Vuxenutbildningen

Motion 1988/89:Ub321 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub321

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Vuxenutbildningen

En huvuduppgift för vuxenutbildningen är att minska bildnings- och utbildningsskillnader
mellan olika medborgare. Den som i sin ungdom inte
fått möjlighet att tillägna sig kunskaper och färdigheter motsvarande dagens
obligatoriska skola skall i stället ha den möjligheten i vuxen ålder.
Vuxenutbildningen skall höja den allmänna kunskapsnivån i samhället och
stärka människors möjligheter i arbetsliv och samhälle.

En allt viktigare uppgift för vuxenutbildningen är att tillgodose de utbildningsbehov
som uppstår genom förändringarna i arbetslivet. Den utbildning
som valts i grundskolan och gymnasieskolan under tonårens skolgång
måste kunna kompletteras, eftersom förändringarna förutsätter att de anställda
har god grundutbildning. Drygt 40 procent av arbetskraften har en
kortare utbildning än den som alla ungdomar får idag, dvs kortare än tvåårig
gymnasial utbildning. Till detta bör det tilläggas att andelen som har tre
års gymnasial utbildning och lämnar skolan ökar ständigt.

Förändringen av arbetsmarknaden kommer att fortsätta genom övergången
från varuproduktion till tjänsteproduktion. Den kunskapsintensiva
och tjänsteproducerande delen av arbetsmarknaden har också vuxit snabbare
än den varuproducerande. Elektronik och datorer kommer in i allt fler
processer. Inom arbetsmarknaden sker en ständig förskjutning mot mer
kompetenskrävande och kunskapskrävande produktionsmetoder. Det pågår
också en förändring av arbetsorganisationer som ökar utbildnings- och
kompetenskraven inom områden där sådana krav tidigare varit låga.

Arbetslivets nya villkor kräver inte bara bättre basfärdigheter utan också
bredare kunskaper av kulturell, teknisk och naturvetenskaplig karaktär hos
de anställda. Språkkunskaper blir allt viktigare. För att klara denna omställning
krävs både en god grundutbildning och goda möjligheter till fortbildning.
Mycket av denna utbildning kommer att organiseras av företagen
själva, via internutbildning eller uppdragsutbildning.

Även andra omständigheter medför ökade behov av ökade utbildningsinsatser
av arbetskraften. Dit hör de demografiska förändringar som sker
genom att färre ungdomar går ut på arbetsmarknaden. Kvinnorna kommer
inte i samma utsträckning att svara för ett arbetskraftstillskott, eftersom de
redan i stor omfattning har yrkesarbete. Därtill kommer medelåldern i arbetslivet
att stiga. De insatser, som erfordras, förutsätter att vi använder
resurserna på rätt sätt.

Det gäller att finna flexibla lösningar för att klara fortbildning och omskolning
av arbetskraften och samtidigt tillvarata de resurser och kunskaper
som den äldre arbetskraften besitter. Behovet av arbetskraft med spe

dell kompetens måste också tillgodoses på annat sätt än enbart med rekrytering
från skola - högskola.

I första hand kan det ske genom vidareutbildning av vuxna. En i detta
sammanhang berättigad fråga är om nuvarande utbildningsformer är de
mest lämpade för att möta framtida behov av vuxenutbildning.

Det ökade behovet av välutbildad arbetskraft har medfört en snabb ökning
av personalutbildning i företagen, en utbildning som sker, och bör ske,
på det sätt som varje företag bestämmer. Därtill kommer de mycket omfattande
satsningarna på personalutbildning som bedrivs av myndigheter och
kommuner samt arbetsmarknadsutbildning.

Vid sidan av en sådan utbildning måste det emellertid finnas möjligheter
att efter eget intresse och egna planer välja utbildning för att öka sina kunskaper
och möjligheter i arbetslivet. Detta gäller framför allt för dem som
saknar möjligheter till utbildning i arbetet. Det är viktigt att utbildningen
motsvarar de krav på kvalitet som man har rätt att ställa med tanke på de
uppoffringar som görs av den enskilde.

Den omfattande personalutbildningen har givit gymnasieskolan och
framförallt komvux möjligheter till ett samarbete mellan skola och arbetsliv.
I många stycken är detta en positiv utveckling, eftersom lärarna och
skolan får en bra kontakt med arbetslivet. Det ger en god inblick i praktiskt
arbete och i arbetslivets vardag. Denna kunskap är av stort värde för lärarna
när de sedan genomför sin undervisning. Däremot är det viktigt att verksamheten
är självfinansierad och att den inte inkräktar på den ordinarie
undervisningen.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att det på 1990-talet kommer att ställas
ökade krav på anordnarna av vuxenutbildning om vi skall klara av de
förändringar som vi står inför. Kunskaper kommer att få en ökad betydelse
i produktionen. Tidigare var tillgången på råvaror, maskiner och arbetskraft
avgörande. I framtiden kommer investeringen i fysiskt kapital att
minska i förhållande till betydelsen av att utveckla ny teknik och kunskap.

I framtiden behövs således en vuxenutbildning av både allmän och kompetensgivande
karaktär. Det måste finnas utbildning som kan ge såväl
bredd som fördjupning och kvalitet. Samtidigt finns behov av att fritt kunna
välja i ett utbildningsutbud som ger kvaliteter och upplevelser som kanske
inte ingår i den mer målinriktade utbildningen. Frågan om i vilken utsträckning
sådan utbildning skall bedrivas med det offentligas stöd bör övervägas.
Emellertid är det rimligt att vuxenutbildningen också omfattar en fri
sektor där den enskildes val och intressen kan tillgodoses.

Vuxenutbildning förekommer idag i många olika former: i kommunal
vuxenutbildning, studieförbund, folkhögskola, personalutbildning eller i
form av arbetsmarknadsutbildning.

Oklarheter råder om rollfördelningen mellan det allmänna utbildningsväsendet
och det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Komvux och
grundvux har ökat kraftigt sedan början av 1970-talet bl.a. beroende på
efterfrågan på den formella kompetens som man där erhåller. Denna ökning
har delvis skett på bekostnad av studieförbundens verksamhet. Det är
inte självklart att nuvarande organisation och rollfördelning är den bästa
för framtiden. Därför anser vi att det är viktigt att man klarar ut gränsdrag

Mot. 1988/89

Ub321

15

ningen, rollfördelningen och möjligheterna till samordning mellan högskola,
komvux, studieförbund, folkbildning och personalutbildning.

Framför allt de mindre högskolorna har de senaste åren anordnat fristående
kurser, behörighetskomplettering, teknisk utbildning, ADB-utbildning
m.m. som ligger nära gymnasieskolans nivå. Detta motiverar att delar
av högskolans kursutbud analyseras och ställs i relation till övrig vuxenutbildning.

Moderata samlingspartiet har tidigare krävt en ökad samordning mellan
de olika utbildningsanordnarna och i framtiden kommer detta att bli alltmer
nödvändigt.

Regeringen tillsatte våren 1988 en utredning med uppgift bl.a. att överväga
folkhögskolans roll i förhållande till andra utbildningar. Vi anser att det
skall tillsättas ytterligare en utredning med uppdrag att analysera hur samtliga
anordnare av vuxenutbildning bättre skall kunna samordna och anpassa
sin verksamhet till framtida behov.

Beträffande studieförbunden vill vi understryka vikten av att bidragsgivningen
utformas så att den ger studieförbunden största möjliga frihet att
själva utforma sin verksamhet. Det bör ankomma på varje enskilt studieförbund
att självt besluta om vilka verksamhetsområden man vill främja genom
en förstärkt bidragsgivning. Särskilda studier bör utföras rörande
gränsdragningen gentemot den kostnadskrävande tillväxten av Komvux.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning om vuxenutbildningen
tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om bidragen till studieförbunden.

Stockholm den 25 januari 1989

Ann-Cathrine Haglund (m)

Göran Allmér (m) Hans Dau (m)

Birger Hagård (m) Birgitta Rydle (m)

Ulf Melin (m) Rune Rydén fm)

Mot. 1988/89

Ub321

16

Elisabeth Fleetwood (m)