Rättstryggheten inom taxeringsprocessen

Motion 1989/90:Sk831 av Martin Olsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90: Sk831

av Martin Olsson m.fl. (c)
Rättstryggheten inom taxeringsprocessen

Mot.
1989/90
Sk831-838

Rättssäkerheten är av grundläggande betydelse och en förutsättning för ett
demokratiskt samhälle. Varje medborgare måste kunna känna rättslig trygghet
och ha möjligheter att hävda sina intressen och rättigheter samt kunna
lita på att samhället behandlar var och en korrekt och lika. Desutom skall
den enskildes integritet respekteras.

Skatternas stora ekonomiska betydelse såväl för de flesta medborgare som
för samhället och de många kontakter med myndigheter som enskilda har i
skattefrågor medför att rättstryggheten inom detta område har särskilt stor
betydelse.

För att rättstryggheten inom skatteområdet skall vara tillfredsställande
fordras att regler för beskattning och taxering är så enkla och klara som möjligt
för att undvika osäkerhet och delade meningar om hur de skall tolkas.
Andra lika betydelsefulla förhållanden är bl.a. att den enskilde i sina kontakter
med skattemyndigheterna kan hävda sina intressen och att myndigheternas
åtgärder gentemot den enskilde inte är mer ingripande än omständigheterna
kräver och respekten för den enskildes integritet medger. Det är dessutom
av stor betydelse att myndigheters och domstolars beslut fattas utan
större tidsutdräkt.

I det förenklingsarbete som sker inom skatteadministrationen är det viktigt
att beakta vad planerade förändringar kan komma att betyda för den
enskilde skattebetalaren vad gäller information, möjlighet att bedöma sina
skatteförhållanden och erforderliga tidsmarginaler för uppgiftslämnande
och inbetalningar.

Centerpartiet ser det som väsentligt att rättstryggheten i skatteprocessen
förbättras bl.a. genom att den enskilde ges en starkare ställning än förnärvarande
gentemot skattemyndigheterna. I denna motion tar vi upp några krav
som vi anser särskilt angelägna att genomföra, nämligen:

- större hänsynstagande till den enskildes intressen vid betalningssäkring

- allmänt ombud - ej skattemyndighet - bör föra det allmännas talan i skatteprocess

- förtryck av inkomstuppgifter på blankett för förenklad deklaration

- bedöma vad vissa inbetalningsregler betyder för skattebetalarna

- ändrade förutsättningar för eftertaxering

- större hänsynstagande till omständigheterna vid beslut om skattetillägg

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. NrSk831-838

- ändring av arbetsgivarbegreppet

- ändring eller upphävande av generalklausulen

- snabbare handläggning av taxeringsbesvär

- upphävande av bevissäkringslagen.

Under årets allmänna motionstid har centerpartiets företrädare väckt ett
flertal andra motioner, vari frågor av betydelse för rättstrygghet inom skatteområdet
tagits upp. Vi vill främst hänvisa till vår lagkommittés motion om
grundlagsfrågor i vilken bl.a. tas upp:

- klargörande av gränsdragning mellan skatter och avgifter

- krav på strikt upprätthållande av förbudet mot retroaktiv beskattning.

Reformera betalningssäkringslagen

Betalningssäkringslagen har som framgått av ett antal mycket uppmärksammade
fall, utnyttjats så att enskilda lidit mycket stor ekonomisk skada.
Handläggningstiderna har också varit alltför långa.

Ur rättssäkerhetssynpunkt företer betalningssäkringslagen flera brister
även efter de i höstas (1989/90:SkUl) genomförda förbättringarna. Enligt
centerpartiet är det därför viktigt att gå vidare med reformer av denna lag,
bl.a. så att den inte kan utnyttjas på ett sätt som försvårar för skattebetalaren
att klara upp sin ekonomiska situation. Vi tar här upp de väl motiverade förslag
som framfördes i gemensamma reservationer av c, m och fp vid behandlingen
av ändringar i bevissäkringslagen i höstas.

Rekvisitet

Även efter de vidtagna förändringarna av betalningssäkringslagen kommer
betalningssäkring att kunna användas när en betalningsskyldig visserligen
har svag ekonomi men inte är insolvent, kanske därför att skattefordringarna
ännu inte är förfallna till betalning. Betalningssäkring kan alltså i praktiken
tillgripas redan innan konkursgrund föreligger och i själva verket vara
en åtgärd som framkallar en konkurs och som därigenom spolierar en gäldenärs
ansträngningar att undvika konkurs. Staten kan således inför en befarad
konkurs genom beslut om betalningssäkring säkerställa sin fordran till förfång
för gäldenärens andra borgenärer.

Mot denna bakgrund anser vi att det s.k. riskrekvisitet getts en alltför vid
omfattning. Betalningssäkring bör enligt vår mening endast omfatta de fall
då det s.k. sabotagekravet är uppfyllt, vilket bör uttryckas genom en ändring
av 4 § så att beslut om betalningssäkring får fattas om det skäligen kan befaras
att gäldenären inte kommer att betala fordringen i stället för den nuvarande
regeln att beslut får fattas om påtaglig risk föreligger att gäldenären
inte kommer att betala fordringen.

Riksdagen bör enligt vår mening fatta beslut om sådan ändring av betalningssäkringslagen
.

Hävande efter viss tid av beslut om betalningssäkring

Ett beslut om betalningssäkring för en fordran som inte är fastställd skall
enligt lagens 7 § hävas av länsrätten, om det allmänna inte väckt talan beträf

Mot. 1989/90

Sk831

2

fande fordringen inom sex månader från beslutet och fordringen eller underlaget
för beräkning av fordringen inte heller fastställts i annan ordning inom
samma tid. Om särskilda skäl föreligger får länsrätten medge förlängning av
tidsfristen.

Enligt vår mening innebär sex månader en skälig avvägning mellan den
enskildes krav på tidsbegränsning av ett beslut om betalningssäkring av en
icke fastställd fordran för skatt m.m. och det allmännas behov av tid för utredning.
Denna tidsrymd bör vara tillräcklig för att utreda även komplicerade
mål och vi anser därför inte att tidsfristen skall få förlängas enbart av
det skälet att utredningsmaterialet är omfattande.

Med nuvarande förlängningsmöjlighet finns risk för att myndigheterna
lätt frestas att inte lägga ned tillräckliga ansträngningar för att åstadkomma
en skyndsam utredning.

Vi anser att lagen bör ändras så att en förlängning får ske endast om den
skattskyldige förhalar utredningen. Detta bör ske genom att särskilda skäl
byts ut emot synnerliga skäl. Dessutom bör ett tillägg göras till lagen innebärande
att förlängning inte får göras med mer än en månad åt gången.

Dessa ändringar av lagens 7 § bör riksdagen fatta beslut om.

Någon tidsfrist för länsrätternas handläggning av mål i vilka en betalningssäkrad
fordran skall fastställas finns ej. Med beaktande av de negativa effekter
som en betalningssäkring utgör för gäldenären räcker det enligt vår mening
inte med en tidsfrist avseende väckande av talan i länsrätten beträffande
den aktuella fordringen. Vi anser att handläggningen av ett sådant mål i länsrätten
bör prioriteras och bestämmelser därför införas om att det skall prövas
inom ett år från beslutet om betalningssäkring. Förlängning av denna
tidsfrist bör endast få medges om den skattskyldige har förhalat målets handläggning.

Riksdagen bör därför besluta om att tillföra 7 § två nya stycken innehållande
nämnda av oss föreslagna regler.

Strikt skadeståndsansvar

Risken för felaktigt beslut är, som framgått inte minst av vissa mycket uppmärksammade
fall, större i betalningssäkringsmål än i annan statlig verksamhet.
Från rättssäkerhetssynpunkt bör det enligt vår mening vara självklart
att en enskild skall ersättas för den skada som han eller hon lidit på
grund av ett felaktigt beslut om betalningssäkring, oberoende av om skadan
vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövningen.

Efter upprepade motionsyrkanden från bl.a. centerpartiet har nu tillsatts
en utredning med uppgift att se över det allmännas skadeståndsansvar syftande
till att stärka den enskildes ställning. Vi finner inte anledning att avvakta
resultatet av detta utredningsarbete när det gäller betalningssäkring.

Slopa begränsningen av skadeståndsansvaret

Enligt lagens 21 § andra stycket lämnas ersättning endast för skada som är
av någon betydelse, vilket enligt förarbeten bör tolkas så att skadan skall
uppgå till minst 5 000 kronor. Enligt vår mening är det otillfredsställande
med en sådan självrisk. Myndigheternas ansvar bör av principiella och mora

Mot. 1989/90

Sk831

3

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sk831-838

liska skäl inte vara begränsat till en viss nivå på förmögenhetsskalan, när
myndighet begått fel. Vi föreslår därför att självrisken på 5 000 kronor slopas
genom att riksdagen beslutar att 21 § andra stycket, första meningen, i
vilken anges att ersättning endast lämnas för skada som är av någon betydelse,
utgår.

Rätt till ersättning för kostnader för skatteprocess

Våren 1989 antogs lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om
skatt. Den ersättningsrätt som därigenom infördes är dock starkt begränsad
och vi vill nu - liksom vid riksdagens behandling (1988/89:SkU31) av propositionen
i ärendet - yrka på att en mer allmän rätt till ersättning för kostnader
i skatteärenden införs.

De ekonomiska konsekvenserna för den enskilde av ett skattebeslut kan
vara mycket kännbara. Trots att de enskilda på grund av alltmer komplicerade
regler har ett obestridligt behov av juridisk och annan hjälp i skatteärenden
finns inte någon egentlig möjligt för en enskild att få ersättning för
kostnader i skatteärenden. Ersättning kan inte ens erhållas då den enskildes
kostnader kommer som följd av ett nästan vårdslöst agerande från myndigheterna
sida. Inte heller utgår ersättning när den enskildes talan vunnit bifall.

Det är enligt centerpartiets mening ett rättssäkerhetsintresse att den enskilde
ges bättre möjlighet till ersättning för kostnader i skatteärenden.
Riksdagen bör därför besluta om ändring av nämnda lag så att ersättning
alltid skall utgå när den enskildes talan vunnit bifall eller när det allmänna
drivit målet vidare i avsikt att erhålla prejudikat. Vidare bör ersättning utgå
om det är motiverat med hänsyn till den skattskyldiges personliga eller ekonomiska
förhållanden eller omständigheterna i övrigt.

Det allmännas processföring

Centerpartiet anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är felaktigt att beskattningsmyndigheterna
för det allmännas talan i skattemål. Det är därför enligt
vår mening angeläget att det allmännas talan i skattemål kan föras av ett fristående
allmänt ombud med en gentemot skattemyndigheterna självständig
och oberoende ställning.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en organisation för det
allmännas processföring i taxeringsprocessen i enlighet härmed.

Förtrycksuppgifter på blanketten för förenklad deklaration

Det för några år sedan införda systemet med förenklad deklarationsblankett
för en stor del av de skattskyldiga behöver kompletteras och förbättras. På
blanketterna förtrycks endast befintliga registeruppgifter. Vad gäller inkomstuppgifter
har den enskilde enbart att sätta ett kryss i rutan om hans
eller hennes ”kontrolluppgifter är riktiga”. Vilka belopp det gäller framgår
inte och kan inte heller antecknas på deklarationsblanketten av den skattskyldige,
som utöver att sätta ett kryss endast har att underteckna och därvid
”försäkra på heder och samvete att min självdeklaration är riktig och san

Mot. 1989/90

Sk831

4

ningsenlig”. Vi anser att det förenklade deklarationsförfarandet bl.a. av
rättssäkerhetsskäl bör kompletteras och utformas så att de till skattemyndigheterna
inkomna inkomstuppgifterna på löner och dylikt samt på räntor och
utdelningar förtrycks på den blankett som översänds till deklaranten. Denne
får därigenom möjlighet att kontrollera att de uppgifter som kommit in till
skattemyndigheterna är korrekta. Uppgifter om inkomsterna behövs dessutom
för den skattskyldiga för att han eller hon skall kunna beräkna den slutliga
skatten och göra eventuell tilläggsinbetalning i rätt tid.

Vi är medvetna om att utsändande av deklarationsblanketterna härigenom
kommer att ske senare än för närvarande till den som skall använda den
förenklade deklarationsblanketten. Men detta får inte förhindra den förbättring
av informationen till de skattskyldiga som förtryckta inkomstuppgifter
skulle innebära. Vi utgår ifrån att taxeringsarbetet med de förenklade deklarationerna
kan anpassas till den senare tidpunkt då dessa - men ej övriga
deklarationer - i så fall skall avlämnas.

Riksdagen bör enligt vår mening uttala sig för ett system med förslag om
förtryckta blanketter för förenklad deklaration i enlighet med det anförda.

Anpassa inbetalningskraven även till den enskildes
intressen

Utvecklingen har gått emot allt mer skärpta krav på den enskilde skattebetalaren
när det gäller tidpunkter för inbetalning av skatter och avgifter. Det
är enligt vår mening väsentligt att dessa frågor inte endast bedöms utifrån
samhällets strävan efter ränteintäkter genom tidigare inbetalningar eller mot
bakgrund av skattemyndigheternas rationaliseringskrav. Redan förslag om
ändrade rutiner eller kortare inbetalningstider måste i högsta grad bedömas
utifrån den betydelse förändringarna får för den enskilde.

Med hänsyn till att sådana bedömningar knappast gjorts inför senare års
ändrade regler om exempelvis förkortad tid för inbetalning av beräknad
kvarskatt bör enligt vår mening en alldsidig prövning göras av olika regler
och deras betydelse för de enskilda skattebetalarna. Det bör gälla bl.a. den
nämnda korta tiden för inbetalning av beräknad kvarskatt och ställa detta i
relation till den enskildes möjligheter att innan kontrolluppgifter behöver
vara utsända och innan bokslut hunnit upprättas klara av att fullgöra sina
plikter utan att drabbas av straffräntor. Härvid bör även beaktas vilka förutsättningar
det finns för bokföringsbyråer och dylikt att ge erforderlig hjälp
när tidsmarginalerna är så små. Detta är ett exempel. Andra frågor som bör
bedömas är om de räntedebiteringar som görs för kvarskatt och räntan på
överskjutande skatt är rimliga i förhållanden till varandra och till ränteläget.

Vi anser följaktligen att en översyn bör göras av gällande regler och bedöma
dessa - liksom förslag om nya rutiner - utifrån deras betydelse för de
enskilda skattebetalarna. Detta bör ges regeringen till känna.

Skärp reglerna för eftertaxering

Länsskattemyndigheterna har olika praxis när det gäller användningen av
eftertaxeringsinstitutet. Detta samt skattesystemets komplexitet, som ställer
orimliga krav på den enskilde skattebetalaren, motiverar enligt vår mening

Mot. 1989/90

Sk831

5

en översyn av reglerna om förutsättningarna för eftertaxering. Det bör vara
tillfyllest för taxeringen om den skattskyldige i deklarationen lämnat de upplysningar
som han eller hon rimligen ansett sig böra lämna. I den mån taxeringsnämnden
underlåtit att inom ramen för sitt granskningsarbete utreda
den aktuella skattefrågan bör i princip någon möjlighet till eftertaxering inte
föreligga. Genom att därigenom ställa högre krav på taxeringen i första instans
ökar också rättssäkerheten för den enskilde.

Riksdagen bör mot bakgrund av det här anförda hos regeringen begära
förslag om ändrade regler för eftertaxering.

Större hänsynstagande vid beslut om skattetillägg

Om en skattskyldig har lämnat en oriktig uppgift i sin självdeklaration och
skatteuttaget hade blivit för lågt, om uppgiften godtagits, kan skattetillägg
påföras.

Vi anser att detta administrativa sanktionssystem som även inrymmer förseningsavgift
måste vara så utformat att det uppfattas som rättvist av de
skattskyldiga. Förutsättningen härför är att hänsyn tas till omständigheterna
i varje enskilt fall. De nuvarande reglerna om att skattetillägg får efterges om
felaktigheten kan antas ha samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet m.m. har inte visat sig vara tillräckliga ur rättssäkerhetssynpunkt.

Även om frågan uppges vara föremål för överväganden inom finansdepartementet
finner vi det erforderligt att riksdagen hos regeringen begär förslag
om ändrade regler för skattetillägg m.m. enligt de av oss nämnda riktlinjerna.

Ändring av arbetsgivarbegreppet

Om en arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär
skatt eller kvarskatt är han ansvarig för skatten. Trots kravet på vad
som kan anses vara ”skälig anledning” har tillämpningen lett till uppmärksammade
fall där uppdragsgivare ålagts betalningsansvar som bedömts varit
närmast orimligt.Bestämmelserna i uppbördslagen om uppdragsgivares ansvar
för uppdragstagares skatt bör enligt vår mening ändras så att den enskildes
rättstrygghet stärks och större hänsyn kan tas till omständigheterna i
varje enskilt fall. Reglerna bör utformas så att, om uppdragsgivaren vid tidpunkten
för avtalets ingående är registrerad för betalning av preliminär Bskatt
eller för redovisning av mervärdeskatt, uppdragsgivaren inte skall
kunna åläggas betalning för skatten.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om ändrade bestämmelser
gällande betalningsskyldighet för uppdragstagares skatt och en ändring
av arbetsgivarbegreppet.

Upphäv generalklausulen

Lagen mot skatteflykt - eller den s.k. generalklausulen - gör det möjligt att
under vissa förutsättningar ingripa i förfaranden som syftar till skatteundantagande.

Mot. 1989/90

Sk831

6

En sådan regel måste enligt vår mening vara utformad så att den inte äventyrar
rättssäkerheten samtidigt som den med hänsyn till de lojala skattebetalarna
måste tillgodose rimliga effektivitetskrav.

Det ursprungliga syftet med generalklausulen, som infördes 1980, var att
begränsa transaktioner vars enda syfte var att undgå skatt. Med tanke på att
den enskilde har en självklar rätt att veta huruvida gjorda dispositioner är i
enlighet med gällande lagstiftning eller inte utformades generalklausulen då
med stort hänsyntagande till rättssäkerheten.

I sin nuvarande utformning, som lagen fick 1985 av den socialistiska majoriteten,
uppfyller skatteflyktslagen inte ens elementära rättssäkerhetskrav,
t.ex. förutserbarhetskravet. Som följd av klausulens generella utformning
har nämligen den skattskyldige inte någon möjlighet att förutse dess tillämpning
på olika förfaranden.

Liksom centern tidigare krävt vill vi nu förorda att reglerna av rättssäkerhetsskäl
utformas i enlighet med det ursprungliga beslutet. Enligt vår mening
är de principiella rättssäkerhetsaspekterna av sådan räckvidd att - därest
de ursprungliga reglerna inte återinförs - riksdagen bör besluta upphäva
lagen mot skatteflykt och därmed generalklausulen.

Upphäv bevissäkringslagen

Bevissäkringslagen ersatte genom beslut 1975 lagen om handräckning vid
taxeringsrevision. Syftet med lagen var att på ett smidigare sätt säkra bevismedel,
dvs. räkenskapsmaterial och annat bevismedel, som det åligger skattskyldig
eller avgiftsskyldig att tillhandahålla för granskning. Säkerhetsåtgärderna
är beslag, försegling och eftersökning. Beslut kan i vissa fall fattas utan
att kontakt i någon form dessförinnan tagits med den som berörs av åtgärden.

Bevissäkringslagen har utsatts för mycket kritik under årens lopp med
hänsyn till att det föreligger stora risker för att rättssäkerheten kan eftersättas
vid tillämpning av denna lag. Exempel finns på hur den drabbat oskyldiga
människor mycket hårt och att de dessutom inte fått skälig ersättning för
uppkomna skador och förluster. Kritiken mot lagen ledde till smärre ändringar
fr.o.m. den 1 januari 1988. Ändringarna innebar dock endast införande
av en proportionalitetsregel, förstärkt skydd för intrång i bostad och
förstärkt skydd för känsliga uppgifter. Även efter dessa ändringar i lagen
kvarstår riskerna för att den kan tillämpas så att rättssäkerhetssynpunkterna
eftersätts.

Skattemyndigheter skall enligt bevissäkringslagen ha möjlighet att med
tvång bereda sig tillträde till privata utrymmen. Vitesföreläggande torde i de
flesta fall vara tillräckligt för att förmå sådana deklarations- och uppgiftsskyldiga
som inte är misstänkta för brott att lämna ifrån sig material för
granskning. I de fall vitesföreläggande inte visar sig tillräckligt är det befogat
att låta skattemyndigheterna efter prövning av domstol och via handräckning
av kronofogdemyndighet få tillgång till önskat material. Om misstanke
om skattebrott föreligger bör det vara tillräckligt med de regler som gäller
för genomförande av husrannsakan.

Enligt centerpartiets mening är det principiellt fel att skattemyndighe

Mot. 1989/90

Sk831

7

terna med tvång får bereda sig tillträde till privata utrymmen. Eftersom bevissäkringslagen
inte svarar mot de krav på rättssäkerhet som måste ställas
och eftersom andra lagar ger möjlighet till ingripanden i speciella fall bör
riksdagen besluta att upphäva bevissäkringslagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 4 § första stycket lagen om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om betalningssäkring får
fattas om påtaglig risk föreligger att
gäldenären inte kommer att betala
fordringen och denna, eller, om flera
fordringar föreligger mot samma
gäldenär, de tillhopa uppgår till betydande
belopp. Är fordringen att
hänföra till viss tidsperiod får betalningssäkring
beslutas endast om perioden
har gått till ända eller fordringen
dessförinnan har förfallit till
betalning.

Beslut om betalningssäkring får
fattas om det skäligen kan befaras att
gäldenären inte kommer att betala
fordringen och denna, eller, om flera
fordringar föreligger mot samma
gäldenär, de tillhopa uppgår till betydande
belopp. Är fordringen att
hänföra till viss tidsperiod får betalningssäkring
beslutas endast om perioden
har gått till ända eller fordringen
dessförinnan har förfallit till
betalning.

2. att riksdagen beslutar att 7 § första stycket lagen om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter skall ha följande betydelse:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Avser ett beslut om betalningssäkring
en fordran som inte är fastställd,
skall länsrätten häva beslutet,
om inte talan om fastställelse av
fordringen eller av underlaget för
den har väckts vid domstol inom sex
månader från dagen för beslutet eller
fordringen eller underlaget för
den inom samma tid har fastställts i
annan ordning. Länsrätten får
medge förlängning av tidsfristen, om
det finns särskilda skäl.

Avser ett beslut om betalningssäkring
en fordran som inte är fastställd,
skall länsrätten häva beslutet,
om inte talan om fastställelse av
fordringen eller av underlaget för
den har väckts vid domstol inom sex
månader från dagen för beslutet eller
fordringen eller underlaget för
den inom samma tid har fastställts i
annan ordning. Länsrätten får
medge förlängning av tidsfristen, om
det finns synnerliga skäl.

3. att riksdagen beslutar i fråga om 7 § lagen om betalningsansvar
för skatter, tullar och avgifter att införa
dels ett tredje stycke av följande lydelse:

Ett beslut om betalningssäkring skall också hävas om domstolen inte har av

Mot. 1989/90

Sk831

8

gjort målet beträffande fastställelse av fordringen eller av underlaget för den
inom sex månader från den dag talan skall ha väckts enligt första stycket.
Länsrätten får medge förlängning av tidsfristen om den skattskyldige har förhalat
utredningen.

dels ett fjärde stycke av följande lydelse:

Har ett beslut om betalningssäkring hävts enligt tredje stycket får ett nytt
beslut om betalningssäkring på samma grund fattas endast om målet har avgjorts.

4. att riksdagen beslutar att 21 § första stycket lagen om betalningssäkring
av skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning för skada

21 §

Har ett beslut om betalningssäkring
meddelats för en fordran som
inte är fastställd och blir fordringen
senare inte slutligt fastställd eller
fastställs den slutligt till ett väsentligt
lägre belopp än det som har betalningssäkrats,
har gäldenären rätt
till ersättning av staten för ren förmögenhetsskada
som därigenom har
tillfogats honom.

Har ett beslut om betalningssäkring
meddelats för en fordran som
inte är fastställd och blir fordringen
senare inte slutligt fastställd eller
fastställs den slutligt till ett väsentligt
lägre belopp än det som har betalningssäkrats,
har gäldenären rätt
till ersättning av staten för ren förmögenhetsskada
som därigenom har
tillfogats honom. Detsamma gäller i
fråga om beslut om betalningssäkring
för fordran som fastställts, som
genom ett senare beslut om fastställelse
upphävs eller fordringen sätts
ned.

5. att riksdagen beslutar att 21 § andra stycket lagen om betalningssäkring
av skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning lämnas endast för
skada som är av någon betydelse. Ersättning
lämnas inte för kostnader
för biträde eller utredning.

Ersättning lämnas inte för kostnader
för biträde eller utredning.

6. att riksdagen beslutar att 4 § lagen om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha följande lydelse:

Mot. 1989/90

Sk831

9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Mot. 1989/90

Sk831

§

En skattskyldig är berättigad till
ersättning för sina kostnader i ett
ärende om hans talan bifallits. Detsamma
gäller om det allmänna fört
talan i ett mål i avsikt att erhålla prejudikat.

En skattskyldig får vidare medges ersättning
för kostnader i ett mål eller
ett ärende om det framstår som skäligt
med hänsyn till den skattskyldiges
personliga och ekonomiska förhållanden
eller omständigheterna i
övrigt.

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ett fristående
ombud skall föra det allmännas talan i skatteprocesser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtryck av inkomstuppgifter på blankett för förenklad
deklaration,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av inbetalningstider m.m. utifrån skattebetalarnas
förhållanden,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpta regler för
eftertaxering,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad rättssäkerhet
vid påförande av skattetillägg och förseningsavgifter,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade bestämmelser
gällande betalningsskyldighet för uppdragstagares skatt samt
om ändring av arbetsgivarbegreppet,

13. att riksdagen beslutar återinföra de ursprungliga reglerna för
generalklausulen i lagen om skatteflykt,

14. att riksdagen - därest yrkande 13 inte bifalles - beslutar upphäva
lagen om skatteflykt,

15. att riksdagen beslutar att upphäva bevissäkringslagen för skatte-
och avgiftsprocessen.

Stockholm den 25 januari 1990

Martin Olsson (c)

Gunnar Björk (c) Ivar Franzén (c)

Görel Thurdin (c) Rolf Kenneryd (c)

4

Ersättning får beviljas endast till
den del det är oskäligt att kostnaden
bärs av den skattskyldige med hänsyn
till samtliga följande faktorer:

1. sakens beskaffenhet,

2. kostnadens storlek,

3. ärendets eller målets handläggning,

4. ärendets eller målets utgång,

5. den skattskyldiges personliga och
ekonomiska förhållanden,

6. omständigheterna i övrigt.

Gunilla André (c)
Per-Ola Eriksson (c)

Håkan Hansson (c)

10