, vilket resulterar i att staten riskerar att uppfattas som avsändare av i praktiken samtliga marksända kanaler.

Telia Company och köpet av Bonnier Broadcasting visar tydligt varför staten inte ska vara ägare till börsnoterade bolag. Det är svårt att förena statens speciella krav på bolaget med bolagets affärsstrategi och skyldighet att leverera enligt de ekonomiska målen till sina aktieägare. Telia Company är i första hand ett börsnoterat och affärsdrivet bolag.

Försvarsmakten har varit med och yttrat sig rörande propositionen. Där konstaterar man att så länge svenska statens ägarandel som minst fortsätter att vara på dagens nivå, det vill säga 37,3 procent, anser Försvarsmakten att svenska statens möjlighet till påverkan på bolaget bibehålls. Vad som exakt menas med påverkan eller bibehålls framgår inte, men Försvarsmakten hänvisar till en slutrapport som man gjorde i samband med proposition 2006/07:57. I den rapporten framgår det att säkerhetsskyddslagen kan tillämpas om anledning till detta finns. Men för att den lagen ska vara praktiskt gällande måste Telia Companys huvudkontor ligga i Sverige. Därför är det något förvånande att flera borgerliga partier under förra mandatperioden årligen motionerade om att sälja ut aktieinnehavet i Telia utan att ta hänsyn till detta faktum.

Vidare skriver Försvarsmakten i sin rapport: ”Försvarsmakten bedömer att en förändring av ägarförhållandena för TeliaSonera AB – förutsatt att erforderliga åtgärder för att säkerställa Försvarsmaktens m fl myndigheters säkerhetsintressen vidtas – är genomförbar ur ett säkerhetsperspektiv.” Detta är samma hållning som Sverigedemokraterna har.

Det är riksdagens uppdrag att ansvara för att demokrati och en sund konkurrens råder i Sverige. Därför är vår ingång att staten som storägare ska verka för att Telia Company delas upp utifrån den del som är säkerhetspolitiskt viktig respektive telekomverksamhet. Staten bör därefter ha full kontroll över den säkerhetspolitiskt viktiga delen och sälja ut sin del i telekomverksamheten.

Herr talman! Den senaste månaden har vi matats med kommentarer från såväl ledamöter i försvarsutskottet och näringsutskottet som från ministrar. Samtliga tar upp det faktum att Telia Company hanterar säkerhetspolitiskt känslig infrastruktur. Man kan verkligen undra hur staten, som ägde Televerket till 100 procent, har hamnat i denna situation. I juni är det 19 år sedan den dåvarande socialdemokratiska regeringen under pompa och ståt börsnoterade Telia. Tyvärr kan vi konstatera att den socialdemokratiska regeringen då gjorde ett stort misstag när man inte separerade och behöll den känsliga infrastrukturen innan börsnoteringen. Att nästan 500 000 aktieägare i Telia Company ska påverkas av statens eventuella ägarroll i Bonnier Broadcasting eller säkerhetspolitiska åtaganden är enligt oss allt annat än önskvärt.

Det är också svårt att förstå, för mig som har varit en del av riksdagen i mindre än sju månader, att Sveriges säkerhetspolitiskt känsliga infrastruktur ligger i ett börsnoterat, multinationellt bolag som till mer än 60 procent ägs av andra än staten. Detta vill Sverigedemokraterna ändra på genom den uppdelning jag tidigare nämnde. Det är glädjande att flera partier närmar sig vår linje och att försvarsutskottet i sitt yttrande också vill utreda olika lösningar som på lång sikt ger ökad säkerhet för den verksamhet som är samhällskänslig. Det är därför hög tid att vi politiker tillsammans tar ansvar på riktigt för den aktuella situationen för att stärka Sveriges kontroll över den säkerhetspolitiskt känsliga infrastrukturen.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2 i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar betänkande NU9 som handlar om Telia. Vad gäller återköpsprogrammet av aktier i Telia Company AB har vi ett enhälligt förslag till beslut från utskottet.

Men nu till frågan om framtiden och hur statens ägande ska se ut gällande Telia. Jag har tidigare i denna kammare sagt att staten inte ska äga eller för den delen avyttra ägande av bolag eller delar av bolag av ideologiska skäl. Det ska även gälla Telia, hävdar jag.

Jag kan inte förstå borgarnas och Sverigedemokraternas argument för att det är så viktigt att komma med ett tillkännagivande om att sälja ut Telia nu när det verkligen händer mycket i digitaliseringen. Det finns ingenting som visar på att statens ägande skulle hämma utvecklingen av digitaliseringen.

Vad gäller det framtida förvärvet av Bonnier Broadcasting AB är det väl ingen som tycker att det är bra om staten får mer styrning över stora delar av medierna, framför allt tv-mediet. Men handen på hjärtat, det handlar om ett börsnoterat bolag i vilket staten är minoritetsägare. Köpet är dessutom ännu föremål för granskning ur ett konkurrenshänseende i EU-kommissionen.

Herr talman! Jag är övertygad om att ifall det hade kommit signaler om att Bonnier är på väg att sälja till något utländskt företag som har gott renommé, enligt Svensk Näringsliv, hade inte Sverigedemokraterna eller de borgerliga partierna sagt ett knyst. Men jag borde väl inte vara förvånad när det gäller borgarnas syn på statligt ägande, oavsett vad det skulle kunna bidra med till vårt gemensamma.

Borgarna har i decennier alltid hävdat att staten i princip inte bör äga bolag som verkar på den kommersiella marknaden med fungerande konkurrens. Men man ser alltid till att de privata kapitalisterna ska kunna sko sig hur mycket som helst, både när det gäller företag i välfärdssektorn och när det gäller sektorer där staten skulle kunna vara en stabilisator i svängningarna och i stället bidra till mer samhällsnytta.

Jag förstår helt enkelt inte varför det skulle vara farligt att staten är minoritetsägare i ett bolag som utvecklar morgondagens digitala värld och samtidigt bidrar till säkerhet i viktig infrastruktur.

Herr talman! Försvarsutskottet har varit tydligt gällande farorna med avyttringen. Det har kommit fram lite i den här debatten. Och kom ihåg att det var ett enigt utskott som kom med uppmaningen! Jag tänker inte läsa upp försvarsutskottets yttrande, men jag hoppas innerligt att deras syn på försäljningsivern tas på allvar.

Jag kan inte låta bli att göra en koppling till vad som händer när borgerliga politiker får chansen att sälja ut statlig egendom. Det börjar med någonting oskyldigt, men grundtanken är hela tiden att avyttra allt bara tillfälle ges. Vinsten kan gott delas ut som skattesänkningar till de mest välbärgade.

Att man pekar på några bolag som inte ska säljas beror helt på samhällssynen; det kan bli känsligt att ta den debatten. Annars skulle man inte ha några som helst problem att avyttra all statlig egendom som någon annan kan göra vinst på.

Herr talman! Fungerande konkurrens brukar borgerliga politiker använda som ledord. Är det fungerande konkurrens när man säljer ut vinstgivande sträckor på en järnväg men låter samhället stå för de olönsamma? Tanken och praxis var i decennier att de lönsamma delarna skulle bekosta och hjälpa till med de olönsamma. Men de olönsamma kunde vara ack så viktiga för samhället.

Samma sak gäller apoteken. De lönsamma delarna borde bekosta de mindre lönsamma och de som ligger långt borta från penningstarka stadsdelar där skönhetssalvorna ligger på apotekens hyllor i vart och vartannat kvarter.

Behöver jag ge fler exempel på fungerande konkurrens? Jag kan nämna skolor som etableras i välmående rikemansområden och där olönsamma elever väljs bort eftersom driften skulle bli för dyr med dessa. Då kan man inte dela ut tvåsiffriga utdelningar i procent åt ägarna som har etablerat sig i den så kallade fungerande konkurrensen. Att pengarna som bekostar det här borde räcka till skolan i glesbygden bryr man sig inte om.

Där det blir för dyrt för kommunen att ha kvar skolan tvingas eleverna att åka sex mil enkel väg till skolan. Våra gemensamma pengar fördelas på det sättet på grund av den fungerande konkurrensen och avreglerade marknaden – allt för att några ska kunna sko sig. Det är viktigare för Alliansen och Sverigedemokraterna.

Ännu ett exempel på fungerande konkurrens är riskkapitalbolag som till varje pris vill etablera sig i sjukvården. De måste väl vara intresserade av sjukvården och att det ska bli bättre för alla. Så måste det vara, eller? Ja, det har öppnats nya vårdcentraler. Men var? Kom i alla fall inte och säg att vården på landsbygden har blivit bättre i och med avregleringen och att vård ges till den som behöver det mest för tillfället. Nej, hör ni! Den som har försäkring och stor plånbok klarar sig bättre i systemet som skapades av marknaden.

Herr talman! Jag vet att detta inte är direkt kopplat till Telia. Men jag vill påstå att enkom fungerande marknad eller konkurrens inte alltid har varit tillräckligt för att ta beslut om avreglering eller avyttring. Det har inte alltid gynnat samhället, i alla fall inte i den breda kontexten. Att den fungerande marknaden aldrig eller mycket sällan har bidragit till mer jämlikhet mellan människor eller landsdelar är jag övertygad om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till S, V:s och MP:s gemensamma reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Mycket ska man behöva höra innan öronen trillar av, till exempel: ”Vi socialdemokrater slarvar inte med rikets säkerhet.” Jag är inte säker på att de svenskar som minns den föregående mandatperioden och det största säkerhetspolitiska haveriet i modern tid är beredda att helt skriva under på den verklighetsbeskrivningen. Och knappt hann den här mandatperioden börja innan vi fick ett liknande problem på Svenska kraftnät. Det är helt enkelt ett påstående som inte håller för prövning mot verkligheten.

Vi ska i dag debattera en proposition om ett återköpsprogram. I den delen råder stor enighet. Det som jag tänker uppehålla mig vid i debatten är de följdmotioner som har lett till att vi föreslår ett tillkännagivande till regeringen.

För vår del handlar det här om att adressera två problem som regeringen mig veterligen bara fortsätter att ducka för. Det ena är problemet med att Telia i avsaknad av ägarstyrning från regeringen har försökt köpa Bonnier Broadcasting, vilket skulle göra Telia till ägare av TV4. Det skulle i sin tur medföra att staten får en mycket dominerande roll på mediemarknaden.

Under hela förra mandatperioden och så sent som i går i Dagens industri har regeringen ondgjort sig över att det vore en väldigt dålig affär. Men regeringen har inte gjort någonting, så som ägare av Telia, för att stoppa affären. Man använder inte det inflytande som Socialdemokraterna vill göra gällande att man har över Telia. Man tillsätter inte ens styrelserepresentanter. Regeringen vill gärna peka på att problemet finns. Men man är aldrig i akt och mening intresserad av att adressera problemet på riktigt.

Den första frågan till regeringspartierna här i kammaren är: Vad vill ni göra åt problemet med den förestående affären av Bonnier Broadcasting? Affären kommer sannolikt att gå igenom. Det enda vi väntar på är EU-kommissionens uttalande, det vill säga om de godkänner det ur ett konkurrensrättsligt hänseende. Och om så blir fallet, vad är det socialdemokratiska svaret på hur vi ska hantera frågan?

Det andra problemet är den säkerhetspolitiska aspekten. Då bör vi gå tillbaka och ta den historielektion som kan vara viktig i sammanhanget: att det faktiskt var Göran Persson och hans regering som från början sålde ut Telia. Jag undrar hur Socialdemokraterna kom fram till att just 37 ½ procent ska utgöra den totala garanten för att staten kan värna de här säkerhetskänsliga systemen.

Staten är i dag minoritetsägare av Telia. Och det var den socialdemokratiska regeringen som slog in på den linjen i och med att man sålde ut Telia. Analysen av det säkerhetspolitiska hänseendet skulle naturligtvis ha gjorts då. Den gjordes inte. Den har vi anledning att göra nu.

Det som vi föreslår, och som kammaren kommer att besluta senare i dag, är helt enkelt att regeringen ska tvingas utreda förutsättningarna för att undersöka möjligheterna att avyttra den kommersiella delen. I gengäld får man kontroll över de säkerhetskänsliga system som man i dag i kraft av minoritetsägare knappast kan sägas ha full rådighet över. Det är det andra och säkerhetspolitiska problemet. Inte heller i den delen har Socialdemokraterna levererat något svar på hur man avser att hantera situationen i stället.

Herr talman! Det refereras mycket till det yttrande som Försvarsmakten har gjort till försvarsutskottet och sedan det yttrande som försvarsutskottet har gjort till näringsutskottet. Där säger man att det kan utgöra en säkerhetsrisk. Ja, det är klart att det skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk om man bara rakt upp och ned sålde Telia! Det är ju därför vi vill att regeringen ska få uppdraget att göra den genomlysning som inte har gjorts. Det man ofta väljer att hänvisa till är den utredning som Försvarsmakten gjorde 2008, men där var frågan vad som skulle hända om vi sålde Telia rakt av. Det är inte det som är föremål för dagens diskussion.

Som avslutning kan jag inte låta bli att dra lite grann på smilbanden när Mathias Tegnér refererar till Finland som ett föredöme i det här sammanhanget, herr talman. Finland sålde alltså sin andel av Telia utan att göra någon säkerhetspolitisk analys över huvud taget. Det exemplifierar väl möjligen att man i det här sammanhanget kanske inte är så betjänt av att göra en internationell utblick. I stället ska man faktiskt titta på de säkerhetskänsliga system som finns i Sverige i dag. Det handlar både om infrastruktur och om systemtjänster.

Med det sagt, herr talman, skulle jag vilja yrka bifall till näringsutskottets förslag och samtidigt passa på att härifrån talarstolen skicka med en fråga till socialdemokratin. Hur avser man att adressera dessa två frågor som man hittills, mig veterligen, inte ens har berört?

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Camilla Brodin (KD) och Arman Teimouri (L).

Herr talman! Jag tackar Carl-Oskar Bohlin för anförandet. Det var intressant och kraftfullt.

Carl-Oskar Bohlin hänvisar till att det var Göran Perssons regering som sålde ut Telia. Jag skulle vilja fråga honom, herr talman, hur Moderaterna ställde sig i den delen när statliga bolag började avyttras. Jag hoppas att man var emot det i och med att man nu pekar på att det var en socialdemokratisk regering som började med försäljningarna.

Jag har ytterligare en fråga till Carl-Oskar Bohlin, herr talman. När man har gjort fel en gång, ska man då fortsätta att göra fel? Är det kanske dags att titta på om det var så klokt att avyttra – eller börsnotera – först och främst Telia, eller ska man försöka göra det bästa av situationen?

Herr talman! Jag har full respekt för att jag och Birger Lahti har olika utgångspunkter gällande vad som är rätt och fel i det här sammanhanget. Det är ju inte ett okänt faktum att Vänsterpartiet tycker att det är fel att sälja Telia, medan vår utgångspunkt helt enkelt är en annan.

Svaret på Birger Lahtis fråga är alltså: Nej, vi var inte emot att sälja ut Telia. Det jag försökte poängtera i mitt anförande var att analysen naturligtvis borde ha gjorts där och då. Då hade man kunnat separera eventuellt säkerhetskänslig infrastruktur snarare än att försöka hävda att man med 37 procents ägande fortsatt har full rådighet över de här systemen. Att staten fortfarande har full kontroll över de här systemen är i min värld en argumentation från socialdemokratin som haltar betänkligt. Min poäng var alltså helt enkelt att analysen naturligtvis borde ha gjorts från början, när Telia bolagiserades och den här infrastrukturen – som då låg under Televerket – gick över i Telias ägo.

Den analysen gjordes uppenbarligen inte, och vi vill med den följdmotion vi har lämnat komma till rätta med den problematiken och ge regeringen utredningsuppdraget att se över hur vi kan få bättre kontroll över säkerhetskänsliga system samtidigt som vi undviker att staten blir en dominant medieaktör. Det är utgångspunkten, det vill säga att vi ska lösa två problem på samma gång.

Herr talman! Tack för svaren, Carl-Oskar Bohlin! När det gäller den analys du pekar på undrar jag om Moderaterna som parti kom med en begäran om att detta skulle analyseras innan man sålde. Om jag får gissa är det vid försäljning av statlig egendom nämligen alltid viktigast för Moderaterna att man säljer.

När den det gäller den känsliga biten i Telia som Försvarsmakten pekar på handlar det inte om att man inte har kontroll över den i dag. Det Försvarsmakten pekar på är att det är känsligt och inte alls bra att sälja ut.

När det gäller medieföretaget Bonnier Broadcasting vill jag fråga om Moderaternas syn, herr talman. Skulle man ha reagerat alls om det hade varit ett utländskt företag med gott renommé hos Svenskt Näringsliv som tänkte köpa ett marksänt tv-sändningsbolag i Sverige?

Herr talman! Birger Lahti och jag har helt olika utgångspunkter i den här frågan. Det får vi nog helt enkelt ha respekt för.

Vi menar att det bör krävas ett särskilt egenvärde för att staten ska vara en marknadsaktör. Det egenvärdet kan vara en säkerhetspolitisk aspekt eller att man har ett särskilt samhällsuppdrag. Vi menar dock att det inte finns något egenvärde i att staten blir en dominerande aktör på mediemarknaden. Det menar vi tvärtom vore mycket skadligt.

Det Försvarsmakten säger är ju att man vill ha fortsatt rådighet över de här systemen, men Försvarsmakten har ju inte gjort någon ny analys sedan 2008. Då tittade man på frågeställningen vad som händer om vi säljer Telia rakt av till en okänd ägare, och det är klart att det finns farhågor kopplat till det. Det är därför vi vill ge regeringen ett nytt utredningsuppdrag.

Herr talman! Jag tror att man med anledning av ledamoten Bohlins inlägg kan konstatera att tider förändras.

Jag tycker att Birger Lahti på ett mycket tydligt sätt framförde att två fel inte blir ett rätt. Jag lyfte upp Finland som exempel, vilket också visar på exakt det jag försöker föra fram – att tiderna förändras. Det är nog riktigt att Finland i dag önskar att man hade hanterat sin försäljning på ett annat sätt än man gjorde. Men i dag är i dag – det är inte för 19 eller 25 år sedan, utan vi befinner oss i april 2019 – och det Finland gör i april 2019 är att hantera sin lagstiftning och förändra den för att kunna skydda sig mot hot som finns i dag.

Det som ändå förvånar mig lite grann är hur Moderaterna har svängt under hanteringen av detta ärende. Det är förstås glädjande att man har insett det vi socialdemokrater har pekat på hela tiden, nämligen vilka otroligt stora säkerhetsrisker det innebär att bara sälja Telia Company AB. Man behöver bara titta på de moderata motionerna här i riksdagen för att se hur moderater ser på ägande i Telia. Man tänker sig att det vore enkelt att sälja Telia Company AB.

Carl-Oskar Bohlin säger att man inte tänker sig att Telia ska säljas rakt upp och ned, men är det verkligen sant? Är det verkligen så det står i Moderaternas motioner, och är det verkligen så man har argumenterat i utskottet? Det har ju till och med lett till att SD var på väg att hoppa av den gemensamma reservationen, just för att man var på väg att sälja Telia rakt upp och ned.

Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade någon jättetydlig fråga i Mathias Tegnérs första replik, men låt mig börja med att säga så här: Nej, två fel gör inte ett rätt, men två fel är fortfarande två fel om man inte gör någonting åt det. Det var lite det som var poängen med mitt huvudanförande, herr talman, det vill säga att det finns två problem i detta.

Socialdemokraterna verkar erkänna åtminstone ett av problemen, nämligen statens dominerande inflytande på mediemarknaden och problemet med att köpa Bonnier Broadcasting. Då kvarstår ju frågan: Med tanke på att Socialdemokraterna inte vill göra någonting åt saken, vad är lösningen? Vad är lösningen på problemet med den dominerande roll på mediemarknaden som staten med all sannolikhet kommer att inta? Hur löser man det problemet?

Det andra jag vill säga är att det inte är fråga om att i morgon dag sälja Telia. Det här är ett utredningsuppdrag till regeringen. Om ledamoten Tegnér hade läst betänkandet hade han sett att betänkandet inte förändrar det tidigare riksdagsbeslut som kräver ett särskilt bemyndigande från riksdagen för avyttrande av Teliaaktier. Innan Telia blir sålt kommer alltså den här frågan att behöva debatteras och beslutas i denna kammare en gång till. Det ser jag fram emot att göra när regeringen har fullföljt sitt uppdrag, nämligen att utreda detta från A till Ö.

Men problemet kvarstår. Det finns två fel, för att använda Mathias Tegnérs analogi, och regeringen har inga förslag för att åtgärda de felen. Det har dock vi i och med detta betänkande.

Herr talman! Hur avser vi att adressera frågan gällande Bonnier Broadcasting? Jag tror inte att det var särskilt många i regeringen som hoppade jämfota av lycka. I den socialdemokratiska riksdagsgruppen var det i alla fall inte det. Här kan vi absolut vara eniga; det är klart att detta är ett av problemen. Eftersom Telia Company är börsnoterat får man fundera lite grann på hur man hanterar den typen av situation. Därför tycker jag ändå att det är en rimlig ordning att man först ser om köpet går igenom och därefter agerar för att hantera problemet, vilket är precis vad regeringen har gjort.

Däremot tycker jag inte att det är uppenbart, trots att jag har läst betänkandet – tack så mycket för omtanken, ledamoten Bohlin – att det vi ska göra nu är att ge regeringen ett uppdrag att förbereda en försäljning av Telia. Det är positivt att Moderaterna har svängt under ärendets gång och gått från försäljning rakt upp och ned till utvärdering av effekterna av en försäljning. Men det skulle vara spännande att höra från ledamoten Bohlin vilken av de två vägarna det är ni tänker er. Är det idén om en utgift för staten på 100, 150 eller kanske 200 miljarder, eller är det lösningen där man låter de aktieägare som i dag finns i Telia betala för kalaset? Där skulle jag gärna bara vilja höra en idé om hur Moderaterna ser på frågan.

För oss socialdemokrater är säkerhetspolitiken det absolut viktigaste. Därför tycker jag att det är anmärkningsvärt att rösta igenom tillkännagivandet när Försvarsmakten uttalar sig som man gör.

Herr talman! Problemet med det socialdemokratiska resonemanget är att det inte hänger ihop. Man försöker driva två argumentationslinjer parallellt. Å ena sidan argumenterar man för att vi inte har någon kontroll över den här Bonnieraffären, då vi bara är en passiv ägare som inte har någon kontroll över ett börsnoterat bolag. Å andra sidan argumenterar man för att anledningen till att vi ska behålla nuvarande ordning är att vi ska ha kontroll över de säkerhetskänsliga system och den säkerhetskänsliga infrastruktur som finns i bolaget.

Man måste bestämma sig för en linje. Antingen har man kontroll över Telia, och då är det regeringen som i utevaro av agerande har låtit den här Bonnier Broadcasting-affären ske. Man är kritisk mot den i medierna, men man har i ingen del försökt förhindra den i sin bolagsstyrning. Då har man kommit till korta i den delen. Eller så har man inte kontroll över bolaget, som man försöker göra gällande. Då har vi ett problem kopplat till den säkerhetspolitiska aspekten, det vill säga att staten inte utövar det inflytande man borde över den här infrastrukturen. Detta är så att säga pudelns kärna när det gäller det här problemet.

Vi försöker lösa båda dessa aspekter genom att ge regeringen det här uppdraget. Men Socialdemokraterna levererar inga som helst svar på vad man i stället vill göra för att komma ur den här prekära situationen.

Herr talman! Nu känns det nästan som att förbandet kommer in efter att rockbandet har spelat.

Jag kan inte heller låta bli att citera Mathias Tegnér. Han får stå ut med att vara lite populär i kammaren i dag. Även jag reagerade starkt när Mathias Tegnér sa att Socialdemokraterna inte riskerar rikets säkerhet. Det är klart att jag känner att det är magstarkt. Visst, jag noterar att Socialdemokraterna oroar sig för att en försäljning av Telia skulle kunna utgöra en risk för rikets säkerhet. Det är givetvis rimligt att beakta de här aspekterna. Vi är dock många som önskar att Socialdemokraterna hade varit lika intresserade av säkerhet innan man delade ut Transportstyrelsens databas till personer med militär bakgrund hos främmande makt. Det tål också att tänkas på.

Herr talman! För att återgå till dagens ämne vill jag säga att Centerpartiet ställer sig bakom propositionen, där regeringen får möjlighet att förändra statens ägande i Telia inom ramen för det återköpsprogram av aktier som bolaget avser att genomföra. Jag delar åsikten hos styrelsen i Telia att återköpsprogrammet är bra för den långsiktiga värdeutvecklingen för aktieägarna.

Vi ställer oss även bakom utskottets tillkännagivande till regeringen om att den ska genomföra en översyn av möjligheterna för staten att på sikt avyttra sitt ägande i Telia. Precis som utskottet vill Centerpartiet understryka att en sådan översyn ska innefatta en noggrann analys av vilka åtgärder som kan och behöver vidtas när det gäller ägande och förvaltning av den samhällsviktiga infrastruktur som finns i bolaget – detta för att säkra en sund konkurrens samtidigt som rikets säkerhet värnas. Regeringen ska alltså därefter återkomma till riksdagen med en redogörelse för de slutsatser som kommit fram i översynen.

Herr talman! Det säkerhetspolitiska läget i världen har förändrats de senaste åren. Vi har sett att utländska bolag starkt kopplade till vissa stater har försökt köpa strategisk infrastruktur i andra länder och även i Sverige, vilket självklart äventyrar vår totalförsvarsförmåga.

Som kollegor tidigare anfört här i talarstolen har försvarsutskottet lämnat ett yttrande i frågan om en eventuell försäljning av statens andel i Telia Company. Man bekräftar hur viktigt det är att ta hänsyn till eventuella strategiska motiv som kan ligga bakom vissa utländska investeringar, till exempel i svensk infrastruktur. Man bedömer att en eventuell avyttring av statens andel i Telia eller ett minskat innehav måste föregås av en grundlig risk- och konsekvensanalys. Man säger alltså inte nej till en försäljning, men man gör bedömningen att det finns en säkerhetsrisk och att detta behöver föregås av en djupare analys.

Mathias Tegnér fick det i sitt anförande mer att framstå som att man säger nej och att det redan är klart – det var min upplevelse. Självklart finns risken, men det är inte klart. Och det är inte Socialdemokraterna som gör den analysen – den ska en expertgrupp göra.

Centerpartiet anser, precis som utskottet, att det är viktigt att ett avyttrande av statens andel i Telia Company ska ske först efter det att regeringen har genomfört den här noggranna analysen av vilka åtgärder som kan och behöver vidtas när det gäller ägande och förvaltning av den samhällsviktiga infrastruktur som finns i bolaget.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är märkligt att Socialdemokraterna har ett så högt tonläge i frågan, när alla är överens om att den säkerhetspolitiska aspekten bör beaktas. När man påstår att de borgerliga partierna sätter ideologi före nationens säkerhet tycker jag att det är en aning överdrivet. Det är enligt min mening faktiskt nonsens och inte ett hederligt sätt att argumentera.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte alltid man får vara stjärna i kammaren. Jag får väl tacka för det.

Det är klart att man kan diskutera tonläget. Min uppfattning är att tonläget kommer sig av att frågan är väldigt viktig. Jag vidhåller min inställning till hela den här diskussionen, men får naturligtvis i framtiden vara beredd att ändra mig. Om man tittar på motioner från ledamöter i kammaren och den initiala debatten i utskottet var det en väldigt ideologisk diskussion om varför man ska sälja Telia.

När vi under frågans gång har diskuterat säkerhetsaspekterna har också de kommit mer på dagordningen. Det är bra. Jag är glad att flera borgerliga partier har svängt och nu talar om rikets säkerhet när de tidigare bara talat om en försäljning. Det är orsaken till det tonläge som ledamoten Lindahl tycker är högt.

När det gäller Försvarsmakten och deras analys uppfattar jag ändå att den är väldigt tydlig. Jag citerar igen: ”Ett eventuellt avyttrande av svenska statens ägarandel, helt eller delvis, kan däremot få allvarliga konsekvenser för verksamheter som är betydande för Sveriges säkerhet … Den analys som gjordes 2008 påvisade omfattande risker med en försäljning av svenska statens ägarandel.”

Jag tror också – men där får ledamoten Lindahl rätta mig om jag har fel – att det var en av orsakerna till att den tidigare borgerliga regeringen ändrade uppfattning i frågan om Telia skulle säljas. Slutligen kan jag inte låta bli att reflektera över frågorna kopplade till Transportstyrelsen. Visst var det ändå så att hela den processen startades med en ideologisk utförsäljning av offentliga tillgångar.

Herr talman! Mathias Tegnér har helt rätt i att frågan är väldigt viktig och inte minst den säkerhetspolitiska aspekten. Det är vi alla överens om. Men det som slår mig är inte att det är en ideologisk diskussion. Det har det varit under alla år. Det är inte så att det är någon direkt hemlighet att borgerliga partier är intresserade av att sälja vissa statliga bolag.

Däremot tycker jag att det är märkligt att Mathias Tegnér får det att låta som att detta med säkerhetspolitiska aspekter är någonting som Socialdemokraterna har haft i bakfickan hela tiden när det gäller Telia, för det stämmer inte. Jag har nu suttit i näringsutskottet i två mandatperioder. Jag har haft förmånen att debattera med tidigare näringsminister Mikael Damberg i frågorna om statliga företag. Inte en enda gång har han i denna talarstol tagit upp den säkerhetspolitiska aspekten av Telia. Han har däremot fokuserat på den ideologiska delen.

Den här frågan om säkerhetspolitisk aspekt, Mathias Tegnér, kom upp i samma veva som Socialdemokraterna fick klart för sig att Sverigedemokraterna skulle stödja de borgerliga partierna. Då blev det fart under galoscherna, och då kom också detta argument fram. Det är väl bra att det kom fram och att vi sedan också fick ett yttrande från Försvarsmakten. Men kom inte och påstå att det är någonting som Socialdemokraterna har hävdat hela tiden, för det är inte sant!

Herr talman! Tack, ledamoten Lindahl! Ledamoten har den fördelen att kunna göra en exposé över hur debatten har varit i näringsutskottet under flera år. Den möjligheten har inte jag. Jag kan bara försöka mig på att göra en exposé över vad som har hänt under de senaste månaderna när den här diskussionen har förts i utskottet.

Det har varit precis på det sätt som ledamoten understryker. Debatten från den samlade borgerligheten har haft sin utgångspunkt i ideologiska försäljningar. När vi sedan på flera olika sätt har lyft upp de säkerhetspolitiska aspekterna har den frågan kommit upp på dagordningen.

Det är precis som ledamoten Lindahl själv bekräftar. Under de senaste åren har inte diskussionen rört säkerhetspolitik. Det är rimligt att när vi gör saker som Försvarsmakten uttrycker är avgörande för vår säkerhetspolitik bör det finnas i det främsta rummet. Jag kan helt enkelt inte relatera till den debatt som har varit här under ett antal år. Jag kan bara konstatera att eftersom den här frågan har säkerhetspolitiska aspekter är det viktigt att vi diskuterar dem.

Vad jag inte förstår är varför vi inte tar utgångspunkt i de säkerhetspolitiska aspekterna och funderar på: Hur kan vi göra Sverige så säkert som möjligt? Hur kan vi se till att Sverige är motståndskraftigt mot främmande makt? I stället tar vi utgångspunkt i en ideologisk föreställning från de borgerliga partierna där man konstaterar att staten inte bör äga ett bolag som Telia. Det är dumt, dyrt och farligt.

Herr talman! Jag skriver så pennan glöder. Jag har full respekt för att ledamoten Mathias Tegnér inte har varit en del av de debatter som vi i näringsutskottet tidigare har haft i kammaren. Däremot vet jag att Mathias Tegnér har varit en del av riksdagen och sin riksdagsgrupp. Ni torde väl ändå där ha fört diskussioner om statliga bolag och eventuella säkerhetspolitiska aspekter när det gäller Telia. Åtminstone borde Mikael Damberg ha informerat er riksdagsgrupp om det var så att han tyckte att det var väldigt aktuellt.

Ingen härinne har påstått något annat än att den säkerhetspolitiska aspekten ska gå före. Det är också därför som vi tar utgångspunkt i det och låter regeringen via experter analysera den säkerhetspolitiska situationen. Det är precis det som Försvarsmakten rekommenderar oss att göra. Skillnaden, Mathias Tegnér, är att vi låter experter göra det, inte att vi låter Socialdemokraterna göra det via anföranden i kammaren.

(Applåder)

Herr talman! I detta ärende behandlas ett återköpsprogram för Telia Company AB om en möjlighet för regeringen att utöka statens ägande – tillfälligt – i Telia. Det förslaget yrkar vi bifall till. Samtidigt vill vi tillsammans med Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna att regeringen bör utreda möjligheterna för staten att på sikt avyttra sitt ägande i Telia.

Företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad bör drivas och ägas av privata aktörer så länge det inte finns särskilda samhällsintressen som måste värnas. Vi kristdemokrater har sedan länge varit för en försäljning av Telia. Men det förutsätter att staten analyserar konsekvenserna av att avsluta det statliga ägandet ur fler perspektiv. I och med att vissa bolag kontrollerar viktig infrastruktur som kan användas emot Sveriges intressen är ett säkerhetspolitiskt perspektiv viktigt i analysen. Telia är ett sådant bolag.

Herr talman! En försäljning av statens ägande i Telia bör därför ske efter en genomgripande analys som beaktar bland annat statens behov av kommunikationsinfrastruktur och andra säkerhetsaspekter. Här behöver staten säkerställa att känslig infrastruktur samlas och att staten har ett stabilt ägande i den för Sverige känsliga infrastrukturen.

I dag har staten 37,3 procents ägande i Telia och ingen representation i styrelsen. Det innebär att staten till stor del är passiv ägare utan något operativt inflytande över verksamheten. Staten kan som bäst lägga fram förslag på bolagstämmor och hoppas att få ett genomslag för sin vilja. Det innebär också att staten, trots sitt ägande, inte har någon större kontroll över den känsliga infrastrukturen. Ur det perspektivet är det märkligt att regeringspartierna prompt säger nej till att utreda denna del. Är det verkligen optimalt ur ett säkerhetsperspektiv att sådan infrastruktur behålls i den struktur som den i dag befinner sig i?

Det här är ytterligare aspekter på varför vi kristdemokrater anser att ägandet och strukturen behöver ses över och för att – om det går – samla känslig och säkerhetsklassad infrastruktur i bolag och avyttra resterande ägande.

Herr talman! Summan av detta är alltså att vi kristdemokrater vill avyttra de delar i bolaget Telia som har ett ökat statligt inflytande på mediemarknaden om Telia slutför förvärvet av Bonnier Broadcasting och därmed även TV4. Därför uppmanar vi regeringen att se över möjligheterna att avyttra statens ägande i Telia. Men innan detta görs ska det säkerställas att viktig, känslig och säkerhetsklassad infrastruktur behålls i statens ägo.

(Applåder)

Herr talman! I dag ska vi bland annat debattera varför det är dags att avsluta skilsmässan mellan staten och Telia Company AB.

Motståndarna i denna fråga, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vill påstå att vårt ställningstagande är ideologiskt. De vill påstå att vi inte tar ansvar för rikets säkerhet, och de vill påstå att det är en dålig affär att avyttra Telia Company AB.

Herr talman! Jag tänker slå hål på deras myter. I en väl fungerande marknadsekonomi stiftar staten lagar, fattar beslut om skatter och sysslar med myndighetsutövning. Om staten på samma gång konkurrerar med privata företag på marknaden blandas rollerna samman.

Vi kan konstatera att Telia verkar på en kommersiell konkurrensutsatt marknad, och de har inte heller något särskilt beslutat samhällsuppdrag. Dessutom kan jag, med utgångspunkt i Telias planerade förvärv av mediebolaget Bonnier Broadcasting AB, som bland annat äger TV4, konstatera att detta medför konsekvenser för staten på andra områden. Även Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bör oroa sig för denna utveckling.

Är detta då ett ideologiskt beslut? Svaret på den frågan är nej. Det handlar om ett sunt och ansvarsfullt beslut.

Herr talman! Vi har i dag hört motståndarna antyda att vi inte tar ansvar för svensk säkerhetspolitik. När Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu använder detta kort borde det faktum att staten endast äger endast 37 procent av aktierna – vi är alltså minoritetsägare – vara den största orosfaktorn. Vem äger resten?

Nu vet varken vi, Försvarsmakten eller, för den delen, Telia vad eller vilka eventuella tillgångar som finns av strategiskt värde. Kunskapen finns, men vi har inte fått något svar på frågan. I vilket fall som helst borde denna fråga ha varit mer aktuell för nästan 20 år sedan, när Telia börsnoterades och staten sålde av merparten av sina aktier.

Skulle då dagens beslut om att avyttra statens ägande i Telia äventyra Sveriges säkerhet, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet påstår? Det är snarare genom regelverk och lagstiftning som nationella säkerhetsintressen tillvaratas, och inte genom ägande. Det säger till och med Telias ledning i en debattartikel i Dagens industri. Jag är beredd att hålla med. Jag vill också referera till ledamoten Mathias Tegnér när det gäller rapporten från Försvarsmakten från 2008. Det stämmer att de lyfter upp de säkerhetspolitiska aspekterna, men de säger också i sin bedömning att en försäljning är möjlig givet vissa åtgärder.

Låt mig hur som helst vara mycket tydlig. Före ett avslut på skilsmässan mellan staten och Telia ska det göras en grundlig konsekvensanalys som beaktar även säkerhetspolitiska aspekter och som säkerställer att en försäljning inte får negativa säkerhetspolitiska konsekvenser. Vi är alltså alla helt överens.

Herr talman! Vi tar ansvar. Varje försäljning eller upplåtelse av samhällskritisk infrastruktur ska föregås av noggranna konsekvensanalyser. I medierna har vi hört näringsminister Ibrahim Baylan säga – och vi har även hört ledamoten Mathias Tegnér säga det här i kammaren – att försäljningen skulle innebära en förlustaffär för staten på omkring 3 miljarder årligen i form av utebliven utdelning. Vad näringsministern förmodligen glömmer bort är att en försäljning av innehavet är värt omkring 70 miljarder.

Med lite lätt matematik kan jag konstatera att om marknaden för det första skulle hålla i sig och avkastningstakten för det andra skulle fortsätta innebär värdet av statens innehav, det vill säga 70 miljarder, vad avkastningen kommer att ge de kommande 23 åren. Detta gäller alltså om marknaden håller i sig och om avkastningstakten fortsätter.

Låt mig därför påminna Socialdemokraterna och alla andra motståndare om att pengar i dag är bättre än pengar i morgon. Det är en mycket enkel grundregel. Dessutom ska inte staten vara en gambler med skattebetalarnas pengar. Det är ett oansvarigt beteende.

Herr talman! Är dagens beslut ideologiskt? Nej, det är ett ansvarsfullt beslut. Tar vi ansvar för svensk säkerhetspolitik? Ja, det gör vi i allra högsta grad. Är det en dålig affär? Nej, tvärtom. Jag säger det igen: Pengar i dag är bättre än pengar i morgon. Dessutom ska en avyttring genomföras vid en tidpunkt då den utifrån en samlad bedömning kan antas ge det mest affärsmässiga utfallet.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag om tillkännagivande och till propositionen om återköpsprogrammet. Jag yrkar även avslag på samtliga reservationer.

Det är dags att vi nu avslutar den utdragna skilsmässan mellan staten och Telia.

(Applåder)

Herr talman och Arman Teimouri! Jag är rädd för att du kanske måste stå till svars för hela din grupp, men eftersom du var sist måste jag ställa de här frågorna.

Ledamoten säger att det inte är en ideologisk fråga att man vill sälja all statlig inblandning i Telia. Jag skulle vilja fråga ledamoten Teimouri: Vad skulle du vilja se att de här 70 miljarderna som trillar in i statskassan användes till? Det som hände under er regeringstid var att ni sålde statlig egendom för 60 miljarder, och de var avsedda att användas till att betala av på statsskulden. Men det som hände i fortsättningen var att det blev en lågkonjunktur, och ni fortsatte att dela ut pengarna till de mest välbärgade svenskarna genom skattesänkningar. När ni slutade ert regeringsuppdrag var det ungefär 60 miljarder i skulder. Du talar om dessa 70 miljarder och säger att det är bättre med pengar i dag än i morgon. Vad är din bild av vad pengarna ska användas till? Det var det första.

Herr talman! Jag har en fråga till. På vilket sätt ser ledamoten att det statliga ägandet av Telia skulle hämma utvecklingen i den digitala framtid som vi har? Ni i de borgerliga partierna brukar säga i era motioner att avkastningen ska spegla riskerna och det kapital som finns inbundet. Jag hävdar att staten får detta från Telia. Du säger att det inte är förbundet med ideologiska skäl att ni vill avyttra. Men på vilket sätt hämmar det utvecklingen att staten är en del av ägarna och att vi får en avkastning som gott och väl fyller det som man brukar säga ska täckas för risktagande och kapital som är inbundet?

Herr talman! Tack, Birger Lahti, för frågorna! Vi har helt skilda åsikter om vad staten ska äga och inte äga. Jag tror att vi båda två kan vara helt överens om att Telia inte har något särskilt samhällsuppdrag. De verkar på en kommersiellt utsatt marknad. Staten är dessutom minoritetsägare i Telia. Vi har ingen makt över vad de gör och inte gör. Vi har inte heller någon makt över vad som händer på börsen.

Med detta sagt kommer jag tillbaka till det jag har sagt om att pengar i dag är bättre än pengar i morgon. Vi ska inte gambla med skattebetalarnas pengar; det är surt förvärvade pengar som har kommit in till staten.

Vad vi sedan ska göra av pengarna från försäljningen återstår att se. Jag tror att även ledamoten Lahti instämmer i att det finns stora delar, exempelvis i vården, som skulle behöva ett tillskott. Vi har LSS-frågan, som vi har lyft och driver. Det finns mycket man kan göra med dessa pengar. Däremot ska de inte vara i ett bolag som vi inte kan styra över och som dessutom inte har något beslutat samhällsuppdrag.

Det är det vi tycker är fel, och det är därför vi tycker att vi borde avyttra Telia.

Herr talman! Tack, Arman Teimouri, för svaren så långt! Du säger att om dessa 70 miljarder skulle trilla in finns det säkert behov i vården. Jag skulle vara jätteglad om jag kunde lita på detta om det vore ditt parti, Arman Teimouri, som styrde landet. Men med facit i hand brukar vi se att ni delar ut pengar i skattesänkningar till de mest välbärgade.

Herr talman! Jag skulle känna mig tryggare om vi pratade om samhällsinvesteringar eller något i den stilen. Faktiskt, herr talman, får jag kalla kårar när jag tänker på hur pengarna används om de här partierna kommer till makten.

Som jag sa: På vilket sätt hämmar det utvecklingen i den digitala framtiden att vi är ägare? Du säger att vi inte ska gambla med våra pengar. Det håller jag med om. Jag är medveten om att Telia har utvecklats efter att man kommit bort från dåliga affärer utomlands. Jag tycker att man har bra koll på framtiden. När vi var och besökte Telia fick vi veta att det finns mycket i pipelinen som skulle vara jättebra för den digitala utvecklingen i vårt land Sverige.

På vilket sätt hämmar det utvecklingen att vi skulle vara med som ägare? Vi får utdelning för vårt risktagande och från det kapital som är bundet där.

Du sa att det inte är av ideologiska skäl ni vill sälja. Jag hävdar dock fortfarande att det bara är av ideologiska skäl.

Herr talman! Tack igen, ledamoten Lahti! Så här är det: Det du säger om utdelning stämmer, men det är fortfarande så att pengar i dag är bättre än pengar i morgon. Jag anser att den summa som försäljningen skulle inbringa till staten är viktigare än eventuella avkastningar framöver, för vi vet ju inget om dem.

Du frågar om det skulle hämma utvecklingen om vi är ägare i Telia. Det kanske det inte gör, men vi är inte heller med och styr den. Telia är ett kommersiellt bolag där vi inte har någon styrning. Vi är minoritetsägare. Vi vet inte vilken inriktning bolaget kommer att ha framöver eller vilken inriktning man har i dag. Vi hade inte ens möjlighet att påverka huruvida man skulle köpa Bonnier Broadcasting AB eller inte. Vi kommer heller inte att kunna vara med i de utvecklingsfrågor som de kommer att driva framöver. Det är klart att det inte hämmar utvecklingen, men vi är inte med och styr den heller, för den delen.

Herr talman! Jag citerar: ”Försvarsmakten har på uppdrag av regeringen redovisat sin bedömning av konsekvenserna av en försäljning av den svenska statens ägarandel i Telia Company AB. … Försvarsmakten har i en öppen beskrivning av den tidigare redovisningen till regeringen i denna fråga framhållit att en avyttring av den svenska statens ägarandel, helt eller delvis, kan få allvarliga konsekvenser för verksamheter som är betydande för Sveriges säkerhet. Försvarsmakten menar att ett sådant beslut därför bör föregås av en djup konsekvensanalys av riskerna och konsekvenserna av en försäljning i vilken FRA, Säpo, MSB m.fl. myndigheter ges möjlighet att yttra sig i frågan. Enligt myndighetens beskrivning visade den analys som gjordes 2008 att det fanns omfattande risker med en försäljning av statens ägarandel. Försvarsmakten framhåller, i det ovan nämnda yttrandet, risker när det gäller statens fortsatta tillgång och skydd av samhällskritiska tjänster och Telias förmåga att skydda säkerhetsklassad information efter en försäljning. Försvarsmaktens bedömning är att riskerna inte har minskat och att en förnyad och fördjupad analys bör göras.”

Detta är en av flera aspekter när det gäller varför vi inte bör sälja ut Telia. Det handlar om nationell säkerhet – en fråga som har blivit viktigare med åren inom den digitala världen. Vi har en pågående digitalisering av samhället där många av våra samhällsfunktioner i dag är digitala. Förstår ni makten som finns i det?

Vi har fler exempel, väldigt allvarliga sådana. Till exempel tog Moderaterna upp några. Det handlar om sådant som skett på grund av att man inte har tänkt igenom säkerhetsaspekterna ordentligt, och då handlar det enbart om upphandling.

Transportstyrelsen upphandlade it-driften, och känsliga uppgifter hamnade i servrar över halva Europa. Det är som sagt enbart upphandling. Telia är inte bara drift utan också infrastruktur och utveckling.

Tyvärr fortsätter högerns ideologiska utförsäljning av allt som staten heter. Man missar då att stora förändringar som når alla delar av samhället, som digitalisering eller annan kommande teknik, inte kommer att bäras av mindre företag. Där behövs en större, pålitlig aktör.

När vi väl säljer ut Telia kommer det inte tillbaka i statens ägo, och precis som vid andra utförsäljningar av statliga bolag kommer vi att se att det kommer att ändra fokus. Apoteken började sälja kosmetik för att maxa vinsten, och man satsade såklart på tätort i stället för på glesbygd, för det finns inget samhällsintresse.

Jag håller med när högern säger att Telia är börsnoterat. Om vi vill att staten ska ha mer inflytande för att kunna möta säkerhetsuppdragen och driva fram digitaliseringsprocessen välkomnar jag det förslaget från högern.

Genom att sälja ut Telia vet vi inte om det kommer att styckas i fler företag eller vilket intresse ägarna har av Sverige. Ingen av de utförsäljningar som högern har genomfört har lett till någon förbättring av slutprodukten eller sluttjänsten. Det gäller apoteken, utförsäljningen av elnätet och konkurrensutsättningen av statens järnvägar. Högern vill nu lägga till Telia på den listan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)