Tekopolitiken

Motion 1990/91:N335 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)

En majoritet i riksdagen beslöt hösten 1988 att en
fullständig avreglering av tekoimporten skall ske 31 juli
l991, då MFA (Multifiberavtalet) IV löper ut.

Motiven för avreglering var att importhinder leder till
högre priser för konsumenterna och kan åsamka samhället
ekonomiska nettoförluster.

I den åttonde förhandlingsrundan, den s k Uruguay-
rundan, inom GATT har tekopolitiken varit en av de stora
tvistefrågorna. Avsikten har varit att åstadkomma en ökad
internationell avreglering av handeln med tekoprodukter.
Sverige har varit rådgivande för denna avreglering. Det
finns dock enligt vår uppfattning ingen anledning för
Sverige att driva avregleringen av tekoimporten snabbare
än vad som sker inom EG. I GATT-förhandlingarna liksom
i de nu pågående förhandlingarna med EG om ett EEA-
avtal borde Sverige ha som mål att nå en gemensam lösning
med EG.

Tekobranschen utvecklades positivt några år på 80-talet.
Under de senaste åren har dock utvecklingen vänt.
Prognosen för framtiden är ogynnsam. Konkurrensen har
hårdnat. SIND bedömer att svensk tekoindustri kan
förvänta sig en relativt allvarlig försämring av sitt
internationella konkurrensläge jämfört med tidigare år.

Mot denna bakgrund är det angeläget att staten sätter in
åtgärder så att tekoindustrin kan behållas och utvecklas.
Det är viktigt att det i Sverige finns en tekoindustri, inte
minst av beredskapskäl. Därför bör också en långsiktig
målsättning sättas upp för industrin.

Utvecklingslån

För en långsiktigt positiv utveckling krävs nya
investeringar i bl a bättre produktionsteknik,
produktutveckling och marknadsföring. Därigenom kan en
utvecklingskraftig textil- och konfektionsindustri skapas i
vårt land. Tillgången på riskvilligt kapital måste förstärkas.
Tidigare har centerpartiet lagt förslag i riksdagen om s k
utvecklingslån.

Genom ett väl avvägt urval av låne- och
avskrivningsberättigade åtgärder, kan lånet på företagsnivå
riktas mot de åtgärder som bäst gynnar branschens
långsiktigt uthålliga lönsamhet.

Lånen ska kunna beviljas årsvis och vara ränte- och
amorteringsfria. Uppburet lån som inte används för
avskrivningsberättigade investeringar skall återbetalas.
Beslutet om utvecklingslån bör omfatta en treårsperiod.
Enligt vår mening bör vidare möjligheter till avskrivning
med 100 % ges för lån upp till 100 000 kr, vilket gynnar de
minsta företagen. För lån därutöver får avskrivning med 100
% endast medges om berört företag utfört godkända
investeringar motsvarande minst dubbla lånebeloppet.

Alla företag med inhemsk produktion skall kunna
erhålla detta utvecklingslån att utnyttjas till investeringar,
marknadsföring, produktutveckling, teknik och utbildning.
Lånet skall utgå med ett visst antal kronor per
produktionstimme (5:-).

Den svagare tekokonjunkturen och vikten av att nu fullt
ut utnyttja tekobranschens utvecklingsmöjligheter är
mycket starka skäl för att vårt förslag snabbt genomförs.

Administrationen av utvecklingslånet bör handhas av
SIND, eller om SIND finner det lämpligt, delegeras till
Proteko i Borås. Lånehandläggningen måste vara snabb,
enkel och effektiv.

Kunskaper om vilka investeringar som bäst behövs på
det enskilda företaget finns enligt vår mening i första hand
lokalt ute på företagen. Genom att företagsledning och de
anställdas fackliga organisationer själva får prioritera den
bästa användningen av pengarna, så skapar man ett ökat
ansvarstagande i företagen.

Vårt förslag till utformning av utvecklingslånen innebär
att krav ställs på en företagsbaserad delfinansiering. Detta
medför samtidigt att utvecklingslånen inte kan anses vara
ett generellt driftsstöd. De farhågor som framförts att
omvandlingen av äldrestödet till utvecklingslån
internationellt skulle uppfattas som protektionism och en
ovänlig handling för tekoindustrin bortfaller därmed.

Utvecklingslån med ovan redovisad utformning skulle
enligt vår mening vara en för tekoindustrin offensiv
industripolitisk åtgärd och ge en angelägen stimulans till
framtidsriktade investeringar. Utvecklingslånen skulle
därutöver bidra till att garantera tekoindustrin det
riskkapital näringen behöver för att få en bättre
konkurrenskraft och möjligheter att på sikt öka sina
marknadsandelar.

30 % målet

Centerpartiet föreslår offensiva insatser för att utveckla
tekoindustrin och finner det angeläget att bibehålla
målsättningen att den inhemska produktionen skall svara
för 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror. I
dagsläget är produktionsvolymen av textilier 13 % lägre,
trikåer 25 % lägre och konfektion 35--40 % lägre än 1978
års nivå.

Anslagsfrågor

Vi bedömer att utvecklingslånen kräver ett anslag på 150
milj. kr. Utöver detta bör 35 milj. kr. anvisas till anslaget
Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att användas till
för branschen angelägna exportsatsningar och vissa
gemensamma expert- och utbildningsinsatser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål för tekopolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
utvecklingslån för tekoindustrin enligt de riktlinjer som
anges i motionen,

3. att riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 150

000

000 kr. till utvecklingslån avseende budgetåret l991/92,

4. att riksdagen till B 9. Industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin för budgetåret 1991/92 anslår 35

000

000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 23 januari l991

Per-Ola Eriksson (c)

Börje Hörnlund (c)

Kersti Johansson (c)

Roland Larsson (c)

Göran Engström (c)

Gunhild Bolander (c)

Kjell Ericsson (c)

Ivar Franzén (c)

Håkan Hansson (c)

Jan Hyttring (c)

Lennart Brunander (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda