Bostadspolitik

Fru talman! Jag vill lyfta fram den aktiva bostadspolitikens betydelse för att skapa fler bostäder åt vanligt folk.

Inledningsvis vill jag bara konstatera att det är en stor skillnad om politiken tar sitt ansvar eller om man blint förlitar sig på marknadskrafterna.

Allmänpolitisk debattArbetsmarknad och ekonomi

Under de senaste två mandatperioder, då Sverige har styrts av socialdemokratiskt ledda regeringar, har det påbörjats över 400 000 bostäder.

Från 2015 till 2021 har det i snitt påbörjats 60 000 bostäder per år. Det är också ungefär den nivån som Boverket prognostiserat att behovet av nya bostäder ligger på fram till 2030.

Problemet är nu att bostadsbyggandet sjunker. Vissa bedömare ser en tvärnit på bostadsmarknaden framöver. Orsakerna till inbromsningen är flera. Det handlar om ökade kostnader för byggmaterial, leveransproblem, avskaffat investeringsstöd, stigande inflation, stigande räntor med mera.

Detta leder till en osäkerhet på alla plan. Osäkra villkor gör att man inte vågar investera, och just bostaden är oftast den största investering man gör i sitt privatliv.

Redan 2017 såg man att bostadsrättsbyggandet sjönk kraftigt på grund av de då höga priserna. Detta parerades bland annat med investeringsstödet för hyresrätter. Fram till i dag har runt 50 000 nya hyresrätter, som vanliga löntagare har råd att efterfråga, byggts eller påbörjats.

Allmänpolitisk debattBostadspolitik

Med en aktiv bostadspolitik har bostadsbyggandet alltså hållits uppe på höga nivåer. Tyvärr avskaffades dock just detta stöd, investeringsstödet, av högern i höstas av rent ideologiska skäl.

Inte heller i regeringsförklaringen i går lyftes bostadspolitiken, och än mindre i det slottsavtal som slutits; bostadspolitiken nämns inte en enda gång. Detta är ett mönster som känns igen i moderata budgetar. Enda gången bostadspolitiken får kosta pengar är när investeringsstöd ska utfasas och avskaffas. Det är synd att det inte finns någon moderat här som vill diskutera denna viktiga fråga - det är lite pinsamt, kan jag tycka.

Under alliansregeringens år började endast ungefär 200 000 bostäder byggas, cirka 25 000 om året. Även då, 2006, avskaffades det dåvarande investeringsstödet.

Behovet av en aktiv bostadspolitik kan inte bli tydligare. Mer än dubbelt så många bostäder har börjat byggas under de senaste två S-ledda mandatperioderna än under den moderatledda alliansregeringens tid.

Fru talman! Sverige har behov av att bygga strax över 60 000 bostäder om året fram till 2030. För att vi inte ska landa på ett så lågt bostadsbyggande som 25 000 bostäder per år, som när Moderaterna senast styrde, måste den nya regeringen ta bostadspolitiken på allvar och lyssna på den oro som många marknadsaktörer nu ger uttryck för.

Ett återinfört investeringsstöd skulle kunna vara ett viktigt steg för att lyfta bostadsbyggandet igen, men det finns också andra förslag som skulle kunna möjliggöra detta, exempelvis det förslag som Hyresgästföreningen lyfte i dag om förmånliga statliga bygglån.

Jag vill återigen lyfta vikten av en aktiv bostadspolitik. Men det viktiga är att bostäder måste kunna efterfrågas - annars kommer inte en enda bostad att byggas.

(Applåder)

Fru talman och ärade ledamöter! En skrämmande tid väntar Sverige. Det högernationalistiska slottsavtal som har presenterats av riksdagens blåbruna partier bygger på rädsla, fördomar och förakt, från början till slut. Det är ett förakt mot alla människor i Sverige som i dag lider av fattigdom och bostadslöshet, mot dem som varje dag kämpar för att få livet att gå runt, mot alla föräldrar som skär ned på sin egen matranson för att barnen ska slippa gå hungriga, mot alla dem som äter kall mat med förhoppningen att elräkningen ska bli något lägre om de låter bli att använda spisen. Det är ett förakt mot alla dem som inte passar in i slottsavtalets bild av hur Sverige ska se ut.

Slottsavtalet tar från dem som har minst och ger till dem som har mest - omvänd Robin Hood, som jag kallar det. Avtalet göder rädslor och fördomar och skriker efter ökade klyftor i samhället. Man straffar dem som är mest utsatta och belönar dem som redan är privilegierade. Detta är de viktigaste budskapen från Sveriges kommande regering.

Men i både slottsavtalet och den blåbruna regeringsförklaringen är det som saknas lika intressant: rekordhög bostadsbrist och en byggtakt som spås sjunka, hemlöshet som fortsätter att öka och vräkningar av barnfamiljer som också spås fortsätta öka, bland annat på grund av fattigdom. Galopperande inflation och skenande mat- och elpriser, tillsammans med historiskt höga krav på hyreshöjningar från Sveriges samlade hyresvärdar, kommer att slå som allra hårdast mot alla dem som har väldigt lite eller ingenting alls. Om detta finns ingenting i vare sig slottsavtalet eller regeringsförklaringen.

I den ovanligt långa regeringsförklaringen nämns bostadspolitiken inte en enda gång. Det är ett stort hån mot alla hyresgäster, bostadslösa och fattiga hushåll. Vänsterpartiet lovar att vara alla dessa personers röst. Vi ska vara den starkaste rösten i opposition mot allt vad Tidöavtalet står för.

I stället för att fördöma utifrån egna föreställningar ska vår politik tydligt visa att vi tror på människan. Vänsterpartiets politik bygger på en tro, inte en misstro, på människan - även på dem som inte är resursstarka.

Vår vision är att bygga fler hyresbostäder som människor har råd med, inte fler fängelser.

Ärade ledamöter! Sverige behöver en bostadspolitik för alla hemlösa, för alla barnfamiljer som vräks på grund av fattigdom, för alla ungdomar som inte kan flytta hemifrån och för alla pensionärer som får allt svårare att bo kvar i sina hem på grund av allt dyrare hyror - en bostadspolitik som vågar ifrågasätta hyresvärdarnas rätt till en 10-procentig hyreshöjning mitt under brinnande kris och som vågar satsa på dem som har det tuffast i samhället, i stället för en som ensidigt fortsätter gynna de rikaste, som äger sina bostäder.

Det är dags att återinföra investeringsstödet, införa ett tillfälligt tak för hyreshöjningar, stoppa ofoget med renovräkningar och satsa stort på att renovera och energieffektivisera det befintliga hyresbeståndet. Så bör en bostadspolitik se ut i en tid av kris.

Om det finns en sak som vi är säkra på är det att Sverige behöver en ny bostadspolitik värd namnet. Vi behöver en hållbar och långsiktig bostadspolitik som innebär att vi tar ansvar för att bygga bort bostadsbristen, motverka bostadssegregationen och bostadsojämlikheten och minska bostadssektorns klimatpåverkan.

För att uppnå detta krävs en bostadspolitik med högre ambitioner än den nya regeringen har visat hittills. Bostaden, kamrater, ska vara en mänsklig rättighet för alla, inte bara för de rika.

Fru talman! Den förra socialdemokratiska regeringen har bedrivit en bostadspolitik där man med stöd har styrt investeringarna i Sveriges bostäder i stället för att låta behovet i fråga om boendeform avgöra vad som byggts.

Den förra regeringen hade stora ambitioner att ta tag i strandskyddsfrågan, och fri hyressättning i nyproduktion lades på bordet i riksdagen. Men tyvärr var ju den regeringen för svag för att kunna finna det stöd som behövdes för att göra de förändringar som behövdes för Sverige.

Jag menar att det nu finns en ny chans för bostadspolitiken att ta sig bort från den ensidiga stödpolitik som den förra regeringen bedrivit under åtta år. Bostadspolitiken har möjlighet att flytta in i verkligheten och skapa förutsättningar att både bygga där människor vill bo och bygga det som människor faktiskt efterfrågar.

Vi har också möjlighet att minska den tid det tar att gå från idé till ett färdigt hus, det vill säga rikta ett större fokus mot småhusbyggnation och eget ägande än förut eftersom det är det behov som finns bland människor.

Det är dags att vi får en bostadspolitik och en minister som ser till problemen på bostadsmarknaden. Det var det vi fick i går: en bostadsminister som ser till problemen på bostadsmarknaden och vill adressera dessa problem.

Vilka problem pratar vi då om?

Vi har för låg byggtakt när det gäller nya bostäder, vilket medför brist i de allra flesta kommuner i vårt avlånga land.

Vi har för få bostäder till följd av att människor bor i fel typ av bostad. Många unga bor hemma, och många äldre bor i stora bostäder. Hade vi byggt bostäder i den form som människor vill ha hade vi haft mindre bostadsbrist.

Vi har 33 000 människor som är hemlösa. Det vill jag påstå är skamligt för ett välfärdsland som Sverige.

Vi har kreditrestriktioner som stoppar människor från att köpa ett eget ägt boende, vilket är både socialt, ekonomiskt och ekologiskt bäst för den enskilde.

Vi har bostadsområden i utanförskapsområdena som ingen av oss kan vara stolt över. De behöver hanteras utifrån ett trygghetsperspektiv och ett standardperspektiv.

Antalet utredningar som behövs för att man ska få ett bygglov har blivit allt större på ett generellt plan. Vi behöver se över de långa handläggningstider och dyrare processer som blir följden av detta.

Byggnationspriserna har ökat i allt snabbare takt. Man kan tycka att det gäller det senaste året, men med ett perspektiv på tio år har byggnationspriserna faktiskt ökat ganska radikalt. Vi måste effektivisera för att få ned kostnaderna.

Vad anser jag då som riksdagsledamot att man kan göra? Jo, jag skulle vilja att man ser över de kreditrestriktioner som finns, så att vanligt folk faktiskt kan köpa ett eget ägt boende. Man kan utreda och införa ett bospar, som vi har talat om. Jag tror att de allra flesta partier i riksdagen egentligen är överens om det.

Jag vill införa en planeringsbonus, så att man ser till att kommunerna planerar och bygger fler bostäder överlag. Det kan staten hjälpa till med. Man kan införa en större avdragsmöjlighet för uthyrning av del av bostad. Om man nu bor i fel form av bostad ska man kunna hyra ut i större utsträckning, så att man kan använda de kvadratmetrar man har på ett bättre sätt.

Jag tror att man kan göra mycket mer än så, men om man börjar med några av dessa saker kommer vi att få en bostadspolitik som faktiskt är värd namnet och skapar bostäder efter det behov som finns.

Fru talman! Exakt noll gånger lyfte man i regeringsförklaringen fram behovet av att bygga bort bostadsbristen. Den nye bostadsministern från Kristdemokraterna har inte hunnit säga så mycket, förutom att trösklarna till bostadsmarknaden ska sänkas och att fler ska kunna förverkliga sina bostadsdrömmar. Jag undrar vilka det är som bostadsministern talar om och hur det ska gå till. Vad är politiken bakom dessa ord?

Förändrade amorteringskrav och startlån för unga brukar vara sådant som man lyfter fram från högern. Det kommer inte att hjälpa alla fattigpensionärer och barnfamiljer som står på randen av vräkning från sina hyresrätter eller ungdomar som vill flytta hemifrån vars föräldrar knappt kan köpa mat och inte har råd att hjälpa dem att ta förmånliga lån.

Hur tänker KD med sin bostadsministerpost sänka trösklarna för alla de människor som i dag behöver en bostad och inte har det? I regeringsförklaringen nämner man det inte ens.

Fru talman! Jag och Malcolm Momodou Jallow är överens om en sak: Vi behöver en ny bostadspolitik. Problemet är att Malcolm Momodou Jallow under åtta år har stött en bostadspolitik som han inte är nöjd med. Han har nu en möjlighet att hjälpa till att få en bostadspolitik värd namnet.

Det handlar om att vi skapar bostäder utifrån det behov som finns. Det betyder att vi behöver både hyresrätter och egnahem för att människor ska kunna göra den bostadskarriär som behövs. I dagsläget tror jag att vi alla är ganska oroliga för den hyreshöjning som kan bli följden av den ökade inflationen. Jag menar nog att mycket av dessa problem är det den tidigare regeringen som har sett till att vi har. För lite effektiv energi innebär att kostnaden för den har ökat. Samtidigt har livsmedelspriserna ökat på grund av detta.

Många av de problem som Malcolm Momodou Jallow tar upp beror på den förra regeringen, som han själv har stött.

Fru talman! Jag håller med Larry Söder, men jag vill påminna honom om att det är ni som styr nu. Ni kanske ska släppa oppositionsrollen. Ni är inte i opposition längre. Ni styr.

Vänsterpartiet satt aldrig i den förra regeringen. Vi har varit kritiska till väldigt många saker.

Min fråga är: Nu när ni sitter i regeringsställning, vad tänker ni göra för att se till att bostadsbristen försvinner? Det har jag inte fått något svar på. Ministern har inte nämnt det, och det togs inte upp i regeringsförklaringen. Vad tänker ni göra?

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att tala om för väljarna vad det finns för etiketter på partier. Vänsterpartiet har under åtta år stött en regering. Nu tycker man plötsligt att man är i opposition och kan förvänta sig att alla svar finns första dagen. Jag tycker inte att det är rimligt.

Jag tror att en bostadsminister som har tillträtt på tisdagen inte kan ge alla svar på onsdagen. Men jag är fullständigt övertygad om att bostadsministern kommer tala om hur han kommer att prioritera, och jag kommer att stå bakom det.

Fru talman! Jag måste först säga att det är med väldigt stor glädje och med ännu större stolthet jag står här i dag. Jag såg inte riktigt detta komma, om man säger så. Detta är något som har vuxit fram under de senaste åren, att få hamna här i relativt vuxen ålder.

I Miljöpartiet arbetar vi för att det att ha ett hem, att ha tak över huvudet, är något alla ska ha rätt till. Vi är inte ensamma om det på något sätt: Till 2030 ska alla människor kunna ha tillgång till en bostad som är säker, överkomlig i pris och med grundläggande samhällelig service. FN:s medlemsländer antog detta som mål 11.1 bland de globala målen i Agenda 2030 år 2015.

Vi har också en samhällelig segregation att arbeta med, där bostaden är en avgörande pusselbit. En bostadspolitik utan den dimensionen är inte fullständig.

Våra bostäder står dessutom för en betydande del av vår gemensamma klimatpåverkan, och det är nödvändigt att väga in hur ett omfattande bostadsbyggande med en angelägen integration kan genomföras med största möjliga klimatnytta.

Fru talman! Jag kommer att så långt mina fyra minuter räcker säga något om vår syn på bostäder för hemlösa och studenter, något om segregation och sedan något om klimatanpassningar och energieffektivisering och kanske något om trä till slut.

Att inte ha eller kunna få en bostad är mycket dålig livskvalitet med betydande risker för tillkommande sociala och hälsomässiga problem. Antarktis pingviner kan ställa sig tätt tillsammans för att hålla värmen. Det kan inte vi göra, och ingen ska tvingas att sova utomhus på nätterna.

Bostad först är en ansats som bygger på tanken att bostaden är en avgörande faktor för att kunna klara andra förändringar av livsstil. Genom Bostad först erbjuds hemlösa bostad med stöd för att klara boendet och för att kunna förändra det som de i övrigt behöver klara för att kunna få ett bättre liv. Modellen har provats i Sverige, bland annat av Stadsmissionen och några kommuner, och i andra länder har den visat mycket goda resultat. Vi fortsätter gärna den utvecklingen.

Att kunna erbjuda studenter bostäder på studieorterna är en del av en helhet. Att säga att vi ska bygga fler och billigare bostäder är kanske att göra det lite enkelt för sig. Det är förvisso en viktig del av svaret, men det kan samtidigt finnas skäl att se över om det också är andra förändringar som behöver göras, så att insatserna verkligen når dem de är avsedda för.

Segregationen är skadlig. Det handlar inte bara om förorter och eftersatta områden utan också om en fungerande arbetsmarknad, där bristen på lämpliga bostäder blir ett hinder för människor att söka nya jobb eller ett hinder för företagen att rekrytera, som vi har hört nämnas vid flera tillfällen här i dag. Det kan innebära att man inte kan lämna en dålig relation för att det inte finns nånstans att ta vägen. Det är alldeles nödvändigt att ha ett bostadsutbud som speglar samhällets intentioner.

Vi i Miljöpartiet vill bryta bostadssegregationen. Vi vill bygga fler billiga hyresrätter i villaområden och fler bostadsrätter och småhus i områden där de flesta bor i hyresrätt i dag. För att kunna åstadkomma detta måste vi ha krav på social hållbarhet i kommunernas översiktsplaner. Då kan vi få en mer blandad bebyggelse.

Vi vill bygga mer i trä. Trähus är mer klimatsmarta än betonghus. Trä binder koldioxid, medan tillverkning av betong skapar utsläpp. När råvarorna finns alldeles i närheten bidrar vi också till fler arbetstillfällen utanför de stora städerna.

Tyvärr togs stödet till energieffektivisering bort i den budget som röstades igenom förra hösten. På orter med snabb tillväxt, till exempel i norra Sverige, har den sortens stöd stor betydelse för produktion av lägenheter med lägre kostnader, som kan vara möjliga att hyra för de som vill flytta dit där de nya jobben finns. Den sortens rapporter har vi hört i dag, till exempel från Skellefteå.

(Applåder)

Fru talman! Sverige är ett tudelat land, där skiljelinjen går mellan dem som äger sin bostad och dem som får allt svårare att betala hyran - mellan dem som har ärvt en plats i Villasverige och dem som har ärvt sina föräldrars fattigdom i miljonprogrammen. Den går mellan dem som har vuxit upp med dyra vanor, akademiskt självförtroende och en självbild om att allt är möjligt och dem som trängs i överbefolkade lägenheter, underbemannade klassrum och nedgångna fritidsgårdar.

Hur och var man bor avgör barns möjligheter att gå ut grundskolan med betyg som gör att de kan komma in på gymnasiet och skapa sig en framtid. Bristen på bostäder tvingar kvinnor att bo kvar med sina män till förövare - de har inte råd och därmed inte heller möjlighet att flytta till en säker plats. Höjda boendekostnader får studenter på universiteten att hoppa av, för det har blivit för dyrt att studera.

Fru talman! Man skulle kunna tänka sig att den nytillträdda regeringens främsta fokus borde vara att lösa detta - att bryta den bostadssegregation som spär på såväl skillnader i livsvillkor som känslan av vi och dom. Men i stället kommer den nya regeringens politik att driva på skillnaderna i Sverige.

De högerkonservativa partierna har varit tydliga. De bygger sin politik i frågor där de tycker lika. Och det de tycker lika om är att belysa människors olikheter. Det tycker lika om att de som arbetar och de som tvingas gå arbetslösa ska behandlas mer olika. De tycker lika om att de som är födda i Sverige och de som har kommit hit ska behandlas mer olika. De tycker lika om att barn från olika delar av stan ska gå i olika bra skolor, ska bo i olika trygga stadsdelar och ska få olika villkor i arbetslivet.

Fru talman! Detta är en debatt om bostadspolitik. Trots att de konservativa partierna har presenterat ett över 60 sidor långt dokument om sina gemensamma prioriteringar finns det ingen bostadspolitik att diskutera. Ulf Kristersson nämnde inte heller i sin regeringsförklaring någonting om bostadspolitik. Det var inga förslag om hur unga ska få möjlighet att flytta hemifrån, inga förslag om hur man bygger mer billigt och mer blandat och inga förslag om hur vi bryter den bostadssegregation som vi ser i vårt land i dag.

Fru talman! Avsaknad av politiska förslag är också ett politiskt val. Och genom just avsaknad visar de konservativa tydligt att de inte bryr sig om att bryta segregationen. Det går inte att tolka det på något annat sätt.

Som socialdemokrat tror jag inte att man kan lösa strukturella problem genom att skuldbelägga enskilda individer. Därför tror jag inte heller att populistiska åtgärder som visitationszoner i särskilda områden skulle få fler unga att känna mer trygghet och känna sig som en del av samhället eller för den delen att det skulle skapa nya bostäder att bo i.

Sänkt skatt för dem som tjänar allra mest kommer inte heller att bidra till att fler bostäder byggs.

Allmänpolitisk debattBostadspolitik

Bostadssegregationen är inte en naturlag. Det är ett tillstånd som med politisk kraft och vilja går att ändra på. Att det konservativa blocket egentligen inte vill bryta bostadssegregationen har aldrig varit mer tydligt än nu när de har presenterat en gemensam politik.

(Applåder)

(forts. prot. 12)