Villkor och riktlinjer för radio och tv i allmänhetens tjänst 2020-2025

Anf. 14 Christer Nylander (L)

Fru talman! I dag ska riksdagen ta ställning till nya villkor för public service – för Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, UR.

Det kommer inte att låta så i debatten, men det finns ett stort och brett stöd för den politik som läggs fast i dag. Det är bra. Det finns en poäng i att försöka nå breda överenskommelser kring mediepolitiken. Även om det i debatten i medierna den senaste tiden har lagts fram ett antal förslag där man radikalt vill förändra mediepolitiken hoppas jag att vi ska kunna fortsätta traditionen av breda överenskommelser i riksdagen. Det vore olyckligt om stora förändringar av mediepolitiken skulle ske med små majoriteter i riksdagen.

Fru talman! En av mänsklighetens viktigaste gåvor är vår förmåga att berätta. Vi lär oss saker genom berättelser. Vi överför kunskap och nyheter till varandra via berättelser. Vi skapar gemenskap i berättelser. Vi finner mening och sammanhang i berättelser. Vi har ett närmast existentiellt behov av att hitta mening, sammanhang och berättelser i det vi ser. Vi ser till och med samband där det inte finns några samband utan bara rent slumpmässig variation. Och när vi väl har sett ett samband eller en berättelse har vi väldigt svårt att glömma det och att se någonting annorlunda. Men så plötsligt kommer någonting annat, ett alternativt perspektiv på samma grundberättelse. Kanske lyssnar vi, kanske lyssnar vi inte. Men om vi lyssnar kanske vi vidgar vår egen förståelse lite grann och ser det nya perspektivet.

Att ha makt över berättelser och över hur människor ser på verkligheten, förstår sin verklighet och uppfattar sin verklighet är verklig makt. Man kan luras med berättelser. Man kan ta makt över andra människors tankar genom berättelser. Den makten kan man få genom att tala högst, tala oftast eller vara mest relevant och trovärdig.

Det är inte konstigt att auktoritära politiker runt om i världen försöker ta kontroll över medier och kultur. Om man har kontroll över berättelser är det lättare att ha kontroll över vilka perspektiv som får synas, och det är lättare att styra människors tankar om samhället som helhet. Det är därför mediepolitiken är så viktig. Det är därför det är viktigt med medial mångfald. Det är därför det är avgörande att se att det finns olika perspektiv och olika vinklar och att dessa får komma till tals. Det är därför mediekunskap och förmåga att bedöma källor blir allt viktigare. Det är därför det också är viktigt med breda politiska lösningar kring mediepolitiken.

Fru talman! Mediesamhället är som en ekologi som man bör se som en helhet, inte styckevis och delt. Det är därför vi liberaler är kritiska till att regeringen inte tar ett helhetsgrepp kring mediepolitiken. I dag debatterar vi public service, villkoren för SVT, SR och UR. Men när man gör det måste man också väga in att politiken får effekt för andra medier. Det behövs ett helhetsgrepp kring mediepolitiken.

Den mediala ekologin består av olika aktörer som är konkurrenter men som också kompletterar varandra. De är ömsesidigt beroende av varandra, men de är också ömsesidiga konkurrenter. Förändrar man förutsättningarna för en medieaktör kommer man oundvikligen också att påverka andra medieaktörers förutsättningar, ibland positivt och ibland negativt.

Om man begränsar Sveriges Televisions möjligheter att synas och höras kan det innebära att Alingsås Tidning får fler läsare, men det kan också innebära att vi får fler vita fläckar i Sverige och att det tomrum som skapas fylls upp av globala aktörer.

Det är en pågående kamp om vår uppmärksamhet, fru talman, och den ser annorlunda ut än vad den gjorde för bara några år sedan. Vi är inne i en tid av globalisering och digitalisering som ritar om kartan för oss. På många sätt är den utvecklingen positiv. Vi får fler perspektiv. Vi får mer mångfald. Tillgängligheten ökar. Hastigheten ökar. Mångfalden ökar. Men som vid alla skiften finns det också negativa sidor och problem. Gamla affärsmodeller håller inte längre. Tanken att tidningarna skulle bäras av annonser och prenumeranter utmanas såklart av den digitala närvaron. Behovet av kritiska förhållningssätt ökar. Och det svåra att orientera sig i informationsöverflödet gör naturligtvis att vi måste fundera på förmågan att se kritiskt och fundera på vad som är sant, relevant och viktigt – för att bara nämna några utmaningar.

Det är därför regeringen borde ta ett samlat grepp kring mediepolitiken och ha en samlad idé om vad man vill med mediepolitiken. I stället ser vi nu hur man lappar och lagar, och det är bekymmersamt. Det rimliga vore att hantera avgift, villkor, innehåll och grundlagsskydd för public service i en samlad process. Denna process borde i sin tur sättas in i ett större mediepolitiskt sammanhang med en mediepolitisk idé och politik för helheten. Och detta måste i nästa steg sättas in i en politik som också hanterar de globala jättarnas dominans.

Fru talman! Självständiga public service-medier med ett brett uppdrag, en bred förankring och ett stort förtroende är viktiga för demokratin. De ska vara sakliga och opartiska. Det ska eftersträva kvalitet och relevans oavsett genre. Men självklart kan ett sådant brett uppdrag också skapa problem. Andra medier som till exempel är beroende av intäkter från annonser och prenumeranter kan förlora på detta. Om SVT, SR och UR är väldigt närvarande och framgångsrika kan de naturligtvis försämra marknaden för andra aktörer. Det är särskilt viktigt att se detta just nu när affärsmodellerna utmanas och nya ännu inte har tagit plats. Därför är det viktigt att göra den avvägning som vi nu gör kring förhandsprövningen.

Å andra sidan är egentligen samtliga medier vinnare på att det finns bra och högkvalitativa medier som fångar många människors intresse och som gör att många tar del av medier och högkvalitativa medier. Det är nämligen inte säkert att svenska mediehus tuffaste konkurrent är ett annat svenskt mediehus – det är kanske inte ens ett mediehus över huvud taget. I dragkampen om vår uppmärksamhet är det även helt andra aktörer som är med. Det är ofta globala aktörer med resurser som svenska mediehus och svenska medier inte kan mäta sig med. Den verkligheten måste man ta in.

Om TV4 inte behåller sin popularitet är det inte säkert att SVT vinner på det. Om SVT inte behåller sin popularitet är det inte säkert att TV3 vinner på det. Om Rix FM inte håller sitt grepp om publiken är det inte säkert att någon annan svensk aktör vinner på det. Vi måste ta in detta i vår analys. Förutsättningarna är helt annorlunda nu. Det är inte 1990-tal längre. Trots det låter den politiska debatten ibland som om vi var kvar i 1990-talet.

Fru talman! Även om Liberalerna instämmer i huvudinriktningen i denna proposition har vi ett antal invändningar i sak. Det handlar om att regeringen inte tar tillräcklig hänsyn till helheten. Och det handlar om att man inte tar hänsyn till ungdomars och barns kraftigt förändrade mediekonsumtion.

Det är bra att utskottet nu ger regeringen en bakläxa om förhandsprövningen. Det är orimligt att regeringen ska ha sista ordet när public service-bolag vill starta en ny tjänst.

Vi har också frågor kring mediepolitikens mål därför att det, fru talman, i dag står att målet för mediepolitiken är att stödja yttrandefriheten, mångfalden, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt motverka skadlig mediepåverkan. Det är bra och rimliga mål, och de bör finnas kvar. Men de måste också kombineras med ett nytt mål som handlar om ett tydligare individ- och medborgarperspektiv. Mediepolitiken måste ha ett mål om att bidra till att fler människor blir nyfikna, blir kunniga och har förmåga att dra självständiga slutsatser och fatta egna välgrundade beslut. Detta perspektiv saknas i dag i de mediepolitiska målen, och det vill Liberalerna få in.

Mediepolitiken ska bidra till att var och en av oss får ta del av fler berättelser, fler perspektiv, fler vinklar och att vi på detta sätt också får bättre förståelse för vår samtid och för vårt eget liv.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 4.

Anf. 15 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5 om saklighet och opartiskhet.

Fria medier är grundläggande i en demokrati och i ett fritt och öppet samhälle. Vi moderater värnar ett robust konstitutionellt skydd för yttrande- och tryckfriheten och spelregler i övrigt som garanterar mediernas oberoende och möjliggör mångfald och konkurrens.

Mediepolitikens centrala uppgift är att skapa förutsättningar för ett brett spektrum av medier som kan verka självständigt på olika nivåer och i olika format. Att värna mångfalden är en viktig moderat utgångspunkt för diskussion och reformarbete på mediepolitikens område.

En annan utgångspunkt för oss är att högkvalitativ public service har en mycket viktig roll att fylla även i framtiden. Det handlar om att kunna nå hela befolkningen med information. Public service är en viktig del av vår civila beredskap. Vidare utgör högkvalitativ public service ett slags demokratisk infrastruktur – ett offentligt rum som tillhandahåller information och diskussion till alla medborgare.

Vår uppfattning är att public service fyller en demokratisk funktion, men vi värnar samtidigt mediemångfalden. Därför måste de statliga programföretagens uppdrag ha en tydlig inriktning och vara begränsat i omfång.

En väl fungerande mediemångfald kan bara uppnås med rättvisa och tydliga regler och en balans mellan de statliga bolag som driver verksamhet och den fristående kommersiella mediesektorn. Här blir ett observandum för politiken att vi måste vara uppmärksamma på att inte denna balans rubbas. Det är också grundläggande i våra reservationer.

I propositionen går det att läsa följande: ”För att uppfylla de mediepolitiska målen menar regeringen att det krävs en mediepolitik som både skapar långsiktiga och stabila förutsättningar för marknadens aktörer – – –.”

Det är en alldeles utmärkt ambition. Men varför genomsyrar inte denna klokskap propositionen i alla delar?

Jag vågar påstå att vi här i kammaren från samtliga partier kommer att få höra ett instämmande i vikten av en mediemångfald. Men hur denna balans ska kunna upprätthållas saknas i alla delar.

Regeringen föreslår att systemet med förhandsprövning ska behållas under kommande tillståndsperiod, men att vissa ändringar görs. Vi välkomnar att det görs vissa ändringar. Men vi anser också att man måste kunna vidga denna förhandsprövning, både ur konkurrenssynpunkt och ur ett statsstödshänseende. Att ingen förhandsprövning har gjorts sedan den infördes är mycket otillfredsställande och en indikation på att systemet inte fungerar.

Att regeringen nu föreslår att andra än programföretagen får anmäla tjänster för prövning är jättebra, och det välkomnar vi. Men att nu inskränka prövningen till att gälla enbart nya tjänster inom den kompletterande verksamheten är oacceptabelt. Regeringen bör i sändningstillståndet ställa krav på att nya permanenta programtjänster eller andra tjänster av större betydelse inom ramen för både kärnverksamheten och den kompletterande verksamhet som programföretagen vill lansera även fortsättningsvis ska anmälas.

Fru talman! I dag finns glädjande nog en riksdagsmajoritet för att förhandsgranskningsprocessen måste ändras, så att inte regeringen fattar det yttersta beslutet. Vår uppfattning är tydlig. För att inte balansen avseende mediemångfald ska rubbas måste en utvidgad och tydligare förhandsprövning göras. Det är positivt och helt i rätt riktning att regeringen föreslår att andra än programföretagen får anmäla tjänster för prövning. Men tiden tolv månader är för lång, och vi anser att sex månader är den period som är rimlig. Det var också det som utredningen föreslog.

Fru talman! Politiken ska inte fatta beslut om vilka program som ska produceras i SVT, SR och UR och inte heller om innehållet i programmen. Armlängds avstånd måste alltid gälla. Att public services publicistiska oberoende måste skyddas är oomtvistat och viktigt. Ingen vill ha statskontrollerad journalistik. Det ser vi exempel på i världen, och det är verkligen någonting som vi inte vill ha i Sverige. Den journalistiska integriteten och oberoendet inom public service måste värnas liksom att public service-företagen ges möjlighet att verka under förutsägbara villkor genom rimligt tilltagna tillståndsperioder.

Samtidigt är public service en författningsskapad verksamhet, finansierad via staten, det vill säga via skattebetalarna, och styrd av villkor som fastställs av riksdag och regering. Det är med andra ord demokratiskt legitimt och en förutsättning att politiken definierar uppdraget samt beslutar om spelregler rörande bolagsstyrning, medieetisk granskning etcetera.

Vi ställde oss bakom den public service-avgift som sedan den 1 januari i år är en skattefinansiering av public service. Men vi har vid flera tillfällen framfört kritik om att övergången till en ny finansieringsmodell borde ha föregåtts av en ordentlig utredning och omprövning av public service-företagens uppdrag. Men regeringen bortsåg från detta, och nu kom besluten i fel ordning.

Opartiskhet, saklighet och legitimitet är ett absolut krav på public service. I tider av fake news och desinformation har en objektiv public service en stor roll att fylla medan motsatsen, osaklighet och partiska statsmedier, inte hör hemma i en demokrati. Därför är granskning och transparens av största vikt.

Fru talman! Det är angeläget att ett nytt medieetiskt system kommer på plats. Det är mediebranschen själv som har väckt ett intressant förslag om ett frivilligt och självreglerande system genom att en allmänhetens medieombudsman och en medieetisk nämnd tillsätts. Vi menar att regeringen bör slå fast att programföretagen ska underställas en medieetisk granskning och att det är upp till branschens parter att komma överens om hur ett sådant system ska utformas.

Men bolagens inriktning, hushållning med resurser, kvalitetsarbete och transparens är av allmänt intresse och bör, som i alla andra verksamheter som finansieras med skattemedel, följas noga och tas ansvar för av styrelserna. Men riksdagen måste kunna utvärdera den icke-publicistiska verksamheten, inte minst genom sina egna institutioner som Riksrevisionen. Det är en kritisk fråga hur hela denna ordning för styrning och uppföljning ska utformas framåt.

Fru talman! Slutligen anser jag att regeringen i det nya sändningstillståndet har lagat efter läge, det vill säga att det är ett lapptäcke av gammal mediepolitik med ytterst få nya framåtsträvande inslag. Därav alla 24 reservationer. Inför nästa sändningstillstånd behöver Sverige en mediepolitik för den längre horisonten i ett medielandskap som förändras i mycket hög takt. Vi moderater kommer för vår del att ta fram en långsiktig politik för en ny medietid.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom, Viktor Wärnick och Ann-Britt Åsebol (alla M).

Anf. 16 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi propositionen, och jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1 om avslag på propositionen.

Redan före utredningens start var Sverigedemokraterna kritiska till utredningsdirektiven. Bland annat skulle vi inte utreda alla delar av public service. Det är konstigt när en växande skara med kritiska röster mot just public services existens brusade och brusar än och ökar utanför Kulturdepartementet. I dag hör vi nästan dagligen kritiska röster, och på departementet verkar man stå handfallen. Det intygar i alla fall propositionen.

Fru talman! Ska man vara ärlig är det inga större förändringar som föreslås i propositionen. Det är inga förändringar som anpassar public service efter nuvarande medielandskap och nuvarande debattklimat. För, helt ärligt: Det största hotet mot public service i dag är de kritiska rösterna och ifrågasättandet av dess osaklighet och oberoende. Vad kommer att hända med de rösterna? Vad händer med den ökande grupp som inte känner tillit till det i dag enda bolag som ska stå för saklighet, oberoende och opartiskhet?

Den som var kritisk till public service för flera år sedan vill i dag lägga ned den. Man har blivit mer kritisk i sin retorik, och vi ser en mer polariserad debatt. I dag höjs det på ögonbrynen åt dem som vill lägga ned public service, men att någon är kritisk och tycker att public service gör dålig tv eller radio är något i alla fall jag läser om varje vecka och knappt reagerar på längre. Detta hörs bland såväl opinionsbildare och journalister som vänner. Utvecklingen har gått otroligt snabbt från åsikten ”Public service är vänstervriden” till ”Jag vill lägga ned den”.

Det blir allt lättare att ta reda på fakta. Samtidigt är det lika lätt att fake news sprider sig. I det medielandskap vi i dag lever i, med snabba förändringar, borde public service stå sig starkare. Men från politikens håll verkar man inte ha förstått allvaret i kritiken. Jag är på riktigt orolig över den utveckling vi ser i dag. Är Amanda Lind det också?

Det jag precis har nämnt är en av orsakerna till vår reservation 1 om avslag på propositionen. Vi har i tidigare debatter förklarat varför vi inte kunde ställa oss bakom den första propositionen om finansieringens utformning. Vi anser helt enkelt att man har börjat i fel ända. Skattebetalarna köper grisen i säcken utan att garanteras förändringar. Det är inte rätt i dagens läge, och det var inte heller rätt i dåvarande läge.

En annan utredning som vi anser borde sätta igång med sitt arbete omgående är den om beredskap och säkerhet, vilket vi också har en reservation om. Regeringen skriver att övergången från marksänd tv till andra distributionssätt ska utredas fram till 2027. Vi menar dock att denna utredning borde påbörjas snarast och att det bör finnas möjlighet att diskutera det eventuella innehållet i en sådan utredning i flera år innan ett beslut fattas. Teknikutvecklingen går snabbt, rasande snabbt. Frågor kring säkerhet berör just oss och rikets säkerhet. Ska vi, med tanke på den omvärld vi lever i, riskera att befolkningen inte får information vid en krissituation? Hur säkerställer public service att webbportaler går att nå om Sverige är under angrepp?

Fru talman! Jag är av uppfattningen att våra egenskaper utvecklas genom erfarenhet och lärdomar och inte av yttre attribut. Jag råkar vara född till den jag är, och jag får göra det bästa av situationen. Regeringen verkar dock vara av en annan uppfattning – det är så jag läser deras förslag kring kapitlet om sändningarnas innehåll. Där vill man lägga större vikt vid att lyfta fram perspektiv utifrån etnicitet eller sexuell läggning. Det är högst tveksamt om denna typ av åtgärder kommer att bredda debattklimatet och rapporteringen. Tvärtom känns denna uppfattning förlegad, och jag är kritisk till att man lägger så stor vikt vid detta i sändningstillståndet.

Fru talman! En gemensam reservation från oss, Moderaterna och KD finns i betänkandet. I den skriver vi att vi vill stärka sakligheten och oberoendet, och en sådan reservation kan inte kännas mer aktuell än i dag. Om man inte stöder den förutsätter jag att man är nöjd med hur det ser ut i dag. Just den här frågan har vi Sverigedemokrater lyft flera gånger. För oss är den grundstommen och pelaren i huset. Om den krackelerar, står väggarna kvar? Jag menar att vi är där nu, och vi får väl se om väggarna bär de kommande åren när det nya sändningstillståndet är på plats.

Sverigedemokraterna har länge lyft flera reformförslag för att råda bot på de problem vi ser. Bland annat föreslår vi ett public service-bolag, för det ter sig lagom bakåtsträvande att vilja ha kvar tre separata bolag som ska fokusera på olika områden – ett på bild, ett på ljud och ett på folkbildning. Vad är rörlig bild i dag, och vad är text? Det kan verka som alltför filosofiska frågor för en riksdagsdebatt, men det är faktiskt ganska konkreta frågor som jag brukar ställa till bolagen. I dagens medielandskap är det mer logiskt att ha ett enda public service-bolag, med tanke på teknikens framsteg och hur det ser ut i Europa.

Vi föreslår även en granskningsfunktion värd namnet. I dag har vi en granskningsnämnd som bara kan granska fel utifrån sändningstillstånd. Vi vill se en ökad transparens i granskningsledet och en ökad dialog med anmälaren. Rättelser ska offentliggöras på ett tydligare vis och bli mer lättåtkomliga. Det ska inrättas ett råd för att sakfel ska kunna belysas och rättas innan exempelvis ett faktaprogram visas. Inte minst måste man som anmälare känna att man har förståelse för hela processen. Bland annat det faktum att man inte kan anmäla hela delar, som det som är på internet, är ett problem i dag.

Vi föreslår ett organ för saklighetsprövningar. Det framkommer i Timbros rapport Sakligheten i SVT och SR att det råder en diskrepans mellan vad allmänheten uppfattar som Granskningsnämndens uppgift, att granska exempelvis saklighet i program som har sänts, och Granskningsnämndens tolkning av sitt uppdrag. Granskningsnämnden menar att det inte är deras uppgift att på egen hand dubbelkontrollera fakta. Samtidigt använder sig programbolagen ofta av Granskningsnämndens arbete som ett bevis för att programföretagen lever upp till sitt uppdrag om saklighet. Det är tydligt att saklighetsprövningar måste införas.

Vi vill se ett ökat nordiskt samarbete. I dag pågår redan ett nordiskt samarbete mellan bolagen, och vi vill fördjupa det. Grunden för detta är att vi tror att Sverige har mycket att lära av sina nordiska grannländer, inte minst i hur man har rapporterat kring migration och miljöfrågor.

Vi vill även ha en ny utredning gällande att modernisera public service-systemet, fru talman – en utredning som börjar där den senaste slutade. Vi hade velat att man såg över framför allt Granskningsnämndens system och en sammanslagning av bolagen. Det är våra önskemål när utredningsdirektiven inför nästa utredning skrivs, även om det är flera år till dess.

Fru talman! Det är en sak jag inte kan släppa när det gäller propositionen. Redan vid utredningen reserverade sig alla partier i frågan om förhandsprövning – alla partier. Ingen av oss var nöjd med systemets utformning, även om vi alla hade olika formuleringar. Trots invändningar i utredningen väljer Amanda Lind att inte ändra systemets uppbyggnad, utan hon nöjer sig med att ändra två små detaljer: längden på tjänsternas prövotid och vem som ska få anmäla. Inget av förslagen ser till att man flyttar makten från Amanda Lind, det vill säga politiken, och public service-bolagen.

Jag och mitt parti har flera gånger beskyllts för att vilja detaljstyra medierna och framför allt public service. Gång på gång har vi bevisat att det inte är något annat än felaktiga anklagelser. Min analys av varför man tror detta är förmodligen att vi har flera reformförslag – eller att man inte har några andra argument.

Min fråga till kulturministern är enkel: Varför väljer regeringen att inte gå vidare med större ändringsförslag utan endast att en ny utredning ska se över systemet för förhandsprövningen?

Man väljer att skjuta fram problemet i stället för att ta tag i det. Varför? Och anser man inte att detta är ett problem? Detta är frågor som jag hoppas få svar på i ministerns anförande.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 17 Christer Nylander (L)

Fru talman! Jag har två frågor till Angelika Bengtsson.

Den ena handlar om den beskrivning av verkligheten som Angelika Bengtsson ger, med en växande skara människor som är kritiska, med fler kritiska röster som hörs och med fler som klagar, fler som vill lägga ned public service och fler som ifrågasätter dess trovärdighet.

Jag noterade att hela denna del av inlägget hölls i tredje person. Är detta en kritik som Angelika Bengtsson personligen och Sverigedemokraterna som parti håller med om? Är det så att Angelika Bengtsson och Sverigedemokraterna håller med om den kritik som Angelika Bengtsson framförde i tredje person, det vill säga att man inte tycker att public service-bolagen är trovärdiga, att man funderar på om man ska lägga ned dem och så vidare?

Min andra fråga rör sambandet mellan retoriken och förslagen. I reservation 1 från Sverigedemokraterna står det att man vill ha stora reformer och en politik som vitt skiljer sig från den politik som nu förs. Den som tittar vidare på de konkreta förslagen ser att det handlar om en ny utredning och om att kanske slå ihop bolagen, men om det nya, stora bolaget ska göra samma sak som de tre andra gjorde tidigare är det ju inte någon jättestor förändring.

Man kan verkligen ifrågasätta om det är rimligt att ha ett organ som kontrollerar saklighet, men det är ju ingen jättestor förändring om man ser det i ett stort perspektiv. Att gå snabbare över till hd-kvalitet är inte heller någon jättestor förändring.

Min fråga är egentligen: Hur ser planen ut på lång sikt? Hur ser public service ut i Sverigedemokraternas Sverige? Vad är den långsiktiga planen och den långsiktiga versionen för public service-bolagen och för public service i Sverige? Det kan ju inte bara vara dessa fjösiga förslag som man tänker på när man säger att man vill ha en politik som är vitt skild från dagens och att man vill se riktigt stora reformer.

Anf. 18 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! Jag ska försöka att svara så gott jag kan under dessa minuter.

När det gäller beskrivningen av verkligheten är jag lite förvånad över att man kritiserar detta, eller över att jag får en fråga om det. Det kan inte vara någon nyhet för någon i denna kammare att de kritiska rösterna har ökat, att fler är öppet kritiska till public service och att fler är öppet kritiska till om – eller kanske att – public service är vänstervriden.

Den kritik jag riktar mot public service kan man läsa om i vår politik. Det är därför vi har flera reformförslag – just för att gå tillbaka till sakligheten och oberoendet och för att public service ska stå sig stark. Jag tycker att public service ska vara – och är – en del av vår demokrati. Vi ska ha public service, och detta är heller inte någonting som jag eller mitt parti har ifrågasatt.

Tycker inte Christer Nylander att man måste lyssna på de kritiska rösterna? Ska man bara bortse från dem som är kritiska? Är Christer Nylander nöjd med dagens public service?

När det gäller retorik och samband med att vi har förslag på stora reformer förvånar det mig faktiskt att inte fler partier har det. Med tanke på den snabba medieutveckling vi har och med tanke på hur bolagen ser ut i våra nordiska och europeiska grannländer förvånar det mig att inte fler vill gå efter hur det ser ut inte minst i våra nordiska grannländer.

Vi vill som sagt tillbaka till att public service verkligen står för saklighet och till att man känner att det är en oberoende public service man ser. Det är denna kritik jag hör, och det är denna kritik många väljare – både från mitt parti och från flera andra partier – riktar. Det skrämmer mig att inte fler känner tillit till det bolag som de borde känna tillit till, som faktiskt granskar mig och oss i denna kammare, inte minst.

Anf. 19 Christer Nylander (L)

Fru talman! Det var ju det som var min fråga. Det är ett gammalt retoriskt knep att säga att någon annan tycker någonting.

Min fråga var egentligen: Känner Angelika Bengtsson och Sverigedemokraterna tillit till public service-bolagen? Känner Angelika Bengtsson och Sverigedemokraterna att public service-bolagen fullföljer sitt uppdrag? Kan man lita på dem? Är de trovärdiga? Är de opartiska, eller är de vänstervridna? Ska de läggas ned?

Det funkar inte att säga att det finns någon allmän, diffus opinion någonstans och sedan hänvisa till den för att man vill göra förändringar. Man måste ju själv ha någon åsikt om saken.

Håller Angelika Bengtsson med om den bild som hon ger av opinionen? Eller håller hon med om en annan bild som man kan se, nämligen att det fortfarande finns ett väldigt stort förtroende bland allmänheten och bland svenska folket? Detta är också en bild man kan se. Om man väljer att titta på staplarna ur det perspektivet är det väldigt många fler som har förtroende för public service än som inte har det. Ska man också lyssna på den delen av befolkningen? Vad tycker egentligen Sverigedemokraterna?

Det är klart att vi måste anpassa public service-bolagens verksamhet utifrån digitaliseringen och globaliseringen; jag talade en del om detta i mitt eget anförande. Men vad är den långsiktiga versionen? Den långsiktiga versionen från Sverigedemokraterna kan ju inte bara vara att man ska ha en ny utredning, att man ska ha ett nytt granskningsorgan och att man ska slå ihop tre bolag till ett. Det måste vara någonting annat ni vill.

Om ni anser att verkligheten har förändrats så kraftfullt som Angelika Bengtsson sa i sitt inlägg – om ni anser att det måste föras en helt annan public service-politik än den som i dag förs samt att det behövs stora reformer och om ni vill se något vitt skilt från det som finns i dag och från det som andra partier vill ha – måste ni förklara vad det är som är vitt skilt från det vi har i dag. Vilka är dessa stora reformer?

(Applåder)

Anf. 20 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! Jag föreslår att Christer Nylander läser vår kommittémotion om public service. Jag förutsätter att han har läst den, men det är bra att läsa den en gång till. Där förklarar vi klart och tydligt vår politik när det gäller public service – det ämne vi talar om i dag. Har man läst vår kommittémotion vet man vad vår politik är i frågan.

Christer Nylander talade om förtroendesiffror. Det stämmer: Public service har även fortsättningsvis höga förtroendesiffror, inte minst om man jämför med andra mediebolag. Det är bra; det är väl så det ska vara.

Men vi ser också att de är sjunkande, inte minst bland sverigedemokrater, moderater och KD-väljare. Det är ett problem. Det är ett problem när en växande skara i samhället inte känner tillit till ett mediebolag – till public service – i allmänhetens tjänst. Man ska känna tillit till public service. Är inte detta ett problem?

Vi lever i en alltmer polariserad värld. Alternativa medier växer, och vissa känner större förtroende för alternativa medier än för public service. Även om det är en liten skara finns det sådana människor i dag, och det oroar mig.

Det känns kort och gott, fru talman, som att Christer Nylander vill tillskriva mig åsikter jag inte har. Jag tänker inte lägga mer vikt vid detta än att säga: Läs vår public service-motion! Där är vår politik väldigt tydlig.

Per Lodenius (C)

Anf. 21 Per Lodenius (C)

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom samtliga Centerpartiets reservationer men väljer att yrka bifall enbart till reservation 7.

En oberoende public service är viktigt för att upprätthålla vårt lands demokrati. För att vi ska ha en fungerande demokrati behöver vi som bor i landet vara engagerade och deltagande, inte minst för att bevaka och följa med i vad beslutsfattare på olika positioner beslutar och för att kunna vara med och påverka besluten.

Men för att kunna vara engagerad måste man också vara informerad. Då behöver vi både public service och kommersiella medier sida vid sida.

En förutsättning för att vi ska ha en levande demokrati är alltså att det finns tillgång till oberoende medier med resurser, möjligheter och kompetens att producera och visa granskande journalistik.

Public service har en särskild roll i detta medielandskap – en roll som bland annat handlar om att vara en oberoende aktör med stor integritet och att vara oberoende av politisk styrning och kommersiella intressen. Detta är självklart en balansgång och ett uppdrag som hela tiden prövas och utvärderas.

Genom public service, ett oberoende mediebolag som granskar makten och samhället, värnas demokratin till nytta för alla som bor här. Samtidigt ger public service möjlighet för olika grupper i vårt samhälle att få ta del av sin egen historia och kultur. Det är en möjlighet att skapa både kunskap och förståelse för sin egen historia och situation och samtidigt möjligheten att öka kunskapen och förståelsen hos andra i vårt samhälle.

Ett brett uppdrag för public service är dock centralt för att utbudet ska vara fortsatt relevant för många i Sverige. Public services breda uppdrag är en förutsättning för att också fortsättningsvis vara relevant i vårt samhälle och i det snabbt rörliga medielandskapet. Den kultur och underhållning som public service-bolagen producerar och förmedlar ger en bred bild av vårt samhälle. Public service spelar också en roll för speglingen av hela landet. Den behövs, återigen sida vid sida med de privata aktörerna, för att ge en mångfald av perspektiv.

När man tar del av public service-bolagens program på deras egna plattformar blir man faktiskt också påmind om vad man mer kan ta del av när det gäller det övriga utbudet. Det kan handla om ett samhällsprogram som man annars hade missat, en nyhetssändning eller ett kulturellt uttryck som man annars inte hade kommit i kontakt med. Att public service har ett brett uppdrag är därför en förutsättning för att den också fortsättningsvis ska vara relevant i vårt samhälle och i det snabbt rörliga medielandskapet.

Fru talman! Utbildningsradion, UR, utgör med sitt unika uppdrag att utbilda och bilda en viktig del av public service. Jag tänker då inte minst på det programutbud som riktar sig mot barn och unga. Att på ett pedagogiskt spännande arbetssätt och med en undersökande och nytänkande metodik stimulera intresset och nyfikenheten för nya kunskaper är otroligt viktigt för att nå den tilltänkta publiken. Det är något som också präglar barnprogrammen hos både Sveriges Television och Sveriges Radio.

Samtidigt utvecklas medielandskapet liksom tekniken hela tiden och har under de senaste åren genomgått något som måste betecknas som en revolution. Att ta del av public services innehåll sker inte längre enbart genom en fast tv-apparat i hushållet eller med en radioapparat via FMnätet där programtablån bestämmer vilket program man kan ta del av vid vilken tid på dygnet. Nej, man tar del av public services innehåll på många olika sätt, och det är i dag mer individualiserat än tidigare. Man använder sin mobil, sin läsplatta eller dator, och man väljer själv när och var man ska ta del av utbudet. Man är inte längre bunden av en programtablå när man ska ta del av det program eller inslag man är intresserad av.

Det här ställer självklart nya krav både på public service-bolagen och på hur villkoren och riktlinjerna för tillståndsperioden som kommer ska se ut. Det handlar bland annat om hur programföretagen på ett mer flexibelt sätt bör kunna tillgodoräkna sig onlineutbudet för barn och unga, för det kan konstateras att barn och unga i allt mindre grad tar del av medieutbudet i den ordning som tablån erbjuder. Deras konsumtion av medier ändras ständigt och snabbare än vi övrigas, och de är snabbare på att ta till sig ny teknik.

Det innebär också att mediekonsumtionen sker mer ”on demand”, vilket ställer nya krav på mediebolagen för att nå denna målgrupp. För public service-bolagen blir det då viktigt att möta barn och unga på de plattformar där de finns, då inte minst för att fullfölja uppdraget att vara relevant och en demokratisk nyttighet också för den gruppen. Det är därför som jag ser det som rimligt att man i de delar som berör barn och unga lägger större vikt vid det digitala när man avgör hur uppdraget ska fullföljas för just denna grupp. Att enbart ha sändningar via marknätet i fokus för att fullfölja uppdraget när det gäller barn och unga gör att man bortser från hur gruppen faktiskt konsumerar medier i dag.

Fru talman! Public service-bolagen har en viktig uppgift att fylla vid kriser. Därför blir själva beredskapsuppdraget en viktig uppgift för bolagen. Men för att tydligare se över hur detta beredskapsuppdrag ska se ut och verkställas, och också hur ansvaret ska fördelas både mellan bolagen och mellan myndigheter, bör regeringen tillsätta en utredning om detta. Det bör då även utredas hur samverkan mellan bolagen och ansvariga myndigheter ska genomföras.

Behovet av att upprätta konkreta planer för public service-bolagens totalförsvarsuppgifter lyftes också av Försvarsberedningen. Där pekade man på behovet av att öva på hur verksamheten ska fungera ifall högsta beredskap skulle gälla. Det finns här också behov av att se över hur regelverken påverkar public service-företagens förutsättningar att utföra sina uppgifter inom totalförsvaret.

Fru talman! Public services oberoende, samtidigt som man verkar på en mediemarknad där också andra kommersiella aktörer verkar, ställer stora krav på programbolagen liksom på villkoren för verksamheten. Regeringens förslag att systemet med förhandsprövning ska behållas under kommande tillståndsperiod men att vissa ändringar i systemet behöver göras instämmer Centerpartiet i. Dock bör man i detta sammanhang se över det faktum att regeringen i dag är den instans som har att fatta beslut vad gäller förhandsprövningen.

Att public service är oberoende från politisk påverkan är viktigt och bör även fastslås vad gäller förhandsprövningen. Därför bör systemet enligt vår mening se annorlunda ut, att regeringen inte är inblandad i beslutsfattande gällande just förhandsprövningen. Därför är det bra att nu samtliga partier i kulturutskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen som innebär att snarast tillsätta en utredning som ser över möjligheterna för en ordning för förhandsprövningen där regeringen inte är den sista instansen.

Fru talman! Jag har tidigare i mitt anförande pekat på att det är viktigt med en bredd i det svenska medieutbudet, en bredd där också de kommersiella mediebolagen behövs sida vid sida med public service-bolagen. Ett fortsatt brett uppdrag för public service är centralt för att utbudet ska vara fortsatt relevant för många i Sverige, som jag tidigare sagt. Men vi lever i en tid med ett alltmer differentierat medieutbud och med tidningar under stor ekonomisk press. Samtidigt finansieras public service-medierna SVT, SR och Utbildningsradion via en public service-avgift. Enligt sändningstillståndet ska public service-medierna ”präglas av folkbildningsambitioner”. Men genom att användandet av det egna producerade materialet i huvudsak begränsas just till de egna kanalerna begränsas också dessa ambitioner och möjligheter.

För att få ett ökat nyttjande av allmänheten och av andra medier av det public service-material som Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion producerat behövs en förändring av deras öppenhet och tillgänglighet. Därför bör regeringen, som jag yrkar på i min reservation, se över förutsättningarna för public service-bolagen att så långt som det är möjligt tillgängliggöra sitt journalistiska public service-material för fri användning.

Fru talman! Jag vill avsluta med att klargöra att en oberoende public service är viktig för vårt lands demokrati. Även om du inte aktivt tar del av public services innehåll fyller den faktiskt en funktion för dig och för det samhälle du lever i, för din möjlighet och rätt att leva i en demokrati där yttrandefriheten värnas.

För övrigt anser jag, fru talman, att all svensk public service, även på nätet, ska göras tillgänglig för Åland.

Anf. 22 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Fria, självständiga och oberoende medier utgör en viktig grundsten i vår demokrati. De är en del av bygget av en stabil demokrati. I Sverige finns en mycket lång tradition av tryck- och yttrandefrihet, och dagens medielandskap innehåller en stor mångfald av privata och gemensamt ägda tv- och radiokanaler och tidningar.

I dag debatterar vi villkoren för programföretagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, som vi sammantaget kallar public service. Från Vänsterpartiet ser vi att de fyller en oerhört viktig funktion i vårt samhälle. Det är genom bolagens breda uppdrag som befolkningen tillförsäkras bland annat opartisk samhällsinformation, utbildningsprogram, nyheter, underhållning och kulturupplevelser.

Att journalistiken står oberoende i förhållande till politiken är helt grundläggande. Däremot får folkets representanter här i riksdagen med jämna mellanrum sätta upp ramar för programföretagen, dels med villkor för verksamhetens inriktning, dels för finansieringen. Det är därför mycket viktiga frågor som ska debatteras och beslutas om här i dag.

Fru talman! Det är med stigande oro som jag har följt den interna debatten i riksdagens högerpartier, och jag konstaterar att detta kanske blir den sista villkorsperioden som vi kan enas brett om public services roll och utformning.

De förändringar som föreslås för 2020–2025 är minimala i jämförelse med de förslag från KD, M och SD som hörts i debatten de senaste månaderna. Det är förslag som ska tas på allvar när de presenteras av stora partidistrikt, ungdomsförbund och partiledningar och tas upp på stämmor och landsmöten.

För M och KD handlar det om en inriktning mot smalare utbud, och med det kommer förstås en nedbantad budget. Kristdemokraternas partisekreterare säger att partiet vill få bort ”krimskramset” från public service och listar exempel på program de inte gillar. Jag tycker att det är en mycket farlig inriktning om vi från politiskt håll börjar peka ut enskilda program vi vill ha eller inte ha.

Moderaternas nya inriktning, som ska utredas närmare framöver, är mer sponsring och minskade intäkter från allmänheten. Även det är en farlig väg att gå. Att vara reklamfri och oberoende av kommersiella intressen är några av hörnstenarna för public service i Sverige.

Vad gäller diskussionen om saklighet och opartiskhet nöjer jag mig med att slå fast att vi som politiska företrädare är opinionsbildare som i hög utsträckning kan påverka våra sympatisörers åsikter. Har vi här i kammaren stort förtroende för public service-bolagen är det viktigt att vi säger det och att vårt agerande inte medverkar till att undergräva legitimiteten för SVT, SR och UR.

Vänsterpartiet vill ha en bred radio och tv i allmänhetens tjänst med ett utbud som gör att den som vill kan klara sig utan kommersiella kanaler och dyra abonnemang och ändå få tillgång till information, underhållning och utbildning.

Denna bredd var riksdagens åtta partier överens om i den parlamentariska kommitté som lade grunden till det förslag som nu finns på riksdagens bord. Men sedan dess har det tyvärr börjat blåsa andra vindar.

Smalare programutbud gör förstås att public service riskerar att tappa publik. Det finns tydliga exempel från andra länder på att public service då blir en angelägenhet för en mycket liten del av befolkningen. Jag anser att poängen med public service därmed går förlorad.

Public service finansieras numera av en skatt, och alla partier var vid införandet eniga om att det fanns fog för detta eftersom det handlade om en ”kollektiv nyttighet som har ett demokratiskt värde för hela samhället”. Så stod det i propositionen.

Då ska det också finnas något för alla i programutbudet. Blandningen av program gör att man lockar till sig alla sorters tittare, och chansen är stor att tittarna hittar program de inte visste att de ville se och att de då lär sig nya saker helt oplanerat och blir nyfikna på nya företeelser.

Fru talman! Jag släpper min oro för den framtida utvecklingen en stund och ska i stället lyfta fram Vänsterpartiets inriktning för de förslag som ligger på riksdagens bord i dag.

Den tekniska utvecklingen har på mycket kort tid påverkat hur vi tar del av nyheter, radio och tv. Det har inneburit nya affärsmodeller, nya arbetssätt och ekonomiska påfrestningar för såväl public service som privata aktörer. Det finns alltså många skäl att i grunden se över riktlinjerna för public service.

Vänsterpartiet beklagar att alltför mycket i denna översyn har fokuserat på konkurrenssituationen mellan public service och privata, kommersiella medier. I denna behandling verkar public service dra det kortaste strået.

Ett tydligt exempel på hur motstridigt det kan bli är när programföretagen får i uppdrag att stärka sin journalistiska bevakning i svagt bevakade områden och spegla hela landet men samtidigt ska ”ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar för att främja en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad”. Detta kommer att bli en mycket besvärlig avvägning för framför allt SVT och SR.

Förväntas man sätta sig in i alla lokaltidningars ekonomiska situation för att avgöra huruvida de klarar av konkurrens eller inte? Kan följden bli att man ska hålla sig borta från lite större orter där det redan finns bevakning från exempelvis en lokaltidning och bara rapportera från landsbygd och mindre orter? Är det verkligen i linje med ett uppdrag i allmänhetens tjänst?

Förutom att vara svårtolkade bygger dessa nya uppdrag dessutom på en uppfattning som saknar grund i forskningen: att public services närvaro är ett hot mot kommersiella medier. Snarare visar internationell forskning att länder med stark public service får en befolkning som är mer insatt och mer intresserad av samhällsfrågor och politik. Det leder till en större efterfrågan på information från olika medier. Därför har Vänsterpartiet reserverat sig mot detta förslag.

Vi menar att arbetet för nya villkor snarare borde syfta till att vässa public service och fokusera på att programföretagen ska få så bra förutsättningar som möjligt för att hänga med i digitaliseringen och skapa högkvalitativa program som kan nå hela befolkningen. För att åstadkomma detta behöver man också i hög grad styra sin egen inriktning.

Vänsterpartiet tycker att systemet med förhandsprövning går på tvärs mot det. Systemet innebär att nya programtjänster eller andra viktigare förändringar av tjänster som public service-bolagen vill lansera måste anmälas till Myndigheten för press, radio och tv för prövning och sedan ges godkännande av regeringen. Det som ska prövas är tjänstens marknadspåverkan och hur den bidrar till att uppfylla uppdraget i allmänhetens tjänst. I dag är det programföretagen själva som anmäler tjänster för prövning. Regeringen föreslår nu att vem som helst ska kunna göra det.

Fru talman! Jag menar att detta förslag är mycket problematiskt och ett hot mot programföretagens oberoende. Jag oroar mig för att den teoretiska gränsen mellan att granska innehåll och form inte är så tydlig i praktiken. Ska man ta ställning till om en tjänst konkurrerar måste man förstås titta på innehållet i tjänsten, och ska man avgöra om den innebär en väsentlig förändring av nuvarande utbud måste man förstås också titta på tjänstens innehåll. Självklart kommer det att ske en prövning av innehåll.

Huruvida programbolagen får bakläxa i prövningarna eller inte spelar ingen roll, utan det principiellt viktiga är att konkurrenter genom förhandsprövningsinstrumentet tydligt är med och påverkar public services arbete och att det sedan är regeringen som fäller avgörandet. Det är mycket olyckligt.

Konstitutionsutskottet har under två tillfällen gjort bedömningen att förhandsprövningen i sin nuvarande form inte strider mot yttrandefrihetsgrundlagen. Vid båda dessa tillfällen har det faktum att tjänsterna endast kan anmälas av public service-företagen själva lyfts fram som en faktor till varför det är gångbart.

Vad som har förändrats sedan den borgerliga regeringen och KU gjorde denna bedömning framgår inte av propositionen. Vi menar att det saknas en ordentlig konsekvensanalys av hur förslaget till nya förutsättningar påverkar till exempel etableringsfrihet och principen om förbud mot hindrande åtgärder.

Jag anser att yttrandefrihetsgrundlagens principer borde väga tyngre i detta fall. Oberoendet för public service behöver stärkas snarare än utmanas med ett nytt system för förhandsprövning.

Vänsterpartiet kommer även fortsättningsvis att arbeta för att stärka såväl de privata aktörerna som public service-bolagen och inte ställa dem mot varandra. Vi anser att det är oerhört viktigt att vi har många oberoende röster och god lokaljournalistik i hela landet, och vi är beredda att se till att både finansiering och villkor är anpassade till den uppgiften.

Fru talman! Ytterligare en eftergift till de privata mediebolagen är förslaget att fokus för public service ska vara på rörlig bild och ljud och inte längre på text. Jag vill höja ett varningens finger för att detta kan påverka tillgängligheten. Vi ser att allt fler mediebolag blir multimediala och använder tv, poddradio och text om vartannat. Då är det naturligt att även public service i viss mån får utrymme att följa med i denna utveckling.

Det är otroligt viktigt att inriktningen med fokus på ljud och bild inte skapar hinder för att på bästa sätt och med den senaste tekniken tillgängliggöra programinnehåll för personer med funktionsnedsättning. Menar vi allvar med att alla ska kunna vara delaktiga i det offentliga samtalet måste också den som har en funktionsnedsättning kunna ta del av exempelvis tongivande debattprogram, nyheter och utbildningsprogram.

Fru talman! Public service har en viktig roll när det kommer till bevarande och vitaliseringen av de svenska minoritetsspråken. Vänsterpartiet anser att bolagen ska ha enskilda uppdrag för minoritetsspråken. Det är inte rimligt att utformningen innebär att vissa minoritetsgrupper hänvisas till främst radio och andra till främst tv-sändningar. Med riktade uppdrag till varje bolag skulle vi få en tydlighet och ett utökat arbete i frågan.

Vi tycker att det är positivt att regeringen föreslår att programföretagen ska arbeta för en närmare dialog med minoritetsspråkens företrädare, men vi vill också se riktade uppdrag.

Fru talman! För att public service ska kunna fylla sitt uppdrag krävs bland annat en god och långsiktig finansiering, hög legitimitet hos svenska folket och ett oberoende gentemot statsmakt, politiker och näringsliv. Det är vad vi har framfört i vår motion och i våra reservationer.

Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer men väljer att lyfta fram reservation 10 om förhandsprövningen.

Anf. 23 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Tack, Vasiliki, för de många tänkvärda saker som du sa!

Det jag funderade specifikt på var att vi hade en reservation som handlade om att minska den reklam som finns i public service i form av sponsring. I SVT ser man till exempel skyltar från sponsorföretag i bakgrunden. Detta är tydligt reglerat – det handlar om 20 gånger per år, alltså per tillfälle. Det kan vara många gånger i samma sändning. I till exempel Vinterstudion ser man det i bakgrunden.

Eftersom Vänsterpartiet är tydligt med att det inte får finnas reklam i public service är min fråga: Då kanske det hade varit läge för er att yrka bifall till vår reservation om att man måste se över sponsring och antalet gånger det syns i public service. Detta har jag inte hört något om.

Jag har läst och jag hörde nu att Vänsterpartiet är mycket oroat över att Moderaterna vill införa reklam i public service. Nej, det är inte så. Däremot ska vi titta på detta brett under flera år och ta fram en långsiktig mediepolitik. Vi ska bland annat se på en helig ko som reklamfinansiering. Om man ska ha ett brett anslag för att ta fram en ny mediepolitik går det inte att ha vissa heliga kor kvar, utan allt måste lyftas upp. Hela medielandskapet ser ju helt annorlunda ut och ändras från den ena dagen till den andra.

Jag skulle vilja få lite svar på mina frågor om reklam och sponsring i public service.

Anf. 24 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag tycker att det är jättebra att denna fråga kan få ett förtydligande.

Jag har haft svårt att förstå Moderaternas inriktning, Lotta Finstorp. Efter att ha läst er reservation och lyssnat till det ni sa tidigare under kommittéarbetet har jag förstått att ni vill begränsa sponsringen. I uttalanden från er partisekreterare och det som kom upp på er stämma pratas om utökad sponsring för att minska avgiftsintäkterna. Jag har inte riktigt kunnat få ihop vad Moderaterna vill, utan det är väldigt spretigt. Därför försökte jag prata i mitt anförande om vad ni vill nu och vad ni vill sedan. Det är detta ni försöker reda ut i er motion. Jag tror att också svenska folket har haft lite svårt att hänga med i svängarna.

Anledningen till att vi i dagsläget accepterar viss sponsring när det gäller just sportsändningar är att det är fruktansvärt dyrt att få sändningstillstånd för stora sportevenemang. Vi menar att det är nationella angelägenheter att hela befolkningen kan ta del av stora mästerskap – det handlar om VM, OS och den typen av sändningar. Det är en del av vår gemensamma kultur att vi kan ta del av viktiga landskamper tillsammans, och då får man välja vilken av de två principer man har som ska väga tyngst. För oss har det i detta läge varit viktigare att få till sportsändningarna än att få bort sponsringen.

Som Lotta Finstorp sa är det väldigt begränsat. Det finns tydliga riktlinjer för hur varumärken får visas. Vi har varit kritiska till när till exempel spelbolag får synas; det tycker vi är tveksamt. Det finns mycket i detta som är besvärligt. Det är jag den första att erkänna, men jag tycker att det är lite besvärligare med den tveksamhet jag ser hos Moderaterna. Vill Lotta Finstorp reda ut hur Moderaterna får ihop de helt olika bilderna?

Anf. 25 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Detta är ett ypperligt tillfälle att reda ut detta. Det handlar om vår arbetsgrupp, som ska ta fram Moderaternas nya mediepolitik, där vi bland annat ska titta på det.

I vanliga fall när man tar fram utredningar i parlamentarisk form finns det direktiv i vissa av dessa utredningar som är ganska vida, och precis så är det för oss också. Det finns sådana inslag i andra länder, och vi vill titta på om det är något för Sverige. Detta kan jag inte föregripa, men det är absolut inte ett förslag från Moderaterna att vi ska ha reklamfinansierad public service. Det är en av många saker vi ska titta på.

Fru talman! Jag önskar att alla partier kunde ta ett seriöst grepp om denna mediepolitiska fråga, som är oerhört viktig för Sverige. Det går inte att fortsätta att lappa och laga för att ta fram nya sändningstillstånd som gäller ett visst antal år, utan här måste man lyfta blicken och titta på de stora globala aktörerna för att få fram en tydlig mediepolitik som sträcker sig över tid, så långt som det är möjligt att hantera detta framöver.

Jag är mer oroad över att andra partier inte ligger i startgroparna för att få fram en bra politik så att vi sedan, när vi går in i nästnästa sändningstillstånd, har en bred politik från varje parti som vi sedan ska knåda ihop för att hitta en bred lösning.

Jag tackar så mycket för att jag fick denna möjlighet att förklara Moderaternas mediepolitik.

Anf. 26 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag tycker att det är en viktig princip. Egentligen hade vi denna diskussion om hur vi ska se på finansieringen när vi hade den förra propositionen uppe. I det här läget har vi föreslagit att vi ska höja finansieringen till bolagen. Vi föreslår att vi ska lägga oss på en höjning på närmare 4 procent inför den kommande villkorsperioden, medan resterande partier har lagt sig på 2 procent.

Om man är beredd att gå på vårt spår skulle man kunna minska sponsringen därför att det blir större intäkter. Men i slutändan är det bolagen som bedömer hur mycket pengar de ska lägga på exempelvis större sportevenemang och hur de vill fördela sina resurser. Vi ser att public service-bolagen har ett brett uppdrag, och vi vill att det ska fortsätta att vara så. Vi ser att det kräver en större finansiering.

Jag tycker nog att vi i och med kommittéarbetet har tagit ett stort grepp inom vårt parti. Jag beklagar att flera av riksdagens partier, däribland Moderaterna, kommer lite sent in i matchen. Nu får vi två parallella diskussioner. Vi har en överenskommelse som gäller denna villkorsperiod, fram till 2025, men det börjar redan ryckas i grundvalarna. Innan vi ens har klubbat dagens beslut kommer det mycket ifrågasättande. Det var detta jag ville lyfta upp i mitt anförande.

Anf. 27 Christer Nylander (L)

Fru talman! Liberalerna och Vänsterpartiet är överens om att public service ska ha goda förutsättningar.

Jag vill ställa en fråga: Är det inte viktigt att ta lite hänsyn till andra aktörer och vara väldigt försiktig? Jag noterade att Vasiliki Tsouplaki sa att de lokala tidningarna ska värnas. Samtidigt finns en risk i att public service växer och att man inte gör det som står i propositionen, nämligen funderar på hur den egna verksamheten påverkar till exempel lokaltidningarna eller för den delen TV4 eller andra medieaktörer som inte har den finansiering som public service har och som är beroende av annonsintäkter och prenumeranter.

Jag ska gärna erkänna att detta är en väldigt svår fråga. Det är en ganska skör ekologi. Å ena sidan blir det konstigt om inte P4:s lokalradio ska berätta att en skola inne i city brinner, men å andra sidan är det klart att om SVT eller SR berättar saker som de har läst i en tidning minskar strömmen och intresset för att läsa tidningar och därmed lösningen av tidningarnas finansiering i form av prenumerationer och reklamintäkter på lång sikt.

Detta är verkligen ingen enkel problematik, och därför tycker vi i Liberalerna att public service-bolagen behöver ha en strategi för detta – en tydlig och öppen strategi för hur lokala aktörer ska hanteras för att inte störa marknaden i onödan. Då kan Vänsterpartiet säga att staten bara får ge mer stöd till de fria och marknadsberoende aktörerna i stället. Men det hade kanske trots allt varit fint om Sverige fortfarande hade några medieaktörer som inte är beroende av statliga bidrag. Instämmer Vänsterpartiet i den bedömningen?

Anf. 28 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Tack, Christer Nylander, för frågorna! Jag tycker absolut att det är viktigt att vi har en struktur som inte ställer bolag mot varandra och att alla viktiga röster ska få höras. Det är inte vår tanke att public service-bolagen ska dominera och slå ut lokala aktörer. Det jag försökte visa är att vi vill ha en mångfald av perspektiv och en mångfald av aktörer. Frågan är hur man gör detta på bästa sätt och hur man ser till att allmänheten får de nyheter och den information som de kan behöva.

Det finns andra tillfällen än när det gäller public service-bolagens villkor då frågan kan regleras, och det tycker jag att Christer Nylander själv lyfte i sitt anförande. Det är inte public service som är det stora problemet och den stora utmanaren för de privata bolagen, utan det är de reklamintäkter som har hamnat hos de globala jättarna. Jag tycker att Christer Nylander tydliggjorde detta väldigt bra i sitt inlägg. Det är alltså inte public service som har gått in och slagit undan benen för de privata aktörerna.

Däremot måste vi inse att många av de privata mediehusen har bekymmer. Det blir allt större koncerner, man får mindre lokalbevakning och det en blir monopolställning för några få bolag. Många redaktioner skär ned, och man har inte möjlighet att bedriva den goda journalistik som man skulle vilja. Men detta ska vi adressera i mediepolitiken i stort. Vi ska titta på frågorna om presstöd och mediestöd, och vi ska titta på andra delar som inte gäller just public services villkor.

Jag tycker att hela tanken bygger på en felaktig grund. Som jag nämnde finns det ingenting som tyder på att en stark public service innebär ett hot. Det är snarare så att människor som är välinformerade och intresserade får ett intresse av att söka information på flera håll.

Anf. 29 Christer Nylander (L)

Fru talman! Det är alldeles säkert så att om fler människor är intresserade av nyheter och att ta del av dem vinner alla på detta – både public service-bolagen, de tidningar som finns runt om i landet och de privata mediehusen.

Samtidigt lever många medieaktörer just nu på marginalen. Och på marginalen är det självklart så att om man inte behöver gå in på en betalsajt för en tidning, inte behöver titta på reklamfinansierad verksamhet eller inte behöver prenumerera på någonting som finns i ett svenskt mediehus minskar också intäkterna. Den stora bulken av intäkter som har försvunnit har gått ned i de globala jättarnas fickor; det är någonting som jag är överens med Vasiliki Tsouplaki om att vi måste ta på stort allvar och hantera. Men samtidigt lever som sagt många just nu på marginalen, och då kommer en vänsterpartistisk politik som inte ställer krav på public service att ta hänsyn till de lokala marknadsförutsättningarna att riskera att leda till att fler slås ut.

Jag är därför av åsikten att vi absolut kommer att behöva stärka mediestödet och se till att mer press får stöd för att kunna överleva. Men det vore också väldigt fint om marknaden på kort sikt, men kanske ännu hellre på lång sikt, orkade bära fler aktörer och över huvud taget fler aktörer än en.

Det är det här som är bekymret med Vänsterpartiets politik. Den enda lösningen kan ju inte vara att även de andra aktörerna ska få statsbidrag. Vi måste också fundera på hur mångfalden i medierna kan speglas och bäras av en mångfald i finansiering. Allting kan inte finansieras via statliga bidrag till mediehus, utan vi behöver också helt fristående aktörer som bärs av marknaden och som bärs av prenumeranter. Det är på den marginalen det finns en stor risk att man undergräver denna förmåga med Vänsterpartiets politik för public service.

Anf. 30 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag tycker absolut att man ska visa hänsyn till alla aktörer, och jag tycker att vi har sett exempel på detta under de senaste åren.

Man har lokalt haft en dialog mellan public service och de lokala nyhetsredaktionerna, man har delat material och man har blivit duktigare på att berätta vem som har publicerat någonting först. Det finns goda exempel, där man bland annat har delat den valplattform med information som finns. Den har lokala tidningar kunnat använda för att rapportera om valet. Det finns många exempel på hur man samarbetar och hur man för en bra dialog lokalt och visar hänsyn.

Det som jag tycker är problematiskt med skrivningen i dag är att man ska ta hänsyn till konkurrenternas ekonomiska förhållanden. Jag kan inte riktigt se hur man ska göra den bedömningen. Ska man sitta och läsa årsredovisningarna? Ska man tänka på hur mycket de tappar i intäkter – 100 000 eller 200 000, eller vad? Det blir liksom en affärssituation som jag inte tycker är värdig public services uppdrag. Det är inte det här man ska sitta och göra bedömningar av, utan man ska fokusera på god lokaljournalistik, på att stötta varandra och på att ha ett bra utbyte lokalt.

Jag tror att det kommer att bli väldigt svårt att sitta och göra de här övervägandena samtidigt som man har det andra uppdraget: att spegla hela landet och att finnas i svagt bevakade områden. Jag ser att det kommer att bli en konflikt mellan de olika målsättningar och uppdrag vi ger public service, och jag tycker att det är viktigt att vi problematiserar detta och inser att det kommer att bli svårt.

När det gäller frågan att alla ska behöva statligt stöd är det faktiskt inte så. Det går bra för flera aktörer. De digitala prenumerationerna ökar på många sätt, så vi ska inte säga att det är jämmer och elände i alla mediehus i dag. Så är det inte, utan vissa går väldigt bra. Framför allt har viljan att prenumerera digitalt ökat, men vi måste också minnas att alla inte har råd. Därför behövs public service.

Anf. 31 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Först vill jag välkomna kulturminister Amanda Lind till debatten. Det är jättebra att du är här och att vi får höra dig så småningom. Det är inte alltid ministrarna är med här, så det visar kanske tyngden i debatten om public service.

Jag ställer mig bakom samtliga kristdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 5 om saklighet och opartiskhet.

Det uppdrag som utförs av Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är viktigt och grundläggande för vår demokrati och vårt öppna samhälle. Kristdemokraterna är för en oberoende public service som genom sitt uppdrag kan erbjuda oberoende och saklig nyhetsförmedling, objektiv granskning och ett brett kulturutbud.

Public service, alltså Sveriges Radio, SVT och UR, diskuteras runt om i Sverige, inte i första hand som ett triumvirat av bolag utan mer när det gäller innehållet – och då framför allt när det handlar om SVT. Men också finansieringsformen där en avgift betalas in via skattsedeln diskuteras.

Det har varit ett pedagogiskt uppdrag att förklara hur den nya finansieringen är utformad: att public service-avgiften ska betalas av alla över 18 år som har en beskattningsbar inkomst och att avgiften är 1 procent av inkomsten upp till ett tak, som mest ca 1 350 kronor per person och år. Det kan alltså handla om 600–700 kronor per år för dem med lägre inkomst eller ingen avgift alls för personer som saknar förvärvsinkomst.

Vi kristdemokrater står upp för public service, även när det gäller finansieringen, men vi lyfter i vår följdmotion en del viktiga principer som jag ska försöka redogöra för här.

Finansieringsmodellen ger public service en särställning inom medieområdet i Sverige. Det skapar en intressant och utmanande spänning mellan public service och de kommersiella bolagen, till exempel det privata Bonnierägda TV4 eller de utlandsägda TV3 och TV5. Public service-företagen får ungefär 8 ½ miljard varje år från svenska folket. TV4 omsätter nästan lika mycket genom reklamintäkter. Vi vet att de kommersiella bolagen i dag levererar kvalitet på de flesta områden. Men jag tror inte att de skulle göra till exempel barnprogram utan att det förekom reklam direkt riktad till barn.

Vi står bakom det tillkännagivande som handlar om förhandsprövning av nya program. Tillkännagivande är – för den oinvigde – ett beslut där riksdagen meddelar regeringen sin åsikt. Det som vi i kulturutskottet framför allt vänder oss mot är att regeringen skulle vara en slutlig instans för att avgöra om program som man har prövotid för får fortsätta. Det kan innebära risk för politisk styrning. Vi är överens i utskottet om detta tillkännagivande.

Den kommande sändningsperioden 2020–2025 kommer att fortsätta ungefär som tidigare. Men det händer saker under sändningsperioden när det gäller till exempel förhandsprövning och den återkommande debatten om saklighet och oberoende. I en tid av fake news har public service en viktig roll i att förmedla korrekt information som inte är politiskt styrd.

Nu har jag levt ett tag och har perspektiv även på tidigare decennier. Det fanns en tid när vänsterrörelsen dominerade, inte bara samhällsklimatet utan också Sveriges television. När TV2 startade 1969 i en tid av stark vänstervind dammsögs Journalisthögskolan på personer med vänsteranknytning. Den socialdemokratiska regeringen såg först med entusiasm på det, men efter en tid insåg man att det handlade om en snedrekrytering som till och med var värre än man hade önskat. Sedan ska det sägas att näringslivet och andra mer borgerligt sinnade rörelser inte vaknade i tid. Men att public service varit vänstervriden har länge hängt som ett rött skynke över företagen.

Fru talman! Vi är inne på den viktiga frågan om saklighet och opartiskhet. Vi har en reservation där vi förklarar att det är centralt för allmänhetens förtroende för public service att innehållet svarar mot krav på saklighet och opartiskhet och att dessa krav kan följas upp och granskas.

En av public services grundförutsättningar, fru talman, är att man ska stå oberoende från såväl politisk som kommersiell påverkan. Trots det finns det i sändningstillstånden ett undantag för Sveriges Television att sponsring får förekomma vid 20 evenemang per år. Detta motiveras med att SVT ska kunna sända till exempel attraktiva sportevenemang som förutsätter sponsring.

Det är naturligtvis bra att sportevenemang erbjuds public services tittare och lyssnare, och 20 sponsrade evenemang per år kan tyckas rimligt. Men i realiteten innebär det betydligt mer. Varje evenemang kan innehålla ett större antal enskilda sändningar.

Vi vill att sponsringen till SVT begränsas och endast sker i undantagsfall. Vi menar att detta är viktigt för att ytterligare stärka förtroendet för public services oberoende så att den står fri från kommersiell påverkan och dessutom inte skapar obalans i konkurrensen mellan public service och de kommersiella bolagen.

Fru talman! I radio- och tv-lagen uppställs krav på att de som erbjuder tv-sändningar i olika former ska utforma tjänsten på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för personer med olika typer av funktionsnedsättningar.

Vi kristdemokrater vill betona att det är angeläget att kraven på tillgänglighet följer med i den tekniska utvecklingen, som i snabb takt har introducerat nya distributionsformer utöver de traditionella marksändningarna. Vi kommer att bevaka arbetet med de grundlagsändringar som är nödvändiga för att reglera utbudet i olika distributionsplattformar.

Fru talman! Medievärlden utvecklas i snabb takt. Vi kristdemokrater ställer oss bakom public service. I en föränderlig värld behöver vi en saklig, oberoende och opartisk public service i allmänhetens tjänst, som det heter, som genom sitt uppdrag ger oss nyheter både nationellt och regionalt, samhällsinformation, djupgående granskningar, folkbildning och ett brett kulturutbud.

Anf. 32 Lawen Redar (S)

Fru talman! År 1998 fattade riksdagen beslut om den banbrytande hem-pc-reformen. Svenskar fick tillgång till dator i hemmet, och kunskaperna steg hos den breda allmänheten.

I dag, 20 år senare, rankas Sverige som ett av världens mest digitaliserade länder. 98 procent av alla svenskar över tolv år har tillgång till internet. Andelen av befolkningen som har en smartmobil är över 90 procent, och över 70 procent har minst en surfplatta i hemmet.

De här 20 årens digitalisering, teknikutveckling och globalisering har förändrat vårt samhälle i grunden. Utvecklingen påverkar lärosätena, jobben, samhällsinstitutionerna, vår säkerhets- och försvarsförmåga, kommunikationen och samhällsservicen – men även vår vardag och vår fritid.

Det område som allra mest har påverkats av globaliseringen och digitaliseringen är mediemarknaden och mediekonsumtionen. Även om konsumtionen i sig har legat stabil över tid har konsumtionsinnehållet förändrats, liksom på vilka plattformar man tar del av medier. Och då har jag inte ens nämnt omställningen på mediemarknaden – mängden medieaktörer, de globala nätverksbolagens allt större marknadsandelar och risken de utgör gentemot inhemska, svenska mediebolag.

Fru talman! Den parlamentariska och partiöverskridande utredningen om public services roll i det nya medielandskapet tog ansats i en djupgående analys av digitaliseringens och globaliseringens möjligheter, men också deras konsekvenser. Utredningen landade i insikten och slutsatsen att medielandskapet även fortsättningsvis står inför stora förändringar som inte kommer att upphöra.

Teknikutvecklingen gör att allt färre svenskar köper tv-apparater, vilket gjorde den tidigare licensfinansieringen alldeles urvattnad. I dag tar man helt enkelt del av nyheter via telefoner eller surfplattor. Och vilken teknik vi kommer att använda oss av om bara några år är i dag omöjligt för oss att veta.

Digitaliseringen gör att ytterst få i dag anpassar sig till tablålagda radio- och tv-program. Numera söker man programinnehåll via playtjänster, videodelningsplattformar, poddradio och musiktjänster. Streamningstjänsterna Netflix och HBO har tagit en väsentlig del av konsumtionen av rörlig bild, vilket genererat ekonomiska muskler som inhemska aktörer knappt kan mäta sig med. Och globaliseringen slår just nu ut reklamintäkterna och annonsfinansieringen från våra inhemska svenska mediebolag, vilket har påverkat den redan bristfälliga lokala bevakningen och finansieringen av kvalitetsjournalistik.

Jag är oroad, fru talman, för att vi snart också kommer att se en tydlig klassegmentering i mediekonsumtionen. De som har råd kommer att välja streamning utan reklam, och de som inte har råd kommer främst att kolla på reklam-tv och Youtube. Allt detta visar egentligen hur viktigt det är att public service finns där konsumenterna är och förhåller sig oberoende från såväl politisk som kommersiell påverkan.

Utredningen landade intressant nog i att public service måste få finnas på digitala plattformar på internet samt att bolagen även i fortsättningen ska förhålla sig fria från kommersiell påverkan och därför inte ska få sända reklam.

Fru talman! Det är av vikt att vi medie- och kulturpolitiker tar oss an dessa komplexa frågeställningar inför framtiden. Gör man det inser man ganska snart att den historiska marknadskonkurrensen mellan public service-bolagen och de svenska kommersiella mediebolagen i dag utmanas av helt nya förutsättningar. Frågan handlar egentligen nu om hur vi stärker svensk medie- och kulturproduktion i en tid då globaliseringen riskerar att slå ut den i sin helhet.

Det ska även tilläggas att den senaste forskningen från Nordicom och Stavangers universitet visar att det inte finns belägg för att public service urholkar kommersiella aktörer. Tvärtom är både mediekonsumtionen och tilltron till medier högre på marknader där public service finns.

Fru talman! I detta fortsatt förändrade medielandskap aktualiseras public services demokratiska roll ytterligare. Detta är av särskild betydelse för ett litet språk- och kulturland som Sverige. Vi behöver radio och tv i allmänhetens tjänst som förmedlar högkvalitativ samhällsinformation, oberoende och saklig nyhetsförmedling, djupgående och objektiv granskning samt ett högkvalitativt kultur- och folkbildningsutbud.

Jag vill betona att vi behöver förstärka public service-bolagens kulturuppdrag, som så kraftigt har kritiserats av moderater och kristdemokrater den senaste tiden. Om detta uppdrag nu ska inskränkas menar jag att medie- och kulturutbudet riskerar att gå förlorat. Netflix och Spotify kommer knappast att uppbära det svenska kulturarvet och tillgången till Svenskt mediearkiv eller förstärka svensk och nordisk film- och tv-produktion.

Den centrala uppgiften för public service ska vara att erbjuda ett mångsidigt programutbud som är tillgängligt för alla, som speglar vårt land och som kännetecknas av god kvalitet, allsidighet och relevans.

Vi socialdemokrater menar att en välfungerande mediemarknad bygger på en kombination av ansvarstagande kommersiella medier och en stark och oberoende public service med högt förtroende hos allmänheten. För att förstärka och uppnå en mer ändamålsenlig reglering av public service föreslår vi nya tilläggsuppdrag denna tillståndsperiod.

Vi vill att

kärnverksamheten för bolagen ska utvidgas

bolagen ska få tillgodoräkna sig viss andel av verksamheten på internet

bolagen i nyhetsverksamheten ska ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar

nya tjänster av större betydelse, vilka innebär väsentliga ändringar av befintliga tjänster inom ramen för den kompletterande verksamheten, nu ska kunna prövas

bolagen ska stärka sin journalistiska bevakning inom svagt bevakade områden

Sveriges Television och Sveriges Radio ska, vilket de numera gör, ingå i det svenska totalförsvaret.

Vi menar att det är viktigt att sändningstillståndet fortsatt innefattar ett brett innehållsuppdrag, ett speglingsuppdrag, att bolagen bidrar till livskraftig produktionsmarknad i hela landet och att kulturuppdraget fördjupas.

Utskottet har också låtit konstitutionsutskottet och försvarsutskottet få kommentera propositionen. Konstitutionsutskottet har landat i en väsentligen annorlunda uppfattning än vad Vänsterpartiet redogjorde för här i talarstolen. Man säger att förhandsprövningen inte strider mot yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om censurförbud, hindrande åtgärder, redaktionell självständighet eller etableringsfrihet då propositionen förtydligar att det inte är en fråga om innehållet i programmen utan att prövningen ska ta sikte på nya tekniker och metoder.

Vad gäller beredskapsuppdraget anser försvarsutskottet att det är centralt för landets samlade försvarsansträngningar, inklusive det psykologiska försvaret, att regering och myndigheter kan informera medierna och allmänheten i aktuella frågor. Men utskottet anser inte att det finns några behov av ytterligare utredningar av bolagens beredskapsuppdrag kopplat till distribution.

Vi lägger således i dag fram en djupt förankrad proposition som har ett brett stöd i Sveriges riksdag där demokratiuppdraget och oberoendet förtydligas. Från kulturutskottets sida skickar vi också med ett enat initiativ till regeringen om att regeringen inte ska utgöra sista instans vid förhandsprövningen, vilket regeringen omgående måste ta initiativ till att utreda.

För att förstärka public services roll pågår dessutom en grundlagsutredning, vilket flera har nämnt här i talarstolen. Grundlagsutredningen ska lämna förslag på både hur public service ska kunna grundlagsskyddas och hur vi säkerställer granskningen av programverksamheten på internet.

Avslutningsvis vill jag, även om jag då riskerar att överskrida min talartid, fru talman, kommentera några av de tidigare talarnas inlägg här från talarstolen.

Såvitt jag förstår har Moderaterna under hela den parlamentariska utredningen och vid leveransen av slutbetänkandet stått fast vid att public service har en väsentlig betydelse för demokratin som oberoende medier i allmänhetens tjänst. Jag noterar att Moderaterna genom Olof Lavesson för mindre än ett år sedan skrev att public service ska stå oberoende från såväl politisk som kommersiell påverkan och att bolagen därför inte ska få sända reklam. Man skrev också att public service ska finns på sociala medier och internet eftersom det är där mediekonsumenterna befinner sig.

Jag noterar att det på bara några veckor har uppstått en inriktning som är väsentligen annorlunda. Nu vill man undersöka möjligheten till reklamfinansiering. I det här betänkandet vill man smalna av uppdraget och begränsa verksamheten online. Jag undrar förstås nyfiket vad det är som har hänt och vad det är som gör att man tar den här typen av nya initiativ när man så klargörande under utredningen har ställt sig bakom det som riksdagens samtliga partier har gjort i utredningen.

Vad gäller Kristdemokraterna tror jag att ingen har missat partisekreterarens inlägg i Dagens Nyheter. I utredningen belyser Kristdemokraternas företrädare vikten av public service-bolagens kultur- och folkbildningsuppdrag för sammanhållningen och demokratin. Nu kallas kulturutbudet för krimskrams, och dessutom ska det upphöra med motiveringen att vi nu har Spotify och Netflix.

Jag undrar varför Kristdemokraterna, som vanligtvis talar varmt om svenska värderingar, svensk kultur och svenskt kulturarv, nu plötsligt har landat i att det är helt oviktigt med svensk kulturproduktion och folkbildning för mediebolagen och public service.

Jag noterar att det för mindre än ett år sedan, då utredningens förslag lades fram, hade nåtts en bred överenskommelse i riksdagen. Vi har i förhandling med de andra partierna landat i de slutsatser som finns i den proposition som vi ska fatta beslut om i dag.

Vi socialdemokrater har värnat om ett utvidgat kärnuppdrag och accepterat de borgerliga partiernas krav på införandet av en förhandsprövning. Men jag är lite fundersam över, även om vi nu sammantaget står bakom den här propositionen, hur vi ska behandla breda överenskommelser och sakligt grundade utredningar i fortsättningen om de partier som vi samarbetar med i de här frågorna på bara några veckor kan ändra inriktning och innehåll.

Vad gäller Sverigedemokraterna hade jag faktiskt i morse en debatt mot Aron Emilsson där han konstaterade att SD har ett brett batteri av förslag för en väsentligen annorlunda public service-styrning. Men jag, liksom Christer Nylander, noterar att man i det här betänkandet faktiskt enbart föreslår att bolagen ska slås ihop och att man ska ha ett modernt distributionssätt och parallellsändningar av tv-kanaler. Det vete tusan om det utgör en bred förändring av public service – eller att man så hårt angriper ett rasande förtroende som inte existerar enligt SOM-institutets mätningar som faktiskt uppvisar att Sveriges Television är bland de mediebolag i hela Norden som har högst förtroende hos den breda allmänheten.

Fru talman! Globaliseringen och digitaliseringen av mediemarknaden kommer att fortgå med en aggressiv framfart. Jag är därför alldeles övertygad om att vikten av oberoende medier därför kommer att växa.

Med det sagt ställer vi socialdemokrater oss bakom propositionen och yrkar avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Hans Hoff, Åsa Karlsson, Lars Mejern Larsson och Azadeh Rojhan Gustafsson (alla S).

Anf. 33 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Man blir lite förvånad när man hör en klok person som Lawen Redar stå och fabulera kring vår politik. Det tyder på en tondövhet och en vilja att hitta konfliktlinjer så långt det är möjligt.

Jag vill läsa ur vår motion. Så här tycker vi om kulturuppdraget: ”Kultur och egenproduktion på svenska ingår också i kärnuppdraget samt andra angelägna samhällsområden där kommersiella medier inte kommer att verka.”

Jag hoppas att det är tydligt nog. Det jag hörde var att Lawen Redar sa att vi vill ta bort kulturuppdraget. Jag förstår inte alls var det kommer ifrån, och jag läste precis innantill från vår motion. Samma sak klistrades också på Kristdemokraterna, och det kommer säkert Roland Utbult att ta upp.

Jag har en del frågor till Lawen Redar. Anser Socialdemokraterna att Sverige ska ha en mångfald av medier som är livskraftiga och finns i hela landet? Om svaret är ja – det är det svar jag hör från samtliga partier – undrar jag på viket sätt den här propositionen stöder den målsättningen.

Jag har funderat mycket på att om kritiken mot public services oberoende aldrig kommer från regeringspartierna och Vänsterpartiet – skulle man då kunna anta att det faktiskt ligger någonting i att människor upplever public service som inte helt oberoende?

Anf. 34 Lawen Redar (S)

Fru talman! Låt mig förtydliga att jag inte alls har sagt i talarstolen att Moderaterna vill ta bort kulturuppdraget. Det har jag över huvud taget inte nämnt. Jag har den text jag har återgett här framför mig. Det jag har sagt handlar om de uttalanden som Moderaternas partisekreterare har varit ute med och som handlar om reklaminslag som ett sätt att få in pengar till public service och att man vill smalna av uppdraget.

Min motsvarande frågeställning handlar förstås om: På vilket sätt vill man smalna av uppdraget? Vad i uppdraget är det som Moderaterna fortsättningsvis vill smalna av? Kanske är det kulturuppdraget – jag undrar nyfiket.

Sedan handlar det om frågeställningen vad gäller relationen mellan public service och kommersiella mediebolag. Vi går faktiskt fram nu med en proposition som förtydligar två viktiga delar. Den första är att public service-bolagen ska ägna sig åt sitt kärnuppdrag. Är det Sveriges Television handlar det om bild, och är det radio handlar det om radioverksamhet, det vill säga att vi förtydligar att den textverksamhet som har pågått inom ramen för public service egentligen borde övergå till de kommersiella bolagen och tidningarna och inte utvecklas av public service-bolagen själva. Det har vi också sett i samband med utredningen. Man har varit självkritisk när det gäller den utvecklingen.

Det andra vi kan säga är att vi nu inför en förhandsprövning. Den innebär att tyngre tjänster, som inte omfattas inom kärnuppdraget, också kan komma att prövas om det påverkar marknadsandelarna. Vi menar att vi på det sättet kan skapa en livskraftig medieproduktion med både kommersiella aktörer och public service.

Anf. 35 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Jag vill passa på att bemöta det som också hördes från talarstolen om att vi inte vill godkänna verksamhet på internet eller något sådant. Det finns med i reservationen i utredningen. Det står att det finns en problematik när man ska tillgodoräkna sig den verksamheten därför att det inte går att granska utifrån grundlagen. Jag vill att det ska vara sagt.

Jag fick inte svar på min fråga avseende mediemångfald. Jag vrider lite på den. Det finns med i propositionen att public service ska stärka sin närvaro i svagt bevakade områden i Sverige och ta hänsyn till övrig kvalitativ nyhetsbevakning. Vasiliki Tsouplaki hade också med den frågeställningen i sitt anförande. Man ska dessutom ta hänsyn till konkurrensen och de möjligheter som mediemångfald ger, genom att titta även på det.

Det är inte tydligt i propositionen på vilket konkret sätt denna hänsyn ska tas. Jag tänker på det mediestöd till lokala medier som nu ökar eftersom de behöver mer stöd. Hur tänker Socialdemokraterna när det gäller det? Beroende på hur hänsynen ska tas, rent konkret, kan man anta att mediestödet kommer att kosta mer.

Anf. 36 Lawen Redar (S)

Fru talman! Lotta Finstorp lyfter upp en helt central fråga. Det handlar om hur vi ska stärka de kommersiella medieaktörernas utslagna finansiering på grund av att annonsintäkterna har gått över till de globala aktörerna. Staten har därför klivit in med bland annat mediestöd. På det sättet har alldeles för många tidningar tyvärr gjort sig helt beroende av statligt stöd. Men annars hade vi riskerat en situation där vi i många av landets områden inte har lokala och kommersiella medier.

Staten och politiken har behövt kliva in. Det har vi inte gjort med någon större entusiasm men just för att mediepolitiken är en grundval i vår demokrati. Vi måste därför ta det ansvaret.

Vad gäller det här sändningstillståndet har vi förtydligat att ”nya tjänster av större betydelse och väsentliga ändringar av befintliga tjänster inom ramen för programföretagens kompletterande verksamhet ska prövas”. Förhandsprövningen är ett sätt att säkerställa och förtydliga balansen mellan public service och kommersiella aktörer.

Det andra vi lägger in är det som Lotta Finstorp också lyfter fram: att public service-bolagen i nyhetsverksamheten ska ”ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar”. Hur det här ska gå till måste vi ålägga public service-bolagen att ta särskilt ansvar för. Men det ligger fast i det här sändningstillståndet. De får själva återberätta hur de har lyckats med uppdraget. Vi kommer såklart också att lyssna in de kommersiella bolagen när det gäller hur det går med den här uppgiften i sändningstillståndet.

Anf. 37 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Det är viktigt att vi är korrekta och sakliga här. Kristdemokraterna har till och med en reservation om det. Jag tycker inte riktigt att Lawen Redar höll sig till det när hon sa att Kristdemokraterna ska begränsa kulturutbudet. Det har vi aldrig sagt. Det är besvärande när man skruvar på det. Det blir lite fake news över det hela.

Det vi har sagt är att public service ska fokusera på kärnområdena. Det är det som är viktigt. Det betyder nyheter. Det handlar om minoritetsgruppers möjligheter att ta del av nyheter, annan samhällsinformation och så vidare. Det är den delen vi vill stärka. Det är också det vi har nämnt i medierna.

Det är bra om vi kan hålla oss till det som är korrekt här.

Anf. 38 Lawen Redar (S)

Fru talman! Det som är korrekt i det här är att Kristdemokraterna har vissa reservationer när det gäller nuvarande sändningstillstånd. Men de avser inte det som Kristdemokraternas partisekreterare har gått ut med i dagarna.

Jag ska förtydliga, så att vi inte landar i någon form av fake news eller vad diskussionen kan betecknas som. Det är helt riktigt att man har godtagit förutsättningarna för den här tillståndsperioden med de få reservationer som Kristdemokraterna har.

Men min fråga tillbaka till Roland Utbult blir: Varför går Kristdemokraternas partisekreterare ut i en debattartikel i Dagens Nyheter och säger att vissa delar av public services kulturuppdrag kan betecknas som krimskrams och att Netflix och Spotify kan ta över vissa av dess verksamheter, och därför ska man begränsa uppdraget? Det är min frågeställning. Och vad betyder det inför nästkommande sändningsperiod?

Anf. 39 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Anledningen till att vi går ut med det här i medierna är att vi ska ha riksting om ett par veckor. Då ska vi debattera public service. Det finns, som alla som håller på med partipolitik vet, ett antal motioner i ämnet. En del vill slopa hela public service. Man får yttra vad man vill i den motionsfloden. Men vad vi kommer att besluta oss för vet vi först om ett par veckor.

Vi har lyft upp det här som en diskussion i vårt parti och med andra som vill delta. Jag blir lite rosad av att Lawen Redar vill vara med och debattera vår politik på det här sättet.

Det som vi debatterar och diskuterar i vårt parti och som har spritt sig är just kärnområdena, det här med nyheter, samhällsinformation och så vidare. Jag tycker faktiskt inte att det är en orimlig styrning. Redan i dag är public service demokratiskt styrt, och inriktningen fastslås i sändningstillstånden. Det är alltså inte orimligt att, som vi gör, diktera att man bör stärka kärnområdena. Jag vill gärna försvara min partisekreterare när det gäller detta. Vi tycker inte att det är orimligt. Public service är i dag demokratiskt styrt genom de uppdrag som vi ger i sändningstillstånden.

Anf. 40 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag önskar såklart Roland Utbult, som är en stor vän av public service, stort lycka till på Kristdemokraternas partistämma. Framför allt ser Roland Utbult värdet av svensk medie- och kulturproduktion inom ramen för public service. I relation till de motioner som förmodligen kommer att dyka upp hoppas jag verkligen att stämman lyssnar på det Roland Utbult har att säga.

Styrningen av public services programinnehåll är nog ytterst känslig för mig och mitt parti. Ska man börja diktera vad som ska få finnas kvar måste man nämligen också diktera vad som ska bort. Den balansgången blir alldeles för långtgående vad gäller public service-bolagens egna uppdrag och egna sätt att nå ut till den breda allmänheten. Det kräver profession. Det kräver kunskap om hur public service ska vara relevanta och skapa den oerhörda trovärdighet som de för närvarande har.

Jag menar att den inriktning som mediepolitiken fortsatt ska ha är att stärka inhemska aktörer, vare sig de är kommersiella eller om det är public service, men inte med detaljstyrning. Vi ska ge dem långsiktiga och rimliga förutsättningar för att kunna genomföra det uppdraget.

Anf. 41 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Jag uppfattar att Lawen Redar och jag i mångt och mycket delar synen på public service och kulturpolitiken i stort. Men när det gäller frågan om förhandsprövning har vi lite olika åsikter här i dag. Jag säger ”här i dag” för vi hade inte det tidigare. Då hade vi samma åsikt om hur förhandsprövningen skulle gå till. Det är därför jag väljer att begära replik i dag.

Lawen Redar lyfter upp mitt inlägg där jag talade om konstitutionsutskottets yttrande. Det yttrande som jag hänvisade till var det som gjordes vid det förra införandet av förhandsprövningsmodellen. Då var Socialdemokraterna mycket kritiska till att göra de förändringar som man föreslår i dag.

Socialdemokraterna och även Miljöpartiet var då tydliga i sitt yttrande från konstitutionsutskottet att de kunde godkänna förhandsprövningen ur yttrandefrihetsgrundlagens hänseende eftersom det var bolagen själva och ingen annan som skulle anmäla nya tjänster. Bolagen skulle avgöra om något skulle prövas eller inte. Det var detta som gjorde att KU och den borgerliga regeringen vid det tillfället sa att modellen för förhandsprövning kunde godkännas. Som jag ser det har inget förändrats i sak sedan dess.

Min fundering är därför: Varför har Socialdemokraterna ändrat position sedan kommittéarbetet och den förra behandlingen i konstitutionsutskottet genomfördes? Vad har egentligen förändrats?

Lawen Redar nämner att det handlar om att titta på tekniker och metoder, inte innehåll. Jag ser att detta kommer att bli väldigt svårt att göra. Det som ligger bakom kritiken av modellen är just innehållsfrågor. Jag återkommer lite mer om det i min nästa replik.

Anf. 42 Lawen Redar (S)

Fru talman! Det som Vasiliki Tsouplaki lyfter fram stämmer. Socialdemokraterna är och har varit emot förhandsprövningen. Vi har förstås helt andra parlamentariska förutsättningar i dag, och vi har varit måna om att värna en bred överenskommelse i det mediepolitiska handslaget vad gäller public service.

Det finns tre anledningar till att vi tycker att förhandsprövningen kan godtas.

Den första är att vi vet att det finns ett EU-direktiv som kräver att Sverige ska införa en förhandsprövning.

Den andra är den breda överenskommelse om mediepolitiken som vi tycker tjänar medieförutsättningarna på lång sikt, vilket är av vikt.

Den tredje handlar om att utformningen av förhandsprövningen är väsentligt annorlunda än vad som redogjordes för i själva utredningen. Vi har utvidgat kärnuppdraget, vilket Vasiliki Tsouplaki känner till. Det gör att den del av förhandsprövningen som aktualiseras enbart handlar om nya tjänster av större betydelse eller väsentliga ändringar av befintliga verksamheter inom ramen för den kompletterande verksamheten. Vi har känt oss trygga med denna slutsats.

Vi har också noterat att Myndigheten för press, radio och tv liksom KU har intygat att man inte ser någon risk med innehållsprövning. Det är också ett skäl till att vi har landat i denna slutsats.

Vi tror att det är viktigt att de kommersiella aktörerna har en god dialog med public service-bolagen och att de har det på de områden där det finns konkurrensförutsättningar.

Anf. 43 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Om man kikar lite närmare på den tidigare kritiken mot nya tjänster hos public service kan man se att det exempelvis har handlat om att man anser att vissa av musikkanalerna på Sveriges radio spelar för mycket popmusik. Det är tydligt att det har handlat om en innehållskritik, inte att man har en playapp där man kan spela upp popmusiken utan man har tittat på just innehållet. Det har funnits kritik mot SVT Nyheters nyhetsapp. Det är inte själva metoden eller tekniken, att man har en app i sin telefon, som kritiken har gällt, utan att det har handlat om nyhetsrapportering i textform.

Det är denna kritik som har fått partier här i kammaren att vilja föra fram krav på att fler aktörer och de kommersiella medierna ska få anmäla tjänster till förhandsprövning. Det hela bygger på just detta. Det är därför flera av de borgerliga partierna reserverade sig förra gången konstitutionsutskottet hade frågan uppe. Det är också detta som har drivit fram denna förändring.

Det är väldigt bra att regeringen har gjort den här utvidgningen. Färre tjänster kan nu komma i åtanke för en prövning. Men det är själva principen om att andra aktörer ska tycka till om public services verksamhet som vi är kritiska mot. Vi menar att det stör oberoendet och går emot vad yttrandefrihetsgrundlagen säger. Vår kritik handlar om principen.

Jag har mycket svårt att se att man kan titta på tekniker och metoder och bedöma konkurrensförutsättningar gentemot de privata aktörerna om man inte också tittar på vad tjänsterna innehåller och erbjuder. Vi talar inte om teknikbolag utan om mediebolag som man ska mäta konkurrensen gentemot.

Detta är vår invändning, och jag hade hoppats att också Socialdemokraterna skulle hålla fast vid den.

Anf. 44 Lawen Redar (S)

Fru talman! Det kommer nog att vara så att de som anmäler dessa tjänster på grund av innehållet blir förvånade över att deras prövningar inte går vidare. Myndigheten för press, radio och tv menar att det i propositionen tydligt framgår vad det egentligen handlar om, nämligen tjänster av större betydelse. Det gäller då nya tjänster. Det handlar även om väsentliga ändringar av befintliga verksamheter inom ramen för den kompletterande verksamheten. Det är detta som innefattar det som kan påverka konkurrensförutsättningarna på mediemarknaden, inte innehållsuppdraget.

Detta är också orsaken till att vi låter public service-bolagen få bedriva tjänsten under tolv månader. Myndigheten för press, radio och tv får då bedöma om anmälningarna avser just detta och inte innehållet. Sedan får man jobba vidare med själva förhandsprövningsprocessen.

Vi känner oss alltså trygga med att både konstitutionsutskottet och Myndigheten för press, radio och tv har konstaterat att de inte ser några hinder med förslag som detta. De ser heller inga risker för att det blir en innehållsprövning. Vi kommer förmodligen i praxis att se att alla de som anmäler någon form av innehåll kommer att bli ytterst besvikna, eftersom frågan inte avser det.

Anna Sibinska (MP)

Anf. 45 Anna Sibinska (MP)

Fru talman! Hur formar vi vår bild av verkligheten? Var söker vi information? Är det i morgontidningen vid frukostbordet eller i mobilen på väg till jobbet? Kanske via en länk i sociala medier, webbradio eller tv? Dagligen möts vi av allehanda budskap och omges av mer information än någonsin tidigare. Digitaliseringen och globaliseringen har omformat medielandskapet. De har luckrat upp gränserna mellan traditionella medieformer och skapat fantastiska möjligheter att nå publiken.

Det har aldrig varit så enkelt för människor att söka sig till det som de är intresserade av, på de plattformar och vid de tidpunkter som de är intresserade av. För hela mediebranschen innebär det stora möjligheter och utmaningar, framför allt på lokal nivå. Det är vi alla medvetna om. Det är oerhört viktigt för demokratin att alla människor, oavsett var i landet de bor, ska ha tillgång till allsidig nyhetsförmedling av hög kvalitet. På så sätt kan var och en självständigt bilda sig en uppfattning om samhället utifrån fakta och kunskap.

Det offentliga samtalet kräver gemensamma fysiska platser och mediala öppna arenor där människor från olika delar av samhället, med olika erfarenheter och bakgrunder, kan mötas och få större förståelse för varandra och varandras åsikter. Vi vidgar vår filterbubbla och blir mer nyfikna på varandra. Det är uppenbart att medierna är avgörande för att demokratin ska hållas levande.

Vi i Miljöpartiet anser att Sverige i dag har en fungerande kombination av en stark public service och en mängd av livskraftiga privata medier. Vår uppgift är att skapa goda förutsättningar för denna levande mediemarknad att fortsätta utvecklas.

Det är av stor betydelse för de tre public service-bolagen – Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion – och för allmänhetens förtroende att det finns en bred politisk enighet kring verksamhetens centrala uppdrag.

En majoritet i utskottet vill, liksom den utredning som ligger till grund för förslaget, att public service-villkoren anpassas till ett nytt, digitalt mediesamhälle och tar hänsyn till vår förändrade mediekonsumtion. Det åstadkommer vi genom att bredda kärnverksamheten till att även omfatta programverksamhet på egna plattformar på internet. Regeringen vill inte begränsa programföretagens användning av externa plattformar, som sociala medier och globala distributionsplattformar. Det är viktigt att finnas med sitt utbud där publiken finns, men det ska alltid göras en konsekvensanalys för företagens oberoende och allmänhetens förtroende.

Fru talman! Det är min absoluta övertygelse att betydelsen av public service är större än någonsin. När polariseringen och fragmentiseringen i samhället ökar är det oerhört viktigt för demokratin att vi har professionella medier, journalistisk granskning och medier som har inskrivet i sitt uppdrag att de ska stå för opartiskhet och saklighet. Jag ser med oro på vad som händer i flera europeiska länder där de styrande försöker ta makten över public service och påverka inriktningen.

Det som händer på hemmaplan gör mig också oroad. Både moderater och kristdemokrater har på senare tid börjat ifrågasätta public service-uppdraget och dess omfattning. Om public service blir för smal når man bara dem som är särskilt intresserade av politik och samhälle – i klartext: dem som är resursstarka. För att nå bredare måste man ha en del populära program som får människor att på ett naturligt sätt söka sig till en public service-kanal eller -app. Då hittar man också till innehåll och utbud som är mer demokratiskt centralt.

Public service har en bra balans mellan smalt och brett och behåller därmed med rätta sin särställning. Det breda innehållsuppdraget ligger fast i propositionen, just för att kunna attrahera så stor publik som möjligt. Att spegla hela landet och variationen i befolkningen är också viktigt för både sammanhållningen och demokratin. Som tittare eller lyssnare i vårt avlånga land ska du kunna känna igen dig och få ett personligt värde.

Fru talman! Demokratiuppdraget och folkbildningsuppdraget går hand i hand. I dagens informationsflöde blandas korrekta fakta med reklam, politiska budskap, dolda avsändare och algoritmer. Vi måste lära oss att analysera, tolka och bedöma vad som är sant och rimligt och vad som är desinformation och propaganda. Vi måste skaffa oss kunskaper om hur medier, plattformar och nätverk fungerar. Den som saknar förmåga att särskilja sant från falskt, eller inte kan sätta information i rätt sammanhang, får svårare att bygga solid kunskap.

Public service har ett ansvar att stärka människors medie- och informationskunnighet. I propositionen betonas Utbildningsradions särskilda ansvar för att producera utbildnings- och folkbildningsprogram som rör just medie- och informationskunnighet. Utbildningsradion har möjlighet att motverka kunskapsklyftor samt vara en oberoende och trovärdig källa i en tid av ökad polarisering i samhället. Då kan vi bygga vår demokrati starkare.

För Miljöpartiets räkning yrkar jag bifall till propositionen och avslag på alla reservationer.

Anf. 46 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! För att vår demokrati ska kunna fungera på ett bra sätt behövs en mångfald av starka och oberoende medier i hela landet. Alla människor, oavsett var de bor, ska ha tillgång till ett allsidigt utbud av journalistik som kan skildra, fördjupa och förklara skeenden och händelser i vårt samhälle, både här hemma och i vår omvärld.

Medan vi i denna kammare nu diskuterar public service pågår krig och konflikter runt om i världen. I världens olika oroshärdar pågår övergrepp och förtryck mot människor i en omfattning som vi här i Sverige knappt ens kan föreställa oss. Det här engagerar oss. Vi vill veta vad som händer. Men vi behöver inte vara där. Det finns de som är där i vårt ställe. Modiga journalister tar sig till oroshärdarna och berättar för övriga världen vad som pågår. Vi andra läser tidningen, ser på tv och lyssnar på radio. Personer med särskilda kunskaper förklarar och sätter händelserna i sammanhang. Utifrån mediernas rapportering får vi en inblick i oroshärdarna och en hjälp med att förstå vad som händer.

Men krigets första offer är som bekant ofta sanningen. Propaganda och falska nyheter får spridning. Osäkerheten är stor. Många har intresse av att sprida falska föreställningar, misstro och osäkerhet. Informationsspridning blir en del av krigföringen.

Fru talman! Är då slutsatsen att vi ska låsa in oss och sluta lyssna? Nej. Sund källkritik och kritiskt analytiskt tänkande är inte samma sak som blind misstro mot allt. Är slutsatsen att vi ska ha färre medier och färre professionella journalister? Nej, absolut inte. Slutsatsen är att oberoende journalistik aldrig har varit viktigare.

Fru talman! En väl fungerande demokrati förutsätter att medborgarna har möjlighet att fatta informerade beslut. Det handlar om att var och en utifrån fakta och kunskap ska ha möjlighet att bilda sig en uppfattning om världen och de villkor som vi människor lever under. För detta spelar medierna i vårt samhälle en viktig roll.

Men inga enskilda medier kan göra anspråk på att ensamma kunna förmedla en heltäckande bild av verkligheten med alla dess nyanser och skiftningar. Världen är som bekant komplex, och det kommer alltid att behöva göras ett urval av ämnen och perspektiv. Därför är den mediala mångfalden så viktig. Public service och de kommersiella medierna måste kunna stå starka sida vid sida. Forskning visar dessutom att en stark public service i kombination med en livskraftig kommersiell mediemarknad går hand i hand med starka demokratier.

För de kommersiella mediernas del har regeringen stärkt press- och mediestödet, sänkt momsen på digitala tidningar och skapat bättre villkor för kommersiell radio. Det är en aktiv och offensiv mediepolitik. Men även public service måste ha goda förutsättningar, och det är vad denna proposition handlar om. Public service ska, med utgångspunkt i sitt oberoende, ha en modern reglering som går i takt med sin tid och som möjliggör ett brett utbud som speglar hela Sverige och som finns där publiken i dag finns.

Fru talman! Den parlamentariska public service-kommittén konstaterade att public service är en kollektiv demokratisk nyttighet som har ett demokratiskt värde för hela samhället. Den här gemensamma formuleringen är en spegling av det utmärkta arbete som kommittén har utfört. I de flesta delar har kommittén lyckats lämna sina förslag näst intill i enighet. Jag menar att det är mycket positivt att det går att uppnå bred uppslutning i centrala mediepolitiska frågor. Det är en erfarenhet som förhoppningsvis kan förvaltas för framtiden.

Regeringens utgångspunkt är i enlighet med kommittén att det breda innehållsuppdraget ska ligga fast. Ett brett utbud av nyheter, kultur, utbildningsprogram, barnprogram, underhållning, program för våra nationella minoriteter och mycket mer är centralt för att public service ska kunna vara en angelägenhet för alla i hela vårt land.

Ett fantastiskt utbud gör ingen större nytta om människor inte kan ta del av det. Den reglering vi har i dag är skapad utifrån den logik som gäller för det traditionella sättet att titta på tv och lyssna på radio, en reglering som utgår från att människor tar del av linjära tablålagda sändningar i marknätet. Men det kommer inte som någon överraskning för någon – detta har också redan nämnts av flera talare här i kammaren – att människor i dag tar del av det mediala utbudet på helt andra sätt: via mobiler, surfplattor, datorer och annan webbansluten utrustning. Det är på de internetbaserade plattformarna som publiken ökar, och det är också till stor del där den unga publiken finns.

Fru talman! Det finns skäl att tro att den här utvecklingen kommer att fortsätta i allt högre takt. Det är en fantastisk utveckling som ger helt nya möjligheter för människor att ta del av utbudet på det sätt som passar dem. Det vi ser växa fram är en demokratisering och en informationsrevolution som vi förstås ska ta till vara på bästa sätt.

Då måste vi ha en reglering för public service som går i takt med sin tid. I propositionen tas därför flera viktiga steg i den riktningen. Det utbud som finns på public services egna plattformar på nätet kommer från 2020 att ingå i den verksamhet som räknas som företagens kärnverksamhet.

Det innebär att vi nu äntligen slår fast att public services playtjänster på nätet tillhör det grundläggande uppdraget. Det stärker public services ställning i den digitala miljön. Men mer behöver göras. På sikt behövs en helt teknikneutral reglering, och en grundlagsutredning tittar på hur det ska bli möjligt. Regeringens ambition är att en mer teknikneutral reglering som möjliggör uppdrag och också uppföljning i onlinemiljö kan komma på plats inför år 2023.

Public service ska även kunna förmedla sitt utbud på externa plattformar. Men det får inte ske utan gräns, och det får inte ske utan eftertanke. En alltför expansiv spridning av det mediala utbudet utgör risker att det skulle kunna påverka public services oberoende om den för sin distribution skulle göra sig alltför beroende av de globala jätteföretagen, som inte har någon som helst ansvarskänsla för demokratiska värden som vi, företrädare för riksdag och regering, har att förvalta.

Det finns samtidigt ett viktigt demokratiskt värde i att public services utbud ska finnas enkelt tillgängligt för publiken där publiken finns. Vi fastslår nu att public service får använda externa plattformar så att publiken kan hitta till utbudet. Men det ska användas med eftertanke, och renodlade sociala medier ska användas med försiktighet.

Fru talman! En politik som syftar till att stimulera starka, ansvarstagande och oberoende medier i hela landet behöver också ta hänsyn till balansen på mediemarknaden. Det handlar om att skapa förutsättningar för en mediemångfald i hela landet där public service kan verka sida vid sida med starka kommersiella medier.

De senaste årens medieutveckling har inneburit stora utmaningar för många av landets tidningar framför allt på lokal nivå. På allt fler platser runt om i landet har det uppstått så kallade vita fläckar, områden som helt eller delvis saknar journalistisk bevakning. Det är i förlängningen ett allvarligt demokratiproblem.

I propositionen finns därför förslag om att Sveriges Radio och Sveriges Television ska stärka sin nyhetsbevakning i svagt bevakade områden men att SR och SVT också ska ta ansvar för en mångfald av nyhetsmedier i hela landet så att de kan värnas. Därför ska SR och SVT i sin dagliga verksamhet mer aktivt ta hänsyn till de kommersiella nyhetsmediernas konkurrensförutsättningar.

Public service ska självklart inte underminera de kommersiella mediernas affärsmässiga bärkraft. Men jag vill vara tydlig med att det går åt båda hållen. Även public services närvaro främjar journalistiken, stärker nyhetsintresset och stimulerar kvalitetsutvecklingen i journalistiken. Mer journalistik föder mer journalistik, och mångfalden av olika medier stärker journalistiken som institution.

Fru talman! Systemet med förhandsprövning innebär att nya tjänster av större betydelse ska anmälas för prövning utifrån deras förenlighet med public service-uppdraget och deras påverkan på mediemarknaden. Det här systemet har funnits i tio år, men ändå har aldrig någon tjänst anmälts för prövning.

Nu gör vi vissa systemförändringar för att stärka systemets legitimitet. För det första kommer andra aktörer än public service-företagen själva att kunna anmäla nya tjänster för prövning. För det andra kommer prövningsområdet att begränsas på så sätt att public services kärnverksamhet undantas från prövning.

Det ger public service ett stort manöverutrymme som förhoppningsvis kan förvaltas väl. Det är en frihet under ansvar. Samtidigt får fler aktörer mer att säga till om i frågan om huruvida public service utvecklas utanför sina ramar och därmed påverkar den övriga mediemarknaden alltför mycket.

En fråga som ännu inte fått sin lösning är den om vem som vid en förhandsprövning ska fatta det slutliga beslutet om en ny tjänst av större betydelse ska godkännas. I dag är det, som flera här har påpekat, regeringen som precis som tidigare utifrån myndighetens prövning fattar detta beslut. Det är en ordning som inte är optimal. Regeringen delar därmed riksdagens uppfattning att detta beslutsmandat behöver flyttas.

Vart det ska ta vägen är ännu en öppen fråga. Min ambition är glasklar. Det får aldrig råda några tvivel om att politiken håller sig på behörigt avstånd från mediernas verksamhet. Vi får återkomma i frågan. Jag vill ändå klargöra att regeringen med skyndsamhet kommer att tillsätta en utredning så att frågan kan få sin lösning redan under mandatperioden.

Fru talman! En viktig utgångspunkt för kommitténs arbete och likafullt för regeringen har varit ambitionen om att värna och stärka public services oberoende. I bred enighet har regering och riksdag lyckats åstadkomma detta i flera steg. Oberoendet för förvaltningsstiftelsen har stärkts. Vi har en stabil, långsiktigt hållbar finansiering. Vi har ännu lite längre sändningsperioder under vilka public service ska kunna verka i frihet.

Att värna mediernas oberoende är avgörande. Vi lever i en tid då allt fler makthavare försöker tämja medierna för sina egna maktpolitiska syften. På olika sätt försöker man strama åt det fria ordet och ta kontroll över medierna. Man hetsar mot medierna och kanske till och med mot enskilda journalister. Det är en mycket viktig demokratifråga. Tystnar medierna tystnar vår demokrati.

I Sverige står vi väl rustade. Här kan medierna rapportera utan risk för repressalier från politiska makthavare. Här finns en väl fungerande pressfrihet, starka tryck- och yttrandefrihetsgrundlagar och en kultur i vilket det fria ordet är högt aktat.

Men inte heller vi är vaccinerade mot ett hårdare klimat. Hot mot journalister är en realitet. Som en följd av det riskerar rädsla och självcensur att inträda. Även hets och hat mot medier förklätt till en påstått legitim form av mediekritik är en fara för medierna som demokratisk institution.

Det ständiga politiskt motiverade krypskyttet mot medierna är som små doser arsenik. Med tiden förgiftar de samhällsklimatet. Som en konsekvens riskerar förtroendet för den kunskap som medierna förmedlar att eroderas. Sanning och kunskap riskerar att relativiseras och urholkas.

Fru talman! Varje demokratiskt sinnad politiker bör respektera att journalisterna spelar en viktig roll i vår demokrati. Varje demokratiskt sinnad politiker bör hålla sig för god för att underminera journalisternas verksamhet genom att smutskasta dem. Varje demokratiskt sinnad politiker måste respektera det fria ordet och inse att det är journalisterna som granskar makten och inte tvärtom.

Medierna är inte nationens eller folkets fiende. Medierna och den fria journalistiken är demokratins nära vän, följeslagare och absoluta förutsättning. I dag fattar vi beslut om public services villkor för de kommande åren. Låt oss känna tillförsikt i att när vi väl går till beslut innebär det en insats för mer oberoende journalistik i hela landet. Det är bra för Sverige, och det är bra för vår demokrati.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna Sibinska (MP) och Azadeh Rojhan Gustafsson (S).

Anf. 47 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Tack, ministern! Vi uppskattar att ministern är med i debatten. Det hör jag från alla håll här.

Ministern tog upp förhandsgranskningsprocessen. Det är sannolikt att det blir ett tillkännagivande i dag till regeringen om att sista beslutande instans inte ska vara regeringen. Det finns i propositionen tankar och tveksamheter kring det system där regeringen har yttersta beslutanderätt.

Det brinner lite i knutarna att få någonting annat på plats. Hur ser tidsperspektivet ut? Hur tänker regeringen i den här frågan utifrån det perspektivet? Det är väl sannolikt att det i dag kommer att beslutas ett tillkännagivande.

Det är 24 reservationer till betänkandet. Det i sig är intressant. Det säger ganska mycket om att det finns tankar både framåt och i nuläge. Mycket handlar om partiskhet eller opartiskhet, beroende och oberoende medier, och så vidare, som är så oerhört viktigt.

Jag har en fråga där. Det handlar om att public service ska finnas i svagt bevakade områden i Sverige, något som också ministern tog upp. Samtidigt ska man värna högkvalitativ nyhetsbevakning från kommersiella medier.

Vi ser redan nu att mediestödet äts upp. Det finns ett stort behöv där ute. Man klarar inte sin ekonomi utifrån att reklamintäkterna har minskat, abonnemangsintäkterna har minskat och så vidare. Hur tänker ministern kring detta? Hur ska balansen kunna göras?

Den frågeställningen har kommit från både höger och vänster här inne i kammaren i dag. Vi förstår inte riktigt hur detta ska ske. Utveckla gärna lite grann hur man kan tänka sig det i det fallet.

Anf. 48 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! För att börja med förhandsprövningen, som Lotta Finstorp lyfte fram, nämnde jag i mitt anförande att vi i propositionen konstaterar att det är ett problem om det över huvud taget kan finnas en risk för att det på något sätt uppfattas som en politisk styrning av innehållet. Det är ju inte det som förhandsprövningen syftar till att granska.

Där avser jag och regeringen att återkomma så snart som möjligt så att vi skyndsamt under mandatperioden också kan tillsätta en utredning, få på bordet den information som det tidigare arbetet inte kunde lägga fram och så snabbt som möjligt komma till klarhet i den här frågan. Det gläder mig att det är ett enigt kulturutskott som har markerat detta. Vi är överens i den frågan.

I grunden är det inte märkligt att vi diskuterar de här grannlaga mediefrågorna. Däremot ser jag inte att det är vad public service gör som är grunden till att den stora mediepolitiska diskussionen nu har satts igång. Det är en enorm föränderlighet på mediemarknaden just nu. Vi ser de stora globala distributionsjättarna ta alltmer plats och annonsintäkter, vilket i grunden är det stora problemet för tidningarna runt om i landet. Man saknar möjligheten att få in lika mycket i reklamintäkter som tidigare.

Med det sagt är det avgörande för mig att vi har en balans på mediemarknaden. Det är därför regeringen har en väldigt offensiv mediepolitik och har lagt om mediesystemet. Vi har skjutit till pengar i budgeten och ökat mediestödet för de kommersiella medierna. Vi måste följa den här utvecklingen fortsatt noggrant och se till att vi, som vi nu gör i propositionen, värnar en stark oberoende public service. Vi ska också på olika sätt säkerställa att vi kan ha en livskraftig kommersiell mediemarknad. Då menar jag att det är rimligt att public service också tar sitt ansvar, vilket vi betonar i propositionen.

Anf. 49 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Det är oerhört viktigt att hela tiden ha kontroll över den balansen så att det inte blir slagsida. När det handlar om lokala medier kommer i annat fall de svagt bevakade områdena att tappa ytterligare.

Jag skulle vilja använda min andra omgång till att prata om tillgodoräknande av verksamhet i tråd. Bolagen kan ju tillgodoräkna sig verksamhet på de egna digitala plattformarna i förhållande till sina sändningstillstånd. I dag råder det enligt grundlagen etableringsfrihet och censurförbud i tråd. Det innebär att grundlagen förhindrar staten såväl att ge programföretagen tillstånd som att granska den verksamhet som sker online.

Det som är det stora problemet i det är ju att man inte kan granska det som kommer på den verksamheten. I propositionen finns förslag på att man ska kunna granska verksamheten i tråd, men det vi säger från moderat håll är att vi väntar på en grundlagsändring. Innan dess vill inte vi att det här ska gå att göra.

Utifrån att vi alla pratar om en oberoende public service undrar jag varför regeringen anser att det är legitimt att viss verksamhet inte ska kunna granskas. Utifrån det beslut som kommer att fattas kommer ju inte all verksamhet att kunna granskas.

Anf. 50 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Public service-företagen har ju redan i dag ett utbud på de digitala plattformarna. All verksamhet ska kunna granskas. Det är precis därför vi har en grundlagskommitté som just nu tittar på hur det här ska kunna regleras på ett klokt och bra sätt. Kommittén kommer att återkomma med sitt förslag kommande år.

Det vi säger i propositionen är att man för att uppfylla sitt uppdrag i huvudsak ska uppfylla det via marknätet. Då kan man också göra ett visst tillgodoräknande av den omfattande verksamhet man har digitalt. Det är inte orimligt, men det ställer precis som i dag höga krav på public service-företagen att de etiska system som man har gällande sändningarna i marknätet och programverksamheten där självklart också ska gälla för det som man lägger ut på nätet.

Återigen: Vi måste ändra det här systemet, och det är precis därför vi har en utredning som tittar på det.

Anf. 51 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! Hela utskottet, inklusive kulturministerns partikamrat här i riksdagen, ger bakläxa på just förhandsprövningen. Jag nämnde det väldigt mycket i mitt anförande.

De ändringar som föreslås i propositionen säkerställer inte att regeringen inte blir sista instans vid en förhandsprövning. Det är just den här delen som jag vill ställa en fråga till kulturministern om: Vilken syn har hon på förhandsprövningen utifrån perspektivet att det är hon själv som sitter på makten över vilka nya tjänster som SVT, SR och UR ska få lov att lansera? Anser ministern att de ändringar som hon föreslår i propositionen, nämligen kortare prövotid och att tredje part ska kunna anmäla nya tjänster, är tillräckliga för att förlänga ett principiellt armlängds avstånd mellan politiken och innehållet i medier?

Jag har en ytterligare fråga, och det är om ministern ser den kritik som riktas mot public service och vad hon anser om den.

Anf. 52 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Precis som remissinstanserna ser regeringen problem med det nuvarande systemet med förhandsprövningen, det vill säga att även om förslaget kommer från myndigheten är det alltså regeringen som fattar det slutliga beslutet. Även om det inte ska handla om att gå in i innehåll kan det ändå uppfattas som att man från politikens sida är inne där man inte ska vara, och precis som det eniga kulturutskottet står bakom avser vi att utreda detta så skyndsamt som möjligt.

Med de övriga justeringarna i förhandsprövningen hoppas jag att vi nu har hittat en bra balans och ett system som både ger public service-företagen den frihet de behöver och skapar en legitimitet gentemot till exempel de övriga kommersiella aktörerna.

Debattens vågor går höga om public service. Jag tittar på vad Granskningsnämnden har redovisat. Granskningsnämnden har ett uppdrag att granska att public service-företagen håller sig inom det uppdrag de har: De ska granska saklighet och opartiskhet.

Jag kan konstatera att av de beslut som har tagits av Granskningsnämnden är det ytterst få fällningar som handlar om just saklighets- och opartiskhetsuppdraget under ett ganska stort antal år och väldigt många timmars sändning.

Min fråga är: Hur ser riksdagsledamoten Angelika Bengtsson på det faktum att det är ytterst få program och inslag som har fällts? Vad säger dessa fakta i relation till den debatt med mycket höga tonlägen som förs bland annat från sverigedemokratiska företrädare?

Anf. 53 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! Tack, kulturministern, för frågorna och för svaren på mina egna frågor!

När det gäller Granskningsnämnden är det intressant. Precis som jag nämnde i mitt anförande finns det en diskrepans mellan vad Granskningsnämnden tittar på och vad folket, medborgarna, tror att Granskningsnämnden tittar på. Timbro har en rapport om det, som jag rekommenderar kulturministern att titta på.

Det är just det här som är problemet: Granskningsnämnden tittar på det som är kopplat till sändningstillståndet och inte sakfel. Det tycker jag är ett problem, och där har vi nämnt förslag på hur vi vill att det ska se ut i stället.

Det är jättebra att ministern skyndsamt ska utreda förhandsprövningen. Men det vore bra att veta när utredningen ska påbörja sitt arbete och när ministern tror att utredningen kan ge förslag som säkerställer att armlängds avstånd blir längre än vad det är i dag.

Slutligen vill jag tacka ministern för att hon var med i den här debatten. Det är väldigt bra med tanke på vilken stor debatt det finns inom politiken och i samhället kopplat till public service-frågorna. Vi pratar alltså om sex år framöver, och det är väldigt lång tid.

Anf. 54 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Först vill jag betona att det är en självklarhet att public services verksamhet ska bedrivas sakligt och opartiskt. Det är precis därför vi också har Granskningsnämnden. Att antalet fällningar för partiskhet och osaklighet är få kanske snarare är en indikation på att public service sköter sitt uppdrag ganska bra.

Jag har tagit del av den rapport som Angelika Bengtsson hänvisar till, och jag tycker inte att den säger särskilt mycket om någonting. Det visar väl att public service sköter sitt uppdrag bra med tanke på att det under lång tid har varit få fällningar och många sändningar.

Jag blir bekymrad när man refererar till ett debattklimat eller åsikter hos medborgarna utan att se sin egen roll i det hela. Hänvisar man till undersökningar och överdriver deras slutsatser kanske man bidrar till debatten på ett okonstruktivt sätt. Faktum är att public service åtnjuter högt förtroende hos svenska folket både jämfört med andra institutioner i vårt samhälle och i relation till andra public service-företag i Norden.

Jag tycker att vi ska vara stolta över det public service gör. Public service ska bedrivas med saklighet och opartiskhet, och det finns en granskningsnämnd som ska sköta sitt uppdrag.

Sverigedemokraterna hänvisar till att man vill göra förändringar. De är okonkreta, och jag tycker att det är viktigt att vi håller oss till fakta när vi diskuterar dessa frågor. Där ska Granskningsnämnden sköta sitt uppdrag.

Anf. 55 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag uppfattade ett antal vackra uttryck, som jag tyckte om. Tystnar medierna tystnar vår demokrati. Det talades om medial mångfald och sida vid sida. Det sista låter nästan som en potentiell sångtitel – sida vid sida.

Hyser kulturministern någon oro för att public service sväller över brädden och går utanför uppdraget så att detta med sida vid sida, konkurrensen, hamnar i obalans? Det kan vara fråga om en verksamhet som går utanför kärnuppdraget och sväller ut i ett stort antal program som jag förstår att ministern vill hålla tillbaka så att de inte stör konkurrensen. Hyser ministern någon oro för att detta skulle kunna ske?

Anf. 56 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Oro är fel ord. Jag skulle snarare säga att det är viktigt att vi säkrar public services ansvar.

Det handlar om två saker. Det ena är att vi säkrar ansvaret. Vi säger i propositionen att public service självklart har ett ansvar när det gäller de kommersiella mediernas förutsättningar, till exempel lokalt, att bedriva journalistisk verksamhet. Vi säger att man ska ta detta i beaktande.

Här vet jag att det förs samtal. Både Sveriges Television och Sveriges Radio har samtal med lokala aktörer om hur de ska kunna samspela på ett bra sätt. Men det ska ske med sunda konkurrensförhållanden. Och jag tror att vi båda delar uppfattningen att det är bra.

Sedan är det frågan om public services kärnuppdrag och vad public service ska göra. Där står jag, regeringen och Miljöpartiet fast vid att det breda uppdraget är viktigt. Alla i Sverige ska känna att de berörs av public service. De ska känna att det finns något som tilltalar dem. Public service ska spegla förhållandena i hela Sverige. Jag tror att vi får en bättre public service, en bättre samhällsdebatt och en bättre demokrati av ett brett uppdrag så att många kommer i kontakt med public service.

Roland Utbult frågade om gränserna, om public service kan svälla för mycket. Ja, vi sitter här nu och definierar i sändningstillståndet vad public service ska göra. Vi har varit överens i Public service-kommittén om det breda uppdraget.

Sedan finns förhandsprövningen för att säkerställa att kompletterande verksamhet av större betydelse, när man vill prova nya tjänster från public service, ska kunna bli föremål för granskning. Det syftar till att sätta olika slags yttre ramar för public services verksamhet.

Jag menar att regeringen i propositionen har hittat en bra balans och tagit hänsyn till att vi ska ha en stark och bred public service med goda förutsättningar, och den ska vara innovativ. Men vi måste också ha olika slags ramar för verksamheten.

Anf. 57 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag uppskattar att vi tar upp frågan om samspelet mellan de lokala medierna så att det fungerar bra. Det ställer jag mig verkligen bakom.

Nu när vi har kulturministern här vill jag fråga hur ministern tänker inför framtiden. Det finns nu ett sändningstillstånd som varar sex år, och det kommer att löpa som det är tänkt. Men när nu ministern är här undrar jag vilken vision hon har för public service framöver. Kan ministern formulera någonting som ger en tanke om vad ministern vill framöver? Det skulle vara intressant att höra om hon kan sträcka sig ännu lite längre fram än dessa sex år.

Ministern är högsta ansvarig på regeringssidan, så jag räknar med att det finns möjlighet att formulera någonting. Jag vet att ministern var inne på frågan om att public service ändå inte ska få lov att svälla hur mycket som helst. Man ska kunna hålla balansen, sida vid sida, som vi har talat om, med den mediala mångfalden. Jag skulle gärna vilja höra ministern formulera en vision för public service framöver.

Anf. 58 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Det är smickrande att Roland Utbult vill att jag ska formulera en vision för vad som ska stå i kommande sändningstillstånd om sex år. Det tänker jag inte drista mig till att göra.

Låt mig ta min utgångspunkt i den proposition vi behandlar i dag. Jag tycker att flera röster i kammaren lite nedlåtande har pratat om att propositionen inte innehåller någonting, att där inte finns något nytt. Jag menar att det absolut finns något nytt.

Nu tar vi steg för steg fram en mer modern reglering av public service. Precis som Roland Utbult konstaterar förändras mediemarknaden oerhört snabbt. Därför tror jag att det är svårt för mig, Roland Utbult och flera andra i kammaren att sia om hur medielandskapet kommer att se ut om sex år. Det jag med stor sannolikhet kan säga är att vi alla kommer att behöva ha en hög beredskap för förändringar. Jag menar att vi med hjälp av sändningstillståndet ger public service-företagen en stor möjlighet att vara innovativa, utvecklas i sin tid och finnas nära svenska folket – inte minst digitalt. Det handlar om stor frihet under ansvar.

Vi ska verkligen avhålla oss från att här i kammaren diskutera detaljlösningar och exakt hur public service med sin roll på mediemarknaden ska lösa olika frågor. Vi ska i förtroende ge public service dessa möjligheter, och frihet under ansvar ska råda så att public service kan utveckla sin verksamhet på bästa sätt.

Jag vill återigen komma tillbaka till att jag ser det breda uppdraget som helt avgörande för att public service ska vara relevant för alla i Sverige. Alla i Sverige ska ha tillgång till högkvalitativ journalistik, underhållning, kultur och idrott utan att man för den skull behöver ha den tjockaste plånboken. Det är principer som propositionen vilar på och som jag hoppas att vi kan få bred enighet om framåt inför kommande sändningstillstånd.

Anf. 59 Annicka Engblom (M)

Fru talman!

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åtstaten och kapitalet, dom sitter i samma båt

Det var väl en alldeles utmärkt inspiration från föregående meningsutbyte, för det är väl vad det handlar om när vi pratar om public service – sida vid sida med kommersiella medieaktörer. Det är alldeles utmärkt.

Jag vill tacka föregående talare här för intressanta meningsutbyten på alla sätt och vis. Jag som är ny i utskottet och mina moderata kollegor har under det senaste året fått möjlighet att sätta oss in i en intressant och principiellt viktig fråga, nämligen medierna och i synnerhet public service som ett uttryck för demokrati. Det är ganska komplicerad materia. Det innehåller både teknikaliteter och principer men också väldigt mycket åsikter och känslor. Allt detta är det viktigt att vi både är lyhörda för och tar med i de avvägningar vi gör eftersom politiken också styr ramverket för public service-företagen.

Det har varit ett nöje att dyka ned i detta med stor nyfikenhet och såklart mot bakgrund av den tidigare utredningen från public service-kommittén. Från Moderaternas sida har vi fört vidare dess synpunkter till följande kulturutskottsbetänkanden vad gäller saklighet, opartiskhet, ekonomi och ett antal andra saker – bland annat förhandsprövningen, som min värderade kollega Viktor Wärnick kommer att djupdyka i här så småningom.

Fru talman! Jag gillar public service. Jag är ganska stor konsument av public service. Jag är stor konsument av medier över huvud taget och går gärna upp en timme tidigare för att gå igenom samtliga nyheter, både kommersiella och från public service och både internationella och nationella. Jag tycker att det är viktigt med olika speglingar.

Jag och Moderaterna tycker att det är viktigt att public service har en tydlig uppgift i demokratin. Den ska gå att lita på, både vad gäller opartiskhet och faktakoll och som en del av totalförsvaret. Om det vore så väl att public service kunde garantera just detta!

Jag ska komma tillbaka till detta med saklighet så småningom. Men låt mig först uppehålla mig en stund vid det som vi kanske ska tala ganska mycket om här. Det är beredskapsuppdraget, för vilket public service-företagen har ett särskilt ansvar.

I kris och nöd är det viktigt att nå alla människor. Här vill jag lyfta fram SVT och radio och då framför allt lokalradio, P4. De har ett särskilt uppdrag och särskilt avdelade medel och ingår i övningar för att upprätthålla kommunikationen med samtliga medborgare i landet. Det är oerhört viktigt att man har denna täckning och beredskap.

Men i de diskussioner som jag och framför allt Viktor och Lotta har fört under ett helt år nu med både public service-företagen och de kommersiella aktörerna kan det vara en idé att framöver även titta på om vi ska bredda uppdraget ytterligare. Är det bara public service-företagen som ska inneha beredskapsuppgiften, eller skulle även kommersiella aktörer kunna ta på sig den uppgiften? Vi har ställt frågan till flera kommersiella aktörer, och de kan mycket väl tänka sig det. Men i så fall är det viktigt eftersom det är en beställning från staten att vi bidrar med medel i det avseendet, för att upprätthålla en sådan beredskap skulle såklart innebära en investering.

I det arbete som vi moderater vill igångsätta kommer vi att vända på alla stenar. Utskottsordföranden Christer Nylander lyfter fram att vi måste titta även på ungdomarnas mediekonsumtion i dag. Jag instämmer till fullo med både utskottsordföranden och Lotta Finstorp om att det är ett lappande och lagande. Man skapar sig ingen helhetsbild, varken av beredskapsuppdraget eller av hur unga konsumerar medier i dag, på det sätt som man borde.

Något som jag brinner för är tryggheten i samhället vid kris och i värsta fall krig. Här är det viktigt att ha i åtanke att ungdomar kanske inte alltid tittar på linjär tv. De tittar på playtjänster, och det gör de kanske flera dagar eller flera år efteråt. Detta behöver man komma åt för att nå ut med krisinformation i tid. Det måste vi också titta på. Jag tycker inte att man lyfter upp det tillräckligt i betänkandet, utan det är ett lappande och lagande.

Fru talman! Jag vill också ta en liten sväng om ekonomin. I och med att regeringen bestämde sig för att först ta ekonomin och sedan titta på innehållet får den med förlov sagt svälja att vi tar upp till diskussion om den idén verkligen är bra och om den ekonomiska modell som finns är till fyllest.

Med finansiering via skattsedeln blir public service-företagen väldigt dominerande ekonomiskt. Är det rimligt ur konkurrenssynpunkt? Finns det balans mellan de kommersiella aktörerna och public service-företagen på det sätt vi önskar?

Från Moderaternas sida har vi framhållit att när man lade ned Radiotjänst i Kiruna skulle de 166 miljonerna återgå till skattekollektivet för att sänka avgiften. Vi vill också att det ska göras en årlig avstämning så att inte ett förmodat överskott byggs på och gör public service ännu starkare ekonomiskt i förhållande till de kommersiella aktörerna. Det har vi inte fått gehör för på det sätt som vi skulle vilja.

Jag upplever heller inte i debatten att detta är någonting som särskilt bekymrar partierna i regeringen eller på vänsterkanten. Det bekymrar oss mycket av den anledningen att det är andras pengar och vi måste vara väldigt noggranna med skattebetalarnas pengar. Att bara pytsa in nya pengar för att man anser att public service måste ha ännu mer medel, som jag utläser av anförandet här att Vänsterpartiet gör, anser inte vi är det rätta sättet att angripa tillkortakommanden i betänkandet som vi har framför oss.

Vi behöver göra en helhetsöversyn av hela mediepolitiken. Om inte andra partier vill göra det tillsammans med oss i en parlamentarisk utredning tänker vi moderater göra det på egen hand för att veta var vi står i god tid före nästa sändningstillståndsperiod.

Fru talman! Det finns några saker som har bekymrat Viktor Wärnick och mig i de samtal som vi haft med public service-företagen. De har också förvånat oss lite grann. Det finns en … jag vill inte säga en tondövhet men lite av en oförståelse inför det vi framfört när det gäller debatten om ifrågasättandet av saklighet och opartiskhet.

Vi har också utsatts för närmast en lobbyverksamhet utan dess like, måste jag säga utifrån mina många år i riksdagen, där man inte lyssnar på vare sig farhågor eller sakliga argument som vi försökt lyfta fram utan hela tiden går i försvarsställning.

Våra medborgare har högt förtroende för public service, och det är viktigt att upprätthålla det. Men det sjunker tyvärr, och det gör oss moderater bekymrade. För att upprätthålla hög tillit kan våra public service-företag, med de särskilda uppgifter de har att i tider av desinformation göra faktakoll och vara garanten för saklighet, inte riskera att ifrågasättas på det sätt som faktiskt sker i samhällsdebatten. Det får vi inte blunda för. Det är vårt yttersta ansvar att inte vifta bort detta utan ta oss an vad det grundar sig på.

Vad gäller ekonomin har vi hört detta att det är viktigt att vi är stora aktörer på mediemarknaden så att vi kan leda medborgarna till att titta på sådant som kanske är mindre kommersiellt gångbart. Det bekymrar mig också, för det ingår inte heller i uppdraget. Public service är otroligt viktigt framför allt som garant för sådant som kanske inte är kommersiellt gångbart. Jag menar till exempel minoritetspolitiken och kulturen. Om man då understryker att man behöver vara en av de stora eller till och med största aktörerna för att kunna leda in till detta har man missat sitt uppdrag.

Fru talman! Som helhet står vi moderater bakom public service, men det finns all anledning att se över hela mediepolitiken som sådan. Det tänker vi moderater göra, i avvaktan på att vi förhoppningsvis får se en ny utredning gällande inte bara förhandsprövningen utan även andra delar för att få ihop detta lapptäcke.

Slutligen yrkar jag bifall till reservation 5 om saklighet och opartiskhet.

Anf. 60 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Jag vill säga några ord om finansieringen. Detta har debatterats och diskuterats i medierna den senaste tiden i kölvattnet av de interna diskussionerna i bland annat Moderaterna.

Vi införde en ny finansieringsmodell för att den gamla var omodern. Den var inte långsiktigt hållbar. Tv-licensen byggde på vilken teknik du hade snarare än hur du tillgodogjorde dig public services verksamhet. Nu har vi ett system som vi har kommit fram till gemensamt, som är långsiktigt hållbart och teknikneutralt och inte gynnar vissa typer av hushåll.

Vi var överens om att detta är en avgift som ska hanteras separat från övrig skatt så att den inte blir föremål för politisk kohandel. Man ska inte när man diskuterar årsbudgetar frestas att till exempel flytta pengar från public service, utan public services oberoende från politiken ska värnas.

Jag undrar om Moderaterna fortsatt står bakom den modellen och det systemet, som går ut på att vi har en oberoende finansiering, för det är helt fundamentalt. Det får inte bli så att man börjar tala om att flytta pengar från det ena kontot till det andra.

Anf. 61 Annicka Engblom (M)

Fru talman! Att det var omodernt och att förändringar behövde göras är vi fullkomligt överens om. Vi var också överens om att det behövdes en annan finansiering. Vi var inte överens, inte ens i den förra omgången i kulturkommittén, om i vilken ordning detta skulle ske.

Det är lite grann som när man i samband med regionreformen skapade Region Blekinge. Man beslutade att slå samman kommunförbunden och sa: Nu ska vi ha ett Region Blekinge, och det ska kosta så här mycket. Sedan kom man på: Jamen vad tusan ska vi hålla på med, då?

Enligt denna ordning agerar även den här regeringen. Man måste först veta omfattningen och ta hänsyn till hur det digitala medielandskapet ser ut för att sedan komma fram till om finansieringen verkligen ska vara så omfattande som den är i dag.

Dessutom tog man inte hänsyn till de påpekanden vi hade om att public service-företagen via skattsedeln får betydligt större finansiella muskler än de kommersiella aktörerna. Detta är bakgrunden till den årliga balansering vi vill se och till att vi tyckte att man när man nu lägger ned Radiotjänst i Kiruna, som hanterat den obsoleta tv-avgiften, skulle ta hänsyn till att det inte var statens pengar utan skattebetalarnas, som borde återföras. Inte heller detta har man tagit hänsyn till.

Detta är en demokratiskt viktig punkt i ett övervägande som måste göras när man så småningom, vilket jag hoppas att kulturministern initierar, tar ett helhetsgrepp gällande finansiering, omfattning och inriktning för public service, som vi har gett så starka muskler.

Anf. 62 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Det är ett faktum att vi har tagit ett helhetsgrepp. Vi har en ny finansieringsmodell som är långsiktigt hållbar, och det är relativt få och små justeringar som Moderaterna föreslår ekonomiskt. Vi är till allra största delen överens om omfattning och nivå på finansieringen av public service.

Sedan vet Annicka Engblom också att det finns system för möjlig reglering av public service-kontot, och det kommer vi självklart att följa. Ambitionen är att det ska vara balans på lång sikt så att vi håller nivån utifrån den finansiering som vi har sagt att public service ska ha.

Jag hör att Moderaterna nu är inne i en diskussion om att på olika sätt banta public service. Detta var inte något man lyfte fram under arbetet. Vi har i enighet kommit fram till det breda innehållsuppdraget. Nu ändrar sig Moderaterna och vill på olika sätt banta public service. Jag hoppas att man lyfter fram den åsikten i den kommande utredningen inför nästa sändningstillstånd. Jag kan också lugna riksdagsledamot Annicka Engblom med att det precis som tidigare kommer att komma en sådan utredning, där vi kan väga dessa olika frågor.

Jag vill även passa på att kommentera det som Annicka Engblom nämnde från talarstolen gällande debatten om saklighet och opartiskhet. Ja, alla ifrågasättanden av saklighet och opartiskhet bör och ska tas på allvar. Vi har Granskningsnämnden, som ska sköta detta.

Min fråga till Annicka Engblom handlar om att man inte litar på Granskningsnämndens bedömningar. Det är ganska få fällningar under väldigt lång tid. Är inte detta snarare ett tecken på att public service faktiskt sköter sitt uppdrag ganska bra? Litar man inte på Granskningsnämnden, eller gillar man kanske inte de beslut den har fattat? Det är frågor jag ställer mig när man i svepande ordalag hävdar att det borde vara en skarpare granskning.

Anf. 63 Annicka Engblom (M)

Fru talman! Detta är egentligen fria tolkningar av vad våra förslag innebär. Jag ska vara väldigt tydlig: Inför nästa sändningsperiod tänker vi i Moderaterna – och detta har vi aviserat mycket tydligt – vända på alla stenar och sätta samman en hel mediepolitik.

Vi har i dag fått höra många nyheter av kulturministern från talarstolen. Det ska göras en utredning om både det ena och det andra. Det är alldeles utmärkt! Det är inte detta vi behandlar i dagens betänkande och inte heller i propositionen. Men vi kan framöver ta med oss att det har utställts löften, inte bara om en utredning gällande förhandsprövningen i alla dess delar utan också om en hel mediepolitik. Detta ska vi definitivt följa med intresse.

Fru talman! Jag måste när det gäller diskussionen om saklighet och opartiskhet understryka att ifrågasättandet finns där. Det är olyckligt, men man måste finna orsakerna till det och bemöta det för att public service ska gå fullständigt skadeslös ur den diskussionen.

Detta är inget moderat hittepå. Jag kan, om jag så vill, lyfta fram en hel hög med ledande skribenter, ledarredaktioner och journalister runt om i landet som säger samma sak. Även från journalistkollektivet lyfter man det faktum att public service-företagen inte till fullo lever upp till sitt oberoende uppdrag.

Det tycker jag är allvarligt, och det är vårt ansvar som folkföreträdare att gå till botten med detta. Vi moderater kommer att göra det. Men jag blir oerhört bekymrad när jag hör att det viftas bort på det sätt som sker från regeringens sida.

Anf. 64 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för sången av Ebba Grön: Staten och kapitalet sitter i samma båt.

Detta tar mig såklart vidare in på den fråga som intresserar mig och Annicka väldigt mycket, nämligen försvars- och säkerhetspolitik. Förra mandatperioden satt jag i justitieutskottet och arbetade med den terrorstrategi som vi tog fram. I samband med det fruktansvärda terrorattentatet på Drottninggatan insåg man ganska snabbt att public service kommer att ha en betydande roll när det gäller beredskap och information till den breda allmänheten, när vi nu har den globaliserade mediemarknaden med flera aktörer som ger information och risk för osaklig information i tider av kris.

Om jag inte misstog mig på det som Annicka Engblom nämnde i sitt anförande menade hon att fler aktörer inom ramen för media borde ingå i totalförsvaret för att ge ut information till den breda allmänheten. Jag ser kritiskt på den hållningen. Just på mediepolitikens område kan detta utgöra en oerhörd risk.

Jag frågar då Annicka: Har jag tolkat inlägget fel? Är det inte mycket klokare att låta public service, som den breda medieaktör man är med stark tillit hos den breda allmänheten, få vara en av få aktörer i totalförsvaret vad gäller information inte minst i krissituationer?

Anf. 65 Annicka Engblom (M)

Fru talman! Tack för tacket, Lawen Redar! Jag kan ju inte låta Roland Utbult ha monopol på sjungandet i kammaren. För övrigt är det en mycket bra Ebba Grön-låt som jag tror att vi båda kan tolka och dela på olika sätt.

Tack för frågan, Lawen Redar! Den är viktig. Men vad jag avser med att detta behöver tittas på – och därför har jag också ställt frågan till våra kommersiella aktörer om de skulle kunna leva upp till uppdraget – är att bredda själva beredskapsuppdraget. Tanken måste i alla fall väckas i detta.

Alla våra medborgare tittar inte på linjär tv. Alla våra medborgare har inte mobiltelefoner. Alla våra medborgare behöver nås på olika sätt. Vissa väljer att titta mer på de kommersiella aktörerna än på public service. Det är alltså i så fall ett rent breddat uppdrag som man från de kommersiella aktörerna får återkomma om när det gäller vad det skulle innebära. Det är det som vi vill titta på.

Den information som ska gå ut ska ju, som jag ser det, precis som i dag vara grundad på den krisinformation som bland annat SOS Alarm och MSB står för när något krisar i samhället.

Anf. 66 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag delar också uppfattningen att det är otroligt viktigt att vi genom sändningstillståndet förtydligar att Sveriges Radio och SVT har ett tydligt ansvar som en del av totalförsvaret och att de fortsättningsvis kostnadsfritt ska sända meddelanden som är av vikt för allmänheten, inte minst vid krissituationer. Däremot förhåller jag mig en aning kritisk till att öppna för andra mediekanaler.

Man kan absolut ha öppna samtal brett i samhället om hur man ska stärka krisberedskapen, men jag tror att det är av oerhörd vikt att man är noga i valet av vilka aktörer som ska ingå i totalförsvaret. Jag skickar med den synpunkten till Annicka Engblom och den moderata grupp som ska titta vidare på mediepolitiska frågor.

Anf. 67 Annicka Engblom (M)

Fru talman! Till skillnad från Lawen Redar, som tillhör regeringspartiet, vill vi inte stänga några dörrar utan öppna fler. Vi vill inte bara när det gäller beredskapsuppdraget utan också i andra avseenden vara öppna och nyfikna. Vi vill vara lyhörda inför samhällsdebatt, samhällsbehov och mediekonsumtion. Det finns så mycket att borra i när det gäller dessa frågor som varken propositionen eller kulturbetänkandet svarar på.

Vi vill hit the ground running. Man ska inte prata engelska i den här kammaren, har jag fått till mig, men nu gör jag det i alla fall eftersom jag tycker att det är ett väldigt bra uttryck inför den av kulturministern utlovade breda översynen av mediepolitiken. Vi moderater vill ha ett öppet sinne här, där detta kan vara en av de stenar som vi vänder på. Det är bara till gagn för medborgarna, för public service, för kommersiella aktörer och ytterst för svenska folket.

Aron Emilsson (SD)

Anf. 68 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Public service är på allas läppar, och den bevingade frågan ”Vart är vi på väg?” inställer sig och har fått en ny innebörd. Vad ska public service göra, i vilken omfattning och på vems bekostnad?

I flera år har vi sverigedemokrater mejslat fram riksdagens vassaste reformagenda, grundmurat och genomtänkt. I dag ser vi hur en gemensam konservativ opposition formeras kring den kritik och de kärnfrågor vi sedan länge belyst. Jag välkomnar det. Bättre sent än aldrig. Ju högre medvetenhet, desto bättre. Och ju tidigare, desto större möjlighet att växla om utan stress och bana väg för reform snarare än revolution.

Vad som däremot är revolutionerande i dagens debatt är socialdemokratins tongångar. I kontrast till hur det brukar låta i kulturdebatten har man plötsligt blivit nationens förkämpar. Den svenska kulturen, det svenska språket och svenskheten ska stå stark i konkurrens med det globala. Det välkomnar jag också. Det visar att det finns en mognad. Vi behöver se till att vi i den internationella konkurrensen har en produktion i Sverige på svenska, av svenskar och för svenskar.

Det är också revolutionerande att höra att sverigedemokratins tidigare så kritiserade och omfattande reformagenda plötsligt har blivit relativt okontroversiell. Det säger kanske också något om vart opinionen är på väg, om det nu har att göra med att väljarnas förtroende för vårt parti numera överstiger förtroendet för socialdemokratin i LO-förbunden och att vi i den allmänna opinionen konkurrerar om förstaplatsen i svensk politik. Kanske har man gett oss rätt i vår analys.

Det är uppenbart att public service gång på gång brister i opartiskhet och saklighet. Vi märkte det utan tvekan i samband med förra valets slutdebatt, när man som public service-bolag gick ut och tog avstånd från en utpekad partiledare i stället för att partiledarna sinsemellan tog avstånd från varandra och tog debatten. Detta fälldes man sedan för i Granskningsnämnden. Det finns otaliga exempel på liknande förfaranden. Detta påverkade också naturligtvis valet till fördel för bland annat socialdemokratin.

Det finns också många belägg för att man har förskönat bilden och inte speglat den verklighet som många väljare själva upplever. Det handlar om urvalet av nyheter, om invandringens lönsamhet – det första ”kompetensregnet”, som man betecknade den stora migrationskrisen 2015 – och om hur man värderade vilka experter som man tog in och som fick bedöma och göra en konsekvensanalys av migrationspolitiken, klimatpolitiken och andra hett debatterade frågor.

Vi kan notera att förtroendet för public service fortsätter att sjunka inom framför allt de väljargrupper som hör till Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. I vissa undersökningar ökar förtroendet svagt bland de vänsterliberala partiernas väljare, men i andra undersökningar minskar den faktiskt även bland dem och även bland unga. Detta säger något om sakernas tillstånd.

Vi ska vara glada över att vi har svensk public service. Det finns i grunden en god och klok tanke om uppdrag och betydelse i den internationella konkurrensen. Vi är ett litet språk- och kulturområde i Norden, och det behöver vi värna på många olika sätt.

Samtidigt måste vi vara medvetna om att vi behöver effektivisera och trimma verksamheten. Vi ser – inte minst såg vi det nyligen när kulturutskottet var på besök i Danmark – att det går att göra mer för mindre, som man uttryckte det.

Vi behöver åstadkomma en normalisering där svensk public service i linje med flera andra nordiska länder och europeiska länder samordnas i ett gemensamt bolag som är formellt oberoende. Det är ett svar på en ökad önskan och efterfrågan om att slimma budgeten och bli vassare men smalare, som Moderaterna uttryckte det. Det är också ett svar på teknikutvecklingen. Det handlar om att kunna arbeta mer formatoberoende med rörlig bild, text, ljud och så vidare.

Anledningen till att Sverigedemokraterna i dag yrkar avslag på regeringens proposition är att man har börjat i helt fel ände. I motsats till vad som har hörts under debattens gång skulle jag vilja påstå att Sverigedemokraternas reformagenda är rigid, solid och omfattande. Men den är klok och genomtänkt, för vi har börjat i tid.

Vi sa tidigt nej till att införa en allmän skatt utan folklig förankring, som vi nu ser resultatet av. Sjunkande förtroendesiffror leder i sin tur till en ihålig folklig förankring, som långsiktigt är ett hot mot den public service som inte minst Socialdemokraterna, Miljöpartiet och övriga partier i regeringssamarbetet värnar. Där borde vi dela en oro.

Vi ser också att saklighet bättre kan åstadkommas genom ett förändrat speglingsuppdrag, där det införs ett ökat nordiskt samarbete i form av att man speglar varandras verklighet och vardag. Man märker att Danmarks Radio, NRK och Yle lyfter viktiga samhällsfrågor men också fler perspektiv i den politiska diskussionen, i civilsamhällets diskussion och i medborgardebatten.

Detta jämte att tydligare exponera rättelser hos programbolagen, effektivisera verksamheten och vända förtroendesiffrorna kommer att vara grundstenar för att möta minskat förtroende och lägga grunden för ett paradigmskifte där public service reformeras för att långsiktigt bevaras.

(Applåder)

Anf. 69 Lawen Redar (S)

Fru talman! Sverigedemokraterna har uppvisat en tondövhet inför digitaliseringen, globaliseringen och teknikutvecklingen. Det är faktiskt där vi socialdemokrater gör vårt avstamp, inte i någon form av skönmålning av nationalism eller konservatism.

Vi vill inte på något sätt begränsa de svenska berättelserna och hindra att de skildras i det stora starka medielandskap som vi ska ha i Sverige. Vi tolkar inte heller speglingsuppdraget som någon form av kvotering när vi talar om mångfald och jämställdhet. Det är en naturlig del av Sverige vare sig man vill eller inte.

Min fråga till Aron Emilsson är: Varför tolkar man jämställdheten, mångfalden och pluralismen i de svenska berättelserna som någon form av kvotering?

Aron Emilsson (SD)

Anf. 70 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag kan börja med att understryka att Sverigedemokraterna är det parti som tidigt och tydligt i sin politik har noterat globaliseringen och digitaliseringen som de största förändringarna i det svenska och internationella mediala landskapet och pekat på varför det i det sammanhanget behövs en reformerad och stark svensk public service. Det finns en tydlighet kring det.

Sedan är det uppenbart att teori inte alltid når hela vägen fram till praktik. Vi reagerar när vi ser att programbolagen, liksom en del andra statliga institutioner, i olika avseenden snarare är upptagna med att diskutera representativitet i form av färgskalor, etnicitet, yttre attribut, förmågor eller hur man ser ut eller verkar som människa. Det är nämligen ett otidsenligt sätt att mäta jämställdhet. Parallellt med detta finns då utnämningsmakten som regeringen har.

Jag tror att alla här är överens om jämställdhet. Men det handlar om att ge män och kvinnor samma chans, samma utrymme och samma möjlighet att söka befattningar och tjänster, representera sitt perspektiv och så vidare.

Vi har redan påpekat att vi vill bredda perspektiven – där ingår det. Men att mäta representativitet i yttre attribut, vilket har kommit till uttryck, är för mig helt främmande. Det är en faktor som jag trodde att vi hade lagt bakom oss.