Friåret i sjukvården

Motion 1989/90:Sf291 av Karin Israelsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf291

av Karin Israelsson m.fl. (c)
Friåret i sjukvården

Ett nytt avgiftsystem för pensionärer vid sjukhusvård gäller sedan den 1 januari
1989. Centerpartiet motsatte sig vid riksdagsbehandlingen att det s.k.
friåret för pensionärer skulle tas bort. Tyvärr följde ej riksdagen vårt förslag
om ett bibehållande av friåret.

I samband med detta beslut fastslogs att avgifterna för sjukhusvården
skulle kunna prövas individuellt. I debatten framfördes det positiva med
denna prövning som skulle innebära en ekonomisk lättnad för dem som redan
nu förbrukat sitt friår.

I den proposition som föregick beslutet rörande individuell prövning framhölls
att vid kortare sjukhusvistelser skall det inte vara möjligt med någon
individuell prövning och vid stadigvarande vård skall ej heller någon nedsättning
ske. Centerpartiet framhöll då i sin motion:

Följden av detta beslut är att detta förslag kommer att gälla enbart ett fåtal
pensionärers avgifter och det stora flertalet sjukhusvårdade pensionärer
kommer att erlägga samma avgift som tidigare. Den största förändringen
kommer att drabba alla nyinsjuknade som vårdas mot en avgift redan från
första dagen. Detta innebär att centerpartiets inställning i denna fråga visat
sig riktig från första behandlingstillfället.

Den erfarenhet man nu kan dra av detta beslut visar att vårt antagande var
riktigt vad gäller resultatet av förändringen. Idag har vid exempelvis Göteborgs
försäkringskassa endast tio pensionärer erhållit nedsättning av sin
sjukhusavgift. En förfrågan vid ett antal försäkringskassor visar att vid flertalet
har inte en enda pensionär kunnat få sin ersättning nedsatt.

Till yttermera visso erhåller den patient som vårdats på sjukhus två månader
och längre sin räkning först två månader efter sjukhusvistelsen. Många
är då omedvetna om den ersättning som skall betalas och hamnar i en svår
ekonomisk situation. I många fall får socialtjänsten då ingripa och klara försörjningen
för dagen. Detta är förnedrande för den grupp pensionärer som
dels får genomgå en integritetskränkande behovsprövning, dels trots ytterligt
små inkomster får vidkännas ersättningsanspråk som helt spolierar deras
ekonomi. Istället för att snabbt rehabilitera sig och återvända till egen bostad
blir alternativet att man förlänger sin sjukhusvistelse för att slippa stå för
stora kostnader. I de fall en patient beviljas avgiftsnedsättning har det uppstått
svårigheter att tolka vem som då tar betalningsansvaret. Varken försäk

ringskassan eller landstingen anser att de skall täcka denna kostnad. Detta
problem borde naturligtvis ha varit löst när ”reformen” genomfördes. Efter
friåret inträder för alla en avgiftsskyldighet för vården och regler som styr
avgiftsnedsättningen.

Vi anser att detta förhållande ytterligare talar för att friåret i sjukvården
för pensionärer bör återinföras och att en översyn sker av de regler som styr
avgiftsnedsättning och avgiftsbefrielse. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av klarläggande av vem som har betalningsansvaret
för differensen när avgiftsnedsättning beviljas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett återinförande av friår i sjukvården för pensionärer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande översyn av de regler som styr avgiftsnedsättning
för sjukhusvård för pensionärer.

Stockholm den 24 januari 1990
Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c)

Rosa Östh (c)

Roland Larsson (c)

Kersti Johansson (c)

Ulla Tillander (c)
Göran Engström (c)
Marianne Jonsson (c)

Mot. 1989/90
Sf291

27