Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Betänkande 2003/04:UU10

1, Förslag
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 5 maj 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC

Verksamheten i Europeiska unionen under 2003(doc, 552 KB)

PDF

Bilaga: bet_200304_uu_10(pdf, 1 MB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:10 Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Beslut

Verksamheten i EU under 2003 (UU10)

Regeringen har rapporterat till riksdagen om verksamheten inom Europeiska unionen under 2003. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 48

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-04-27
Justering: 2004-04-27
Trycklov: 2004-05-03
Trycklov till Gotab och webb: 2004-05-06

Reservationer: 19
Betänkande 2003/04:UU10

Alla beredningar i utskottet

2004-03-18, 2004-04-20, 2004-04-27

Verksamheten i EU under 2003 (UU10)

Regeringen har rapporterat till riksdagen om verksamheten inom Europeiska unionen under 2003. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-05-05

Debatt om förslag 2003/04:UU10

Webb-tv: Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Dokument från debatten

2004-05-05Protokoll 2003/04:109

Protokoll från debatten

Urban Ahlin (S)

Anf. 1 Urban Ahlin (S)

Ärade ledamöter! För första gången står i dag Europeiska unionens flagga jämte den svenska här i riksdagens plenisal. Vi tyckte att detta var ett lämpligt tillfälle. I lördags firades runtom i Europa, liksom här i Sverige, EU:s utvidgning med tio nya medlemmar. Det är en stor glädje för oss att ha representanter från de nya medlemsstaterna på läktaren i dag. (Applåder) Å Sveriges riksdags vägnar vill jag ta tillfället i akt att hälsa Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien Slovenien, Tjeckien och Ungern välkomna i Europeiska unionen. Det var en enhällig riksdag som tog ställning för er anslutning i december. Vi vet också att utvidgningen har ett starkt stöd hos det svenska folket. Det har i europeisk historia alltid funnits en spänning mellan enhetssträvanden och autonomi. Krafter som verkar sammanhållande och sådana som verkar splittrande har löpt parallellt. Det har visat sig att de bästa perioderna i Europas historia har varit när gränserna hållits öppna för människor, idéer och varor. Drömmen om Europa, enat och i samarbete, har kommit och gått genom århundraden. Den har ofta varit kopplad till en strävan efter maktbalans. Men framför allt har drivkraften varit längtan efter fred. Redan på 500-talet e.Kr. tänkte sig påven Gregorius den store, som också har kallats Europas fader, ett samfund av västeuropeiska stater under påvlig ledning. Stora tänkare på 1700-talet som Voltaire, Rousseau och Kant hade olika förslag om ökat samarbete mellan de europeiska länderna. Och 1849, då fredsrörelsens stora kongress öppnade i Paris, inledde Victor Hugo med att tala om ett Europas förenta stater. Ett sådant tillfälle i historien, då drömmen om Europa var stark, var naturligtvis efter det andra världskriget. På fredag är det 59 år sedan Tyskland kapitulerade utan villkor på alla fronter. Det är också en dag som kommer att högtidlighållas i många länder. Därmed hade freden kommit till Europa. Men det var en svårt sargad kontinent som hade att resa sig efter krigets förödelse. Århundraden av tänkande och skrivande om ett förenat Europa hade inte lyckats skapa varaktiga projekt för samarbete och integration. I slutändan hade de söndrande krafterna alltid segrat. De inflytelserika statsmän som efter andra världskrigets slut tog sig an drömmen om Europa hade egentligen inte mycket konkret att luta sig mot. Den svenske diplomaten Ingemar Hägglöf har liknat Västeuropa under decennierna efter andra världskriget vid en väldig byggarbetsplats. Han skriver så här: Det hamrades och snickrades på fördrag, allianser och organisationer. Den ena europeiska organisationen efter den andra tog form: Brysselpakten, OEEC, Europarådet, Nato, Europeiska betalningsunionen, Kol- och stålunionen, Europeiska försvarsgemenskapen, Västeuropeiska unionen, Europeiska frihandelsområdet, Europeiska ekonomiska gemenskapen, EFTA, OECD. Det byggdes, ändrades, vrakades, förhandlades, slogs ihop. Statsmän frammanade stolta visioner. Så långt Ingemar Hägglöf. Samtidigt hade Europa snabbt efter kriget delat sig i två block. Redan 1946 målade Winston Churchill upp bilden av en järnridå, som hade gått ned över Europa från Lübeck till Trieste. Snart lades till den politiska uppdelningen en ekonomisk i och med att den amerikanska Marshallhjälpen enbart antogs av länderna i väst. Före 1940-talets slut var den polariserade värld som kom att betecknas det kalla kriget ett faktum. Den 1 maj i år satte slutligen punkt för denna period i Europas historia. Omvälvningen började det dramatiska året 1989 då det kommunistiska samhällssystemet i Central- och Östeuropa föll samman. En reformvåg av demokrati och marknadsekonomi svepte över länderna som snabbt vände sina blickar mot Europeiska unionen. Många var faktiskt villiga att ge upp en del av det självbestämmande som man kämpat så hårt för, för att bli delaktiga i något större. Resultaten från folkomröstningarna om EU-anslutning i de nya medlemsländerna har här talat ett tydligt språk. Många har vittnat om känslan av att komma tillbaka till Europa - känslan av att komma hem. Kalla krigets slut innebar också möjligheter för handeln, freden och säkerheten i Medelhavsområdet. EU har sedan många år strävat efter utökade ekonomiska, politiska, sociala och kulturella förbindelser i denna region. Cyperns och Maltas medlemskap i unionen är ett uttryck för detta. Kära ledamöter! Vissa av de byggen som Ingemar Hägglöf nämnde har så småningom övergivits. Andra har vi genom åren fortsatt att snickra på. Europeiska unionen tillhör ett av de byggen som kommit att bli allt viktigare. Utvecklingen av unionen har drivits framåt av behovet att tillsammans hantera gemensamma utmaningar. Frågar man medborgarna i samtliga 25 medlemsländer, vilka frågor som EU bör arbeta med, blir svaret: Bekämpa arbetslösheten, fattigdomen, terrorismen och den organiserade brottsligheten, bevara freden i Europa och skydda miljön. Dessa är de viktigaste utmaningarna. Men integrationen i EU har också drivits fram av det möjligas konst. Efterhand har det geografiska området vidgats med fler och fler medlemmar, och den institutionella kapaciteten har ökat. Alltfler sakfrågor har kommit att behandlas inom EU:s ram. Till de ursprungliga områdena handel, jordbruk, konkurrensfrågor och transport har under årens lopp lagts en rad andra som monetärt samarbete, utbildning och kultur, för att nämna några. Detta ställer naturligtvis krav på den demokratiska processen - liksom på oss folkvalda. Alla folkvalda församlingar har ett ansvar att värna demokratin. Det gäller i kommunerna, i landstingen, i Europaparlamentet och naturligtvis här i Sveriges riksdag. På alla nivåer måste vi folkvalda fråga oss: Vad kan vi göra för att främja öppenheten, tydligheten och dialogen med medborgarna? EU är en gemenskap av demokratiska stater. Hur säkerställer vi demokratin, själva fundamentet för denna gemenskap, som nu omfattar 450 miljoner människor? Det är en stor utmaning som vi har att hantera. Jag skulle vilja lyfta fram tre aspekter. För det första måste vi bli bättre på att samarbeta med parlamentariker i andra EU-länder och i Europaparlamentet. I konventets förslag till nytt fördrag får de nationella parlamenten ett särskilt ansvar att på medborgarnas vägnar bevaka att subsidiaritetsprincipen följs. Genom en kontrollmekanism har parlamenten sex veckor på sig att reagera om de anser att en fråga inte hör hemma på EU-nivå. I denna nyordning ser jag ett stort behov av samarbete mellan parlamenten i EU. Vi bör ha i minnet att EU numera omfattar 26 parlament, 37 kammare, ungefär 430 fasta utskott och över 9 000 ledamöter. För det andra måste vi bli mer aktiva i EU-frågorna här i Sveriges riksdag. Fler ledamöter måste komma in på plan, och utskotten måste ta ett större ansvar. Längre fram i denna månad kommer vår gemensamma arbetsgrupp att redovisa sina preliminära slutsatser kring detta för Riksdagskommittén. För det tredje är det angeläget att vi inom EU tar del av debatterna i varandras länder. Det kan vi självklart göra genom personliga möten och kontakter, men jag ser också att nationella medier har en central roll i detta. För om vi ska vara ärliga, är det inte särskilt många som läser Financial Times, Le Monde eller Die Zeit eller ens en gång ser på andra länders TV-kanaler. Ärade ledamöter! EU har alltid haft en gäckande karaktär. Unionen låter sig svårligen kategoriseras. Det är en komplex organisation, som befinner sig i ständig förändring, vad Jacques Delors har kallat ett "oidentifierat politiskt objekt". Vissa statsvetare hävdar att EU lättast kan förstås som en process, snarare än en institution, och jag är benägen att hålla med. Men en sak är säker: den europeiska union som vi kände före den 1 maj finns inte längre. Nu öppnas nya möjligheter. De tio nya medlemsländerna har mycket att bidra med. De kommer in som friska fläktar i ett etablerat samarbete, med höga ambitioner och nya perspektiv och idéer. Jag är förvissad om att vi kommer att ha mycket att vinna på att lyssna och lära av varandra. Den processen har redan börjat. Riksdagens kontakter med Bryssel och med EU:s medlemsländer har ökat rejält under senare år. Förra året och i år kommer representanter för Sveriges riksdag att ha besökt eller tagit emot besök från en klar majoritet av EU:s medlemsländer. Flera utskott och partigrupper har börjat samarbeta tätare med sina motsvarigheter i andra parlament inom EU. Jag skulle tro att detta samarbete alltmer kommer att handla om konkreta politiska sakfrågor och allt mindre om allmänt erfarenhetsutbyte och kontaktskapande. Vi kommer att hitta likasinnade i andra parlament som vi kan bygga allianser med för att få bättre genomslag för svenska ståndpunkter i unionen. En stor del av det vi har framför oss handlar därför om att kavla upp ärmarna och diskutera problem och lösningar över nationsgränser. Det handlar om handfast hederligt politiskt arbete i den utvidgade unionen, ibland arbetsamt men ofta stimulerande, ja spännande och roligt. Låt oss vara uppriktiga: EU var, och är, inte allas förstahandsval för europeiskt samarbete. Men EU är numera den plats där 25 länder sitter och fattar gemensamma beslut som påverkar vardagen för hundratals miljoner människor. EU är en organisation, en process, som inte bara bidrar till fred och säkerhet utan även föder oro. Konsekvenserna av utvidgningen är ett sådant exempel. Vi hade här i riksdagen en intensiv debatt om övergångsregler förra onsdagen. I de nya medlemsländerna är det risken för att förlora unga högutbildade som har bekymrat många. Inom ramen för EU möts dessa olika perspektiv. Här har vi att hantera varandras oro och varandras bekymmer. Vi ger - och vi tar - och vi håller ihop. För det verkar faktiskt som att nu, när valet är fritt om man vill delta eller inte, så är de sammanhållande krafterna i Europa till slut starkare än de splittrande. Flaggorna bakom mig representerar just det. (Applåder)

Berndt Ekholm (S)

Anf. 2 Berndt Ekholm (S)

Herr talman! Sverige spelade en stor roll för utvidgningen av den europeiska unionen. Alla Sveriges regeringar har med kraft kunnat stödja den europeiska utvidgningen genom att det har funnits ett så starkt stöd ifrån Sveriges riksdag. Alla riksdagens partier har varit helt eniga om det viktiga med att den onaturliga uppdelningen av Europa slutförs och att vi förs samman till en helhet. Kom ihåg i dag, dock, att vi inte ska låta oss nöja med att floden Bug vid östra sidan av Polen blir EU:s östra gräns. Utvidgningen kommer att fortsätta. I dag är det värt att påminna om att alla Europas länders folk har en rätt att få bli medlemmar av Europeiska unionen. Jag skulle också vilja påminna om den unika roll som Sveriges riksdag faktiskt spelade när Sovjetunionen föll samman. De baltiska länderna hade folkvalda parlament, men de styrdes från Moskva. Den svenska regeringen ville naturligtvis väldigt ogärna samarbeta med regeringen i Moskva om vår utrikespolitik gentemot Baltikum. På den tiden sköttes faktiskt Sveriges utrikespolitik av Sveriges riksdag med våra kontakter med våra vänner på andra sidan Östersjön. Mina kolleger i utrikesutskottet och en del andra utskott kommer senare att vittna från sina besök i Baltikum och Polen och det deltagande de hade vid deras firande. Men låt mig få vara lite personlig och göra en ornitologisk utsvävning. Under de tio år som jag har suttit i riksdagen och fått ansvaret från det socialdemokratiska partiet att företräda oss i frågor som handlar om Europeiska unionens utvidgning och vår relation till Öst- och Centraleuropa har jag i alla tal hänvisat till ornitologins värld, och jag vill sluta cirkeln genom att göra detsamma i dag. När muren hade fallit vet vi alla hur svårt vi hade att komma ihåg namnen på de berörda länderna och deras huvudstäder. Hur var det nu? Var Vilnius huvudstad i Lettland, och var någonstans låg Riga? Samtidigt öppnades en möjlighet för oss amatörornitologer att se fåglar som vi aldrig tidigare hade sett. Blåkråkan är en rar fågel i den svenska naturen men finns faktiskt i ganska talrik mängd i Baltikum. Vi fick möjlighet att komma dit och göra nya bekantskaper, träffa nya vänner och se nya fåglar. En solidaritet och en vänskap uppstod över Östersjön - denna Östersjö som tidigare höll oss isär men som nu faktiskt sluter oss samman. Denna vänskap och solidaritet utvecklades så mycket att hundratals kyrkor, frikyrkoförsamlingar, fotbollsklubbar, kommuner och landsting flög fram och tillbaka över Östersjön för att utveckla samarbeten, vänortsprogram och aktiviteter tillsammans. Vi flög likt kustsnäppan helt obehindrat över nationsgränserna, fram och tillbaka. Vi behandlade varandra som grannar. Vi hälsade på hos varandra. Vi hade trevligt tillsammans. Men nu har vi ingått i samma familj. Rosenfinken är en väldigt vacker fågel - en klarröd liten fink. För 20 år sedan var den ganska ovanlig i den svenska naturen. Sedan dess har den invandrat från östra Europa, och den finns i dag i talrik mängd i Sverige. Jag vet inte om någon ledamot nu i maj kan finna tid för en skogspromenad - jag vet att det är en sammanträdestyngd månad - men försök! Just i maj sitter nämligen denna klarröda rosenfink med självklar stolthet och auktoritet i den svenska naturen och sjunger sin sång. Precis på samma sätt som våra grannländer nu har ingått i samma familj kommer deras kulturer, tradition, språk och sång att vara en naturlig del i vårt svenska samhälle. Låt mig härma rosenfinken. Den låter som jag nu visar genom att vissla. Minnesramsan för alla amatörornitologer är: Pleased to meet you. Pleased to meet you. Det är vad vi i dag säger till ambassadörerna för de nya medlemsländernas folk: Pleased to meet you! (Applåder)

Göran Lindblad (M)

Anf. 3 Göran Lindblad (M)

Herr talman! I Litauen firades EU-inträdet med ett ambitiöst tvådagarsprogram. Det var ett stolt parlament som förklarade första maj som en historisk dag för Litauen. I frånvaro av premiärminister Brazauskas, som firade EU-inträdet tillsammans med övriga premiärministrar på Irland, men i närvaro av frihetsrörelsen Sajudis ledare Landsbergis och förre presidenten Adamkus samt en mängd honoratiores från det litauiska samhället förklarades EU vara vårt gemensamma hem. EU-inträdet beskrevs från talarstolen som den slutliga frigörelsen och uppbrottet från det ryska inflytandet. Nu börjar en ny era, en bättre och tryggare framtid som ger nya möjligheter. Samtidigt markerades att EU medför nya krav som måste uppfyllas. Framgångarna ligger i våra egna händer. Vi kan nu skapa en välfärdsstat, var budskapet. En bok om vägen till EU-inträdet hade sammanställts, liksom en utställning. Man tackade för det stöd som Sverige och de nordiska länderna gett Litauen på vägen in i EU. Nu såg man fram emot EU-valet den 13 juni som nästa stora händelse. Ceremonin i parlamentet, Seimas, avslutades med att en resolution antogs om Litauens utrikespolitik som ny EU- och Natomedlem. Efter de många talen i parlamentet förflyttade vi oss alla ut till Självständighetstorget utanför parlamentet, där folk i stora skaror redan församlats, för att till ackompanjemang av den litauiska nationalsången och EU-hymnen samt tillhörande kanonsalut få vara med om hissandet av den litauiska gul-grön-röda flaggan och EU-flaggan. Dagen innan genomfördes ett heldagsseminarium om det utvidgade EU och dess relation till länderna österut. Debatten kom mycket att handla om läget i Vitryssland, vår relation till dem och deras relation till EU. Det blev en animerad intern debatt mellan vitryska regeringstrogna parlamentariker och en oppositionsföreträdare mot bakgrund av att en programlagd vitrysk föreläsare fängslats och inte kunde delta i seminariet. Med inspiration från Barcelonaprocessens nyligen konstituerade parlamentariska församling med representanter för EU-länderna och de arabiska länderna söder om Medelhavet antogs ett uttalande om att bilda ett parlamentariskt forum för EU:s östra gränsområde med representanter för EU-länderna, EU:s kandidatländer samt EU:s östra grannländer. Uttalandet strök under vikten av att stärka banden med länderna utanför EU, sprida de demokratiska värdena, medverka till en god ekonomisk utveckling även i länderna öster om EU:s nya gräns, bygga välfärd och säkerhet samt motverka brottslighet, terrorism och brott mot de mänskliga rättigheterna. Även länderna i Kaukasus innefattades i denna omsorg om det östligaste Europa. Det är värt att notera Litauens stora intresse för att vara brobyggare österut och motverka att den nya gränsen avskärmar våra grannar österut från EU. Herr talman! Valborgsmässokvällens festligheter fortsatte under första maj med en folkfest på Vilnius gator och torg. Det var en trängsel som förmedlade det tydliga budskapet att det litauiska folket med öppen famn tar emot EU och känner stolthet att få tillhöra det som i parlamentet beskrevs som vårt gemensamma hem.

Johnny Gylling (Kd)

Anf. 5 Johnny Gylling (Kd)

Herr talman! När jag var liten grabb och badade i Östersjöns vatten utanför Karlskrona brukade vi barn ropa till varandra: Simma inte för långt för då hamnar du i Polen! Polen var det land som låg bortom horisonten. Vi visste väldigt lite om detta land. Fortfarande finns det stora kunskapsluckor i Sverige om Polen. Det finns också fördomar. Därför var det med mycket stor glädje som vi den 20 april i år kunde bilda det svensk-polska parlamentarikerförbundet. Vi är mycket tacksamma för det stöd vi fått av Polens ambassadör Marek Prawda och hans medarbetare i den här processen. Hela 57 ledamöter är medlemmar. Det vittnar om ett stort intresse för Polen i Sveriges riksdag. Själv besökte jag Polen för en vecka sedan. I staden Wroclaw skulle jag delta i halvmaraton för parlamentariker. Jag ser att Alf Svensson har svårt att tro detta, men det är faktiskt sant. Men en förkylning stoppade mig, och jag kunde inte springa. Jag fick bli observatör i stället. Men den polska vänligheten kunde inte lämna svensken lottlös, så även jag fick en deltagarmedalj. Det tycker jag var storsint, herr talman. På stadens torg fanns en gigantisk scen uppbyggd, som jag trodde för prisutdelningen. Men inte så. Den skulle vara till för firandet av inträdet i Europeiska unionen. Det andades en stämning av förväntan hos de människor jag talade med, och det var inte bara politiker. Wroclaw, Polens fjärde stad, är definitivt värt ett besök som turist. På det nyrenoverade hotellet jag bodde lade jag märke till en liten detalj. Duschkabinen kom från ett svenskt företag, Gustavsberg. Jag tog det som ett tidens tecken på utvecklingen av fri handel och företagsamhet våra länder emellan. Vi behöver varandra, våra länder är beroende av varandra. Den förväntansfulla stämningen inför EU-inträdet försvann för ett ögonblick när jag anlände till Warszawa. Där spikades fönster igen på banker och kontorslokaler. Där spärrades gator av, och mängder av poliser syntes på gatorna. Anledningen var det stora mötet, European Economy Summit, som skulle hållas just dagarna innan den 1 maj. Man fruktade den annonserade ankomsten av demonstranterna från antiglobaliseringsrörelsen. Trots detta kändes det påtagligt att framtidstron finns där, spänningen inför att komma med i unionen. Ekonomin växer i Polen, bokstavligen. Restauranger och kaféer öppnas hela tiden. Som utländsk turist med endast tio polska ord i ordförrådet kände jag mig ändå ytterst välkommen och blev mycket väl mottagen överallt. Polens politiska läge är kaotiskt just nu. Premiärministern har avgått. Regeringspartiet, socialdemokratiska SLD, ligger runt 4 % i opinionsmätningarna. Talmannen avgick också, för att bilda ett nytt parti. Vi kan fundera över vilka rubriker detta hade skapat i Sverige. Men polackerna är luttrade. De reder säkert ut situationen igen. Det kan bli tal om nyval om inte premiärminister Belka lyckas vinna parlamentets förtroende. Jag mötte tre parlamentariker från olika partier. Det var maratonlöparen Tadeusz Jarmuziewicz från oppositionspartiet Civic Platform. Givetvis önskade han sig ett val så fort som möjligt. Jag mötte partiledaren för det unga familjepartiet, LPR, Roman Giertych, som också var optimistisk inför kommande val. Slutligen diskuterade jag framtida kontakter mellan oss parlamentariker med Nordiska gruppens vice ordförande Boguslaw Liberadski från SLD. Eftersom både han och jag är ledamöter av trafikutskottet i respektive parlament kunde vi inte underlåta att även diskutera infrastruktur. Vi var båda överens om att transportkorridorerna mellan Polen och Sverige måste förstärkas så att duschkabinerna kan forslas till Polen och cyklarna från Polen till Sverige. Det är väl allom bekant att den ursvenska cykeln Kronan tillverkas i Polen. Herr talman! Jag mötte också två chefer på parlamentets internationella enhet som berättade om hur de har strukturerat sina internationella kontakter. Där finns ett omfattande och imponerande arbete med 36 olika grupper understödda av administrationen. Av naturliga skäl dominerar kontakterna med Tyskland. Men det poängterades att relationer med Sverige uppskattas mycket. Även om Polen liksom alla andra länder kommer att möta bekymmer i framtiden bär jag från mitt korta besök med mig en stark känsla av att optimismen kommer att segra över pessimismen. Framtidstron är stark i Polen. Slutligen, herr talman, noterar jag att Östersjön förut var en mur mot andra länder. Men i dag är den som en stor bro som binder folken samman. Med stor glädje välkomnar vi Polen och alla nya länder till vår gemensamma europeiska union.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 6 Lotta N Hedström (Mp)

Herr talman! Låt mig dela med mig av min dagbok från valborgsmässohelgen 2004. Med en mild förväntan i maggropen flög vi med mjölkplanet över Östersjön den lilla timmen till Riga på valborgsmäss morgon - jag, Carl B Hamilton och Per-Arne Ströberg. Ett nätt program väntade. Sedan vår vänlige svenske ambassadör Göran Håkansson hämtat oss på flygplatsen fick vi en kort sittning med premiärminister Indulis Emsis. Vi två hade träffats redan för ett par veckor sedan, och nu ville han befästa den svensk-lettiska officiella vänskapen med en snabb kopp te på hans kansli. Alla de 250 nya lagförslag som krävts för inträdet i EU hade han lyckats få igenom de sista två veckorna, trots att parlamentet, Saeima, har plenarsammanträde bara en gång i veckan i vanliga fall. Några extrasammanträden hade det emellertid fått lov att bli, så här minuterna före EU-inträdet. Han var påtagligt nöjd med den insatsen, men han tänkte inte trängas i huvudstaden för infirandet på själva den 1 maj utan meddelade att han skulle åka ut på landsbygden. Därefter fick vi en visning i den 100 mandat stora Saeima. Det är en vacker byggnad som ursprungligen har varit riddarhus. Ekboaseringen var imponerande, liksom lättheten - eller ska vi säga lett-heten? - i ärendehanteringen. Möjligheter till att spontant replikera och med mindre tungroddhet än hos oss i Sverige få upp ärenden för debatt och votering är kanske något vi har att lära av. Bland ledamöterna återfinns 20 % kvinnor, varav två sitter i utrikesutskottet. Vi fick en timmes formell sittning och en inledande diskussion med större delen av de kollegerna. En nytillträdd, konservativ ordförande gjorde ett professionellt intryck och kunde balansera det mesta av våra frågor. Men vid frågan om eventuella trängselavgifter i Riga gick hans toleransgräns . Gåvor utväxlades och tillfälle till fotografering gavs - allt enligt protokollet. Sedan Emsis tillträtt har en praxis etablerats att Saeima får besök av regeringen en extra vända för förankring och debatt innan avgörande beslut fattas i viktigare frågor. Det är en sympatisk ordning, men det är kanske också en nödvändighet för en trepartiregering som inte har full egen majoritet. Koalitionen tillträdde så sent som i mars i år efter det att den förre regeringschefen misslyckats med att hålla ihop sin fyrpartikoalition. Detta förbund av gröna/bönder, folkpartiet och de måttligt konservativa verkar hittills lovande, åtminstone rent administrativt. Konststycket att på två månader före inträdet pressa igenom alla EU-lagarna är en prestation. Efter en mottagning för oss och stadens alla EU-ambassadörer, jämte - nota bene - andremannen på ryska ambassaden, hade vi tillfälle att på kvällen vid en middag komma in på mer detaljerade och specifika frågor. Till det vi kan rapportera av större aktualitet hör framför allt frågan om den ryska minoritetens ställning, men tiden i dag medger inte några utläggningar i denna sak. Vår slutsats, emellertid, blev att frågan i nuläget helt enkelt är mycket svårbedömd. Mer uppenbart var däremot hur levnadsstandarden och den ekonomiska aktiviteten höjts rekordartat sedan självständigheten 1991. I dag är tillväxtsiffran uppe i en 8-procentig ökning av BNP. Bland annat detta var något som hade blivit föremål för studier och analys på den av Sverige introducerade filialen till Handelshögskolan - Stockholm School of Economics. Också denna institution besöktes av oss under fredagen. Intrycket var just att en sådan verksamhet, med elever från alla grannländerna, inklusive Ryssland, och med kvalificerade studier på schemat, kraftigt bidrog till att minska eventuella motsättningar. Den du arbetar med, sjunger i studentkör med, kan du inte annat än behandla som vän och individ, i stället för som anonym grupp. I en uppbyggnadsfas för ett land blir det tydligare än någonsin hur behövlig varje medborgare är. I sådana lägen är överbryggande verksamheter för unga människor vägen framåt - bort från ockupationsperioders dystra minnesskuggor som försvårar samlevnad och skymmer kreativt tänkande i nuet. Vilken regering som än finns i landet och vilket unionsinträde som än vore aktuellt, måste Lettland nu balansera rätt mellan de nationalistiska krafter som behöver något objekt, några "andra", att projicera på samt omvärldens krav att rationellt och genast glömma bort historiens mörka präglingar. Inte enkelt. Nog om slikt. Vår verkliga anledning att överge svenska valborgssånger och eldar var ju att övervara den historiska dag då Lettland blev en av tio lyckliga vinnare i EU-utvidgningen. Vi inledde den stora dagen med en uppmjukande morgonpromenad i gamla stan för att, för sent, få sitta på våra VIP-platser intill presidenten. Vi landande vid scenen på domkyrkotorget kl. 11.45. Prick kl. 12 var platsen fullständigt packad, och ingen förflyttning i folkhavet var längre möjlig. President Vaira Vike-Freibergas tal var välrepeterat och gripande, och trots att vi på kognitiv nivå inte förstod ett ord gjorde vi det rent känslomässigt. Korta adresser följde av premiärminister Emsis, Rigas kontroversielle borgmästare och den kvinnliga talmannen - samtliga exponerade på storbildsskärm. När blå ballonger steg till väders, liksom applåderna, och Beethovens nia ekade över staden, sken min folkpartistiske kollega i kapp med solen - även om vi gång på gång under samtalen påmints om att Natointrädet betyder mer i upplevd trygghet för Lettland än någonsin EU-anslutningen. Denna historiska dag i Riga, som vi fått privilegiet att bevista, avrundades med en ljuvlig vårlunch på ett hotelltak med vid utsikt - nästan ända hem över den smala baltiska pölen - i sällskap av norska ambassadörens andrekvinna och vår egen Göran Håkansson.

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 7 Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Vi firar i dag utvidgningen med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Slovenien, Slovakien, Tjeckien, Malta och Cypern som medlemmar i EU. Det är stort. Till stora delar upplever vi i den här kammaren en svensk framgång, men framför allt en framgång för de länder som har tagit detta steg att bli fullvärdiga medlemmar. Det bygger på enskilda människors engagemang och förmåga att stå upp för värden och tro på det som tidigare syntes kanske omöjligt. Jag är stolt över att tillhöra det parti som har slagits för främst Baltikums frigörelse och för Sveriges plats i Europa. Därför firade jag första maj hemma i Stockholm på det jag känner som frihetens torg, nämligen Norrmalmstorg, där vi under 1990 påbörjade måndagsmöten för att visa att vi trodde på ett enat och helt Europa och på Baltikums frigörelse och delaktighet i det europeiska samarbetet. Vi diskuterar nu EU 2003, årsboken om EU. Det ger oss anledning att titta framåt och se att arbetet inte på något sätt är slutfört. För att få ett enat och helt Europa återstår mycket. Det är en utmaning för EU att Cypern kommer in i unionen som en delad ö. Rumänien och Bulgarien är kandidatländer som nu förhandlar och som vi hoppas så snart som möjligt ska kunna leva upp till kraven och få fullt ut inträde till unionens samarbete. I höst väntar viktiga avgöranden för Turkiets del. Jag är glad över att vi i Sveriges utrikesutskott har en samsyn i vikten av att Turkiet ska ges öppenhet in till EU. Kroatien och Makedonien har lämnat in medlemskapsansökan. Jag tror att den framgångsväg som vi har sett, som har haft så stor betydelse inte minst för vårt närområde, med öppenheten från EU gentemot Baltikum, måste användas på samma sätt vad gäller Balkan. Vi skapar gemensamt fred, säkerhet och frihet men också demokrati och välstånd genom att EU finns och har öppenhet för nya medlemmar - ett EU som växer med Balkan - men också till våra vänner i östra Europa. Den här nya, större, bredare och djupare unionen ställer krav. Den ställer krav på svenskt ledarskap. Då handlar det om att på ett bra sätt företräda Sverige i EU men också om att kunna förankra EU i Sverige. Därvidlag ser jag tyvärr i dag rätt stora brister. Herr talman! Det var för ungefär ett år sedan som vi, socialdemokrater och moderater, tillsammans satt och planerade en euroomröstning. Vi som var engagerade i Europaarbetet såg att det skulle betyda mycket att Sverige fullt ut var med i EMU, för vår delaktighet i Europasamarbetet. Nu förlorades denna omröstning, och statsministern lovade att utanförskapet skulle kompenseras. Jag trodde att den samsyn och den samverkan som tidigare utmärkt Sverige, att tillvarata gemensamma intressen, skulle fortsätta. Men av detta ser vi ingenting i dag. Det är totalt borta. Det finns ett ointresse från den socialdemokratiska minoritetsregeringen, som försöker lägga monopol på EU-frågorna, samtidigt som ledarskapet blir alltmer otydligt i fråga om vad det är man vill med EU och vad det är man gör. Herr talman! Se bara i dag! Vi har nu högtidligt firat utvidgningen. Statsrådet Nuder hade bråttom i väg till någonting annat och ville inte vara med i detta att vi gemensamt skapar en grundplatta för att diskutera vad som ska hända i EU 2004. Statssekreterare Danielsson å sin sida är just nu med i en konkurrerande verksamhet, där han har en egen pressträff i Rosenbad och diskuterar EU:s framtidsfrågor. Det här är exempel på att jag vill framföra det vi har sagt i vår motion. Vi måste få en bättre samsyn och bättre möjligheter att i den här riksdagen diskutera EU-frågor. Det sade också statsministern när vi senast hade öppen EU-nämnd. Då efterlyste han att riksdagen skulle kunna göra det lite mer. Det är därför jag saknar honom i dag. Det kan hända att vårbruk eller någonting annat lockar. Jag tycker att Göran Persson uppträder alltmer som vilse i Europa, och det påverkar Sverige och Sveriges möjligheter. Han ser hot med det nya Europa, inte möjligheter, när vi nu får nya utmaningar. Därvidlag tror jag att Sveriges riksdag skulle kunna vara behjälplig. Men i stället vill han likna sig själv vid en snigel, som bär runt på sitt eget hus för att snabbt kunna krypa in där när det bränner till, och känselspröten används bara för den egna maktens skull och inte för våra gemensamma intressen. Med det riksdagsbeslut som togs här förra veckan - att den fria rörligheten ska värnas, att EU-medborgare ska behandlas lika och ha rätt att arbeta, studera och driva företag varsomhelst i vår gemensamma union och att Sverige ska stå fast vid sina löften - hjälpte riksdagen regeringen att vara principfast och stå fast vid det som jag tror att de flesta har uppfattat som en mycket hederlig svensk uppfattning, det vill säga att ord ska gälla och att vi ska ha lika behandling av EU-medborgare. På samma sätt hade vi i december i kammaren total enighet om vikten av detta. Jag utgår därför från att den saltomortal och de nedsättande ord som statsministern har använt om våra vänner runt Östersjön nu är historia och att vi tillsammans tar ett nytt ledarskap med denna seger som utgångspunkt för att Sverige ska kunna spela en väldigt viktig roll, inte minst med de nya medlemsstaterna. Det större, bredare och djupare Europa handlar om nya utmaningar men också om att vi tillsammans ska möta nya hot. När muren föll 1989 öppnades främst nya möjligheter, men EU behövdes för att kunna stabilisera och verka för säkerhet. Jag tror att den snabba och omfattande utvidgningen möjliggjordes av murens fall. Men att EU kunde spela en så stor roll för säkerhet gjorde också att fler länder mycket tidigare kom med i unionen, just för att det var en egennytta för det gamla EU. På samma sätt som murens fall banade väg för att Sverige skulle ompröva sina egna ställningstaganden och bli medlem i EU förändrades totalt förutsättningarna. Men under den här tiden, från 1989 till 1995, när vi själva kom med, har vi tyvärr också fått bevittna det som vi sade aldrig mer skulle inträffa. Vi har sett krig i vårt Europa. Det forna Jugoslaviens sönderfall blev en plågsam påminnelse om krigets fasor, med övergrepp, dödande och folkfördrivning, som påverkade vårt eget samhälle och som manade till solidaritet och möjlighet att i tid ingripa gemensamt. Därför är EU just nu i färd med att skapa en helt ny kapacitet för att möta den gamla tidens hot av krig. Samtidigt har vi fått uppleva nya angrepp mot vårt fria samhälle. Terrordåden i New York men också i Madrid visar att vi är extremt sårbara och att vi bara tillsammans kan möta dessa nya, delvis okända hot som riskerar att dyka upp varsomhelst. De här problemen kan bara mötas genom att vi samverkar tätare och bättre och att EU gör de rätta sakerna. Därför antog man en säkerhetsstrategi i december 2003, och i förväg undertecknades den solidaritetsklausul som fanns som förslag från framtidskonventet och som också har varit uppe i IGC-förhandlingarna. Nu är vi med i en union, och vi kan inte längre säga att Sverige är neutralt. Men i var och en av dessa insatser som jag talar om är principen att vi utgår från varje enskilt lands beslut om deltagande, men att vi också tillsammans nu använder varje dag i det europeiska samarbetet för att skapa mer av gemensam identitet med gemensamma värderingar och förhoppningsvis inom utrikes- och säkerhetspolitiken mer av gemensamma målsättningar. Därför är det viktigt, som vi ser det, att regeringskonferensen kan avslutas redan nu i juni. En större union behöver också vara en tydligare union, och man behöver se var besluten ska fattas. Det är också viktigt att EU utvecklar en tydligare politik på många centrala områden, inte minst i vårt närområde i relationerna med Ryssland. Där anser jag att det är viktigt att nogsamt följa utvecklingen, men självklart utgå från att det är partnerskap och inte fiendskap som gäller. Det EU som nu tar form måste det gå att lita på, och det måste stå fast vid dessa värderingar, att vi sluter upp bakom varandra, att vi använder FN, att vi tillsammans mer kan ta gemensamt ansvar för hoten, att EU kan göra mer i Irak, att vi solidariskt ställer upp bakom de länder som ingår i alliansen, att vi är beredda att göra långtgående och långvariga insatser i Afghanistan. Det finns en stor förväntan, inte minst på Sverige, i denna typ av uppdrag att bidra till fredsskapande möjligheter. Men det förutsätter en militär förmåga i slutändan. Det kommer vi att avgöra i höst. Då kommer det att fattas nya försvarsbeslut. Det bestäms också lite grann av det politiska agerandet i Bryssel. Jag kan säga att förväntningarna på Sverige är väldigt stora. Utifrån de insatser som enskilda soldater och befäl har gjort i Makedonien och i Kongo vet man att Sverige har kapacitet, förmåga och ett väldigt bra ledarskap i internationella fredsinsatser. Men nu kommer frågorna att komma på rad för oss. Ska Sverige bidra i en snabbinsatsstyrka med en egen stridsgrupp för att just visa att man är beredd att ta ledarskap och bilda skola för hur vi ska lösa konflikter och främja freden? Ska Sverige som ett av de länder som har en stor försvarsindustri och ingår i sexnationsinitiativet ta plats i det strukturerade försvarssamarbetet? Det är frågor som regeringen har att avgöra och jag skulle vilja se en mycket större dialog om dessa utmaningar, men också om hur vi värnar Sveriges förmåga. Kan vi leva upp till de behov som finns och visa att vi värnar säkerhet men också att vi är beredda att vara delaktiga och ta vårt ansvar för solidariteten? Eller ska den här typen av frågor bara styras av en budgetrestpost? Herr talman! Jag har talat mycket om samförstånd i Sverige kring vitala intressen och den långsiktiga inriktningen av unionen. Vi har haft en tradition i vårt land att ha en samsyn och att kunna diskutera den här typen av frågor. Samtidigt är det naturligtvis så, i all den bredd som EU-samarbetet har, att mycket blir inrikespolitik och att skillnaden mellan höger och vänster är betydande. De politiska vägvalen spelar roll. Den 13 juni är det val till Europaparlamentet. Den politiska majoriteten i Europaparlamentet är väldigt viktig. Den kan antingen, såsom fallet är nu när parlamentet styrs av en borgerlig majoritet, använda EU mer till att öppna upp, avreglera och öka friheten. Samtidigt kan man om det blir en socialdemokratisk majoritet använda EU mer till att reglera, detaljreglera och öka byråkratin. Det spelar roll, eftersom parlamentet både har lagstiftningsmakt och är opinionsbildare i viktiga värderingsfrågor. Och i vårt gemensamma intresse ligger att Sverige får ett högt valdeltagande den 13 juni, så att vi verkligen visar att vi är fullvärdiga och aktiva EU-medborgare. Vi moderater vill använda EU till att göra Sverige bättre. Samarbete över gränser ska vara ett sätt att göra de svenska insatserna starka, men det kan absolut inte ersätta att Sverige gör sina egna nationella åtaganden. Ta till exempel frågan om att få ett bättre fungerande samarbete kring att bekämpa brottsligheten. Det förutsätter ju i Sverige en bra lagstiftning, ett rättsväsende som fungerar och att det finns tillräckligt med poliser. Men för att vi ska kunna skapa en bättre trygghet och för att vi tillsammans ska kunna göra insatser när det gäller terroristbekämpning, internationell brottslighet och människohandel, för att nämna något, måste samarbetet över gränserna bli tydligare men också skarpare. Vi moderater vill också använda EU för att skapa tillväxtkraft och nya jobb i Sverige. Därför har vi motionerat om två frågor som vi ser som rätt så fundamentala. När det gäller den ena delen kring arbetstidsdirektivet, är vi förvånade över att Socialdemokraterna så lättsamt vill att vi ska gå från svensk avtalsmöjlighet på arbetsmarknaden, genom kollektivavtal, till att i stället mer arbetstidslagstifta. I stället för att man, när det gäller lagstiftning på EU-nivå, ska ta över den svenska modellen med kollektivavtalslösningar, som därmed också möjliggör en mångfald av olika alternativ, har regeringen valt att inte använda undantag i arbetstidsdirektivet och ha en flexibilitet. Man överger i stället den svenska modellen, vilket gör att vi kommer att få bekymmer i våra landsting och kommuner vad gäller till exempel läkares jourtjänstgöringstider. Jag tycker att det här är ett litet bevis på brist på ledarskap och engagemang och vilja att stå på för Sveriges skull och visa Bryssel att vi inte går med på det här, att vi här vill ha undantag och göra lite annorlunda. Den andra frågan tror jag är mer fundamental, och den handlar om tjänstesektorn. Där har vi en oerhörd potential i Sverige. Det är en bransch som växer. Nya jobb skapas. Det handlar om tillväxt och en mångfald av idéer som kan tas till vara inom tjänstesektorn. Där ställer sig Socialdemokraterna och facket i vägen. Man ställer sig i vägen för dem som har betalat skatt i Sverige och som vill ha vård i tid och som vill söka sig vård utanför vårt land och använda vårdgarantin men också utnyttja möjligheterna med en union och en marknad. Socialdemokraterna säger att man inte vill ha detta, för man är så otroligt rädd om sina egna monopol och sina egna politiska lösningar och förstår inte att tänka om. Jag kan inte förstå varför vi ska ha fri rörlighet för varor, där Sverige har tjänat väldigt mycket på att exportera bilar och kylskåp, men att vi inte ska ha samma attityd och tilltro till Sverige som en tjänsteproducerande nation. Jag tror att den inställningen bottnar i den här slutenheten, den här rädslan för det nya och i att man är lite vilse i Europa just nu. Jag tror att detta bottnar i en osäkerhet om Sveriges egen förmåga, att vi inte tror att vi kan konkurrera. Jag tycker att vi ska ha den här öppenheten för både varor och tjänster och att vi ska bejaka att EU-kommissionen nu vill öppna upp även tjänstesektorn för konkurrens och mångfald och handel över gränserna. Det har ju varit en framgångsväg för varor, där tillväxten har kunnat öka och där priserna har kunnat pressas. Det spelar alltså roll hur man röstar i juni om vilket EU man vill ha. Därför har jag tagit tillfället i akt att linjera upp lite av de skiljelinjer som finns i betänkandet UU10. Vi har ett flertal reservationer. Jag yrkar bifall till reservation 1 men står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer. Jag ber också talmannen att låta Europaflaggan fortsätta att finnas här. Vi är med i en och samma union som delar Europas historia och också Europas framtid. Nu ingår även de baltiska staterna och Polen i samarbetet, och vi kan få helt nya möjligheter med ett Östersjösamarbete. Den här utvecklingen är en svensk och en europeisk framgång. Låt därför flaggan vara kvar och påminna oss om att det otänkbara kunde ske.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 8 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag tänker tala om historien och om svensk EU-politik. Jag ska sedan gå över till framtiden och dess förändringskrav och till frågan om folkomröstning om EU-fördraget och till den nygamla frågan om en friare tjänstehandel i Europeiska unionen. Herr talman! "Fruktan, nöden och skammen." Det var de ursprungliga drivkrafterna för att bilda dagens europeiska union. "Krigen och Förintelsen skapade fruktan och nöd. Diktaturer, inbördeskrig och samarbete med ockupationsmakter skapade skammen". Så skriver Gunnar Hägglöf, bror till den av talmannen tidigare nämnde Ingemar Hägglöf och också han en ledande svensk diplomat, citerad av Svenska Dagbladets legendariske EU-korrespondent Rolf Gustavsson. "Fruktan, nöden och skammen." Det är viktigt att aldrig glömma detta förfärliga arv som Europa bär på och vars tyngd EU-samarbetet har hjälpt till att lyfta av. Det var dock inte Sveriges förtjänst att Europa befriades från nazismen och att demokratin segrade. Det var heller inte Sveriges förtjänst att kommunismens diktaturer föll och demokratin segrade i Östeuropa. Det är heller inte Sveriges förtjänst att Europa genom EU-samarbetet lyckats skapa, behålla och utvidga freden i vår världsdel. Vi har som nation inte gjort några uppoffringar för fred och välstånd i Europa vare sig på slagfältet eller i det formativa arbetet vid den tidiga efterkrigstidens förhandlingsbord. Vi kom sent. Vi har fått oss allt serverat som på silverfat, men trots detta är vi likväl det mest EU-skeptiska land som Europa känner. Svenskarna är Europas mest otacksamma och historielösa folk. Som nation koketterar vi med vår EU-skepsis. "EU är inte bra, men det vi har", sade statsministern häromdagen på första maj samtidigt som jublet och ballongerna steg mot skyn i Riga och på andra håll och EU utvidgades med tio nya länder. "EU är inte bra". Just på första maj 2004 var Göran Persson säkert Europas mest otacksamme och självöverskattande statsminister. När andra i Europa rörda av historiens täthet sjöng Beethovens Ode till glädjen klagade Sveriges statsminister på Europeiska unionen som något som katten släpat in i folkhemmet. Och sådan är ju socialdemokratins Europasyn: EU är något som katten har släpat in i folkhemmet. Svenska socialdemokrater har minst av alla Europas folk förtjänat EU. Sverige har, däremot, kanske mest av alla Europas folk tjänat på EU. 1900-talets Sverige, dominerat av den socialdemokratiska arbetarrörelsen, är utifrån sett en nation av krämare och militära svikare med ett neutralitetspolitiskt hycklande som kännetecken i sin utrikespolitik. Detta är Sveriges relation till Europa och EU i ett nötskal - tyvärr, herr talman. Och skulden för detta eländiga tillstånd ligger hos det parti, Socialdemokraterna, som dominerade svensk politik under 1900-talet. Det är ett parti som totalt har misslyckats med att forma en svensk Europapolitik, och ännu mindre har man lyckats forma en solidarisk Europapolitik för Sverige. Inte heller har Socialdemokraterna ännu 15 år efter Berlinmurens fall förmått forma en svensk säkerhetspolitik som har frigjort sig från järnridåns logik. Motvilligt har Socialdemokraterna låtit sig släpas från position till position i EU-politiken, alltsedan Tage Erlanders avvisande Metalltal på 1960-talet. Glöden och engagemanget för frihet, demokrati, fred och samarbete på denna vår kära gamla komplicerade kontinent saknas. Därför, herr talman, duger inte socialdemokrater till att företräda Sverige i Europa och i Europaparlamentet. Herr talman! Framtiden i det utvidgade EU, den uppgift som EU-länderna och vi riksdagsledamöter står inför, är skrämmande i så måtto att vi faktiskt måste lyckas. Vi måste se till att det utvidgade EU kan fungera effektivt och demokratiskt, trots att det är betydligt fler länder i EU och att de är mera olika varandra än någonsin förr. De tio nya medlemsländerna har under ett drygt decennium varit djupt involverade i en stark omvandling, genomgripande reformer, demokratisk uppbyggnad av sina samhällen och kontinuerliga sociala omvälvningar. De är vana vid detta. Förändring och anpassning har på sätt och vis blivit deras vardagsmat och deras komparativa fördel. De ser möjligheter i förändringar på ett helt annat sätt än man gör i Västeuropa. I vår del av Europa, något trött och sliten, ser vi hot i förändringarna. Ord som reformer och verklighetsanpassning är som ett rött skynke för många väljare i Västeuropa. I de gamla EU-länderna är det egentligen först nu som man verkligen börjar inse att det även här varje år under många år kommer att krävas vissa förändringar på grund av EU:s östutvidgning. Vi hade diskussionen om övergångsreglerna i förra veckan som var ett väldigt tydligt exempel på detta. Importkonkurrensen - för att ta en annan sak - blir hårdare, men samtidigt blir exportmöjligheterna större och våra handelspartner i Europeiska unionen, den större unionen, successivt allt rikare. EU måste förändras för att kunna fungera effektivt och demokratiskt med 25 medlemmar, herr talman. Det är också syftet med den nya EU-grundlagen: ökad demokrati och ökad effektivitet i EU. "EU:s stora språng kräver ny grundlag" var en rubrik i tidningen häromdagen. Så är det ju. De som är emot den nya grundlagen blir i praktiken också emot konsekvenskraven när det gäller östutvidgningen. Om du tycker att det är bra med tio nya medlemsländer i EU bjuder logiken att du bör bejaka den nya grundlagen. Den är bra, om än inte fulländad. Herr talman! Folkpartiet vill inte ha någon folkomröstning om den nya grundlagen. För den ståndpunkten finns det minst nio goda skäl. 1. En folkomröstning om det liggande förslaget blir i praktiken en omröstning för eller emot EU och EU:s östutvidgning. Om det blir ett nej leder det rimligen till en ny omröstning om själva medlemskapet. Så bjuder logiken. Det vill Vänstern och Miljöpartiet gärna ha. De har ju en annan dagordning än vi andra, att Sverige ska lämna den europeiska unionen och vända ryggen åt EU, vända ryggen åt Baltikum, Finland, Danmark, England och de andra grannländerna. 2. Det liggande förslaget till fördrag ändrar inte på något väsentligt sätt Sveriges ställning inom EU. Det ändrar inte heller Sveriges rättigheter och skyldigheter inom unionen. Däremot förbättrar det unionens demokrati och effektivitet. 3. Ännu en folkomröstning skulle konkurrera med riksdagsvalet som är, och bör vårdas som, den överordnade kanalen för folkligt inflytande i en parlamentarisk demokrati som Sverige. Om något skulle kunna karakteriseras som ett orent inslag i ett demokratiskt system är det folkomröstningar vid sidan av val till riksdagen. Vi ska vara väldigt försiktiga med detta, just för att slå vakt om det som är grunden: den parlamentariska demokratin. 4. En folkomröstning är inte, som många oreflekterat gärna tror, en opinionsyttring sprungen direkt ur folkdjupet och fri från den gamla vanliga partipolitiken. Frågornas formulering i omröstningen, tidpunkten för densamma, kampanjerna och tolkningen av resultatet under kommande riksdagsår kommer med nödvändighet att skötas av det gamla vanliga partipolitiska systemet. Det är en illusion, som inte minst politikerna i Miljö- och Vänsterpartiet själva älskar att odla, att folkomröstningar skulle stå över partipolitiken. Så är det ju inte alls. 5. En ny folkomröstning skulle leda till att EU-folkomröstningens ja- och nej-sidor från 1994 återuppstår. Samma ja- och nej-sidor som i euroomröstningen 2003 återuppstår. De båda sidorna skulle med sina kampanjer gräva upp de nu med viss möda igenskottade skyttegravarna. Vad vi i Sverige behöver för att vinna större inflytande i Europasamarbetet är inte fortsatt och återuppväckt intern splittring. Det tjänar Sverige inte på. Stridsyxorna bör förbli nedgrävda. 6. En folkomröstning skulle stadfästa det olyckliga förhållandet att EU-frågorna får en gräddfil i svensk politik i form av särskilda folkomröstningar. I stället bör Europafrågorna inordnas och debatteras i de vanliga riksdagsvalen och i det vanliga riksdagsarbetet, som talmannen tidigare var inne på. Bort med gräddfilerna! Inga fler EU-omröstningar! 7. Den danska folkomröstningssjukan i EU-frågor är inte något föredöme. Den är ett avskräckande exempel på hur politiker i Danmark på 1970-talet på grund av partisplittring abdikerade från ansvarstagande och därmed satte ett mönster för EU-frågornas hantering i Danmark som i mer än 30 år förgiftat och försvagat dansk demokrati och parlamentarism. Det ursprungliga 70-talsbeslutet gynnade dåtidens danska politiker och partier, inte medborgarna eller dagens danska politiker. Den destruktiva danska folkomröstningssjukan ska vi inte importera till Sverige. 8. Folkomröstningar ses ibland i den statsvetenskapliga teorin som ett fint instrument i demokratins tjänst. I praktiken däremot har de ofta visat sig vara dåliga eller rentav kontraproduktiva inslag i den nordiska typen av representativ demokrati, ofta med minoritetsregeringar. Om man är fullkomligt övertygad om, och argumenterar för, att förslaget till ett nytt EU-fördrag bör ställas under folkets direkta avgörande vore det därför bättre om det bleve ett extra riksdagsval under mandatperioden i vilket fördragsfrågan avgjordes. 9. Liberalismen är positiv till förändringar av samhället. Bland annat därför är jag motståndare till folkomröstningar. Sådana leder nämligen som regel till ett konservativt, stillastående samhälle eftersom de som säger nej till förändringar, står på nej-sidan, erfarenhetsmässigt har en fördel av typen: Man vet vad man har men inte vad man får. Schweiz med alla sina folkomröstningar är en talande illustration av ärkekonservatism. Därför kan det i förstone synas paradoxalt att de två partier som vill ha de största och mest genomgripande samhällsförändringarna av Sverige, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har gått och blivit folkomröstningarnas största vänner. Skälet är naturligtvis inte alls principiellt utan ren politisk opportunism. De två partierna vet att deras krav på att förkasta varje i Europa acceptabelt förslag till ny EU-grundlag är chanslöst i en votering i Sveriges riksdag. Herr talman! Jag hade gärna också talat säkerhetspolitik i dag, men det får anstå till riksdagsdebatten den 12 maj. Låt mig bara helt kort säga att det för en liberal känns tryggt och bra att de nya EU-medlemmarna är starka och engagerade medlemmar av Nato. Det gillar Folkpartiet. Tack! I dag är Sverige, tack vare Natoutvidgningen till Baltikum, säkrare men också mer fripassagerare än någonsin. En ledamot av Lettlands utrikesutskott formulerade saken för mig i Riga den gångna helgen: Sverige är som mellanlägget i sandwichmackan. Ni har numera Natoländer på båda sidorna om er. På så sätt är ni naturligtvis fripassagerare i Nato. Herr talman! Frågan om en friare tjänstehandel på den inre marknaden har seglat upp som en stor fråga i debatten inför Europaparlamentsvalet. Ett av de största och viktigaste samarbetsprojekten inom Europeiska unionen är den inre marknaden. Den har betytt oerhört mycket för tillväxt, handel och integration. Den måste vårdas och värnas mot alla ständigt återkommande protektionistiska tendenser. Den inre marknaden bör nu fördjupas på tjänstehandelns område. I de rika industriländernas ekonomier är, trots namnet industriländer, varuproduktion i allmänhet och industriproduktion i synnerhet bara en mindre del av BNP och sysselsättning. I EU och Sverige utgör tjänsteproduktionen ungefär 70 % av BNP. Ur konsumenternas och skattebetalarnas synpunkt ger följaktligen lägre priser, högre kvalitet och ett större urval av tjänster stora välfärds- och realinkomstökningar och sannolikt lite högre tillväxttal varje år. Det är mot denna bakgrund av ökade möjligheter och ekonomiska fördelar som man ska se kommissionens förslag till ett nytt direktiv om friare tjänstehandel inom EU. Att ta ställning till direktivet är i grunden en fråga om man är för eller emot frihandel. Är man för eller emot konsumentintresset av lägre priser, tillgång till fler tjänster och av flera olika kvaliteter? I allt väsentligt är därför tjänstehandelsdirektivet för en liberal och marknadsanhängare bra, och slutsatsen är klar: Direktivets tankar bör i allt väsentligt förverkligas, ju förr desto bättre. Vad det också handlar om är att den internationella konkurrens som många LO-förbund som Metall, Pappers och Industrifacket har levt med i årtionden nu utsträcks en smula till andra förbund som Byggnads. Det som många inom LO förefaller att glömma bort är att det är de internationellt konkurrensutsatta branscherna och förbunden som, jämfört med sina konkurrensskyddade kolleger, har haft den långsiktigt bättre inkomst- och produktivitetsutvecklingen i Sverige. Jag vill också påminna om att svenska företag som skapar inkomster och jobb också gör det som exportörer av tjänster. Denna utvecklingsstrategi med exportledd tillväxt och fri utrikeshandel har sedan 1870-talet tjänat oss väl vad gäller varor och tjänster och skapat både högre inkomster och mera produktiva jobb och är själva grunden för dagens svenska välstånd. Att förneka frihandelns betydelse för Sveriges välstånd är som att förneka moderskapets betydelse för befolkningstillväxten. Det gäller även handeln med tjänster inom EU. Herr talman! Jag har talat om Sveriges eländiga Europapolitik, om östutvidgningen, om folkomröstningen, om EU-fördraget och om den nya striden om tjänstehandeln inom EU. Jag yrkar bifall till reservation 13. Och jag yrkar också bifall till det informella krav som Gunilla Carlsson ställde, att EU-flaggan ska få förbli i Sveriges riksdags kammare.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 9 Holger Gustafsson (Kd)

Herr talman! Europeiska unionen står inför sin största framgång sedan den europeiska integrationen inleddes efter andra världskriget - ett historiskt enande av kontinenten i dess strävan efter demokrati, frihet och framsteg. Jag vill å de svenska Kristdemokraternas vägnar vända mig till de inbjudna ambassadörerna och representanterna för de tio nya medlemsländerna för att hälsa alla era medborgare hjärtligt och varmt välkomna till ett angeläget och intressant samarbete - att bygga det europeiska huset. Liknelsen att bygga det europeiska huset är inte ny. Talmannen har själv använt den i dag. Men jag tycker att det är en så belysande och engagerande bra bild av att bygga för en gemensam framtid. Dessutom är det en naturlig bild för oss kristdemokrater som slår vakt om att bygga för nära familjerelationer. Den bild som jag vill förmedla med att bygga det europeiska huset är att alla kan bidra med engagemang och viktiga erfarenheter från sina hemländer. Vi kommer från olika väderstreck till den europeiska unionen. Vi kommer bildligt talat bärande på olika stenar - stora och små som ser olika ut, men de kommer att passa in i det nya huset. Vi bygger nya rum i det europeiska huset för nya aktiviteter när vi får nya medlemmar. Vi formar också nya stilar och nya uttrycksformer. Och allt detta skapar en ökad kreativitet och trivsel i det europeiska huset. Kittet/murbruket som håller byggstenarna samman består av vårt engagemang för en gemensam framtid, ett engagemang som eftersträvar fred, rättvisa och utveckling. Visst finns det störningar i vår gemensamma strävan. Det finns politiska partier och många enskilda som inte vill vara med och bygga upp. Ofta med utgångspunkt från sin egen egoism smyger man runt huset för att sticka in sin kofot eller sitt spett för att i stället bända loss en och annan byggsten. Vi hoppas att dessa krafter ska låta sig övertygas av de många människorna från hela den europeiska kontinenten som nu kommer samman för att bygga ett framgångsrikt och hållbart europeiskt hus. Än en gång vill jag rikta mig till de nya medlemmarna och säga: Välkomna till ett gränsöverskridande samarbete, ett samarbete där vi ska lära känna varandra som i en gemensam europeisk familj. Välkomna! Så till betänkandet som vi ska behandla här i dag. Herr talman! Den 13 juni ska vi gå till val till Europaparlamentet. Det är en dag då vi svenska kristdemokrater önskar att få väljarnas förtroende för att flytta fram vårt partis positioner. Men långt mycket viktigare är det att få flytta fram positionerna för alla Europas medborgare i riktning mot ökad frihet, ökad rättvisa och ökad säkerhet för alla. Därför har vi i dagens betänkande lyft fram några av Kristdemokraternas allra viktigaste prioriteringar som våra nyvalda Europaparlamentariker kommer att arbeta med efter den 13 juni. Innan jag går vidare med detta vill jag yrka bifall till reservation 13. Vi står naturligtvis också bakom våra övriga reservationer. När det gäller utrikesfrågorna vill Kristdemokraterna se ett EU som arbetar för en sammanhållen utrikes-, handels- och utvecklingspolitik. I en global värld, som vi alltmer bevittnar utvecklingen av, håller det inte att enbart ha en nationell utrikes-, handels- och utvecklingspolitik. Vi måste samarbeta. Vi vill se en utrikespolitik där värderingar och rättvisefrågor väger tungt. Vi vill att den europeiska unionen ska vara förutsebar när det gäller utrikespolitiken. Det ska baseras på värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och ett rättssamhälle, och det ska inte vara en sinkadus vad EU intar för ståndpunkt i ett sammanhang, i en kris eller någonting annat. Vi vill också se ett effektivare samarbete mellan EU och FN. Vid ett tillfälle då jag mötte generalsekreterare Kofi Annan och frågade hur han såg på EU:s roll sade han följande efter att ha tänkt efter en liten stund: Vi behöver många organisationer som EU som tar ansvar för sin säkerhet i sin region, för det klarar FN inte av att göra regionalt. Vi kristdemokrater vill förstärka den delen och vill att EU:s samarbete med FN ska bli effektivare. Det behöver reformeras. Kristdemokraterna anser att EU måste ta på sig en tydlig roll i kampen mot den internationella terrorismen. Vi kan inte heller här arbeta ensamma. Det är ett gränsöverskridande problem, och vi måste samarbeta på detta område. Och det är ett område där vi inte känner fienden eller den som hotar vårt samarbete. Vi kan bidra från svensk sida, men vi är oändligt beroende av ett samarbete mellan EU-länderna, och det är EU verktyget för. Vi vill se ett förstärkt Europol för att kunna spåra och avslöja attentat riktade mot oskyldiga medborgare. Det är en viktig uppgift för en av institutionerna när vi redan ser hur terrorismen har trängt in på europeisk mark. Det lär inte blir sista gången. Det vet vi som sitter här i kammaren. Fru talman! När det gäller gränsskyddet anser Kristdemokraterna att EU måste ta ett direkt ansvar för att stoppa den omfattande människosmugglingen - jag vill kalla det för slavhandeln - utifrån till länder inom EU. Detta är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter där vi inte kan vara tysta en dag när vi diskuterar detta stora gemensamma problem inom EU. Vi vill se krafttag mot detta. Det finns inga kostnader som är för höga för att komma till rätta med det så att människor ska få njuta av sina mänskliga rättigheter och få leva som fria människor. Det handlar om att stävja korruption och prioritera ett fungerande gränsskydd där vi alla delar ansvar och kostnader. Det kan inte vara en enskild angelägenhet för de länder som råkar finnas vid gränsen där trafiken är som störst. Vi måste dela detta ansvar inom unionen. Sverige kan här hjälpa till med en omfattande kompletteringsutbildning av exempelvis poliser och andra myndigheter för att nå ett fungerande rättssamhälle. Fru talman! Så till konstitutionen och den nya grundlagen. Det är inte den första grundlagen utan en reviderad. Det är en förnyad och modern grundlag som ska fungera för fler länder. Jag delar föregående talares inställning. Det är en självklarhet att vi måste ha en fungerande grundlag för vårt samarbete när vi nu har fått så många medlemsländer. Vi kristdemokrater tycker att förslaget är i allt väsentligt bra och kan antas. Vi hoppas det nu kan bringas till konsensus mellan EU-länderna och beslut, gärna före halvårsskiftet. Fru talman! När det gäller miljöfrågorna vill jag rent allmänt betona att gränsöverskridande miljöproblem måste lösas inom EU. Konstitutionen ger oss också här en möjlighet att inte invänta dem som har de minsta ambitionerna inom EU utan kanske - förlåt uttrycket - köra över dem som inte har några ambitioner för miljöns skull. Den möjligheten ger konstitutionen. Jag har svårt att förstå hur ett miljöparti kan vara emot en sådan möjlighet. Vi måste införa utsläppsavgifter för koldioxid och mycket annat. Fru talman! Företagen måste också nämnas i sammanhanget. EU är viktigt för Sverige. Vi har en småföretagarpolitik i Sverige som är under all kritik. EU kan vara ett mönster för oss att också få vår regering att förstå vilka åtgärder som ska vidtas och när det ska göras. Lika viktigt är det med en fungerande konsumentpolitik. Det är samspelet mellan konsumenter och företag som ger oss ekonomisk tillväxt. Där kan EU anvisa vägen också för den svenska regeringen. Droger är ett annat gränsöverskridande problem. Det är inte på något sätt nytt. Kristdemokraterna är otåliga i den här frågan. Vi vill se ett resolut agerande från EU:s sida. Det går inte att ha tolerans med fenomen som narkotika, alkohol och annat som förstör människorna runtomkring oss. Vi vill se ett svenskt agerande, men vi vill också se ett EU-agerande. Detta blir ett mål för kommande EU-parlamentariker för Kristdemokraterna. Fru talman! För att nu återknyta till min välkomsthälsning kan vi konstatera att de problem som jag här har lyft inte är några nya problem. Det är tvärtom gamla problem. Vi vill vara hoppfulla och tro att de nya medlemsländerna nu inte ligger lågt i början utan i stället kommer in till hjälp i det europeiska bygget med nya tankar och med ny entusiasm för hur vi ska lösa gamla problem med nya vänner. Fru talman! Till sist är det Kristdemokraternas förhoppning att det förestående Europaparlamentsvalet må bli ett steg i den riktningen att svenska folket och alla dess förtroendevalda beslutar sig för att använda vår tids verktyg, EU, för att lösa vår tids gränsöverskridande problem. Visst kan man önska sig andra verktyg än EU. Men EU är vår tids tillgängliga verktyg. Det kan vidareutvecklas och förbättras om vi mobiliserar det engagemang som fordras för en förändring. Låt oss mötas i valkampanjer ute i ett sommarfagert Sverige med Europa i blick och Sverige i hjärtat.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 9 Holger Gustafsson (Kd)

Alice Åström (V)

Anf. 10 Alice Åström (V)

Fru talman! Också jag ska börja med att välkomna de nya medlemsländerna. Vi ser ett Europa där murarna har rasat och där människor i dag har gjort sina val. De vill gå med i den europeiska unionen och vara med i den europeiska gemenskapen. Vänsterpartiet som ett EU-kritiskt parti har stått bakom den utvidgning som nu görs. Vi har stött de länder som har valt att gå med i den europeiska unionen. Det är viktigt. Fru talman! Jag tror att de tio nya länderna har mycket att bidra med i det nya Europa. Jag tror att de tio nya länderna har erfarenheter och kunskaper med sig som kan göra EU till ett bättre EU. Framför allt tror jag att de nya länderna som så hårt har kämpat för sin självständighet, sitt nationella självbestämmande och för att behålla sin nationella särart när de nu har valt att gå in i den europeiska unionen också har sin starka självständighet och sin starka känsla för att kunna behålla beslutsmakt också hos det egna folket. Vi tror som EU-kritiskt parti att de nya länderna kan vara med och bidra till att utveckla EU på de samarbetsområden där det behövs samarbete. Men de kan också vara till stöd och hjälp för att inte lämna de nationella parlamenten efter sig och överlåta all makt till EU. Fru talman! Diskussionen om öppenheten, det öppna Europa och det demokratiska Europa har växt och kommer att fortsätta att växa. Det är oerhört viktigt att man har med den debatten även i framtiden. Det handlar om de rivna murarna. I dag bygger EU också upp murar mot människor från andra länder som försöker fly in i Europa. De flyr från krig, förtryck och förföljelse. Där är inte diskussionen om de öppna gränserna. Där är inte diskussionen om den öppna famnen och att man gemensamt ska bygga upp ett Europa. Det är snarare så att EU sluter murarna mot de flyktingströmmar som finns. I diskussionen om solidaritet med människor måste solidariteten sträcka sig längre än bara till de länder som finns i EU. Solidariteten måste sträcka sig längre än till bara de nya länderna. Solidariteten måste sträcka sig längre än bara till de länder som kommer att ansöka och bli medlemmar i framtiden. EU behöver bli ett öppnare EU också mot resten av världen. Fru talman! När vi i dag debatterar verksamheten i Europeiska unionen under 2003 är det ett av de få tillfällen då vi egentligen debatterar EU-frågor här i riksdagens kammare. Debatten handlar egentligen om den verksamhet som har varit under 2003, men alla tar också tillfället i akt att lyfta upp de frågor som vi ser framöver. Jag vill i det här sammanhanget yrka bifall till reservation 4, även om vi givetvis står bakom alla andra av våra reservationer i betänkandet. Jag ska gå in på frågan om konventet och regeringskonferensen. När det gäller konventet och regeringskonferensen har vi under ett flertal år sett en utveckling där EU:s institutioner får mer makt på riksdagens bekostnad. Vi ser en förflyttning. Vi har inte sett något tillfälle där beslut och makt flyttats från EU tillbaka till de nationella parlamenten. Varje beslut har i stället varit att de nationella parlamenten ger ifrån sig makt till EU. Därför är det oerhört viktigt att man faktisk analyserar frågan och analyserar utvecklingen. Vi i Vänsterpartiet anser att den här utvecklingen bör motverkas. Men framför allt är det oerhört viktigt att man analyserar maktrelationerna mellan EU:s institutioner och de nationella parlamenten. Från Vänsterpartiets sida anser vi att det är ganska självklart att den författningsutredning som för närvarande sitter, med medlemmar från alla politiska partier i Sveriges riksdag, har en ambition att analysera frågan om maktrelationerna mellan EU:s institutioner och Sveriges riksdag i ett större sammanhang, inte på det styckevisa sätt som vi ser makt flyttas nu. När det då gäller regeringskonferensen och konventet tycker vi att det är självklart att det nya EU:s grundlag ska ställas under folkets beslutandemakt. Vi har hört en mängd argument från talarstolen varför man inte skulle ha en folkomröstning. Det är argument som jag på många sätt faktiskt finner lite skrämmande. Folkomröstningen kommer inte att handla om grundlagen, utan den kommer att handla om ja eller nej, sägs det. Misstror verkligen de partier som är för denna utveckling inom EU och som är för grundlagen sin förmåga att nå ut till folket och tala om vad det är man ska folkomrösta om? Ett annat argument är att det är ren politisk opportunism att kräva en folkomröstning och att de partier som kräver det gör det bara för att man vet att det kommer att bli ett ja i riksdagen men ett nej hos folket. Jag tycker återigen att den politiker som inte tror på sin förmåga att övertyga folket om vikten av EU-medlemskapet och en ny grundlag och som inte vågar låta saken prövas av folket snarare är någon som inte tror på demokratin och på att makten utgår från folket. För Vänsterpartiet är det självklart att frågan måste ställas under en folkomröstning. Det handlar faktiskt om att vi ska överföra maktbefogenheter från riksdagen till EU. Det borde vara självklart att folket får säga sin mening. Att säga att det valda parlamentet ska avgöra den här frågan handlar om att man menar att sitter man i parlamentet kan man lämna makten ifrån sig. Men det är inte parlamentarikernas makt som vi lämnar ifrån oss. Det är folkets makt som vi lämnar ifrån oss. Grunden i den parlamentariska demokratin är att makten utgår från folket och förvaltas av oss parlamentariker. Men i frågan om vi parlamentariker ska lämna ifrån oss makten till någon annan institution, där folket inte har samma beslutanderätt, måste folket ha rätten att säga sitt. För Vänsterpartiet är det självklart att vi kräver en folkomröstning. De partier som så vältaligt har talat om EU:s vikt och utveckling och tron på EU:s positiva kraft i framtiden borde tro på sin förmåga att även övertyga svenska folket om det. Det är det som är demokratins grundprincip - att makten utgår från folket. Sedan, fru talman, ska jag gå in på frågan om terroristbekämpning och säkerhets- och försvarspolitiken. I dag finns det en tendens, när man pratar om säkerhets- och försvarspolitiken, som innebär att ett nytt moment har kommit in i frågan. När man vill lyfta frågan om krishantering och försvarssamarbete för man även in terroristbekämpningen. För Vänsterpartiet är det ganska tydligt att vi inte vill ha en utveckling mot en gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Vänsterpartiet försvarar den svenska alliansfriheten. Vi tror inte att terrorism bäst bekämpas med militära medel. Terrorism bekämpas bäst med demokrati och fattigdomsbekämpning och med polisiära medel. Det finns en risk när terrorism ska bekämpas med militära medel att man sätter rättssäkerhet och demokrati på undantag. Det har vi sett alldeles för många exempel på i terroristbekämpningens spår. Fru talman! Jag ser att min talartid i stort sett är ute. Jag vill bara kort beröra några frågor som har varit uppe här, framför allt tjänstedirektivet. Där har man från borgerligt håll väldigt starkt betonat vikten av att EU:s tjänstedirektiv nu ska få råda i Sverige. För Vänsterpartiet är det självklart att säga nej till tjänstedirektivet. De borgerliga partierna, som i valet till Sveriges riksdag har fått nej till utförsäljningen och privatiseringen av den offentliga sektorn, använder nu EU och EU:s tjänstedirektiv till att bakvägen försöka föra in den borgerliga privatiseringspolitiken. Jag tror att ni snarare i valet till det svenska parlamentet får slåss för er privatiseringspolitik, för Vänsterpartiet kommer att slåss för att vi inte bakvägen ska föra in borgerlig privatiseringspolitik.

Alice Åström (V)

Anf. 10 Alice Åström (V)

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 11 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Talet om tjänstedirektiv är hjärnspöken som Alice Åström driver här - att tjänstedirektivet skulle vara ett hot när det gäller privatisering. Jag vet att ni säger det, men i texten står precis motsatsen. Jag får väl återkomma vid något senare tillfälle om exakt sidhänvisning. Ja, folkomröstning - vad ni gör i Vänsterpartiet är att ni underminerar den parlamentariska demokratin. Ni undergräver riksdagen som forum för debatt och forum för beslutsfattande i Sverige. Det är en illusion som Alice Åström odlar här, att en folkomröstning på något sätt skulle vara att fråga folket. Är då inte riksdagsval att fråga folket? Folkets beslutandemakt skulle på något sätt bara finnas i folkomröstningar men i inte i riksdagsval. Det är också helt fel, som jag påpekade i mitt anförande, att den opinionsyttring som finns i en folkomröstning på något sätt skulle vara helt ren och befriad från den gamla vanliga partipolitiken. Så är det inte alls. Tvärtom, ni har ofta kritiserat frågans formulering, tidpunkten, kampanjer, resultat, tolkning och så vidare. Hela det gamla vanliga politiska arbetet kommer in i folkomröstningsfrågorna ändå. Det är politisk opportunism. Ni vet att ni är chanslösa i riksdagen i en genomarbetad och reflekterad beslutsprocess. Det är därför som ni är för folkomröstningar bland annat. Det är inte därför att ni är finare demokrater.

Alice Åström (V)

Anf. 12 Alice Åström (V)

Fru talman! Man kan alltid diskutera vem som är en finare demokrat. Självfallet finns det ingen folkomröstning som är helt befriad från partipolitik. Det handlar om en mängd överväganden såsom till exempel själva frågan, kampanjer, kampanjmedel. Men frågan blir faktiskt underställd folket. I grund och botten är folkomröstningar ändå befriade från partipolitik. Hur många ja-röstare finns det i Sveriges riksdag och hur många nej-röstare finns det utanför Riksdagshuset? Partipolitiken styr ju inte hur folk röstar i en folkomröstning. Där röstar folk i en enskild fråga utifrån sin egen övertygelse och inte utifrån det partipolitiska val som man gör i annat fall. Skulle det vara på annat sätt, skulle sammansättningen här i Sveriges riksdag se annorlunda ut. När det handlar om folkomröstning och konstitutionen är ju beslutet att lämna ifrån sig makt från Sveriges riksdag till EU-institutionerna den springande punkten. Vi lämnar ifrån oss folkets makt. Därför bör folket ha rätt att säga sitt. Det är lite skillnad från alla andra val där man röstar på partier. Men när det handlar om överlämnande av folkets makt bör folket få säga sitt. Det är en självklar demokratisk princip.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 13 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Det här unionsfördraget handlar inte i någon väsentlig utsträckning om att överföra mer makt till EU, utan det handlar om att EU ska kunna fungera med 25 medlemmar. Vi kan inte ha samma system för att styra EU som man hade när det i början var sex ganska lika medlemsländer. Vi måste byta spår. Ni vill inte byta spår, därför att ni vill egentligen att Sverige ska lämna den europeiska unionen. Det är sådana underliggande värderingar som driver er i ert krav på folkomröstning. Det har ingenting med överlämnande av makt och med att fråga folket att göra. Vad det gäller är att få en union som fungerar effektivt och demokratiskt med 25 medlemsländer. Ni vill inte ha någon union alls. Ni vill ju ha noll medlemmar. Det är ert mål.

Alice Åström (V)

Anf. 14 Alice Åström (V)

Fru talman! När man inte kan argumentera i sak övergår man till den gamla ja- och nej-debatten. Vi som röstade nej blir ofta anklagade för att vi fortfarande vill göra detta till en fråga om ja eller nej, och det är ja-sidan som ständigt för fram det argumentet. Det är inte en fråga om ja eller nej, och det handlar inte enbart om hur EU ska fungera med tio nya medlemsländer. Förslaget innehåller också en mängd förändringar som rör maktöverlämnande. Lyfter man inte fram dessa delar är man ganska oärlig. Carl B Hamilton sade här att svenskarna är Europas mest otacksamma och historielösa folk och att vi är det mest EU-kritiska land som finns. Han sade också att Socialdemokraterna motvilligt släpas från punkt till punkt på ett flertal områden och att de inte kan representera Sverige i EU. Då ställer jag mig frågan: Vad är demokrati? Vilket parti fick mest röster i det svenska riksdagsvalet? Jo, det var Socialdemokraterna. Om folket är EU-kritiskt är det folket som är otacksamt och som det är fel på. För Vänsterpartiet är det självklart att folkets åsikt, oavsett om man gillar den eller inte, måste få ett utrymme i den politiska debatten och folket måste ha rätt att säga sitt.

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 15 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! Eftersom frågan om folkomröstning kom upp är det viktigt att klargöra att vi moderater inte ser det som att det sker någon stor maktöverflyttning. Tvärtom handlar det nya fördraget - som ännu inte är beslutat - mer om att tydliggöra maktutövningen och ge de nationella parlamenten en starkare roll i EU:s beslutsstruktur. På något sätt skulle man kunna säga att det är en tillbakagång och ett tydliggörande av EU:s mandat. Alternativet till ett nytt fördrag är att säga ja till Nicefördraget som gäller nu. Det omöjliggör ju ytterligare utvidgningar. Alice Åström vill framstå som en stor och god europé och välkomna en mängd nya medlemsstater och använda EU för just det ändamålet. Det är bra att alla andra är med, men Sverige ska inte vara det. Om man tycker så kan man inte säga nej till det nya fördraget och behålla Nicefördraget, därför att det sätter stopp för fler medlemsstater. Dessutom innehåller inte Nicefördraget det tydliggörande som behövs, utan det kommer att leda till en ineffektivare union. Risken är stor att en folkomröstningsdebatt gör att Sverige fastnar i ja- och nej-träsket. Då får vi inte en debatt som radikaliseras och blir mer spännande och bred och som handlar om vad vi ska använda EU till utifrån våra olika värderingar och utgångspunkter. I stället fastnar vi i en ja- och nej-debatt, och det leder inte Sverige framåt. Jag vill då ställa frågan: Om den Nuderska utredningen nu gör en grundlagsöversyn i Sverige, tänker ni kräva en folkomröstning om den också?

Alice Åström (V)

Anf. 16 Alice Åström (V)

Fru talman! Det är självklart att det blir Nicefördraget som kommer att gälla. Vi i Vänsterpartiet är klart medvetna om att det kommer att behövas ett nytt fördag med förändringar utifrån utvidgningen. Men det nu liggande fördragsförslaget håller sig ju inte enbart till den delen. Därför anser vi att det bör anordnas en folkomröstning. Om det rörde sig om fullständigt obetydliga förändringar ställer jag mig frågan: Hur kommer det sig att man i EU-land efter EU-land nu säger att man ska ha en folkomröstning om det nya fördraget? Man gör den bedömningen att det är fråga som så stora förändringar. Sverige är snart ett av de få länder som inte ska ha en folkomröstning om det nya fördraget. Jag tror nog att den bedömningen som man har gjort i ett flertal andra länder om de föreslagna förändringarna och om varför man bör ha en folkomröstning är en riktig tolkning av det här fördragsförslaget.

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 17 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! Vi får anledning att återkomma när vi ska hantera ett nytt fördrag för EU här i kammaren. I Storbritannien finns det en stor tveksamhet även i parlamentet om Storbritanniens förhållande till EU. Men sanningen är den att i Sveriges riksdag har vi en stor och bred enighet om att Sverige ska vara med i EU. Därför har vi inte en sådan inrikespolitisk låsning. I en del andra länder vill man folkomrösta för att visa att unionen utvidgas. Men vi har ju en stor samsyn här i Sveriges riksdag också om utvidgningen. Detta blir ert lilla fikonlöv för att kunna fortsätta debatten om ett ja eller nej till EU. Jag tycker att det är synd. Det förlamar också era möjligheter att komma fram till något konkret om vad ni vill åstadkomma i EU.

Alice Åström (V)

Anf. 18 Alice Åström (V)

Fru talman! Ja, det finns en stor och bred enighet i Sveriges riksdag om EU-politiken. Men det som är det mest slående är att det skiljer sig väsentligt mellan Sveriges riksdag och Sveriges folk. Sverige är ett EU-kritiskt land. Precis som Carl B Hamilton tidigare sade är vi nästan det mest EU-kritiska landet. Just därför är EU-frågorna extra känsliga här i riksdagen. Och därför är det oerhört viktigt att också det svenska folket får säga sitt. Om den breda enigheten i Sveriges riksdag inte överensstämmer med svenska folkets inställning är det viktigt att man går ut och möter folket, och det gör man i en folkomröstning.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 19 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Alice Åström presenterar sig och Vänsterpartiet som kritiker. Vi kristdemokrater är också i högsta grad kritiker. Vi finns med i Sveriges riksdag för att vi är kritiska till regeringspolitiken. Vi jobbar varje dag, varje vecka för att försöka att förbättra den. Vi finns i varje region, i varje landsting som kritiker till den majoritet som styr, om det inte är fråga om någon bra majoritet - det finns vissa undantag. På samma sätt är vi kritiker i Sveriges kommuner. Vi är det också i Europapolitiken. Men vi går in i olika sakpolitiska frågor och säger: Detta är bra men detta är inte bra för Sverige. Och då arbetar vi efter det. Det är inget unikt att vara kritiker. Det lever vi med varje dag. Vad jag vill säga är att det sätt som ni behandlar Europafrågan i stället är ett sätt att säga att ni är emot samarbete mellan de länder som ingår i unionen. Ni vill försvåra det samarbetet, och för att inte behöva tala om det och ta ställning till det kritiskt, positivt eller utvecklingsmässigt, vänder ni blicken utåt över världen och säger att vi ska samarbeta med alla andra. Det tycker vi också, men grannarna är ändå viktigast, och dem umgås man mest med. Vi är kritiker. Men ni vill inte samarbeta. Varför?

Alice Åström (V)

Anf. 20 Alice Åström (V)

Fru talman! Nej, Vänsterpartiet är inte emot samarbete, och vi ser gärna ett samarbete mellan de länder som finns inom EU. Men det som vi är emot är överstatligheten. Vi är emot att man flyttar makt från de nationella parlamenten till överstatlighet. Vi ser gärna ett samarbete, men ett samarbete som bygger på mellanstatlig grund, där man har full respekt för de nationella parlamenten och de nationella besluten. Vi tror att det på sikt är det enda samarbete som är långsiktigt hållbart. Som EU-kritiker arbetar vi också när det gäller konkreta EU-frågor. När det gäller hur Vänsterpartiet har arbetat och agerat i EU-parlamentet är det en vänsterpartistisk EU-parlamentariker som har bidragit starkast till att lyfta upp frågan om människosmugglingen och slavhandeln, som framför allt handlar om kvinnor och prostitution. Även som EU-kritiskt parti arbetar vi givetvis vid varje tillfälle, i varje församling för att försöka påverka politiken i en positiv riktning. När det gäller EU och fördragsändringarna och den motion som vi har skrivit handlar det också om en konstruktiv kritik. Vi motionerade faktiskt om att ha ett mellanstatligt samarbete i stället för överstatligt, men det vill inte ni som är positiva till fördraget lyssna på. Det enda vi då får höra är att vi inte har något alternativ, att vi inte vill samarbeta. Men det är inte sanningen, utan det handlar om samarbetets former.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 21 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Det är glädjande och det är en strimma av ljus att höra att ni engagerar er i trafficking- frågorna. Det är ett mycket bra exempel på vad Europeiska unionen kan vara till för. Men man säger väldigt lätt från vänsterhåll att vi flyttar över makt och att man tar makt inom EU från Sverige. Men hur är det med Sveriges riksdag? Hur långt når vi i det internationella samarbetet? Våra beslut här i kammaren når i praktiken i huvudsak till Öresund, men vi har bekymmer och ärenden som går långt utöver Öresund och som måste lösas. En del kan vi lösa på FN-nivå, men vi har väldigt många frågor att lösa tillsammans med våra grannar. Det är precis detta som EU är ett verktyg för. Nu vill man skapa en ny grundlag, en ny konstitution, som underlättar. Fram till nu ska i allt väsentligt varje land i varje liten fråga vara överens, fullständig konsensus. Det blir ingen miljöåtgärd om det är ett land som inte vill. Den nya konstitutionen ger en möjlighet att gå vidare i viktiga frågor där en kvalificerad majoritet tycker att detta är bra. Det är en möjlighet för ökat samarbete, men ni säger nej till detta. Och att säga nej till det när vi är 25 medlemsländer är att säga ja till ett kaos. Varför gör du det?

Alice Åström (V)

Anf. 22 Alice Åström (V)

Fru talman! Det finns en mängd problem som man måste lösa i samarbete där besluten i Sveriges riksdag inte räcker längre än inom våra egna gränser. Men det har vi alltid kunna lösa genom alla tider genom att sluta mellanstatliga överenskommelser och avtal mellan de nationella parlamenten. Det innebär alltså inte att man inte skulle kunna fatta beslut som berör flera länder. Det handlar om hur man genomför besluten, och där anser vi att det viktigaste är att de är mellanstatliga. Går man då över till frågan om kvalificerad majoritet, är det väldigt lätt, när det handlar om miljöåtgärder, att säga: Ska vi inte kunna köra över vissa länder? Ska vi inte kunna göra det i en fråga där vi tycker att det är viktigt? Men demokratins princip, och den tycker jag är oerhört viktig, är att det nationella parlamentet och folket måste kunna ha en beslutanderätt över frågor som rör deras eget område. Att köra över länder - det kan handla om miljöfrågan där det skulle vara väldigt positivt, men inte om det vore på ett område där vi faktiskt inte delar uppfattningarna. Vi tror inte att demokrati och utveckling kan tvingas fram. Vi tror på överenskommelser och gemensamma lösningar. Även om det ibland kan vara ett mer långsamt arbetssätt och mer krångligt, bygger det ändå starkare på demokratins principer. Vi tror inte på att tvinga fram utveckling och lösningar.

Lena Ek (C)

Anf. 23 Lena Ek (C)

Fru talman! Ärade ledamöter, ärade åhörare! Debatten här handlar om verksamheten i den europeiska unionen under förra året och den verksamhet som vi har framför oss. Förra året var ett spännande europeiskt år, ett år med glädje, men också ett år med besvikelser. Det europeiska konventet nådde ett slutresultat, ett utkast till fördrag för EU. Tyvärr klarade inte det italienska ordförandeskapet av att ro det i land. Fru talman! Vi begärde faktiskt en extra debatt, att riksdagen skulle kallas in för att debattera detta förslag, men inte ett enda av riksdagens övriga partier stödde detta förslag. Det tycker jag att vi ska bära med oss i diskussionen om hur vi ska hantera frågorna om ett eventuellt nytt grundtraktat för EU framöver. Det antogs också en ny säkerhetsstrategi för unionen, tyvärr föranlett av en osäkrare värld. Fru talman! Förra året kom observatörer från de tio nya medlemsländerna och fick sitta med i verksamheten i EU i Bryssel. Det var en märkesdag. Det var ju inte länge sedan som vi hade en situation i Europa där Finland inte ens vågade vara medlem i Europarådet utan var observatör. När jag var student besökte vi vänner bakom muren, bland annat i Greifswald. Vi kunde inte lämna över en påse apelsiner och en påse med kaffe som tack för ett lysande föredrag så att någon såg det, utan vi fick ställa påsarna i mörkret bakom en kyrkogårdsmur för att inte stadsarkivarien i Greifswald skulle råka illa ut hos säkerhetspolisen för att han hade för täta kontakter med västra Europa. Så var det innan murens fall. Så var det i de gamla kommunistdiktaturerna i östra Europa. Därför är det förstås en fantastisk möjlighet, en fantastisk ny tid som vi har förmånen att leva i just nu, alla vi som sitter här men också alla som lyssnar och alla som är medborgare i Europa. Den 1 maj i år, när medlemskapet trädde i kraft, helades Europa. Alla vi som rakryggat har stått upp för utvidgningen har anledning att vara stolta över det jobb som vi gjort. Däremot är jag inte så stolt över hur diskussionen har gått i den här kammaren. Talet om social turism när Östeuropas medborgare har sökt sig ut på en fri europeisk arbetsmarknad på EU:s inre marknad tycker jag har varit förskräckligt och pinsamt. Jag är glad att vi till slut lyckades samla ihop oss i Sveriges riksdag och rösta emot övergångsregler. Nu lider det irländska ordförandeskapet mot sitt slut, men än har irländarnas kämpaglöd, fajteranda och diplomatiska arbete inte tagit slut. De försöker hitta en ny form för ett grundtraktat för den europeiska unionen. Jag hoppas att alla partier den här gången verkligen är med i och ser till att det blir en debatt i riksdagens kammare som behandlar alla de aspekter som finns i grundfördraget. Det är ju mycket som ska lösas där. Det är arbetssättet, det är fördelningen av mandat, det är vetorätten i fråga om brottsbekämpning, det är budgethanteringen och många sådana stora frågor. Det är också maktbalansen mellan det folkvalda, öppna, genomskinliga och - faktiskt - tydliga europeiska parlamentet och det stängda, hemliga ministerrådet. Vi kan ibland skratta åt att det tar två år att ta fram ett beslut i det europeiska parlamentet, men alla kan vara med och påverka och diskutera och informeras om ett sådan beslut. När ministerrådet samlas, det såg vi särskilt tydligt under det italienska ordförandeskapet och Italiens premiärminister Berlusconi, går man in i förhandlingar på kvällen. Man sitter på natten i slutna rum där ingen hör, där ingen får veta och där inget protokollförs. Och så kommer man ut framåt morgonkvisten med ett resultat som ibland ingen människa hade väntat sig. Jag tycker att det är viktigt att parlamentet får ökad makt på bekostnad av ministerrådet och kommissionen. Jag skulle välkomna att de andra partierna gav besked i de här frågorna. Anledningen till detta är att det i dag är 39 dagar kvar till valet till Europaparlamentet. Det är 39 dagar kvar då vi ska diskutera allt det som rör Europas framtid och som vi egentligen borde ha diskuterat de senaste tio åren. Det är 936 timmar kvar. Vi har presenterat vår vision om EU den 8 mars. Det största partiet i Sverige, Socialdemokraterna, har ännu inte ens lagt fram en valplattform inför Europavalet. Och det finns viktiga vägskäl. Vi vill ha ett smalare men vassare EU där man fokuserar på de viktiga kärnfrågorna och plockar bort allt trams - höll jag på att säga - som inte hör dit, alla frågor som ska beslutas på nationell nivå, regional nivå eller kommunal nivå eller till och med i familjen eller hos individen själv. Socialdemokraterna vill lägga in en massa andra, nya ämnesområden. Här ska arbetsmarknadspolitiken in. Här ska socialpolitiken in. Resultatet blir inte ett smalare och vassare EU. Resultatet blir i stället ett, höll jag på att säga, bredare och degigare EU. Och så finns det de som inte vill att Sverige ska vara med i EU alls. Miljöpartiet kräver i sin valplattform utträde ur EU. Och så går man listan ned, och då står det att det däremot ska fattas överstatliga beslut på miljöpolitikens område. Hur ska det gå till? Är det tandfen som ska komma med de besluten när folk har somnat på kvällen eller var ska de komma från? Det är klart att vi behöver ett överstatligt, tydligt EU som sysslar med de stora frågorna, som ägnar sig åt de områden där europeisk handling verkligen behövs. Det behövs ett EU som inte lägger sig i frågor som sköts bäst på annat håll utan som tar ansvar för miljö, jämställdhet, rättstrygghet och fred och säkerhet - smalare men vassare. Vi i Centerpartiet tycker också att det är viktigt att EU:s jordbrukspolitik ger en god grund för en viktig framtidsnäring som i Sverige faktiskt står för 10 % av bruttonationalprodukten och också 10 % av arbetstillfällena. Det tycker inte alla partier. Ge besked i den frågan också inför valet, besked om hur den ska hanteras! Fru talman! I dag är det som tur är fredligare på Balkan. Fortfarande är dock situationen inte bra. I detta område skadas människor i hundratal varje vecka. Där dödas människor i tiotal varje vecka. Där bränns moskéer och kyrkor. Freden och säkerheten hör till det viktigaste som EU har inom sitt ansvarsområde. Och där måste EU faktiskt också kunna agera på ett tydligt sätt. Vi kan inte acceptera att vi har ett hörn i Europa där det flödar in illegala vapen till resten av de europeiska länderna, där det flödar in droger till resten av de europeiska länderna och som merparten av den oerhört osmakliga handel med kvinnor och barn som kallas för trafficking faktiskt kommer från. Det måste vi lösa, och då måste EU ha möjlighet att göra det, möjlighet att sätta in fredsbevarande trupp snabbt. Mina vänner: Det handlar om att skicka iväg våra grannars barn. Mina barn är inte tillräckligt gamla än, men vi har grannar som har söner och döttrar som går in i de här fredsbevarande styrkorna. Då vill jag att de ska ha ordentlig utrustning. Det ska vara samövat. Det ska vara så att de har tränat innan. Jag vill att de ska ha möjlighet att göra ett så bra jobb som det någonsin är möjligt. Jag vill också att EU inte ska vara pacificerat utan faktiskt kunna ta i sådana här frågor, inte stå bredvid och titta på som man fick göra första tiden under krisen i forna Jugoslavien. Då går det inte att ha enhälliga beslut på utrikespolitikens område. Då måste vetorätten bort på utrikespolitikens område. Detta handlar inte bara om freden och säkerheten. Det handlar om miljön, jämställdheten, kvinnofrågor, hiv/aids och mycket annat. Så fort en fråga kommer utanför EU:s gräns och ska behandlas i till exempel FN är det utrikespolitik. Accepterar ni som inte vill ta bort vetorätten i utrikespolitiken att ett land med abortmotståndare, som Irland, hindrar EU att agera samfällt när det gäller kvinnors rätt till sina egna kroppar eller när det gäller hiv/aids-frågan i FN? Det är likadant med miljöfrågorna om EU ska kunna agera starkt och samlat i en fråga som i FN blir utrikespolitik, eftersom det är utanför EU:s gränser. Vill ni att kemikalieindustrin i Tyskland ska kunna lobba fram ett veto från Tyskland så att EU inte ska kunna agera i de här frågorna? Det här är ett oerhört viktigt vägskäl i Europapolitiken som avgör om EU ska kunna fylla de stora, ansvarsfulla uppgifter som vi vill att EU ska ha. Fru talman! I Europaparlamentet visas skiljelinjerna mellan de olika partierna. Vi vet att kemikaliedirektivet REACH stannande i miljöutskottet efter en ohelig allians mellan den konservativa gruppen och den tyska delen av den socialdemokratiska gruppen. Hur ser ni andra partier på detta? Det undrar jag, som tycker att just kemikaliedirektivet betyder väldigt mycket för Europas medborgare framöver. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att EU-politiken är liv och nerv och berör människors vardag. Det är vår uppgift att visa detta, att visa på vägvalen i Europapolitiken. Det är det enda sättet att höja röstdeltagandet i Europaparlamentsvalet den 13 juni. Det är vårt gemensamma ansvar. I utskottet har vi i Centerpartiet redovisat våra ståndpunkter. Agne Hansson har som ordinarie representant där fört fram argument för våra ståndpunkter. Vi har flera reservationer på flera olika områden, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna nr 1 och nr 18.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 24 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Jag håller med om mycket av det som Lena Ek sade här, och eventuellt kommer ju också Lena Ek att ingå i samma partigrupp i Europaparlamentet som folkpartisterna. Så det ska nog fungera väl. Men det är i alla fall två saker, kanske tre, som jag skulle vilja säga. Det första gäller faktiskt ordvalet "smalt och vasst". Jag tycker att det låter som en bajonett. Jag tycker att det låter väldigt obehagligt. Det andra är egentligen det här utvecklandet av Centerns federalism. Jag håller med om allt det som Lena Ek sade om ministerrådet, som är regeringarnas representanter. De sammanträder bakom lyckta dörrar och stiftar lag bakom lyckta dörrar. Då efterfrågar Lena Ek besked från de andra partierna. Vi är ju för ett Europaparlament med två kammare, där man har eliminerat ministerrådet och gjort det till en första kammare där regeringarna är representerade. Är det också Centerns logiska slutsats av den hållning som Lena Ek gav uttryck för här i talarstolen? Det tredje är jordbrukspolitiken, där vi naturligtvis är oense. Huvuddelen av världens fattiga, 70 %, bor på landsbygden och får sin inkomst från jordbruket. Att ta bort EU:s handelshinder för jordbruksprodukter är den enskilt viktigaste åtgärden för att minska fattigdomen i världen. Av EU:s jordbrukssubventioner går 70 % till stora jordbruk. Hela omfördelningen av EU:s jordbrukspolitik handlar om relativt rika länder och relativt fattiga människor i de fattigaste länderna. Hur kan Centern stå bakom en sådan politik?

Lena Ek (C)

Anf. 25 Lena Ek (C)

Fru talman! Jag förstår ju att den som tycker att EU ska hålla på med alla möjliga olika saker tycker att "smalare men vassare" är lite obehagligt. Jag för min del tycker att det är ett väldigt bra uttryck som sammanfattar just detta att EU:s kärnuppgifter, som är gränsöverskridande, är väldigt viktiga. Det måste EU bli duktigt på. Bort med allt trams om gurkor och jordgubbar och avståndet mellan gungor på lekplatsen. Det är väl en kommunal fråga? Vattenkvaliteten i Umeå, Boden, Valdemarsvik och Gryt är väl en kommunal fråga i all sin dar! Det kostar tid, pengar och administration. Ta bort det. Låt EU fokusera på det som är viktigt. Smalare men vassare, tycker jag är en bra sammanfattning. En sammanfattning av motstående åsikt är väl, som sagt, bredare och degigare. Jag tycker att det är mer osmakligt. Carl B Hamilton började med att säga att vi ingår i samma parti. Detta samma parti har faktiskt lagt fram en rapport som har blivit parlamentets åsikt om hur den europeiska jordbrukspolitiken ska hanteras. Jag utgår från att Carl B Hamilton känner till innehållet i denna gemensamma rapport som hela parlamentet har antagit. Jag kan tala en del om innehållet. Där sägs att detta på lång sikt inte är något bra system. Detta ska på lång sikt avvecklas. Det ska göras parallellt med att det på samma sätt sker i USA som är den andra stora aktören på världsmarknaden. Vad gör USA nu? Man ökar subventionerna i stället. Vi är nu i ett läge där det europeiska köttberget är borta. Om man följer det här politikområdet lite nära vet man att situationen har förändrats radikalt de senaste fem åren. Den här sektorn är väldigt viktig i de länder där arbetslösheten är hög. I dag går 65 % av Afrikas jordbruksexport till Europa, och den ökar. Det är en bra utveckling. Det här måste ändå skötas på ett ansvarsfullt sätt om vi inte ska ställa 25 % av befolkningen i södra Europa utan arbete. Det tror jag inte att någon vill.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 26 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Det är inte så att 25 % av befolkningen i södra Europa är beroende av EU:s jordbrukspolitik. Citrusfrukter och liknande är inte kärnan i detta, utan det är de produkter som kommer från Mellaneuropa. Den rapport i EU-parlamentet som Karl Erik Olsson och Marit Paulsen har varit med att skriva är naturligtvis ett viktigt steg åt rätt håll. Vi måste vara mer ambitiösa än så. Folkpartiet vill avskaffa alla hinder på jordbruksområdet till år 2015. Det är det år då FN:s millenniemål om halverad fattigdom i världen ska uppfyllas. Det går inte att uppfylla målet om en halverad fattigdom i världen med mindre än att EU:s jordbrukspolitik avskaffas. Den politik som Lena Ek gör sig till tolk för skapar och behåller fattigdom. Den tar från de fattigaste i de fattiga länderna och överför till ökad köpkraft hos dem som redan är rika i de rikaste länderna. Det är en helt felaktig och pervers politik.

Lena Ek (C)

Anf. 27 Lena Ek (C)

Fru talman! Den som har rest en del i Afrika vet att det inte är exporten som är det största problemet för livsmedelsförsörjningen i Afrika. Det är den lokala produktionen. Det handlar om att producera mat nära - för dem som bor nära - så att människor inte svälter. Det är det stora matproblemet i Afrika. Exportfrågorna är en del av problematiken. Jag tycker faktiskt att parlamentet har antagit ett ansvarsfullt dokument som vi kunde tala mer om i det här sammanhanget. Ett värre problem för de afrikanska staterna är ju de internationella valutarörelserna. Vi har från Centerpartiet föreslagit, i likhet med den unga miljörörelsen över hela världen, att vi ska diskutera en Tobinskatt vars avkastning och resultat skulle gynna de fattiga staterna. Det yrkandet finns i vår förra utrikespolitiska motion. Där handlade det om att vi ville utreda frågan. Det röstade Folkpartiet ned. Det är klart att det finns skillnader mellan Folkpartiet och Centerpartiet. Det är själva grundorsaken till att det behövs två partier. Det här är två områden där skillnaderna är stora: värnandet om den lokala matproduktionen i Afrika, men också i Europa och diskussionerna om Tobinskatten.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 28 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! I dag är en dag då vi både gläds, förskräcks och förstummas. Vi gläds i dag åt det faktum att EU i lördags utvidgades från 15 till 25 länder. Vi gläds åt att EU därmed tar ett rejält kliv mot att bli en alleuropeisk organisation. Till och med Vänsterpartiet och Miljöpartiet gläds med de tio nya medlemsstaterna åt att de nu är en del av ett självvalt europeiskt samarbete som syftar till social och ekonomisk utjämning, fred och demokrati. Ändå skulle Vänsterpartiet och Miljöpartiet tydligen glädjas ännu mer åt att Sverige gick ur detta samarbete. Hur de två glädjeämnena går ihop vet nog endast vänsterpartister och miljöpartister. Vi förskräcks över den nyhet som nått oss på morgonen i dag om detonerade bomber i Aten. Lyckligtvis blev ingen dödad, men det förskräcker naturligtvis extra mycket med sådana här attentat i en stad som om bara några månader är platsen som hela världens uppmärksamhet riktas mot i samband med de olympiska spelen. Terrorismen förskräcker. Vi förstummas över det faktum att Kuba brutit de diplomatiska kontakterna med EU-länderna. EU:s kritik av massarresteringar och fängslande av politiskt oppositionella blev för mycket för Fidel Castro. Inte nog med att de diplomatiska kontakterna frysts, Kuba vägrar dessutom att ta emot bistånd från EU-länderna, ett bistånd som från Sverige förra året uppgick till 22 miljoner kronor. Nu kommer ett hårt prövat folk att utsättas för ännu svårare prövningar. Det finns inte ord - i varje fall inte lämpliga ord - för vad vi känner för situationen på Kuba. Man blir stum. Ändå får vår kritik av diktatur och missförhållanden aldrig tystna. Vi gläds. Vi förskräcks. Vi förstummas. Det är väl lite så vi var och en kan känna inför EU. Grundtanken att fria demokratiska stater samarbetar är god. Det mesta av det som sker och beslutas i EU är bra, men visst finns det saker som är mindre bra. Därför är det viktigt att Sverige är ett aktivt land i EU-samarbetet. Den här debatten handlar till stor del om vad som varit, men också om vad som ska komma. 2003 var ett mycket intensivt år i EU-arbetet med processen som ska leda fram till en ny samlad grundlag för EU-arbetet, den svenska EMU-omröstningen och debatten kring Irakkriget. Just hanteringen av den senare frågan lämnar en hel del att önska. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken - eller i detta fall snarast bristen på - var ett bakslag för EU-arbetet under 2003. Det gör det desto viktigare att Sverige och de övriga medlemsstaterna engagerar sig än mer i detta politikområde. Sverige deltar genom medlemskapet i Europeiska unionen i ett samarbete vars uttalade strävan är att förhindra krig på den europeiska kontinenten. EU har starkt bidragit till att bevara freden i Västeuropa de senaste 50 åren. Unionens fortsatta fördjupning och utvidgning är även i fortsättningen det bästa instrumentet för att varaktigt säkra ett förtroendefullt och nära samarbete mellan Europas stater. Möjligheten till integration i EU har en stark dragningskraft. Integrationen är i sig själv säkerhetsbefrämjande. Denna integration förutsätter demokrati och goda grannrelationer. Deltagandet i unionen utvecklar ömsesidig solidaritet, gemensamma värderingar och gemensamma politiska intressen. Arbetet i EU vilar på höga ideal och ambitiösa långsiktiga mål. Det är en bra grund att stå på, men det krävs mer för att få det att fungera. Det behövs funktionella beslutsformer och öppenhet, och det är därför EU behöver en samlad grundlag. Förslaget till ny grundlag är ett angeläget förtydligande av samarbetets natur och omfattning genom att reglerna förs samman i en samlad och välstrukturerad grundlag. Tyvärr var det inte möjligt att på toppmötet i december förra året slutförhandla förslaget till grundlag, men sedan i slutet av mars är förhandlingarna återupptagna, och förhoppningsvis finns det ett färdigt förslag som toppmötet den 17-18 juni kan ställa sig bakom. Avslutningsvis vill jag ta upp det arbete som pågår inom ramen för det som kallas Lissabonprocessen. Målet för denna är att EU ska bli världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomi till år 2010. I detta arbete är full sysselsättning en central komponent. Det är mycket tillfredsställande att detta arbete har en hög prioritet inom EU. Dessutom kommer Lissabonstrategin att vara ett värdefullt redskap för att integrera de nya medlemsländerna i det europeiska samarbetet. Fru talman! Till slut vill jag med detta yrka bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande nr 10.

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 29 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! Jag tycker att Kenneth G Forslund i sitt anförande ger uttryck för just det som jag ville påvisa, nämligen att det finns någon form av grundläggande samsyn och gemensam uppfattning om EU. Sedan har vi olika sätt att se att EU har sina brister, och vi har olika sätt att vara kritiska mot vad EU gör. Jag vill med anledning av Kenneth G Forslunds anförande diskutera hur Lissabonprocessen, när vi diskuterar full sysselsättning och att EU ska bli den mest konkurrenskraftiga regionen i världen, rimmar med att Socialdemokraterna nu tillsammans med protektionistiska länder som Frankrike och en del andra vill sätta stopp för tjänstesektorns utveckling. Vi ser en enorm potential i att människor säljer sina tjänster och sitt kunnande, och vi ser också att vi i vårt land skulle kunna bli riktigt duktiga tjänsteexportörer. Den fråga som fortfarande hänger i luften, och där jag vill åberopa den samsyn och öppna attityd som vi hade i utrikesutskottet när vi i december diskuterade övergångsregler och anslutningsfördrag, är: Kommer ni socialdemokrater i riksdagen att nu aktivt hjälpas åt så att vi behåller riksdagens position beträffande övergångsregler och vikten av att Sverige tillämpar fri rörlighet så att vi nu drar nytta av den uppkomna situationen så att Sverige kan ha ett starkare ledarskap och visa på en union som lever upp till sina värderingar?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 30 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag håller naturligtvis med om att det finns en enorm potential i tjänstedirektivet, Gunilla Carlsson. Det är ju så i dag att i de utvecklade ekonomierna är tjänsteproduktion och tjänstehandel en oerhört stor del av den totala handel som sker. Men jag tycker att det är viktigt att den handeln kan bedrivas på villkor som innebär konkurrens på lika villkor för de företag som erbjuder de här tjänsterna. Jag tycker att det är rimligt att företag som säljer sina tjänster i Sverige gör det på samma villkor och att man inte kan manövrera mellan olika länders lagstiftningar och system för att skaffa sig konkurrensfördelar. I Sverige ska svenska regler råda, i Portugal ska portugisiska regler råda och så vidare. Tycker inte Gunilla Carlsson att det är en rimlig hållning? När det gäller övergångsreglerna har nu riksdagen fattat beslut om vad som ska gälla. Naturligtvis får vi se hur utvecklingen fortsätter när den egentligen först nu blev möjlig i och med inträdet i lördags. Hur blir verkligheten vad gäller rörlighet på arbetsmarknaden, och vad händer på den svenska arbetsmarknaden vad gäller människor som kommer hit och söker jobb? Kommer de hit och söker och får jobb till avtalsenliga löner och med rimliga anställningsvillkor och lagar som uppfylls så är det ju inget problem. Då finns det ingen anledning att komma tillbaka i den här frågan. Men är det så att man försöker att på olika sätt kringgå regler och avtal i landet finns det naturligtvis anledning att ta upp frågan igen.

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 31 Gunilla Carlsson (M)

Fru talman! Just det här med att det kringgås lagar och regler i dag i Sverige är ju tyvärr en verklighet som vi redan nu lever med när många människor tvingas till svartarbete, icke avtalsenliga löner och väldigt vidriga arbetsförhållanden av olika skäl. Här finns ju en anledning, men jag tror inte att man löser detta genom att begränsa den fria rörligheten. Här har vi olika politik. Jag är ändå glad för den öppenhet som Kenneth G Forslund öppnar för i den här frågan. Jag hoppas att vi tillsammans kan hjälpas åt att hålla en svensk öppenhetslinje i denna del. När vi i dag diskuterar utvidgningen vill jag ändå konstatera att utvidgningens glädje inte får vara på vissa villkor. Jag anar ändå tendenser till detta när man nu pratar om att man ska manövrera mellan olika system och att det måste vara lika regler för annars ska vi inte kunna sälja, företaga eller arbeta över gränserna. Jag är oroad över den tendens som jag ser hos socialdemokratin i dag: De estniska skattenivåerna är fel. Arbetarskyddet är för lågt i Portugal. Vi tillhör ju nu en och samma union. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att vi har en grundplatta av gemensamma regler på EU-nivå som handlar om bland annat arbetarskydd. Men sedan har vi olika sätt i våra olika länder att ta ut olika höga skatter och att ha olika typer av socialförsäkringssystem. Det är våra egna val. Men dessa olika val och olika regelsystem får ju inte vara en anledning till att stänga ute varandra. Det är därför jag vill vädja till Forslund och Socialdemokraterna här i riksdagen att nu inbjuda och bejaka utvidgningen helt och fullt och därmed se till att vi i stället skapar en union med mångfald och olika lösningar på olika problem. Men grundplattan är densamma. Den fria rörligheten måste värnas.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 32 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Vi har, som Gunilla Carlsson själv säger, lite olika syn på verkligheten. När Gunilla Carlsson talar om en verklighet där människor tvingas till svartarbete så kanske jag inte riktigt håller med om analysen. Det är ändå viktigt att grunden för Socialdemokraternas diskussion om övergångsregler gentemot de nya medlemsländerna handlar om att människor faktiskt inte ska kunna utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden, vare sig det gäller att ge dem låga löner, otjänliga boendeförhållanden eller annat. Frågan om att konkurrera på lika villkor tycker jag är grundläggande även när det gäller tjänsteproduktion. Ja, vi är en union, som Gunilla Carlsson säger, det är helt riktigt. I en union ingår olika länder. Det är inte en nation som vi ingår i på den europeiska nivån, och därför finns det olika regler. Då är det rimligt att de reglerna gäller i det land där de är stiftade för de företag, organisationer och människor som agerar i just det landet. Sedan har vi gemensamma EU-regler på ett antal områden, precis som Gunilla Carlsson säger, som en grundplatta exempelvis inom arbetsskyddet, och det är ju grundläggande regler, miniminivåer. Men det finns ju också ett utrymme, och det är högst rimligt att länderna sedan kan ha högre ambitioner än de grundläggande nivåerna.

Lena Ek (C)

Anf. 33 Lena Ek (C)

Fru talman! Jag har två frågor till Kenneth Forslund. Den första handlar om maktbalansen inom den europeiska unionen. Var makten ligger är ju viktigt. Det demokratiska inflytandet är viktigt. Genomskinligheten, att man ser och kan läsa papper, följa och förstå debatter och följa, förstå och se voteringar, är viktig. Därför skulle jag vilja höra hur Socialdemokraterna egentligen väger maktfrågan när det gäller dels ministerrådet, dels parlamentet. Vi har ju under det italienska ordförandeskapet, som jag berörde i mitt anförande, sett situationen att ministrar gått in på kvällen för att diskutera en fråga som man trodde skulle landa på ett sätt men kommit ut framåt morgonen med ett helt annat resultat - ett resultat som ingen hade väntat sig och som ingen hade förutsett. Jag vill gärna ha ett besked eftersom jag tycker att det gäller ett viktigt vägval i den valdebatt som kommer under de närmaste dagarna. En annan fråga där jag skulle vilja ha ett besked gäller vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken. Vill Socialdemokraterna ta bort vetorätten eller vill man ha den kvar? Jag tycker att det är viktigt att vetorätten försvinner, för som den i dag fungerar och som utrikespolitiken fungerar för den europeiska unionen innebär den att ett abortmotståndarland som Irland skulle kunna stoppa eller hindra ett gemensamt starkt europeiskt agerande i FN när det gäller till exempel uppföljningen av kvinnokonferensen, hiv/aids-frågan och kvinnors rätt till sin egen kropp.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 34 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Maktbalansen är naturligtvis en grannlaga fråga i detta arbete. Jag menar att grunden för det ställningstagande som ska göras vad gäller maktbalansen mellan EU:s olika institutioner ändå måste vara att det handlar om ett mellanstatligt samarbete. Vi har olika strukturer och olika nivåer i detta samarbete där man också använder sig av olika beslutsnivåer. Alla dessa ska ses i ett sammanhang. Då tycker jag att fördelningen och balansen mellan dem är oerhört viktiga. Naturligtvis kan man möjligen ha synpunkter på enskildheter. Men den samlade bedömning som jag gör är ändå att den maktbalans som finns i dag är den som är den rimliga. När det gäller talet om att utöka exempelvis EU-parlamentets makt är det naturligtvis så att det måste ske på bekostnad av någon annan institutions makt, exempelvis ministerrådets makt, vilket måste sägas minska det mellanstatliga inslaget i samarbetet. Kanske skulle det på mycket lång sikt kunna vara en önskvärd utveckling. Men jag är alldeles övertygad om att vi i dagsläget i Europa totalt sett beträffande det här samarbetet inte är mogna för att samarbeta på det sättet, under de formerna. Vetorätten i utrikespolitiken är en mycket intressant tanke och fråga att diskutera. Om den hade funnits när debattens vågor gick som högst om det Irakkrig som det sedan blev, hur hade EU:s möjligheter att agera varit då? Det är ett intressant perspektiv. Jag tror inte att en slopad vetorätt på det här politikområdet skulle vara en lösning.

Lena Ek (C)

Anf. 35 Lena Ek (C)

Fru talman! För några år sedan var jag i New York på en stor uppföljning av den stora kvinnokonferens som hölls i Beijing, tidigare Peking. Där såg man väldigt tydligt hur de här stora och oerhört viktiga folkhälsofrågorna om sexuell och reproduktiv hälsa diskuterades och därmed också kvinnors rättigheter och kvinnors ställning. Där fanns grovt sett tre block. Ett block var de som samlades runt USA. Det andra blocket var de mycket konservativa krafter där bland annat Vatikanen och några konservativa arabstater formerade förhandlingsledningen. Det tredje blocket var en europeisk del. I de här omgångarna, förhandlingarna, betyder det oerhört mycket om EU kan agera samlat och kraftfullt. Det är beklämmande att se att fortfarande finns möjligheten för till exempel Irland eller andra länder med samma inställning att blockera ett agerande som handlar om mänskliga rättigheter för lite drygt hälften av världens befolkning - dessutom den grupp som indirekt drabbas genom sjukdom och annat, som i södra Afrika där på sina ställen 45 % av de gravida kvinnorna är drabbade av hiv/aids. EU:s funktion för att klara de här riktigt stora frågorna kräver att man måste kunna agera. Det är precis samma fenomen på miljöpolitikens område. Vi diskuterar mycket Kyotoavtalet, och i betänkandet finns det långa fina skrivningar om miljöfrågor. Men när det kommer till kritan är det faktiskt så att den socialdemokratiska gruppen dels inte vill ta bort vetorätten - och då ger möjligheten att behålla den och därmed hindrar EU att agera - dels har röstat ned förslaget till kemikaliedirektiv i parlamentet. Det är inte en särskilt bra record . Men det är bra att vi diskuterar det här eftersom vi nu är mitt i en valrörelse. Min sista fråga, fru talman, blir därför: När kommer Socialdemokraterna med en valplattform där man säkert kan få svar på alla de här frågorna? Det är nu 936 timmar kvar.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 36 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag kan glädja Lena Ek genom att säga att valplattformen redan har kommit. Den kom i slutet av mars i form av en valplattform som det europeiska socialdemokratiska partiet lagt fast och där vi i de europeiska partier som ställer upp i Europavalet i de 25 medlemsländerna tillsammans har enats om en valplattform. Den är grunden för vårt politiska budskap i det här valet. När det gäller det här med vetorätten på utrikespolitikens område tar Lena Ek upp ett område där det naturligtvis skulle vara mycket bra och välkommet om EU-länderna kunde agera gemensamt. Jag delar hela beskrivningen av de oheliga allianser som finns och sådant. Men om vi slopar vetorätten på utrikespolitikens område och det skulle vara möjligt för en i och för sig troligtvis mycket stor majoritet av EU-staterna att gå fram med en gemensam linje - dock vet alla att det finns några, kanske en, två eller fler stater som egentligen inte delar den linjen i vilken utrikespolitisk fråga det än må vara - vilken trovärdighet har då det, i alla fall i någon mening, gemensamma agerandet för omvärlden? Visst är det, som i Irakfrågan, frustrerande att EU inte kunde bli enigt. Det tror jag att alla här i riksdagen tycker. Alldeles oavsett vad man egentligen ville att EU skulle bli enigt om i den frågan var det frustrerande att vi på detta politikområde inte var eniga. Men är lösningen att säga att vi tar bort vetorätten? Jag tror inte det. Jag tror nämligen inte att det leder till några större praktiska framgångar i politiken eller till en större trovärdighet. Den här utrikespolitiken kan ju inte fungera med mindre än att det finns en total och reell enighet.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 37 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Visst är det underbara dagar när solen strålar och våren närmar sig och när vi har fått ett tiotal folk i Östeuropa, som efter folkomröstningar och fria val har valt sin väg framåt, att styra sin framtid. Kan man som demokrat annat än applådera och vara glad över sådana beslut? Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Den gröna vision som vi nu, liksom annars, försöker sprida kring internationella frågor gäller just frågor om öppenhet, frihet, rörlighet och öppnare gränser och, när det gäller EU, frågor om att avveckla hinder gentemot de fattiga länderna. I dag har vi tyvärr väldigt många saker som vi behöver avveckla just när det gäller hinder gentemot fattigare länder. Vi behöver förändra, utveckla och öppna, och vi behöver riva ned murar för att få en bättre värld. Framför allt handlar det naturligtvis om människor, om att ge människor möjligheter att arbeta där de vill, att flytta på sig, att röra på sig, att studera och att utvecklas. Därför är jag också fantastiskt glad över att Sveriges riksdag, vårt parlament, efter många om och men och mycket tvekan, ångest och förskräckelse inför framtiden ändå lyckades ta sig samman och fatta ett beslut som innebar att vi inte skulle sätta upp nya hinder, nya regler, nya problem och nya gränser mot de människor från Öst- och Centraleuropa som nu har fått möjligheten att delta och röra sig friare. Det var inte tack vare Socialdemokraterna, tyvärr. Där var det väl snarare förskräckelsen som dominerade, som Kenneth Forslund var inne på. Jag tycker att den debatten till slut ändå blev ganska hygglig. Den oro som jag tycker att man på ett sätt också måste förstå över att det kanske kommer en massa människor till vårt land och kan ta jobb och sådana saker behöver man diskutera och möta. Den finns hos många människor. Men jag tycker att vi måste vara bättre och tuffare när det gäller att möta den och tala om att det faktiskt blir ett bättre land som vi bor i om vi blir fler och om vi får en ökad rörlighet, om unga människor som vill ta jobb i Sverige kommer hit med kraft, idéer och engagemang. Det har aldrig skadat Sverige att det kommer människor hit som vill arbeta. Jag tycker att det är lite synd att inte alla partier kunde ena sig om detta som en grundsyn i de här frågorna, men jag tror att det kommer. De stora orosmolnen kommer att visa sig vara felaktiga, och vi kommer att kunna se en utveckling som är positiv. Jag tror tyvärr att det finns mer att oroa sig för i de länder i Östeuropa där det redan finns en oro för att deras välutbildade människor flyttar därifrån och att utvecklingen därför blir sämre i de länderna. Men jag tror att även de vinner i längden på att vi får en ökad rörlighet och att svenska företag flyttar till länder i Östeuropa, driver produktion och har ett ökat utbyte samtidigt som en del av människorna flyttar hit och vi får tätare kontakter i framtiden. Men det är klart att den viktigaste dagen, det viktigaste året och den största händelsen i utvecklingskedjan inte är den dag då de här länderna väljer att kliva in i den europeiska unionen. Det var i stället 1989, när Sovjetunionen föll. Det var det som Urban Ahlin pratade om tidigare och som gjorde att människor kunde börja röra sig som fåglar över Östersjön igen på ett helt annat sätt än tidigare. Det har stegvis lett fram till ökade möjligheter och en ekonomisk utveckling i Östeuropa som är fantastiskt positiv och som vi har all anledning att se som ett stort bidrag för oss i framtiden också. Jag var nyligen i Lettland och hälsade på den nya premiärministern där, som är världens första gröna premiärminister. Det var jätteroligt, måste jag säga. Det var en fantastisk sak att se hur ett litet parti kunde få uppgiften att ta hand om regeringssamarbete och utveckla och genomföra den stora förändring som det är att gå in i EU. De gjorde det med stort allvar och ett fantastiskt gediget arbete som många människor var inblandade i. Vi får bara önska dem lycka till i fortsättningen. Det som jag kanske tycker är en av de mest positiva och trevliga erfarenheterna just från länderna i Östeuropa är deras attityd gentemot den europeiska unionen. De bugar och bockar inte lika mycket som den svenska regeringen och administrationen gjorde när vi kom in. Det finns en frejdigare och mer självständig hållning. Jag tänker till exempel på Tjeckien, där man i dag är öppet kritisk mot statsbygget och säger: Visst - det är klart att vi ska samarbeta, men vi vill inte bygga upp några nya supermakter att lyda under. Vi vill vara ett självständigt folk och fortsätta att styra vår framtid. Jag tror att man mår väldigt bra av att se den attityden inom Brysseladministrationen likväl som i Sveriges riksdag. Nu pratar vi också om den europeiska konstitutionen - den nya grundlagen som tycks vara på väg. Den havererade ju strax före jul, men nu ska man ta nya krafttag och försöka få till det här. Man kan nog vara lite mer oroad över tendenserna när det gäller detta. Då gäller inte talet om att det är i folkomröstningar och demokratiska val här hemma i Sverige som man ska genomföra den stora förändringen, som det är i många andra länder. Men i Sverige ser vi ett räddhågset parlament. Vi har en riksdag bestående av en stor majoritet - än så länge i alla fall - som inte vågar därför att man känner den stora avgrunden mellan de egna partierna, det egna parlamentet, och folket. Säg mig: Finns det något som är mer beklagansvärt och sorgligt än ett parlament som inte vågar lyssna på sitt eget folk? Vilken fast grund står detta parlament på? Det är någonting som jag tycker att ni måste betänka allvarligt. Hur länge håller det att ha inställningen att vi ska undanhålla svenska folket möjligheterna att påverka och styra utvecklingen inom centrala frågor om Europeiska unionen? Det håller inte i längden. Det är ännu mer tragiskt att se och höra den bitterhet som Carl B Hamilton visar upp i talarstolen i dag över hur eländigt det svenska folket är och vilka vämjeliga åsikter och värderingar som härskar i det. Jag vill ge dig ett råd, Carl B Hamilton. Försök att förstå hur man tänker. Försök att påverka på ett sätt så att du inte skapar en avgrund mellan dig, Folkpartiet och den majoritet av svenska folket som ser problem i att steg för steg bygga en gemensam stat i Europa. Det finns problem med det. Demokratiska, grundläggande, sunda och kritiska röster runtom i Sverige ser stora problem med det här bygget. Det är klart att man kan tycka att detta är det bästa som har hänt i Europa och att det är den enda lösningen och den enda vägen framåt. Men det är ingen bra argumentation att tala om för svenska folket att det är ett bittert folk i norra Europa som inte fattar sitt eget bästa. Jag hoppas att Sveriges parlament kommer till sina sunda vätskor, till slut får insikt och inser att man är ett parlament beroende av svenska folkets åsikter och liksom Tony Blair och britterna bestämmer sig för att detta är en fråga som man måste vända sig med till människorna, medborgarna, för att avgöra. Vi antar inte en ny konstitution i Europa genom att sitta vid sidan av, på åskådarbänken, och titta på när de andra bestämmer sig. Svenska folket ska inte undanhållas den möjligheten att påverka. Jag tycker att det vore tragiskt. När vi nu kommer till slutet på den här lilla visan ska jag tala om att vi har ett par reservationer. Vi vill att vi tar upp reservation 4 och 6 i omröstningarna och röstar om dem. Jag yrkar därför bifall till dem.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 37 Peter Eriksson (Mp)

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 38 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Jag ställer min fråga med anledning av det kommande Europaparlamentsvalet. Det är viktigt att få besked av alla. Den gröna visionen anspelar på att det finns gröna partier ute i hela Europa. Jag vet att det finns gröna partier i Europaparlamentet där jag själv har arbetat en viss tid. De flesta av de här partierna gör den bedömningen att verkligheten ser sådan ut att ett samarbete mellan länderna är viktigt för de miljöfrågor som ska lösas och även för väldigt många andra frågor som ska lösas. Jag har en enda fråga till Peter Eriksson. Ni i det gröna partiet i Sverige gör en annan bedömning. Ni vill hellre gå ur EU än att samarbeta. Varför kommer ni till olika resultat? Frågan gäller ju samma verklighet.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 39 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag tycker att det är en väldigt intressant fråga. Vi kommer till olika resultat, men inte i frågan om att samarbeta. Där är vi eniga. Alla gröna partier i Europa vill att vi ska samarbeta i en rad frågor och på en rad politiska områden, men vi är oeniga när det gäller bygget av den europeiska unionen och de här ytterligare stegen för att bygga upp en statsmakt, och jag tror att det har historiska, politiska orsaker. De gröna partierna i norra Europa, liksom länderna i norra Europa, det vill säga folken här, har en mer kritisk syn på det här projektet. Människorna och de gröna partierna i Mellaneuropa, Tyskland, Frankrike och Italien, har en mycket mer positiv syn. Jag tror att det beror väldigt mycket på historiska orsaker och erfarenheterna från första och andra världskriget. I Nordeuropa har vi byggt upp ett välfärdssamhälle som fungerar lite bättre när det gäller relationen mellan staten och medborgarna än vad det gör i en del andra länder, till exempel Italien. Jag tror att det är sådana saker som i grunden gör att vi har lite olika syn och värderingar kring det här statsbygget.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 40 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Ni är ensamma om att göra bedömningen att det handlar om en stat. Låt mig i stället gå vidare i frågan. Ni kräver utträde ur unionen, och då är det väsentligt för svenska folket att veta hur ni vill att situationen ska se ut efter ett sådant utträde. Nu befinner vi oss i ett läge där länderna runtomkring oss är medlemmar. Man börja lyfta upp frågan till diskussion i Norge igen. Island ligger fortfarande stilla i frågan, men i Norge är den aktuell. Vi är alltså omgärdade av grannar som är med i EU. Hur ser er lösning ut? Jag tycker inte riktigt att svenska folket ska behöva nöja sig med att ni säger: Ut ur EU - punkt. Vad händer sedan? Kan den regering som ni nu sitter i sitta kvar? Vad väntar svenska folket efter utträdet?

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 41 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag tackar för det sista. Vi har tyvärr inte nått fram så långt att vi sitter i regeringen ännu, men vi har ju ett aktivt samarbete med regeringen. Vi respekterar den folkomröstning vi har haft. Vi står kvar vid ståndpunkten att det vore bättre för Sverige om vi inte var med i EU, men vi driver inte åsikten här i parlamentet genom motioner och sådant att vi ska rösta ut Sverige ur EU. Det här är en hållning där vi i nästa läge anser att det ska handla om en ny folkomröstning om ett eventuellt utträde. Det är ingen fråga som vi driver aktivt i dag. På samma sätt tror jag att kd fortfarande vill gå in i EMU-systemet - man har inte övergett den åsikten - men man respekterar ändå den folkomröstning som har varit. Det kanske är så man ska se på den här frågan.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 42 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Är Miljöpartiet för eller emot EU:s tjänstehandelsdirektiv? Det är ungefär 70 % av sysselsättning och BNP som sköts av tjänstehandelsföretag. Det är i huvudsak små och medelstora företag. Det borde vara ert folk. Kommer ni att stödja de här företagen och det här direktivet, eller kommer ni att arbeta emot det? Det är en stor fråga i den kommande valrörelsen. Det här med övergångsreglerna slutade bra. Men hade er politik fått råda hade det funnits passtvång och viseringstvång. Det hade varit mellanstatlighet och kontroller. Det hade inte funnits några gemensamma regler som hade möjliggjort en fri rörlighet för arbetskraft eller fri rörlighet för pensionärer och studenterna. I själva mellanstatligheten, som ni hyllar, ligger ju att det måste införas och finnas regler som skiljer länder och människor från varandra. Det är två sidor av samma mynt. Er mellanstatlighet är oförenlig med fri rörlighet för arbetskraft. Det är hyckleri när Peter Eriksson hyllar det beslut som fattades strax före första maj eftersom ni i grunden vill utträda ur EU och ha mellanstatlighet. Samma sak gäller murens fall. Muren hade funnits kvar om er pacifism hade varit vägledande. Ni för en helt annan politik än Lettlands statsminister. Han välkomnar Lettlands Natomedlemskap. Han välkomnar och hyllar Lettlands inträde i den europeiska unionen. Ni befinner er på helt olika planeter. Peter Eriksson tycker att det är bra att Tjeckien är öppet kritiskt. Det är Václav Klaus, som är mer nyliberal än någon person som finns i Sveriges riksdag, som driver den linjen. Jag trodde att ni hade mer gemensamt med Václav Havel, för det har vi i Folkpartiet. Vilket sällskap befinner sig egentligen Miljöpartiet i?

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 43 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag talar om det tjeckiska folket. Det här är en väldigt utbredd och vanlig uppfattning som inte bara finns i den tjeckiska regeringen. Den är väldigt spridd bland tjeckiska medborgare i det tjeckiska samhället. Det som jag tycker är lite tragiskt med den åsikt som Carl B Hamilton driver här är att han inte är intresserad av vad medborgarna tycker. Det kommer fram så tydligt också när det gäller frågan om folkomröstning om konstitutionen. Sedan tycker jag att Hamilton har ett alldeles för dåligt minne. Det var tur att Folkpartiets hållning inte gick igenom. Det var vår åsikt, vår linje, som till slut blev majoritetslinje i riksdagen. Vi röstade ned Folkpartiets linje, som faktiskt innebar övergångsregler och hinder helt i onödan. Det är väl detta som är intressant att prata om i samband med den omröstning som skedde häromveckan i stället för att hitta på någonting annat.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 44 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Holger Gustafsson frågade vad ert långsiktiga mål är, Peter Eriksson. Du bejakar ju att ert långsiktiga mål är utträde ur EU. Men av opportunistiska skäl ska ni dölja detta och stoppa in det under filten i valrörelsen. Sedan ska det naturligtvis poppa upp igen till hösten. Den linjen innebär ju hinder mellan människor, folk och företag. Den innebär passtvång i Europa. Det är er linje, ett återinfört passtvång i Europa. Det är konsekvensen av er linje. Du svarade inte på frågan om tjänstehandelsdirektivet som är bra för små och medelstora företag. Vad har ni för hållning där? För att demokratin ska vara legitim måste demokratiska stater kunna leverera. Vi kan se på Weimarrepubliken och på Estland, Lettland och Litauen under mellankrigstiden. Varför gick demokratin under? Jo, därför att de demokratiska institutionerna inte kunde leverera det som medborgarna efterfrågade. Med er politik kommer en lång rad problem när det gäller miljö, terrorism, brottsbekämpning och gränsöverskridande frågor inte att lösas. I det europeiska, tättbefolkade området kommer er politik, med en uppsplittring på mellanstatlighet, att leda till att Europas demokratier förlorar sin legitimitet. Demokratin kommer att förlora sin trovärdighet hos väljarna. Det europeiska samarbetet är nödvändigt för att demokratin i Europa ska vara livaktig och trovärdig.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 45 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag tycker ärligt talat att detta är ganska makalöst från en ledamot av Sveriges riksdag som bara för en vecka sedan i första omgången röstade mot öppenhet och mot att vi skulle låta bli att ha nya övergångsregler och hinder för de medborgare i Östeuropa som nu kommer in i EU, medan vårt förslag faktiskt till slut blev majoritetslinje, som ni röstade på i andra hand. Som slutsats säger du att vi vill ha problem och hinder. Nej, vad vi har velat ha är andra samarbetsformer. Vi är för att hela Europa samarbetar om ekonomi, om miljöfrågor och om en rad andra saker, men vi är motståndare till statsbygget. Jag skulle faktiskt vilja att ni respekterade oss och inte pådyvlade oss att vara motståndare till allt möjligt som gäller gränsöverskridande och samarbete på alla möjliga håll. När det gäller tjänstehandelsdirektivet för vi nu en diskussion inom Miljöpartiet. Det finns en hel del kritik mot ett antal punkter i det direktivet, och jag ser inte att vi ännu slutligt har tagit ställning till det. Det finns både positiva och mer negativa sidor i det.

Lena Ek (C)

Anf. 46 Lena Ek (C)

Fru talman! Jag behöver ju inte, Peter Eriksson, diskutera övergångsregler. Vårt parti var det första som sade att vi inte ska ha ett A-lag och ett B-lag. Vi är väldigt glada för det stöd vi fick och för det som blev resultatet. Jag har dock ägnat en del tid åt att läsa Miljöpartiets valmanifest, och där står en del saker som ska göras inom EU. Det är till och med så att Miljöpartiet på miljöområdet vill ha överstatliga beslut. Om jag förstår er rätt gäller det på hela miljöområdet, även vad avser miljöskatter. Detta tycker också vi, för det är en av EU:s kärnuppgifter, som vi måste se till att EU blir bättre på. Vi pratar om "smalare men vassare", och arbetet med gränsöverskridande miljöproblem är en av de väldigt viktiga uppgifter som EU har. EU är till exempel på väg med direktivet om utsläppsrätter, där man gör ett bra jobb. Det finns mer att göra, men man är ändå på rätt väg. Samtidigt är det näst viktigaste kravet på den här listan "Sverige ut ur EU". Jag frågar mig, som jag tidigare sade i debatten: Hur ska den här överstatliga miljölagstiftningen komma till stånd? Hur ska den här miljöskatten åstadkommas? Ska inte Sverige vara med i detta arbete? Låt mig vara lite raljant och fråga om den här miljölagstiftningen för Sveriges del ska komma med tandfén på kvällen när barnen har somnat. Då ploppar det till i glaset, och så kommer det en liten miljölagstiftning som kan vara till nytta. Jag förstår ärligt talat inte den här inställningen och det här valmanifestet.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 47 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag har nog jättesvårt att tro på det där. Det är möjligt, men vi försöker att hävda linjen att det skulle gå att organisera världen på ett annat sätt. En annan värld är möjlig, och det gäller både på global nivå och på europeisk och nationell nivå. Liksom Moderaterna har vi en tanke om att alla de organisationer som finns i dag kanske inte behövs, i alla fall inte i samma utsträckning som nu. Men så länge vi är med och så länge dessa organisationer finns kommer vi att ihärdigt hävda vår rätt att vara med om att påverka dem. Vi kommer inte att sätta oss ned och tjura i något hörn därför att vi vill ha en annan ordning, utan vi vill påverka och förändra världen på alla nivåer för en grönare och mer solidarisk världsordning. Det är det som är grundhållningen, och om man läser fler punkter i valmanifestet tror jag nog att man ändå förstår det.

Lena Ek (C)

Anf. 48 Lena Ek (C)

Fru talman! Låt mig ta upp en annan punkt som jag inte heller förstår - det är kanske jag som har lite svårigheter med detta. Det forna Jugoslavien är ett väldigt oroligt hörn av Europa. Människor skadas och dödas varje vecka, och kyrkor och moskéer bränns fortfarande varje vecka. Att det är oroligt och därmed inte finns någon ordentlig kontroll i det här området gör också att det flödar in illegala vapen och illegala droger. Det är också därifrån som de stora flödena av kvinnor och småflickor som utnyttjas i trafficking kommer. För att klara de här frågorna måste man gå in i en diskussion om EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och faktiskt resonera om hur man fysiskt sett ska kunna hantera detta. Ni har ju en punkt som lyder "stoppa könshandel och trafficking ", men för att EU effektivt ska kunna göra det på det värsta stället krävs det faktiskt att man kan skicka dit soldater. På en annan punkt säger ni: "Stoppa EU:s militarisering!" Det är något som jag faktiskt inte heller förstår i det sammanhanget. Jag har tidigare diskuterat med Socialdemokraterna om vetorätten i utrikes- och säkerhetspolitiken, som i dag omöjliggör att EU kan tala med en stark och tydlig röst när det gäller kvinnors ställning och miljöfrågor. När det bränner till skulle EU i FN kunna göra en stor och stadig nytta. Det gäller i förhandlingsarbetet med Kyotoprotokollet och med uppföljningen av kvinnokonferensen i Beijing och det arbete som därefter har gjorts. Det kräver faktiskt ett på vissa punkter starkare EU, men ni säger: "Stoppa EU:s militarisering" och "Sverige ut ur EU".

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 49 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag blir faktiskt lite förvånad. Jag ser trafficking som ett nytt och ganska stort problem, som vi måste komma till rätta med, men jag har väldigt svårt att se att det är tanks och militärer som ska vara lösningen på just det problemet. Vi tror i Miljöpartiet att det kanske kan handla om helt andra insatser, möjligen polisiära. Man kan tänka sig åtgärder från en fungerande polis, och man kan ha konventioner som gemensamt reglerar hur polisen ska agera för att minska de här problemen. Men att vi skulle skicka ut soldater för att lösa just det här problemet har jag ärligt talat väldigt svårt att se. Jag vill inte vara oartig, men jag tror inte det.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 50 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Det känns angeläget att lite mer diskutera Sveriges medlemskap eller inte medlemskap i EU med Peter Eriksson. Du säger att frågan om ett svenskt utträde inte är något som ni driver aktivt, men det är väl ändå en ganska viktig fråga för Miljöpartiet, kanske viktigare än till exempel kravet på republik i det socialdemokratiska partiprogrammet eller något sådant. Jag är lite rädd för vad som ska komma i stället om nu detta skulle bli verklighet. Egentligen är det väl inte bara Sveriges utträde ur EU som Miljöpartiet vill få till stånd utan ni vill rimligen få till stånd någonting helt annat för Europa. Vad gäller det då? Är det politikens och traktatens klossbygge, ett bygge som blir ännu mera svåröverskådligt än dagens EU för medborgarna? Det må vara långt till Bryssel, men de flesta av oss vet i vart fall var det ligger. Jag tycker att det är en väsentlig poäng med det samarbete som vi har i dag. Det är också så att det med ett politikens och traktatens klossbygge är överhängande risker för att det rämnar vid minsta påfrestning, och påfrestningar finns det gott om för samarbeten av olika slag, säkerligen också för europeiska samarbeten enligt miljöpartistisk modell. Mina frågor till Peter Eriksson är: Ska Sverige verkligen gå ut ur ett växande EU? Behövs det något annat samarbete i Europa om man lägger ned EU, och vad ska i så fall vara grunden för ett sådant samarbete? Jag begär inte att Peter Eriksson på två minuter ska måla upp en komplett lösning, men ändå: Vad är grunden?

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 51 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag tror att risken för att det rämnar är mycket större om man bygger ett Babels torn än om man bygger ett samarbete som ligger nära människorna och är funktionellt i stället för att hitta på ett nytt stormaktsbygge och successivt bygga upp det. Jag tror att detta är mycket mer instabilt i längden än den typ av samarbete som vi tänker oss, som handlar om konkreta, viktiga sakfrågor där vi behöver ha ett samarbete. Det är väl den grundtanke som vi har. Man kan ha ett mycket tätt och intensivt samarbete när det gäller ekonomi, när det gäller miljöfrågor och när det gäller frågor som kommer att påverka oss i alla de här länderna och där inte varje land enskilt kan ta beslut. Man kan ha det i länderna i Europa tillsammans, men i andra frågor behöver vi ett mer globalt samarbete. Vi är dock inte intresserade av att bygga upp en ny stat i Europa. Vi tycker att det är omodernt. Det är antagligen både ineffektivt och odemokratiskt att ha den ambitionen för utvecklingen i Europa. Jag tror att det är mycket bättre om vi försöker anstränga oss att så mycket som möjligt föra besluten så nära människor som möjligt. Då får vi människor med oss i en utveckling och förändring av framtiden. Då kan vi också se till att vi får ett stabilt demokratiskt bygge som inte rämnar.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 52 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Fortfarande är väl Peter Eriksson svaret skyldig när det gäller vad som ska vara grunden. Möjligen missade jag någonting i Peter Erikssons resonemang, men jag känner ändå att detta saknas. I en av era reservationer hävdar ni att Sverige borde sträva efter att EU i högre grad blir ett mellanstatligt samarbete. Jag antar att detta i Miljöpartiets värld är något slags etappmål. Men hur är det egentligen? Att gå ur är inget krav som ni driver aktivt, säger ni. Och så ska ni reformera, och Sverige ska jobba för att det ska bli ett mellanstatligt samarbete. Det börjar kännas lite rörigt. Ska Sverige gå ur ett växande EU, eller ska Sverige reformera detta växande EU? Den känsla jag får när jag läser er reservation är att er inställning till det svenska EU-medlemskapet bäst beskrivs av titeln till Clashlåten Should I stay or should I go - ska jag stanna eller ska jag gå, fritt översatt. Jag tycker definitivt att vi ska stanna. Sedan i lördags är ju EU-arbetet riktigt spännande dessutom.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 53 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Vi är nog eniga på en punkt, nämligen att vi ska försöka påverka och förändra världen, också Europa och Sverige och hur politiken formas här. Vi anser dock att det är en bättre utveckling att sikta på att förbättra det mellanstatliga samarbetet än att bygga upp denna stora stat som jag tror kommer att ha ett negativt inflytande över demokrati och över människors möjligheter att påverka framtiden. Jag tror att det blir instabilt och, med ditt ord, riskerar att rämna i framtiden. Naturligtvis kan vi inte i dag tala om för övriga Europa hur man ska göra. Under ett antal år framöver kommer EU att finnas kvar. Vi respekterar också den folkomröstning som har hållits i Sverige och arbetar tills vidare så gott vi kan för att göra både Sverige och EU mer demokratiskt, grönare och mer solidariskt.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 54 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Vår vision är, precis som vårt språkrör Peter Eriksson just sade, ett alleuropeiskt mellanstatligt samarbete mellan alla Europas länder där vi samarbetar om de viktiga frågorna för framtiden, däribland en del gränsöverskridande miljöfrågor. Frågan är då om man kan se utvidgningen som ett steg på vägen för att nå det gröna målet om ett alleuropeiskt samarbete. Det kan vara så, och därför hälsar jag faktiskt utvidgningen välkommen. Tyvärr måste man dock tillägga att när det gäller vårt hopp om att slimma EU, att EU ska få mindre att bestämma över och att EU - eller, som jag vill, det alleuropeiska samarbetet - ska begränsas till några få gränsöverskridande frågor går inte EU i denna riktning i dag, och det tycker jag är väldigt synd. Jag tycker att det var bra att riksdagen förra veckan röstade nej till övergångsreglerna. Vi ska inte ha ett A- och ett B-lag i EU. I talarstolen har i dag representanter från Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna talat om det fria EU och hur viktigt det är som riktiga hallelujaanhängare. Samtidigt måste vi påminna oss att det var dessa tre partier som alla lade fram förslag om övergångsregler i olika tappningar medan det däremot var Miljöpartiet, Vänstern, Centern och Kristdemokraterna som lade fram förslaget om att vi inte ska ha ett A- och ett B-lag. Uppenbarligen är det motståndarna till EU, Miljöpartiet och Vänstern, som står för det egentliga öppna, mänskliga och icke-diskriminerande EU. Så är det också i det kommande EU-parlamentsvalet, där röstningen sker den 13 juni: Det är Miljöpartiet som står för de konkreta, gröna och mänskliga förslagen om en bättre EU-politik och en bättre världspolitik. För en grönare värld - riv EU:s murar! Vi måste riva EU:s murar mot fattiga länder och jobba för rättvis handel. Vi måste bekämpa korruption och bedrägerier inom EU. I samband med detta måste jag beklaga att EU-parlamentet häromdagen röstade för att EU-kommissionen skulle få fortsatta trots att det bevisligen finns ganska mycket som pekar på att man inte har skött ekonomin i EU när det gäller Eurostat. Däremot fanns det representanter från den gröna gruppen och Miljöpartiet som aktivt röstade för att EU-kommissionen skulle avsättas på grund av att de inte kan hålla reda på de pengar som EU har - och det är väldigt mycket. Mycket av pengarna går i dag till EU:s jordbrukspolitik, som är halva EU:s budget på närmare 500 miljarder kronor. Det är inte för mycket begärt att EU då ska kunna hålla reda på pengarna. Uppenbarligen kan man inte detta. Uppenbarligen skyddar både den konservativa och den socialistiska gruppen i EU-parlamentet EU-kommissionen för att de ska kunna fortsätta med detta. Vissa påstår att EU-parlamentsvalet ska vara ett val mellan höger och vänster. Det är inte sant. Socialistgruppen och den konservativa gruppen i EU-parlamentet röstar i de stora och viktiga frågorna i stort sett alltid på samma linje. Från Miljöpartiets sida säger vi att det är bättre att avveckla EU:s jordbrukspolitik om man inte kan hålla reda på pengarna. I dagens debatt har vi varit inne på konstitutionsförslaget. Då kan man fråga sig: Är konstitutionsfördraget, som vissa säger inte innebär så stora förändringar, svaret som vi medborgare har på framtidens EU, framtidens Europa och vilken politik vi ska driva i Sverige? Nej, EU-konstitutionen är flera steg i fel riktning. Vi har jordbrukspolitiken, som startade på 50-talet. Det är fortfarande samma målsättning med EU:s jordbrukspolitik som ligger fast. Sveriges regering och majoriteten i den här riksdagen har röstat för att den inte ska avvecklas. Fortfarande finns Euratomfördraget kvar, som är till för att främja kärnkraftens utbredning - ett fördrag som slöts 1957 och som fortfarande finns kvar! Även här är det samma sak: Riksdagens majoritet här och också EU-parlamentet har avslagit det gröna förslaget om att detta ska kastas i papperskorgen och ersättas med ett fördrag där vi tar fram förslag på alternativa energikällor och gynnar en säkrare utveckling av energipolitiken. Det vägrar både den socialistiska gruppen och den konservativa gruppen i EU-parlamentet likaväl som här i Sveriges riksdag. Man vill också i det nya konstitutionsförslaget ha flera förslag inom det militära samarbetet. Jag kan läsa upp en av de mest förskräckliga meningarna som finns i artikel 40.3: Medlemsstaterna skall förbinda sig att gradvis förbättra sina militära resurser. Inskrivet i EU:s nya grundlag står det alltså att vi måste upprusta militärt i stället för att vi, som jag trodde var den svenska politiken, skulle nedrusta. Det är vad som står i de, för att använda Carl B Hamiltons ord, små förändringarna i EU:s nya grundlag, som jag alltså inte tycker är så särskilt små. Det står också att de stora länderna i EU ska ha ökad makt. Får några länder ökad makt innebär det samtidigt att vissa länder i EU får mindre makt. Det är naturligtvis de små länderna, däribland Sverige. Med i den nya grundlagen finns också EMU, EU:s gemensamma valuta. Vi hade en folkomröstning i höstas där en förkrossande majoritet av svenska folket sade nej, Sverige ska inte gå med i EMU. Varför har inte Sveriges regering krävt ett juridiskt undantag från EMU, precis som Danmark och Storbritannien har? Nej, det anses inte nödvändigt. Nödvändigt? Vi har haft en folkomröstning i Sverige där majoriteten röstade nej till att införa EMU. Borde inte riksdagen och Sveriges regering då respektera folkomröstningen och faktiskt driva kravet att det i den nya konstitutionen ska stå med att det finns ett juridiskt undantag för Sverige att inte vara med i EMU? Uppenbarligen handlar många av de här frågorna om synen på EU. Jag har fortfarande mitt synsätt kvar efter nio års EU-medlemskap. Jag kan inte se de stora gröna förändringarna. Det är en fortsatt militarisering av EU. Det är en fortsatt maktöverföring, mer makt till Bryssel från Stockholm. Det är en fortsatt maktöverföring från de små länderna i EU till de stora. Det är en fortsatt vidrig jordbrukspolitik. Det finns inga skäl att ändra inställning till EU. Fru talman! Jag vill uppmärksamma det talman Björn von Sydow sade tidigare i debatten om sin ambition att öka riksdagens inflytande och möjlighet att diskutera EU-frågorna. Lena Ek sade tidigare i debatten att Centern hade krävt en debatt om EU-frågor. Jag och Miljöpartiet krävde för två veckor sedan att vi skulle ha en diskussion om EU inför EU-parlamentsvalet den 13 juni i år. Samtliga övriga partier avslog den begäran. Jag hade hoppats att Göran Persson i dag kanske skulle vara här eftersom han inför EU-toppmötet den 25-26 mars på EU-nämndens öppna möte sade: Jag hälsar med glädje, tillfredsställelse, entusiasm och framtidstro en riksdagsdebatt om EU. Jag hade hoppats att Göran Persson skulle vara med på en sådan EU-debatt här i riksdagen i dag. Tyvärr blev det inte så. Jag vill naturligtvis att riksdagen ska ha mer att säga till om när det gäller EU-frågorna. Det är också därför jag tycker att EU-nämnden bör avskaffas, så att vi tvingar utskotten i riksdagen att mer seriöst behandla EU-frågorna. Bara en enda gång förra året stod det refererat i regeringens skrivelse och EU-nämndens yttrande till den här skrivelsen att ett utskott har lämnat ett skriftligt yttrande till EU-nämnden. Det var trafikutskottet. Heder åt trafikutskottet! Inget annat utskott har lämnat något yttrande till EU-nämnden i någon viktig EU-fråga som ska behandlas i ministerråden. Enda sättet att tvinga utskotten att arbeta mer med EU-frågorna tror jag är att avskaffa EU-nämnden. Då måste de olika utskotten börja diskutera EU-frågorna på allvar. Avslutningsvis ska jag säga att jag naturligtvis vill ha en folkomröstning om den nya EU-konstitutionen. Om det nu mot min egen vilja blir så att det blir en ny konstitution veckan efter EU-parlamentsvalet tror jag att det bästa är att man faktiskt arrangerar en folkomröstning, precis som andra länder i EU kommer att göra. Är man så övertygad som Carl B Hamilton om konstitutionens förträffligheter, varför vågar man då inte fråga folket? Varför är man så rädd för folket? Är möjligtvis Carl B Hamilton rädd att folket ska säga nej till hans förträffliga konstitutionsförslag? Bästa sättet att få legitimitet för EU-frågorna tror jag är att arrangera en folkomröstning så att vi får se vad svenska folket tycker om det framtida EU. Vill man ha det nya konstitutionsförslaget eller inte? Det är den viktiga frågan.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 55 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! För att ta det sista först, jag vill inte ha en gräddfil för EU-frågorna. Det är egentligen ett utflöde åt samma håll, fast inte alls driven på samma sätt som Ulf Holm gör. Han vill avskaffa EU-nämnden. Den frågan ska jag inte gå in på. Men jag vill inte ha en gräddfil för EU-frågorna, vilket dessa återkommande folkomröstningar innebär. Är det så att en oerhört viktig EU-fråga ska ställas under folkets prövning får man väl, förutom de andra argument som jag framfört mot folkomröstning, ta till ett extra riksdagsval under mandatperioden. Men det som har kommit fram som en väldigt falsk hållning från miljöpartisterna i denna debatt, som både Holger Gustafsson och Kenneth G Forslund har tagit upp, är att ni säger att ni inte aktivt driver utträdeskravet. Nehej, så ni driver det passivt, det vill säga ni är opportunister. Ni går med något slags burka och döljer era verkliga avsikter. Är det ett demokratiskt förhållningssätt, Ulf Holm? Nej, det är det ju inte. Spela med öppna kort! Ta av dig huvan och visa vad du står för! Du driver i konsekvensens namn ett utanförstående, eller hur? Men då säger du också ja till passkontroller, uppehållstillstånd och arbetstillstånd. De övergångsregler som Socialdemokraterna ville ha är ju bara en västanfläkt av de hinder för varor och tjänster, människor och kapital som ditt system med ett mellanstatligt organiserat Europa innebär.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 56 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Frågan om det ska drivas aktivt eller passivt är väl en lek med ord. Vi har en valplattform där vi behandlar de grundläggande frågorna om EU, både de som behandlas i EU-parlamentet och de många frågor som behandlas av Sveriges riksdag, därför att vi måste ha en helhetssyn på EU-frågorna. I den valplattformen står kravet att Sverige ska lämna EU som punkt nr 1. Man kan fråga om det är aktivt eller passivt, men det finns med där. Och en av anledningarna är att väldigt många människor fortfarande undrar: Vilken är er grundinställning till EU-projektet? Då är vi ärliga nog att tala om att vår grundinställning är att vi anser att Sverige ska lämna EU. Det är det. Det står vi för från Miljöpartiets sida. Men så länge vi är medlemmar i EU har vi också en lång rad förslag på hur vi ska kunna göra EU bättre. Tyvärr är det bara det, precis som jag sade i min inledning, att alla de bra förslag Miljöpartiet har för att göra EU bättre röstar både den konservativa gruppen och den socialistiska gruppen ned, både i EU-parlamentet och i Sveriges riksdag. Miljön har inte blivit bättre i EU sedan vi gick med. Jordbrukspolitiken fortsätter att svämma över sina bräddar, trots att alla här i riksdagen säger att det är beklagansvärt med EU:s jordbrukspolitik. Men då får vi göra någonting åt det också.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 57 Carl B Hamilton (Fp)

Fru talman! Men då är ni ju också för passtvång. Ni är för arbetstillstånd. Ni är för uppehållstillstånd. Ni är för det som jag upplevde när jag bodde i Storbritannien på 70-talet, att man var sjätte månad skulle gå till polisen för att anmäla sig så att de kunde hålla reda på var utlänningarna fanns. Det är ju den typen av Europa som ni vill ha, med tullar på jordbruksprodukter och tullar på andra varor, i varierande utsträckning förvisso. Ert uppträdande beträffande övergångsregler är fullständigt kontradiktoriskt. Ni hade en hållning här, men själva grunden för er politik - som Kenneth G Forslund frågade efter - är hinder för människor, varor, tjänster och kapital inom Europa. Det är ett steg tillbaka till 1950-talet. Som jag tidigare sade gick demokratierna på 1930-talet under bland annat därför att regeringarna i det tättbefolkade Europa inte kunde leverera. Det är en uppgift för det europeiska samarbetet att undvika den situationen. I förlängningen av er politik ligger en risk för Europas demokratier. De måste kunna leverera. Vi i de folkvalda församlingarna måste kunna leverera svar på de frågor, behov och krav som våra väljare har. Men det klarar inte er politik.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 58 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det gällde frågan om passtvång och arbetstillstånd. Såvitt jag vet har det aldrig bildats en nordisk union med överstatliga beslut. Trots det har vi haft ett gott nordiskt samarbete där passtvånget har avskaffats. På samma sätt kan man göra för ett större område. Passen är inte det viktiga. Varför skulle vi inte kunna ha ett sådant samarbete i framtiden när vi har lämnat EU? Jag förstår inte det. Det är inte passen som är det viktiga utan det är andra saker. Dessutom var det frågan om tullar. Såvitt jag minns fick vi fler tullar när vi gick med i EU än vi hade tidigare. EU har höga tullmurar inom vissa områden som vi inte hade tidigare. Sedan har den globala utvecklingen gått mot att fler och fler av tullarna har avskaffats. Det tror jag hade hänt i Sverige också oavsett EU-medlemskapet. Fru talman! Carl B Hamilton och jag har olika åsikter om detta. Jag ser de stora problemen. Jag tror inte att konstitutionen är svaret på de frågor som svenska medborgare eller andra medborgare i Europa vill ha. Det visar det skrämmande inför EU-parlamentsvalet. Samtidigt som EU-parlamentet har fått mer och mer inflytande - vi måste båda hålla med om att EU-parlamentet har fått det - är det fler och fler människor som struntar fullständigt i att gå och rösta. Valdeltagandet sjunker alltmer. EU har ett legitimitetsproblem, och jag tror inte att lösningen heter att leverera den nya konstitutionen.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 59 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Det ser nästan ut som en tanke att miljöpartisterna i dag har bråttom från talarstolen gång efter annan. Folkomröstningstanken om förslaget till ny grundlag är intressant att diskutera med Ulf Holm. Bland annat tycker jag att frågan är för tidigt väckt. Men i ett opinionsbildande syfte för att nå dit man vill är det väl rimligt att börja driva en sådan fråga nu om man ska få till en folkomröstning. Det får jag väl ha respekt för. Men egentligen tycker jag att vi först borde se vad som blir slutresultatet av den process som pågår om förslaget till ny grundlag. Det vet vi faktiskt inte. Men när vi har det slutresultatet - efter den 17-18 juni, förhoppningsvis - ska frågan tillbaka till riksdagen för behandling. Det är då som frågan om folkomröstning rimligen ska väckas. Det är kanske då man formellt får göra det. Personligen tycker jag att det ska mycket till för att det här ska vara en bra fråga att folkomrösta om. Det kommer säkert att finnas saker i det slutliga förslaget som jag tycker är bra och sådant som jag tycker är mindre bra. I slutändan menar jag att vi alla i riksdagen måste göra en bedömning av det samlade förslaget och ta ställning till det. Att folkomrösta huruvida Sverige ska anta detta är inte en bra lösning. Att rösta om medlemskapet, som vi gjorde 1994, var absolut nödvändigt. Men att folkomrösta om en ny, samlad grundlag är inte ett bra sätt att hantera den frågan. Vad är det väljarna egentligen röstar ja eller nej till, måste man fråga sig. Det kan man undra efter EMU-folkomröstningen också. Peter Eriksson sade tidigare att ni respekterar den folkomröstning som har varit - alltså den 1994. Är det verkligen så?

Ulf Holm (Mp)

Anf. 60 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det är klart att vi respekterar den folkomröstning som har varit. Jag har själv varit ledamot i EU-parlamentet. Jag sitter i EU-nämnden i riksdagen och behandlar EU-frågor hela dagen. Skulle jag inte respektera folkomröstningen skulle jag sitta med armarna i kors och sura och säga att jag inte vill vara med. Så agerar inte Miljöpartiet! Vi respekterar folkomröstningarna och agerar inom de nya parlamentariska ramar som finns, däribland att vara representerade i EU-parlamentet. Det låter ihåligt att säga att vi har röstat om EU en gång och därför ska vi inte kunna rösta fler gånger om EU. På valsedeln stod en fråga om att rösta ja eller nej till ett medlemskap i Europeiska unionen i enlighet med det framförhandlade avtalet. Talman Björn von Sydow sade i dag i sitt tal i riksdagen att EU är en ständig process. Ska inte svenska folket någon gång få ta ställning till vilken process de vill att EU ska vara del i? Jag har en uppfattning om den utveckling av EU jag skulle vilja att Sverige och EU är del i. Du har en annan. Det måste vi kunna respektera. Frågan är varför vi inte låter svenska folket få bestämma vilken utveckling som är den bästa. Är det det här förslaget till konstitution, som jag ärligt talat inte tror kommer att ändras särskilt mycket den 17-18 juni? När konventet bröt samman i december var det fyra utomstående frågor man inte kunde komma överens om. De flesta punkterna är man överens om. Därför tror jag att det blir det förslaget som kommer att ligga till grund. Medborgarna i Danmark, Frankrike, Beneluxländerna, Portugal, Spanien, Frankrike, Irland och nu också England kommer att få ta ställning i frågan därför att man anser att förändringarna är så pass stora att man vill fråga folket om det är den utveckling de vill ha. Varför ska inte svenska folket få ta ställning till detta?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 61 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Att de folkomröstningar som ska hållas i - om jag räknade rätt på Ulf Holms fingrar - åtta länder skulle vara motiverade av att man i de länderna bedömer att det är så stora förändringar i grundlagen var väl lite av en genväg. Det handlar oftast om helt andra motiv bakom de folkomröstningarna. Jag anar att det egentligen finns andra motiv bakom Miljöpartiets ställningstagande att det är så viktigt med en ny svensk folkomröstning i EU-frågan. Det är ett slags omvänd dansk situation, det vill säga folkomrösta, folkomrösta och folkomrösta till dess man får det svar man vill ha. I Miljöpartiets fall är det ett rungande nej. Jag tycker inte att den danska modellen med något slags utnötande folkomröstningar är eftersträvansvärd.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 62 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Att fråga folket om vilken åsikt de har i EU-frågor tillhör inte Socialdemokraternas paradnummer. Vi vet från den senaste folkomröstningen i Sverige - den vi hade förra hösten - att en klar majoritet av svenska folket sade nej till införandet av EMU och euro i Sverige. Vi vet att 80 % av denna kammare sade ett lika klart rungande ja till EMU. Representativiteten i Sveriges riksdag i EU- och EMU-frågorna är inte särskilt bra. Samtidigt efterfrågar alltfler legitima EU-beslut. Det bästa sättet är inte att låta denna kammare fatta det beslutet. Det bästa sättet för att öka kunskapen om EU-frågorna, för att få förståelse, eller hur man vill uttrycka det, för EU-frågornas betydelse är att låta det vara en folkomröstning. Jag har aldrig sett en lika stor folkbildningskampanj i nationalekonomi som vid folkomröstningen förra hösten när vi diskuterade EMU-frågan. Varför kan vi inte ha en sådan folkbildning i EU-frågan nu när EU håller på att förändras så pass mycket? Om du verkligen tror på EU, på förslaget till konstitution, borde det inte vara några problem att arrangera en folkomröstning. Men problemet är att det inte finns någon vilja från Socialdemokraterna att fråga folket i denna fråga. Man är rädd för folket i EU-frågan.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 63 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Det är roligt att få sätta punkt för den här givande debatten. "Starkt men begränsat", säger Moderaterna. "Smalt och vasst" är Centerns slogan. Vi säger: Bara i ett brett och platt EU med folkomröstningsmöjligheter i nationellt kritiska frågor kanske unionen går att påverka och leva i. Eftersom de andra partierna - även Centern - inte såg det angelägna i att nu ha en gemensam aktuell debatt här i riksdagen, innan det stora omvälvande förslaget om EU-konstitutionen antas, har vi i Miljöpartiet sett det som vår plikt att ta denna enda chans att ventilera frågan. Tre saker är nämligen anmärkningsvärda med den europeiska unionen. Det första och det enda verkligt försonande draget med EU är att utvidgningen faktiskt blev verklighet. Fler länder i ett samarbete måste, kan man anta, också tvinga fram mer av mellanstatlighet och positivt utbyte av kulturer, arbetsinsatser och erfarenheter och därmed ge mindre utrymme för överstatlighet, centralstyrning och kontroll. Denna process har mitt parti bejakat hela vägen, och vårt försvar av att de nya syskonländernas inträde inte skulle besudlas med några förnedrande övergångsregler var otvetydigt. De omkastningar som de tre falska förespråkarna av fri rörlighet uppvisade - s, fp och m - var avslöjande och ovärdiga. Vi gröna hälsar således utan baktankar våra nya syskon, vänner och grannar hjärtligast välkomna! Ert bidrag till breddning och modernisering av EU behövs sannerligen. Men läs det finstilta! Det andra draget är känslan av att det finns en räls - en tyst och tidigt fastlagd agenda mot ett mål som inte alla är och varit införstådda med från början. Avlövandet av nationalstaterna till förmån för ett superstatligt bygge och som har mycket lite kvar av folkligt inflytande, slakten på asylrätten men med underlättandet av handel som en ständig målsättning; allt låg där från början som ett tyst koncept och har steg för steg realiserats. Den ständigt pågående maktkampen mellan de tre jättarna kommissionen, med sin effektiva beslutsmodell, rådet, med sin regeringsägda mellanstatlighet, och EU-parlamentet, med sin federalism, saknar ändock alla det civila samhällets inflytande och den djupgående demokratiska förankringen. Här gäller det att övertala och köpa människors röster, tyvärr inte att föra ut, bredda och problematisera för att makten faktiskt i grunden ska kunna utgå underifrån. Här har folkomröstningar tyvärr ingen plats. Demokratibristen i EU-bygget bara består och förstärks, vilket är mer än tydligt i det konstitutionsförslag som regeringen snart kommer att säga ja till, å allas våra vägnar. Slutligen - av allt både vin och vatten som EU gjort, till exempel att höja införselkvoterna för alkohol till katastrofala nivåer - är ändå den allt öppnare militariseringen och sammanblandningen med Nato den enskilt mest alarmerande tendensen. Det är ju en militär allians som växer fram framför våra ögon, med solidaritetsklausul, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och kravet på att medlemsstaterna ska öka sina avsättningar till militära resurser. Detta är djupt olyckligt, och värst är oviljan att med klarsyn läsa vad det faktiskt står i förslaget till grundlag och att inte ärligt uppmärksamma svenskarna på vad som sker på denna utlagda räls. Läs konventsförslaget! Jag vill uppmana alla som lyssnar att göra det. Det finns på nätet. Utvidgningen var historisk, Schengen och valutaunionen likaså, men det avgörande steget tas nu i juni - den mörkade statsbildningen. Folkomrösta!

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-05-05

Förslagspunkter: 20, Acklamationer: 15, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

2004-05-05Protokoll 2003/04:109

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2003/04:206

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Europeiska rådet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U208 yrkande 1.
Utvidgningen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:K419 yrkande 2.
Ekonomiskt samarbete och ekonomisk politik
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkandena 6 och 12 och 2003/04:U19 yrkande 3.
Reservation 1 (m, c, fp, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 0 48 0 7
fp 0 44 0 4
kd 0 28 0 5
v 25 0 0 5
c 0 19 0 3
mp 14 0 0 3
Totalt 175 139 0 35
Ledamöternas röster
Konventet och regeringskonferensen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K206, 2002/03:K238 yrkandena 1-3, 2002/03:K288 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1, 2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U324 yrkandena 3-5, 2002/03:U326 yrkandena 13, 14, 17, 19, 20 och 23, 2003/04:K209, 2003/04:U18 yrkande 1, 2003/04:U19 yrkande 4 och 2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.
Reservation 2 (v, mp)
Reservation 3 (c)
Folkomröstning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 yrkande 1.
Reservation 4 (v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 49 0 0 6
fp 44 0 0 4
kd 28 1 0 4
v 0 25 0 5
c 16 3 0 3
mp 0 14 0 3
Totalt 273 43 0 33
Ledamöternas röster
Europeiska unionens förbindelser med omvärlden
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3, 2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3, 8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7, 2002/03:U326 yrkande 3, 2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande 8, 2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7, 2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8 och 10, 2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13, 2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande 4, 2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande 6, 2003/04:U282 yrkandena 4 och 21, 2003/04:U289 yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande 4, 2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1, 2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6 och 7 och 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.
Reservation 5 (m, fp)
Reservation 6 (v, mp)
Reservation 7 (c)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 2 0 47 6
fp 0 0 44 4
kd 28 0 1 4
v 0 25 0 5
c 0 0 19 3
mp 0 14 0 3
Totalt 166 39 111 33
Ledamöternas röster
Ökade internationella åtaganden och svenska försvarsmakten
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U256 yrkande 4.
Reservation 8 (m)
EU:s bilaterala relationer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U231 yrkande 9, 2002/03:U281 yrkande 7, 2002/03:U295 yrkande 4, 2002/03:U322 yrkande 14, 2003/04:U248 yrkande 3 och 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.
Reservation 9 (v)
Wider Europe
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19 yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8, 2003/04:U249 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U329 yrkande 6 och 2003/04:U342 yrkande 2.
Reservation 10 (m)
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (c)
Turkiet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U19 yrkande 1 och 2003/04:U286 yrkandena 1 och 6.
Irak
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 9.
Reservation 13 (m, fp, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (m, fp, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 0 49 0 6
fp 0 43 1 4
kd 0 29 0 4
v 25 0 0 5
c 19 0 0 3
mp 13 0 1 3
Totalt 193 121 2 33
Ledamöternas röster
Den gemensamma handelspolitiken
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkande 2, 2003/04:U19 yrkande 6, 2003/04:U348 yrkande 28 och 2003/04:U351 yrkande 1.
Reservation 14 (fp)
Sysselsättning och socialpolitik
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkandena 10 och 11.
Reservation 15 (m, fp, kd)
Arbetstidsdirektivet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 11.
Reservation 16 (m)
Tjänstedirektivet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 12.
Reservation 17 (m)
fri abort
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 2 och 2003/04:U276 yrkande 2.
Jordbruk, fiske och miljö
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324 yrkande 17, 2002/03:U326 yrkande 10, 2002/03:MJ428 yrkande 50 och 2003/04:U18 yrkandena 4 och 5.
Reservation 18 (c)
Reservation 19 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 18 (c)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 136 0 0 8
m 49 0 0 6
fp 44 0 0 4
kd 29 0 0 4
v 25 0 0 5
c 0 19 0 3
mp 8 0 5 4
Totalt 291 19 5 34
Ledamöternas röster
Konsumentpolitik
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkande 7.
Människohandel och narkotikafrågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkandena 8 och 9 och 2003/04:U339 yrkandena 1 och 2.
Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom den Europeiska unionen under 2003
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:60 till handlingarna.

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	136	0	8
m	0	48	7
fp	0	44	4
kd	0	28	5
v	25	0	5
c	0	19	3
mp	14	0	3
Totalt	175	139	35

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (v, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	136	0	8
m	49	0	6
fp	44	0	4
kd	28	1	4
v	0	25	5
c	16	3	3
mp	0	14	3
Totalt	273	43	33

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (v, mp)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	136	0	0	8
m	2	0	47	6
fp	0	0	44	4
kd	28	0	1	4
v	0	25	0	5
c	0	0	19	3
mp	0	14	0	3
Totalt	166	39	111	33

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (m, fp, kd)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	136	0	0	8
m	0	49	0	6
fp	0	43	1	4
kd	0	29	0	4
v	25	0	0	5
c	19	0	0	3
mp	13	0	1	3
Totalt	193	121	2	33

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 18 (c)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	136	0	0	8
m	49	0	0	6
fp	44	0	0	4
kd	29	0	0	4
v	25	0	0	5
c	0	19	0	3
mp	8	0	5	4
Totalt	291	19	5	34

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.