med anledning av prop. 1989/90:3 om ändringar i betalningssäkringslagen

Motion 1989/90:Sk3 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk3

av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:3 om
ändringar i betalningssäkringslagen

Inledning

Det finns enligt vår uppfattning ett behov att stärka rättssäkerheten för de
enskilda medborgarna i deras kontakt med olika myndigheter. Detta gäller
inte minst då fråga är om skatter, tullar och avgifter. Möjligheterna att utfå
skadestånd och ersättning för kostnader i övrigt är otillräckliga. Centern har
alltsedan skadeståndslagens tillkomst motionerat för att få till stånd en
bättre tingens ordning på detta område. De senaste åren har flera uppmärksammade
rättsfall inträffat vilka blottat stora brister i lagstiftningen.

Under förra riksmötet framlades proposition 1988/89:126, som föreslog
att skattskyldig kan få ersättning för kostnader i skatteärenden och skattemål
såvida det är oskäligt att vederbörande står för kostnaderna själv. Förslaget
var alltså utformat som en undantagsregel. I motion 1988/89:Sk54 lade
vi ett motförslag om en allmän rätt till ersättning för sådana kostnader. Vi
menade bl.a. att ersättning alltid skall utgå om talan bifallits. Riksdagen biföll
dock propositionen i denna del.

Föreliggande proposition behandlar fall då fråga är om betalningssäkring.
Även då det gäller detta har ett antal uppmärksammade rättsfall förevarit
under senare år. Enskilda har lidit stor ekonomisk skada på grund av felaktiga
betalningssäkringsbeslut. Handläggningstiderna har också varit alltför
långa.

Överväganden och förslag
Ersättning för skada

Propositionen föreslår att staten skall ersätta skada till följd av betalningssäkring
för en icke fastställd fordran, om fordringen inte fastställs eller fastställs
till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats. Vi kan
bifalla propositionens förslag såvitt avser förmögenhetsskada med undantag
av den föreslagna begränsningen till ”skada som är av någon betydelse”. I
författningskommentarerna anges gränsen 5 000 kr. som den gräns över vilken
beloppet skall vara ersättningsbart. Enligt vår uppfattning bör man inte
ha en sådan självrisk. Myndigheternas ansvar bör, då fel från myndighetens

sida är begånget, av principiella och moraliska skäl inte vara begränsat till Mot. 1989/90

en viss nivå på förmögenhetsskadan. Ansvaret bör också såvitt avser belop- Sk3

pet vara strikt.

När det gäller ersättning för kostnader för biträde och utveckling av talan i
ett mål om betalningssäkring godtar vi propositionens bedömning att sådana
kostnader bör ersättas jämlikt lagen 1988:479 om lag om ersättning för kostnader
i ärenden och mål om skatt. Vi vill dock angående ersättningsreglerna
enligt denna lag upprepa vår avvikande mening vilken vi tagit upp i motion
1988/89:Sk54 som vi inledningsvis redogjort för.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter riksdagen med avslag
på regeringens förslag till ny paragraf, 21 S. i denna del i stället antar
följande förslag till ny 21 8.

21 8

Har ett beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran som inte är
fastställd och blir fordringen senare inte slutligt fastställd eller fastställs den
slutligt till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats, har
gäldenären rätt till ersättning av staten för ren förmögenhetsskada som därigenom
har tillfogats honom. Ersättning lämnas inte för kostnader för biträde
eller utredning.

Stockholm den 18 oktober 1989

Rolf Kenneryd (c)

Ivar Franzén (c) Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c) Larz Johansson (c)

Håkan Hansson (c) Martin Olsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

gotab 99072, Stockholm 1989

8