med anledning av prop. 1992/93:128 Vissa sjöfartspolitiska åtgärder

Motion 1992/93:T22 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)

I propositionen föreslås införande av ett särskilt
statsbidrag för svenska handelsfartyg som huvudsakligen
går i fjärrfart.

Statsbidraget skall gälla för innevarande budgetår i
avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om
åtgärder till stöd för svensk sjöfart.

Sedan regeringsskiftet 1991 har svensk sjöfartsnäring
svävat i ovisshet om vilka åtgärder regeringen avser att vidta
för branschen. Det förslag som regeringen nu äntligen, efter
starka påtryckningar från både de fackliga organisationerna
och redarna, lägger på riksdagens bord skapar inte någon
långsiktig klarhet. Förslaget innebär en förlängning av den
nu gällande sjöfartspolitiken, dock endast fram till 30 juni
1993. Vi delar regeringens uppfattning vad avser storleken
på och utformningen av stödet till den svenska sjöfarten. Vi
anser däremot att det är olyckligt att regeringens förslag
inte omfattar en längre tidsperiod.

Ett av sjöfartsnäringens främsta kännetecken är att de
investeringar som görs i fartyg är av mycket stor ekonomisk
omfattning. En investering i ett enda fartyg är av samma
storleksordning som för en medelstor industri. Av detta
följer att sjöfartsnäringen kräver långsiktiga beslut, både av
ekonomisk och politisk art. Ett självklart villkor är att
näringen vid investeringsbeslut måste känna till de
ekonomiska spelreglerna för en lång tid framåt.

Trots detta lägger nu regeringen ett förslag som endast
är tillfälligt. Skälen för detta är enligt
kommunikationsministern att parterna på
sjöarbetsmarknaden måste visa på åtgärder som minskar
rederiernas kostnader med ca 15 %.
De måste också visa att de förmår åstadkomma
rationaliseringar och nytänkande så att näringen utvecklas
positivt annars finner inte kommunikationsministern att
statliga åtgärder är motiverade. En utvärdering av
parternas arbete skall göras före halvårsskiftet år 1993. Vi
anser att detta är en alltför snålt tilltagen tidsram för ett så
omfattande arbete. I propositionen anges inte heller vem
som skall bedöma effekterna av lämnade förslag och på
vilket sätt bedömningen skall gå till. Vad som kommer att
ske om parterna inte lyckas bevisa att föreslagna åtgärder
leder till rationaliseringar och besparingar anges inte heller.
Vi anser att detta är otillfredsställande.

Riksdagen har fullt ut möjligheter att bedöma det avtal
som är träffat mellan sjöarbetsmarknadens parter. Enligt
vår uppfattning bör sjöfartsnäringen snabbt få ett besked
om vilka statliga åtgärder som långsiktigt kommer att ställas
till näringens förfogande. Inom EG pågår nu ett arbete med
att fastställa en sjöfartspolitik som skall gälla för länderna
inom EG. Ett sådant arbete måste sättas igång också i
Sverige och inriktningen bör vara ett närmande till EG:s
sjöfartspolitik. Regeringen måste snarast, senast i
budgetpropositionen, lägga förslag till en långsiktig
sjöfartspolitik.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig
sjöfartspolitik.

Stockholm den 17 november 1992

Sven-Gösta Signell (s)

Håkan Strömberg (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Bo Nilsson (s)

Anita Jönsson (s)

Jarl Lander (s)

Ines Uusmann (s)

Christer Skoog (s)

Sten Östlund (s)

Lisbet Calner (s)

Ulrica Messing (s)

Georg Andersson (s)

Sigrid Bolkéus (s)