Samordningsnummer och anmälan av dödfödd m.m.
Betänkande 2007/08:SkU26
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2008-04-23
- Avgörande
- 2008-04-24
- Beslut fattades
- 2008-04-24
- Planerat ikraftträdande
- 2008-06-01
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Tidpunkten för anmälan av dödfödd till Skatteverket ändras (SkU26)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att ändra tidpunkten för när anmälan av dödfödd ska ske till Skatteverket. Den nuvarande gränsen som går vid utgången efter havandeskapsvecka 28 sänks till efter utgången av havandeskapsvecka 22. Ändringen är en anpassning till WHO:s rekommendationer och börjar gälla den 1 juli 2008. Riksdagen sa också ja till regeringens förslag att personer med samordningsnummer ska få ingå i det statliga personadressregistret, SPAR. Samordningsnummer kan efter begäran från myndigheter ges till personer som inte är folkbokförda i Sverige, som till exempel diplomater eller utländska personer som tillfälligt arbetar i landet, för att identifiering ska kunna ske. Tanken är att underlätta dessa personers kontakter med svenska institutioner och företag. Ändringen börjar gälla den 1 juni 2008. Vidare sa riksdagen nej till motioner om folkbokföring från den allmänna motionstiden 2007. Riksdagen hänvisar till pågående arbete på området och lyfter samtidigt fram det seminarium som hölls i mars 2008, där man tog upp folkbokföringslagens regler om skyddad identitet och de våldsutsattas situation.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 9 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
- Motion 2007/08:Ju246 av Carina Hägg (S) Våld i nära relationer
- Motion 2007/08:Ju297 av Inger René och Marietta de Pourbaix-Lundin (M) Utvärdering av lagstiftningen om våld mot kvinnor
- Motion 2007/08:Sk212 av Hans Hoff (S) Skydd i folkbokföringen
- Motion 2007/08:Sk221 av Eva Flyborg (FP) Folkbokföringen
- Motion 2007/08:Sk224 av Ulf Sjösten (M) Förändringar i sekretesslagen
- Motion 2007/08:Sk320 av Marie Engström m.fl. (V) Ökad trygghet vid skyddad identitet
- Motion 2007/08:Sk324 av Lisbeth Grönfeldt Bergman (M) Avskaffande av personnumren
- Motion 2007/08:Sk325 av Marianne Watz (M) Avskaffande av personnumret
- Motion 2007/08:Sk387 av Mikael Oscarsson m.fl. (KD, M) WHO:s rekommendation och folkbokföringslagen
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 8 april 2008, justerades 15 april 2008 och fick trycklov 16 april 2008.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2008-04-08
Tidpunkten för anmälan av dödfödd till Skatteverket ändras (SkU26)
Skatteutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att ändra tidpunkten för när anmälan av dödfödd ska ske till Skatteverket. Den nuvarande gränsen som går vid utgången efter havandeskapsvecka 28 sänks till efter utgången av havandeskapsvecka 22. Ändringen är en anpassning till WHO:s rekommendationer och föreslås börja gälla den 1 juli 2008.
Skatteutskottet föreslår också att riksdagen säger ja till regeringens förslag att personer med samordningsnummer ska få ingå i det statliga personadressregistret, SPAR. Samordningsnummer kan efter begäran från myndigheter ges till personer som inte är folkbokförda i Sverige, som till exempel diplomater eller utländska personer som tillfälligt arbetar i landet, för att identifiering ska kunna ske. Tanken är att underlätta dessa personers kontakter med svenska institutioner och företag. Ändringen föreslås börja gälla den 1 juni 2008.
Vidare föreslår utskottet att riksdagen säger nej till motioner om folkbokföring från den allmänna motionstiden 2007. Utskottet hänvisar till pågående arbete på området och lyfter samtidigt fram det seminarium som hölls i mars 2008, där man tog upp folkbokföringslagens regler om skyddad identitet och de våldsutsattas situation.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2007/08:SkU26
Webb-tv: Samordningsnummer och anmälan av dödfödd m.m.
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Marie Engström (V)
Herr talman! Jag tänker prata om min reservation som handlar om skyddade identiteter.
Det är allt fler människor som skaffar sig skyddade personuppgifter. Det har vi sett statistik från Skatteverket som visar på. År 1993 var det drygt 4 700 personer det handlade om. Fram till år 2007 har siffran vuxit till över 11 000. Då handlar det både om sekretessmarkering och om människor som har kvarskrivning. I vissa fall handlar det också om fingerade personuppgifter, fast de är väldigt få. En stor del av ökningen består i första hand av kvinnor som förföljs och trakasseras av män, men också antalet kvinnor som behöver skydd på grund av hedersrelaterat våld uppvisar en viss ökning.
Det som är det stora problemet är att det är allt fler identiteter som röjs. Det är inte alls ovanligt att det är myndigheter som bär skulden till att det ser ut som det gör. Det är många som, trots att de vidtar väldigt många försiktighetsmått och -steg, hamnar i offentliga register eller i register hos olika företag. Man kan spekulera i vad det beror på, men som jag sade förut kanske det är så att kunskapen i de här frågorna inte är tillräckligt stor till exempel ute hos många av våra myndigheter.
Vi lever som rättslösa flyktingar i vårt eget land, säger en kvinna i en intervju och menar att vardagsproblemen kan bli oändliga. Någon vittnar om att barn har vägrats läkarvård för att något personnummer inte har kunnat uppges. Någon annan säger att det är väldigt lätt att röjas av obetänksamma myndigheter. Någon berättar om en son som inte har kunnat söka till gymnasiet eftersom man inte vet vilket namn man ska skriva på betyget. Många drar sig för att skaffa busskort, bibliotekskort och annat. Någon säger att det är svårt att flytta till en annan kommun och söka ett jobb, för hur ska man kunna söka ett jobb om man inte kan tala om vad man heter och var man bor?
Som det står i betänkandet tog Skatteverket 2004 i samråd med en del andra myndigheter - CSN, Polisen, Socialstyrelsen, Domstolsverket med flera - fram en vägledning för hur man ska hantera den här typen av uppgifter ute hos myndigheterna. Det är en lång rad bra saker som tas upp. Det handlar om hur man ska hantera sekretessmarkeringar när man utvecklar IT-stöd. Det handlar om vilka som ska ha behörighet. Det handlar om hur man utformar rutiner och om att det är väldigt viktigt att den enskilda myndigheten gör en egen riskbedömning. Det handlar också om att man regelbundet bör följa upp och kontrollera att de här reglerna efterlevs.
Jag vet att det pågår utredningar - Folkbokföringsutredningen och Stalkningsutredningen - som har att se över frågor som berör människor som lever med skyddade identiteter.
I morgon är det en stor debatt här i kammaren som rör handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Där har man också tagit upp ett antal så kallade insatsområden. Det kommer att bli en lång debatt.
Anledningen till att jag har en reservation är att jag tycker att frågan om utbildningsinsatser och informationsinsatser för människor som finns i myndigheter inte har uppmärksammats tillräckligt mycket.
Jag kanske har fått en viss kritik för att jag har reserverat mig. Många tycker att vi är så överens i den här frågan, och det tror jag faktiskt att vi är. Men jag yrkar ändå bifall till min reservation just för att markera att jag tror att det är bra att vi gör en översyn av lagstiftning och regelverk men att vi också måste se till att vi ger tillräckliga resurser för att detta också efterlevs ute på våra myndigheter.
Anf. 2 Birgitta Eriksson (S)
Herr talman! Vi har i detta läge lämnat ett särskilt yttrande. Anledningen är naturligtvis att vi ser att det finns stora problem här och att man måste ta frågan om människor som är på flykt på större allvar.
Personuppgifterna har en väldigt viktig funktion i samhället. De används i många olika sammanhang och har stor praktisk betydelse för att man ska kunna leva ett normalt liv.
Vi vet också att i Sverige befinner sig flera tusen kvinnor på flykt. De har flytt efter ett antal år av misshandel, våldtäkt och hot. Många flyr med sina barn. Behovet av skydd för dessa kvinnor och deras barn är stort, särskilt då de ofta förföljs och hotas till livet av sin före detta partner. En växande grupp är också de som behöver skydd för att de utsätts för hedersrelaterat våld och även vittnen som behöver skydd.
De möjligheter som finns i dag att skydda personuppgifter är bland annat sekretessmarkeringen. Det är ingen absolut sekretess. Det finns ingen reglering i lag, utan det är en bedömning som görs om man kan lämna ut eller om man ska sekretessbelägga uppgiften. Det bedöms från fall till fall. Den pågående utredningen Folkbokföringen i framtiden ska se över om de skyddade personuppgifterna ska lagregleras. Det är klokt.
Det finns också ett lagreglerat skydd genom kvarskrivning. Det finns också en lag som reglerar fingerade personuppgifter. Det är sällsynt att personer tilldelas fingerade personuppgifter. Det beslutas av Stockholms tingsrätt efter beredning hos Rikspolisstyrelsen. Vad jag vet är det ett fyrtiotal personer i Sverige i dag som har fingerade personuppgifter.
Man kan säga att dessa tre möjligheter bedöms i en fallande skala. Det är naturligtvis mycket svårt att få fingerade personuppgifter även om det kan anses som det absolut säkraste sättet för utsatta kvinnor och barn. Man ska också komma ihåg att det är svårt och ett stort ingrepp för personen själv att leva med fingerade personuppgifter.
Herr talman! Skyddet för personuppgifter är långt ifrån enkelt och okomplicerat. Som jag sade tidigare är skyddsbeslutet ofta ett stort ingrepp i den personliga integriteten och friheten. Något så odramatiskt som att gå med i en bokklubb kan innebära att den skyddade identiteten röjs. Det var också Marie Engström inne på.
Dessutom försvåras kontakten med myndigheter då endast ett fåtal tjänstemän har tillgång till personuppgifterna. Upptäcktsrisken gör också att den som försöker skydda sig på detta sätt befinner sig i en stressituation. Vi vet också att personer som lever under den här typen av skyddad identitet har ett stort behov av att ha kontakt med myndigheter. Det är därför oerhört viktigt att myndigheterna förstår allvaret i om man skulle röja en uppgift.
Tyvärr är det så, som Marie Engström också tog upp, att personuppgifterna röjs alltför lätt. Det drabbar framför allt kvinnor som vill bryta kontakten med män som utsätter dem för hot och våld men naturligtvis även andra människor som utsätts för hot och våld i sitt vardagsliv.
Sedan ett år tillbaka bedrivs ett arbete som syftar till att säkra skyddet för dem som är utsatta för hot. Det har resulterat i en förstärkning av sekretessen och en utvidgning av ansvaret för att sekretessen inte bryts till samtliga myndigheter. Skyddet för vittnen har också fått en ny reglering. Tyvärr är dessa åtgärder inte tillräckliga. Personer med behov av skydd ökar hela tiden. Från 1994 och fram till 2007 har antalet personer med sekretessmarkering ökat från 5 540 till 11 047. 1994 var 68 kvarskrivna; i dag är det 1 294. Det är bekymmersamt att det ökar på detta sätt.
Stalkningsutredningen pågår och har fått direktiv att utreda vilka skyddsåtgärder som är lämpligast för att förstärka personsäkerheten för personer som utsatts för hot eller förföljelse. Skatteverket arbetar med de tekniska förutsättningarna för ett säkert skydd.
Det pågår också en utredning under rubriken Folkbokföring i framtiden där man också tittar på frågan om skyddade personuppgifter eftersom det i dag, som jag sade tidigare, inte är lagreglerat.
När det gäller personsäkerheten kan vi generellt konstatera att det läggs ett oerhört stort ansvar på offret. Det är därför viktigt att man i pågående utredningar tar fasta på och föreslår åtgärder som lägger ett betydligt större ansvar på förövarna.
Herr talman! Socialdemokraterna har genom några reservationer i betänkandet 2007/08:JuSoU1 påtalat ett antal brister i regeringens handlingsplan. Dessa handlar till exempel om tillämpningen av besöksförbud, att besöksförbud ska kunna kompletteras med elektrisk fotboja, att tillhörigheter ska kunna hämtas med skydd av polis med mera.
Att allt fler kvinnor får skaffa skyddad identitet på grund av förföljelse och trakasserier visar att regeringens handlingsplan inte är tillfyllest. För närvarande vill vi dock avvakta med våra yrkanden i ärendet eftersom Stalkningsutredningen ska redovisa sina förslag redan den 30 september i år. Vi tycker att det vore fel att föregripa detta, även om vår uppfattning är att betydligt mer måste göras. Men vi anser att det finns anledning att avvakta resultatet av pågående utredningar. Därför har vi inte något yrkande.
Anf. 3 Ulf Berg (M)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i SkU26, gällande samordningsnummer och anmälan av dödfödd m.m., och avslag på samtliga motioner.
Betänkandet berör en fråga som tidigare talare inte har varit inne på, och det är när ett barn är dött vid födseln. Vi har i dag regler om att det är den 28 havandeskapsveckan som utgör en gräns. Den har blivit lite stötande i och med att man i dag kan klara livet på barn som föds i den 22 havandeskapsveckan.
Redan 1976 föreslog Världshälsoorganisationen, WHO, att man skulle göra en förändring och räkna från den 22 veckan. Även vid en översyn 1989 behöll vi rekommendationen. Det är därför hög tid att vi genomför förändringen, för om till exempel en tvilling föds i den 27 havandeskapsveckan och lever så är det ett barn, medan om den andra tvillingen avlider strax före födseln så är det ett foster. Det känns onekligen lite konstigt. Därför är detta en bra förändring och att det, inte minst när det gäller tvillingar, blir en samsyn. Då blir det en naturlig följd att ändra begravningslagens regler så att det är den 22 havandeskapsveckan som även gäller där.
Herr talman! Vad gäller samordningsnummer har det länge funnits en kritik mot det systemet. De som har fått ett samordningsnummer har länge känt att det har varit svårt att använda sig av det därför att man på banken eller på andra ställen inte har tagit det på speciellt stort allvar. Nu föreslås att om identiteten är känd när man får ett samordningsnummer ska det läggas in i det statliga personregistret, Spar. Bedömningen görs, vilken jag helt delar, att det då blir lättare för banker och andra som ska kontrollera uppgifterna och att det blir mer legitimt med samordningsnumren.
Marie Engström bad nästan om ursäkt för att hon reserverade sig, men det tillhör väl det politiska spelet även om man nästan är överens. Birgitta Eriksson hade ett särskilt yttrande, men vi är, som sagt, väldigt överens. Folkbokföringsutredningen ser ju över detta. Det är helt riktigt att sekretessuppgifterna som man i dag har löst problemen med är frivilliga.
Men här har JO inte heller haft någon invändning. Men det är en sådan fråga som man tittar på i denna utredning.
Man ska också titta på ett antal andra saker. En sådan sak är om det finns skäl att andra myndigheter och organisationer ska kunna hämta uppgifter hos Skatteverket. I dag finns det en risk. Ju fler som ska lagra dessa personuppgifter, desto större är naturligtvis risken att göra misstag än om uppgifterna finns på bara ett ställe.
Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om skyddad identitet. Det är naturligtvis väldigt bra om det blir ännu bättre i fråga om detta och att färre misstag begås. Jag tror att det var Marie Engström som sade att det naturligtvis är väldigt beklagligt när statliga myndigheter begår misstag och röjer en skyddad identitet.
Men jag tycker att det finns skäl att påminna om den handlingsplan som vi i alliansen har tagit fram på just detta område. Det är 56 åtgärder. Det bästa måste ändå vara att man ser till att kvinnor kan leva vidare utan att hamna i den situationen att de måste skydda sig med hemlig identitet och liknande. Men det finns sådana fall. Men oavsett vilka handlingsplaner vi har och vad vi gör kommer detta problem att leva kvar. Men det är ändå bra om så få som möjligt måste tillgripa den här sortens skydd. Det är naturligtvis, precis som tidigare talare har sagt, ett stort bekymmer för dem som måste vidta dessa åtgärder.
Än en gång yrkar jag med glädje bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande.
Anf. 4 Birgitta Eriksson (S)
Herr talman! Jag tror att Ulf Berg och jag är överens om att det innebär väldigt stora svårigheter och problem att leva med skyddad identitet, både praktiskt i kontakter med myndigheter och när det gäller personsäkerheten.
Samtidigt är det oerhört viktigt att man fokuserar på denna fråga och debatterar den därför att det finns en väldigt stor okunskap ute bland myndigheter och i samhället i stort.
Både Ulf Berg och jag deltog i ett seminarium som skatteutskottet anordnade för att lära oss lite mer och få belyst hur reglerna om skyddad identitet är utformade och hur de ska tillämpas. Där framkom det hur stora problemen är och hur lätt en person med skyddad identitet röjs. Därför tycker jag att det är viktigt att vi poängterar det. Från vår sida är det viktigt att man skickar med detta till Stalkningsutredningen.
Som det är i dag ligger bevisbördan när det gäller att ha skyddad identitet helt och hållet på kvinnan. Det ligger också på kvinnan att hela tiden skydda sig och sina barn. Jag tycker att man måste fundera på om det är rimligt att det är så. Det kanske är rimligare att man undersöker om ett större ansvar kan läggas på förövaren. Jag vet att den här utredningen också har ett uppdrag att titta på hur man kan begränsa livsutrymmet för förövaren i stället för kvinnorna och barnen eftersom de har en i stort sett omöjlig situation när det gäller att röra sig och fungera i vårt samhälle.
Anf. 5 Ulf Berg (M)
Herr talman! Ja, Birgitta Eriksson, jag tror att vi är väldigt överens. Nu handlar detta inte enbart om kvinnor, men det är mest kvinnor. Det kan också finnas personer som har blivit vittne till ett brott och annat och hamnar i en hotsituation. Det är tack och lov väldigt sällsynt. Men dessa personer måste vidta olika åtgärder för att skydda sig.
När det gäller det sista som Birgitta Eriksson tog upp är det naturligtvis otroligt svårt att göra avvägningar. Man måste verkligen fundera på hur man löser frågan om att ha ett livstidsstraff för en person som har trakasserat en kvinna. Det kan finnas aggressioner kvar. Precis som Birgitta Eriksson säger är det naturligtvis ofta fråga om män. Detta bekymmer kan finnas under väldigt många år och kanske i vissa fall under resten av livet eftersom det finns svartsjuka och annat som ligger bakom.
Herr talman! Detta är otroligt komplicerade frågor, men jag tror att vi har en samsyn i denna kammare om att det här gäller att vi gör allt som går att göra för att de som är offer i görligaste mån ska kunna leva vidare utan stora bekymmer. Men nu är det tyvärr som det är i dag, men vi får hjälpas åt för att försöka hitta ännu bättre regler för att minimera de skador som uppstår.
Anf. 6 Birgitta Eriksson (S)
Herr talman! Det är det som det handlar om för oss. Jag tror att Ulf Berg håller med mig om att det inte är rimligt att man lägger ett så stort ansvar på offret. Man måste också hitta ett system där man lägger ett större ansvar på förövaren. Man kan tänka sig att man begränsar livsutrymmet för förövaren genom fotboja eller på annat sätt. Man kan också tänka sig ett skadeståndsansvar för förövaren. I dag kostar det oerhört mycket för offret, den som har blivit utsatt för våld, att kanske fly snabbt och byta bostad. Jag träffade en kvinna som lever under dessa omständigheter och som tillsammans med sina barn hade bytt bostad åtta gånger under fyra år. Det kostar en massa pengar. Då kan man fundera på om det inte skulle kunna läggas fram ett förslag om skadeståndsansvar för förövaren.
En annan sak som jag tycker att man ska fundera på och som jag skulle vilja skicka med till Stalkningsutredningen är naturligtvis att det är så lätt att röja en skyddad identitet. Som en brottsförebyggande åtgärd skulle man kunna fundera på om röjandet skulle kunna leda till skadeståndsansvar för att verkligen trycka på allvaret i att röja en identitet och de enorma konsekvenser som det får för enskilda personer.
Det finns alltså betydligt fler åtgärder som man kanske skulle börja fundera på, och man kanske skulle ha ett annat synsätt och mer titta på hur förövarens livsutrymme ska begränsas och inte offrets.
Jag hoppas att man tar till sig detta i den pågående utredningen.
Anf. 7 Ulf Berg (M)
Herr talman! Låt mig vinkla den här frågan något eftersom jag till professionen är polis och har ägnat en hel del tid åt att försöka få kvinnor att erkänna hur saker och ting har varit.
Jag kommer ihåg ett fall då jag säkert stod minst en halvtimme och försökte få en kvinna att berätta. Jag förstod precis hur det var, men hon förnekade att det fanns problem och att mannen slog henne. Precis när jag hade gett upp och vi var på väg därifrån sade kvinnan: Något slag får man väl tåla. Och då fick jag öppningen.
Men det finns alltså en fara i om kvinnor tycker att det blir på tok för stränga straff. Många gånger när kvinnorna börjar denna resa kan de tänka att det får så stora konsekvenser att de hellre är tysta.
För att kunna hjälpa måste vi först se till att kvinnan vill ha denna hjälp. Jag tror därför att det är otroligt viktigt att man också har detta synsätt. Det är en sak som man måste ta med i vågskålen. Det är just den här förnekelsen som är så otroligt stark.
Många gånger när det har gått för långt kan man med läkarundersökningar och annat leda detta i bevis. Men det är min uppfattning att det många gånger då har pågått på tok för länge.
Vi är då tillbaka till den handlingsplan som omfattar 56 åtgärder som alliansregeringen har lagt fram. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi fokuserar på hela kedjan. Då handlar det om den svagaste länken. Då måste detta hela tiden passa ihop för att kedjan ska hålla.
Detta är otroligt komplexa frågor. Det är klart att vi kan fatta beslut här som ser bättre ut. Men om vi har otur kan det slå tillbaka om vi inte har tänkt oss för. Det är därför svåra frågor.
Anf. 8 Marie Engström (V)
Herr talman! Jag begärde replik när Ulf Berg sade att det lät som att jag bad om ursäkt för att jag yrkade bifall till min reservation. Det är mycket möjligt att det lät så. Därför är det på sin plats att jag försöker förklara mina motiv lite grann.
Både Folkbokföringsutredningen och Skatteverkets arbete handlar om frågor kring överföring av personuppgifter. Det ska ske på ett korrekt sätt. Stalkningsutredningen handlar om både skyddsåtgärder och ekonomiskt stöd. I morgon ska det antas en handlingsplan. Där har även Vänsterpartiet en hel del reservationer och förslag till förbättringar utifrån regeringens förslag.
Vad jag vill säga med det är att vi gör väldigt mycket, och vi är väldigt bekymrade, för det här är ett stort problem. Trots det växer antalet människor som är i behov av skyddade personuppgifter. Med det ökar också risken och växer antalet människor vars uppgifter röjs. Det är precis det jag vill komma åt med min reservation. Jag kan inte riktigt hitta någonstans exakt problemet hur myndigheterna i sin verksamhet ska hantera ett växande antal personer med skyddade personuppgifter utan att risken för att dessa röjs höjs successivt. Det är precis det vi upplever just nu.
Vi är så jätteöverens och hänvisar till allt möjligt som händer. Men om den här frågan hör hemma vid morgondagens handlingsplan, varför är inte min motion skickad till det utskott som handhar frågan? Den här frågan ska behandlas inom ramen för skatteutskottets ansvarsområde.
Anf. 9 Ulf Berg (M)
Herr talman! Jag förstår att jag inte skulle ha sagt så där, men nu sade jag så i alla fall. Det gör att vi får ett litet replikskifte.
Regeringen har givit en utredning som heter Folkbokföringsutredningen i uppdrag att göra en översyn. Det finns. Sedan är nästa fråga: Är det betydligt fler fall? Det vet jag inte. Däremot är det förhoppningsvis så att det är flera som upptäcks i dag och får hjälp. Jag tror att det historiskt varit och fortfarande tyvärr är ett otroligt stort mörkertal. Det är många som lever i det dolda, som jag var inne på i replikskiftet med Birgitta Eriksson.
Låt oss ta det lite lugnt, se till att genomföra utredningen och titta på om det finns anledning att se över det här med sekretessen och om det finns anledning att se över detta att andra myndigheter får hämta sina uppgifter hos Skatteverket. Kan det vara ett sätt? Det är bland annat det som regeringen har bett utredningen att titta på.
När det gäller att röja uppgifter är det naturligtvis olyckligt när myndigheter gör det. Som sagt är det väldigt svårt med dagens Internet och liknande. Barnen kanske finns med i idrottsföreningar, man vill ta kort, och namnen finns med. Det är lätt sökbart. Det är otroligt viktigt att även stora delar av det civila samhället har kunskap om de lagar som finns om att man måste lämna tillstånd. När jag tar ett kort på en för mig relativt okänd församling ställer jag alltid frågan: Finns det någon här som är emot att det här fotografiet publiceras? Jag kanske inte alls har någon aning om att det finns människor i min närhet som har skyddad identitet.
Anf. 10 Marie Engström (V)
Herr talman! Det är precis som Ulf Berg säger, att det här är ett väldigt svårt och komplicerat område. Det är just därför jag i min reservation säger att det behövs mer information och utbildning i de här frågorna så att inte fler människor med skyddad identitet får sina uppgifter röjda.
Jag tror att det är viktigt att vi återkommer med någon typ av utvärdering och ser om det har blivit någon förbättring efter alla förändringar och efter de utredningar som nu ligger. Jag tror att den här debatten kommer upp om ett år igen.
Anf. 11 Ulf Berg (M)
Herr talman! Jag kan bara uttrycka min glädje att Marie Engström och Vänsterpartiet är med på det här jobbet. Ju fler som kan bidra med bra lösningar desto bättre är det naturligtvis. Det här är ett otroligt komplext problem.
Låt oss avsluta replikskiftet och försöka gå till handling och göra det här ännu bättre.
Anf. 12 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Betänkandet om samordningsnummer och anmälan om dödfödd behandlar såväl en proposition som ett antal motioner. Jag konstaterar att enigheten i den här frågan är tämligen stor. Det är givetvis bra. Jag säger det trots att det finns en reservation i ärendet och ett särskilt yttrande. Reservationen från Vänsterpartiet kan jag instämma i men komplettera den med att våldet i nära relationer finns inom alla grupper, inte enbart mellan kvinna och man. I dagens samhälle behöver vi benämna de här problemen som våld och trakasserier i nära relationer också i andra relationer, även om våldet är störst i relationen kvinna-man.
När man studerar utvecklingen av behovet av skyddad identitet kommer ett antal frågor upp. Ökningen är närmare en fördubbling på tio år. Har hoten i Sverige ökat? Har trösklarna sänkts för vad som ryms inom begreppet hot, eller har våldet i samhället ökat i allmänhet? I mitt hemlän är ökningen vad gäller sekretess och kvarskrivning 317 procent under åtta år, alltså en enorm ökning.
De här frågorna är berättigade, och förhoppningen är att vi får svar och förslag till åtgärdsprogram i samband med att de utredningar som nu sker på det här området blir färdiga i höst. Det är också i samband med dem som jag har förhoppningen att de svar ges som Vänsterpartiet efterlyser i sin reservation. Det är frågor som är berättigade att ställa.
Vi vet att sekretessbelagda uppgifter ibland läcker från våra myndigheter. Det är helt oacceptabelt. Här behövs en uppstramning. De åtgärder som i dag används för att skydda utsatta individer i form av sekretessmarkering, kvarskrivning och fingerade personuppgifter bör ses över utifrån den utsattes situation, som alltså nu görs. Det måste bli lättare att leva ett vanligt liv även om man känner sig hotad, och så är det inte i dag.
Man behöver pröva möjligheten att i större utsträckning använda modellen med tillfälligt fingerade personuppgifter. Samtidigt är det beklagligt att behöva diskutera sådana här passiva åtgärder, som jag ser det, när det tveklöst borde vara den som orsakat förhållandet och utgör hotet som skulle vara skadeståndsskyldig i sådana här fall. Det visar att den här frågan rymmer mängder med frågetecken. Som jag ser det kommer de här frågorna förhoppningsvis att lösas i samband med att utredarna presenterar sina förslag. Intill dess får vi avvakta.
Det är med viss förvåning jag noterar att Socialdemokraterna i sitt särskilda yttrande skriver att regeringens handlingsplan inte fungerar. När man skriver så från Socialdemokraterna förmodar jag att man i det påståendet inrymmer regering oavsett färg, eftersom den stora negativa utvecklingen faktiskt skett under en regering med en annan färg än vad den nuvarande har. Den nuvarande har ju suttit bara 18 månader.
Frågan om anmälan av dödfödd är en fråga som tangerar oss dramatiskt eller endast ses om en naturlig utveckling av de medicinska framstegen. Sverige är i dag ett av de länder som inte har genomfört WHO:s rekommendation att anmälan av dödfödd ska ske efter 22 hela havandeskapsveckor. Det kan ses som underligt att den här förändringen inte har skett tidigare, då praxis inom vården har varit 22 veckor. Efter den tidpunkten kan en nyfödd överleva med hjälp av vårdinsats. Vi bör alltså se den här förändringen som en administrativ förändring inom folkbokföringen och inte som en direkt vårdetisk fråga.
Nu kommer det här givetvis att påverka våra jämförelsetal i förhållande till övriga länder. Sverige har i dag världens lägsta barndödlighet. Givetvis är det lättare att få lägre siffror när den nyfödde är sex veckor äldre än vad som nu är fallet.
Nu kommer en korrigering att ske, och förhoppningen är givetvis att vi i jämförelse med vår omvärld även i fortsättningen kommer att ha låga dödstal på det här området.
Herr talman! Som jag nämnde inledningsvis är utskottet tämligen överens om betänkandet även om det finns nyansskillnader i form av en reservation och ett särskilt yttrande. Jag yrkar dock avslag på reservationen och bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 13 Birgitta Eriksson (S)
Herr talman! Jag tror att vi är överens om att det som finns i dag inte är tillfyllest. Jörgen Johansson var inne på att sekretessmarkering och kvarskrivning inte fungerat tillräckligt väl eftersom de ökar kraftigt. Det måste vi naturligtvis gemensamt försöka ändra på.
Handlingsplanen är inte tillfyllest. Så uttryckte vi det i vårt särskilda yttrande. Det är givetvis så. Den situation som de hotade lever under är alldeles för komplicerad, och därför måste vi fundera på om de åtgärder som vidtas är tillräckliga. Vi hoppas att utredningarna ska komma med förslag som innebär att de får en drägligare tillvaro.
Vid det seminarium som skatteutskottet anordnade kom det fram en del förslag på hur man kunde förbättra situationen för människor som lever med skyddad identitet. I dag finns till exempel inte möjligheter till snabb advokathjälp för dem som befinner sig i en sådan situation. Kanske skulle telefonrådgivning och särskilda skyddshandläggare vara ett sätt att underlätta och hjälpa dem i den svåra situation de befinner sig.
Omprövningen är också ett problem. Man omprövas alltså efter två eller tre år. Kanske bör man fundera på om det i stället vore lämpligare att låta det löpa tills man vet att hotet är avvärjt. Omprövningen innebär en stor press på kvinnorna eftersom det ligger på dem att bevisa att det fortfarande föreligger ett hot. Det finns således mer att göra.
Anf. 14 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Det här är en oerhört svår fråga. Den berör enskilda individer, och det är mycket känslor inblandade. Det var därför jag reagerade när jag läste Socialdemokraternas särskilda yttrande om handlingsplanen, för det är tveklöst så att vi, oavsett regering, haft en kraftig utveckling; den kraftigaste utvecklingen skedde kanske under den tidigare regeringen. Det är ett problem som vi måste lösa gemensamt, alltså den formen av värderingar i samhället.
Det seminarium vi hade i riksdagen var mycket bra. Där framkom en del infallsvinklar som är väl värda att ta med sig i den fortsatta behandlingen av ärendet.
Diskussionen, debatten, om hur vi går vidare och löser frågan på bästa sätt får vi, som sagt, ta efter att utredaren lagt fram sitt förslag.
Anf. 15 Birgitta Eriksson (S)
Herr talman! Så långt är vi överens. Vi kommer att vänta på förslaget som läggs fram den 30 september. Det är dock viktigt att redan nu vara med i diskussionen och peka på den allvarliga situation som dessa människor lever under. Jag skulle vilja skicka med att jag hoppas att man i Stalkningsutredningen verkligen belyser varför hot och våld i nära relationer ökat så kraftigt. Jag hoppas alltså att det görs en noggrann bakgrundsanalys av vad ökningen beror på så att vi kan vidta adekvata åtgärder.
Vidare hoppas jag, och utgår från, att utredningen har en nära dialog med de berörda, utsatta, hotade människorna så att de förslag som läggs fram ger ett fullgott personligt skydd för dessa människor.
Anf. 16 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Givetvis reagerar även jag när jag ser utvecklingen i mitt hemlän, som är i storleksordningen 317 procent. Det är en häpnadsväckande utveckling. Man måste självklart analysera vad det beror på. Det är helt oacceptabelt att det finns en sådan utveckling.
Att vi har denna diskussion i dag, att vi är överens i kammaren om åtgärderna, åtminstone i stort sett, tycker jag är ett första steg för att vi ska kunna lösa problemet på sikt.
Anf. 17 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Allt fler människor lever i dag med någon form av skyddade personuppgifter. Jag tror att varenda talare hittills rapat upp någon sorts statistik, och jag ska därför skona er från det. Vi kan dock konstatera att de allra flesta av dessa människor är kvinnor som flyr från en man som de tidigare haft en nära relation med och som utsatt dem för våld och hot. Men det förekommer också vittnen, politiska flyktingar och personer med utsatta yrken, som åklagare och polis, samt en del andra personer.
De allra flesta har den lägsta skyddsgraden, sekretessmarkering. Den kan man få om man har en konkret hotbild mot sig. Det är helt enkelt en varningssignal om att det ska göras en noggrann kontroll innan personuppgifterna lämnas ut. Sekretessmarkeringen omprövas i regel årligen.
Något färre har den starkare skyddsgraden, kvarskrivning. Det innebär att de fortsätter att vara folkbokförda på den tidigare orten trots att de flyttat. De har kvar den gamla adressen, och all post går via Skatteverket. Kvarskrivning beviljas för högst tre år men kan därefter omprövas.
Jag tror att det är svårt att föreställa sig alla de praktiska hinder som kan möta dessa människor. Särskilt de som har kvarskrivning vittnar om problem med allt från att övertyga den nya kommunen om att barnen ska få rätt att gå i skola, trots att de inte är skrivna där, till räkningar som hinner förfalla innan de kommer från skattekontoret. Även sekretessmarkering kan innebära problem och en ständig rädsla för att röjas.
Kunskapen om hur man hanterar personer med skyddad identitet varierar även om den blivit bättre på senare år. Skatteverket har i samråd med en rad andra myndigheter tagit fram en vägledning för hantering av skyddade personuppgifter i offentlig förvaltning i syfte att skapa enhetliga rutiner och inte röja uppgifterna av misstag. Trots det förekommer det att dessa personer vid varje ny myndighetskontakt måste förklara sin situation, hur de ska bli bemötta, och göra allt för att inte uppgifterna ska röjas. Det kan handla om så enkla saker som att man på vårdcentralen får sitt namn uppropat trots att man har sekretessmarkering.
Det finns alltså fortfarande en hel del att göra inom vård, skola, socialtjänst och andra instanser som kommer i kontakt med dessa personer. Men det krävs inte bara bättre kunskap och rutiner utan också en översyn av lagstiftningen. Som tidigare talare varit inne på är det mycket som egentligen ligger utanför skatteutskottets område. Vi hanterar endast folkbokföringen. Den grundläggande fråga man måste ställa sig är hur rimligt det är att hela tiden kringskära den drabbade personens liv och i vilken utsträckning mer ansvar måste läggas på förövaren. Jag tycker att det är fullt rimligt att en person som överträder besöksförbudet exempelvis ska ha elektronisk fotboja. Men det är alltså inte en fråga om folkbokföring och hanteras därmed inte av oss i skatteutskottet.
Om vi håller oss till den har vi frågorna om sekretessmarkering, kvarskrivning och rutiner för detta. Det har kommit kritik från brottsofferjourer och kvinnojourer som anser att man är alldeles för restriktiv när det gäller omprövning. Om skyddet fungerat som det var avsett och personen därmed inte kunnat bli uppspårad och hotad igen har man ibland gjort bedömningen att det inte längre finns någon aktuell hotbild och tagit bort skyddet. När skyddet inte längre finns kvar kommer förövaren fram och offret utsätts för nya övergrepp. Det är förstås inte rimligt.
Självklart måste myndigheterna lita på dessa personer så pass mycket att de inte gör de restriktiva bedömningarna som försätter personerna i fara. Samtidigt är det naturligtvis rimligt att ompröva skyddsbehovet så att det inte slentrianmässigt fortsätter att finnas kvar om det inte finns en aktuell hotbild. Däremot är det inte rimligt att konsekvensen kan bli att personer måste röjas var tredje år och utsättas för nya hot för att sedan åter kunna få skydd. Det hela blir knappast lättare av att man inte kan överklaga Skatteverkets beslut om att inte förlänga skyddet.
I stället har det föreslagits att skyddet ska förlängas automatiskt om det inte framkommer nya skäl som talar mot det, och då ska inte det faktum att skyddet fungerat ses som ett skäl till att det inte behövs. Vi måste trots allt komma ihåg att det finns stora praktiska problem med att ha skyddad identitet. Det är knappast något man utsätter sig för bara för att det är kul, om man inte upplever att det finns en konkret hotbild.
Frågan om rutinerna kring sekretessmarkering och kvarskrivning är en av de frågor som bereds av Stalkningsutredningen som presenteras i september. Det är rimligt att ge dem en chans att slutföra sitt arbete, särskilt som jag upplever att det finns en stor samsyn om att det är ett angeläget problem som vi verkligen måste göra någonting åt. Därför har jag inget yrkande i den delen i dag. Jag har heller inga invändningar mot frågan om samordningsnummer eller anmälan om dödfödd. Ni får helt enkelt leva med att det blir mycket prat och lite yrkanden i dag.
Anf. 18 Agneta Berliner (Fp)
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet SkU26. Även jag ska uppehålla mig vid punkt 3, skyddet av personuppgifter inom folkbokföringen. Jag tänkte först sätta in den i sitt sammanhang.
Ungefär 25 000 fall av misshandel av kvinnor och drygt 4 000 våldtäkter anmäls varje år. Nästan åtta av tio av de drabbade kvinnorna har utsatts för våld av en man som står henne nära. Vi kan tänka oss den rädsla som många kvinnor lever i och den frihet som många kvinnor berövas, förutom de kränkningar som de har utsatts för. För att toppa den känslan vet vi dessutom att 16 kvinnor mördas varje år i Sverige av en man som de har eller har haft en nära relation med.
Som många har nämnt är det allt fler i dag som lever med skyddad identitet. Det har givetvis den här bakgrunden. Det är över 11 000 personer i Sverige, där merparten är kvinnor som har hotats och utsatts för våld och förföljelse av sina män eller tidigare män. Ungefär 4 000 barn lever med denna typ av skydd. Det här är kvinnor och barn som har tvingats till flykt, ofta efter åratal av misshandel och ständiga hot.
I dag medger den svenska lagstiftningen tre skyddsmöjligheter. Gemensamt för dem är att det är offren, det vill säga oftast kvinnan och barnet, som drabbas hårt. De här kvinnorna och barnen är oerhört utsatta och sårbara. De kan aldrig räkna med att få stanna kvar där de bor för tillfället. De lever ofta isolerade i ett ständigt spänningstillstånd.
Jag håller med alla dem som har talat tidigare om att det behövs ett ändrat synsätt. Det är alltför sällan det görs något för att begränsa förövarnas utrymme. I stället är det kvinnorna som ofta tvingas fly från hus och hem och helt bryta sina livsmönster. Det samhället gör när vi har denna typ av regleringar är egentligen att vi lägger skulden på offret, som får ta konsekvenserna av att leva ensam på en ny ort, kanske utan kontakter med familj och anhöriga och i ständig rädsla och skräck för att bli upptäckta.
Många har nämnt att den som har kvarskrivning har en väldigt svår vardag, både praktiskt och ekonomiskt. Man har svårt att få arbete, man kan inte använda sitt högkostnadsskydd för medicin, man kan inte använda bibliotekskort och så vidare. Även om de skyddade självklart har rätt till skola, vård, förskola och socialhjälp finns de officiellt inte på den plats där de befinner sig. Därför blir den konkreta vardagssituationen väldigt svår. Och som alltid under svåra förhållanden är det barnen som drabbas allra svårast.
Herr talman! Detta är en bild av verkligheten. Jag vill också ge en annan bild.
"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. - - - Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. - - - Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser. - - - Var och en har . rätt till social trygghet."
Det var några av de mänskliga rättigheterna i FN:s deklaration.
För mig verkar det som att det är med mänskliga rättigheter ungefär som med demokrati. Man kan aldrig ta dem för givna. De måste alltid försvaras. Det rätt tänkta är inte alltid så lätt att åstadkomma i realiteten, och det självklara genomförs inte alltid bara för att det är självklart. Ändå får vi inte förtröttas vare sig det gäller att värna demokratin eller att stå upp för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras i vardagen. Det är det jag egentligen tycker att detta betänkande handlar om, precis som handlingsplanen, som många har nämnt.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 24 april 2008.Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Anmälan av dödfödd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
2. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:58 i denna del och avslår motion
2007/08:Sk387 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd, m) yrkandena 1 och 2.Samordningsnummer i SPAR m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:58 i denna del och avslår motionerna
2007/08:Sk221 av Eva Flyborg (fp),
2007/08:Sk324 av Lisbeth Grönfeldt Bergman (m) och
2007/08:Sk325 av Marianne Watz (m).Skyddet för personuppgifter inom folkbokföringen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2007/08:Sk212 av Hans Hoff (s),
2007/08:Sk224 av Ulf Sjösten (m),
2007/08:Sk320 av Marie Engström m.fl. (v),
2007/08:Ju246 av Carina Hägg (s) yrkande 11 och
2007/08:Ju297 av Inger René och Marietta de Pourbaix-Lundin (båda m) yrkande 2.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 112 0 0 18 m 83 0 0 14 c 27 0 0 2 fp 22 0 0 6 kd 20 0 0 4 v 0 17 0 5 mp 15 0 0 4 Totalt 279 17 0 53
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.