Lagar om reglering av arbetstiden

Motion 1994/95:A225 av Per Unckel m.fl. (m)

Det finns i dag ett flertal lagar som reglerar arbetstagares
rätt till ledigheter, bl.a. arbetstidslagen och semesterlagen
samt lagar om rätt till ledighet för vård av barn, om rätt till
betald ledighet för facklig verksamhet, om rätt till ledighet
för utbildning m.m. Även regelsystemet för pensionerna kan
räknas till ledighetslagarna.

När veckoarbetstiden första gången lagreglerades 1920
blev den 48 timmar. Sedan 1973 och alltjämt gäller som
huvudregel att arbetsveckan får uppgå till 40 timmar. Den
lagstadgade rätten till semester infördes 1924 och omfattade
då fyra dagar. Rätten till semester har utvidgats efterhand och
omfattar sedan 1978 fem veckor.

En väsentlig del av arbetstidsbestämmelserna är
dispositiva, dvs. de kan ersättas med andra regler genom
kollektivavtal.

På arbetstidsområdet gäller, förutom det nationella
regelverket, tre ILO-konventioner samt EG:s
arbetstidsdirektiv. ILO:s konvention (nr 47), som Sverige
ratificerade år 1982, innefattar ''principen om
fyrtiotimmarsveckan, tillämpad på ett sådant sätt att den inte
medför en sänkning av arbetarnas levnadsnivå''. Enligt EG-
direktivet får veckoarbetstiden uppgå till högst 48 timmar i
veckan, övertid inräknad.

Ledighetslagstiftningen föråldrad

Den arbetade tiden har i Sverige, liksom i andra
industriländer, sjunkit under hela 1900-talet. Det har varit en
naturlig följd av ökad levnadsstandard. Grunden för
arbetstidsförkortningen har varit en ökad produktivitet, dvs.
att samma mängd varor eller tjänster har kunnat produceras
med mindre insatser av arbetskraft och kapital.

Arbetstiderna är ofta resultatet av en historisk utveckling.
Den industriella revolutionen och en utbredd
massproduktion av fabrikstillverkade varor gjorde
standardiserad arbetstid till den lämpligaste formen för
organisationen av arbetet. Utvecklingen i riktning mot
produkter och tjänster som baseras på den nya
informationsteknologin har i allt högre grad gjort denna
modell för arbetsorganisation föråldrad. Många traditionella
arbetstidsmönster lever emellertid kvar i lagar och
kollektivavtal. På så sätt utgör de ett hinder för en flexibel
arbetsmarknad och för skapandet av nya arbeten.

I Sverige har den internationellt sett mycket höga
kvinnliga förvärvsfrekvensen aktualiserat särskilda frågor.
Många kvinnor har betydande svårigheter att förena
förvärvsarbete med föräldraskap. Deltidsarbete har ofta varit
lösningen. Nu har arbetsmarknaden, i vart fall inom vissa
sektorer, blivit så organiserad utifrån deltidstänkande att ca
200.000 kvinnor, som skulle vilja arbeta full tid, endast kan
få deltid.

Härtill kommer att kopplingen mellan minskad arbetstid
och ökad produktivitet har blivit allt lösare. Början till
dagens arbetslöshetsproblem ligger kring 1970. Trots att
ekonomin då började stagnera har den arbetade tiden blivit
allt kortare. Om man ser till den faktiska arbetstiden,
avräknat semester, sjuk- och övrig frånvaro, ligger Sverige
långt under de flesta viktiga konkurrentländerna.

Pågående reformarbete

Det har länge stått klart att den nuvarande
ledighetslagstiftningen är otidsenlig. Ett omfattande
utredningsarbete har pågått sedan 1987.

Arbetstidskommittén, som 1989 lade fram sitt betänkande
Arbetstid och välfärd, ansåg att man borde pröva den
samlade årsarbetstiden som en ny norm för heltidsarbete.
Fördelar med en sådan norm ansågs bl.a. vara att den skulle
ge möjlighet till flexibla lösningar och ökad valfrihet för
arbetstagarna. Förslagen har ännu inte lett till lagstiftning.

EU-rådet antog 1993 ett direktiv om arbetstidens
förläggning i vissa avseenden. Det upptar regler om
dygnsvila, raster, veckovila, veckoarbetstidens längd,
semester m.m. Direktivet skall vara införlivat i vår
lagstiftning senast den 23 november 1996.

Den borgerliga regeringen tillkallade i september 1994 en
särskild utredare med uppgift dels att pröva behovet av
flexibla arbetstidslösningar, dels att utreda konsekvenserna
av EG:s direktiv för det svenska regelsystemet på
arbetstidsområdet. Efter maktskiftet i oktober har den
socialdemokratiska regeringen återkallat
utredningsuppdraget.

Socialdemokraterna har beslutat tillsätta en ny
arbetstidsutredning. Av olika uttalanden kan man dra
slutsatsen att utredningen skall omfatta dels behovet av
flexibla arbetstider och konsekvenserna av EG:s
arbetstidsdirektiv, dels också frågan om en allmän
arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag.

En arbetstidslagstiftning för nya arbeten

Det regelverk som styr relationerna mellan arbetsgivare
och arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden är
anpassad efter en annan tid -- den stordriftens, enhetlighetens
och kollektivismens ordning som vi nu snabbt avlägsnar oss
ifrån. Detta gäller även arbetstidslagstiftningen.

Det framtida arbetet, där varor och tjänster i ökande
utsträckning baseras på den nya informationsteknologin, ett
växande egenföretagande och en decentralisering av ansvar
till medarbetarna kräver nya lösningar.

Enligt vår mening behöver reglerna för arbetstid, semester
och annan ledighet reformeras i grunden. En lösning skulle
kunna vara att ersätta det nuvarande regelverket med en lag
om samlad årsarbetstid. I denna skulle kunna anges vissa
minimistandarder, som bl.a. bygger på de ILO-konventioner
och EG-direktiv som är bindande för Sverige. I övrigt skulle
frågorna kunna lösas genom avtal -- kollektivavtal och i ökad
utsträckning individuella avtal.

Med mer flexibla arbetstidslösningar och nya
arbetsorganisationer skulle ett arbetsliv kunna skapas som är
bättre anpassat till de enskilda arbetstagarnas önskemål och
behov.

Reglerna om semesterlönegrundande frånvaro bör enligt
vår mening också ses över. Dagens regler medför betydande
kostnader, speciellt för de småföretagare som måste svara för
en stor del av de nya arbeten Sverige behöver. Det
förhållandet att en arbetsgivare t.ex. är skyldig att betala
semesterlön till en kvinna som är havandeskapsledig kan
dessutom leda till att företagen drar sig för att anställa en
kvinna i fertil ålder.

Rätten till ledighet för studier bör ingå i en mer samlad
översyn av arbetstidsfrågorna. Å ena sidan är generösa regler
därvidlag en förutsättning för det livslånga lärande som vi
förespråkar. Å andra sidan måste företagen kunna dra nytta
av sina medarbetare för den angelägna utvecklingen av
verksamheterna. I det förändrade arbetsliv vi nu möter, med
ökad flexibilitet och ökat inslag av individuella avtal öppnas
möjligheter för alltfler att i ökad omfattning varva arbete och
studier. De möjligheter som modern teknologi ger till
distansundervisning gör det lättare att studera utan att behöva
vara så mycket borta från arbetet. Vi förutsätter att det stora
kompetensutvecklingsbehov som föreligger obönhörligen
kommer att leda till svåra avvägningar. Frågan är både viktig
och komplicerad. Den bör därför bli föremål för en grundlig
genomlysning.

Arbetsdelning och sextimmarsdag

På frågan hur medlemsländerna skall lösa det allvarliga
arbetslöshetsproblemet svarar OECD i sin
sysselsättningsrapport från våren 1994 under rubriken ''Vad
svaret inte är'' att lagstadgad allmän arbetsdelning inte
angriper arbetslöshetsproblemet genom att öka antalet
arbetstillfällen via ökad ekonomisk aktivitet utan genom att
ransonera riktigt arbete. Påtvingad arbetsdelning har enligt
OECD-rapporten aldrig varit en framgångsrik metod för att
minska arbetslöshet, inte minst på grund av arbetstagarnas
motstånd mot sänkta löner.

Det är uppseendeväckande att socialdemokraterna över
huvud taget överväger sex timmars arbetsdag i ett läge, när
de måste inse att detta skulle innebära stora
välståndsförluster. Arbetsdelning är, som OECD-rapporten
visar, inte en framkomlig väg att lösa
arbetslöshetsproblemet. Nya arbeten får man bara om
företagen kan växa.

Vi vill starkt understryka vikten av att den aviserade
översynen av arbetstiderna inte nu leder till någon allmän
arbetstidsförkortning. Det finns inget samhällsekonomiskt
utrymme för en sådan reform under överskådlig tid. En
förkortning av den samlade årsarbetstiden kan genomföras
endast som ett resultat av framtida produktivitetsökningar,
alternativt genom löneminskningar men sker då till priset av
en dramatisk sänkning av levnadsstandarden i vårt land. Vi
menar att Sverige i stället måste arbeta sig ur krisen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning av
arbetstidslagen, semesterlagen och lagen om arbetstagares
rätt till ledighet för utbildning i enlighet med vad som anförts
i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsdelning och generell
arbetstidsförkortning.

Stockholm den 24 januari 1995

Per Unckel (m)

Kent Olsson (m)

Patrik Norinder (m)

Christel Anderberg (m)

Anna Åkerhielm (m)

Per Bill (m)

Olle Lindström (m)

Ulf Melin (m)

Jan Backman (m)

Sonja Rembo (m)

Annika Jonsell (m)