Vapenfrågor

Anf. 42 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Vi debatterar riksdagens motionsbetänkande om vapenfrågor. I det här betänkandet finns två reservationer. Den ena rör skjutvapens lämplighet för jakt, och den andra rör krav på skjutbanor.

När det gäller skjutvapens lämplighet för jakt anför motionärerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att lagen behöver ändras så att man inte kan få licens för halvautomatiska vapen med militärt utseende, såsom AR-15, för jakt.

Den 7 februari i år lämnade regeringen och SD ett gemensamt besked om att gå vidare med förslag om att förtydliga reglerna för lämplighetsprövningen och även om att begränsa tillgången till vissa halvautomatiska vapen såsom AR-15 för jakt. Samarbetspartierna hänvisar till Vapenutredningens förslag och anger att syftet med begränsningen är att återställa läget till det som gällde innan Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter. Av den anledningen saknas det skäl att tillkännage det som motionärerna efterfrågar till regeringen om att vidta nya åtgärder.

Fru talman! Från en personlig horisont vill jag dock flagga för att jag tror att frågan är betydligt mer komplicerad än vad många har föreställt sig. Det finns enligt mig goda skäl till att regeringen bereder detta noggrant och att regeringen i största möjliga mån visar hänsyn till skötsamma jägare som kan komma att beröras av några förändringar till följd av förslaget. Det är också av yttersta vikt att försöka förutse och förhindra oönskade följdeffekter och att ändamålet inte tillåts helga medlen för att så snabbt möjligt försöka genomföra det man har aviserat.

Fru talman! Frågan har kommit att bli djupt infekterad, och jag menar att det tyvärr finns goda skäl till det. Till att börja med har flera partier haft en tydlig åsikt innan det fruktansvärda attentatet i Örebro och sedan en helt motsatt uppfattning efter den 7 februari. Plötsliga ompositioneringar i politiken är svåra att kommunicera i sig, och att den här frågan aktualiserades vid denna tidpunkt gjorde det nog bara värre. Det är omöjligt att frånskilja beslutet från det fruktansvärda attentatet som inträffade i Örebro, och då uppstår såklart frågan varför ett förbud mot en vapentyp som inte ens användes vid attentatet ska aktualiseras. Argument om att just det här vapnet skulle vara särskilt farligt väcker frågan om jägare skulle löpa större risk att bli massmördare med just ett sådant vapen i händerna. Det bästa hade såklart varit att låta frågan debatteras med de bästa argumenten innan man fattar ett beslut under helt andra förutsättningar.

Jag personligen var inte involverad inför det gemensamma beslutet, men jag hade redan då kunnat säga att även med den bästa tänkbara kommunikationen kommer det att bli en svår sak att få respekt för beslutet hos berörda medborgare som inte håller med i sak. Nu är läget som det är, och vi är flera som på olika sätt på olika nivåer är involverade för att förslaget ska bli så bra som möjligt – med utgångspunkt i det som aviserades från samarbetspartierna den 7 februari.

Fru talman! Gällande reservationen från Centerpartiet om att värna och stärka tillgängligheten till fler skjutbanor, om jag får tolka motionärernas intentioner, finns inget politiskt motstånd från Sverigedemokraterna eller regeringen i den frågan. Det korta svaret från regeringen är att man bevakar dessa frågor noggrant och att ett tillkännagivande inte skulle föranleda ett nytt engagemang i frågan.

Den 7 maj i år lämnades en ny utredning till regeringen om en ny viltvårdsmyndighet, och en av de frågor som har hanterats där är om den nya viltvårdsmyndigheten ska få ansvar för tillsyn och tillståndsprövning av skjutbanor. Det finns några aktuella saker som behöver beaktas när regeringen hanterar frågan om skjutbanor framgent.

I övrigt, fru talman, har inte Sverigedemokraterna några egna reservationer att bevaka i motionsbetänkandet. Våra motioner resulterade i, som många känner till, tillkännagivanden under föregående mandatperiod. Ambitionen har hela tiden varit att dessa tillkännagivanden ska realiseras. Detta kom också till tydligt uttryck i de tillkännagivanden som resulterade i att den socialdemokratiska regeringen tillsatte Vapenutredningen 2022.

Fru talman! Vissa saker har vi fått klara besked om från regeringen. Vissa förslag kommer att genomföras utan några större problem. Det handlar bland annat om utökad vapengarderob, förbättringar i fråga om EU:s skjutvapenpass och förenklade förvaringsregler och så vidare. Dessvärre gav Vapenutredningen som helhet lite blandat resultat, och i vissa delar uteblev nödvändigt utredningsunderlag för att snabbt kunna leverera på tillkännagivanden och utredningsdirektiv. Det är något som oroar mig, och jag försöker såklart göra vad jag kan för att pressa regeringen så hårt som möjligt för att leverera på våra tidigare tillkännagivanden. Om det skulle visa sig att regeringen antingen levererar lite halvt eller inte vidtar de åtgärder som krävs, exempelvis utreder något på nytt, finns en risk att Sverigedemokraterna i dessa frågor inte kommer att stå enade med regeringen.

Fru talman! Det är såklart min ambition att vi ska ro frågorna i hamn. Om jag ska nämna några frågor som jag vill betona lite extra är det den Tidöreglerade uppdelningen mellan förseelser kopplade till egna legala vapen, brott som sker i illegala sammanhang och sist, men inte minst, frågan om att en gång för alla slopa femårslicenserna.

Anf. 43 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Marttinen för anförandet.

Jag har skrivit en av de två reservationerna i betänkandet, nämligen om att inte göra det möjligt att få licens för vapen av militärt utseende för jakt. Jag satt själv i referensgruppen för Vapenutredningen, och det var ett förslag som hade brett stöd i utredningsarbetet och därefter hos remissinstanserna men inte av så många fler än Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Jag var med på det möte där Tidöpartierna aviserade en kursändring i frågan. Det föranledde att jag tog med den här frågan i ett yrkande i en större jaktmotion. Jag tycker inte att dessa vapen har i skogen att göra.

Sedan kom det fruktansvärda dådet i Örebro. Det hände ofattbara saker, och vapenfrågorna hamnade i skottgluggen. Den debatt som vi har i dag skulle egentligen ha hållits en vecka efter dådet – det var en slump. Tidöpartierna ändrade sig och sa att man kommer att föreslå att vapnen ska förbjudas. Man drog tillbaka den debatt som vi nu har i dag, det vill säga flyttade den tre månader framåt, för att hinna få ett förslag om förbud på plats.

Men nu är det fortfarande samma sak. Det enda som står i betänkandet är att det pågår ett arbete. Jag hörde ledamoten säga att det är svårt med plötsliga förändringar. Ledamoten sa också att det är svårt att förbjuda en viss vapentyp, men det är inte fråga om en viss vapentyp utan om ett visst utseende.

Har Sverigedemokraterna ändrat sig? Kommer det att bli ett förbud? Ledamoten talade om att vissa inskränkningar kommer att ske, men kommer man att tillåta vapen med militärt utseende för jakt i framtiden?

Anf. 44 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! En korrekt historiebeskrivning är att betänkandet drogs tillbaka med anledning av att regeringen och Sverigedemokraterna hade gjort en positionsförändring och därmed behövde ändra innehållet i betänkandetexten.

Vi ändrade också den texten, och den finns att läsa på sidan 8, tror jag, i betänkandet. Där motiverar man avslaget av den motion som ledamoten har varit med och skrivit. Motiveringen är just att regeringen och Sverigedemokraterna har ett nytt besked: att vi ska gå på utredningens förslag när det gäller begränsningen av vissa halvautomatiska vapen med militärt utseende, såsom AR-15.

Poängen var inte att komma tillbaka till riksdagen med ett färdigt förslag. Poängen var att avisera att regeringen kommer att ta arbetet vidare med den del i utredningen som berör just detta.

Det är upp till regeringen att komma med en proposition till riksdagen. När det sker kan jag inte svara på; mitt parti står utanför regeringen.

Anf. 45 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tycker dock att historiebeskrivningen stämde överens med vad jag sa. Det är en ändring: Med hänsyn till det arbete som pågår i frågan finner utskottet att det inte finns anledning att ta något initiativ med anledning av motionen.

Det besked man gav var dock att man skulle ändra det så fort som möjligt. Ett sätt att visa vad man vill är att rösta på motionen nu så att vi får ett tillkännagivande från riksdagen, så att det finns en viljeyttring. Som jag kan tolka det nu och som jag tror att många som tittar på oss kan tolka det förhalar man. Man kan inte säga när, var, hur och om ett förbud kommer.

Ledamoten anförde också att det kommer att vara vissa inskränkningar. Men i svaret i replikskiftet sade han att det skulle vara för vapen med militärt utseende. Men det var inget som ledamoten tog upp i sitt anförande, fru talman.

Jag vet att Sverigedemokraterna inte ingår i regeringen. Men de sitter i samordningskansliet, och de har ett regeringssamarbete. Jag frågar igen: Kommer det att bli ett förbud för de här vapnen med militärt utseende för jaktändamål? Och kommer det i närtid?

Anf. 46 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Det hade varit mycket enklare om jag hade varit en del av ett regeringsparti i det här sammanhanget. Men det jag har hört är att det finns möjlighet att komma med en lagrådsremiss efter sommaren. Den kommer att innehålla flera delar för att förändra vapenlagstiftningen, bland annat att utöka vapengarderoben och göra det enklare på många olika sätt när det kommer till förvaring och sådant. Den kommer också att innehålla den del som vi har aviserat, och som framgår i betänkandet, om att begränsa tillgången till vissa halvautomatiska vapen med militärt utseende för just jaktändamål. Det är huvudinriktningen för den lagrådsremiss som kommer.

När den kommer kan jag inte svara på. Men om man vill ha svar på den frågan kan man lämpligen ställa den till berört statsråd. Då kommer man att kunna få ett mycket mer kvalificerat svar. Men det är vad jag kan säga här och nu.

Anf. 47 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! I dag finns ett förslag på riksdagens bord om att förbjuda halvautomatiska vapen med militärt utseende för jakt. Ledamoten har sagt att man tänker rösta nej till detta, med hänvisning till att Tidöregeringen håller på att ta fram ett förslag om att förbjuda halvautomatiska vapen med militärt utseende för jakt, det vill säga samma sak.

Kan ledamoten förstå att det blir lite otydligt för väljare i allmänhet och för jägare i synnerhet?

Jag har full respekt för det ledamoten har sagt om insyn i regeringen, lagrådsremisser och sådant. Men jag skulle önska att ledamoten kunde vara tydligare med vad Sverigedemokraterna egentligen vill i frågan, med anledning av det ledamoten har sagt om att det här inte ska drabba laglydiga jägare. Men det är ändå ett förbud av ett halvautomatiskt vapen som föreslås.

Anf. 48 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Jag tolkar det som två frågor. Den ena gäller riksdagens hantering. Riksdagen har möjlighet att rikta tillkännagivanden till regeringen om man anser att regeringen bör göra någonting som regeringen inte redan har aviserat att den ska göra. Det är så själva instrumentet ska tolkas.

Man kan absolut rikta ett tillkännagivande för sakens skull. Men om regeringen redan har aviserat att arbetet pågår – det finns en färdig utredning som har kollat på detta – känns det lite overkill, om jag får använda ett engelskt uttryck, att rikta ett tillkännagivande om att de verkligen ska göra det som de redan har sagt att de ska göra.

Sverigedemokraternas inställning är som bekant att vi ställer upp på regeringens linje. Men vi vet inte exakt hur förslaget kan komma att utformas i detalj. Jag tycker att man ska vara väldigt varsam och inte skynda fram en produkt bara för att man har sagt att man ska göra det. Man ska ta tid på sig, tänka igenom de här sakerna och se till att det inte blir några oönskade följdverkningar av något slag.

Jag tycker att man ska föra en nära dialog med riksdagspartierna. Man kan för den delen också ha en bred dialog med flera intresseorganisationer under processens gång innan man lämnar en lagrådsremiss. Det är min inställning till hur regeringen bör hantera frågan. Men ytterst är det regeringens ansvar att ta fram underlagen som ska bli en lagrådsremiss till slut.

Anf. 49 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! Ledamoten redogör helt korrekt för riksdagens hantering av ärenden. Det som brukar lyftas in är en tidsaspekt. Vi följde alla den fruktansvärda händelsen i Örebro och den påföljande presskonferensen och uppfattade

skyndsamheten i det hela. Det är väl därför som Centerpartiet och många andra undrar över regeringens och regeringsunderlagets hantering.

Nu har vi förvisso fått mer svar än tidigare vad gäller tidsplanen. Det är därför ett tillkännagivande ändå kommer upp igen, med anledning av att det utlovats snabbare än många kanske hade tänkt. Det besked som gavs i februari var nog inte att det skulle dröja till efter sommaren.

Avslutningsvis: Det skulle vara önskvärt om ledamoten kunde utveckla lite om de eventuella oönskade följderna av ett förbud, så att vi och Sveriges jägare vet vad som kan väntas i den fortsatta hanteringen.

Anf. 50 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Ingen har som sagt sett ett färdigt förslag, men det finns en utredning som har pekat på lite olika vägar. Det kan man givetvis ta som utgångspunkt. Men för mig är det viktigt att man inte ska låta det här drabba bredare än vad man har sagt från början.

Nu har man pekat ut AR-15 och använt begrepp som militärliknande utseende. Då måste man också kunna definiera vad militärliknande utseende är och vilket krig man ska utgå ifrån. Tanken är inte att man ska förbjuda alla vapen som finns över huvud taget eller ens hälften. Det måste vara ett ganska precist framlagt förslag som inte får oanade följdeffekter, exempelvis att en ansvarig myndighet kan ha subjektiva uppfattningar om vad ett militärliknande utseende är.

Mitt parti äger inte frågan helt. Det är regeringens ansvar att ta fram en lagrådsremiss. Men för mig är det viktigt att regeringen sanktionerar det förslag som man vill eller tänker gå fram med, så att alla förstår vad det innehåller och vilka följdverkningar det kan få. Det tycker jag är viktigt om man ska få en så bred acceptans som möjligt för ett sådant förslag. Det är vad jag kan säga nu.

Tidsaspekten äger jag inte heller. Jag säger bara vad jag hör utifrån de samtal jag har. Ytterst är det regeringen som äger också tidsaspekten.

Anf. 51 Petter Löberg (S)

Fru talman! Det är en sen kväll och tidigt i debatten. Jag var kanske inte på hugget för att begära replik direkt. Men Adam lyfte i sitt anförande in en rad perspektiv som gör att jag blir lite frågande och kanske har behov av att få en del frågetecken utredda.

Ett antal dagar efter den fruktansvärda skjutningen i Örebro pratar Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, fortfarande om AR och liknande vapen som så kallade Rambovapen. Adam Marttinens partiordförande säger att många ifrågasätter att man ska använda ett sådant här vapen till jakt över huvud taget. Sverigedemokraternas partiledare kryddar med uttalandet: ”Jag är rädd för, och där tycker jag att jägare borde lyssna på oss kritiker, att det finns en risk för att förekomsten av den här typen av vapen förändrar legitimiteten och respekten för svensk viltvårdstradition.” Dessutom poängterar partiledare Åkesson att detta är ställningstaganden framförda av Sverigedemokraterna och att det är den så kallade partilinjen.

Vi som sitter i justitieutskottet är alla väl medvetna om att det har lett till en del personalförändringar när man inte har kunnat efterleva den här typen av tydliga och som jag tycker väldigt bra ställningstaganden och partilinjer. Jag blev lite fundersam av Adam Marttinens resonemang under det inledande anförandet. Ställer sig Adam Marttinen bakom sin partiordförande i den här frågan?

Anf. 52 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Det var en lång inledning till en kort fråga, för att försöka sammanfatta det.

I ett politiskt parti diskuterar man alltid olika frågor – mer eller mindre beroende på vad det handlar om. I den här frågan finns det goda argument på båda sidor, anser jag. Sedan har vi som politiskt parti landat i slutsatsen att det här är en rimlig avvägning utifrån hur Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter 2023. Vi tycker att det ska vara en viss begränsning när ändamålet är jakt. Det kan man ha olika synpunkter på i ett politiskt parti, vilket jag inte tycker är konstigt.

Huvudpoängen är att det här är ett förslag som kommer att genomföras med Sverigedemokraterna och regeringspartierna. Vad jag förstår finns det också ett brett stöd i Sveriges riksdag utöver det, inte minst med tanke på den reservation som Petter Löberg själv står bakom.

Det blev ett lite kortare svar än vad frågan mynnade ut i räknat i sekunder och minuter.

Anf. 53 Petter Löberg (S)

Fru talman! Man har två minuter på sig i en replik. Det är viktigt att poängtera. Det är bra att man försöker använda de minuterna väl.

Jag tackar för förtydligandet, som nog är viktigt med anledning av att det är Adam och hans kamrater i koalitionen med SD och regeringen som ska hantera det här när det väl kommer till betänkandearbetet i utskottet. Det är väldigt tydligt att det är partiledarens uppfattning som tar sig uttryck här i dag i kammaren och inte någon annan. Det är skönt.

Sedan kan man säga rent filosofiskt – jag återkommer kanske till det – att specifikt Sverigedemokraterna, som oftast anser sig tala så himla väl om laglydighet, trygghet och ordning, samtidigt påfallande ofta relativiserar den känsla av otrygghet som den här typen av vapen skapar i samhället. Efter skolskjutningen i Örebro finns det ett berättigat och brett folkligt stöd för ganska kraftfulla förändringar, är jag helt övertygad om. Jag tycker att det är bra att vi tydligt och säkert kan säga att det finns en gräns för vad som är lämpligt. AR-15 och liknande vapen av militärliknande karaktär hör inte hemma i våra jaktmarker. De hör hemma på slagfälten och ingen annanstans.

Anf. 54 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! De vapen som hör hemma på slagfälten är förhoppningsvis av en lite annan sort än den AR-15-modell som i dag är tillåten för jakt, om vi nu ska ha ett hyggligt starkt försvar.

Som sagt finns det ingen egentlig meningsskiljaktighet i dag mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i just den här frågan, vad jag har kunnat utläsa av replikskiftena och den reservation som finns i betänkandet. Men exakt hur förslaget kommer att se ut kommer vi att få anledning att diskutera närmare, för det kommer också att innehålla en hel del detaljer. Där kanske vi kan hitta oenighet – vem vet? Men i dag blir det ingen roligare debatt än så här.

Anf. 55 Petter Löberg (S)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som vi har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, avseende skjutvapens lämplighet för jakt, som vi redan har pratat om.

Jag ska inledningsvis prata lite allmänt om vapen innan jag kommer in på det som kanske är kvällens huvudnummer. Våldet i samhället, framför allt med skjutvapen men även med sprängningar naturligtvis, är en av våra mest akuta samhällsutmaningar. Det har gjort att betänkandedebatterna om vapenfrågor på senare år inte varit de lite sömniga tillställningar som de kanske varit historiskt. Här har vi en stor samhällsutmaning tillsammans.

Under den socialdemokratiskt ledda regeringen skärptes vapenlagarna väsentligt. Framför allt höjdes minimistraffet för vapenbrott till två års fängelse, vilket bland annat innebär att det blir häktningspresumtion. Den här höjningen återkommer vi ofta till när vi pratar om ett paradigmskifte i synen på vapen i samhället. Varför gör vi då det? Jo, därför att den i mångt och mycket representerar en vändpunkt som gjorde att vi praktiskt kunde låsa in människor som tidigare inte hade blivit inlåsta.

Att människor kunde bli ertappade på förmiddagen med ett illegalt handeldvapen som helt uppenbart skulle användas i kriminella sammanhang men sedan på kvällen ändå kunde fortsätta att göra djävulskap på fri fot var en helt orimlig ordning. Att vi såg till att man i praktiken får två års fängelse för den typen av brott var en välgärning. Det var ett sanslöst system vi hade tidigare. Ändringen innebar att vi inte bara fick bort en massa vapen från gator och torg utan även fick bort en hel del våldsverkare och potentiella våldsverkare. Det är hundratals personer som i dag sitter i fängelse eller häkte just på grund av vapenbrott men som inte skulle ha gjort det med tidigare ordning.

Detta har naturligtvis inte löst alla problem. Men det dödliga våldet tenderar nu att minska, kanske för fjärde året i rad. Det är en otroligt positiv utveckling. Vapenlagstiftningen är en bidragande orsak. Det finns naturligtvis även andra orsaker, såsom en högre uppklaringsprocent och mycket större polisiära resurser. Vi har också en ny analys på plats. Jag ska återkomma till det.

När det gäller passionsbrott och andra brott med känslobaserade motiv – det kan handla om svartsjuka, rädsla eller hämnd – har generellt sett straffrätten inte någon som helst betydelse för huruvida människor begår brott eller inte. Straffrätten, som vi ofta pratar om i det här rummet, är nästan det mest trubbiga redskap man kan hitta. Det krävs helt andra metoder för att se till att människor inte begår den här typen av brott. Det är oftast andra konsekvenser som får större betydelse för förövaren. Detta är ett känt kriminologiskt faktum. Det är inte hittepå eller gissning, utan det här vet man med otroligt mycket evidens, inte minst från internationella sammanhang. Det krävs naturligtvis andra evidensbaserade medel för att komma åt de känslobaserade och känslodrivna brotten, som vi kan kalla dem.

Men i vapenfrågan har vi ett lite annat perspektiv och tänker lite annorlunda. Framtida forskning får visa om det vi resonerar kring nu är rätt väg att gå. Det får vi se. Vi vet inte, men vi kommer att få svaret så småningom. Vi pratar nu inte om de vapen som vi diskuterar i samband med frågan om AR och liknande vapen.

Det handlar först om hur vapnen kommer in i landet – de smugglas in och transporteras långa sträckor. Så är det kanske en vapensmed som ska manipulera eller bygga om vapnen. Sedan ska de gömmas. Under den här processen, där många människor är inblandade, finns det för förövarna hela tiden en risk att vapnen påträffas. Det kan ske vid en vanlig rutinkontroll i trafiken. Det kan vara en vaktmästare som lyfter på ett innertak som ser lite snett ut i ett flerbostadshus och hittar ett vapen. Det kan vara en mamma som letar efter smutstvätt i sin dotters rum och hittar ett vapen som dottern har fått att gömma av pojkvännens kompis.

Den typen av händelser sker hela tiden. I det läget har ofta människor under hela processen fattat beslut med någon typ av rationalitet. De har gjort en riskbedömning när det gäller både risken för upptäckt och brottets allvarlighetsgrad.

Såsom det ser ut nu är vi helt övertygade om att det är viktigt att jobba med hur höga straff vi har. Det gäller inte bara för häktningspresumtionen, som det var initialt, utan också som en avskräckande effekt för de personer som gör detta. Om det är rätt väg återstår att se.

När det gäller vapenbrotten har vi försökt att implementera det berömda vapendirektivet. Vi hoppas att vi har nått vägs ände. Jag har sagt det många gånger i talarstolen: Med ett enda allvarligt terrorattentat på europeisk mark kommer det att bli ytterligare skärpningar av regler för vapen. Det gäller inte minst de halvautomatiska. Det är också där vi befinner oss i vårt land efter den första riktigt allvarliga skolskjutningen, massmassakern som skedde i Örebro.

Vi kan gå till den specifika frågan om AR-15 och andra halvautomatiska vapen. Naturvårdsverkets beslut att tolka in ett antal parametrar gjorde att vapnen helt plötsligt kom ut på marknaden i stor skala. De blev slutsålda över hela riket.

De blev kanske eftertraktade bland vapenvänner. Men de blev det i ännu större utsträckning bland dem som kanske lite vårdslöst kallas för militärt överintresserade befolkningsgrupper. Jag ska inte använda förklenande förkortningar.

Vissa av oss har varnat för detta under lång tid. Jag ska försöka att förklara det på någon minut utifrån tre perspektiv.

Det gäller först säkerhetsperspektivet. Vi anser – tillsammans med idolen Leif GW Persson, som var alla borgares idol förr i tiden innan de upptäckte att han var en riktig gråsosse – att det är ett vapen framtaget för strid, även om det finns begränsningar för vad som är tillåtet i vårt land.

Det handlar om – för att citera Leif GW Persson – att det är avsett för ett militärt sammanhang där man vill döda största möjliga antal personer på en begränsad yta. Kort sagt utgör den vapentypen en klart höjd fara om den hamnar i fel händer, vilket vi dessvärre har kunnat konstatera på det mest fruktansvärda sätt.

Det andra är en etisk fråga. Det är att betona respekten för viltet. Nu kommer vi in på det faktum att man ska kunna skjuta det första skottet och vara säker på att det träffar. Det är ett signum som präglar de allra flesta jägares inneboende moral.

Om man har ett halvautomatiskt vapen och argumenterar för att man behöver detta för att kunna skjuta fler skott för att skjuta viltet är det en mycket kontroversiell åsikt även i jaktkretsar. Behöver man verkligen ett militärt konstruerat vapen för civilt jaktbruk? Självklart inte.

Det tredje är det signalvärde som finns i att man har en normerande situation där människor går omkring med militära vapen. De har oftast dessutom militära utstyrslar i övrigt med uniformsliknande jaktkläder i kamouflage.

Det skapar naturligtvis en normförskjutning i samhället. Militära ändamål är en sak. Civila ändamål är en annan sak. De bör vara åtskilda. Dessvärre sker här en förflyttning som är synnerligen olustig.

Denna förflyttningsutveckling har man kunnat se i till exempel Australien och Nya Zeeland innan man bestämde sig, satte ned foten och förbjöd de vapnen i de länderna. Man ser det i Kanada. Man har sett det i USA, men där har man som bekant inte haft den politiska kraften att lösa detta på ett bra sätt.

Fru talman! Sverige riksdag har enats förr om att skärpa vapenlagarna för det allmännas bästa. Jag tycker att vi borde göra det igen. Det verkar som att de tankarna finns hos regeringspartierna. Även Sverigedemokraterna har gett ett förtydligande besked, och det är vi glada för.

Jag hoppas att vi tillsammans kan hitta lösningar för att få bort skjutvapenvåld oaktat om det sker i skolor eller på gator och torg.

(Applåder)

Anf. 56 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Det här kan bli en intressant debatt. I dag behandlar vi vapenbetänkandet JU17, där Tidöpartierna avstyrker motionerna med hänvisning till att arbetet med vapenlagstiftningen och förändringar redan pågår på Justitiedepartementet.

Först tänkte jag berätta lite om vilket arbete som pågår när det gäller förändringar och förbättringar för landets jägare, skyttar och samlare.

Vapenutredningen är klar sedan förra året. Det var en utredning som skulle utreda hur Tidöpartiernas och Centerns tidigare tillkännagivanden skulle mynna ut i ny vapenlagstiftning som ska underlätta för landets lagliga vapenägare. Tyvärr blev resultatet av utredningen mycket dåligt. Alla direktiv i utredningen genomfördes inte trots tydliga utredningsdirektiv.

En av anledningarna var säkert att utredaren själv saknade de sakkunskaper om vapen och jakt som kan vara nödvändiga om man ska utreda just detta. Dessutom hoppade utredaren över vissa av direktiven och utredde i stället andra saker som inte fanns med i utredningsdirektiven.

Fru talman! Nästa gång en vapenutredning tillsätts är det nog av största vikt att man väljer en vapenutredare som har tillräcklig vapenkunskap, är beredd att lyssna på fler än bara en sida i utredningen och dessutom kan läsa och följa direktiven till utredningen.

Fru talman! Självklart finns det ett stort missnöje med ett sådant utredningsförslag. Trots detta har utredningen varit på remiss, och vi har fått in många tydliga och bra remissvar från landets jägare, skyttar och samlare. Det tackar vi särskilt för, och också för den stora enighet som finns i remissvaren från jägare, skyttar och samlare.

Dessa remissvar har sammanställts, och ytterligare kontakter har tagits med landets jägare, skyttar och samlare. Arbetet med att genomföra de tillkännagivanden som Tidöpartierna och Centern tidigare enats om pågår för fullt på Justitiedepartementet.

Fru talman! När de gäller de tillkännagivanden som utredaren struntade i att utreda kommer det förmodligen att krävas någon form av kompletterande utredning. Det gäller i huvudsak två saker.

Det handlar först om möjligheten att kunna byta vapen över disk, vilket skulle minska polisens arbete betydligt. Det skulle innebära att om du lämnar in till exempel en hagelbössa till vapenhandlaren och byter den mot en annan hagelbössa skulle detta kunna vara ett anmälningsärende och därmed minska polisens arbete betydligt i licensfrågorna.

Den andra delen som inte är utredd är en uppdelning av vapenlagstiftningen. Det innebär att vi skulle kunna ha mycket hårdare straffskalor för olagliga vapen, hanterade av gängkriminella, utan att det ska ge smittoeffekter på landets lagliga vapenägare. Ni som lyssnar på debatten kan vara säkra på att arbetet är i full gång med att leva upp till tidigare tillkännagivanden och våra vallöften.

Fru talman! Vad arbetar departementet med nu? Det handlar om slopandet av femårslicenserna, en utökad vapengarderob, att införa EU:s vapenpass, att underlätta kraven för samling av gamla och historiska vapen, att kunna förvara vapen hos annan då man jagar på annan ort, digitala licenser, att ta bort synnerliga skäl och ersätta dem med särskilda skäl samt en rad andra åtgärder som vi kommer att återkomma till. Vi arbetar också med att underlätta så att våra skjutbanor ska fungera och kunna utvecklas bättre.

Alla dessa förenklingar som Tidöpartierna och Centern tidigare enats om i olika tillkännagivanden har Socialdemokraterna och Miljöpartiet konstant sagt nej till. I stället har S ägnat sig åt att ytterligare försvåra för landets jägare, skyttar och samlare. Nu senast handlar det om att man vill förbjuda alla halvautomatiska vapen i EU och Sverige.

De har också drivit på för ett blyförbud i EU och sagt nej till att inrätta en ny viltmyndighet. De vill heller inte införa ett nytt tjänstemannaansvar. Men tack vare att vi bytte regering 2022 jobbar vi nu med dessa frågor.

Fru talman! Landets jägare måste kunna använda de vapen som andra jägare i EU kan använda, och jägarna måste kunna ha rätt vapen till de olika jakterna. Ett halvautomatiskt vapen kan vara skillnaden mellan liv och död för en björn- eller vildsvinsjägare.

Man undrar ibland vad Socialdemokraterna har emot landets jägare, som sköter viltvården i landet. Jägarna tar hand om trafikskadat vilt, tar bort sjuka och skadade djur i skogen och ser till att skogsskador hålls på en rimlig nivå. Jägarna har också gjort en stor insats för att begränsa svinpesten i Sverige, med mera.

För att klara detta måste man ha bra och ändamålsenliga vapen, men det vill Socialdemokraterna tydligen ta bort. Det är uppenbart att Socialdemokraterna har dålig kunskap i såväl jakt- som vapenfrågor när de agerar som de gör i dessa frågor.

Fru talman! Kontrollen på Sveriges vapenägare är mycket hög. Det krävs omfattande utbildning, och prov ska genomföras och godkännas. Kraven på förvaring av vapen är bland de hårdaste i EU, och dessutom sker en kontroll av lämplighet innan någon får vapenlicens.

Utöver det har Sverige ytterligare kontroller varje dag på landets vapenägare. Om en vapenägare begår något brott i samhället som inte har med vapnen att göra förlorar personen sina vapen omgående. Sammantaget har Sverige i dag Europas förmodligen hårdaste vapenkontroll.

Fru talman! Vilka motioner behandlas då i betänkandet? I en av motionerna, som jag själv har skrivit, tas det upp hur viktigt det är att vi har fungerande skjutbanor i Sverige. Jag tackar Centerpartiet för stödet i den frågan. Att motionen inte bifalls beror i huvudsak på att jag vet att arbetet med att förbättra och utveckla våra skjutbanor redan pågår och att regeringen är väl medveten om problemet. Därför behöver vi inte heller göra något tillkännagivande om detta.

Den andra motionen, fru talman, handlar om förbud mot militärliknande vapen för jakt. Den kommer från Miljöpartiet och stöds av Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Den avslås.

Motionen avslås av utskottet med motivet att departementet redan utreder frågan angående AR-15. Men än så länge finns inget svar på exakt hur detta kommer att sluta eller genomföras. Ett förbud mot AR-15 har tidigare avvisats av såväl Naturvårdsverket som Försvarsmakten. Många av de övriga remissinstanserna, så som jägar- och skytteorganisationerna, har också avvisat ett förbud mot AR-15.

Det är nog inte många som känner till att AR-15 har funnits och använts av skyttar i Sverige i 40 år. Vapnet har på inget sätt använts i någon brottslighet utan har använts inom skyttesporten på ett mycket bra sätt. Naturvårdsverket godkände AR-15 för jakt för drygt två år sedan, och inte heller inom jakten har AR-15 varit inblandat i någon form av brottslig verksamhet i Sverige. Våra jägare och skyttar här i Sverige sköter sina vapen på ett mycket ansvarsfullt sätt.

AR-15 har länge använts till jakt i många länder i Europa och i USA. Vapnet är bra, då man kan ställa in kolvlängd, kolvhöjd med mera. Det finns stora möjligheter att anpassa vapnet till jägarens egna förutsättningar, det vill säga så att det passar individen så bra som möjligt. Vapnet är också mycket uppskattat av kvinnor då det dessutom är lite lättare i tyngd än många andra jaktvapen.

Fru talman! Att förbjuda och återkalla lagligt köpta vapen är inte heller någon lätt sak, och det är något som behöver övervägas noga. Detta har aldrig tidigare hänt i Sverige. Det handlar om egendomsskydd och gynnande förvaltningsbeslut.

Om man tidigare har förbjudit något vapen har man låtit de vapen som redan är sålda bli kvar i vapenägarens ägo. Ordningen är också sådan, fru talman, att det inte är politiker som ska styra vilka vapen som är lämpliga för jakt. Det avgörs av Naturvårdsverket, som gör en bedömning av vapnet, och Naturvårdsverket godkände för två år sedan AR-15 för jakt.

Vägen framåt behöver noga övervägas och frågan lösas på ett bättre sätt än vad som tidigare har aviserats. Ibland är det faktiskt bättre att ha lite is i magen, låta det hela ta tid och se till att beslutet blir bra och riktigt.

Fru talman! Min fråga till Socialdemokraterna är: Litar inte Socialdemokraterna och Miljöpartiet längre på att Naturvårdsverket kan göra en bedömning av vilka vapen vi ska använda till jakt i Sverige? Tycker Socialdemokraterna att det är bättre att Socialdemokraterna och Miljöpartiet avgör vilka vapen som ska användas till jakt?

Jag tycker för min del att Naturvårdsverket sköter uppgiften bättre än vad Socialdemokraterna skulle göra.

Fru talman! Självklart finns det en oro hos människor när det gäller vapen, inte minst när det dagligen skjuts på våra gator och torg. Men vi ska då veta att det inte är med jägares eller skyttars vapen, utan det sker med olagliga insmugglade vapen från krigshärdar runt om i Europa.

Bättre kontroll på införsel och ett större polisarbete för att minska olagliga vapen behövs. Blanda inte ihop olagliga vapen i gängkriminella miljöer med landets lagliga jägare och skyttar! Jag förstår att både jägare och skyttar blir mycket upprörda av att blandas ihop med gängkriminella som utför skjutningar eller psykfall som har fallit mellan stolarna i Sverige.

Fru talman! Det blir rätt märkligt att S lägger all sin kraft på att försvåra för landets jägare, skyttar och samlare när de i stället under sina åtta år borde ha arbetat med att ta bort den psykiska ohälsan i Sverige.

Socialdemokraterna vill dessutom införa psyktester av landets jägare och skyttar. Varför inte i stället börja beta av de långa köer som redan i dag finns med människor som söker hjälp. Det är tusentals människor som står i kö till psykiatrin. Men i stället tänker Socialdemokraterna börja jaga landets jägare och skyttar när det gäller psykfall.

Fru talman! Den tragiska händelse som inträffade i Örebro vittnar tydligt om att psykiatrivården inte fungerar som den borde i Sverige. Det som hände i Örebro kan inte belasta och straffa jägarna kollektivt. Det borde i stället sända en tydlig signal till ansvariga att se till att psykiatrin fungerar bättre i Sverige och att en samordning mellan myndigheter som bättre fångar upp dessa fall bör ske. I dag står tusentals personer i kö till psykiatrin – ett arv från den socialdemokratiska regeringens misslyckande efter åtta år vid makten. Börja där när det gäller att förbättra ohälsan, och sluta jaga landets jägare!

Fru talman! I stället för att ta tag i de verkliga problemen med en dåligt fungerande psykiatri ägnar sig Socialdemokraterna åt att förbjuda vapen för landets jägare och säga nej till allt som kan underlätta för landets jägare, skyttar och samlare.

Fru talman! Det är inte jaktvapen i sig som är farliga eller bör förbjudas, utan det är olämpliga vapeninnehavare som måste kunna stoppas i tid. Ett vapen är i sig inte farligt, utan det handlar om vem som håller i det.

Alla föremål – vapen, knivar, bilar, lastbilar, sprängmedel med mera – kan bli farliga om fel personer med olika störningar och sjukdomsbilder använder dem fel. Men det betyder inte, fru talman, att vi kan förbjuda alla bilar, lastbilar eller knivar för att några, ofta psykiskt störda, personer använder dem vid attentat eller terrorverksamhet.

Fru talman! Frågan om förbud och eventuell inlösen av AR-15 bereds på Regeringskansliet. Jag vet inte exakt var det kommer att sluta och var det slutliga förslaget kommer att landa. Det fyra partierna på högsta nivå har bestämt detta, och frågor angående detaljer om förslaget får nog också därför i första hand ställas till dem som har lagt fram förslaget. Jag har nämligen inte varit med och tagit fram detta förslag.

Däremot har jag varit med och tagit fram de övriga förslagen, om hur vi kan underlätta för landets jägare, skyttar och samlare.

Fru talman! Avslutningsvis kan jag bara upprepa att mycket är på gång för att underlätta för landets jägare ,skyttar och samlare, helt enligt de tidigare tillkännagivandena och våra vallöften.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Anf. 57 Petter Löberg (S)

Fru talman! Det var många grejer som ledamoten Bergheden lyfte upp här som på samma sätt som tidigare replikskiften gjorde mig snurrig i huvudet. Jag blev ännu snurrigare i huvudet, och då ska ni veta att jag är snurrig i vanliga fall.

Jag vill inledningsvis, innan jag går in på själva materian, markera mot de väldigt negativa värdeomdömena om enskilda individer som inte är närvarande i rummet, nämligen de utredare som under lång tid har jobbat på departementet för att få igenom vapendirektivet. De är inte värda en sådan smutskastning från riksdagens talarstol, utan möjlighet att försvara sig.

Jag tycker att vi ska vara varsamma om de tjänstepersoner som är anställda vid departementen, tidigare och nuvarande. Det är bara en markering från min sida i sammanhanget. Det här är politik, och kritiken ska riktas mot den före detta regeringen, andra partier eller andra människor och inte icke närvarande tjänstepersoner som har gjort vad de har kunnat.

Ledamoten Bergheden hade en lång rant om vilka fantastiska kvaliteter detta halvautomatiska, militärliknande vapen har. Det lät som ett reklamblad för AR-15. Det var ingen måtta på hur bra det var.

Han pratar alltså om det vapen som är det absolut vanligaste vapnet i världen i skjutningar, bland annat i skolmiljö – ett gissel som gör att barn i dödsångest får gömma sig under skolbänkar och människors liv släcks, bland annat beroende på detta vapens enorma eldhastighet och kraftfullhet, vilket gör att polisen inte kan gå in och avbryta pågående våld.

Min fråga är: Står Sten Bergheden här och säger att Moderaterna i justitieutskottet inte kommer att förbjuda AR-15 för jakt?

(Applåder)

Anf. 58 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Det var ingen reklamkampanj; det var fakta angående AR-15. Det kanske är bra att det kommer fram i debatten varför jägare faktiskt köper detta vapen. Det kan nämligen anpassas. Har man korta eller långa armar, kort eller lång hals och så vidare kan man ställa in dessa vapen på ett helt annat sätt och bli en bättre skytt i skyttesporter eller en bättre jägare som skjuter säkrare skott. Det finns många fördelar med det här. Inte minst är det ett lite lättare vapen för dem som tycker att vanliga jaktvapen är för tunga. Det finns alltså många fördelar, och det är därför vapnen är populära bland jägare.

Petter Löberg blandar ihop det här med vad USA håller på med. Åk över till USA, Petter Löberg, och se vad de gör! De har inga krav alls, medan vi i Sverige har Europas och kanske världens hårdaste krav för att få ett vapen. Vi har utbildningar, regler om förvaring, kontroller och så vidare, medan du i USA kan åka in i en delstat och köpa ett vapen utan någon motivering alls om du är 18 år gammal och ostraffad. Då är det klart att vapen sprids på ett helt annat sätt ute bland människor som inte ska ha vapen.

Att jämföra detta med Sveriges jägare och skyttar gör mig upprörd. Vi har inga fall under 40 års tid, fru talman, med skyttar som har använt AR-15 i sin skytteverksamhet och missbrukat det. Vi har haft jaktvapnet i två tre år, och vi har inga fall av missbruk i Sverige.

I Europa använder man detta i huvudsak till jakt. Varför skulle inte Sveriges jägare och skyttar vara betrodda att använda ett vapen som andra jägare och skyttar runt om i Europa kan använda? Varför, fru talman, misstror Petter Löberg Sveriges jägare och skyttar?

Anf. 59 Petter Löberg (S)

Fru talman! För det första har man, framför allt dagarna efter Örebro men även framledes, pratat om AR-15 och liknande vapen. Sten Bergheden har naturligtvis en väldigt välkalkylerad tystnad kring det faktum att det var ett så kallat halvautomatiskt vapen för jaktbruk, liknande AR-15, som användes i Örebro. Sten Bergheden skakar på huvudet, men jag utgår från att han håller med om detta faktum. Annars kommer polisen eller förundersökningen att visa någonting annat. Att ett halvautomatiskt AR-15-liknande vapen användes i Örebro kan vi väl vara överens om.

För det andra skulle jag ta upp frågan huruvida man ska göra en genomlysning av psykisk ohälsa bland licenshavare, någonting som jag naturligtvis tycker att alla seriösa licenshavare borde tycka är helt naturligt och bra. Man kan nästan undra varför någon ska indigneras över att vi i ett tidigt skede ska inventera och ta reda på om det finns personer med psykisk ohälsa som har tillgång till vapen som de kan använda mot sig själva, vilket jag ska säga inte är ovanligt när det gäller legala vapen. Det är dessvärre ett otroligt vanligt sätt att ta livet av sig på i samband med psykisk ohälsa.

Varför vill inte Moderaterna och Sten Bergheden att man i ett tidigt skede ska upptäcka dem som har psykisk ohälsa och av den anledningen inte bör ha tillgång till ett vapen? Vad är skälet till det? Jag förstår det inte.

Anf. 60 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Det är väl ett oerhört märkligt resonemang att vi ska börja psyktesta landets jägare och skyttar som vi bevisligen och faktamässigt inte har några bekymmer med, samtidigt som det står tusentals människor i kö som vet om att de har psykiska bekymmer och inte får vård i Sverige. Då ska Socialdemokraterna och Vänstern sätta igång och psyktesta Sveriges jägare och skyttar i stället! Är det verkligen rationellt i ett läge när vi inte har några bekymmer med detta?

Den här personen i Örebro föll mellan stolarna, och sådant kanske vi kan täppa till med hjälp av samordning mellan olika myndigheter som faktiskt ser till att människor kommer under vård när man ser att de har ett psykiskt märkligt beteende. Den här personen hade varit arbetslös i 15 år och dragit sig undan hela tiden, men ingen i samhället har reagerat. Där kanske någon skulle ha tittat. Men trots långa köer vill ni att jägare och skyttar ska hamna i något psyktest här i Sverige, fastän vi inte har några bekymmer med dem.

Det var heller ingen AR-15 som användes i Örebro utan ett halvautomatiskt vapen. Vi har hundratusen olika sådana vapen i Sverige! Har Petter Löberg tänkt samla in hundratusen halvautomatiska vapen här i Sverige, fru talman? Det kommer att kosta en del av er budget i framtiden, och för att klara av det kan ni nog få sänka både barnbidrag och annat. Tänk igenom lite vilka löften ni ger när ni vill dra igång världens psyktester i Sverige och börja samla in alla vapen från landets jägare och skyttar!

Jag tror att ni är på fel spår, och det är därför jag tror att vår regering ihop med Tidöpartierna kommer att hitta en bra väg ut ur detta och kommer att komma överens om en bättre väg än den som är föreslagen hittills.

(Applåder)

Anf. 61 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack, ledamoten Sten Bergheden, för anförandet! Det är roligt att ha ett replikskifte mot dig igen – det var ett tag sedan!

Jag tyckte inte heller att jag fick något riktigt svar på det här. Jag har motionerat om att vi ska förbjuda vapen med militärt utseende, som AR-15 – det finns även AR-10 och andra – för jag tycker inte att de har någonting i skogen att göra i jaktliga sammanhang. Om man är målskytt och med i en skytteklubb har jag inga problem med det, men jag tycker inte att man med en vanlig jaktlicens ska kunna ha det här vapnet.

Vi satt båda två i Vapenutredningen, så jag vet hur Sten Bergheden tidigare resonerade kring detta vapen. Nu har man från Tidögänget och regeringen ändrat ståndpunkt och vill förbjuda det här. Man hade en pressträff någon gång efter den 7 februari, och man säger nu att Vapenutredningen, som föreslog förbudet, hade rätt. Utredaren skrev till exempel att ”de fördelar som vapnen kan tänkas ha i vissa jaktliga sammanhang jämfört med andra halvautomatiska jaktgevär kan inte motivera de risker för samhället som det innebär om vapnen får innehas för jakt”.

Nu säger man att man ska gå på utredningens förslag. Trots det låter det på Sten Bergheden som att man inte kommer att göra det, och vi fick inget svar här. Det talades om is i magen, rätt beslut, rätt och riktigt och att Naturvårdsverket ska bestämma – jag tror att det är första gången jag har hört Sten Bergheden tala positivt om Naturvårdsverket!

De gör dock sina bedömningar utifrån regleringsbrev, lagar och förordningar, så det måste till politiska beslut. Min fråga är därför: När kommer regeringens beslut? Kommer man att förbjuda vapen med militärt utseende för jaktliga ändamål?

Anf. 62 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Jag kan börja med den sista frågan. Jag tänker inte stå här i dag och spekulera om när detta förslag kommer och var det kommer att landa. Den frågan får ställas till dem som har tagit fram förslaget, som jag sa i anförandet. Jag har inte varit med och tagit fram det. De som har idén om hur man ska lösa detta måste också svara på hur det ska gå till. Det är inte lätt. Jag försökte beskriva det lite i mitt anförande.

Fru talman! Inte ens utredaren, som hade så många olika förslag om allting, klarade att utreda hur de här vapnen i så fall skulle samlas in. Den frågan lämnade han därhän. Han pratade om 80 procent och överlämnade åt andra att återkomma. Med dagens svenska lagstiftning har vi aldrig plockat in några vapen. Har det blivit fel har man låtit de vapen som kommit ut i de lägena ändå vara kvar hos de vapenägare som köpt dem inom den juridiska ram som gällde vid tillfället. Detta är en helt ny, komplicerad situation. Därför tror jag att det är oerhört viktigt att regeringen tar det lugnt, har is i magen, tittar igenom detta och inte gör något förhastat.

Fru talman! Det vore skillnad om vi hade haft ett bekymmer där ute bland jägarna, skyttarna eller samlarna. Men det har vi inte i Sverige. Det har man möjligtvis i USA. Jag har försökt beskriva vad som är skillnaden mot de länder som räknas upp här. De har en helt annan vapenkultur. De har ingen kontroll på detta. De släpper ut vapen under helt andra förhållanden än vad vi gör i Sverige. Vi har bra kontroll på svenska jägare och skyttar, och vi har stort förtroende för att de löser sina uppgifter.

Jag vet att ledamoten också vet att jägarna gör ett bra jobb här i landet och att man behöver ha rätt vapen till rätt sorts jakt. Vilket utseende vapnet har tycker jag är av mindre betydelse. Det handlar om vilken nytta en jägare har av ett vapen i sin jakt- eller skytteutövning.

Anf. 63 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag och Sten Bergheden är båda passionerade jägare. Jag vet också att man behöver ha rätt vapen vid rätt tillfälle, men det finns, tycker jag, ingen anledning att ha vapen med militärt utseende. Den lilla fördel man kan ha av dem går att få med andra vapen – eller går att kompromissa om.

Detta handlar också om allmänhetens förtroende för dem som har vapen. Det handlar om allmänhetens förtroende för jägarkåren. Om jag är ute och går med min hund och plockar svamp och möter en jägare med ett AR-15 – då blir jag rädd. Det är skillnad att möta någon med ett brutet vapen. Det är viktigt om vi ska behålla det höga förtroende för vapenägare som finns i Sverige. Det var också det vi såg i den folkliga opinionen innan och framför allt efter det fruktansvärda dådet i Örebro.

Det finns ingen anledning att ha den här typen av vapen. Det finns få fördelar med dem. AR-15 har sällan kaliber 1 – klass 1 – utan det är ofta klass 2-vapen. De är alltså ändå inte för vildsvin, som man ofta pratar om. Dessa eventuella små fördelar får man helt enkelt klara sig utan och i stället använda sig av andra vapen.

Vi ska inte ha de här vapnen i samhället. De har en speciell status. De är våldsbejakande. Det finns en kult runt dem. Det var ett sådant som användes i dådet mot Donald Trump. Det var den sortens vapen som användes vid morden på svenska fotbollssupportrar i Bryssel. Det är sådana vapen som används mest vid skolskjutningar.

Jag frågar återigen om ni kommer att förbjuda den här vapentypen. Ledamoten pratade om problemen. Men kommer ni att förbjuda dessa vapen – ja eller nej?

Anf. 64 Sten Bergheden (M)

Herr ålderspresident! Jag tackar för frågan, men jag svarade faktiskt på den tidigare. Jag tänker inte spekulera om var regeringen kommer att landa och exakt vilket förslag som kommer att ligga på bordet och när. Det här arbetet pågår på Justitiedepartementet. Jag sitter inte i den positionen. Jag kan möjligtvis vara med och påverka, men det är inte jag som fattar beslutet om vilket förslag som kommer att ligga på bordet. Därför kan jag inte svara på frågan, utan den får ställas till ansvariga inom varje parti eller till ministern.

Emma Nohrén pratade om militärt utseende. Vad är militärt utseende? Emma Nohrén vet, precis som jag, att i stort sett alla jaktvapen i Sverige härstammar från olika former av vapen som har använts i armén på olika sätt. Dessutom handlade det om utrustning – kikarsikten och allt vad det var. Jag minns när kikarsikten började landa in i jaktsammanhang. Då var det en diskussion om att de inte skulle användas. Man kunde lika väl skjuta med öppna riktmedel, som man gjort tidigare. Det här var ingenting för jakt. Men sedan har de börjat användas.

Det är självklart att vi ska använda utrustning som gör att vi kan avliva djuren så snabbt och med så lite lidande som möjligt när vi är ute och jagar. Då ska vi inte gå omkring med öppna riktmedel och vapen som kanske inte har samma effekt och samma prestanda som vi behöver ha i vissa lägen.

När det gäller vildsvin – visst, AR är ett klass 2-vapen, men motsvarande M10 ligger på klass 1. Det används mycket till björn och till vildsvin. Sansa debatten! Det fanns inget AR-15 med i Örebro. Däremot fanns det ett halvautomatiskt vapen där. Tänker Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet förbjuda alla halvautomater?

Anf. 65 Ulrika Liljeberg (C)

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att tacka för att ledamoten lyfter fram det goda samarbete som Moderaterna och Centerpartiet har haft i de här frågorna historiskt sett och som jag hoppas att vi kan ha även framåt. Det har pratats om tidigare mandatperioder, och det pratas ofta om kommande mandatperioder, men jag skulle vilja att vi håller oss till den här mandatperioden. Jag hoppas att ledamoten har respekt för att för oss som deltar i debatten företräder ledamoten regeringens och statsministerns parti. Det finns inget statsråd här, så jag kommer att ställa frågor till ledamoten som representant för regeringen.

På den presskonferens som flera har hänvisat till sades det – och det står även i slutet av pressmeddelandet – att det i betänkandet har föreslagits en modell för inlösen av de aktuella vapnen och att regeringen avser att återkomma med en sådan modell och hur den ska utformas. När det är fråga om dödligt våld, mord och skjutningar är det alltid svårt att samtidigt prata om pengar. Men det går inte att förneka att inlösen av de cirka 7 000 AR-15 som finns i landet innebär en kostnad.

Det handlar om att lösa in legala vapen som bevisligen, som ledamoten har sagt, varken används av gängkriminella eller vid andra mord och skjutningar. Kostnaden är preliminärt uppskattad till ungefär 200 miljoner kronor. Min fråga är om ledamoten anser att det vore effektivt att använda skattepengar på det sättet för att förebygga och motverka den grova brottsligheten i Sverige i dag.

Anf. 66 Sten Bergheden (M)

Herr ålderspresident! Jag vill också understryka det väldigt nära och bra samarbete vi har haft under mandatperioden när det gäller att ta fram tillkännagivanden. Närmare 30 olika tillkännagivanden har vi varit överens om i Tidöpartierna med Centerpartiet – och i vissa frågor även med Vänsterpartiet. De som har varit emot alla förbättringar för landets jägare och skyttar är Miljöpartiet och Socialdemokraterna. De har alltid sagt nej till de här bitarna.

Herr ålderspresident! Ledamoten frågade mig om pengarna. Jag kan hålla med om att de 200 miljoner kronor som man räknat fram i den kalkylen säkert kan användas bättre i Sverige. Det tror jag, självklart också med tanke på att tusentals människor står i psykiatrikön och faktiskt behöver vård – folk som vet om att de har ohälsa och som behöver komma till sjukvården. Vi kanske kan börja med att rensa bort en del av de köerna för att få en helt annan folkhälsa här i landet.

Dessutom, herr ålderspresident, tror jag inte att 200 miljoner kommer att räcka. Enligt de kontakter och dialoger jag har är det inte otänkbart att det kan landa på 50 eller 100 procent mer i de här sammanhangen. Det kan alltså bli betydligt dyrare. Det beror på var man i så fall har tänkt dra gränsen i dessa lägen. Jag tror att de pengarna kan användas bättre i samhället.

Herr ålderspresident! Det är självklart så att ledamoten får ställa frågor till mig. Däremot kommer jag inte att kunna svara då jag inte har vetskap om var regeringen kommer att landa i de här frågorna i den dialog man har i Tidöpartierna för att lösa ut detta.

Anf. 67 Ulrika Liljeberg (C)

Herr ålderspresident! Jag upprepar att vi har uppskattat det samarbete som vi haft, men den här mandatperioden sitter Moderaterna i en annan regeringskonstellation. Det är därför dessa frågor kommer. Det blir lite förvirrande att dels ta del av regeringens besked om att man kommer att föreslå en modell av inlösen av dessa vapen, dels höra från Moderaternas närvarande representant att det här är pengar som skulle kunna användas till andra och bättre saker. Ledamoten ger förslag som jag instämmer i, och det finns mycket annat vi kan göra.

Jag vill ändå ta upp den förvåning och förvirring som uppstår här när en företrädare för Moderaterna, som är regeringsparti, har svårt att motivera dessa summor. Jag angav att de uppgick till 200 miljoner, och ledamoten ansåg att det kan bli ännu mer. Det är förvånande att man vill lägga så mycket pengar, i det läge Sverige befinner sig i, på inlösning av det slags vapen som uppenbarligen inte har använts i Sverige i de skjutningar som debatteras.

Anf. 68 Sten Bergheden (M)

Herr ålderspresident! Jag kan bara instämma i Ulrika Liljebergs kommentar om pengarna och hur man använder samhällets resurser. Det är viktigt att vi tar det lugnt och funderar på vad som behöver göras för att komma till rätta med de fall som kan inträffa på olika ställen. En del använder bilar, andra använder lastbilar, någon använder knivar medan andra använder sprängmedel och olika tillhyggen för att skapa terror och kaos i samhället. Där har vi ett problem, och det måste vi lösa.

Vi kan säkert lösa en del genom att samordna vissa myndigheter när en person tippar över i kontakten med en myndighet. Arbetsförmedlingen, socialen och andra kanske kan se att en person som inte mår särskilt bra, som har varit arbetslös i 15 år och som inte har ett riktigt jobb att gå till eller någon utbildning håller på att hamna utanför samhället. Kanske borde en signal väckas inom någon av de myndigheter som jobbar med detta. Kanske behöver dessa signaler också landa någonstans så att någon kollar upp om personen kan bli farlig.

Det är dock inte samma sak som att börja jaga alla jägare och skyttar med psyktester, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet föreslår, och dra igång en massinsamling av alla halvautomater som finns i landet. Det är över 100 000. Det här är en helt annan sak, och det visar på att man har dålig tilltro till landets jägare och skyttar. De utför många bra saker som måste fungera, till exempel viltvård och eftersök.

Tack, Ulrika Liljeberg, för ett gott samarbete med dig och Centern i dessa frågor! Jag hoppas på ett fortsatt gott samarbete framöver.

Gudrun Nordborg (V)

Anf. 69 Gudrun Nordborg (V)

Herr ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1.

Frågan är, som ni säkert har förstått, om halvautomatiska vapen, liknande AR-15, som är kompatibla med stora militära vapenmagasin tillåtas för jakt. Vänsterpartiet svarar nej.

Vänsterpartiet vill med all kraft bekämpa brottslig hantering av vapen. Det är lätt att först av allt tänka på gängbrottsligheten, som i sina värsta former skärper sin makt genom att använda vapnen. Det är extremt allvarligt. Men det är det också när vapnen används i privata våldsscener.

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, har en strukturell förändring skett i de kriminella miljöerna. Där har användningen av legala vapen och tvåhandsvapen minskat, medan illegala vapen och enhandsvapen blivit allt vanligare. Brå bedömer att tillgången till illegala vapen har ökat. Som samhälle måste vi naturligtvis försöka begränsa tillväxten så att vi inte får in fler vapen från krigshärdar. Detta måste bygga på samarbete mellan tull och gränspoliser och på skärpta kontroller.

Jag återvänder till Brå. De har också med anledning av just massmordet på Campus Risbergska i Örebro gjort en särskild analys av dödligt våld med skjutvapen. Gärningspersonen har använt ett legalt skjutvapen som denne haft tillstånd till. Till skillnad från vad som skedde i massmordet i Örebro är offret när det handlar om legala vapen väldigt ofta en partner eller annan närstående till gärningspersonen.

I princip i alla övriga fall, utom vid Örebrodramatiken, handlade det om situationer där gärningsmannen kände brottsoffret. Brottsplatsen var oftast någon av de inblandades hem. Jag tror att ni alla får associationer till mäns våld mot kvinnor, ett annat stort, allvarligt samhällsproblem.

Nivån på användningen av legala vapen har varierat, enligt Brå. Den var ganska hög under första halvan av 90-talet. Därefter minskade den, och efter en relativt stabil period har antalet under de senaste åren ökat igen.

Man har gjort en bedömning av vad som hände under perioden 2014–2021. Då användes legala vapen i 6 procent av alla fall av dödligt skjutvapenvåld. I något fler än fyra fall av tio hade gärningspersonen sökt vårdkontakt eller vårdats för psykisk ohälsa före brottshändelsen.

Dessutom fann Brå att nästan hälften av de gärningspersoner som använt legala vapen hade begått självmord i anslutning till brottstillfället, oftast genom att skjuta sig själv med mordvapnet.

Allt detta gör att det för Vänsterpartiet är uppenbart att behovet av att förhindra brott oavsett sort väger tyngre än individuella rättigheter att få äga ett vapen, jägare eller ej.

Naturvårdsverket tycks ha tänkt annorlunda när man ändrade föreskrifterna i augusti 2023 och tillät halvautomatiska vapen, liknande AR-15, som är kompatibla med stora militära vapenmagasin. Effekten blev att licensökningarna för och försäljningen av dessa vapen ökade kraftigt. Detta anser jag och Vänsterpartiet är oroande.

Polismyndigheten har också framhållit att en utbredning i samhället av dessa stora vapen medför en ökad risk för att kriminella och andra våldsbejakande personer kan få tillgång till vapnen och använda dem för allvarliga våldsdåd. Polisen har vidare framhållit att det är relativt enkelt att få sig en jägarexamen, vilket skapar en rättighet att kunna skaffa ett flertal vapen utan någon behovsprövning.

För ganska exakt ett år sedan, i maj 2024, överlämnade Vapenutredningen sitt betänkande En ändamålsenlig vapenlagstiftning till regeringen. Utredningens bedömning är att riskerna med halvautomatiska vapen liknande AR- 15, som är kompatibla med stora, militära vapenmagasin, sammantaget är omotiverat stora när de vägs mot vad man kallar jaktliga fördelar med sådana vapen. Det är enligt utredningen fullt möjligt att bedriva alla i Sverige förekommande former av jakt med andra typer av skjutvapen. Många erfarna jägare som jag har haft kontakt med har bekräftat detta. De fördelar som vapnen kan tänkas ha i vissa jaktliga sammanhang kan enligt utredningen inte motivera de risker för samhället som det innebär om vapnen får innehas för jakt.

En fördel som många har nämnt för mig och som jag verkligen respekterar är att personer med funktionsvariaton kan ha stor glädje av den möjlighet till förhandsinställningar som vapnet medger. Jag menar dock att den frågan bör kunna hanteras med dispenser.

Vid en intresseavvägning anser utredningen slutligen att samhällets intresse av att man begränsar innehavet av den nu aktuella typen av vapen väger klart tyngre än det jaktliga.

Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Vi påminner också om justitieutskottets tidigare ställningstagande när vi diskuterat jaktfrågor: att det är viktigt att kontrollen över farliga vapentyper förstärks.

Jag skulle också vilja nämna att jag uppskattar att regeringen har gett nya direktiv och att man vill se över processen för tillståndsprövning och försöka förstärka den anmälningsskyldighet som hälso- och sjukvården har och se till att den fullföljs på ett relevant sätt. Polisen och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att kartlägga hur detta arbete nu bedrivs och hur det kan förbättras så att föreskrifter hanteras på ett bättre sätt än i dag.

Vi kan åter tänka på det allvarliga som skedde i samband med dramatiken i Örebro, som verkligen, tycker jag, bör markera att vi måste ta frågorna om vapen på allra största allvar.

(Applåder)

Ingemar Kihlström (KD)

Anf. 70 Ingemar Kihlström (KD)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi vapenfrågor, och jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därmed avslag till detta ärendes motionsyrkanden.

Att vapen är något som skapar debatt och väcker åsikter är en verklighet i vårt samhälle. Fortfarande ser vi ett omfattande våld utövas på våra gator i uppgörelser, ofta gängrelaterade, där olika typer av skjutvapen används för att skada och döda. Våldet drabbar många både direkt och indirekt, och vi kan alla vara på fel plats vid fel tidpunkt och riskera att bli skadade eller till och med dödade av ett vapen som avfyras i en konflikt.

Denna trend måste brytas. Tryggheten måste återskapas, och uppvisningen i våld, hänsynslöshet och total avsaknad av respekt för både människoliv och våra värderingar behöver fortsatt bemötas med kraftfulla åtgärder från vårt samhälle.

Alla har vi berörts och förfasats över det fruktansvärda dådet i Örebro, där elever som endast var på plats för att utbilda sig blev offer för ett fruktansvärt dåd där en ensam gärningsman med sina vapen orsakade död och skapade sorg och förtvivlan hos människor i Örebro men också skakade om alla i vårt land. Mina tankar går därför i denna debatt till alla som på något sätt drabbades av detta fruktansvärda dåd.

Herr ålderspresident! Trots dessa våldsdåd måste vi kunna hålla två tankar och inriktningar i vårt huvud samtidigt i en seriös diskussion. Vapen och vapens hantering är en viktig fråga som bör kunna diskuteras utan överord och utan att ta till drastiska åtgärder där de inte behövs. Vapen används i dag i vårt samhälle på ett ansvarsfullt sätt av jägare, sportskyttar och naturligtvis också av försvaret och polisen

I denna debatt behandlar vi vapenfrågor, och då kan det vara lätt, speciellt för vissa delar av dagens opposition, att ropa på hårdare regler för alla vapenägare för att möta ökningen av skjutvapenvåld. Men denna förenklade väg är både kontraproduktiv och felaktig.

Vi måste naturligtvis fortsatt ha ett fokus på att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsdåd med illegala vapen – det råder det ingen tveksamhet om. Men om man i syfte att verka handlingskraftig riktar insatserna så att de främst slår mot den svenska jakt- och skytterörelsen, vilket varit ett faktum när Socialdemokraterna varit i regeringsställning under tidigare mandatperioder, är detta ett förenklat och felaktigt sätt.

Vi kristdemokrater anser naturligtvis att det behövs insatser från rättsväsendets alla delar och även nödvändiga lagändringar för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Problemen utvecklar sig på ett oroväckande sätt, med en ökad användning av vapen från konfliktområden i vår omvärld. Men det sker också ombyggnation av till exempel startpistoler eller 3D-printade vapen. Vi måste ge polisen verktyg för att möta detta och också fortsätta att skärpa straffen för dessa olika vapenbrott, men det måste genomföras på ett sätt som inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar som faktiskt både hanterar sina vapen ansvarsfullt och har dem säkert förvarade i godkända vapenskåp.

Herr ålderspresident! Vi har i dag i Sverige ett stort antal registrerade vapenägare, troligtvis ungefär 620 000. Redan i dag följs de upp genom samhällets olika kontrollfunktioner, som innebär att den som äger ett vapen kontrolleras regelbundet, ofta dagligen.

Jag har sagt det tidigare i debatten, men det är ändå nödvändigt att upprepa, verkar det som: Det är inte legala vapen som huvudsakligen är i fokus för kriminella eller används vid de skjutningar och andra grova brott som vi ser i Sverige. Man använder i stället, som jag nämnde, vapen som kommer in i Sverige på illegal väg. Denna väg måste bekämpas med alla medel som finns, men det måste ske utan att det skapar problem för de vapenägare som sköter både vapen och hantering klanderfritt.

För några år sedan konstaterade man att det endast var ungefär ett vapen per år från jakt eller sportskytte som användes vid grov brottslighet – alltså en mycket liten, marginell del. Enligt Brå, Brottsförebyggande rådet, har vapenvåldet ökat med 200 procent på tio år, och man anger att 98,5 procent av de vapen som beslagtas vid brott är insmugglade och aldrig varit registrerade i Sverige.

Efter dådet i Örebro gjorde Brå, som nämnts av tidigare talare, en genomlysning av utvecklingen vad gäller legala vapen vid dödligt våld. Det är fortfarande väldigt få legala vapen som är involverade i det dödliga våldet. Under 2014–2021 var vapnet legalt i endast 19 av 307 fall. I merparten av dessa fall var offret en närstående, och ofta förekom en drog och/eller psykisk ohälsa hos förövaren. Det handlar alltså mer om att samhället genom riktade insatser bör säkerställa att inte fel personer har tillgång till och hanterar ett vapen – i stället för att försvåra för alla laglydiga och ansvarsfulla vapenägare.

Det är viktigt att säga att det i de flesta av dessa fall är vanliga jaktvapen som använts och inte AR-15 eller AR-10, som sagts tidigare i debatten.

För oss kristdemokrater är det därför självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. Att försvåra för laglydiga vapenägare är inte metoden för att få stopp på det ökade antal skjutningar som sker på gator och torg. Hårdare tag mot gängbrottsligheten kräver kraftfulla åtgärder, och ett viktigt steg är till exempel att dela upp vapenlagen så att den skiljer på legala och illegala vapenägare.

Som debatten har visat gjordes det under tidigare mandatperioder ett stort antal tillkännagivanden. Det var Tidöpartierna, Centern och i många fall också Vänsterpartiet som med en tydlig majoritet gällande vapenägare och hantering sade att man skulle göra på ett annat sätt. Det var en tydlig signal från riksdagen till den dåvarande regeringen om att det fanns förslag om att möta jägares och sportskyttars önskemål.

Den förra regeringen hade inte viljan och förmågan att genomföra detta. Men jag är glad över att det nya ledarskapet för Sverige nu har processer igång för att genomföra förenklingar för de vapenägare som sköter sig. Det är hög tid att föra den här processen i mål.

Herr ålderspresident! I Tidöavtalet nämns bland annat ett antal förändringar och en ny väg när det gäller vapenfrågor. Efter utredning är detta nu under beredning. Det ska ge möjlighet till en enklare vapenhantering för laglydiga jägare och sportskyttar.

Som en ytterligare åtgärd efter dådet i Örebro har nu Polismyndigheten och Socialstyrelsen fått i uppdrag att presentera förslag för att säkerställa att samhället på ett bättre sätt ska fånga upp när det finns signaler om att personer är olämplig att ha tillgång till vapen som de tidigare har fått licens för. Uppdraget ska delrapporteras under hösten i år och slutrapporteras nästa år. Jag ser det som en nödvändig åtgärd för att se till att vi i högre grad kan förebygga framtida dåd med legala skjutvapen.

Det är också viktigt att vi inte går längre än vad som är nödvändigt. Petter Löberg, i sitt anförande, ser problem och resonerar ur ett utländskt perspektiv som inte inbegriper de jägare och skyttar som sköter sig. Inte med ett ord nämner han hur de ska hantera sina vapen och att det inte är där som problemen ligger.

Tyvärr visar också Petter Löberg i replikskiftet en okunnighet om vapentyper, för det är ett faktum att det inte var en AR-10 eller en AR-15 som användes i Örebro. Det var ett vanligt halvautomatiskt vapen – en typ av vapen som har varit tillåten i över 40 år. Men Socialdemokraterna agerar som vanligt för att förbjuda och försvåra.

Herr ålderspresident! Den här debatten visar att det finns en skillnad. Det går att välja en annan inriktning vad gäller vapenägande för laglydiga och skötsamma vapenägare än den väg som den tidigare S-regeringen argumenterade för. De många tillkännagivandena under tidigare år visar att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill gå en annan väg. Vi har fått ett regeringsunderlag som nu genomför den vägen.

Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Anf. 71 Ulrika Liljeberg (C)

Herr ålderspresident! De dödliga skjutningarna har de senaste åren drabbat Sverige hårt. De kriminella gängen och den organiserade brottsligheten har skördat liv och skapat stor otrygghet. Enskilda ensamagerande personer har begått massmord på okända. Fortfarande pågår det dödliga våldet och mördandet i nära relationer.

Centerpartiet har därför stått bakom de historiskt stora satsningarna på polisen och övriga rättsväsendet. Vi har varit för straffskärpningar och införandet av nya verktyg och metoder för att bekämpa denna allvarliga brottslighet och ge socialtjänst och kommuner ett utökat brottsförebyggande uppdrag.

Vi har dock sagt nej till införandet av visitationszoner och anonyma vittnen med skälet att de verktygen inte är vare sig effektiva eller rättssäkra insatser mot den grova organiserade brottsligheten eller gängens kriminalitet.

Av samma skäl är vi nu emot förslaget att återigen förbjuda legala, halvautomatiska vapen utifrån deras utseende. Syftet bakom förslagen har bland annat uppgetts vara att stoppa gängskjutningarna. Därför är det viktigt att konstatera att i de kriminella miljöerna används inte legala vapen – det är uteslutande illegala vapen. Detta visar bland annat de 10–20 vapen som polisen varje vecka beslagtar från kriminella.

Jag frågade själv rikspolischefen härom veckan om de vapen som tas i beslag är legala eller illegala vapen. Jag fick svaret att det enbart är illegala vapen. Det är således inget som löses med dagens förslag.

Under förra mandatperioden fattades också en mängd beslut i riksdagen, ofta med ett brett politiskt stöd, om att i stället förbättra villkoren för landets jägare, skyttar, vapensamlare och vapenhandlare. Men inget av dessa beslut har omsatts i verklig politik av Tidöregeringen. I stället går nu Tidöregeringen i motsatt riktning, trots vad många av deras ledamöter säger här i dag, genom att nu föreslå att vissa jaktvapen ska förbjudas, inte för att de i sig är farliga eller olämpliga, utan för att de har ett militärt utseende.

Det ska dock sägas att det inte är ledamöterna i kammaren som säger detta, men de signaler och besked som vi får från regeringen är att det är detta som ska göras. Det gör man trots att samma typ av vapen har använts i skytte och jakt under lång tid utan några problem. Som flera har sagt i debatten har de halvautomatiska vapnen i Sverige varit tillåtna för jakt sedan 1987.

Centerpartiet har alltid stått upp för laglydiga vapenägare och konsekvent sagt nej till att behandla skyttar och jägare som ett säkerhetsproblem bara för att samhället inte har lyckats hantera den organiserade brottsligheten.

Herr ålderspresident! Centerpartiet är emot ett ineffektivt förbud mot vapen utifrån deras utseende, men det förtar inte det faktum att legala vapen har använts vid fruktansvärda brott. Vi ser därför, i likhet med regeringen, att arbetet med licensgivning behöver utvecklas och kvalitetssäkras. Det behövs för hela samhället ett förebyggande arbete med psykisk ohälsa, missbruk och socialt utanförskap för att fånga upp potentiella riskindivider.

I andra länder sker granskning genom intervjuer hos polisen inför en prövning för att få vapenlicens. Det finns aktuella krav på intyg från vården om historik gällande mental hälsa, sjukdomar och missbruk. Detta behöver man överväga att införa i Sverige, och det behövs även effektiva möjligheter att återkalla licenser vid behov. Detta skulle, till skillnad från ett förbud mot en enskild vapentyp utifrån dess utseende, vara en effektiv insats.

Herr ålderspresident! Låt oss för en stund lämnar halvautomatiska vapen! Jag vill prata om just jakt och skytte som en livsstil. Det finns över 600 000 vapenägare i Sverige som jagar och utövar sportskytte i olika grenar. De har sammantaget nästan 1 ½ miljon vapen. Jakt och sportskytte är djupt förankrat i det svenska samhället och är en del av folkrörelserna. Detta bör med dagens säkerhetsläge värderas högt och inte nedvärderas genom olika typer av inskränkningar.

Vi anser att man inte ska se landets jägare, skyttar, vapensamlare och vapenhandlare som ett problem utan som en tillgång. De förtjänar respekt för den resurs de är och ska inte mötas av misstänkliggöranden.

En del av organisationen och livsstilen är skjutbanor. Allt fler skjutbanor läggs i dag ned eller blir föremål för olika begränsningar av ogrundade anledningar. Detta behöver stoppas, då Sveriges totalförsvar håller på att byggas upp igen. Skjutbanorna behövs.

Vi skulle kunna se på vårt grannland Finland och hur man där värderar de här frågorna. Regeringen bör därför se över hur skjutbanor kan skyddas från sådana inskränkningar som drabbar jakt och sportskytte och i förlängningen försämrar vår förmåga att försvara oss.

Vi har här och nu fått besked om att man bevakar frågan från regeringens sida, och det är bra. Men jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 2 om ett tillkännagivande om skjutbanor.

Martin Melin (L)

Anf. 72 Martin Melin (L)

Herr ålderspresident! Sveriges vapenlagar är bland de strängaste i världen. De bygger på principen att vapeninnehav inte är en rättighet utan en möjlighet. Då krävs tillstånd.

Vi har då två ändamål som kan ge tillstånd att äga vapen. Det är jakt, och det är sportskytte. De krav som ställs på den som vill ha ett vapen är att personen är laglydig, psykiskt stabil och inte har ett dokumenterat missbruk. Vidare ska vapnet registreras, och det ska förvaras på ett säkert sätt. Vi är nog alla överens om att detta är bra och att det ska vara så. Vi vill inte att legala vapen ska hamna i händerna på våldsbejakande personer eller i kriminella miljöer – inte på något sätt.

Det har under vintern varit en debatt, inte minst bland jägare och sportskyttar, om huruvida vapen av typen AR-15 ska få användas vid jakt. Modeller av AR-15 har funnits i över 50 år, men de har bara varit godkända för jakt i drygt två år. Det här vill då regeringen med Sverigedemokraterna och, vad jag förstår, även oppositionspartierna säga nej till.

AR-15 får dock även i fortsättningen innehas och brukas för sportskytte av dem som har licens för dem. Men de får absolut inte användas för jakt. Det finns de som är emot detta, som tycker att det är fel och som tycker att AR-15 är ett alldeles ypperligt vapen för jakt, och så finns det de som tycker att vapen av typen AR-15 inte hör hemma i jakt.

Men någonstans tycker jag att debatten har handlat lite för mycket om själva vapnet och kanske inte så mycket om den som innehar vapnet. Vi vet alla att det inte är vapnet som dödar. Det är den som håller i vapnet som dödar.

Jag förstår om just jägare känner sig uthängda här, och det tycker jag inte ska vara meningen. Tvärtom ska vi vara stolta över den jaktkultur vi har i Sverige och de jägare som faktiskt ser över vårt naturskydd och djurskydd.

I Sverige har vi en stark jaktkultur, och den ska vi värna. De jägare jag känner är väldigt noga med hur de hanterar sina vapen. De är stolta över hur de sköter sin jakt. De är också stolta över att vara goda jägare, och då handlar det inte bara om att vara duktiga skyttar.

Min förhoppning är att vi även i fortsättningen kommer att ha duktiga jägare trots att de kanske inte får jaga med just vapen av typen AR-15.

Som jag sa inledningsvis har Sverige, precis som de övriga nordiska länderna, strikta vapenlagar. Det är bra. Så ska det vara. Det är också bra att man nu ser över dem, och det är bra att man lyssnar på dem som i slutändan kommer att hantera vapnen: jägarna och sportskyttarna.

Regeringen ser nu över hur man kan göra lättnader i delar av vapenlagarna och skärpningar där det behövs. Jag har fullt förtroende för att de som arbetar med det här kommer att få fram ett resultat som kommer att landa väl hos såväl jägarna som sportskyttarna.

(Applåder)