Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1 som rör beslutspunkt 2 i detta betänkande.

I år har utskottet inte riktigt nått konsensus när det gäller föreliggande betänkanden. Sverigedemokraterna hade gärna sett att en parlamentarisk utredning hade tagit ett helhetsgrepp om riksdagens huvudmannaskap för JO samt dennes hantering av myndigheternas inkomna klagomål.

En majoritet i utskottet vill dock skjuta på ett sådant avgörande först när utredningen om Riksrevisionen är klar. Innan jag går vidare med mitt anförande vill jag trots detta tacka de andra partiernas utskottsmedlemmar för ett i övrigt gott samarbete.

Nåväl, Justitieombudsmannen kan väl främst sägas vara allmänhetens främsta företrädare när det gäller kontakten med det offentliga, och detta är gott väl. Men på grund av detta viktiga arbete måste JO göra avkall på det andra viktiga uppdraget denne har. Nämligen att arbeta med självinitierade inspektioner och tillsyn.

Detta är något JO beklagat såväl i denna ämbetsberättelse som under tidigare år. Vad värre är, är att JO själv i årets skrivelse därtill anför att myndigheten skärpt bedömningen av vad som ska anses som ett klagomål jämfört med tidigare. Sverigedemokraterna uppmärksammade detta problem i ett särskilt yttrande förra året och anslog dessutom ökade medel för JO:s egen tillsynsverksamhet med 25 miljoner kronor per år i vår budgetmotion.

Herr talman! I år har det dessutom tillkommit ytterligare omständigheter som stärker oss i vår uppfattning att ett helhetsgrepp måste tas om myndigheten.

I sin utredning om Riksrevisionen påtalade tidigare JO Hans-Gunnar Axberger att en förstärkning av riksdagens huvudmannaskap för bättre styrning och uppföljning av sina myndigheter med fördel kan utsträckas till att gälla även JO-ämbetet.

Sverigedemokraterna hade härtill även önskat att den nationella institutionen för mänskliga rättigheter, enligt de så kallade Parisprinciperna som regeringen vill inrätta i Sverige, i stället skulle hamna inom en redan befintlig myndighetsstruktur.

Detta är något som även många remissinstanser såsom Justitieombudsmannen, Rikspolisstyrelsen och Migrationsverket höll med om. En framtida utredning skulle med fördel kunna överväga om inte en sådan funktion borde ligga under Justitieombudsmannen.

Herr talman! Med beaktande vad jag nyss anförde upprepar jag att en parlamentariskt sammansatt utredning bör sammankallas för att analysera och se över bland annat JO:s prioritering av klagomålsärendena liksom hur riksdagens roll som huvudman för JO ska fungera, vilka resurser som bör finnas för riksdagens myndighetsstöd och tillsyn över JO samt om det bör inrättas en institution inom myndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Herr talman! Utskottet avstyrker Sverigedemokraternas motion om att utreda JO. Som enda motivering anför övriga partier att det förvisso kan finnas skäl att utreda frågor som rör myndigheten, men att vi först bör utreda Riksrevisionen.

Den helt centrala frågan är naturligtvis: Varför? Varför ska vi vänta?

I min värld blir övriga partiers argument mot att utreda JO redan nu inget annat än en rejäl logisk kullerbytta.

Vår utgångspunkt är till skillnad från övriga utskottet att problem bör identifieras och lösas innan de ens uppstår, medan andra partier i denna fråga och i många andra snarare anser det motsatta.

I detta anförande instämde Fredrik Eriksson (SD).

Herr talman! KU11, eller Justitieombudsmännens ämbetsberättelse, behandlas årligen av konstitutionsutskottet.

I samband med att berättelsen, som avser tiden 1 juli 2015 till 30 juni 2016, överlämnas har utskottet en öppen direktsänd utfrågning med ombudsmännen. Så har också skett detta riksdagsår.

Man kan säga att Justitieombudsmännens ämbetsberättelse är som ett kvitto för vad som fungerar och inte fungerar i vårt samhälle.

Jag slås av vikten av att ha justitieombudsmännen att kunna vända sig till just när något inte står rätt till. Människor hamnar i kläm när samhället inte räcker till av olika anledningar. JO-anmälningar ska leda fram till förbättringar.

Jag tänker på JO Lars Lindströms ärende rörande utformningen av domar och beslut i domstol. Att domarna motiveras är av grundläggande betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt och för förtroendet för verksamheten. Detta har också Lars berört tidigare i bland annat ämbetsberättelse 2013/14.

I två fall går det enligt Lars mening inte att utifrån de skrivna domarna bedöma om domsluten är riktiga. Därför uppfyller domskälen inte kraven i rättegångsbalken. De ansvariga domarna får kritik. Domen ska också innehålla en redogörelse för parternas yrkanden och de omständigheter som de åberopar.

En annan fråga gäller handläggningstiden för vårdnadsmål i tingsrätterna. Att det i vissa fall tagit runt två år att avgöra mål som gäller vilken förälder som ska ha vårdnaden om barnen är något som JO Lars Lindström, kritiserar även i år. Det är inte bara parterna som berörs av hur arbetet i domstolen går till, utan det är framför allt barnen som drabbas.

Det är givetvis aldrig bra att ha en lång domstolsprocess men i dessa fall är det extremt viktigt att komma med en snabbare lösning så att barnet inte hinner bli vuxet innan målet är avgjort. De huvudsakliga skälen till att det tar sådan tid är avsaknaden av en upprättad tidsplan följt av den bristfälliga kontrollen av hur man, när det förekommer medlare, har utfört sitt uppdrag. Här får tingsrätten kritik.

Herr talman! Tidigare chefs-JO Elisabet Fura poängterar ett ärende som rör allvarlig kritik mot Kriminalvården för att man inte har utformat rutiner för kontroll av att grunden för ett frihetsberövande håller. Beslutet gäller en person som hade häktats i sin utevaro och sedan förts till häktet. Enligt tillämpliga bestämmelser skulle en häktningsförhandling ha ägt rum inom fyra dygn efter det att häktningsbeslutet hade verkställts. Av oklara skäl hölls aldrig någon förhandling och därmed saknades laglig grund att hålla den intagne frihetsberövad efter det att de fyra dygnen hade passerat. Trots detta blev den intagne kvar i häktet i ytterligare sex veckor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

I sitt svar till JO framhöll Kriminalvården att myndigheten inte har något formellt ansvar att anmäla till åklagare eller domstol när ett häktningsbeslut har verkställts. Vidare uppgav Kriminalvården att det inte är möjligt för ett häkte att påta sig ett rutinmässigt bevakningsansvar för att samtliga klienters rättsprocessuella tidsfrister hålls.

Det som framkom i ärendet gav enligt JO Furas uppfattning intrycket av att Kriminalvården inte ville ta på sig den centrala roll som myndigheten har när det gäller att frihetsberöva människor. Genom att inte göra det har myndigheten inte heller utformat rutiner för att säkerställa att medarbetarna gör nödvändiga kontroller av att det finns laglig grund att hålla en person inlåst. Att sitta frihetsberövad utan rättslig grund är integritetskränkande enligt min mening - för att inte tala om vad det gör förtroendet för rättsstaten!

Herr talman! Jag ska också avslutningsvis nämna något om JO Cecilia Renfors ansvarsområde rörande beslut som gäller behovet av skydd för uppgifter om målsägande i förundersökningsprotokoll och förhållandet till rätten för den misstänkte att få ta del av underlaget för beslut om åtal.

I ett fall har målsäganden en sekretessmarkering i folkbokföringen då hon behövde skydd från sin före detta make. Under förundersökningen avseende en brottsmisstanke mot honom bytte hon efternamn. När förundersökningsprotokollet delgavs mannen angavs hennes nya efternamn, vilket innebar säkerhetsrisker för kvinnan. Handläggningen var dock korrekt eftersom en målsägandes namn alltid ska anges i förundersökningsprotokollet och den misstänkte har en ovillkorlig rätt att få del av protokollet. Skälet till att reglerna ser ut så här är att den misstänkte behöver känna till målsägandens identitet för att effektivt kunna försvara sig.

JO Renfors konstaterar dock att när identiteten redan är känd finns det inte skäl för den misstänkte att få veta det nya namn som målsäganden bytt till under utredningen. JO Cecilia Renfors har också överlämnat sitt beslut till Justitiedepartementet då det skulle behöva övervägas om den nuvarande regleringen borde ändras på denna punkt.

Herr talman! Vi har från utskottets sida, tidigare uttalat att klagomålsprövning - som är en del av ombudsmännens arbete - ska prioriteras i förhållande till andra arbetsuppgifter eftersom detta är JO:s huvudsyfte. Det är givetvis också av betydelse att ombudsmännen har möjlighet att utföra specifika inspektioner, och det har ombudsmännen hittills hanterat väl, vilket vi tror även är fallet i framtiden.

Herr talman! Med detta anförande vill jag yrka bifall till utskottets förslag att lägga redogörelsen till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Konstitutionsutskottet har nu berett JO:s ämbetsberättelse, och flera har gjort reflektioner över detta. Förra året skedde det en ökning med 9 procent jämfört med året innan. Det innebär alltså 8 040 nyregistreringar av ärenden, vilket är 687 ärenden mer än året innan, så JO har att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

De flesta ärenden som kommer in är klagomål från enskilda; det kom över 7 000 sådana ärenden. JO gör även nedslag exempelvis om något uppmärksammats i massmedierna och om det kommer remiss från någon myndighet. Dessutom gör JO inspektioner.

Flest ärenden rör socialtjänsten och framför allt gäller det vårdnadsutredningar, vilket tidigare nämnts. JO säger att vårdnadsärenden är svåra att hantera, eftersom de är otroligt infekterade och det är svårt att få en objektiv bedömning av vad det handlar om.

Antalet LSS-ärenden har även ökat med 113 stycken, vilket är 16 procent mer än förra året. Det finns stora kommunala brister i hanteringen av dessa ärenden. JO konstaterar att det brister i kommunicering, dokumentation, motivering och rätt till partsinsyn.

Bristen i motiveringen, där det motiveras varför beslutet blir som det blir vid en LSS-ansökan, är synnerligen allvarlig. Om man får ett avslag måste man få veta att det är väl underbyggt. JO konstaterade att det fanns en rad brister på detta område 2015. Tyvärr är bristerna 2016 desamma som tidigare, men värre.

Inom områdena för lagen om vård av unga och lagen om vård av missbrukare finns samma bekymmer som inom LSS med brister i hanteringen. Hösten 2015 kom många människor till Sverige. Självklart har det bidragit till ett trängt läge där det är svårt att få resurser och där det finns en brist på personal som ska utreda dessa frågor. Det här är dock oerhört viktigt eftersom det gäller människors allra närmaste frågor. Också här krävs en uppskärpning.

Statens institutionsstyrelse har "boenden" för tvångsvård och behandling. Till dessa är det kö, vilket är allvarligt för det betyder att unga människor inte får den vård och behandling som de behöver.

Domstolarna har också nämnts tidigare. Även där är det, som med LSS, viktigt med bra motiveringar i domsluten. Folk ska kunna förstå varför de blir dömda, och även personer som domarna inte gäller ska kunna förstå vad det står och varför det blev som det blev.

Det finns en bredd i JO:s granskningsområden. Bland annat har Lantmäteriet granskats, eftersom det där finns väldigt långa handläggningstider. Det kom fram att detta berodde på brist på lantmätare. Nu har dock en utbildning startats i Umeå. Det hjälper alltså att påpeka saker och ting.

Försäkringskassan har också fått en reprimand vad gäller frågan om ersättning för vård utomlands. Sådana ärenden ska behandlas inom 90 dagar, men 2 000 ärenden hade inte blivit behandlade inom denna tidsrymd. Detta är oacceptabelt.

Vidare har vi frågan om verkställighetsärenden, som handlar om när polisen ska verkställa utvisning. Varken i lagtext eller förarbeten ges några besked om vilka befogenheter polisen har i sådana ärenden. Frågan är överlämnad till Justitiedepartementet.

Det finns ytterligare några frågor som har lämnats över till Regeringskansliet och departementen för vidare åtgärder.

Yttrande- och tryckfrihet samt offentlighet och sekretess är också KU-områden. Stefan Holgersson säger att det slags anmälningar som gäller när man inte får ut offentliga papper "beklagligtvis är så vanligt förekommande att de inte kan ges motsvarande utrymme i ämbetsberättelsen". Det segas och det fastnar, man talar om sekretess och så vidare. Detta är verkligen något att ta till sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag att riksdagen lägger JO:s ämbetsberättelse till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar nu KU11, Justitieombudsmännens ämbetsberättelse.

Justitieombudsmännens historia löper parallellt med KU:s - det är en lång historia. De flesta känner till att idén med ombudsmän är en svensk uppfinning, som successivt sprids över världen. Nästan vart man än kommer kan man se att en ny ombudsman har tillträtt en ny funktion som är oerhört viktig för demokratin i just det landet. Detta kan vi vara stolta över.

Sedan vi fick de allra första ombudsmännen på 1700-talet, som dock inte var JO, har ombudsmannafunktionen förstås utvecklats rejält. I dag är det enkelt att via nätet göra en anmälan till JO. Funktionen är betydligt mer välkänd.

Verksamhetsåret löper mellan den 1 juli och den 30 juni, och enligt årets ämbetsberättelse kom 8 040 ärenden in. Många av dessa lägger man kanske inte jättemycket krut på. Det går säkert ganska snabbt att läsa igenom dem och se att de kan läggas åt sidan. Men en hel del av dem kräver mycket arbete av justitieombudsmännen. De viktigaste avgörandena samlas i en tjock bok, som utgör riktigt intressant läsning. Av föregående talare har vi hört många av de intressanta exempel som justitieombudsmännen tar upp i sin ämbetsberättelse. Det handlar om viktiga avgöranden.

Det jag tycker är intressant i årets ämbetsberättelse är att man den här gången lite tydligare beskriver vilka ärenden som lämnas över till departementen för en extra granskning och där man tycker att regeringen behöver göra en översyn av lagstiftningen eller ändra i olika regler. Tidigare har man gjort på samma sätt, och justitieombudsmännen har, när vi har frågat, meddelat att departementen tar väldigt allvarligt på dessa anmärkningar och man kan se att förändringar görs.

Denna gång synliggörs dock detta lite tydligare i ämbetsberättelsen, vilket jag tycker är bra. Detta möjliggör för oss politiker att följa arbetet framöver och även kunna förstå hur det kommer sig att regeringen tillsätter olika utredningar. Vi ser att det finns en bakgrund.

I ämbetsberättelsen från förra året fanns ganska mycket kritik av kommunernas hantering av framför allt bygglov och inom socialtjänsten. Man kan se att denna trend även finns i år. Det finns mycket kritik på detta område och vad gäller Lantmäteriet. Handläggningstiderna inom Lantmäteriet är väldigt långa, inte minst för att det saknas personal. Det här förstod vi när vi ställde frågor till justitieombudsmännen om detta. Det saknas även personal ute i kommunernas byggnadsnämnder och på länsstyrelserna vad gäller överklaganden. Där blir handläggningstiderna extremt långa.

Vi ser med tillfredsställelse på att departementen gör förändringar och att de lyssnar noga på justitieombudsmännen. Vi ser även med tillfredsställelse på att en utredare tillsatts för att biträda Justitiedepartementet i att utreda och förslå åtgärder vad gäller att det tar lång tid för utlämnande av allmän handling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Konstitutionsutskottet har tagit del av Justitieombudsmännens ämbetsberättelse. Den omfattar tiden från och med den 1 juli 2015 till och med den 30 juni 2016. Ämbetsberättelsen är en stor bok, som Agneta sa. Men konstitutionsutskottet har också träffat justitieombudsmännen och vid det mötet fått del av deras syn på hur Myndighetssverige fungerar. Det är ju det som justitieombudsmännen granskar.

Under detta verksamhetsår nyregistrerades hos JO lite över 8 000 ärenden. Det innebär en ganska stor ökning av antalet ärenden - ungefär 9 procent. I verksamheten gjordes 32 inspektioner av olika myndigheters verksamheter. Antalet avslutade ärenden uppgick till lite över 8 100, en ökning med 12 procent. Det har alltså avverkats fler ärenden än vad som kommit in, och det har gjort att ärendebalansen har minskat till 933 ärenden per den 30 juni 2016. Ärendebalansen motsvarar alltså lite mer än en månads arbete inom myndigheten.

En ganska omfattande arbetsuppgift för våra justitieombudsmän är att svara på remisser. De fick under förra året 155 sådana ärenden att yttra sig över, de flesta från Regeringskansliet.

I juni förra året valde riksdagen, på KU:s förslag, justitierådet Elisabeth Rynning till att efterträda Elisabet Fura som chefsjustitieombudsman. Under året valdes dessutom Stefan Holgersson till ny justitieombudsman.

När det gäller anmälningar inom hälso- och sjukvården påtalar justitieombudsmännen problemen inom IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som är den ordinarie myndighet som ska hantera klagomål på det här området. Tyvärr är handläggningstiderna så långa inom myndigheten att justitieombudsmännen fått många klagomål just på IVO, som alltså ska vara en granskningsmyndighet. De klarar inte av sitt tillsynsarbete och sin klagomålshantering. Naturligtvis är det en helt oacceptabel situation för IVO arbetsmässigt, men självklart är det främst en oacceptabel situation för de patienter som framför klagomål till IVO. Här ger justitieombudsmännen en stark signal till regeringen.

När det gäller polisen och Migrationsverket finns det naturligtvis också ett stort antal klagomål till justitieombudsmännen, och det avspeglar givetvis situationen med problem med ärendehanteringens kvalitet och handläggningstiderna inom polisen och Migrationsverket. De här problemen har justitieombudsmännen påtalat för regeringen.

Herr talman! Jag föreslår att riksdagen lägger JO:s ämbetsberättelse till handlingarna på det sätt som konstitutionsutskottet föreslår.

(Applåder)

Herr talman! Justitieombudsmannen är en del av riksdagens kontrollmakt. På JO:s hemsida anger man det främsta syftet med sin verksamhet som att främja rättssäkerheten. JO ska särskilt se till att myndigheter och domstolar följer regeringsformens bestämmelser om opartiskhet och saklighet och att den offentliga verksamheten inte gör intrång i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. I detta tillsynsarbete kontrollerar JO att myndigheter handlägger sina ärenden och i övrigt utför sina uppgifter enligt gällande författningar. Jag skulle vilja påstå att JO är medborgarnas vakthund såväl som riddare mot Myndighetssverige. Varje höst lämnar JO in sin redogörelse för arbetet under det senaste verksamhetsåret. Det är denna redogörelse vi nu diskuterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

I redogörelsen konstateras att prövningen av klagomålsärenden tar huvuddelen av handläggningsresurserna i anspråk. Antalet inspektioner och övriga granskningar på JO:s eget initiativ ligger på samma nivå som föregående år men är fortsatt färre än vad myndigheten själv skulle önska. 8 040 ärenden nyregistrerades under perioden, vilket innebär en ökning med drygt 9 procent i förhållande till föregående verksamhetsår. Trots ökningen av antalet inkommande ärenden ökade också antalet avslutade ärenden från föregående år. Vi kan alltså konstatera att effektiviteten inom JO har ökat, vilket är förtjänstfullt. Trots detta och trots alla tidigare inlägg av mina förtjänstfulla kollegor, där de klokt redogjort för ärendet, vill jag ändå ta upp några fall som särskilt berörde mig i detta års ämbetsberättelse.

Vi kan även i denna ämbetsberättelse läsa om såväl brister i kommunernas ärendehantering som ett fortsatt behov av kompetensutveckling inom den kommunala sektorn när det gäller bland annat tillämpningen av centrala förvaltningsrättsliga regler. Kommunerna har i sin roll som arbetsgivare ansvaret för att se till att kommunalt anställda har den nödvändiga kompetensen och de resurser som behövs för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter och för att verksamheten ska hålla en god förvaltningsrättslig standard.

I likhet med förra veckans debatter med KU, då ärendet gällde granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning, kan vi här konstatera att mycket av JO:s granskningar visar att myndigheternas handläggningstider är för långa, att besluten är ofullständiga och krångliga att förstå och att detta sammantaget leder till merarbete. Den tid som detta merarbete tar i anspråk hade JO kunnat ägna åt egeninitierade inspektioner och granskningar. På så sätt hade lidande kunnat besparas våra medborgare.

För mig var ändå den mest skrämmande läsningen det som stod om beslutet gällande en person som hade häktats - samma fall som Veronica Lindholm redogjorde för. Där har allvarlig kritik riktats mot Kriminalvården. Av oklara skäl hölls aldrig några förhandlingar. Därmed saknades laglig grund för att hålla den intagne frihetsberövad efter att de vedertagna fyra dygnen passerat. Den intagne blev kvar i häktet i ytterligare sex veckor. Det är tydligt att Kriminalvården här inte tagit på sig den roll som myndigheten ska ha när det gäller frihetsberövande av människor. Detta är naturligtvis helt oförsvarbart, och det visar åter vilken betydelse JO har för att tydliggöra sådana allvarliga missförhållanden för oss och regeringen, så att de kan åtgärdas. Det är en central fråga i en rättsstat att ingen sitter frihetsberövad utan laglig grund. Regeringen bör därför noggrant överväga om det behövs lagändringar eller andra åtgärder för att komma till rätta med detta.

I årets ämbetsberättelse finns också sex beslut som rör vård enligt LVU. Där handlar kritiken ofta om brister i utredningarnas kvalitet vad gäller såväl socialtjänstens slutsatser som utredningsmetodik. JO konstaterar att även om man tycker sig se att fel kan ha begåtts innehåller utredningarna ofta ett så stort mått av rena bedömningar att det är svårt att anlägga synpunkter utifrån ett JO-perspektiv. Sådana ärenden avskrivs därför ofta med motiveringen att det inte finns tillräckliga skäl att inleda en utredning. Även inom detta område finns alltså mycket kvar att göra för att värna medborgarnas rättigheter.

Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Sedan 1809, har jag fått lära mig, finns det orsak att återkomma i frågan om JO:s verksamhet och ämbetsberättelse, men för detta ämbetsår yrkar jag på godkännande av utskottets anmälan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)