med anledning av prop. 1988/89:5 med förslag om ny smittskyddslag m. m.

Motion 1988/89:So10 av Rosa Östh m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:SolO

av Rosa Östh m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:5 med förslag om ny
smittskyddslag m. m.

Kampen mot smittsamma sjukdomar har i århundraden varit en av de
viktigaste folkhälsouppgiftema. Stora farsoter har bekämpats målmedvetet
och systematiskt - inte sällan med tillgripande av extraordinära åtgärer. I vårt
moderna samhälle kvarstår behovet av att i särskild ordning bekämpa de
starkt smittsamma sjukdomarna. Det är t.o.m. så att nya sjukdomsbilder
innebär att nya krav ställs på skyddsåtgärder. Det gäller också att skapa en
organisation för smittskyddet som fungerar väl i det moderna samhället.

Centerpartiet anser att förslaget till ny smittskyddslag i huvudsak är bra
och i väsentlig grad tar sin utgångspunkt i krav centerpartiet aktualiserat. Det
gäller t.ex. möjligheterna till tvångsåtgärder riktade mot den som för smitta
och inte tar hänsyn till detta eller läkares åtgärder i sitt leverne.

Nyckelpersonen i smittskyddsarbetet är givetvis smittskyddsläkaren. Det
är bra att denne utrustas med stora befogenheter. För att det inte bara skall
bli befogenheter utan också konkreta resultat fordras också att man
uppmärksammar resurssidan. Det är t. ex. nödvändigt att smittskyddsläkaren
har resurser för spårning av smitta om insatserna skall bli effektiva på ett
offensivt sätt. Eftersom det är fråga om ett regionalt ansvar men då
smittspridningsrisken kan vara nationell är det angeläget att resursfrågorna
följs upp i kommande förhandlingar. Enligt vår mening bör riksdagen begära
att regeringen noga följer att smittskyddsläkarna i varje län erhåller utifrån
de lokala förutsättningarna tillräckliga resurser för sitt arbete.

För att smittskyddsläkaren effektivt skall kunna fullgöra sin uppgift är det
viktigt att denne får tillgång till adekvat information för t.ex. smittspårning.
När det gäller sexuellt överförda sjukdomar är uppgiftslämnandet i normalfallet
begränsat därför att uppgifterna bedöms som känsliga. Enligt vår
mening är det viktigt att riksdagen tydliggör att smittskyddsläkaren på egen
begäran också har rätt att ta del av samtliga uppgifter, som han bedömer vara
nödvändiga för smittskyddsarbetet.

Eftersom ansvaret för det konkreta arbetet naturligen måste finnas på den
lokala nivån är det viktigt att de centrala signalerna inte kan missförstås. Det
finns en risk att olika besked kan komma från centrala befattningshavare när
det gäller t.ex. HIV-smitta. Här finns socialstyrelsen med ett ansvar,
departementet med ett politiskt ansvar och AIDS-delegationen med en
samordnande uppgift. I en sådan situation är det viktigt med kontinuitet,
öppna och täta kontakter samt en samordning i fortbildning och information

mellan centralt och lokalt arbete. Det är viktigt att smittskyddsläkarna har en Mot. 1988/89

gemensam specialistutbildning i epidemiologi. SolO

Enligt 42 § har en tvångsisolerad rätt att begära att tvångsisoleringen skall
upphöra och smittskyddsläkaren är då skyldig att ofördröjligen besluta i
frågan. Enligt vår mening är det viktigt klargöra att denna möjlighet inte skall
tillämpas på ett slentrianmässigt sätt. Det är inte rimligt att vare sig begäran
eller nytt beslut sker förrän situationen varaktigt kan ha förändrats.

Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

145 § regleras vissa inskränkningar i rättigheter hos den som är tvångsisolerad,
Där sägs ”Den som är tvångsisolerad får inte inneha”... Enligt vår
mening skulle lagtexten bli tydligare om samma sak uttrycktes med ”Från
den som är tvångsisolerad får omhändertas”... Behovet av ändring framstår
särskilt tydlig mot bakgrund av att ingen får inneha narkotika, vilket är den
första punkten i paragrafen.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning och utvärdering av resursfrågorna i
anslutning till smittskyddslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande smittskyddsläkarens möjlighet att få
tillgång till adekvat information för t.ex. smittspårning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av samordning av informationsarbetet
kring smittspridning och smittskydd på den centrala nivån samt
centralt-lokalt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande tillämpningen av bestämmelserna om
tvångsisolerads rätt att begära att tvångsisoleringen skall upphöra,

5. att riksdagen beslutar att ändra 45 § i den nya smittskyddslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 18 oktober 1988
Rosa Östh (c)

Ulla Tillander (c) Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c) Göran Engström (c)

Roland Larsson (c) Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

gotab Stockholm 1988 15949

16