med anledning av prop.1990/91:51 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Motion 1990/91:Sf3 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Ärendet är avslutat

Motionsgrund
Proposition 1990/91:51
Motionskategori
-
Tilldelat
Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning
1990-11-20
Bordläggning
1990-11-21
Hänvisning
1990-11-22

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Propositionen öppnar möjligheterna att
utveckla metoder för att möta vårdens kvalitet och
anta vägledande principer för att sätta upp
patienter på väntelista. Sjukvårdshuvudmännen
ska också få ta det direkta kostnadsansvaret för
läkemedel inom den öppna hälso- och sjukvården,
vilket miljöpartiet de gröna anser som en bra
inriktning.
Vi anser det utmärkt att 400 miljoner kronor
tillförs för att öka insatserna och påskynda
påbörjan av rehabilitering och behandling, så att
väntetiderna i den medicinska rehabiliteringen
minskas.
När systemet med särskilda bidrag för
avinstitutionalisering, för förebyggande åtgärder
samt för tillhandahållande av hjälpmedel och
handikappade avvecklas och inordnas i den
allmänna sjukvårdsersättningen bör man betona,
att deras vikt och betydelse inte får minska.
Uppskrivningen från 19 till 21 miljoner kronor
som ersättning för psykoterapeutisk behandling
innebär ingen realökning, men miljöpartiet de
gröna önskar en snar utvärdering av detta stöd, som
infördes år 1989.
Miljöpartiet de gröna har inskrivet i sitt program
att vi skall visa solidaritet med utsatta grupper i vårt
eget land. Nedskärningar som främst drabbar
lågavlönade och lågpensionärer går därför stick i
stäv mot vår ideologi.
Högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och
läkemedelsinköp föreslås i propositionen bli högst
1500 kr inom en tolvmånadersperiod. Den
försäkrades kostnader för vård och läkemedel
sammanräknas. Miljöpartiet de gröna anser, med
hänsyn till levnadsomkostnadernas sammanlagda
ökning för låginkomsttagare, att kostnadsbefrielse
skall gälla, då utgifterna för vårdtillfällen,
behandlingstillfällen och läkemedelsinköp uppgått
till 1000 kronor under en tolvmånadersperiod.
Dock anser vi det lämpligt att högkostnadsskyddet
inträder, då summan för erlagda patientavgifter når
taket, i stället för som tidigare var fallet efter minst
15 tillfällen, då patientavgift erlagts. En höjning på
100 kronor är befogad, då senaste beslutet togs
1988.
Att landstingen tvingas höja ersättningarna till
sjukvården beror bl.a. på det kommunala
skattestoppet. Landstingen borde ha frihet att välja
mellan skatt och avgift. Det kommunala
skattestoppet bör upphävas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att högkostnadsskyddet för erlagda
patientavgifter höjs till 1
000 kr. för en tolvmånadersperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att det kommunala skattestoppet bör tas
bort.

Stockholm den 20 november 1990

Inger Schörling (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Gösta Lyngå (mp)

Eva Goe s (mp)

Anita Stenberg (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)


Yrkanden (4)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att högkostnadsskyddet för erlagda patientavgifter höjs till 1 000 kr. för en tolvmånadersperiod
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att högkostnadsskyddet för erlagda patientavgifter höjs till 1 000 kr. för en tolvmånadersperiod
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det kommunala skattestoppet bör tas bort.
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det kommunala skattestoppet bör tas bort.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.