Skärpta regler om uppsikt och förvar

Anf. 132 Ola Möller (S)

Fru talman! Regeringens proposition måste ses i ljuset av den debatt som kommer att hållas här i riksdagen gällande Riksrevisionens granskning av förvarsverksamheten. Vi socialdemokrater har i det ärendet väckt en motion där vi tar upp de allvarliga brister som framkommit i förvarsverksamheten.

Det handlar om att samverkan mellan Migrationsverket och polisen brister och om att tvångsmedel och kontrollåtgärder använts på ett rutinmässigt sätt. Sett i ljuset av att barn får avskiljas från sina föräldrar med en glasruta kan åhörarna till denna debatt få en förståelse för hur allvarlig kritiken är.

Vidare handlar det om att Migrationsverket inte säkerställt kompetensen hos personalen. Det talas till och med om en utbildningsskuld, vilket ytterligare inskärper allvaret i kritiken kring föregående punkt. Denna kritik har enligt vår mening inte tagits i beaktande fullt ut i den proposition vi nu har att hantera. Vi vidhåller alltså kritiken och redogör för detta i form av ett särskilt yttrande.

Vad som ytterligare behöver lyftas fram är med vilket slarv regeringen hanterar lagstiftningsprocessen. I sin iver att framstå som handlingskraftig och syssla med signalpolitik tar regeringen inte fullt ut in den kritik som kommer mot dess styrning och processer. Detta gäller oavsett om kritiken framkommer i remissförfarandet eller vid granskningar. Regeringen anser sig göra allt rätt, och alla andra har som vanligt fel, oavsett om det handlar om forskarvärlden, myndighetssfären eller civilsamhället.

Fru talman! Med detta sagt är inte allt i regeringens proposition dåligt. Att det införs fler former av uppsikt är välkommet. Att till exempel barnfamiljer och andra utsatta grupper kan bo utanför förvaren är bra. Regeringen tar också steg mot att göra rollfördelningen mellan myndigheterna tydligare, vilket är bra, givet kritiken. Att frågan om säkerhetsärenden kan hanteras inom ramen för förvaren är också en fördel. Därför tycker vi att propositionen kan bifallas.

Fru talman! Det stora problemet är inte propositionen i sig utan regeringens styrning av sina myndigheter. Genom sitt fokus på en utvisningspolitik där symbolfrågor och skrämselpropaganda är nyckelkomponenter tappar regeringen återigen fokus på det som är verkliga problem och som således behöver verkliga lösningar. Det är ytterligare ett starkt skäl för att byta ut regeringen i höst.

Anf. 133 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I dag debatterar vi förslag som bland annat innehåller nya möjligheter att sätta fler barn i förvar, fördubblade förvarstider och dessutom en regel om att man ska få använda förvar även för att separera barn från deras vårdnadshavare.

Vi i Miljöpartiet tycker att Sverige borde lyssna på FN:s kommitté för barns rättigheter. De rekommenderar Sverige att helt förbjuda och förhindra att barn placeras i förvar enbart på grund av deras eller föräldrarnas migrationsstatus. Regeringen väljer i stället att göra tvärtom. Fler barn som inte har begått något brott ska låsas in under villkor som vi alla vet är sämre än dem som råder på många fängelser.

Därför kommer vi i Miljöpartiet att tillsammans med Centerpartiet i dag yrka på att de delar som avser 10 kap. 4 § punkterna 1 och 2 om nya grunder för uppsikt och förvar av barn, 7 § andra meningen om ny möjlighet att separera barn från sina vårdnadshavare genom förvarstagande samt 13 § första stycket, som ersätter nuvarande bestämmelser om tidsfrist för förvarshållande av barn i 10 kap. 5 § utlänningslagen, ska vila enligt 2 kap. 8 § regeringsformen jämlikt 2 kap. 22 § regeringsformen.

Det är alltså en nödbroms i grundlagen som är till för att stoppa auktoritära beslut som strider mot grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen.

Anf. 134 Ola Möller (S)

Fru talman! Det här var intressant. Skulle ledamoten kunna berätta mer?

Anf. 135 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Miljöpartiets uppfattning är att regeringen på ett mycket hastigt och slarvigt sätt går fram med lagstiftning som inskränker grundläggande fri- och rättigheter. I det här fallet handlar det om inlåsning av barn som inte har begått brott och ärenden där det inte finns några säkerhetsfrågor.

Genom den grundlagsbroms som vi föreslår kan vi, om vi får en sjättedel av kammarens ledamöter med oss, stoppa lagen i tolv månader. Det betyder att regeringens politik inte kan genomföras före valet och att vi, när vi tar makten, kan få på plats en rättssäker ordning som värnar barns rättigheter.

Jag undrar: Kan även Socialdemokraterna ställa sig bakom att stoppa lagen? Det skulle vara första gången som vi i kammaren hindrar Tidöpartierna från att genomföra delar av sin politik.

Anf. 136 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag höll på att säga, givet alla diskussioner om fortkörning som varit här i kammaren tidigare i dag, att det ibland är så att man behöver dra i handbromsen.

Det är ett klokt resonemang som förs att det här ska ses över i lugn och ro och att en ny regering kan se över det om tolv månader. Givet det kommer vi socialdemokrater givetvis att stödja den här vilandeförklaringen.

Anf. 137 Magnus Resare (M)

Fru talman! Det här var kanske den sämsta politiska teater jag sett i hela min verksamhet i den här församlingen i snart fyra år.

(Applåder)

Herregud! Här står man och säger ungefär: ”Ja, berätta mer! Vad spännande och intressant!” Jag läste för en halvtimme sedan att Annika Hirvonen var ute i Aftonbladet och berättade att hela oppositionen är samlad bakom det här.

Ni har haft flera månader på er. Ni har haft beredningstillfälle efter beredningstillfälle i utskottet att lägga fram egna motioner och stötta andras motioner. Men ni stod bakom det här förslaget.

Helt plötsligt står ni och spelar politisk teater: ”Jaha, det här var intressant!” Hela socialdemokratin ställer sig bakom Hirvonens förslag, som läggs fram i ett replikskifte. Socialdemokraterna är landets största parti. Har ni ingen heder i kroppen? Gå upp och säg det i talarstolen! Stå inte här och spela teater!

Det här visar än en gång att Socialdemokraterna inte är för en stram migrationspolitik. Men man är inte heller för en medmänsklig migrationspolitik. Vi lägger fram ett förslag om att man i stället för att sitta i förvar ska kunna få en elektronisk fotboja för att kunna leva i frihet. Det är ju väldigt medmänskligt, och det är en del av det här förslaget. Ni säger nej till det också. I stället ska människor eventuellt behöva vänta i ett år på att få leva i någorlunda frihet.

Jag tycker att det här är pinsamt.

Anf. 138 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag har sett många av Magnus Resares replikskiften och kan konstatera att det finns mycket dålig politisk teater i den här församlingen, om nu tonläget ska vara på det viset.

Jag tycker att det är rimligt, fru talman, att ibland fundera igenom saker och ta det lugnt. Magnus Resare har ju lyssnat på debatten här under dagen om genomdrivandet av de enormt repressiva förslag som läggs fram. Och den hastighet som hans eget underlag lagstiftar i kritiseras av i princip alla sakkunniga – av Lagrådet, av Advokatsamfundet och så vidare. Det är en kritik som är så massiv att Magnus Resare borde se sig själv i spegeln och fundera över varför den kommer.

Ibland är det faktiskt rimligt att ta och tänka ett varv extra. Jag råder Magnus Resare att göra det någon gång.

Anf. 139 Magnus Resare (M)

Fru talman! Vi har en lång rad beredningstillfällen i utskottet där man kan komma med invändningar, som de andra oppositionspartierna har gjort. De har tagit det här på allvar.

Att fem i tolv komma på att det här inte är något för Socialdemokraterna för att man kan få en politisk poäng ifall man hänger på Annika och de andra, det tycker jag är pinsamt. Hur kan socialdemokratin på allvar ägna sig åt det här?

Berätta redan i utskottsarbetet nästa gång vi bereder något att ni är för eller mot det! Ni har hela vägen sagt att ni är för, men så kommer Annika upp här och berättar om något. ”Åh gud, fantastiskt!” tycker man då från Ola Möllers sida. ”Det här hänger vi på. Det lät ju superspännande.” Det är dålig politisk teater.

Vinn er förstasida i Aftonbladet om det är så, men gå inte ut och tala om för väljarna att ni är seriösa när det kommer till att driva politik i den här kammaren! Det tycker jag inte att ni är när ni beter er på det här sättet.

Anf. 140 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag tror inte att Tidöpartierna en enda gång under beredningen eller under de fyra år som jag suttit i utskottet har lyssnat på någon form av inspel eller önskan. Trots utsträckta händer, både här i kammaren och utanför och även i utskottet, om att diskutera till exempel hur vi skulle kunna stoppa tonårsutvisningarna på ett seriöst sätt har Tidöpartierna aldrig någonsin visat den här enormt schangtila ingången och sagt: ”Kom till oss och prata, så ska vi lösa frågor tillsammans!” Det är ju, på tal om teater, bara en charad som Magnus Resare spelar.

Jag tror ändå att Magnus Resare borde fundera på varför hans regering och det underlag man står på får så grov kritik gång på gång. Det är för att man är fartblind. Man har en hårfin majoritet, som man tappade härinne på grund av att Sverigedemokraterna fuskade bort kvittningssystemet, och nu har Ulf Kristersson och Moderaterna tappat kontrollen över sitt eget regeringsunderlag. Och så är man förbannad över att andra använder de parlamentariska verktyg som finns. Jag förstår att det är stressande och frustrerande. Precis som ledamoten Haddou, tror jag att det var, sa är Moderaterna nu nästan mindre än MP och V tillsammans.

Jag förstår att Resare är upprörd och stressad, fru talman, och arg på dessa onda, hemska socialdemokrater. Men i stället borde han lugnt och stilla sätta sig och titta i spegeln och se att det är den här regeringen som fått den allvarligaste kritiken någonsin från Finanspolitiska rådet. Det är den här regeringen som fått den allvarligaste kritiken någonsin, sammantaget, från Lagrådet. Det är den här regeringen som hetsar fram lagstiftning där människor kommer i kläm.

Jag trodde att Magnus Resare hade någon form av liberal ådra i kroppen och värnade människovärdet och enskilda individer. Men den är borta i Tidösverige.

(Applåder)

Anf. 141 Tony Haddou (V)

Fru talman! Jag tror att det var för två debatter sedan jag sa att Moderaterna är väldigt stressade. Jag var tvungen att upprepa i den stressituation och ångestattack som Moderaterna hade i förra debatten att de verkar stressade. Och i den tredje debatten i dag är Moderaterna väldigt, väldigt stressade.

Jag trodde att Moderaterna skulle begära replik om själva sakfrågan. Det var lite märkligt.

Jag begärde replik för att jag tycker att man ibland borde hantera saker på det här sättet. Jag vill tacka Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet och meddela att Vänsterpartiet kommer att stödja en vilandeförklaring i den här frågan. Jag kommer att gå in lite mer på det i mitt anförande, men grundtesen från Vänsterpartiets sida är att vi tycker att det här förslaget innebär en mycket allvarlig förskjutning i synen på barn i migrationsprocessen. Barn som söker skydd ska i första hand mötas av trygghet, rättssäkerhet och stöd, inte av frihetsberövande och kontrollåtgärder som regeringen går fram med. Här går regeringen alldeles för långt.

Med det vill jag säga tack så mycket och att vi kommer att stödja detta.

Anf. 142 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag tackar så mycket för beskedet från Vänsterpartiet.

Anf. 143 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Vi vill härmed säga att vi också stöder förslaget. Jag uppskattar att Hirvonen var väldigt tydlig med vad det innebär. Talmännen har också fått ett exemplar.

Jag kan förklara varför vi stöder förslaget. Det är för att regeringen föreslår att barn som inte har begått brott ska kunna sättas i förvar i fler situationer och under dubbelt så lång tid och i vissa fall också kunna skiljas från sina vårdnadshavare genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar. FN och Lagrådet är väldigt tydliga i kritiken av detta.

För oss i Centerpartiet är det tydligt att vi behöver en tydlig och reglerad migrationslagstiftning. Vi behöver säkra att människor lämnar landet när de inte har rätt att stanna, men vi måste också säkra att de gör det under civiliserade och anständiga villkor. Här någonstans går det en gräns. Därför stöder vi den här vilandeförklaringen.

Jag uppskattar samarbetet med Miljöpartiet i fråga om att lägga fram detta, och jag uppskattar att höra att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ställer sig bakom det.

(OLA MÖLLER (S): Tack så jättemycket för beskedet!)

Anf. 144 Tony Haddou (V)

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att Vänsterpartiet instämmer i Lagrådets kritik mot regeringens lagstiftningsarbete på området.

Propositionen här ingår i flera parallella lagstiftningsprojekt inom migrationsrätten som lagts fram under kort tid. Detta har bidragit till ett svåröverskådligt och svårtillämpat regelverk där det finns risk att konsekvenserna av de samlade förändringarna inte analyseras tillräckligt. Ett så ingripande regelverk som rör människors frihet och grundläggande rättigheter måste präglas av tydlighet, förutsägbarhet och noggranna rättssäkerhetsbedömningar.

Vänsterpartiet anser att regeringen i flera anseenden brister i detta. Denna proposition från regeringen innebär ytterligare en förskjutning mot ökade frihetsinskränkningar, utökad kontroll och ett försvagat skydd för barns och vuxnas grundläggande rättigheter. Förslagen väcker betydande frågor om proportionalitet, rättssäkerhet och förenlighet med internationella konventioner såsom Europakonventionen och särskilt barnkonventionen.

Vänsterpartiet anser att flera av lagförslagen är problematiska eftersom de bidrar till fortsatt kriminalisering av människor i migrationsprocessen trots att de inte har begått några brott. Jag kommer att uppehålla mig vid just de avsnitt som rör barn i migrationsprocessen och de förslag regeringen har lagt och som Vänsterpartiet haft åsikter om.

Regeringen föreslår att barn som söker internationellt skydd ska kunna ställas under uppsikt eller tas i förvar i fler situationer än i dag. Det gäller bland annat barn som inte följer beslut som boende på bestämd tid och plats, barn som omfattas av gränsförfarande enligt EU:s asylprocedurförordning samt barn som redan hålls i förvar inför avlägsnande och där myndigheter bedömer att en asylansökan görs för att fördröja verkställigheten. Förslaget innebär även att barn ska tas i förvar av hänsyn till nationell säkerhet eller allmän ordning.

Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en mycket allvarlig förskjutning i synen på barn i migrationsprocessen. Barn som söker skydd ska i första hand mötas av trygghet, rättssäkerhet och stöd, inte av frihetsberövande och kontrollåtgärder. Förslaget riskerar att normalisera användningen av förvar även när det gäller barn, trots att både svensk rätt och internationella konventioner tydligt anger att frihetsberövande av barn endast får användas som en sista utväg och så kort tid som möjligt.

Kritiken från remissinstanserna är omfattande. Socialstyrelsen framhåller att förvar är skadligt för barns psykiska hälsa och utveckling. Det finns starkt forskningsstöd för att frihetsberövande orsakar oro, ångest, sömnsvårigheter och trauma hos barn. Barnombudsmannen anser att regeringens förslag går längre än vad EU-rätten kräver och att analysen av barnets bästa är otillräcklig.

Institutet för mänskliga rättigheter och Röda Korset menar att barn över huvud taget inte bör hållas i förvar. Rädda Barnen riktar särskilt stark kritik mot förslaget att barn ska hållas kvar i förvar när myndigheter anser att syftet med asylansökan är att fördröja ett avlägsnandebeslut. Organisationen menar att detta riskerar att undergräva den grundläggande rätten att söka asyl. Det är en kritik som Vänsterpartiet delar.

Rätten att söka skydd undan förföljelse är en grundläggande mänsklig rättighet, och den får inte urholkas genom vaga misstankar om motiv bakom en ansökan. Särskilt problematisk är den låga bevisnivån i formuleringen ”anledning att anta”. Vänsterpartiet anser att ett så otydligt rekvisit riskerar att leda till godtyckliga bedömningar och en rättsosäker tillämpning.

När det gäller barn måste lagstiftningen präglas av hög rättssäkerhet och stor restriktivitet. Vänsterpartiet anser att regeringens förslag strider mot barnkonventionens princip om barnets bästa och riskerar att orsaka allvarlig skada för redan utsatta barn. Därmed bör det här förslaget avslås.

Regeringen har också lagt fram ett förslag där de föreslår att möjligheterna att ställa barn som inte söker internationellt skydd under uppsikt eller att ta dem i förvar ska utökas. Det ska bland annat ske om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas eller om beslutet om avvisning eller utvisning ska verkställas. Förslaget innebär också att barn ska tas i förvar om det finns en uppenbar risk att barnet avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten.

Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en mycket allvarlig försvagning av barns rättigheter. Enligt barnkonventionen ska förvar av barn endast användas som absolut sista utväg och under kortast möjliga tid. Regeringens förslag går i motsatt riktning genom att möjligheterna till frihetsberövande utvidgas och att trösklarna sänks för när barn ska tas i förvar.

Barnombudsmannen anser dessutom att förslaget går längre än vad EU-rätten kräver och riskerar att stå i strid med barnkonventionen. Diskrimineringsombudsmannen framhåller vikten av att använda mindre ingripande åtgärder som bättre tillgodoser barns rätt till frihet och familjeliv.

Vänsterpartiet delar denna uppfattning och anser att regeringens förslag innebär en alltför repressiv inriktning där barns rättigheter underordnas migrationspolitiska kontrollintressen. Grundprincipen måste vara att mindre ingripande åtgärder alltid ska prövas innan förvar övervägs.

Som tidigare nämnts riskerar barn som hålls i förvar att utveckla allvarlig psykisk ohälsa. Det gäller särskilt när de redan befinner sig i en utsatt situation präglad av flykt, osäkerhet och trauma. Med regeringens förslag riskerar denna situation att förvärras, och därmed bör även detta förslag avslås.

Fru talman! Regeringen föreslår också att ett barn eller en vårdnadshavare under förutsättning att det finns synnerliga skäl ska kunna tas i förvar även om det innebär att barnen skiljs från sina vårdnadshavare. Förslaget gäller barn som inte söker internationellt skydd. Vänsterpartiet anser att förslaget är direkt skadligt.

Att skilja barn från sina vårdnadshavare genom tvångsåtgärder riskerar att orsaka djup otrygghet och långtgående psykiska konsekvenser. För barn som redan befinner sig i en utsatt migrationssituation kan separation från föräldrar eller andra vårdnadshavare vara mycket traumatiserande. Någon nedre åldersgräns föreslås inte heller, vilket innebär att även mycket små barn i praktiken kan skiljas från vårdnadshavare.

Rädda Barnen efterfrågar tydligare klargöranden av vad som utgör synnerliga skäl, och Vänsterpartiet delar denna kritik. Åtgärder som är så ingripande kan inte bygga på otydlighet eller öppet rekvisit. Risken för godtyckliga bedömningar är annars betydande.

Familjesammanhållning är en grundläggande rättighet, och Vänsterpartiet anser inte att staten ska bidra till att splittra familjer annat än i yttersta undantagsfall och endast när barnets säkerhet kräver det i enlighet med barnkonventionen.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att det finns situationer där barn kommer att kunna hållas i förvar längre tid än i dag, bland annat i säkerhetsärenden där förvar ska kunna pågå i upp till sex månader. Vänsterpartiet motsätter sig även denna utveckling. Förvar av barn är en av de mest ingripande åtgärderna staten kan vidta mot barn och ska enligt barnkonventionen endast användas som absolut sista utväg och under så kort tid som möjligt.

Detta har, liksom nästan samtliga förslag i denna proposition, mötts av kritik från remissinstanserna om att längre förvarstider inte är förenligt med barnkonventionen och att det är skadligt för barn. Regeringen har inte presenterat tillräckliga underlag som visar att förändringarna är nödvändiga. Detta kan man bara kritisera.

Vänsterpartiet anser att det är särskilt anmärkningsvärt att tidigare tid i förvar inte längre ska räknas in efter en tolvmånadersperiod. Rädda Barnen varnar för att även detta i praktiken kan leda till att barn hålls frihetsberövade under oproportionerligt lång sammanlagt tid. Vänsterpartiet anser att regeringens förslag innebär en mycket allvarlig försvagning av barns rättigheter och riskerar att orsaka långsiktig psykisk skada hos redan utsatta barn.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet och stöder den vilandeförklaring som ligger på bordet.

Ludvig Aspling (SD)

Anf. 145 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Till att börja med måste vi slå fast vad det egentligen är vi pratar om när vi pratar om förvar.

I lagens mening utgör förvarstagande ett frihetsberövande, och det är naturligtvis inte orimligt att beteckna det på det sättet även om det finns skäl att kanske ifrågasätta även detta. Personerna låses de facto in på en inrättning, det är korrekt, men det finns inte lika mycket restriktivitet som i ett fängelse. Personerna är fria att röra sig mellan avdelningar, de kan ha med sig personliga ägodelar och de kan ha obehindrad kontakt med omvärlden via sina telefoner och datorer och så vidare.

Det absolut vanligaste vi har i Sverige är verkställighetsförvar, och när det gäller dessa är det framför allt viktigt att komma ihåg att de flesta personer är där helt och hållet frivilligt. Det är någonting som ofta försvinner i den här debatten.

Det handlar alltså om fall där en domstol har kommit fram till att personen kan återvända hem på ett tryggt och säkert sätt, så den delen av frågan är redan avdiskad. Men de här personerna försöker väldigt ofta förhala och försvåra återvändandeprocessen genom att förstöra sina id-handlingar, motsätta sig ansökan om nya id-handlingar, vägra gå till ambassaden för att hämta ut pass och så vidare. Allt detta gör de naturligtvis för att utvisningen inte ska kunna verkställas.

Är det någon från oppositionens sida som är kritisk till förslaget på grund av att det får konsekvenser för den enskilde – det finns ett par reservationer med det innehållet – är det viktigt att komma ihåg att det handlar om personer som i de allra flesta fall har orsakat situationen helt och hållet själva. Vi vill inte ha de här personerna i förvar i Sverige, men vi blir tvungna eftersom de motsätter sig en hemresa som är fullt möjlig att genomföra.

I vilka fall används då förvar? Det finns i typfallet fyra situationer där vi tar människor i förvar.

En är identitetsförvar. Då handlar det om att fastställa identitet, alltså ta reda på vem personen vi har att göra med är.

Utredningsförvar handlar om att utreda personens rätt att befinna sig i Sverige. Det kan till exempel handla om asylsökande eller andra situationer där man inte vet om personen får vara i Sverige.

Sannolikhetsförvar är det när det är sannolikt att personen kommer att avvisas eller utvisas.

Verkställighetsförvar är det när det redan finns ett beslut om att en person ska lämna landet. I väntan på att utvisningen verkställs kan man ta personen i förvar. Syftet är alltså att se till att personer inte avviker eller försöker försvåra verkställighet av migrationsprocessens normala gång eller, vilket kanske är ännu viktigare, att farliga personer inte vistas i samhället medan de väntar på verkställighet.

Det är viktigt att komma ihåg att ungefär 60 procent av alla beslut om förvar som fattas i Sverige rör just verkställighetsförvar. Om man tittar på antalet dagar som personer sitter förvarstagna står tid i verkställighetsförvar för den absolut största delen, för förvarstiden i de ärendena är betydligt längre än när det gäller till exempel utredningsförvar. Den absolut vanligaste situationen på förvaren i Sverige rör alltså personer som ska ut ur landet.

Dagens regler om uppsikt och förvar är ganska utdaterade, men vi gör inga jättestora förändringar av dem här. Reglerna fastställdes i huvudsak i 1989 års utlänningslag och är inte anpassade till den europeiska miniminivån. Det finns ju en hel del europarättsliga regler på det här området, kanske framför allt baserat på Europadomstolens praxis, och det vi gör i dag är i mångt och mycket att anpassa reglerna till den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten.

Det finns ganska detaljerade skrivningar om just den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten, och den som likt oppositionen hävdar att reglerna strider mot barnkonventionen eller Europakonventionen har en rejäl uppförsbacke. Den analysen är relativt väl utarbetad i utredningen och i propositionen.

Först och främst införs en ny form av uppsikt. I propositionen kallas det, lite fantasilöst, förstärkt uppsikt. Uppsikt i dag innebär att en person får en anmälningsplikt, det vill säga att personen ska anmäla sig med ett visst tidsintervall. Syftet är att personen inte ska avvika eller försvåra avlägsnandeprocessen. Förstärkt uppsikt innebär fotboja, för att använda enkelt talspråk, det vill säga elektronisk övervakning.

Det här är både mer humant, om man vill använda det uttrycket, billigare och mindre ingripande. Det är lite udda att vi har partier som motsätter sig införandet av detta som ett alternativ till förvar med tanke på att det är en uppenbart mycket bättre åtgärd för personer som inte utgör en säkerhetsrisk för samhället eller sig själva.

Vi inrättar också säkerhetsavdelningar för farliga personer på förvaren. I dag kan sådana personer i vissa fall placeras hos Kriminalvården, men detta förändras nu så att även dessa personer kommer att kunna placeras hos Migrationsverket på särskilda avdelningar för just säkerhetsfall.

Möjligheten till så kallad externplacering, alltså att man placerar förvarstagna hos Kriminalvården, kommer att finnas kvar, men det kommer att krävas synnerliga skäl för att så ska ske. När det i övrigt gäller regler som kräver synnerliga skäl i förvarsärenden tenderar det att vara väldigt ovanligt, så vi kan väl se framför oss att externplaceringarna kommer att minska. Det är naturligtvis bra med tanke på att våra häkten för tillfället tenderar att ha många kunder.

Det kommer också att bli möjligt att sätta personer i förvar under lite längre tid. Vi anpassar förvarstiderna till den europeiska miniminivån. För att bara ta ett exempel: När det gäller identitets- och utredningsförvar gäller i dag en tidsgräns på 48 timmar för utredningsförvar och två veckor för identitetsförvar. Tiden förlängs nu i båda fallen till en månad.

Detta kan man ju fundera lite grann på. Politiker har alltså bestämt att polisen har 48 timmar på sig att genomföra en utredning av huruvida en person får vara i Sverige inte innan personen måste släppas. Detta är Socialdemokraternas variant. Vill det partiet verkligen förhindra illegal migration i Sverige? Nej, det är ju fullständigt uppenbart att man har riggat systemet för att hjälpa illegala att ta sig in. Det är helt uppenbart.

Det kommer också att bli lättare att ta brottsutvisade och säkerhetsärenden i förvar under längre tid än i dag. För brottsutvisade tydliggörs undantaget som gör att tidsgränserna inte gäller för utlänningar som har utvisats på grund av brott. Det undantaget kommer att finnas uttryckligen i lag. Det finns alltså ingen tidsgräns, utan förvar kan pågå om det finns risk för avvikande brottslighet eller hindrande av verkställighet.

Där är det också viktigt att kravet på misstanke sänks från ”sannolikt” till ”kan antas”. Det blir alltså lättare att ta någon i förvar och hålla kvar personen längre. Det här gäller dock inte barn, som Tony Haddou sa i sitt anförande. Han har läst lite slarvigt i den delen. Det gäller brottsutvisade vuxna. För barnen gäller alltid synnerliga skäl, vilket innebär en betydligt högre tröskel att komma över.

För personer som utgör säkerhetshot kommer följande att gälla: ”Om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för att införskaffa nödvändiga handlingar eller om något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än tolv månader ska utlänningen dock få hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader.”

Det här handlar naturligtvis om att inte skapa incitament för någon att vägra hämta ut sina id-handlingar eller försöka förhala eller försvåra verkställigheten på olika sätt, vilket som sagt är väldigt vanligt i dag.

Fru talman! Vi får nu ett nytt och modernt regelverk på det här området. Allt annat lika kommer fler personer att tas i förvar under längre tid än i dag, vilket kommer att medföra vissa kostnader. De kostnaderna är dock betydligt mindre än kostnaderna för att ha de här personerna lösa på gator och torg, speciellt när det gäller brottsutvisade personer där utvisningen inte kan verkställas.

Det är därför också viktigt att understryka att vår lösning på problemet egentligen inte är förvar. Vår lösning är i stället att man flyttar verkställighetsfallen till återvändandehubbar i tredjeländer. Vi vill ju inte ha personer i förvar i Sverige, för det är dyrt, krångligt och ett stort ansvar. De här personerna ska inte vara här över huvud taget.

När man lyssnar på hur oppositionen resonerar hör man dem ofta hävda att det är något slags ideologisk målsättning för oss att ha så många personer i förvar som möjligt. Så är det absolut inte; jag skulle vara jätteglad om de här förvaren var tomma och folk bara tog sitt förnuft till fånga och åkte hem när det är dags att åka hem. Men det gör inte folk, och det är därför det här ibland behövs.

Återvändandehubbarna är en relativt ny EU-rättslig figur som tillåter att illegala migranter vars utvisning till hemlandet inte kan verkställas placeras i en hubb –ett uppsamlingscenter – i ett tredjeland. Det ska sägas att det naturligtvis inte nödvändigtvis är en billigare eller enklare lösning att placera människor i en hubb. Det medför också problem. Men hubbarna utgör ett fantastiskt påtryckningsmedel för att få personer att återvända hem.

Det som kommer att hända när hubbarna införs är nämligen att personen får ett val: Antingen placeras du på en hubb i ett tredjeland i väntan på att återvända hem, eller så tar du bara emot en biljett och åker hem. I 99 fall av 100 kommer dessa personer helt enkelt att ge upp och åka hem i det läget, för då finns det inte längre någon uppsida, så att säga, med att hålla på och förhala återvändandeprocessen.

Det är viktigt att understryka att de regler vi nu inför gällande förvar bara är en del av ett större regelverk. Det här är liksom inte slutet, utan det är en pusselbit i ett större pussel.

(Applåder)

Anf. 146 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

En fungerande återvändandeprocess är en central del av en hållbar migrationspolitik. Det har vi pratat om tidigare också. Därför välkomnar Centerpartiet i grunden mycket av det som regeringen presenterar i Skärpta regler om uppsikt och förvar.

Det är bra att det införs alternativ till förvar som är mindre ingripande, som tidigare talare också nämnde. Det är bra med fler och mer differentierade åtgärder, som utökad uppsikt. Det är ett viktigt steg som kan innebära att färre individer och i synnerhet färre barnfamiljer behöver frihetsberövas.

Vi välkomnar också att rätten till offentligt biträde stärks, i alla fall i viss mån för barnen. Det är också bra att det förtydligas att familjesammanhållning ska vara huvudregel och att barn i förvar som regel ska erbjudas boende tillsammans med sin familj. De bitarna är bra.

Det är också bra att de mindre ingripande åtgärderna ska prövas först, så att proportionalitetsprincipen förhoppningsvis också i praktiken kan få genomslag någon gång. Det kan stärka den enskildes rättigheter.

Jag har sagt flera gånger i dag – och jag tror att jag behöver säga det igen – att vi behöver ha tydliga regelverk, se till att man lever upp till regelverket och säkra att den som får avslag också lämnar. Annars blir det inte reglerad invandring. Och vi behöver under tiden hantera dem som kommer hit som människor. Det går faktiskt att kombinera.

Det är där som det måste påpekas att det finns problem med förslaget, särskilt när det gäller att säkerställa barns grundläggande rättigheter men även när det gäller att se till att flickors och kvinnors samt hbtqi-personers utsatthet i förvaren och på återvändandecentren tas på största allvar.

Vi ser att förslagen i propositionen i praktiken riskerar att leda till att barn frihetsberövas i större utsträckning och under längre tid. Även om förvarstiderna för vissa kategorier av barn förkortas utökas möjligheterna att ta barn i förvar, fru talman.

För Centerpartiet är det avgörande att barnets bästa alltid väger tyngst. Vi tycker inte att regeringens förslag lever upp till de höga krav som ställs i barnkonventionen, som är svensk lag – tvärtemot hur det har låtit här tidigare i dag. Där ställs höga krav på att frihetsberövande av barn bara får ske i absoluta undantagsfall och under kortast möjliga tid. Det kan man läsa igen: absoluta undantagsfall och under kortast möjliga tid. Det är nämligen en extremt ingripande åtgärd med bevisat negativa konsekvenser för barnet. Centerpartiet tycker att det ändå är värt att hålla fast vid den sortens grundläggande svenska värderingar.

Om ett barn i ett absolut undantagsfall ändå måste tas i förvar är det oacceptabelt att det dessutom sker i en miljö som inte på något sätt tar hänsyn till att det är barn man har med att göra och utan att man tillgodoser barnets grundläggande rätt till lek, utveckling, socialt umgänge och kontakt med sin familj. Så kan vi inte ha det, fru talman.

Ett förvar där även barn i värsta fall får finnas kan inte se ut som ett förvar för vuxna. Det behöver vara tryggt, anpassat och stimulerande. Det måste finnas tillgång till utemiljö och natur och möjlighet till meningsfulla aktiviteter. Vi tycker att regeringen måste säkerställa att förvar som används för barn är fullt ut barnsäkrade och barnanpassade. Det är de nämligen inte i dag.

Vi vet att det rent av har skett sexuella övergrepp på barn i några av Migrationsverkets anläggningar. Jag tycker att man ska ha med det också när man talar om de här frågorna. Det har faktiskt sett ut så. Staten har frihetsberövat barn, och dessa barn har under tiden de varit frihetsberövade blivit utsatta för sexuella övergrepp. Jag tycker att det är något som man inte lättvindigt kan bortse från. Men det tycker tydligen vissa av Tidöpartierna.

Fru talman! Det räcker inte att lokalerna är anpassade. Det måste såklart också finnas en aktiv skyldighet för Migrationsverket att säkerställa att de som befinner sig i förvar får sina rättigheter tillgodosedda. Det kan inte bero på den enskilda anläggningens resurser eller personalens godtycke. Vi vet också att ideella aktörer försöker hjälpa till och vara där men knappt får möjlighet att göra det. De här barnen lämnas därför i en oacceptabel situation. Det måste bli bättre.

Centerpartiet ser också med stor oro på den särskilda utsatthet som kvinnor och hbtqi-personer möter i Migrationsverkets förvar. Det är flera tunga remissinstanser som lyfter upp det. Dessa grupper är redan överrepresenterade när det gäller utsatthet för våld, hot och trakasserier. I en sådan stängd miljö, som är väldigt hård, vet man att de dessutom hamnar i en extra osäker situation.

Att frihetsberöva människor som, igen, inte har begått några brott utan att kunna garantera deras grundläggande säkerhet är faktiskt en utmaning. Vi måste alltså se till att Migrationsverket säkrar sina förvar på ett bättre sätt än i dag, så att man på ett bättre sätt säkrar livsvillkoren för människorna som är i förvar.

Fru talman! Vi vet att regeringens politik skapar stora utmaningar för Migrationsverket och bidrar till minskad effektivitet, vilket är motsatsen till regeringens uttalade mål. Man pratar om ordning och reda, men då behöver man bli bättre på att skapa ett regelverk som också är genomtänkt, sammanhållet och förutsebart.

Fru talman! I dag stöttar vi förslaget om vilandeförklaring, som har varit uppe i debatten i dag. Vi måste nämligen säkra att man håller fast vid barnens rättigheter i svensk migrationspolitik. Jag hoppas – trots uttalanden i tv utanför kammaren nyss från bland annat Sverigedemokraterna – att vi kan se till att hålla fast vid de helt basala grunderna: att barns rättigheter är av stor vikt även i migrationsärenden. Även när vi vet att människor ska utvisas är det, än en gång, inte bara migrationspolitik som räknas. Det gör även människovärde.

Anf. 147 Magnus Resare (M)

Fru talman! Jag måste reagera när skälet till att man vilandeförklarar reformeringen av förvar är att barn i dag utsätts för sexuella övergrepp på förvar. Det var precis vad ledamoten sa i talarstolen. Han sa att barn i dag blir utsatta för sexuella övergrepp i förvar. Därför vill man vilandeförklara en förändring av förvarsverksamheten som vi vill genomföra. Jag tycker att det är ett jättemärkligt resonemang.

Det är så synd att Centerpartiet är med och sätter käppar i hjulet för att gå fram med en ny lagstiftning. Vi kan se till att människor genom att ha en elektronisk fotboja kan få leva ute i stället för att sitta i förvar. Jag vet att flera av oppositionspartierna tycker att det är bra och framhåller det som något positivt. Det ligger i det här förslaget.

Man står och säger att anledningen till att man vill vilandeförklara och att det ska gå ett år till innan vi reformerar förvarsverksamheten i landet är att barn i dag blir utsatta för sexuella övergrepp. Ska man då låta det fortgå?

Jag tycker att hanteringen av det här ärendet är direkt oseriös. Jag är besviken på många härinne, inklusive Centerpartiet.

Anf. 148 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Mina låga förväntningar på repliken var ändå för högt ställda. Det fanns inget ”därför” i mitt anförande, till att börja med. Jag talade om hur viktigt det är att förvaren säkras upp, eftersom vi har sett bland annat de här konsekvenserna. Det var det jag sa. Jag utgår från att Moderaterna inser att det är viktigt också. Jag ska försöka tolka positivt här, inte negativt.

Lagstiftningen som Magnus Resare talar om täcks inte av vilandeförklaringen. Den handlar bara om paragraferna som rör specifikt barn. Vi kanske kan skaffa ett papper och mejla honom, så att vi kan säkra att det inte blir fler missförstånd. Det som handlar om att ge fler alternativ är inte med i vilandeförklaringen – det är bara några få paragrafer som är med, och de nämndes specifikt i anförandet. Dessa delar täcks inte, just eftersom vi tycker att de innebär förbättringar, vilket jag också nämnde i mitt anförande.

Anf. 149 Magnus Resare (M)

Fru talman! Vi moderater kommer alltid att se till att försöka få ordning på svenska myndigheter genom lagstiftning och myndighetsstyrning, på det sätt vi kan vara med och styra myndigheter.

Det är aldrig okej över huvud taget att någon utsätts för någon typ av brott när man sitter i förvar. Därför har vi under den här mandatperioden ägnat oss åt att till exempel se till att man nu inte kan gå in i ett förvar med narkotika. Och vi har satt stopp för att människor gick in på förvar och sålde sexuella tjänster till dem som satt där. Det var näst intill bordellverksamhet utan att svenska myndigheter hanterade det eller gjorde någonting åt det när Centerpartiet var med och styrde med socialdemokratin under åtta år.

Vi satte stopp för det. Vi har reformerat och gett förvaren möjlighet att kontrollera människor. Vi vet att det kom in narkotika. Vi vet att folk satt och drack alkohol oövervakade på förvar. Det blir bråk inne på förvar på grund av det här.

Det är sådant som vi har ägnat oss åt att åtgärda den här mandatperioden. Vi vill jättegärna se fler brister i förvaren, så att vi kan läka dem. Det kan man göra genom att föra vettiga samtal om den problematik som vi kan ta del av när vi till exempel är ute på verksamhetsbesök, inte genom att en minut i tolv lägga fram ett förslag om vilandeförklaring.

Vi vill göra livet bättre för de människor som i dag kanske tvingas sitta i förvar men för vilka en mindre inskränkande åtgärd hade kunnat vara tillämplig om vår lag fått gå igenom. Det är de människor som nu kommer att sitta inlåsta som ni har på ert samvete. De hade kunnat leva med sina barn, som hade fått gå några månader till i skolan i stället för att bli inlåsta i förvar. Mamma hade kunnat vara hemma i stället för att sitta i förvar när pappa kanske får vara kvar med barnet i frihet. Hela familjen hade kunnat vara samlad, när den ändå ska utvisas ur landet. Men ni sätter stopp för detta i ett år till nu, trots att ni i grund och botten är för det här förslaget och tycker att det är bra. Jag tycker att det är märkligt.

Anf. 150 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Det enda märkliga här är oförmågan att lyssna. Jag upprepar: Vilandeförklaringen täcker inte de bitarna. Jag kan säga det en gång till: Vilandeförklaringen täcker inte de bitarna. Ska vi ta det en fjärde gång? De saker som Magnus Resare lyfter täcks inte av vilandeförklaringen, för de är bra, som jag sa i talarstolen. Vi försöker stoppa dålig lagstiftning, inte bra. Om regeringen lägger fram mer bra lagstiftning kommer den att ha med sig oss mycket oftare. Det kan vara ett tips för framtiden.

Det där med myndighetsstyrningen är roligt. Vi pratar här om en regering som sparkar den gråaste och tråkigaste gd som Migrationsverket någonsin har haft – en kompetent och ordentlig människa som följer lagen och är tjänsteman ut i fingerspetsarna – på grund av att Sverigedemokraterna kallar honom aktivist. Bort med honom! Det är så ni utövar myndighetsstyrning i den här regeringen. Det är absurt att kalla det för någonting gott och bra. När ni sparkade gd:n var det ett tydligt beställningsarbete från Sverigedemokraterna, som har fått för sig att en gd som på alla sätt och vis är supertjänsteman ut i fingerspetsarna är aktivist. Han har utan problem utvisat personer i enlighet med lagen även om normala människor skulle säga att det gör ont i hjärtat. Han har alltid följt lagen till punkt och pricka och försökt att få en bra och ordentlig verksamhet. Men han sparkas för att Sverigedemokraterna kallar honom aktivist. Det om något är politisk teater.

(Applåder)

Anf. 151 Magnus Resare (M)

Fru talman! Ibland är det snabba ryck i den här kammaren. Jag hade i mitt anförande faktiskt tänkt berömma socialdemokratin för att den varit konstruktiv i processen och velat se till att få en modern och effektivare lagstiftning även på det här området. Nu är jag genuint besviken.

Jag har ofta i interna och även externa sammanhang framhållit Ida Karkiainen som en otroligt seriös politiker. Det har blivit lite mer ordning nu än när Anders Ygeman var Socialdemokraternas etta i socialförsäkringsutskottet och det kanske inte alltid var helt seriöst.

Att Socialdemokraterna nu under ledning av konstitutionsutskottets tidigare ordförande väljer att hantera svenskt lagstiftningsarbete på det här sättet tycker jag är helt beklämmande. Man kommer tre fyra minuter innan vi ska debattera och talar om i ett replikskifte att det här ska vilandeförklaras. Under hela den omfattande och seriösa process som har föregått den här debatten har man inte haft en enda invändning mot det. Man har suttit på utskottssammanträde efter utskottssammanträde och haft möjlighet att komma med invändningar. Inte en enda reservation har Socialdemokraterna mot det som vi förhoppningsvis ska ta beslut om. Ändå gör man på det här sättet.

Framför allt tycker jag att det är fel att ett parti som liksom mitt gör anspråk på statsministerposten agerar på det här oseriösa sättet. Jag tycker att det finns all anledning för våra två partier att upprätthålla allmänhetens förtroende för lagstiftningsprocessen och arbetet i Sveriges riksdag.

Med det sagt kan vi gå vidare till ärendet. I mitt manus har jag nu strukit ett stycke som handlade om socialdemokratins konstruktiva sätt att hantera förslaget.

Fru talman! Förvar är ett effektivt verktyg för att få ordning på återvändandet från vårt land. Det ska endast användas när man måste och när det verkligen behövs, men när det väl används ska det vara rättssäkert och leda till goda resultat. Ju förr en person som inte ska vara kvar i Sverige kan lämna landet, desto bättre för både den enskilda och Sverige. Ibland, men kanske inte alltid, kan ett beslut om att ta någon i förvar vara den enda eller i varje fall den bästa lösningen. Dock är det både dyrt och kanske framför allt inskränkande för den enskildes frihet. För mig är det därför väldigt viktigt att verktyget används med väldig eftertänksamhet.

Förvar används i dag främst när en person som fått utvisningsbeslut inte självmant lämnar landet utan under lång tid dröjer sig kvar eller när en person som kanske har begått allvarliga brott och ska utvisas inväntar sin hemresa. Personligen tycker jag att det är rimligt att våldtäktsmän, pedofiler och mördare som ska ut ur Sverige inte får invänta sin hemresa i frihet utan hålls inlåsta till dess att flyget ska gå och att vi har ett system som säkerställer att det inte blir fler brottsoffer på grund av de värsta av de värsta av utländska kriminella.

Jag tycker också att det är rimligt att den som har nekats rätt att vara i Sverige men vägrar följa svenska myndigheters beslut kan sättas i förvar i avvaktan på hemresa om inga andra alternativ bedöms som tillräckliga, när det är människor som annars går under jorden och gömmer sig för att slippa åka hem härifrån. Det är i slutändan så att svenska myndigheters och domstolars beslut måste vara det som gäller i det här landet. Annars kommer vi återigen att få den oordnade migrationssituation som rådde innan den här regeringen tog över för snart fyra år sedan.

Då kommer vi att få se fler barn som lever kvar och rotas i det svenska samhället trots att de har utvisningsbeslut hängande över sig – barn som efter några år blir de fall som vi läser om i tidningen när de plötsligt rivs upp ur sina liv, sina skolklasser och sina fotbollslag och behöver återvända till det land som de inte längre minns. Det är barn som vi såklart alla tycker synd om, och vi vill inte behöva se sådana situationer. Dessa barn hade mått mycket bättre av att snabbt komma tillbaka till sitt hemland och fortsätta sitt liv där men får inte det på grund av att föräldrarna fattar dåliga beslut.

Det är inte så att alla som kommer till Sverige är i behov av skydd. Många som kommer till det här landet har faktiskt ganska goda förutsättningar att leva i sina hemländer. Ibland glömmer man nästan bort det och tror att Sverige och möjligtvis Västeuropa är den enda plats på jorden där det går att leva ett drägligt liv. Så är det inte.

Viktigt är dock att barn bara i väldigt särskilda fall och väldigt sällan ska behöva sitta i förvar. Det ska verkligen bara ske i undantagsfall när ingenting annat är möjligt. Det är vår utgångspunkt, och det framgår med all tydlighet av propositionen. Det är klart att alla här helst inte vill se inlåsta barn. Men vi vill se barn som bereds möjlighet att vara med sina föräldrar och åka hem med sina föräldrar om skäl för skydd och rätt att bo i Sverige saknas. Barn ska inte tvingas gå under jorden för att föräldrarna fattar den typen av dåliga beslut.

Ska vi ha en reglerad migration är alltså förvar en del av systemet. De måste finnas för att man ska kunna verkställa vissa utvisningar när vilja till samarbete saknas eller när en individ utgör ett hot mot säkerheten i Sverige – när inget mindre inskränkande är tillräckligt, som sagt.

Regeringen föreslår nu också att man ska kunna behålla någon i förvar längre än tidigare. Anledningen är bland annat att man ibland har fått släppa ut personer ur förvar för att de vägrat medverka till sin utvisning och att det då kan ta för lång tid att möjliggöra att den sker. Så tycker inte jag att vi kan ha det. Därför föreslår vi att tiden som man kan sitta inlåst i svenskt förvar utökas.

Regeringen går inte bara fram med lagändringar för ett effektivare förvar. Regeringen vill också utöka med möjlighet för andra uppsiktsformer som är både mer kostnadseffektiva och kanske framför allt mindre inskränkande för individens frihet.

Exempelvis ska man kunna ha en elektronisk fotboja. Då tvingas man förvisso vistas inom ett visst område i avvaktan på att åka hem, men det kommer i varje fall att innebära en större frihet för den enskilde under tiden man exempelvis ordnar med sina resedokument eller vad man nu gör för att förbereda sin hemresa.

Det kommer också att innebära mindre kostnader för staten då personerna i större utsträckning kan sköta om sig själva. Det kommer att ge bättre möjligheter för barn att gå i skolan, att fortsätta med fotbollsträning eller vad det nu kan vara. Det är i varje fall en välkommen och positiv förändring som kommer att leda till vinster för staten och kanske framför allt för enskilda.

Genom en bred palett med olika former av övervakning av den som ska lämna landet tror jag att vi kommer att få bättre ordning på migrationen. Det är nödvändigt. Vi kan inte fortsätta att leva i en tid där den enskildes trotsande av regler och domslut trumfar Sveriges möjlighet att verkställa utvisningar.

Fru talman! Som vanligt har vi nejsägarorkestern i kammaren när det kommer till migration. Om man någon gång skulle vilja spela riksdagsbingo ska man försöka hitta en bingobricka med rutor som innehåller att Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet säger nej till förslag som syftar till att få ordning på svensk migrationspolitik.

Jag tror att man skulle få bingo på första bästa migrationsdebatt om man hade en sådan bricka. Sedan vet jag inte om det är Socialdemokraternas lotteri som kommer att sälja även den här typen av bingobrickor. Men om det är det hoppas jag att den som spelar vinner väldigt fina vinster, för det pris som vi kommer att få betala för den typen av politik kommer att vara väldigt högt. Som vanligt blir det väl en faktura som skickas till svenska folket även för dessa lotter.

Precis som alltid har de tre partierna återigen kastat in ett helt gäng med reservationer. Vänstern går längst med att föreslå att fälla hela förslaget. Man vill säga nej till att utöka tiden som vi kan ta någon i förvar så att farliga individer i stället kan komma ut och begå nya brott.

Man vill säga nej till att personer som i dag sitter i förvar i stället ska kunna komma ut och bära fotboja, vilket i varje fall jag tycker vore mindre inskränkande och en bra idé ifall personen bedöms lämplig.

Vi har sett ett parti som om några månader kan göra anspråk på migrationsministerposten köra ett helt eget race även i den här migrationspolitiska frågan.

Trots att jag ändå har debatterat med och lyssnat på Miljöpartiets, Centerns och Vänsterns företrädare i den här kammaren i snart fyra år kan jag inte begripa varför man hela tiden vill behålla de gamla systemen vad gäller migration när vi såg konsekvenserna och vad de ledde till.

Helt ärligt: Man ser den fruktansvärda situationen som skapats i vårt land, och inte minst i de invandrartäta förorterna. Människor har panik över den laglöshet som har brett ut sig till följd av en kravlös migrationspolitik och en icke-existerande integrationspolitik.

Det är 80–85 procent av svenska folkets företrädare i riksdagen som säger att vi inte längre kan ha det så här. Det här landet kollapsar om vi fortsätter i samma hjulspår.

Vänstern vill gärna mena att den företräder personer i socioekonomiskt utsatta områden där situationen är som allra värst. Där är behovet av välfärd som störst. Men systemet riskerar att börja brista för att välfärden har blivit för belastad då alltför många människor kommer hit och inte tar sig in på arbetsmarknaden.

Vi borde väl ändå kunna se att migrationen måste vara på den nivå som gör att vi kan ta hand om människor. Den ska inte vara så stor att den förstör livet både för dem som kommer hit och för dem som redan är här.

Fru talman! Migrationspolitiken är en av de tydligaste skiljelinjerna i svensk politik. Vänstersidan vill alltid dalta med alla. Det bör vara alltmer tydligt att Vänstern och Miljöpartiet inte bryr sig om att Sverige återgår till det urspårade läge som rådde innan vi tog över om de får komma till makten.

Allt riskerar att återigen bli ett kaos om man fortsätter att släppa in fler människor i landet. Helt ärligt verkar både Vänsterpartiet och Miljöpartiet tro på öppna gränser och fri invandring. Det är bara att inse att det inte går. Vårt land kommer att kollapsa om man återgår till det.

Jag tycker att alla svenskar som kanske lyssnar på detta, eller i varje fall existerar därute, borde fundera på och påminna sig om den uppgivenhet som rådde 2022 innan vi tillträdde. Vi läste dagligen om mord och termosbomber. Oskyldiga dog när det small hemmagjorda bomber i trappuppgångar.

Kolla var vi är nu. Även om Sverige inte är perfekt än är det väl ingen som kan påstå att läget i Sverige inte är bättre. Det finns numera hopp i det här landet, något som saknades helt och hållet för bara några år sedan.

Det är ett land som vi nu har byggt där alla som jobbar får behålla lite mer. Det är ett land där polisen har fått nya verktyg så att de kan sätta dit dem som förstör. Det är ett land där vi går fram med lagstiftning så att människor som begår brott och inte är medborgare nu nästan alltid kommer att bli utvisade.

Det är ett land där vi ser till att utvisade verkligen lämnar landet och inte lever på som om inget har hänt. Det är ett land där vi vill hjälpa invandrare in i samhället så att de kan bli en del av det land de nu bor i.

Det är det Sverige som Tidösidan har lagt fyra år på att skapa och som vi vill lägga fyra år till på att göra ännu bättre. Vi vill integrera människor och få ett kulturellt homogent Sverige där människor blir en del av en gemenskap som vi nog alla i den här salen känner oss som en del av.

Vi tycker väldigt olika i väldigt många sakfrågor. Men vi kan alla enas om gemensamma grundvärderingar och en gemensam baskultur. Det är en svensk kultur som jag tycker är världens bästa.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag vända mig till Centern och citera Obi-Wan Kenobi när han i smärta tvingas inse att hans tidigare nära vän och lärling Anakin Skywalker, senare Darth Wader, valt att gå över till den mörka sidan och att allt hopp om honom nu verkar vara ute.

Han sa: Du var den utvalde. Du skulle förgöra sitherna, inte ansluta dig till dem. Du skulle skapa balans i kraften, och inte lämna den i mörker.

Fru talman! Tack för ordet, och må kraften vara med dig!

(Applåder)

Anf. 152 Tony Haddou (V)

Fru talman! Efter runt sex, sju och snart åtta timmars debatt flyger många anklagelser mot alla oppositionspartier under anförandet. Det var inte särskilt mycket om vad regeringen vill. Det var väldigt mycket upprördhet i början av anförandet av Magnus Resare om vilandeförklaringen. Det riktades sig kanske framför allt mot Socialdemokraterna. De ska väl försvara sig sedan.

Magnus Resare blandar ihop så mycket om förvar, vad Vänsterpartiet vill avslå och så vidare. Det handlar framför allt om barn i förvar. Jag läste upp förslaget i mitt anförande, och motionen från oss har varit uppe väldigt länge i utskottet. Det är ganska specifikt vad gäller i vilka punkter som vi kritiserar förslaget. Det handlar framför allt om barn i förvar.

Upprördheten handlar framför allt om att vi inte går med på att man ska separera barn från sina föräldrar så lättvindigt som Moderaterna vill göra. Vi kan inte heller gå med på att man sätter barn i förvar ännu längre.

Min fråga är egentligen: Hur länge tycker Magnus Resare att barn ska sitta i förvar? Har ledamoten läst remisserna från Rädda Barnen, Barnombudsmannen och samtliga barnrättsorganisationer?

Har ledamoten läst och förstår allvaret i vad barn utvecklar i förvar även under 72 timmar? Den tiden vill Magnus Resare dubbla. Begriper Magnus Resare vad det innebär för barn – det trauma, den skräck och den oro det innebär att vara i ett förvar under de timmarna?

Det är en tid som ni vill fördubbla. Det är att fördubbla det traumat och den skräcken. Har ni över huvud taget läst remisserna?

Anf. 153 Magnus Resare (M)

Fru talman! Jag vill givetvis inte se ett enda barn i förvar. Jag vill inte se en enda människa i förvar. Jag tycker att man ska följa de beslut man får från svenska myndigheter och lämna det här landet. Vi kan vara överens om att varje barn i förvar är ett misslyckande; det är väl ingen här som tycker att det är bra.

Vi har barn som sitter i svenska fängelser i dag. Det kan man göra upp till ett års ålder, och man kan sitta ett helt år i fängelse som barn. Jag tycker inte att det heller är något positivt.

När det gäller att vi har barn som behöver sitta i förvar står det i propositionen att det bara ska vara i extremt ovanliga fall. Huvudregeln är att barn inte ska sitta i förvar. Regeringen försöker nu få till en situation där man i stället kan använda exempelvis elektronisk fotboja och låta någon leva i frihet.

Regeringen står för en reglerad migration i det här landet. Den som vägrar följa beslut kan inte gång på gång använda barn som mänskliga sköldar. Till slut kommer man till en punkt då man tyvärr måste sätta barn i förvar med deras föräldrar. Det gör man redan i dag, och det görs i 72 timmar. Det är ett misslyckande varenda gång. Jag tycker att det är hemskt att föräldrar utsätter sina barn för detta och att vi som samhälle tvingas ta till den typen av åtgärder.

Om man läser förslaget och utskottets ställningstagande är det uppenbart att detta inte är något önskvärt och att det är något som bara ska användas i undantagsfall när inget annat är tillräckligt. Men vi måste ändå upprätthålla en ordnad migration i det här landet. Jag blir så ledsen för att Vänsterpartiet alltid ska vara emot det. Men snart kanske ni sitter i regeringen med Socialdemokraterna, och då kanske det återgår till det kaos som rådde fram tills för några år sedan. Jag kommer att vara bedrövad om det blir så.

Jag tror att det bästa för barn alltid är att vara med sina föräldrar. Barnkonventionen ska alltid beaktas när man fattar beslut om huruvida ett barn ska eller inte ska sitta i förvar. Det kommer att fortsätta att vara så om den här lagstiftningen går igenom. Det kanske blir om ett år; vi får se.

Anf. 154 Tony Haddou (V)

Fru talman! Ledamoten jämför förvar med fängelser. Det här handlar om oskyldiga barn; det enda de har gjort är att söka asyl och ingenting annat. Jag begriper faktiskt inte hur ledamoten kan stå här och jämföra förvar med fängelser. Det här har inget med brott över huvud taget att göra.

Om barn exempelvis söker asyl enligt de internationella åtaganden Sverige har gjort ska de mötas med skydd, rättigheter, stöd och trygghet. Det är vad barn ska mötas av och inte av det här, där Moderaterna låter barns rättigheter underordnas sina egna migrationspolitiska intressen.

Nu är ledamoten upprörd över att vi vill stoppa tiden för hur länge barn ska vara i förvar. Regeringen vill fördubbla tiden. Men jag fick inget svar på frågan: Hur länge då? Hur länge tycker Resare att de ska sitta i förvar? Det är klart att man kan svara: De ska inte sitta där alls. Men varför räcker inte 72 timmar? Varför vill man fördubbla tiden? Jag begriper inte det.

Jag tror faktiskt inte på att Magnus Resare har läst remissvaren och de berättelser och skräckhistorier som tas upp i flera av dem. Det handlar om det trauma, den stress och den oro som barn möts av i förvar. Det är för mig helt obegripligt att man då kan vilja förlänga tiden i förvar.

Jag hör Magnus Resare i replikskiften här säga att det inte är önskvärt att människor sitter i förvar. Om det inte är önskvärt – varför vill man då förlänga tiden även för barn?

Anf. 155 Magnus Resare (M)

Herr talman! Därför att det när ingenting annat räcker finns undantagsfall där man måste agera med förvar även när barn är med i bilden. Jag tycker att det är lika bedrövligt varenda gång man tvingas till det. Det är oerhört sällsynt i dag, och det kommer att vara oerhört sällsynt även i framtiden.

Tony Haddou står här och menar att man är hundra procent god om man tycker att 72 timmar är okej och att man är hundra procent ond om man tycker att 144 timmar i förvar är okej. Vad är det vi pratar om? Det är tre dygn mer eller mindre. Man är tydligen en ängel om man tycker att barn kan sitta i förvar i 72 timmar, men man är djävulen själv om man tycker något annat. Det är inte seriöst, Tony.

Ledamoten har i alla år varit med och stöttat regeringar som har tyckt att det har varit okej att ha barn i förvar i 72 timmar. Varför var det så mycket bättre?

(TONY HADDOU (V): Nej.)

Jo, så är det. Du stöttade en regering i åtta år, och ni ändrade inte detta. Det var en massa barn som fick återvända till sina länder efter att ha suttit i 72 timmar med sina föräldrar i förvar. Varför var det okej på er tid men inte på vår tid?

Det är lätt att stå här i opposition och kritisera allt som händer. Vi får se vart Socialdemokraterna tar vägen i det här. De har ju fram till i dag tyckt att det är okej att fördubbla tiden i förvar i de undantagsfall där man verkligen tvingas sätta ett barn i förvar i avvaktan på att flyget går några dagar senare.

Det är inte veckor, månader eller år de ska sitta i förvar; det säger ju ledamoten själv. Det är 72 timmar eller 144 timmar. Jag tycker inte att det är bra. Jag tycker att det är ett misslyckande.

Någonstans måste vi dock, om vi vill ha en ordnad och reglerad migrationspolitik i det här landet, acceptera detta faktum. När föräldrar gång på gång håller sig undan, låter bli att åka hem och låter bli att följa de beslut som svenska myndigheter har fattat måste vi göra så här. Och det är först då som det här kommer att ske.

Anf. 156 Ola Möller (S)

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att Magnus Resare går upp och anklagar socialdemokratin för att vara oseriös. Han är djupt förvånad över våra synpunkter i ärendet.

Det visar bara att han inte har läst det särskilda yttrande som vi har skrivit, där vi hänvisar till motionen. I granskningen från Riksrevisionen framgår med all tydlighet att bland annat barn och andra utsatta grupper måste värnas i större utsträckning. Vi lyfter alltså bristen på barnperspektiv i det särskilda yttrandet med hänvisning till en motion som ligger på riksdagens bord.

Sedan måste jag också för åhörarnas skull rätta Magnus Resare och hans upprördhet över det här med vilandeförklaring. En vilandeförklaring görs inte under beredningsprocessen. Vilandeförklaringen görs eftersom ärendet är justerat och ligger på bordet på ett sätt som någon inte anser vara förenligt med hur vår grundlag är formulerad. Då drar man i handbromsen och säger: Stopp, låt oss tänka efter! Det här behöver vi värdera ett varv till!

I ljuset av det blir det också märkligt när Magnus Resare med emfas står och säger: Barn ska inte separeras från sina föräldrar! Det är ju precis det här, Magnus Resare, som står i vilandeförklaringen. Poängen är att barn inte ska separeras från sina föräldrar, men den lagstiftning som man nu går fram med medger detta.

Herr talman! Min fråga till Magnus Resare blir därför: Varför tycker han, trots att han med emfas uttrycker en annan uppfattning, att barn ska separeras från sina föräldrar?

Anf. 157 Magnus Resare (M)

Herr talman! Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i det tidigare replikskiftet, men jag kan upprepa det en gång till: Jag tycker inte att barn ska sitta i förvar.

Det är också det som står i propositionen: Det ska vara ett i alla former undantagsbeslut att sätta ett barn i förvar. Att separera barn från deras föräldrar ska vara ännu mer av ett undantagsfall. Utrymme ska finnas i lagstiftningen, men det ska i princip inte hända.

Varje barn i förvar är ett misslyckande av samhället, av barnets föräldrar och av den person som har fått ett utvisningsbeslut men inte följt det. Innan man hamnar i förvar har det gått ganska lång tid från det att man fick sitt beslut. Man har fått ganska många chanser att frivilligt lämna Sverige och återvända till sitt hemland. Men om man går under jorden och dröjer sig kvar här år efter år och motsätter sig svenska myndighetsbeslut kommer det till slut ibland till en punkt där vi behöver sätta människor i förvar.

Det är inte ovanligt att man i dag, om det finns två föräldrar, sätter den ena föräldern i förvar och låter den andra föräldern vara kvar med barnen där ute. Då vet man att den ena föräldern kommer att åka hem, och då får man hela familjen att åka som en enhet.

Jag tror att det bästa för barnen alltid är att vara med sina föräldrar. Det står också i lagförslaget att barnkonventionen alltid ska beaktas – att barnets bästa alltid ska beaktas. Det framgår. Jag förstod det tidigare som att det var därför Socialdemokraterna var med på det här. Man har varit väldigt noga och väldigt försiktig med när ett barn kan hamna i förvar.

Anf. 158 Ola Möller (S)

Herr talman! Det kom Star Wars-citat här nyligen. Jag kommer att tänka på Admiral Ackbar när de anfaller den andra dödsstjärnan: ”It’s a trap!” Det är ju vad det är. Ursäkta engelskan, herr talman, men det blir bättre på originalspråket.

It’s a trap – det är det Magnus Resare håller på med här. Han säger att det var ett gigantiskt misslyckande förra mandatperioden att barn satt i förvar i 72 timmar. Och sedan säger man: Ping! Vi förlänger det till 144 timmar! Det är tydligen ett mindre misslyckande.

Med emfas pratar han om att vi inte ska separera föräldrar och barn. Och så säger han: Ajabaja, ni som tycker att det inte ska göras! Det är dåligt att ni tycker så. Men Magnus Resare tycker uppenbarligen att det är okej, för det är precis det han nu argumenterar för i sitt anförande, nota bene: Ibland kan det vara så att föräldrar separeras från sina barn.

Det här är problematiskt. Det verkar nästan som att ledamoten Magnus Resare inte vet vad han pratar om, herr talman. Det verkar som att ledamoten inte förstår att vilandeförklaringen inte berör hela ärendet. Det verkar som att ledamoten inte förstår att det vi nu ställer upp på är att vi måste dra i handbromsen så att barn inte separeras från sina föräldrar. Det verkar som att ledamoten inte förstår att vi tycker att de förlängda förvarstiderna bör ses över utifrån vårt särskilda yttrande, som refererar till motioner vi har väckt i ett ärende på samma tema.

Det verkar alltså till och med som att ledamoten inte förstår riksdagsberedningsprocesserna, herr talman. Det gör mig lite orolig.

Anf. 159 Magnus Resare (M)

Herr talman! Det verkar också som att ledamoten Möller över huvud taget inte förstår vad vi har ägnat oss åt i utskottet de senaste veckorna. Vi har haft beredningstillfälle efter beredningstillfälle där man har kunnat komma med invändningar mot delar av eller hela förslaget, så som de andra oppositionspartierna ändå har gjort. Från socialdemokratin har man dock valt att sitta tyst och säga: Det här är ett bra förslag; det klubbar vi igenom.

Jag vet inte om man från socialdemokratin ens har läst igenom förslaget. Det är beklämmande att Sveriges största parti med alla sina resurser inte klarar av att gå igenom ett lagförslag innan man vid kaffeautomaten blir tipsad om en möjlighet att vara med och ge lite huvudvärk till regeringen.

Det är ju det ni ägnar er åt. Alltihop är bara en stor politisk teater. Ni vet mycket väl vad vi ska klubba igenom, och ni är för det. Men det går ju alltid att få till någon liten förstasida och se om det kanske ger någon röst hit eller dit.

Vi andra i denna kammare, vi i majoriteten, vill göra Sverige till ett bra land. Vi lägger fram bra politik och bra politiska förslag där det är avvägt att ungdomar inte ska sitta i förvar om det inte är absolut nödvändigt. Ungdomar ska inte heller skiljas från sina föräldrar om det inte är absolut nödvändigt. Det ska ske i undantagsfall, enstaka gånger, när migrationsdomstolen finner att det finns skäl till det. Det är ju inte jag som kommer att stå ute på Migrationsverkets förvar och tala om vem som ska sitta där och inte.

Vi lägger fram en snäv lagstiftning som ska möjliggöra att man kan sitta där när det verkligen behövs men som också ska se till att man oftast inte ska behöva sitta där. Man ska kunna vara och leva i ett visst område, kanske med elektronisk fotboja på någon av föräldrarna, i stället för att behöva sitta i förvar.

Jag tycker att det är superbra politik. Där ska barn med föräldrar vara, i stället för i förvar. Jag menar nämligen allvar: Jag tycker att det är ett misslyckande när det går så långt att ett barn behöver låsas in. Det borde Ola Möller också tycka.

Än en gång är det dock så med socialdemokratin: Man står och talar om någonting – att man är för en stram politik, att man vill ha ordning och reda i Sverige – men agerar sedan helt annorlunda och försöker göra en cirkus av vårt parlament.

Anf. 160 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Det är klart att jag uppskattar att bli kallad den utvalde. Jag ska inte säga något annat. Men jag får ändå konstatera att ledamoten inte är Obi-Wan Kenobi utan mer Obi-Wan Kanljuga. Att påstå att vi har stoppat massor med saker när vi faktiskt har röstat för dem är ändå en utmaning.

Angående sakfrågan och varför vi inte agerade tidigare är det så att det enda utrymmet för att göra en vilandeförklaring är mellan bordläggningen – som alltså var i torsdags eller fredags; jag är osäker – och slutet av dagens debatt. Det är det enda fönster som finns. Det kunde inte göras tidigare – inte under utskottets behandling, bara nu. Det är därför detta kommer nu.

Sedan var det detta med sitherna, som jag tydligen har övergått till. Sitherna strävar ju efter gränslös makt, och där finns väl ett litet uns av igenkännande kopplat till Socialdemokraterna. Det kan jag väl ändå erkänna. Annars tycker jag inte att likheten är så stor. Jag ser inga horn eller några röda och svarta streck etcetera, och det är ingen som kan skjuta blixtar med händerna, vad jag har sett.

Men när vi nu är inne på film kan jag ändå ge ett litet filmtips – eller två, faktiskt – till Magnus Resare. Det blir inte George Lucas-filmen Star Wars som kom 1977 utan de två filmer som kom före och efter. Den som kom före var Sista natten med gänget, och den som kom efter var Festen är över. Det är nämligen dags nu att lämna den här regeringen bakom oss.

(Applåder)

Anf. 161 Magnus Resare (M)

Herr talman! Det kanske är den sena timmen, men jag är inte helt med på vad frågeställningen var.

När det gäller vilandeförklaringen och att den kommer nu beskyller jag alltså inte Centerpartiet för den. Ni har ju varit tydliga i reservationer under beredningsarbetet med vad ni är emot. Jag tycker att det är ett ärligt sätt att bereda ett sådant här lagförslag: Man talar om vad man är emot.

Att detta kommer nu från er har jag inga synpunkter på. Min kritik var inte riktad mot er. Min kritik var riktad mot socialdemokratin, som kommer och gör detta nu. Det har de fått svara för själva, och ledamoten och jag behöver inte ha en dialog om dem. Jag tycker inte lika mycket om dem som parti som ledamoten gör. En del av dem är i och för sig fina människor, och vem vet vad de kan göra på sina fester? Om de kan skjuta el eller slåss med lasersvärd engagerar mig inte. Men det är dem jag riktar kritik mot.

Mot dig, Niels Paarup-Petersen, riktar jag kritik och Star Wars-citat för att jag tycker att det är helt bedrövligt att Centerpartiet har valt att byta lag, från att ha varit i varje fall något slags balans i svensk politik till att öppet säga att man kommer att stötta Magdalena Andersson som statsminister.

Vi vet att Vänsterpartiet har varit tydligt med att man vill ha ministerposter. Nooshi Dadgostar kommer att göra anspråk på att vara finansminister. Jag vet inte hur ledamoten då kan åka hem till bönderna i Sverige och de många småföretagare som röstat på er och tala om det kanske blir tvångsinlösen av svenska företag därför att ni så himla gärna inte vill se Ulf Kristersson som statsminister, gud vet varför.

Moderaterna och Centerpartiet har ju hållit ihop väldigt många gånger. Ändå väljer man nu, i stället för att stå i mitten av svensk politik, att kraftigt luta sig åt vänster. Man går inte ut och säger: Vi har två statsministerkandidater, Ulf och Magdalena. I stället säger man: Vi har en statsministerkandidat. Vi har blivit ett vänsterparti.

Anf. 162 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Det var en lite överraskande syn på Socialdemokraternas förmågor med elen. Det brukar mer vara så att vi klagar på att de har lagt ned den.

För Centerpartiet finns det två statsministerkandidater. Det enda problemet är att den ena inte är villig att göra det som krävs, nämligen skapa en seriös politik. Den dag Ulf Kristersson kommer tillbaka till att vara en borgerlig statsministerkandidat, en statsminister för Sverige snarare än för Sverigedemokraterna, är Ulf Kristersson absolut vår statsministerkandidat. Men Ulf Kristersson har ju valt att inte göra det. Vi har i rätt många år varit tydliga med att det är detta som är utmaningen.

Vi har en energiminister som säger att Moderaterna stoppade den energiöverenskommelse som är en förutsättning för oss. Här har vi pratat om arbetskraftsinvandring som en förutsättning för Sveriges företag – om vi nu ska prata om företagens villkor. Det är ju Moderaterna som i dagens Sverige är ett större hinder för företagens utveckling än vad Socialdemokraterna är. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva i den här kammaren. Det är helt absurt, men tyvärr är det så numera.

Det finns mycket jag är missnöjd med också i Socialdemokraternas politik. Oavsett om vi kommer att sitta med Moderaterna eller Socialdemokraterna efter valet kan jag dock säga detta: Det som har kännetecknat oss i Centerpartiet är inte att vi har bytt sida. Det är att vi är det enda stabila och seriösa borgerliga parti som har hållit sin ryggrad rak. Det har jag inget problem med att stå för.

Kenneth G Forslund

Anf. 163 Förste vice talman Kenneth G Forslund

Jag påminner lite försiktigt om att ämnet för debatten är skärpta regler för uppsikt och förvar, om jag förstått det rätt.

Anf. 164 Magnus Resare (M)

Herr talman! Då kommer vi att hålla Centerpartiet under uppsikt när de är i Socialdemokraternas förvar.

Vi kommer att fortsätta att arbeta för att vi ska ha en borgerlig statsminister, en Ulf Kristersson som statsminister. Vi bjuder in Centern till överenskommelser; till breda samarbeten om hur vi kan göra det bättre för företagare i det här landet.

En väg till att få landet att bli vad det en gång var är att få ordning på migrationspolitiken. Vi behöver ha reglerad migration. Vi behöver se till att det blir en integration, och en del i det arbetet är att ha fungerande förvar, som ska användas i yttersta nödfall. Huvudregeln är såklart inte att människor sitter i förvar, utan huvudregeln är att människor får ja eller ett nej. Får man ett nej åker man hem.

Man får hjälp att skaffa flygbiljetter av Migrationsverket. Man medverkar till sin återresa. Men en del människor gör inte det. En del människor väljer att gå under jorden, och de tar sina barn och använder dem som mänskliga sköldar för att slippa följa svenska myndigheters beslut.

Det är fel, och jag tycker att vi ska göra allt för att de oskyldiga barnen inte ska drabbas av sina föräldrars handlingar. Men till slut hamnar vi i en situation där konsekvensen måste bli att även ett barn hamnar i förvar. Vare sig det är i 72 timmar eller i 144 timmar är det ett misslyckande. Vi vill att barn är där så sällan som möjligt och så kort tid som möjligt.

Barn ska vara med sina föräldrar, och de ska återvända till sina hemländer med sina föräldrar om de inte har skäl eller rätt att vara i Sverige. Det är Moderaternas politik, och den borde Centern kunna skriva under på.

(Applåder)

Anf. 165 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Vi har debatterat i över åtta timmar, och jag kan konstatera att överorden växer. Även om Star Wars-referenserna är underhållande fastnar skrattet ändå lite i halsen hos mig, när tankarna går tillbaka till vad vi egentligen pratar om.

Vi låser in människor. Det är fråga om människor som inte har begått något brott, vars enda gärning har varit att komma till oss och säga: ”Hjälp mig! Jag behöver skydd.” Men de har inte lyckats bevisa att den fruktan för förföljelse de känner är riktig.

Ibland finns det människor som inte kan få resehandlingar för att åka hem, men de blir misstrodda för att inte göra sitt bästa för att få ett hemlandspass när ambassaden vägrar.

Visst finns det säkert en och annan som misstänkliggörandet träffar riktigt, men vi vet också att det finns barn som föds i Sverige, som aldrig håller sig undan myndigheterna, som växer upp hos Migrationsverket, och ändå aldrig kan åka till det hemland som Migrationsverket tycker är deras. Majblommeförsäljaren Murhaf Hamid var en av dem.

Även om det finns familjer som håller sig undan är det inte alltid så enkelt att de som blir kvar håller sig undan. Jag tycker att vi bör akta oss för att jämföra en familj som gömmer sig av fruktan för att utvisas till förföljelse med krigsbrottslingar som använder människor som sköldar för att inte bli träffade av våld i ett krig. Det är ändå en ganska hårresande analogi.

Herr talman! I dag debatterar vi alltså frihetsberövande av människor. Att frihetsberöva en människa är en av statens mest ingripande åtgärder. I en rättsstat ska frihetsberövande som huvudregel enbart vara förbehållet situationer där någon dömts för brott eller vid misstanke om allvarlig brottslighet och i vissa fall för att skydda en människa från att allvarligt skada sig själv eller någon annan.

De människor som frihetsberövats genom förvar har typiskt sett inte begått något brott alls. De frihetsberövas för att beslut om att de inte får fortsätta att leva i Sverige ska verkställas. Ett sådant frihetsberövande ställer mycket höga krav på proportionalitet, rättssäkerhet och medmänsklighet. Situationen i förvaren är redan i dag djupt problematisk. Återkommande rapporter från JO och Riksrevisionen vittnar om trångboddhet, vilket strider mot FN:s riktlinjer mot omänsklig och förnedrande behandling. Det är långa förvarstider, och människor hålls frihetsberövade utan att kunna förutse när de ska friges, ibland trots att det inte går att återvända.

Det har också kommit larm om övergrepp och allvarliga kränkningar av människors rättigheter, även barns. Mot den bakgrunden tycker vi i Miljöpartiet att regeringens självklara utgångspunkt borde vara att minska användningen av förvar till ett minimum, att omedelbart förbjuda förvar av barn och säkerställa att mindre ingripande alternativ används där det går.

Det är bra att regeringen i sin proposition ger uttryck för att uppsikt ska väljas framför förvar i fler fall, att fler former av uppsikt införs och att reglerna om ansvarig myndighet blir tydligare. På det sättet kan intrånget i människors frihet och integritet ändå minskas jämfört med att man låser in dem under förhållanden som faktiskt är sämre än i många fängelser.

Vi ser att vissa av förändringarna, också med säkerhetsavdelningar, kan leda till att man i lägre utsträckning behöver placera människor i kriminalvården. Det finns vissa delar av förslaget som vi också tycker är förbättringar jämfört med hur det ser ut i dag. Men vi tycker att regeringen egentligen borde bestämma att man inte ska placera förvarstagna alls hos kriminalvården, och man borde absolut inte hålla människor i polisarrester.

Vi i Miljöpartiet ser också att allvarlig kritik har förts fram vad gäller den förstärkta uppsikten med elektronisk övervakning. Till exempel har Institutet för mänskliga rättigheter avstyrkt förslaget. Asylrättscentrum och Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt om det blir effektivt, och Integritetsskyddsmyndigheten har varnat för att åtgärden kan bli mer ingripande än tänkt, bland annat på grund av att det är oklart hur larm- och positioneringsuppgifter ska hanteras.

Vår uppfattning är att regeringen bör uppmanas att göra en mer fördjupad analys av förslaget innan man återkommer om förslaget visar sig uppfylla kraven på att det ska vara effektivt, nödvändigt och proportionerligt.

Vi tycker att det är fel att regeringen föreslår förlängda förvarstider, och vi är kritiska till det.

Institutet för mänskliga rättigheter liksom Sveriges kristna råd avstyrker de längre tidsgränserna eftersom det saknas en utredning som visar på att det finns ett sådant behov. Att det finns ett behov är ändå det mest basala kravet för att en stat ska kunna frihetsberöva en människa. Det måste vi väl ändå vara överens om, herr talman?

Även Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset är kritiska till eller avstyrker längre tidsfrister inför avlägsnande. De menar att det saknas underlag som visar att längre tid i förvar leder till ökat återvändande samtidigt som vi vet att förvar påverkar den enskilde kraftigt negativt. Asylrättscentrum lyfter konkret upp att det saknas faktaunderlag och analyser som visar att det här skulle vara effektivt och ändamålsenligt.

Beträffande frågan om barn har vi samma uppfattning som FN:s barnrättskommitté, nämligen att barn aldrig borde frihetsberövas bara på grund av deras migrationsstatus. Det borde helt enkelt vara förbjudet att låsa in barn bara på grund av att de sökt asyl eller fått ett beslut om att de inte får fortsätta att uppehålla sig i Sverige.

Regeringens förslag innebär att staten öppnar upp för ytterligare tvångsåtgärder mot barn när de redan befinner sig i en mycket utsatt situation. Att regeringen dessutom ökar denna utsatthet genom att föreslå att barn ska kunna separeras från sina vårdnadshavare genom förvarstagande är en mycket skadlig och ingripande åtgärd. Det strider mot grundläggande principer i barnkonventionen om att barn inte ska separeras från sina föräldrar.

Även Lagrådet har uppmärksammat den här delen av regeringens förslag och framhåller att om en sådan ordning alls ska finnas anser Lagrådet att det åtminstone och uttryckligen bör begränsas till fall där barnet har utvisats av domstol på grund av brott. Och då avgränsas förslaget i praktiken till straffmyndiga barn.

Det är också allvarligt att regeringen öppnar upp för förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning utan nedre åldersgräns. Det innebär i praktiken att man kan sätta fotboja på förskolebarn. Det är otroligt ingripande och stigmatiserande, och det riskerar att skada barns hälsa, utveckling, privatliv och familjeliv.

Lagrådet kritiserar särskilt regeringens sätt att beskriva övervakning av barn. Man väger felaktigt statens intresse mot barnets intresse av att inte övervakas elektroniskt, när det i själva verket också är statens intresse att värna barns rättigheter och barnkonventionen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och reservation 3 i förslaget.

Utöver det har vi i Miljöpartiet i dag tillsammans med Centerpartiet begärt att några av de utökade frihetsbegränsningar som rör barn helt ska vilandeförklaras.

En vilandeförklaring innebär att en sjättedel av riksdagens ledamöter kan besluta om att förslaget ska pausas helt och inte får beslutas på tolv månader. Det är en nödbroms i grundlagen som är till för att säkerställa att en regering inte förhastat inskränker grundläggande fri- och rättigheter i vår grundlag, och det handlar definitivt flera av regeringens förslag om nu.

Man har på punkt efter punkt hastat igenom ingripande lagstiftning på ett sätt som till och med gör det svårt för de mest erfarna och insatta juristerna i Sverige att få ett helhetsgrepp.

Vi kan inte lyckas med att vilandeförklara allt som är dåligt. Men när det gäller de delar som rör barn som inte begått några brott och som handlar om att fler barn under dubbelt så lång tid ska låsas in och separeras från sina vårdnadshavare genom förvar har vi nu bildat en tillräckligt stor minoritet i riksdagen för att stoppa lagen från att gå igenom innan vi vinner valet den 13 september. Då kan vi byta riktning för Sverige till en riktning som respekterar och värnar barns rättigheter och barnkonventionen.

Anf. 166 Magnus Resare (M)

Herr talman! Jag ska ställa en kort fråga, och jag kan nöja mig med ett kort svar. Tycker Annika Hirvonen att förvar över huvud taget borde existera?

Anf. 167 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! När det gäller barn tycker vi aldrig att det är rätt att frihetsberöva dem enbart på grund av att de har sökt asyl eller fått ett beslut om att de inte längre får uppehålla sig i Sverige.

Under vissa omständigheter tycker vi dock att det ska kunna gå att frihetsberöva vuxna personer. Men även när det gäller vuxna tycker vi att man alltid måste säkerställa att det sker först när det är nödvändigt, effektivt och proportionerligt. Mindre ingripande åtgärder ska alltid vidtas i första hand.

Anf. 168 Magnus Resare (M)

Herr talman! I den biten är vi rörande överens. Men då måste min följdfråga bli: Hur kunde Annika Hirvonen och Miljöpartiet tolerera det här under de åtta år – eller i varje fall sju år – då ni satt i regering? Ni understödde även den regering som satt kvar efter att ni valde att lämna den. Varför var det okej då? Varför gjorde ni inget åt det här då?